Skip to main content

Full text of "Sveriges inre historia under Drottning Christinas förmyndare"

See other formats 


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



SVERIGES 



I N/R^- H I S T^K I A 



UNDER 



DKOTTNINéVefiRVsfjfts^tÖRMYNDARE. 



AF 



C. T. ^OHNER. 



CENTRAL COLLECTIOW 



\^-^ 




STOCKHOLM, 1865. 

P. A. NOKSTEDT & SÖNER, 
KONGL. BOKTBTCKARB. 






I 



\ 



I JlIi; Vi YORK 

2^J385B 

AKi i. • •' AND 
B 194^ L 



Öl 



Förord. 



Den ärofulla andel, som det blef förunnadt Sverige att 
, taga i det stora Europeiska religionskriget, har städse till- 
dragit sig forskares och författares uppmärksamhet: det 
trettioåriga krigets militäriska och diplomatiska historia har 
alltifrån Chemnitz' och Pufendorfs tid varit omfattad med 
förkärlek och framkallat en mängd värdefulla arbeten. Det 
oaktadt eller kanske just derfor har den storartade inre 
utYeckling, som samtidigt fortgick och som är i hög grad 
förtjent af uppmärksamhet, varit temligen förbisedd och 
iM stå i skuggan: hon har i allmänhet varit behandlad 
i ^åsom ett bihang till den förra. Detta missförhållande har 
blifvit så mycket märkbarare, ju rikare belysningen blifvit 
af de tider, som närmast föregå och närmast efterfölja 
Sveriges deltagande i trettioåriga kriget. I samma mån 
har behofvet alltmer gjort sig gällande att tå denna lucka 
fylld och sammanhanget uppvisadt. Närvarande arbete utgör 
♦*• ett försök att afhjelpa en del af den anmärkta bristen. För de 
r- fel, som vidlåda arbetet, torde förf. så mycket hellre tå taga 
-allmänhetens öfverseende i anspråk, som denna tids inre 
^ historia aldrig i sin helhet varit tbremål tor en på ett ge- 
r;nomgående källstudium grundad framställning. Rtihs' hi- 
V ^ «toria stödjer sig på en noggrann kännedom af de vid 
Igghans tid tryckta källorna men inga andra, Geijers korta 
; g teckning är ett snillrikt utkast, Fryxell har åt den inre för- 
'gvaltningen blott egnat en flygtig uppmärksamhet. Enskilda 
c< delar af den inre historien hafva varit föremål för grundliga 
*•' detaljforskningar. Så har 1634 års regeringsform blifvit från 
olika synpunkter belyst af flere författare, och riksdagshi- 



IV 



m 



./) 



8to|fc|jjgjgpiea mycken fullständighet fr£r!n£it^l||ä af ."^hani 
i Mniiifiedning till Ridderskapets och Adelns protokoll. 
DessiltoÄ har på senare tider forskningen blifvit under- 
lättad ^'enom utgifvandet af vigtiga urkunder, hvari- 
bland i främsta rummet äro att nämna den i Handl. rör. 
Skandinaviens historia Del. XXIV— XXXVIII tryckta 
brefvexlingen mellan Axel Oxenstjerna och den svenska 
regeringen åren 1632—36, samt den ofvannämnda sam- 
lingen af Adelns protokoll. Afven hafva Thyselii urkund- 
samlingar till kyrkans och läroverkens historia spridt nytt 
ljus öfver dessa områden. 

Men de ojemförligt vigtigaste och rikhaltigaste 'källorna 
f(5r tidens historia äro de otryckta och till en stor del 
t>5rut obegagnade. Ett noggrannt studium af riksregi- 
straturet är för ett sådant arbete som detta det första vil- 
koret. Vid sidan af riksregistraturet och med ledning af 
detta måste rådsprotokollen begagnas , hvilka äro för några 
år mycket fullständiga, för andra bristfälliga och blott i 
koncept tillgängliga. De äro isynnerhet upplysande ftJr 
kännedomen af styrelsens allmänna karakter, planerna, 
motiven och syftemålen samt af de handlande personemas 
skaplynne: i enskilda frågor kunna de förfullständiga riks- 
registraturet, men måste ock af detta kontrolleras och be- 
riktigas. Riksdagshandlingarna hafva efter Thams nog- 
granna bearbetning blott delvis behöft genomgås. Af enskilda 
i Riksarkivet förvarade samlingar är den Oxenstjemska 
från Tidön af oskattbar vigt för denna tids historia. Hon 
innehåller de rikhaltigaste materialier för kännedomen af 
alla förvaltningens grenar, af alla både offentliga och en- 
skilda förhållanden. Den deri ingående brefvexlingen är i 
sitt slag den meöt omfattande och upplysande, i jemförelse 
med hvilken pfalzgr. Joh. Casimirs, liksom äfven den Bra- 
heska å Skokloster, är mindre betydande. Den Wahren- 
bergska samlingen af anteckningar ur franska arkiv hafva 
äfven för den inre historien lemnat intressanta bidrag. 
Bland öfriga samlingar af privat natur hafva den Palm- 
schöldska i Upsala och den Engeströmska i Stockholm 



erbjudit en mindre betydlig efterskörd, hvarcm^t den 
Nordinsba i Upsala rarit af stor vigt. För den inre 
förvaltningen bar det varit oiindgängligt att undersöka 
embetBverkens handlingar. Här måste i första ruAimet 
nämnas K. Kammararkivets rika förråd af registratur, pro- 
tokoll (fr. 1635), inkomna skrifvelser, rikshnfvudböcker m. 
fl. handlingar, äfveasom H:r Kamer. Sandbergs godhetsfnllt 
tillhandahållna enskilda samlingar. Här äro att finna vär- 
defulla npplysmngar nästan öfver alla delar af styrelsen. 
Vidare hafva Krigskollegii arkiv å Marieberg (registr. fr. 
1635), Amiralitetets å Riddarfaolmen oeh Skeppsholmen (re- 
gistr. fr. 1630) och f. d. BergskoUegii samling, äfv^nsom 
riksstaterna i Statskontoret begagnats. Slutligen hafva Svea 
och Göta hofrätters arkiv med der förvarade dom- och tän- 
keböcker blifvit anlitade i och för rättsväsendet i allmän- 
het, men isynnerhet för kännedomen af städernas inre 
förhållanden. 

För arbetets plan och det deri följda behandlingssättet 
torde det ej vara nödigt att närmare redogöra. Vi vilja 
blott förutskicka några få anmärkningar. Att behandla den 
inre historien alldeles oberoende af den yttre, låter sig na- 
turligen icke göra: likväl torde sällan under ett tidehvarf 
af sådan yttre beröring den inre förvaltningen fortgått så 
ostörd af de yttre stormame. Rörande ämnets anordning torde 
hvar och en finna olämpligheten af att för den inre histo- 
rien uteslutande följa den kronologiska uppställningen: med 
denna hafva vi deriSre sökt förbinda den systematiska be- 
handlingen genom att låta den allmänna politiska öfversigten 
efterföljas af en efter ämnena ordnad framställning af den 
inre utvecklingen. Härigenom blifver på en gång öfver- 
blicken af det hela klarare och framställningen af de sär- 
skilda förvaltningsgrename redigare: och om äfven på detta 
sätt vissa saker måst flera gånger vidröras, så hafva de 
derigenom vunnit belysning från olika synpunkter. — En 
grundsats, som vi öfverhufvud iakttagit, är den, att vi 
mindre utförligt redogjort för allmänt bekanta händelser, 
der vi ej haft något nytt att tillägga. Så hafva förveck- 



Ungarna med enkedrottningen blott i förbigående blifvit 
omnämnda, och hvad riksdagshistorien beträffar, hafva vi 
hufyudsakligen sökt framhålla det hos hvarje riksdag ut- 
märkande och för samhällsutvecklingen betydelsefulla samt 
hänvisa i och för detaljerna till Thams anf. arbete. — Att vi 
genom ett noggrannt anförande af våra källor ökat bokens 
omfång, lärer af ingen kännare ogillas. De många i no- 
terna och stundom äfven i texten införda utdragen ur bréf , 
protokoll och andra handlingar torde ofta bättre än några 
omskrifningar karakterisera tidens lynne, seder och språk 
samt gifva läsaren en mera lefvande bild af både personer 
och händelser. 



INNEHÅLLS-FÖBTECENING. 



WöicmteL Kapitlet. 

AllmftB öfversigt. 

Gustaf Adolfs framtidsplaner sid. 1. 

Sveriges tillstånd vid Gustaf Adolfs död » 3. 

Axel Oxenstiernas karakter. Hans personliga planer och afsigter » 5, 

Riksdagen 1633 » 9. 

Pfalzgrefven Joh. Casimir och rådet » 12. 

Misshällighet inom rådet. Johan Skyttes hemkomst » 14. 

* Enkedrottningens beteende » 18. 

Skriftvexlingen med kanslern » 19. 

1684 års regeringsform, hennes tillkomst och förhandlingar om 

hennes antagande » 20. 

YaJ af nya regeringsherrar '. » 24. 

Riksdagen 1634 » 26. 

Olika meningar om regeringsformen. Betraktelser öfver henne » 30. 

Karakteristik af förmyndarne och de förnämste i rådet: Gabriel 
G:son Oxenstjerna, Jak. de la Gardie, Gyllenlyelm, Gabriel 
B:son Oxenstjerna, Joh. Skytte, Per Baner, Per Brahe, 

Clas Fleming » 36. 

Regeringsformens tillämpning. Oenighet och oordning i sty- 
relsen. Joh. Salvius » 44. 

Den yttre ställningen. Finansernas förtviflade skick 1635 » 47. 

Fredsbegäret i tilltagande. Kanslerns politik i förh. till Tysk- 
land och Polen » 49. 

Stilleståndet med Polen. Kanslerns inflytande minskas. Hans 

diplomatiska verksamhet i Tyskland. Frankrikes beteende » 52. 

Riksdagen 1635 » 57. 

Oordningen i förvaltningen fortfar. Embetsexamen 1636 » 58. 

Utskottsmötet 1636. Kanslerns hemkomst » 60. 

Regeringens ökade styrka i förhållande till ständerna och rådet. 

Krigspolitiken^ segrar. Nytt lif i förvaltningen » 63, 

Rådslagen af d. 14 Dec. 1636. Ny statsreglering. Åtgärder i 

förvaltningen. Tvister om adliga privilegierna : » 67. 

Prestemas möte 1637. Duraeus » 72. 

Vändpunkt i kriget och i Sveriges yttre politik. Fördraget med 

Frankrike 1638 « 73. 

Jemförelse mellan Ax. Oxenstjerna och Richelieu » 75. 

Blick på Sveriges förhållande till andra utrikes makter: Ryss- 
land, Polen, Danmark, Holland, England, Spanien, Portugal » 77. 

Riksdagen 1638 « 82. 

Beslutet om frälseköpen » 84. 



VIII ii; 

Aflöningsstaten för embetsmän. Adelskap och förläningar sid. 87. 

Oroligheter i landsändame. Förmyndarnes resa omkring landet 

1639. Möten i Westerås och Jönköping » 89. 

Ständernas rätt i bevillningsfrå^gor och i utrikes ärenden..." »> 92. 

Riksdagen i Nyköping 16^9. Ståndens talmän. Bättskommis- 

sionerna » 94. 

Behandlingen af FMomero. P. Brahe återvänder » 97. 

Enkédrottningens flykt. Utskottsmötet 1641 » 98. 

Val af ny drots efter Gabriel G:son » 100. 

Förhållandet mellan Ax. Oxenstjerna och P. Brahe » 102: 

Frälseköpens förnyande. Tvist derom. Deras belopp och med- 
lens användning » 103. 

Jost Hanssons försnillning » 106. 

Riksdagen 1642 » 107. 

Den unga drottningen » 111. 

Pfalzgrefven och hans anhängare » 112. 

Carl Gustaf motarbetas af regeringen » 114. 

Brandenburgs ambassad. Franske residentens skildring af det 

inre tillståndet » 117. 

Riksdagen 1643 « 119. 

Danska krigets utbrott » 122. 

Partiernas ställning vid minderårighetens slut » 123. 

Riksdagen 1644. Reg.-formens granskning. Allmogens och pre- 
sterskapets fordringar. Thronbestigningen. Adelns nya pri- 
vilegier » 124. 

Kanslerns förändrade ställning. Resultaten af hans förvaltning » 132. 

A.i&€l]:*a ^Kapitlet. 

StatsförvallauBgeiis organiBation. 

Förvaltningens karakter före och efter 1634. Dén kollegiala 
formen. Rådets förändrade ställning. Förvaltningens ord- 
nande fr. 1636..'. sid. 135. 

Hofrättema » 138. 

Deras inbördes förhållande, deras befogenhet » 139. 

Den kungliga revisionen » 141. 

Svea honätts examen 1636. Gen. riksschultzen. Aflöningssättet » 143. 

Krigskollegium, dess stiftelse » 145. 

Dess sammansättning, examen 1636, instruktion » 146 

Amiralitetskollegium, dess stiftelse » 149- 

Dess organisation, examen 1636, instruktion. Sjöartiklarne 1644 » 15j- 

Kansliet, dess äldsta instruktion » 1^- 

Dess tillstånd före 1636. Dess förhfillande till de öfriga koUe- 

ffierna. Försök att försvaga det » 15^- 

Kansliet såsom» förvaltningsverK. Dess sammansättning. Diplo- 
matiska corpsen * 1^7. 

Räkningekammaren. Den första kammarordningen. » l^^- 

Kammarens obestämda ställning. Ny kammarordning 1642 » 1"^* 

Revisionskammaren. Boksluts- och statsverket. Landtmäteri- 

och tullärenden » <1^«- 

Kammarens sammansättning 1644 » J^' 

Bergsamtets stiftelse och organisation. Bergmästaredömen » *^ 

Försök att bilda ett kommerce-kollegium » '1^*' 



IX 

Kollegiernas allmäana karakter och inbördes ställning sid. 168. 

Landtregeringen » 170. 

Generalguvernementena » 170. 

Landshöfdingeembetet. Nya län. Embetets allmänna betydelse, 

redovisning, sammansättning, instruktion » 172. 

Landshöfdingens förhållande till lagskipningen. Lagmans- och 

häradshöfdinge-tjensterna. De adliga iurisdiktionerna » 177. 

Landshöfdingens befattning med krigsväsendet. Landsöfverstame. 

Med politien: länsmännen. Med kronans räntor: fogdarna. 

Uppbördsväsendet « 180. 

Stadsregeringen » 183. 

De kungliga fogdarnes makt i städerna. Kungliga borgmästare 

och presidenter f • 184. 

Stadsrådens nya organisation, deras antal och befogenhet Lägre 

tjenstemän i städerna '. » 186. 

Menighetens inflytande i städerna. Borgareutskott » 188. 

Göteborgs afvikande styrelsesätt » 191. 

Följderna af det nya förvaltningssystemet » 192. 

rrre^e ICapitlet. 

Ben inre förvaltaiingens tillstånd. L B&ttsvfiaemdet — Krigt- 
makten till lands och qös. — Politien. — Finanserna. 

Rättsväsendet, dess brister vid underrätterna. Nämnden. Rätte- 
gängsordningen. Jordsyner sid. 194. 

Förvirring i lagstiftningen. Brottmål och straff. Ereditlagstiflt- 

ningen och arfsforhåUandena : • 197. 

Brister i exekutionegQ. Summarisk process. Röfverier och rym- 
ningar » 199. 

Krigsväsendet till lands. Arméens storlek » 201. 

Arméens uppsättning. Utskrifningarna och förändring deri, deras 

belopp • 203. 

Knektarnes aflöning. Enektehållet i Dalarne » 207. 

Rytteriets uppsättning. Rossljensten . » 208. 

Arméens ordnande efter landskapen. Regementenas organisation. 

Genicorpsen. Fästningar. Tyghus »» 209. 

Sjöförsvaret. Skeppsbyggerier. Öriogsstationer » 212. 

lAottans nya fördelning. Hennes storlek. Lädjeflottan. Skep- 
pens storlek och bestyckning » 213. 

Sjöfolkets uppsättning, fördelning och styrka. Ständiga b&ts- 

manshället genomföres » 215. 

Politien » 217. 

Statistiska hjelpmedel » 218. 

Anstalter mot hunger och dyr tid. Fattigvård » 220 

Snndhets<> och meaicinalvården. Ordning och skick i städerna » 222. 

Statshushållningen, hennes forna beskaffenhet » 224. 

Arrendenas afskaffande » 225. 

Karakteristik af Oxenstjernas finanssystem » 226. 

Afsöndring af kronogods och skatteräntor » 228. 

Förläningar under olika titlar » 228. 

Godsförsäljningen och hennes olika vilkor » 231. 

Förpantningar. byten m. fl. afsöndringar » 233. 



Tionden sid. ,235. 

De ovissa och e. o. räntorna. De öfvergå till ständiga. Qvamtullen » 236. 

De indirekta skattemas belopp » 239. 

Statsinkomster och utgifter. Statsreglering. Skuldbördan » 240. 

Kronans kopparhandel. Nya kopparkompagniets historia. Mynt- 
väsendet » 242. 



13®^^^ Kapitlet. 

Den inre förvaltningens tillstånd. H Kommunikationsanstalter. 
Haringar. — Indnstri — Handel. 

Samfärdsel med grannarne. Vägar sid. 252. 

Gästgifveriväsendets ordnande » 253. 

Postinrättningen och tidningsväsendet » 255. 

Kanal väsendet och förslag till kanalförbindelser » 258. 

Gustaf Adolfs ekonomiska grundsatser och Oxenstjernas afvi- 

kande derifrån » 260. 

Grundtankame i Oxenstjernas näringslagstiftning » 262. 

Försök till bankinrättning. Mål och vigt » 265. 

Krigets inverkan på näringarna » 266i 

Jordbruket, ladugardsskötseln, fiskeriet, skogshushållningen >> 267. 

Bergshandteringen. Nya upptäckter. L. De Geer » 269. 

Silfver-, koppar- och ierntillverkningen » 271. 

Industrien. Handtverlfc och skrån » 274. 

Tillverkning af krigsammunition » 277. 

Saltsjuderier, messings-, klädes- och pappersindustrien m. m. ... » 279. 

Den in- och utrikes handeln. Seglationens ordnande » 281. 

Städemas uppblomstring. Hufvudstaden. Handelspartering, 

frimarknader, lilla tullen m. m » 282. 

Anläggning af nya städer. Jemförelse mellan städerna » 285. 

Sjötullen. Nya tullordningar, deras grunddrag. Skyddssystem. 

Licenter » 286. 

Värdet af ut-^ och införseln. Införselvarorna » 290. 

Handelsvägar. De. med Sverige trafikerande länder: Holland, 

Tyska städerna, Danmark » 291. 

Planer rörande den ryska och persiska handeln » 294. 

St. Britannien, Frankrike, Spanien och Portugal.. » 296. 

Planer på Ost- och Vestindien. Usselincx och Sv. Söderkom- 

pagniets historia » 298. 

Kolonisationen vid Delaware 1638 och Vestindiska kompagniets 

uppkomst » 301. 

DPemte Kapitlet. 

Den inre förvaltningens tillstånd, m. Kyrkan. — Undervis- 
ningsväsendet — Den andliga knltnren. 

Den religiösa bildningen. Förhällande till främmande tros- 

förvandter sid. 306. 

Religionsvården i lydländerna, i Sverige och Finland » 309. 



XI 

Kyrkans allmänna ställning.' Biskoparne och domkapitlen sid. 312. 

Synoder och visitationer. Den andliga domsrätten » 314. 

Följder af biskoparnes stora makt: missförhållanden inom stiften 

och mellan dem. Olikheter stiften emellan » 316. 

Förvecklingarna rörande prestvalen. Patronatsrätten » 318. 

Frågorna om ny kyrkoordning och om ^eneralconsistorium » 320. 

Administrativ beröring mellan stat och kyrka. Biskopsval » 321. 

Olika meningar och förslag rörande generalkonsistorium » 322. 

Oenighet inom presterskapet. Kudbeckius, Paulinus och andra 

kyrkans ledare » 324. 

BetanKligheter mot generalkonsistorium. Blandadt konsistorium 

i Lifland » 325. 

Undervisningsväsendet. Oxenstjemas allmänna åsigter i detta 

ämne » 327. 

Universiteten i Upsala, Dorpat och Åbo » 328. 

Gymnasialinrättningen. Förslag till reformer inom gynmasier 

och skolor » 331. 

Trivial- och barn-skolor. Folkundervisning » 334. 

De litterära hjelpmedlen. Den vetenskapliga verksamhetens 

allmänna karakter » 336. 

Begynnelse till nationallitteratur. Antiqviteter, historia och sprlUc » 338. 

Vitterheten, theatern. de sköna konsterna » 339. 



^ette Kapitlet. 

land och Polk. Samhällsklasser ooh sociala forliällaiideiL 

Svenska monarkiens omfång, delar och grannländer sid. 342. 

Sveriges politiska ställning i Europa mot slutet af 30-åriga kriget » 343. 

Sveriges beteende mot underlydande folk » 344. 

Försök att införa Östersjöprovinserna vid svenska riksdagen. .. . » 345. 

Lifland, Estland, Ingermanland, Kexholms län. Den Iiinska 

stammen » 346. 

Sveriges folkmängd och dennas utbredning. Antalet af bruk- 
ningsdelar och af hela hemman » 349. 

Nationallynnet och krigets inflytande derpå » 351. 

Seder och lef nadssätt. Hastig förändring häri » 353. 

Ståndsbildningens karakter och riktning » 357. 

Frälserätten. Adelns tillväxt » 359. 

Arfslagarne. Adelns uppfostran » 361. 

Olika uppfattningar af adeln hos Oxenstjerna, Brahe och Skytte » 364. 

De grefliga anspråken och P. Brahe » 365. 

Adelns privilegier: rå- och rörsfriheten, äktenskap med ofrälse. 

Medelklassen » 367. 

Presterskapets allmänna betydelse i samhället » 371. 

Dess ekonomiska vilkor, sedliga tillstånd » 373. 

Borgareståndet, dess låga ståndpunkt :.... » 376. 

De kongl. borgmästame. Kommunallif » 378. 

Det borgerliga elementet i städerna i förh. till adel, embetsmän 

och manufakturister » 379. 

Allmogens betryckta ställning. Skatterna, utskrifningen och 

friskjutsen » 382. 

mot allmogen och intrång på skatterätten » 386. 



. friskju 
Ofvervåld 



XII 

Regeringens uppträdande i detta afseende. Växande missnöje 

och klagomal. Den fria flyttningen sid. iJ87. 

AUmogen under politiskt förmynderskap « 391. 

Antal af frälsehemman. Allmogens kommunallif. Landstingen. < 

Häradet och socknen >» 392. 

Allmogens moraliska tillstånd » 394. 

Representativa former. Olika slag af ständerförsamlingar » 395. 

Adelns politiska organisation » 397. 

De ofrälse ståndens sammansättning och valsätt. Herredags- 
penningar. Parlamentarisk ordning » 399. 

Regeringens ställning till riksdagen. Begynnande sjelfständig- 

het hos denna » 403. 

Slutbetraktelse » 404. 



PROPERTY OF THE 

crTY OF m VORK. 

FÖRSTA^ KAPITLE;?,. .. 
/ All^a Öf^erngt. . '.-: j-.- 

Stora framtidsplaner hade följt sin upphotsijran i graf- 
ven på Liitzens olypksdäg. Dessa planer badé Vexlat med 
vapnens skiften och a iSgats alltmer ju vidare omkring Sveri- 
ges fanor svajat. Dé^ både under segeitåget i sydveatra 
Tyskland blifvit alltmera liugtsträfvande*: (}et\var väl då 
8ora Alexanders förebild ' och t»hKen jtä ett »Maccdoniskt 
herravälde» hade ett ögonblick jföVesvälVai "^Gustaf Adolf). 
Inom kort blefvo dylika syften tillsvidare aftrutna genom 
Wallensteins vapen, genom Frankrikes intriger ooli genom 
de Tyska bundsförvandternas redan framträdande opålitlig- 
het. Säkert är, att planerna voro långtifrån mognade eller 
hade i konungens själ antagit någon bestämd form, då han 
hädankallades. Detta gällde isynnerhet de planer, som voro 
af mer Europeisk natur eller afsågo hans egen person: hvad 
han för fosterlandet åsyftade, har han tydligare uttalat, och 
den man, för hvilken han ej haft någon hemlighet, hans 
kansler, har i ord och handling för efterverlden vittnat om 
hans afsigter. Det var för Sverige en betydelsefull stund, 
^å efter åt alla sidor vidgade utsigter Sveriges båda stör- 
sta statsmän ånyo möttes vid Main och i Nurnberg, der 
de i samråd tecknade grunddragen af Sveriges framtid och 
utstakade banan för dess utveckling. Det var i Nurnberg, 
som konungen öfversåg regeringsformen, hvarigenom hans 
skapelser på statslifvets område skulle få sammanhang och 
enhet. Det var äfven der, som han lät kanslern uppsätta 
Sveriges anspråk i en blifvande fred. Han fordrade huf- 
vudsakligen besittningen af hela Pomqiern under sådana 
vilkor, att han tillförsäJaadÄÄfiLJ>ch sinT^nation ett ständigt 




') Enligt ett vttJpSicfe af AxejJ^x enstyf^J^åberopadt af Salvius i 
rådet d. 11 ' 

Sveriges Inr 



^•# . 



inflytande på l^ska rikets angelägenheter^). I sammanliang 
härmed stod äfveij •jjläneh^att /örmäla den svenska thron- 
arf\dngen med. k^rpjriil«en af Jjr^ndenburg. Sedan konun- 
gen redan i Mkf "IGSt framkastivfr xletta förslag för att vinna 
kurfursten •ach*.*-ncdtysta hans * uÄspsåk. på Pommern, blef 
planen längVe.fram på fullt allvar återupptagen: och i Frank- 
furt am Mjiin,* Januari 1632, lät konungen Axel Oxenstjerna 
uppsätta J)ch till Brandenburgske kanslern Götze öfverlemna 
det märkvärdiga förslaget till en nnioti mellan båda län- 
derna 2) ooli .eA: på denna grundval upprättad protestantisk 
stormakt, hvill^c^'^, .Öm ^ det kommit till verkställighet, skulle 
väsentligen o mgesjfeH^t : Europas utseende^). Det blef af 
kurfurstliga hofvet V téntligbn kallt mottaget, dels i följd af 
religiösa betänkligheter^ dels af misstroende till konungens 
afsigter, men efter Gustaf Adolfs död från Brandenburgs 
sida åter bragt å bane. Första gången blef saken, ehuru 
af kanslern som det syntes med intresse omfattad och äf- 
ven af rådet allvarsamt ifrågasatt*), i följd af drottningens 
omyndighet uppskjuten: och då Brandenburg 1642 ånyo 
väckte fråga derom, ansågs förslaget föga allvarligt menadt 
och strandade dels på de förändrade politiska förhållan- 
dena, dels på den uppvuxna drottningens böjelser. 



*) Se kanslerns memorial för Grubbe af d. 2 Februari 1634: Hand- 
lingar rörande Skandinaviens Historia (hädanefter betecknade med 
H. S. H.) 38, SS. 443, 451. 

I Oxenstjernska saml. å riksarkivet finnes ett koncept af kan- 
slern: Leges seu conditiones pacis universalis per Germaniam, hvarå 
han skrifvit "conceptae Koribergae vivo rege et ex ejus mandato 
anno 1632:" dess fordringar voro, utom amnesti, allmän religions- 
frihet och protestanternas restitution, att Sverige skulle bekomma 
Pommern såsom Tyskt län, Brandenburg stiften Magdeburg och 
Halberstadt, Saxen Lausitz och Bamberg, Wallenstein stift Wtirz- 
burg såsom hertig af Franken, Bayern öfra Österrike o. s. v. 

2) H. S. H. 38, s. 424 ff. Axel Oxenstjerna till sonen Johan d. 19 Fe- 
bruari och 16 April 1642. (Gjörwells saml.) Jfr Mauvillon Hist. de 
Gustave Adolphe s. 449. 

^) "Si ce mariage réussisait, Brandenbourg serait le plus grand prince 
de toute TEurope et joindrait de grands états:" lettre de Chateau- 
neuf au Card. de Richelieu 21 December 1632 (Wahrenbergs An- 
teckn. ur archive des aff. étrang. i Paris, i riksark.) Jfr Lettres 
de Feuquiéres 2, s. 39. 

*) Se H. S. H. 38, s. 428 o. 25, 148 ff. Rådsprot. d. 26 Mars 1633. 



3 

Gustaf Adolf hade ej tvekat att tänka stort om sitt 
oansenliga fosterland, han hade satt det ett högt mål fOre. 
Han hade velat göra det obemärkta Sverige till en stor- 
makt, ej blott till utsträckningen och den politiska bety- 
denheten, utan äfven inom odlingens särskilda områden. 
Att det förstnämnda syftemålet ledde till en eröfringspoli- 
tik, låg i sakens och omständigheternas natur, ^) och att det 
ena af dessa syftemål i någon mån förhindrade och mot- 
verkade det andra, Blef en följd deraf, att målet icke var 
så noga tillmätt efter krafterna och medlen. Derföre var 
det icke utan något skäl som förmyndame efter konungens 
död kunde påstå, att fåderneslandet »ju mer det i grename 
växer,, ju mer i roten förvissnar»; det var icke utan skäl 
som de drogo i betänkande att fullfölja ett mål, som visat 
sig öfverstiga Sveriges höfva, och som de föreslogo att mer 
följa Numse än Komuli exempel och att hufxiidsakligen 
eftersträfva statens »conservation genom fredliga värf och ju 
mer intensive än extensive förkofring härefter» 2). Det var 
först efter Nördlingerslaget som dessa ord undföUo de hem- 
mavarande, men den inre ställningen var ungefår enahanda 
två år förut, och det behöfdes blott en enda stöt för att 
blotta den inre svaghet, som förut dolts af vapnens glans 
och en stor konungs lysande egenskaper. Det var de se- 
nare, som ensamma förmått på en gång motväga uppenbara 
fienders och förmenta vänners anslag samt återhålla det 
inre missnöje, som var en naturlig följd af de oupphörliga 
»kattebördorna och utskrifningarne. Detta missnöje var så 
mycket farligare, som det kunde begagnas och äfven be- 
gagnades å ena sidan af den unge ärelystne pretendenten 
på Polens thron,^) å den andra af orostiftare inom riket. 



^) Förmyndarena yttra sig härom i bref till kanslern så, att konungen 
"synes i alla sina consilier hafva haft det genereuse uppsåt, att 
förmedelst kriget, deri han sågodt som födder var, sin statum mer 
och mer «xtendera:" H. S. H. 32, s. 273; hvilket kanslern i sitt 
svar sökte beriktiga derhän, "att K. M:s mål aldrig var att exten- 
dera riket, utan conservera och förbättra det, som riket af ålder 
hade tillhört:" H. S. H. 33, s. 34. 

*) H. S. H. 32, 274. 

') Försök dertill gjordes af denne både 1633 och 1635. 



Man befarade verkligen oroliga rörelser hos allmogen efter 
konungens död, liksom man förutsåg vänners al!all, afunds- 
mäns stämplingar och fördubblade bemödanden från fien- 
dens sida. Landet befann sig i ett utblottadt skick*); skuld- 
bördan uppgick visserligen blott till något öfver U million 
daler s. m., men krediten var ringa, kronans koppar låg depo- 
nerad hos köpmännen utan att kunna säljas, myntväsendet led 
af den största förvirring, och kopparmyntet hade fallit un- 
der sitt halfva värde. I följd af de ökade gåfvorna, för- 
pantningarna och försäljningarna af kronans gods och rän- 
tor under frälse, uppgingo afkortningarna på ordinarie rän- 
tan för Sverige till närmare 800,000 daler och ödeshemmans- 
räntorna utgjorde det betydliga beloppet af 261,840 daler-). 
Emellertid så länge svenska vapnen voro segerrika i 
Tyskland och beherrskade dess rikaste trakter, så länge 
staten någorlunda kunde upprätthållas med tillhjelp af de 
indrägtiga preussiska tullintraderna, drabbades landet min- 
dre kännbart af krigets menliga följder. Detta lyckliga för- 
hållande jemte det djupt skakande intryck, som underrät- 
telsen om konungens död gjorde på alla, hade till följd, 
att oaktadt den ringa sympathien i Sverige för tyska kri- 
get ingen röst hvarken bland rådet eller ständerna höjdes 
mot kanslerns kraftfulla råd, att med all makt fullfölja kri- 
get tills en ärofull fred vore vunnen. Man kände med sig, 
att man stod inför Sveriges största minne och att man 
borde visa sig detta minne värdig. Och den som egnade 
sitt lif och sin verksamhet åt detta minnes tjenst, som al- 
drig tröttnade att verka i dess anda och att för sig sjelf 
och sitt land framhålla det till en föresyn, var den man, åt 



^) Redan i början af tyska kriget skrifver en sakkunnig: "landet är 
så utblottadt, att det synes någorlunda vilja luta, och livar det 
ännu ett år eller tu skall continuera, så må vi väl säga, att vi hafva 
vunnit land af androm och dei-utöfver ruinerat vårt eget," "han- 
deln ligger så godt som helt nere, landet så blottadt på folk, att 
man kan förresa genom 3 ä 4 socknar och icke finna en enda 
dräng" o. s. v. : Gabriel Gustafsson till Axel Oxenstjerna från April 
och September 1630. Dock bör märkas, att klagomålen aftogo i 
mån af konungens segrar: Oxenstjernska saml. 

2) Rikshufvudboken för 1632 i Kammar-Arkivet. 



hvilken. ledningen af Sveriges öden nu var lemnad, hufvud- 
personen på. den tafla, vi nu gå att skildra. 

Rikskansleren Axel Oxenstjema är en af dessa säll- 
synta karakterer i historien, hvilka i hela sitt uppträdande, 
i det minsta som i det största, förete bilden af den full- 
komligaste harmoni och jemvigt mellan alla förmögenheter. 
Få har det också såsom honom varit förunnadt att genom 
sin stäUning i samhället och genom de yttre omständighe- 
terna, genom en lång lefnad och genom sitt nära förhål- 
lande till en stor befryndad ande, blifva satt i tillfälle att 
fullt utbilda de stora anlag, försynen nedlagt hos honom. 
På grundvalen af en religiös uppfostran och en theoretisk 
underbyggnad, sådan hans tid kunde erbjuda bäst, hade 
hans utbildning fortgått under den mångsidigaste erfarenhet 
och beröring med menniskor. Häraf å ena sidan dcQua 
grundliga, gedigna o<ch fördomsfria uppfattning, som i de- 
taljernas hvimmel aldrig borttappade principemas ledtråd, 
å den andra denna skarpa blick att genast upptäcka sam- 
hällslifvets olikartade béhof, detta säkra omdöme, som säl- 
lan misstog sig om de för tillfället lämpligaste medlen till 
deras afhjelpande. Dessa egenskaper voro inneslutna inom 
ramen af en själ, hvars klarhet aldrig giumlades af lyniiets 
kantigheter eller passionens utbrott, som med orubbligt lugn 
bedömde hvarje sak och med orädd försigtighet skred till 
hennes verkställande. Just här trodde sig mången finna en 
svag punkt hos honom, så att lugnet någongång öfvergick 
till en viss sjelfbehaglig omständlighet, som älskade att ut- 
breda sig öfver hvarje fråga, att uttömma ämnet och be- 
trakta det från alla sidor, och så, att försigtigheten under- 
«tundom stod på gränsen af maklighet. På det inre stats- 
lifvets område hade han utbildat sig till statsman: genom 
att både i planen och detaljen handlägga nästan alla grenar 
af förvaltningen, hade han förvärfvat sig rätt till namnet af 
Sveriges »störste civilist»,^) och den omskapning af hela 
detta område, som han under och jemte Gustaf Adolf för- 



Ge^er, Sami. skrifter I, 6. s. 240. 






beredt och som han ensai» skulle £å fullborda, kunde der- 
före tillika blifva en oirganisk fortbildning på nationdll grund- 
val. Men U. hafva derjemte haft em så grundlig, genom 
studium och ännu mer genom erfarenhet forvärfirtul känne- 
dom om andra atateiB förhållanden, en så öppen bliek för 
det goda och för Sverige tillämpliga deri. Med tyska kri- 
gets början och ännu mer efter konungens död öppnadiC 
sig för hans statsmannaverksamhet en vidsträcktare bana, 
som tillika var synnerligen egnad béI sätta både förmåga 
och karakter på svåra prof. Han har gått obesmittad framåt 
på denna slippriga bana, midt genom denna invecklade 
väftiad af ränker, och hans gestalt framstår hög beh rem, 
om man jemför honom med samtida statsmän. Hans starka 
rättskänsla ©fvervaaon utan svårighet de frestelser, som isym- 
Bcrhet från Frankrikes sida mötte hans ärelystnad, och 
Richelieus tjesnare hafva måst aflägga vittnesbörd om hans 
oegennytta^). Sannna rättskänsla gaf äfven det rätta måt- 
tet,' den rätta gränsen åt den diplomatiska fintUghet och 
smidighet,' som äfven Axel Oxenstjerna förstod att använda. 
Han har icke alldeles försvurit den satsen, att orden äro 
till för att dölja tankarne, och andra diplomatiska konst- 
grepp har han ej heller försmått-). Att begagna m^isk- 
liga naturens svagheter för sina syften, att göra andra till 
verktyg för sina afsigter, deri var han mästare, dock utan 
att derigenom förnedra sig sjelf eller andra. Hans ovan- 
liga menniskokännedam var åtföljd af en aktning för men- 
niskovärde, som höjde honom öfver många bland tidens 
ståndsfördomar och som gjorde, att han både upptäckte den 
sanna förmågan och uppfostrade densamma ej till blindt 
tjenstenit, utan till sjelfständig handlingskraft. — Den bild, 
hvars allmänt menskliga skaplynne vi här sökt antyda, skall 
1 handlingen framträda klarare. Få äro de statsmannaka- 

*) "Cest un homme de probité 8'il en fut jamais, qui a été formé sur 
le moule des anciens Allemans, dont la candeur n^est pas moins 
en Tame qu^au visage": D'Avaux till de Rorté d. 31 Mars 16.42 
(Wahrenbergs Anteckn. ur Bibliothéque Imperial i Paris). 

*) Karakteristiskt i detta afseende är det råd, som han gaf sina kolle- 
ger d. 7 Jan. 1636 ang. traktaten niBd Frankrike :.H. 8. H. 38,, s. 131. 



rakterer, som för efterverlden framstå i sådant ljus, som i 
lif och handling utpräglat sig så följdriktiga och helgjutna. 
Axel Oxenstjema kände sig både genom sitt anseende, 
sina krafter, sin bortgångne konungs förtroende och hans 
särskilda uppmaning kallad att träda i spetsen för det sitt 
hufvnd beröfeade samhället. En vanlig ärelystnad hade ej 
motstått frestelsen att äfven till namnet och rangen utöfva 
den riksföreståndaremakt, som man. visste sig innehaiVa i 
verkligheten. Kanslern åtnöjde sig med att i Tyskland 
spela en dylik rol, att der ensam representera sitt land så* 
som dess fullmyndige legat Den lysande ställning, som 
han under två år derstädes innehade, skulle naturligen bi- 
draga att framkalla höga tankar. Att dessa dock alltid syf- 
tade till fäderneslandets tjenst, att det rent personliga deri ej 
fick taga öfverhanden, måste erkännas. Hit hör planen att 
intaga kurfurstestolen i Mainz, en plan, som kanslern på fullt 
allvar omfattat. Frågan bragtes å bane på mötet i Heil- 
bronn, och då kanslern hösten 1633 mötte sin broder Gabriel 
i Frankfurt, fick denne i uppdrag att utforska rådsherrames 
mening härom. I rådet förekom frågan d. 15 April 1634, 
men dess bifall till förslaget meddelades först i Augusti 
samma år *). Af Frankrike understöddes saken offentligen, 
men motarbetades i hemlighet. Slaget vid Nördlingen afbröt 
snart dessa planer, ehuru äfven sedermera både Frankrike 
och England återupptogo dem för att smickra och vinna 
kanslern -). — Det må icke förundra någon, om kanslern 



') Gabriel Gustafsson till Axel Oxenstjema d. 15 Januari 1634 (Oxen- 
stjernska saml.) »Jag väntar», tillägger han, »från min broder den 
form på dess cession, som utlofvades«. I rådsprotokollet förekommer 
föga om denna sak, men Gabriel Gustafsson redogör för densamma 
i bref till brödren af d 19 April. I rådet anfördes som skäl emot 
förslaget 1) att Sverige skulle mista honom för alltid; 2) att stän- 
derna skulle ogilla det; 3) att det blefve ett exempel för andra att 
öfverge landet; 4) att den bästa ungdomen förleddes att söka sin 
lycka utotalands »och låta de sköna land derute äre draga deras 
hug och personer ifrån dessa höga berg, stora skogar och djupa 
dalar, och patria i längden blifva desolat och slutligen råka under 
främmande herrskap». Oxenstjernska saml. Rådet till kanslern d. 
4 Augusti 1634. H. S. H. 30, 97. 

-) Lettres et Négoc. de Feuquiéres II, 258, 263, 317, 364, 444. Mémo- 
ires de Richelieu (ed. Petitot) VII, s. 339. Depédhe a 8t. Chau- 



8 

med utsigt på kurfurste värdighet en kom att tänka sig möj- 
ligheten af ett giftermål emellan den unga drottningen och 
en af sönerna, isynnerhet som ett dylikt äktenskap vunnit 
stöd af 1604 års arfFörening '). Ryktet härom spridde sig^ 
genast efter konungens död och fortlefde temligen länge: 
Bichelieu lät 1633 och 1638 erbjuda kanslern Frankrikes 
medverkan-). Det vill synas, som denna tanke icke varit 
kanslern alldeles främmande, men att han snart ryggat till- 
baka derför, då Richelieu sökte begagna det som ett medel 
än att göra honom misstänkt än att vinna honom för Frank- 
rikes intressen. 

Kanslerns förnämsta bemödande efter konungens död 
blef nu att ingjuta enhet och sämja i den inre styrelsen^ 
för att dermed öf^erskyla medlens och krafternas ringhet 
och så kunna fullfölja de i Tyskland vunna fördelarne. Till 
förekommande af misstroende och afiind förordade han varmt 
en femmannaregering och förklarade sig vilja i allo under- 
ordna sig rådets beslut •'). Den nya regeringsform, han nu 
framlemnade såsom konungens enda testamente, blef det 
kraftigaste medlet till sammanhållning. Med Gustaf Adolfs 

mont d. 28 October 1636: Wahr. Ant. — 1637 förespeglade konungen 
i England kanslern både strumpebandsorden och Mainziska kurvär^ 
digheten: Smaltz till H. Grotius d. 16 M; j (Hand. d. Maatschappij 
d. Nederl. Letterk. 1862). 

') "Utan fast heller och besynnerligen någon infödd svensk man"'r 
Stiernman I, s. 574. Jemför äfven böndernas svar på propos. 1633. 

2) Redan den 21 December 1632 inberättas af Chateauneuf till Riche- 
lieu efter den då från Tyskland anlände Charnacé^s rapport: "Oxen- 
stern pense ä marier son fils, qui est å Tacademie a Paris avec la 
fille du Roi de Suc de et desire, que le Roi le favorise en cé dessein". 
Saken framställes här såsom otvifvelaktig. Han tillägger: "De la 
Gardie prétend le méme pour son fils". Wahrenbergs Ant. — -Jft 
äfven Arckenholtz, Mémoires de Christine III, 78. Fryxells Hand- 
lingar I, 63—4. Pufendorf, de reb. Frid. VVilh. II. 49. Mém. de 
Richelieu VII, 285. Jfr Smaltz* berättelse om sitt samtal med Richelieu 
d. 23 Juni 1638 ("N. B. hvem drottningen skulle giftas med? gillade 
intet Brandenburgicum, intet heller Danum, men snarare en svensk: 
önskade R.-C:ren deri något parti" o. s. v.): Engeströmska Bibi. 

') I memorialet för Grubbe af d. 12 Februari 1633 medgaf han vis- 
serligen, att riksföreståridareskapet hade häfd för sig och att man i 
fall af öfverhängande fara kunde nödgas tillgripa detsamma, men 
fann ett företräde för femraannaregeringen deri, att hon undanröjde 
faran af en endas missbruk samt garanterade enhet och sammanhangs 
i styrelsen äfven i händelse af dödsfall: H. S. H. 24, 368. 



9 

regenDgsforin i handen blef kanslern i stånd att liksom 
med ett trollslag besvärja den jäsande oron, att beherrska 
partierna och sjelf intaga den plats i medelpunkten, hvartill 
han kände sig kallad. 

Men tillfölje af sin aflägsenhet från riksstyrelsen kunde 
han ej ännu utöfva sitt inflytande i hela dess omfång och 
med hela dess enande kraft. Detta visade sig genast vid den 
första riksdagen under förmyndarestyrelsen, som under riks- 
amiralen Gyllenhjelms ledning öppnades d. 15 Febniari 1633. 
Kanslern hade tillstyrkt ett utskottsmöte, men rådet fruk- 
tade det klander och misstroende, som dessa möten redan 
hade framkallat. Denna riksdag utmärktes af ett helt annat 
skaplynne än de föregående. I hyllningen af den unga 
drottningen ^) förenade sig alla med endrägt, men icke så, 
när fråga blef om förmynderskapet och bevillningarna. Stän- 
derna kände sig starka i förhållande till en mångrégering, 
hvars organisation berodde på deras beslut och hvilken, 
ehuru ännu icke inom sig sjelf söndrad, likväl af brist på 
en erkänd ansedd ledare ej kunde gå tillväga med tillbörlig 
kraft och efter en bestämd plan. Det lider intet tvifvel, att 
om stånden vid denna riksdag egt sammanhållning och led- 
ning skulle deras öfvervigt öfver rådet ganska märkbart 
gjort sig" gällande. Men nu, oafsedt bristen på parlamen- 
tarisk . vana och erfarenhet, herrskade oenighet såväl in- 
om stånden som mellan desamma. Hos adeln visade sig 
meningsskiljaktighet mellan klasserna, i det den^ lägre adeln, 
icke utan medhåll inom sjelfva rådet, ■■) envist påyrkade 
privilegiemas bekräftelse och först efter vidlyftiga föreställ- 
ningar af landtmarskalken (Lars Sparre) och några råds- 
herrar gaf efter. Samma fordran framställdes af prester 
och borgare, hos hvilka senare äfven förmärktes tecken till 
inre split. Misstroendet stånden emellan visade sig i de 
beskyllningar, hvarmed besvären voro uppfyllda. Den enda 

') Ända hittills hade hon officiellt benämnts Hennes Furstliga Nåde, 

liksom hon sedermera heter "utkorad drottning". 
^) T. ex. af Gyllenhjelm. P. Baner visade, att rådet såsom partiskt i 

saken ej kunde besluta derom: då kunde hvar bonde säga, att det 

vore oskäligt. Rådsprot. d. 19 och 20 Februari. 



10 

punkt, deri en bestäydd plan vid motståndet framträdde, var 
frågan om förmynderskapet. KanHlern och en del af rådet 
aSkte att få densamma definitivt afgjord vid samma riksdag. 
I den första propositionen uppmanades ständerna blott till 
hörsamhet mot »samtlige residerande riksens råd», bvilket 
ock i svaren d, 26 Februari utlofvades. Men dessförinnfloi 
och efier ett samtal med de inflytelserikaste biskoparae^ 
Rudbeckius och Bothvidi, hade rådet d. 18 Februari inför 
ett utskott af de tre högre stånden föredragit regeringsfornaen 
och påyrkat fem mannaregeringens godkännande. Detta mötte 
först motstånd hos biskoparne, i spetsen för hvilka Rudbeo- 
hius uppträdde. Man borde, mente han, invänta enkedrotå- 
ningens och andras närvaro, och riksföreståndareskapets ^före- 
träde framhölls. Från presterna utgingo vidare ingifvelser 
i samma fråga till de andra ofrälse stånden; en prost kade 
uppsatt bondeståndets märkliga svar på propositionen, hvilket 
förordade en enda riksförmyndare • af riksens råd samt på- 
yrkade, att drottningen en gång måtte taga en infödd svensk 
af adel till man, och rådet klagade, att borgerskapet »låtit 
informera sig af bispeme». Man finner en antydning till 
den rol, söm presterskapet längre fram skulle med sådan 
framgång spela såsom ledare af de ofrälse ståndens opposition^ 
Det är ej svårt att förklara dessa stånds misstroende till 
femmannaregeringén : biskoparne visste, att generalconMsto- 
rium ej var bortglömdt af rådet, och bönderna hyste af 
gammalt misstroende till mångvälde. Det är sannolikt, att 
pfalzgrefven Johan Casimir härvid föresväfvat mången, såsom 
den lämpligaste för j em vigtens upprätthållande mot aristo- 
kratien, och aftt bönderna åsyftat rikskanslern. Adeln å 
^in sida visade sig böjd för att tillsvidare uppdraga rege- 
ringen åt råd«t i dess helhet ^); 

Detta senare synes ej hafva valt de lyckligaste medel 
att genomdrifva sitt förslag. Så gjordes i rådet försök att 
nedtysta betänkligheterna med den besynnerliga förklaringen, 



•) Rådsprotok. d. 16, 19 och 21 Februaii. Riksdagsacta. Tham, Adelns 
protok. II, SS. 10, 11, 41—3. 



11 

-stt föfifnynda^efiégaii QgeDtligen icke anginge 8tdi!(deniC, 
tdaa vore .rådets ensak ^). Ooh då det omgaf Yeg.f(wmeii 
»ed en sådaoi hjemlighetsfalUiet^och afelog UfidtmarskalkenB 
«eh biskopamee hegéx9,n oi» hennes föredragande inför stan- 
deD8 pjjena ^), motvedaide det sitt eget syfte, enar atändema 
drogo i betänkande att gilla femmannaregeringei), innan de 
ifiheoQ^tat cu£k hvad som dermed stod i nÄrmaste sammanhang. 

Vid svaren på den andra propositionen, om nya bevill- 
ningar, visade sig ännu betänkligare tecken. Redan förut 
hade bönderna låtit förstå, att de fordrade sina besvärs af- 
hjelpande, innan de besvarade propositionen. Och nu för- 
klarade presternas utskott öppet inför rådet, att de ej kunde 
utlåta sig öfver den andra propositionen, förrän de visste 
rådets mening om sina besvärspunkter ^). Det var ett far- 
ligt exempel, om stånden skulle göra vissa medgifvanden 
till vilkor för nödiga bevillningar: det var ej utan skäl, som 
rådet trodde sig bland ständerna finna många »krokute ca- 
pita». Och presterna förde i sina besvär ett dristigt språk, 
i det tie förespådde Guds vrede och hämnd, om man fort- 
fore att stegra tuUame, att utkräfva dem med eder och ban- 
nor o. 8. v. I yrkandet på skattenedsättning och klagan 
öfver arrendatorema öfverensstämde alla stånden. 

Under sådana förhållanden fann rådet det nödvändigt 
att hastigt afsluta riksdagen (d. 14 Mars) och att i sina 
skyndsamt utfärdade resolutioner »accommodera» sig efter 
ständerna genom lindringar i tullar och bevillningar. Först 



') »Fältherren sade ock detta (om de 5 officia) intet angå presterska- 
pet, utan allenast dem, som med regeringen skola hafva att be- 
ställa.» Gabr. Gustafsson sade, att »reg.formen går dem allenast 
an och föga någon annan». Rådsprot. d. 11 Mars. 

') D. 18 Febr mente Gabr. Gustafsson, »det fast periculosum vara, om 
bönderne skulle jiidicera om regeringsformen», och d. 11 Mars sva- 
rades på en hemställan af landtmarskalken: »att med en hop unga 
karlar communicerat och låta dem scholiera regeringsformen, faller 
betänkligt.» Rådsprot. 

*) Rådsprot. d. 15 o. 16 Febr. och d. 1 Mars: »reprocherades dem, 
att de synas hysa en ond opinion om senaten.» Jfr H. B. H. 
25, 133. 



12 

derefter förklarade sig Btånden efter rådets önskan och lyc- 
kades rådet att få sin mening i förmjndarefrågan uttryckt i 
riksdagsbeslutet, hvilket uppsattes i samråd med ett utskott 
af alla fyra stånden. Riksdagsbeslutet godkände således 
femmannastyrelsen med råds rade och förebar som skäl, 
h vårföre regeringsformen icke blifvit genast antagen, att 
några dertill nödiga instruktioner ej hunnit blifva färdiga. 
Rätta orsaken var, att det mött motstånd ej blott hos 
ständerna, utan äfven inom rådet sjelft. 

Hade således ständemas hållning förorsakat rådet bekym- 
mer, så funnos dock ännu ömtåligare ämnen, som ingåfvo far- 
hågor. Vi nämnde, att fleres blickar varit riktade på pfalz- 
grefven Johan Casimir vid frågan om riksföreståndareskap. 
Pfalzgrefvens och hans familjs ställning i Sverige var en 
bland de många frågor, som konungens plötsliga bortgång 
lemnat i en brydsam ovisshet. Det är svårt att genomskåda 
Gustaf Adolfs afsigter med sin systers familj och arfvingar 
och förklara orsaken, att han i sina många förtroliga med- 
delelser ej låtit undfalla sig ett ord derom eller yttrat sig om 
deras eventuella arfsrätt till thronen^). Efter bokstafven i Norr- 
köpings arfiförening var denna rätt förverkad i följd af Joh. 
Casimirs reformerta bekännelse-). Men som barnen voro 
uppfostrade i lutherska läran, så funnos i Sverige flera bety- 
dande personer, hvilka ville tillerkänna pfalzgrefliga familjen 
laglig arfsrätt till kronan. Denna uppfattning delades af en 
bland förmyndarne sjelfve, riksamiralen Gyllenhjelm, och 
trollgen äfven af Johan Skytte, båda dessutom sedan gam- 
malt förbundna med pfalzgrefven genom personlig vänskap 
och likhet i åsigter. Samma mening hyllade vissa infly- 
telserika prelater ^), och flera uppåts träf vande medlemmar af 



') Närmare härom i förfis uppsats om Joh. Casimirs förhållande till 
Christinas förmyndare i Nordisk Universit. Tidskr. VIII, 4. 

^) Äfven det tvetydiga uttrycket: »Konungadotter om hon till är eller 
ock Furstedotter, som aå äldst och oförsedd är», kunde så tolkas. 

^) Gyllenhjelm till Joh. Casimir, i Svenske mäns bref och mss. I, n:o 
92. RA. Lenseus till Joh. Matthise d. 12 Juni 1638. 



13 

den lägre eller nyskapade adeln synas hafva betraktat pfalz- 
grefven såsom en behöflig motvigt mot högadelns anspråk. 
Dertill kom det anseende, som pfalzgrefven genom sin dug- 
lighet, klokhet och flärdfrihet samt genom konungens för- 
troende åtnjöt 1 landet. Straxt före konungens död var han 
utan tvifvel den verksammaste och inflytelserikaste man i 
den inre styrelsen, liksom kanslern i den yttre, i det han 
fått sig ombetrodd, utom ett slags kontroll öfver det hela, 
vården af de vigtigaste förvaltningsgrenarne, finanserna och 
krigsväsendet'). Men Gustaf Adolf hade icke genom med- 
delad fullmakt på skattmästarembetet tillförsäkrat honom an- 
del i förmyndarstyrelsen; och i enlighet med kanslerns råd 
till sina embetsbröder, att de icke skulle låta någon »mes- 
lera sig i regementet»-), måste pfalzgrefven taga afträde ur 
rådet, ehuru han på särskild anhållan fortfarande förestod 
räkningekammaren. Ännu rådde det bästa förhållande mel- 
lan pfalzgrefven och rådet: man synes hafva ingifvit den 
förre vissa förhoppningar eller, som pfalzgrefven längre fram 
klagade, i början uppehållit honom med goda ord, tills man 
kände sig säker 2). 

Det första försök, som pfalzgrefven gjorde att känna sig 
före hos den nya styrelsen, möttes af ett bestämdt motstånd 
å rådets sida. Då han i Februari 1633 begärde att få af- 
lägga redogörelse för sin förvaltning hos ständerna, blef 
detta höfiigen afböjdt. Det hade nemligen gifvit hans an- 
hängare ett ypperligt tillfälle att vid riksdagen börja en agi- 
tation till hans förmån; man lät honom på flera sätt förstå, 
att man ej ville tillerkänna honom något slags politisk be- 
tydenhet*). Genom dessa förhandlingar växte mellertid miss- 
troendet å ömse -sidor. Kådet beslöt, att ställa pfalzgref- 
vens verksamhet i räkningekammaren under strängare kon- 



') Se instrukt. för pfalzgrefven af d. 17 Maj 1630 o. memor. 22 Jan. 

1631: Riksregistr. 
^) Se brefvet af d. 6 December 1632 i Krigshist. Ark. II, n:o 873. 
') Adlersparre Hist. Sami. 3, 355 samt Pufendorf Rer. Suec. V, 7. Jfr 

pfalzgKS br. till kanslern 15 Jan. 1633 och 28 Juni 1634. Oxenstj. 

saml. 
*) Närmare härom i min ofvan anf. afhandl. 



14 

troll, hvilket åter hade till följd, att han nedlade sin be- 
fattning med kamniarsakema redan på sommaren 1633*). 
Pfalzgrefven började yttra sig med skärpa och bitterhet om 
rådets handlingssätt, så att man från detta håll befarade 
svåra förvecklingar.'^). 

Denna misshäUighet med pfalzgrefven var så mycket 
betänkligare, som enigheten inom rådet sjelft redan blifvit 
betydligt försvagad^). Det fanns från början åtskilliga an- 
ledningar till missämja dels af politisk, dels af rent person- 
lig art. I enlighet med 1633 års riksdagsbeslut hade fem 
blan4 rådets medlemmar blifvit utsedde till »regeringsher- 
rar» och såsom sådane underskrifvit sina »reverser». Som 
de tillika skulle vara collegii-chefer, voro två sjelfskrifna, 
riksmarsken Jakob de la Gardie och riksamiralen Carl 
Carlsson Gyllenhjelm. Drotsens embete sköttes tillsvi- 
dare af grefve Per Brahe, kanslerns af Per Baner och 
skattmästartjensten öfvertogs af Clas Fleming, dock så att 
desse intogo sina platser icke efter embetets rang, utan ef- 
ter ålder. En anledning till förvecklingar låg deri, att de 
lediga embetena icke genast definitivt tillsattes, hvarigenom 
alla tvister härom varit afskurna och deras myndighet i rå- 
det blifvit större. Det senare var så mycket nödvändigare^ 
som regeringsformen ej ännu var antagen och i den afgifna 
eden ingen bestämd gräns var uppdragen mellan förmyn- 
darnes och det öfriga rådets makt*). Det föll sig svårt för 
en och annan att foga sig i de nya förhållandena och att 
visa tillbörlig respekt för forna embetsbröder, och marsken 
måste framhålla skyldigheten för den deri felande att svara 



') Eådsprotok. 30 Mars 1633. Kammar-Koll. registratur. 

^) »Det ser ut som vi skulle få med honom mer att göra än med hela 
regeringen», skrifver marsken till kanslern d. 10 April s. å. (Oxen- 
stj. saml.). 

^) I Gabr. G:son Oxehstjernas egenhändiga promemoria på ärenden att 
rådslå med brödren April 1G33 förekommer § %: »Huru man skulle 
bäst kunna fundera en förtroenhet emellan Rådet och om icke den 
personen, som intet är till att accommodera, kunde voceras härut 
eller till något annat promoveras». Loenbom Hist. Upplysn. 3, 81. 

*) Det heter deri, att de skulle förmynderskapet ocli regeringen före- 
stå 7ned de andre Herrar Kiksens Bad, Riksregistr. d. 5 April. 



15 

inför riksens ständer'). Man fann i rådet nödvändigheten 
af en bestämd organisation af det nya styrelsesättet, men 
man kunde icke en gång komma öfverens om vissa arbets- 
tider eller en viss ordförande*'^). Det fanns ingen, som med 
ordnande förmåga och politiska insigter förenade tillräckligt 
anseende, isynnerhet som kanslerns broder Gabriel var större 
delen af 1633 frånvarande i Tyskland. Hans saktmod och 
sans skulle äfven hafva motverkat den partisöndring, som 
mest af personliga motiver uppväxte, i det vicekanslem Per 
Baner, hvilken redan förut synes stått i spändt förhållande 
till flere embetsbröder, lyckades draga Per Brahe på sin 
»ida^ och väntades äfven vinna för sitt parti svågern Gabriel 
Bengtsson Oxenstjema, som detta år återsände från Fin- 
land^). Dessutom återkom samma sommar Joh. Skytte från 
Liffland, och i honom såg man hufvudmannen för ännu en 
tredje fraktion. 

Denne talangfulle men orolige och äregirige man hade 
sedan 1629 varit anställd som generalguvernör öfver Liflf- 
land, för att ordna rättsväsendet och undervisningsverket i 
denna nyvunna i)rovins. Hans för^•altning derstädes ansågs 
af hans vedersakare icke hafva varit den bästa. Efter ko- 
nungens död umgicks han med åtskilliga planer: än ville 
han på sig öfverflytta tullförvaltningen, hvilken var anför- 



*) »I Senaten finnas någre, som ej kunna sä sig skicka i den nya 
reg.-formen, som sig borde, utan uttyda på sitt sätt och vränga ef- 
ter sin aflfektion och till sin autoritets erhållande. Beder derföre, 
att min bror ville oss illustrera dess rätta förstånd»: Marsken till 
kanslern d. 10 April. Jfr Rådsprotok. d. 5 April. 

*) Rådsprotok. d. 11 April, d. 14 Juni. Ordet fördes än af Per Ba- 
ner, än af marsken såsom den äldste. 

^ I bref ^11 Gabr. Gustafsson af d. 30 Juni s. å. klagar marsken öf- 
ver Per Brahes orättvisa mot hans svärmoder (enka efter Gref M. 
Brahe) och tillskrifver det bröderna Baners inflytande. »Gref Per 
har alldeles undslagit sig mitt umgänge och nu alldeles håller sig 
till Hr P. Baner och derigenom styrker hans parti, så att när de 
något vele hafva promoveradt hafver man nog att göra att man det 
kan förhindra, är derför farligt här regementet förestå, helst när 
din frände Hr Gabriel hitkommer, som är hans svåger»: Brefsaml. 
å Kongl. Biblioth. — Arfsfrågan uppgjordes genom ett högtidligt skrift- 
ligt aftal å Stockholms slott d. 30 Maj 1633: Skokloster Brahes 
konc.-saml. 



1« . ^ 

trodd åt kanslei;!!'), än sökte han entledigande från sin be- 
fattning för att få återintaga sin plats i rådet. Såväl han 
som Gabriel Bengtsson Oxenstjerna hade utan rådets kallelse 
öfvergifvit sina guvernement och skyndat hem för att vara 
tillstädes vid den nya styrelsens ordnande-). Här möttes 
Skytte af nya förhållanden, som ingåfvo honom nya planer, 
nya förhoppningar. Hans ärelystnad förespeglade honom 
kanslersembetet, såsom kronan på hans statsmannabana, till 
hvilken plats han ansåg sig närmast berättigad efter Axel 
Oxenstjernas förmodade befordran till rikets första embete*^). 
För att kunna vinna detta mål närmade han sig till en bör- 
jan sina forna motståndare Oxenstjemorna och trädde med 
dem i vänskaplig förbindelse*). Men han kunde ej heller 
bryta med sina gamla politiska vänner: han hade på förhand 
lofvat pfalzgrefven sitt understöd-^) och misstänktes som den 
egentliga upphofsmannen till det nya försök, som från pfalz- 
grefvens sida gjordes under sommaren 1633*^). 



' ) Kanslern omnämner det i bref till brödren af d. 28 Januari 1633: 
»det vore för mig en lisa, men alldenstund jag ser, hvad deraf skall 
följa, och vet, att han gör det af en pique mot mig, så vill- jag al- 
lenast hafva dig påmint att icke i detta året förändra. Vore det en 
annan, kunde jag väl lida't»: Sami. å Kongl. Biblioth. — Brefvexl. 
mellan bröderna Oxenstjerna utvisar, att mycken bitterhet ännu 
rådde mellan dem och Skytte: i br. af Sept. 1630 yttrar Gabriel om 
Skytte: »ille antiquum obtinet, et illius ambitio absque fine och se- 
dan den invidie han härer till din person såväl som till någre an- 
dre kommer honom att förgäta sin pligt mot H. M.». Oxenstj. saml. 

O Enl. Gabr. G:sons br. till kansl. 27 Dec. 1633. 

^) »Johan Skytte är någorlunda försäkrad på kansliet, preoccuperan- 
des allom, att burggrefskapet icke må honom blifva offereradt, allt 
i den förhoppning, att hvar ständerna falla endrägteligen på min 
broder att hafva honom till Drotset, att han då per istam occa- 
sionem kunde komma i min broders ställe, alldenstund han både 
pedibus manibusque arbetar deruppå, att det icke må min person 
defereradt varda». Gabriel Gustafsson till kanslern af d. 11 Mars 
1634. 

") »Hr Joh. Skytte comporterar sig nu svåra väl och håller med mig 
god correspondens». Dens. till dens. af d. 27 December 1633. Jfr 
äfven Skyttes bref till kanslern af d. 24 December s. å. Oxenstj. 
saml. 

') I bref af d. 11 April 1633: Sv. mäns Br. o. Mss IL 
*) Gabr. Gustafsson i bref. till kanslern af d. 6 Dec. 1633 berömmer 
Skyttes uppförande, »allenast befruktar jag, att den acten, som är 
- skedt med Palatino, är han orsaken till». 



17 

Den 12 och 13 Augueti lät denne på enskild väg fram- 
föra till rådet sin^ anspråk: han begärde dels ärftlig besitt- 
ningsrätt af Stegeborgs län, hvilket förut blifvit honom be- 
viljadt på vissa år, dels en rekommendation för sig och sin 
familj »uppå den ort, som behörde», dermed antydande stän- 
derna. Det förra afslogs såéom en olaglighet, men besitt- 
ningen utsträcktes till drottningens myndighet. Det senare 
bedömdes icke utan skäl af rådet såsom ett försök att hos 
ständerna med bättre framgång göra sina förmenta rättighe- 
ter gällande, hvarföre man affattade rekommendationen i 
sväfvande ordalag, utan att nämna ständerna. De felslagna 
förhoppningame förbittrade pfalzgrefvens sinne: han klagade 
öfver orättvis behandling och antydde tillvaron af ett testa- 
mente efter konungen, deri han vore ihågkommen. Det kom 
till en förklaring emellan pfalzgrefven och rådets depute- 
rade: då rådet i början uttalat sig mer obestämdt om den 
pfalziska successionen, så hade det nu, efter inhemtande af 
kanslerns råd, fullt stadgat sin mening; det ogillade nu öp- 
pet alla dylika anspråk och ville på sin höjd inrymma pfalz- 
grefvens söner en plats å riddarhuset, dock ej i egenskap 
af furstar, utan blott af adelsmän ^). 

Det dröjde ej länge innan rådet ångrade, att det gjort 
någon eftergift åt hans fordringar. Dess förfarande med 
Stegeborgs län rönte af kanslern ett skarpt ogillande, och 
åtgärdens laglighet ifrågasattes-). Och då de efter kanslerns 
råd affordrade pfalzgrefven ett slags trohetsförsäkran, nekade 
han med mycken bitterhet att afgifva någon sådan och til- 
lät sig yttranden och handlingar af ett vidtutseende och ho- 
tande syfte. Dessutom underblåste han enkedrottningens 
ovilja mot rådet och gynnade hennes öfverdrifna fordringar^). 

O Jfr ofvan anf. afhandl. i Nord. Univ. Tidskr. ss. 27, 31. 

») H. S. H. 27, 174—6. Gabr. G:son till kanslern d. 6 December 1633: 
Ozenstj. saml. 

') »Han vill dermed icke acquiescera, de hafva fordrat af honom en 
revers, men han ej velat lemna den, adjunctis minis»: Bens. till 
dens. af d:o. »Att afgifva revers har han med stor bitterhet nekat, 
förutom mycket annat, som jag ej förtror pennan». »Pfalzgrefven 
blåser under H. M:s pretentioner: D:o d:o af d. 15 Jan. 1634. 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. 2 



18 

Spänningen steg derföre till sin höjd. Då rådet i januari 
1634 för andra gången begaf sig till Nyköping, der hofvet 
vistades, hade det fast beslutit att sätta en gräns härför och 
allvarsamt tillrättavisa pfalzgrefven för hans handlingssätt. 
Men denne hade blifvit varnad af sina vänner och iakttog 
nu en fQrsigtig och hofsam hållning'). Man ansåg dock, att 
han blott uppskjutit sina planer till ett lägligare tillfälle. 

Enkedrottningens uppförande hade samtidigt med dessa 
tvister varit ett ämne till bekymmer för regeringen. Hon 
hade till en början yttrat missnöje öfver sitt uteslutande ur 
regeringen med anförande af sin svärmoder drottning Chri- 
stinas exempel och hade hoppats att få på sin sida miss- 
nöjde bland rådet '-^j. Men rådet var i denna fråga enhälligt, 
och om hon från början kunnat påräkna några anhängare 
för sin sak inom landet, som troligt är, så förlorade hon 
dem snart genom de prof hon genast gaf på sin fullkomliga 
oduglighet i nämnda hänseende samt genom sitt nyckfulla, 
ovisa, ja stundom hälft vanvettiga beteende^). Hennes orim- 
liga fordringar, hennes öppet uttalade förakt för svenska na- 
tionen, hennes understödjande af Danmarks giftermålsplaner 
och slutligen hennes vämjeliga behandling af sin döda make*) 
beröfvade henne på en gång aktning och kärlek, samt be- 
sannade alltförväl de farhågor och de klagomål, som Gustaf 
Adolf ofta om henne uttalat till sina förtrogne'*). Det oak- 
tadt behandlades hon med mycken foglighet och skonsam- 
het af rådet, som beviljade alla förmåner, hvartill det ansåg 

') »Vi hade in senatu resolverat, om han oss inhumaniter trakte- 
rade och komme någon villa mellan H. M. och Rådet tillväga, att 
vi då hade velat sagt honom sannsagorna och uppsagt brudskatten 
mot återställande af Stegeborgs län». »Vi hade visst ment, att 
Pfalzgrefven skulle så hafva dundrat mot Rådet, som han gjorde 
i somras, men denna gången hafver han gått så modeste om, som 
han aldrig tillförene någonsin gjort hafver»: D:o d:o af d. 17 Fe- 
bruari 1634. 

2) Enl. bref från Gabr. G:son till brödren af Wolgast d. 5 Juni 1633. 
Jfr marsken till Gabr. G:son d. 30 Juni s. å. Oxenstj. saml. 

3) »H. M. är svag af naturen och mäkta gifven affecterna, som hos H. 
M. äro excessiv». Rådsprotok. d. 12 Augusti 1639. 

O »ad fastidium usque», yttrade kanslern derom i rådet d. 5 Jan. 1641. 
») Se Rådsprotok. d. 6 Dec. 1633, d. 4 Jan. 1641. 



19 

sig berättigadt'). Men i harm öfver att ej haha fått allt 
det begärda uppgjorde hon den äfventyrliga planen att fly 
ur riket och taga den unga drottningen med sig, en plan, 
8oni förhindrades genom kurfurstens i Brandenburg afrå- 
dande-). Och det dröjde icke länge, innan hon till och med 
syntes hafva glömt den så bittert begråtne maken, då hon 
redan 1636 lät franske ambassadören D'Avaux inleda un- 
derhandlingar om giftermål med konungen i Polen'). 

Under allt detta fortgick skriftvexlingen med kanslern 
oafbrutet och blef isynnerhet liflig under året 1634 i anled- 
ning af de många vigtiga både inre och yttre angelägenhe- 
ter, som derunder föreko mmo. Kanslerns bref under denna 
tid utgöra ett lysande vittnesbörd, med hvilken grundlighet 
han kände, med hvilken klarhet han öfverskådade och med 
hvilken säkerhet han, ehuru frånvarande, bedömde alla inre 
som yttre förhållanden: hans sakrika memorialer äro upp- 
fyllda af nya uppslag och vinkar på alla förvaltningens om- 
råden. Det visar äfven hans ovanliga arbetsförmåga, att han 
ensam medhann långt flere skrifvelser än regeringen kunde 
besvara*). Också var kansliet der hemma i ett dåligt skick: 
chefen var borta, Per Baner var sjuklig, Johan Skytte vå- 
gade man ej använda och yngre ämnen fattades-^). Man 
hade all möda att kunna ordentligt besätta detta liksom de 
öfriga kollegierna, och i allmänhet att rätt tillämpa rege- 
ringsformen, hvars höga värde man erkände, »allenast någon 
funnes som compassen rätt föra kunde, att han icke måtte 



O H. S. H. 28, 50 ff.; 29, 281 ff., 311. 

*) »Jag har in secreto förnummit, att H. M. tillskrifvit sin broder ett 
bref, deri hon graverat sig öfver Rådet samt föreslagit att resa ut 
ur riket och taga vår unge drottning med sig». Gabr. G:son till 
kanslern d. 17 Febr. 1634. 

*) Enl. Lettre de Comte D^Avaux a D'Avaugour 3 Fevr. 1636. I Mé- 
moire envoyé par D'Avaugour ä St. Chaumont Maj 1636 heter det: 
»Sa confidence envers Mr CAvaugour est d'ailleurs naturelie, si 
Ton pense k son projet du mariage avec le roi de Pologne». Wah- 
renb. Ant. ur Arch. aff. étr. 

*) Under året 1634 aflät han öfver 60 skrifvelser till regeringen, men 
denna knappt 40 till honom. 

») H. S. H. 28, 57; 29-, 237. 



20 

löpa omkring)^^). Den ordnande ledande handen saknades. 
Kanslern fick sig uppdraget både att uppsätta instruktioner 
för embetsverken, att föreslå tjenliga personer och att upp- 
rätta en fullständig stat öfver deras underhåll. Instruktio- 
nerna medhunnos ej, men staten hemskickades med Grubbe 
i Maj 16342). j denna voro lönerna betydligt tillökta, hvil- 
ket också blifvit rådet x förespegladt som ersättning för tull- 
frihetens afstående. För öfrigt sysselsatte sig regeringen 
och rådet mest med finanserna och deras upphjelpande me- 
delst ett ordnadt myntväsende och en förbättrad koppar- 
export. 

De alltmer invecklade förhållandena i Tyskland, de 
"båda protestantiska kurstaternas allt tydligare ovilja och nöd- 
vändigheten att fixera sina syftemål med Tyska kriget för- 
anledde kanslern att i början af 1634 yrka på ett rådslag af 
de förnämsta bland ständerna^), och regeringen hade sam- 
tidigt fallit på samma tanke med anledning af det föreslagna 
förbundet med Ryssland*). Ett utskottsmöte blef derföre 
sammankalladt i ungefärlig öfverensstämmelse med rege- 
ringsformen till Februari 1634. Ständerna begagnade till- 
fället att äfven påminna om regeringens fullständiga stad- 
gande, hvilket också sedermera blef hufvudsakliga föremålet 
för rådets öfverläggningar och skriftvexlingar med kanslern. 

Den regeringsform, som skulle lägga slutstenen till 
den af Gustaf Adolf uppförda byggnaden samt för framti- 
den betrygga densamma, hade länge utgjort ett föremål för 
hans tankar och öfverläggningar med sina förtrogna, och det 
var bland desse en känd sak, att kanslern fått uppdrag ut- 
arbeta ett förslag dertill. Denna anmodan förnyades under 
konungens fälttåg i Pommern till den i Preussen varande 
kanslern, hvarföre man med temlig visshet torde kunna upp- 
gifva åren 1630 — 1631 såsom tidepunkten för regerings- 

») P. Baner till kanslern af d. 14 Jan. 1634. Oxenstj. saml. 

») H. S. H. 25, 142, 162; 28, 55; 30, 29. 

') »Gud gifve Eder och oss alle gode consilia; ty de aldrig hafva va- 
rit mera nödige än nu». Kansl. till rådet d. 7 Januari 1634. H. S. 
H. 28, 46; 38, 452. 

*) H. S. H. 28, 14. 



21 

formens författande'). Möjligen utgör då det bland Oxen- 
Btjemas papper befintliga fragmentariska konceptet-) ett ännu 
äldre utkast. Deri upptages kollegiernas antal till sex, dock 
flå, att det sjette med öfveruppsigt öfver skolor, hospital, 
tukt- och barnhus skulle af drotsen och hans assessorer före- 
stås. Det märkligaste deri är den styrka, hvarmed konun- 
gens makt och höghet inskärpas *'), äfvensom att inledningen 
blott förutsätter rådets och de förnämste ständernas råd och 
tillstTrkan. Det fullständiga egenhändiga förslag, so«i för- 
varas å Upsala oibliothek, är troligen det, hvaraf op kopia 
i December 1632 af kanslern hemsändes och delgafs ut- 
skottet vid 1633 års riksdag *), och möjligen detsamma, som 
blifvit af konungen öfversedt och gilladt »in realibus och 
så mycket regeringen vidkom» samt blott »i några ceremo- 
nialia ställdt till vidare betänkande». Vid frågan om rege- 
ringsformens äkthet beror sålunda allt på tolkningen af ordet 
»realia», som väli främsta rummet har afseende på fem^ 
mannastyrelsen och kollegialförvaltningen. Upplysande för 
detta ämne hade utan tvifvel varit att känna de »discurser», 



O Kanslern yttrar neml. i bref till pfalzgrefven d. 20 Maj 1634 från 
Frankfurt: »Von einer ordentlichen Regierungsverfassung auf Le- 
bens- und Todtsfall wissen E. F. Gn. und viel andere, die um Ihre 
Kön. Maj. gewesen sein, dass viele Discursen und Unterrednng ge- 

Sflogen, mir auch insonders als Cantzler auferleget und anvertraut 
ie Verfassung und Ordin ance zu machen, und insonders seithero 
I. Kön. Maj. die Teutsche Expedition angenommen mir aus Fom- 
mem befohlen lassen dieselbe zu verfertigen, wie Sie dann solche 
gesehen und durchlesend gut gefunden haben»: Stegeb. saml. Jfr 
kanslerns bref till rådet af d. 14 Nov. 1632 § 9: H. S. H. 24, 245, 
och Memor. f. Grubbe af d. 5 Dec. s. å.: D:o d:o s. 255—56. 

^ Blott inledning och 7 punkter. 

*) Första punkten lyder så: »Först vele vi oss och våra efterkom- 
mande Sveriges konungar härmed uttryckligen förbehållit hafva all 
den Kongl. höghet, rätt, herrlighet och välde, som oss såsom en 
Sveriges Arfkonung bör och tillstår, sä att oss den härmed i det 
minste icke förringas, förminskas eller disputeras i någon måtto, 
utan att vi och vare efterkommande den så fritt njuta, bruka och 
behålla, såsom vi och våra förfäder den härtill friast njutit, brukat 
och haft hafva.» Af allt detta har i reg.formen blott influtit i § 
VI: »Dock Konungens rätt och höghet oförkränkt och i ingen måtto 
förminskad.» 

^) Sannolikt densamma, som förvaras å R.A. bland 1634 års riksdags- 
acta (enl. påskriften). 



22 

Bom fco««iTigen f&rt i Nömberg och som kanslern, «nligtr 
Grubbes app^ft, förvarade skriftligen för att framvisa, »der 
tiågra tnrbw sig yppa veie»''). Regeringsformens behandling 
vid 1633 års riksdag hafva vi sett. Då Gabriel Guötafseon 
Oxen^rjema straxt d^rpå trtskickades till kanslern, skuBe 
dennes betänkande inhemtas öfver åtskilliga frågor, af hvrlka. 
de vigtigaste voro: om förmyndarnes vikarier skiiHe intaga 
deras plats i regeringen eller blott i vederbörande kolle- 
grnm^ om ej en särskild bergsstyrelse !|jorde inrättas, om 
icke de föreslagna em betsmanna- och utskottsmötena behöWe 
närmare bestämmas till betydelse och verksamhet samt slut- 
Kgen, huru vidt arfforeningen skalle anses utsträckt. Man 
finfner, att de två sistnämnda punkterna inneburo princip- 
frågor: derpå berodde väsentligen både konungens och stän- 
dernas makt. En fråga, som längre fram både enskildt och 
offentligt kom till tals, var den om kollegiemas förhållande 
till hvarandra och svårigheten att rätt begränsa deras verk- 
samhet '-). ' • 

I Februari 1634 errhöll kanslern en påminnelse från rå- 
det om regeringsformens öfverseende, och i sammanhang der- 
med anmodades han att uppsätta förslag till nya privilegier 
för adeln och flera stånd till förekommande af intrång från 
en blifvande konung'). Samma ämnen utgjorde föremål för 
rådets skrifvelse af d. 10 Maj s. å., deri äfven återupptogs 
den ömtåligA suooessionsfrågan. Rådet hemställde till kan- 
slern, huruvida i riksdagsbeslutet en punkt borde införas till 
förhindrande af alla iarliga stämptingar rörande unga drott- 
ningens giftermål och till bestämmande af arfsrättens utsträck- 
ning samt arffurstars rättigheter. Hvad härmed egentligen 
menades, framlyste tydligare, då rådet fann det tvifvelaktigt, 
huruvida drottningens blifvande gemål och arfvingar »uti 
H. M:e rätt till riket skulle participera»: den gamla afvog- 



') R&d«prot. d. 8 Jan. 1633. H. S. H. 24, 246, 304. 

2) «. 15. H. 25, 162 ff. Marsken till kÄnslern d. 19 Jan. 1634: Ox.. 

saml. Rådsprot. d. 8 Maj s. ä. 
8) H. S. H. 28, 55—56. Jfr Rådsprot. d. 14 Fefbr. 1634. Marsken till 

kanslern d 13 Maj 1634. 



23^ 

heten mot arfriket bOrjade under gynnsamma yttre förhållan- 
den åter dyka upp ^). Sedan kaaslem d. 20 Maj afsåndt 
Orubbe till Sverige med den af honom knapphändigt (Vf- 
versedda regeringsformen, afgaf han d. 20 Juni ett märk- 
ligt betänkande rörande successionen, i hvilket han varaade 
rådet att ej förhasta sig i denna fråga eller vidröra en så 
<>mtålig sträng-), förr än man dertill nödgades eller ett läg- 
ligt tillfälle yppade sig. Man skulle nemligen gifva dem 
man ville »notera» en god anledning till fortal och stämp- 
lingajr; men lemnade man dem mellan »hopp och vanhopp», 
vore de »h^ndterligare». Dessutom kunde lätteligen genom 
dödsfall <3ller andra tillfälligheter frågan fä ett nytt uppslag, 
en ny vändning. För den händelse emellertid, att rådet re- 
dan nu beslöte vidröra saken, hade kanslern infört en punkt 
flerom i det förslag till riksdagsbeslut, som enligt rådets 
begäran blifvit af honom uppsatt. Denna punkt, som rådet 
fann för godt att utesluta, innehöll ett strängt förbud mot 
»discurser och snack», mot alla förslag och förhandlingar 
rörande successionen till riket. »Blifver någon befunnen», 
heter det till slut, »att denna var varning oansedt göra här- 
emot, han skall efter personens pUgt mot H. M, och fädernes- 
landet eller andre dess vUkor anten straffas såsom en förbuds- 
och fridsbrytare eller ju intet rner hlifva liden bland os» och 
^itene rikstens gränser» *). 

Man kan ej missförstå de hänsyftningar, som i dessa 
ord förekommo, eller dem, som äfven i riksdagspropositionen» 
ehurn försigtigare, influtit*). Pfalzgrefvens anspråk och upp- 
förande mot rådet hade utan tvifvel föranledt dem och skuUe 



') H. S. H. 29, 345 flP. Jfr Kbr. till kurfuisteu i Brandenburg d. 28 
Mars 1635: R.reg. Jfr äfven Gabr. G:sou8 yttrande i rådet d. 26 
Mars 1633, att de svenske ingenia härefter icke skola vara så ser- 
vilia, som de för detta varit bafva. 

^) Jfr Gabr. G:son till brödren d. 8 Maj s. å.: »dock skattar jag för 
min del icke rådligt att på denna riksdan något derom mentionera, 
ty jag skattar det alltför hastigt och sedan att vara ett hett jern, 
som man lätteligen sina fingrar väl på bränna kan.» 

^) Kanslerns egenhändiga koncept förvaras i Cronstedtska saral. å 
Upsala bibi. Jfr H. 8. H. 30, 55 ff. 

*) Se Tham a. st. 2, ss. 112—13. 



24 

genoui d€in HtäQas. Han hade kort förut beredt sig till- 
^Ue att åter påminna om sina angelägenheter, i det han 
under samtal med den till kanslern afresande Grubbe fram- 
kastat sin förmodan om tillvaron af vissa hittills undandolda 
bestämmelser till sin och sin familjs förmån, hvilka konun- 
gen skulle hafva efterlemnat. Detta gaf kanslern anledning 
till étt vidlyftigt och allvarsamt bref af'd. 20 JVIaj, deri han 
vederlade pfalzgrefvens påstående, varnade honom för agi- 
tationer och gaf honom icke otydligt tillkänna, hvad han 
i vidrigt fall hade att befara. Skrifvelsen besvarades af ho- 
nom undfallande och synes hafva medfört åsyftad verkan, 
enär man icke finner några spår af stämplingar från pfalz- 
grefvens sida under riksdagens lopp*). Han fann sig nöd- 
sakad att draga sig tillbaka, för att icke helt och hållet 
förspilla sina barns utsigter för framtiden. Och härmed slu- 
tade den egentliga striden mellan Joh. Casimir och rådet. 
Medan sålunda pfalzgrefven för sista gången tillbaka- 
visades, hade rådet varit sysselsatt med förberedelser till 
den stundande nksdagen, som sammanträdde d. 14 Juni i 
Nyköping, h varifrån ständerna beledsagade konungens lik 
till Stockholm. Sedan begrafningen försiggått d. 22 Juni, 
öppnades den egentliga riksdagen. Samtidigt härmed hade 
rådet företagit en sista granskning af den öfversedda rege- 
ringsformen, innan hon förelades ständerna -), äfvensom val 
af drots och skattmästare, på det regeringen fulltalig måtte 
kunna med större kraft och anseende uppträda inför stän- 
derna. Men det var ej ännu klart, huruvida dessa egde att 
utöfva något inflytande på valet. Detta kunde försiggå på 
tre sätt: genom ständernas val och rådets bekräftelse, genom 
rådets val och ständemas bekräftelse eller slutligen genom 
ett enkelt tillkännagifvande inför ständerna af rådets val. 
Den förstnämnda utvägen öfvergafs genast såsom ingripande 



O Kanslerns br. i Stegeb. saml. Jfr pfalzgrefvens br. till kansl. d. 28 
Juni, drotsens till kansl. d. 19 Juli och Salvii d. 18 Aug. s. å. Ox. saml. 

2) I rådet hade reg.formen varit föremål för öfverläggning d. 11, 25, 
26, 28, 30 Juni o. 3 Juli, hvaröfver blott för d. 11 Juni protokoll 
finnas. 



25 

i ett regale och föi-anledande farliga par^söndringar. Den 
andra förofdades af de inflytelserikaste i rådet, såsom mar- 
sken, Gabriel Gustafsson och Joh. Skytte *). Det oaktadt 
stannade man vid den tredje, och valet blef i den första 
propositionen -) d. 14 Juni ständerna kungjordt med upp- 
maning till hörsamhet, dock så, att man först försäkrat sig 
om bifall af ett litet utskott från de tre högre stunden. 
Sjelfva valet, som skedde d. 13 Juni, synes hafva åtföljts 
af strider och intriger, isynnerhet rörande drotsembetet, i 
det marsken och kanslern med sina anhängare röstade på 
Gabriel Gustafsson Oxenstjerna, men det Banérska partiet 
på kanslern, för att derpå välja Per Baner eller Joh. Skytte 
till kansler. Vid omröstningen erhöll Gabriel 9 och Axel 
7 röster, liksom till skattmästare-embetet Clas Fleming och 
Gabriel Bengtsson Oxenstjerna h vardera 8 röster; genom 
den förres afsägelso tillföll embetet den senare, oaktadt an- 
märkning gjordes mot det triumvirat af Oxenstjernor, som 
derigenom inkom i regeringen '). 

Det vår ej utan skäl, som man ansåg denna riksdag för 
den vigtigaste, som på många år varit hållen, liksom äfven 
att den fört mer »besvär och eftertänkande» med sig än 
vanligt. JRådet var ovant att höra ständerna så oförtäckt 



') Gabr. G:son yttrade i rådet d. 13 Jan.: »att liksom ständerna hafva 
makt välja en konung, så bör dem interregni tempore eller sub 
minorennitate regia cunfirniera de quinque capita», och d. 2) Maj, 
»att Electi sedan börs^ offereras ständerna jemte rationes electionis», 
hvarvid Joh. Skytte yrkade, att man söker applausum statuum. 

-) Tryckt hos Tham, Adelns Protok. 2, 59. Jfr Ahlqvist, Bidrag till 
Riksd. Hist. s. 59, 60. »Valet är ständerna endast tamquam ad 
applausum notificeradt, men icke deras bevillning eller samtycke 
fordrad.» Per Baner till Per Brahe d. 14 Juni s. å.: Acta Hist. 
Jfr Salvii bref till kanslern d. 18 Aug. 1634. Ox. saml. 

') Marsken skrifver till kanslern d. 27 Juli s. å.: »först i afseende på 
de vacerande höga Embeten har en temlig disput varit, ty någre 
sökte deri att blifva avancerat, att deras autoritet och reputation 
måtte blifva derigenom formerad och derigenom få favorisera de 
sina. Valet förtryter mycket det partiet, som så många difficulteter 
i valet hafva inkastat.» Ox. saml. På kanslern röstade de 3 Ba- 
nérarne, Gabr. Bengtsson Oxenstjerna, M. Soop m. fl. Skytte ka- 
stade sin röst på en 3:die. Rådsprot. d. 13 Juni. Jfr Gabr. Gisons 
anf. bref till kanslern af d. 11 Mars s. å. 



2» 

yltm sia meniug öfv«r vigtiga firågor ^). Riksdagen före- 
tedde alltigeaam ett oroligt Bkaplynn^, ehuru kaaslern ge- 
nouÉ särskilda skrifveker till stånden uppmanat dem till 
enighet och horsamhet. Inom adeln väcktes fråga om be- 
dväeen» afhjelpande, innan svar afgåfves på propositionf^n, 
hvilken på rikasalen meddelats stånden d. 1 Juli och band- 
lade om regeringsformen och bevillnlngen. Den senaiie 
samtycktes af adeln först efter förestäUningiar af landtmar- 
skalken (Lars Sparre) och utskick^ide rådsherrar. Pre&terna 
klagade ihärdigt öfver patronatsrätten och andra adelns pri- 
vilegier samt visade på flera sätt misstroende till regeringen. 
Den betänkliga oro, som. visade sig hos bönderna, ansåg 
man vara anstiftad af inhemska eller utländska uppviglare. 
Drotsen hade aldrig sett bönderna »galnare» och måste två 
gånger besöka dem. De började genast med klagomål och 
hotelser att fara hem; de ville ej veta af främmande seder 
och utlagor; vid drotsens besök hade en bonde anställt 
»mytemakeri» och blef derföre fängslad. Anonyma smäds- 
skrifter i bondeståndets namn inkastades, en i kansliet och 
en i kammaren, h vilka ansågos icke förskrifva sig från något 
»bondehufvud» -). En sådan stämning hade utan tvifvel 
hufvudsakligen framkallats af de föga förminskade utlagorna 
och den hotande missväxten. Vid regeringsformen hade 
bönderna föga att anmärka: de ogillade blott den makt, som 
inrymdes krigsbefälet vid utskriftiingar. Ännu obetydligare 
var borgareståndets granskning. Deremot underkastades re- 
geringsformen en noggrann granskning af de två högre 
stånden, h vilka sammanfattade sina anmärkningar i särskilda, 
d. 10 Juli aflemnade inlagor ^) samt äfven i besvären på- 
pekade dem. Utom åtskilliga förbeliåll rörande h vartdera 



') »Hvart och ett stånd hafver sett mycket högre upp än som tillför- 
ene, mycket driftigare och fräckare tält.» P. Baner till P. Brahe 
d. 7 Aug.: Skokl. P. Baner till kanslern s. d. Ox. saml. 

2) Drotsen till kanslern d. ly Juli, Salvius till dens. d. 18 Aug. Ox. 
saml. Jfr Per Baner till Per Brahe d. 7 Aug. s. å. Rådsprot. d. 
7, 9, 22 Juli, d. 4 Aug. 

') Adelns tryckt hos Tham a. st 2, s. 127 ff. Jfr p»ot. d. 7—9 Juli. 
Presteståndets hos Bowallius» de forina reginiinia a. 1G34, s. 21. 



27 

fltåiiéets privile]^r och enekilda intreeaen haåe Afi^eo Aera 
djwpt ingripande poUttska principfti^gor blifvit berörda. I 
två vigtiga punkter voro de båda gtånden af liknande åBig- 
ter. Adeln yrkade, att regeringsformen ej måtte förklaras 
f&r en evftrdelig »tadga, och preetcraa, att hon måtte uBl- 
ISmpas på försök några år. Denna feåga rörde den omyn- 
diga regentene rätt '). Den andra gftllde stftndernae wayn- 
dighet, som ansågs hotad af de föreslagna embets- och 
ntskottsmötena. Vi hafva sett, att rådet velat närmare ut- 
staka deras verkningekrets; betänkligheterna framhöUo6 då, 
men bemöttes dermed, att många hemliga ärenden krälde 
dylika församlingar. Båda stånden fferbehöllo eig nu, att 
samtliga ständerna måtte sammankallas ej blott vid krönin- 
gar (§ 45), utan äfven då nya skatter och nya lagar skulle 
påbjudas samt i fråga om krig, fred och fördrag; hvarvid 
presterskapet påminde om riksens urminnes rätt, som ej 
borde förringas under -en förmyndarestyrelse. Ghnandsataen 
Wöf ej besftämdt tittalad förr äm i 1660 års additame&t. 
Ännu två vigtiga punkter rörande regeringens förhållande 
till ständerna omförmäldes af adeln. - Det var troligen icke 
utan hänsyftning på det nyss skedda godtyckliga fönnyn- 
darevalet, som adeln, med åberopwnde af riksdagsbeslutet 
1595 § 5 och det af 1602 § 3, förbehtVU «ig st&ndemas 
hörande vid val af högre embetsmän, ett stadgande, ^som 
äfven inflöt 1660. Ännu märkligaire är det yrkaindet, att, 
eftersom under minderårigheten »summa miajestas» vore hos 
ständerna, dessa och ej blott Tegeringen måtte eg* att 
draga inför rätta och döma kollegium eller förmyndare för 
begånget fel. Häri framträdde tanken på -roinistericU an- 
svarighet såsom en behöflig motvigt mot ett oligarididkt 
embetsmannavälde. Prcstérna Å sin sida äekade g^asantier 
d erfor, att icke genom för långt dröjsmål vid nytt kofraoBga- 
vals utlysande det monarkk^ka regerinigssättet skulle undergå 
någon förändring. Derjemte hade de framkastat två öm- 

') Härom hade yttrats i rådet d. 40 Jam. I€i33, »att -eedan ständerna 
denesmma Aceeplieiat, »åste liuller iutarus res. (^Ua och émottaga 
henne, sä framt han ei];^Bt Till ifå Inonan ipå huf^udet.» BÄdsprot. 



28 

tåliga framtidsfrågor: den om absolut förbud mot försäljning 
af krono och skatte under frälse, samt den om ofrälse mäns 
rätt till embeten, att de måtte efter förtjénst befordras och 
»icke blifva af hvar och en nedervräkne». Biskopame for- 
drade dessutom inför rådet, att ordet vanbörding måtte utgå 
ur de adliga privilegierna. För öfrigt yttrade båda stånden 
betänkligheter rörande underhållet af så många nya tjenster 
och funno det hårdt, att hvarje tjensteman skulle nöja sig 
med sitt »deputab). Enkannerligen mente adeln den 48:de 
punkten, hvari detta förekom, vara »absurd och odräglig»; 
de tycktes anse densamma afskära dem alla förläningar utom 
lönen och dessutom innebära förpligtelse att gå i statens 
tjenst eller mista sin förläning '). 

Af alla dessa vigtiga anmärkningar var det blott få, 
som föranledde ändring. Hit hör den sist nämnda: dess- 
utom åvägabragtes derigenom en modifikation af § 41, så 
att hvarje fel, som en af de fem eller ett helt kollegium be- 
ginge under minderårighet, eller rörande lif och ära skulle 
ransakas och dömas af den i § 9 föreskrifna riksrätten och 
ej af regeringen -). Man gick häri en medelväg mellan den 
ursprungliga lydelsen och den af adeln påyrkade. Emeller- 
tid visar sig häraf lätt skilnaden mellan regeringens och 
'ständemas ömsesidiga ställning 1634 och 1660: vid senare 
tillfället upprepades flera af dessa anmärkningar och vunne 
framgång* Nu deremot förstod rådet att vid ett sammanträde 
med adeln d. 12 Juli leda densamma efter sin önskan dels 
medelst närmare förklaringar, dels genom sin blotta myndig- 
het. Ordet evärdelig sades vara infördt dels för att binda en 
illvillig konung, dels att förekomma täta förändringar, och det 
förklarades slutligen blott afae de fem kollegierna-*). Ännu 
en gång visade adeln sin tvekan, genom att begära skriftlig 
uppsats på rådets muntliga förklaringar, men detta afslogs. 

^) Se Tham a. st. sa. 74— -75 jfrd med s. 126. ISalvii bref till kanslern 
af d. 18 Aug. s. å. Ox. saml. Punkten synes haft en annan lydelse 
i det »comgerade» ex. än i det ursprungliga. 

2) Se § 41 i reg.formen, jemförd med den ursprungliga, samt öfver- 
läggn. härom i adelns protokoll ss. 74—83. 

3) Adelns protokoll ss. 81—84. Prestenias samtycke till denna punkt 
erhölls vid ett sammanträde d. 21 Juli. 



29 

Huru presternas bifall vanns,' finnes icke antecknadt, men 
efter genomdrifvandet af en ny punkt § 1 om religionen 
läto de sig nöja, och regeringsformen bekräftades högtidli- 
gen d. 29 Juli, försedd med en i rådets och ständemas 
namn affattad inledning, hvartill kanslern Sfven skickat kon- 
ceptet^). • 

Ehuru de af kanslern och rådet öfversedda och stän- 
derna förelagde exemplaren af regeringsformen icke finnas 
att tillgå, ej heller öfverläggningama i rådet härom blifvit 
i protokollen upptecknade, så kan man dock, med känne- 
dom af den ursprungliga lydelsen, af ståndens anmärknin- 
gar och af den slutligen antagna formen någorlunda sluta 
sig till beskafiPenheten af de förändringar, som kanslern och 
rådet vidtagit, innan regeringsformen lades under ständer- 
nas ögon. Hit hör i främsta rummet borttagandet af orda- 
lagen »till Sverige är konunger ärfvande,» utan tvifvel en 
följd af den omförmälda skriftvexlingen mellan kanslern och 
rådet rörande successionen under våren 1634 och närmast 
riktadt mot Pfalziska husets anspråk. Vidare hade, med 
afseende på skedda förändringar sedan förslaget först upp- 
sattes, ansetts nödigt att öka antalet såväl 4d embetsverk 
(en hofrätt för Preussen) och tjenstemän (en generalvakt- 
mästare, en hofkansler, två generalguvernörer, tre nya 
landshöfdingar, en ny lagman), som af krigsmakten (icke 
mindre än elfva nya infanteriregementen), h värj em te några 
namn blifvit utbytta mot andra (öfverburggrefve och stads- 
fogde i § 24 mot öfver- och underståthållare). Dessutom 
hade man stadgat ansvar och straft' för den af de fem, som 
aflägsnad från sina embetsbröder och sitt coUegium gjorde 
bruk af sin myndighet, samt uteslutit titlarne vice drots, 
vice marsk o. s. v. för dem, som företrädde deras plats. 
Slutligen hade bondeståndets riksdagsmän blifvit minskade 
från två till en af hvarje härad. 

Sådant var det yttre förloppet vid antagandet af 1634 
års regeringsform. Genom klokhet och kraft hade regerin- 



') Finnes i Oxenstjemska samlingen. 



30 

gen lyckats genomdrifva henne i det närmaste oförändrad, 
men det synes icke hafva skett utan svårighet. Att hena- 
liga krafter varit i liflig verksamhet, visar sig på flera sätt. 
Regeringen misstänkte dels hofvets anhängare dels det vid 
förmyndarevalet besegrade partiet att motarbeta regerings- 
formen och ingifva ständerna misstroende till densamma^). 
Derifrån förskrifva sig troligen flera bland de träffande och 
om politiska insigter vittnande anmärkningar, som hos adeln 
och presterna gjordes mot regeringsformen. De gå i huf- 
vudsaken ut derpå, att tillförsäkra ständerna ett jemnt och 
stadgadt inflytande på ärendenas gång, hvilket från adelns 
sida och ur aristokratisk synpunkt måste hafva det sär- 
skilda syftemål, att förekomma ett oligarkiskt styrelsesätt. 
Af samma skäl kunde det ligga i det dåvarande rådets in- 
tresse att upprätthålla ständernas myndighet såsom motvigt 
mot de fem regeringsherrarne, hvilka nu från jemlikar för- 
vandlats till mäktiga förmän. 

Den märkliga skrif velse, som den ny utnämnde hofkan- 
sleren Johan Salvius efter riksdagens slut afskickade till 
kanslern, är särdeles upplysande för kännedomen af opinio- 
nerna om regeringsformen och visar, från livilka intressen det 
förnämsta motståndet utgick. Han berättar, att hofvet och 
dess anhängare befarat en aristokratis grundläggande, men 
blifvit dermed vederlagde, att sjelfva författningen förblefve 
monarkisk och blott förvaltningen aristokratisk. Vidare hade 
man från ett annat håll klandrat, att alla embeten vore för- 
behållna adeln och att embetena icke blott medförde glans 
och rikedom, utan att ock sjelfva makten låge i deras hän- 
der; hvaremot regeringsformens anhängare visat, att adelns 
rättigheter grundade sig på gammal häfd och dessutom vore 
tillgängliga för allt slags förtjenst, samt att konungamakten 



^) Enl. marskens bref af d. 27 Juli sökte de »hemligen contrulera alle 
gode propositioner och suppeditera dem på Kiddarhuset onda opi- 
nioner att suspitionera allt hvad i en god mening är inför dt i Reg.- 
formen». — »Hvad besvär och hinder oss utur hofvet är tillvuxet, 
det kan icke säkert skrifvas». P. Baner till P. Brahe d. 7 Aug. 
1634. Skokloster. 



31 

ingalunda försvagas genom en stark embetsmannacorps '). 
Man finner häri en vaknande farhåga fur en öfvermäktig 
embetsaristokrati och en svag protest mot den lag, genom 
hvilken densamma skulle fil en fast inre organisation. Pro- 
testen utgick dels från konungamaktens anhängare, dels 
från de ofrälse stånden, dessa båda makter, hvilkas före- 
ning ändtligen skulle störta den inom sig söndrade aristo- 
kratien och upplösa den styrelseform, som 1634 blifvit stad- 
fästad. 

Då 1634 års regeringsform till sin hufvudsakliga bety- 
delse är en form och stadga för statsförvaltningen, liksom 
hon äfven till en början kallade sig en förordning »på rik- 
sens stat och regeringen,» så tillhör hennes närmare gransk- 
ning en följande afdelning af denna framställning. Vi vilja 
här blott framhålla de punkter deri, som hafva afseende på 
regeringssättet. 

Hvad först beträffar regeringsformens gällande kraft och 
betydelsen af hennes nu skedda bekräftelse, så har rådet 
uttryckligen förklarat sig A^ilja genom ordet »evärdelig» binda 
kommande regenter, hvilket också slutligen af adel och pre- 
8ter gillades. De båda stånden synas egentligen ha fruktat 
binda händerna på sig sjelfva genom ett sådant stadgande, 
men äfven tanken på ett förnärmande af den minderåriga 
drottningens rätt synes ha fallit någre i sinnet^). . Helt 



') »In aula blef fuller af en part judiceradt, att i denna Regerings- 
form funderas en aristocratia: men blef in privato med goda skål 
refuteradt, statum manere monarchicum, sed aristocratice admini- 
strari. Sedan blef här och der sparsim snackadt, att alle förnäm- 
ste officia i riket äro i denna formen restringerade till noblessen 
och att vid ofticierna hänge icke allenast honores och riksens in- 
komster, utan ock ändtligen sjelfva vis imperii: man förnummo 
nogsamt, hvart dermed syftades. Men bevistes in contrarium, så af 
ålder hafva varit, riksens heder ännu intet annat lida och att vä- 
gen står alle plebejis öppen ad participationem omnium et singulo- 
rum, om de genom dygd derefter sträfva: andre äro dertill ovär- 
dige. Vis imperii är och blifver penes monarcjjam: eo deficiente 
recidit in manus totius populi simul sumpti: administratio tantum 
sparsa est per singula officia». Af d. 18 Augusti s. å. Oxenstjern. 
saml. 

') »d'autres sont surpris qu'ofi veuille entreprendre de pareilles 

dangereuses innovations surtout pendant la minorité de S. M. la 
Reine» Rosenhane till Smaltz d. 8 Augusti s. å. 



32 

annorlunda behandlades samma fråga, då hon åter förekom 
1660. Rådet ville då som förra gången förklara regerings- 
formen för en evigvarande grundlag och understöddes häri 
af adeln, men preste- och borgarestånden genomdrefvo sin 
mening, att det ej tillkom undersåtare binda sin konung 
under hans omyndighet. Tjugufem år hade ej obetydligt 
utbildat de politiska begreppen, de hade äfven öppnat ögo- 
nen för vådorna af ett och annat bland regeringsformens 
stadganden. 

Enligt ordalagen och i theorien var konungens makt 
genom nämnde grundlag »i ingen måtto förminskad». Men 
historien har genom flera exempel visat, att ett lands för- 
fattning kan undergå en fullständig omhvälfning oaktadt 
hon i lagen qvarstår oförändrad. Man betrakte t. ex. Eng- 
lands historia och den omskapning af författningen, som 
inom dess gamla statsformer försiggått med tillhjelp af cen- 
tralförvaltningens förändring. Då förvaltningen och hen- 
nes former ernått en sådan stadga och en sådan inre 
fasthet, att de icke låta sig rubbas af monarken, så blifva de 
sjelfva en makt, som småningom sätter sig i stället för mo- 
narken. Detta borde så mycket mer blifva händelsen med 
1634 års organisation, som hon just förutsätter regentens 
frånvaro, sjukdom eller omyndighet och vill förekomma hvad 
dittills säges inträffat, att regeringen »med konungens egna 
krafter stått och fallit». Då nu förvaltningen ordnades efter 
en sådan plan och med ett sådant inre sammanhang, att 
konungens person blef ett tillfälligt och oväsentligt bihang, 
och då samma förvaltningsform fick en grundlags helgd och 
oföränderlighet, så finner man lätt, att detta kunde bära i 
skötet en fullkomlig omskapning af författningen, såvida 
icke en kraftig regent genombröte skrankerna och åter- 
ställde konungen i förvaltningens medelpunkt. Det var der- 
före icke utan skäl som Sch. Rosenhane uttalade den far- 
hågan, att konungen, utan verksamhet och derföre utan 
makt, skulle med tiden spela rolen af en Venetiansk doge ^). 



O Enl. det anf. brefvet till Smaltz: Arckenholtz III, s. 187. 



33 

Ännu bättre skulle han kunna jemföras med en engelsk 
monark i våra dagar, en rättslig theori som ej kan fullt 
tillämpas 1). Konungens ställning till rådet och förvaltnings- 
makten hade här blifvit likartad, men deremot skulle den 
senare, i England beroende af ständerna, hos oss blifvit 
inom sig sj elf ständig och äf ven åt detta håll oafhängig, ifall 
icke svenska folkets och statsskickets anda och historiska 
utveckling härför lagt oöfverstigliga hinder i vägen. 

• Det är icke vår mening, att det legat i kanslerns och 
rådets syfte att grundlägga en så beskaffad förändring af 
regeringssättet, men väl att en viss förkärlek för aristokra- 
tiska institutioner oafsigtligt gifvit en härmed öfverensstäm- 
mande form åt en i bästa mening företagen och i så mänga 
hänseenden förträfflig organisation. Att samtiden icke varit 
blind för hvad regeringsformen kunde medföra, visar sig 
af Rosenhanes yttrande, och hvad i Salvii anf. bref om- 
nämnes såsom en farhåga, neml. att äfven vis imperii skulle 
stanna hos embetena,^) träffar sjelfva hjertpunkten af saken 
och skulle under en svag regent nogsamt hafva besannat 
sig. Härvid får man dock ej heller förbise, att de för ko- 
nungamakten menliga nyheterna i Gustaf Adolfs kon. för- 
säkran här voro utelemnade, samt att en ordnad förvalt- 
ning öfverhufvud utgör ett kraftigt medel i konungamak- 
tens hand. 

Lika litef har det tvifvelsutan varit afsigten att göra 
något direkt intrång på ständernas rätt, men säkert är, att 
regeringsformens lydelse under en mindre välvillig regering 
lätt kunde ha föranledt något dylikt. Det heter visserligen, 
i § 45, att »ingen som kon. och riket med hörsamhet och 
lydnad är underkastad hafver mot riksdagen att säga», men 
detta får ej fattas efter bokstafven och motsvaras icke af 
de speciella stadgandena. Vi ha sett, att ständerna mot 
dessa gjorde befogade anmärkningar, fast de ej ledde till 

^) Enl. det bekanta: le roi régne mals ne gouveme pas. 

2) Jfr äfven Pufendorfs omdöme i Anecdotes de Suéde öfvers. s. 50. 

Sveriges inre bistoria under Dr. Christinas Förmyndare. *^ 



34 

något resultat. Det blef fur första gången lagstadgadt, hvil- 
ken organisation som fordrades för »rätte allmänne riks- 
dagar,» men ej utsagdt, hvari deras rätt och befogenhet be- 
stod till skilnad . från de medgifna embetsmanna- och ut- 
skottsmötena: en obestämdhet, som isynnerhet i afseende på 
bevillningsrätten är anmärkningsvärd och måste ha varit af- 
sigtlig. Deri låg på samma gång en frestelse och en möj- 
lighet för en styrelse att göra äfven ständernas makt till en 
tom theori, men låta densamma i verkligheten utöfvas af 
en rådsförsamling, ungefär på samma sätt som i Nederlän- 
derna de ursprungliga talrika generalstaterna småningom 
ersattes af ett aristokratiskt trettiom annaråd, som utöfvade 
hela deras makt. Hos utskottsmötet med dess sammansätt- 
ning kunde ingen sjelfständighet väntas: utom högre em- 
betsmän skulle dit kallas några adelsmän, hvilka såsom dels 
tjenstemän d^ls förläningstagare berodde af regeringen, vi- 
dare biskopar, som snart kunde indragas i de aristokratiska 
intressena, och borgmästare från sex städer, hvilka vid denna 
tid blefvo kungliga embetsmyndigheter. På detta sätt skulle 
småningom ständermakten liksom regeringsmakten samla sig 
hos embetsm annahierarkien och deri uppgå, liksom också 
kanslern om rådet yttrade, att det vore såsom »parv^a comi- 
tia»^). Lika liten verklig garanti låg i riksembetsmännens 
och kollegiernas juridiska ansvarsskyldighet inför riksens 
ständer. Rådet hade, som vi sett, velat undandraga stän- 
derna all dylik kontroll och få densamma anförtrodd åt sig 
sjelf, men efter adelns påminnelser skulle detta blott i lin- 
drigare fall och under omyndigheten aldrig ega rum. Men 
den riksrätt, som i detta fall representerade ständerna, be- 
stod blott af embetsmän, och då icke heller någon bestämd 
rätt till granskning och anklagelse af nämnda myndigheter 
var ständerna tillförsäkrad, så måste denna domstol blifva 
utan praktisk betydelse liksom han icke heller någonsin 
kom att tillämpas. Lägger man slutligen härtill regerin- 
gens gamla rätt till uteslutande initiativ i lagstiftningsfrå- 



Rådsprot. d. 2 Sept. 1636. 



35 

gor^), så finner man, att de s. k. konstitutionella garantierna 
icke voro särdeles tillfredsställande. Men det skulle snart 
visa sig, att bristfälliga former ej betydde mycket, der käns- 
lan af rätt och frihet af gammalt lefde i fuU kraft. 

Betraktar man ändtligen detta åt båda sidorna väl för- 
skansade embetsmannavälde inom detsamma sjelft, så visar 
det sig till en början såsom ett i sina minsta delar väl sam- 
manhängande och strängt centraliseradt helt. Centralisatio- 
nen framträder dels deri, att förvaltningens medelpunkt, 
rådskollegiet, direkt ingrep i alla hennes förgreningar, icke 
blott i kollegialstyrelsen, utan äfven i rättskipningen öfver 
hela landet samt i lands- och stadsadministrationen, dels i 
den noga afmätta såväl administrativa som juridiska ansva- 
righeten inför förmän och medbröder, dels slutligen deri att 
all myndighet blef strängt bunden vid embetet samt de hö- 
gre embetenas utöfning ovilkorligen fästad vid hufvudsta- 
den, som härigenom alltmer blef landets politiska centrum, 
ofta på bekostnad af den kommunala sjelfständigheten. Ari- 
stokratisk kan denna centralisation såtillvida kallas-), som 
kontrollen deröfver till största delen låg inom henne sjelf 
och som alla högre embeten voro tillförsäkrade adeln, hvil- 
ken deri fått en häfstång att lyfta sig allt högre på de öfriga 
klassemas bekostnad. Slutligen erhöll denna aristokrati un- 
der förmyndaretiden en viss oligarkisk anstrykning genom 
femmannastyrelsen, som derföre ock bland rådets medlem- 
mar räknade flera ifriga motståndare och slutligen vid reg.- 
formens öfverseende 1660 fick gifva vika för rådet in pleno. 

Innebar sålunda 1634 års reg.-form vissa frön, som un- 
der gynnande yttre omständigheter skulle hafva framalstrat 
betänkliga utväxter på den svenska statsförfattningen, så ut- 
gör hon dock såsom ett helt, med afseende på sitt egent- 
liga ändamål, förvaltningens ordnande, och det inflytande. 



*) På denna lade Ax. Oxenstjerna mycken vigt: se hans samtal härom 

med Whitelocke 1654, i dennes Journal of the Swedish Embassy, 

London 1855, II s. 279. 
*) Kanslern kallade sjelf Sverige för en état aristocratique i samtal 

med franske gesandten: D'Avaugour till St. Chaumont d. 6 Sept. 

1636. Wahr. Ant. 



36 

hon i detta afseende verkligen utöfvat på Sveriges utveck- 
ling, ett fuUändadt verk af en statskonst, som ej blott ser 
framför sig utan äfven bakom sig samt med starka band 
vet att binda det som skall komma med det som har varit 
till en kedja, deri ingen länk fattas. Mycket deraf, som vid 
första påseendet framstår såsom nå^ot nytt, visar sig vid 
närmare granskning vara gan^mal lag eller sedvänja, fram- 
dragen, förändrad och vidare utbildad: det nya ligger egentl. 
i den förhöjda betydelse, den ökade kraft att verka, som 
hvarje särskildt moment fått genom den ordning och det 
sammanhang, hvari det ställts åt alla sidor. Genom denna 
stadga intogo Sveriges inre statsförhållanden ett högt rum 
äfven i formellt hänseende: både i Frankrike och England 
hördes loford deröfver och väcktes fråga om efterbildning 
deraf*). Det var ej utan skäl som kanslern sjelf påstod, att 
om reg.-forraen fick tillväxa och slå rötter, så »skulle quoad 
formam regiminis icke finnas dess like i många konunga- 
riken» 2). 

Men ett är att antaga en lag, ett annat att bringa ho- 
nom till sin verkställighet och rätta användning. Härvid fick 
man erfara svårigheten af att rätt hopfoga och rätt använda 
ett konstverk utan mästarens egen närvaro och anvisning. 
Låtom oss kasta en blick på de personer, hvilka det i främ- 
sta rummet ålåg att för första gången tillämpa regerings- 
formen. Af de hemmavarande regeringsherrame var riksdrot- 
sen Gabriel Gustafsson Oxenstjerna den främste icke blott 
till rangen, utan äfven till förmågan och anseendet. Jem- 
förlig med sin broder i fosterlandskärlek, i outtröttlig arbets- 
kraft och klart omdöme var han dock icke, som denne, en 
skapande och herrskande ande: under broderns närvaro var 
han en trogen medarbetare vid dennes sida och under den- 
nes högre ledning, under hans frånvaro blef han genom sin 
noga kännedom af broderns planer och genom sitt partifria 
lugn och saktmod den ledande och sammanhållande inom 



O Pufendorf a. st. VII, 125: Ranke, Französ. Gesch. III, s. 10. 
2) Rådsprot. d. 2 Jan. 1641. 



37 

regeringen, ehuru han ofta klagade att han ej lyckades för- 
skaffa sig tillbörlig myndighet och lydnad*). Mångsidig verk- 
samhet och erfarenhet gjorde honom lika hemmastadd inom 
rättsväsendet, diplomatien och finanserna. Hos ständerna åt- 
njöt drotsen ett synnerligt förtroende för sin tillgänglighet 
och redbarhet-). 

Detta var äfven händelsen med den gamle bepröfvade 
riksmarsken Jakob de la Gardie, som delade den förres 
aktning och eftergifvenhet för kanslerns öfverlägsna förmåga 
och aldrig svek »den gamle och förtrogne vänskap som va- 
rit dem emellan allt från ungdomen»^). Han bistod ärligt 
drotsen i hans bemödanden, ehuruväl ålderdomen laggd till 
en viss naturlig maklighet förlamade hans handlingskraft 
och gjorde honom mindre passande för så kritiska tider: 
härtill kom ett befallande lynne, som icke tålde motsägel- 
ser*). Utan djupare insigter på det civila området^) egde 
han dock stort inflytanije i rådet, ty ett sundt oförvilladt 
omdöme och en oförställd uppriktighet gåfvo vigt och ef- 
tertryck åt hans träffande yttranden, som han älskade att 
späcka med gammaldags ordstäf. I frågor rörande bergverk 
och finanser ansågs han vara hemmastadd. Hans börd gjorde 
honom till Fi*ankrikes förnämsta anhängare inom rådet: 
denna förkärlek jemte hans fullkomliga brist på diplomatisk 
förmåga blottställde honom ofta för de franska sändebudens 



*) »Jag kan ej så hastigt bekomma den autoritet, som mitt kall kräf- 
ver, oansedt jag moverar omnem lapidem derföre». Drotsen till 
kansl. d. 22 Maj 1635, d:o d. 7 Okt. s. å. Oxenstj. saml. 

*) »Jag har legat sjuk under riksdagen, det oaktadt gjort min devoir, 
alldenstund alla ständerna hafva mig consulerat och allt meo cum 
consilio svarat». D:o till d:o d. 17 Nov. 1635. Jfr Christinas om- 
döme hos Arckenholtz III, s. 44. 

') Marsken till kanslern d. 19 Jan. 1634. 

*) »Fältherren behöfver råd, det synes grannt, att åldern honom än- 
gar och att han nu är ovan vid kriget igen och nästan för lång- 
sam». Drotsen till dens. d. 11 Juni 1635. »Fältherren blifver svag 
och åstundar högeligen rolighet». Salvius till dens. d. 11 Febr. s. 
ä. Jfr secr. Smaltz' promemoria fr. Mars 1636 i Engeströmska bibi. 

•) »Når man hafver sensum communem och vet staten, så går allt näst 
Guds hjelp fort», yttrade han om en rådsherres egenskaper d. 4 
Febr. 1633. 



38 

bearbetningar, och han genomskådades blott alltför lätt af 
Richelieus öfvade diplomater*). 

Ännu mindre lämplig under dåvarande förhållanden var 
den lika ålderstigne riksamiralen Carl Carlsson Gvllenhjelm, 
ty marskens ålderdom var icke kraftlös, men amiralens åt- 
följd af allsköns svaghet. Under sin mannaålder hade han 
genom sitt redbara, trofasta väsen och sin slägtskap med 
konungahuset åtnjutit anseende. Tillgifvenheten för det se- 
nare utgjorde hans ålderdoms vackraste drag och lifligaste 
intresse, hon blef äfven dess svaghet, då hon kom i strid 
med embetspligtens stränga fordringar. Hans nära förhål- 
lande till enkedrottningen och pfalzgrcfven samt bristande 
tystlåtenhet gjorde honom misstänkt af embetsbröderna, som 
icke utan skäl spårade hans meddelelser både hos pfalzgrcf- 
ven och utländingar-). Såväl detta som hans bräcklighet 
gjorde, att han under långa tider åtnjöt tjenstledighet och 
flera gånger ärnadetaga afsked^), hvarunder hans tjenst sköt- 
tes af den till hans efterträdare bestämde Clas Fleming, 
som han dock öfverlefde. Han kunde icke finna sig i den 
nya noggrannt afmätta anordning af ärendena, som nu bör- 
jade, utan gick till väga efter gammal vana: sjelfrådighet i 
befordringar och andra åtgärder föranledde klagomål af em- 
betsbröder och underordnade, och vid redogörelsen 1636 be- 
fanns hans collegium i det sämsta skicket. 



•) D'Avaux skrifver hösten 1634 till Bouthillier om marsken: »>et en 
suite 11 s'est un pen plus ouvert avec moi que les autres ministres 
et m'a dit entré des choses, qui peuvent servir, que etc.» Och 
D'Avaux' bref till residenten de Rorté under 1640 visa, att den 
senare genom grefvinnans bemedling aflockat marsken flera hemlig- 
heter: Wahrenb. Ant. ur Arch. aff. étr. och Bibi. Imper. Christina 
kallar marsken »assez causeur»: Arckenholtz III, 45. 

2) Se t. ex. hans bref till nfalzgr. af d. 27 Aug. 1636, deri han under 
tysthetslöfte omtalar beslutet om drottningens skiljande från modern. 
Jfr drotsens bref till kanslern d. 2 Maj 1636. Rådsprot. d. 26 och 
27 Okt. 1635. H. S. H. 35, 199. 

») Han yttrade i rådet d. 20 No v. 1635: »blifver jag barn på nytt så 
låter jag inte tvinga mig gå opp i rådet, det vare Big Kon. eller 
annan den det befaller. Allegerade Kejsar Caroli y:s exemplum, . 
som resignerade regementet, då han intet förmåtte längre förestått». 



39 

Rikdskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstjerna hade 
som rådsherre och ståthållare gifvit prof på mycken prak- 
tisk duglighet, men synes icke varit vuxen en chefsplats, 
allraminst en med så många svårigheter behäftad, som den 
af finansminister under dåvarande förhållanden. Redan hö- 
sten 8. å. hade han sjelf hunnit ledsna der\id, och de båda 
fränderna, genom hvilkas inflytande han blifvit upphöjd, 
ångrade snart det gjorda valet'). Dertill kom, att han vi- 
sade sig ej nog stålsatt mot egennyttans ingifvelser samt för 
mycket upptagen af privata intressen, för att kunna egna 
tillbörlig uppmärksamhet åt sitt maktpåliggande kall. Dessa 
fel framträdde isynnerhet vid den inbrytande ålderdomen*^). 

Rådets antal hade straxt efter konungens död ocli i en- 
lighet med hans afsigt blifvit förökadt med 8 nya rådsher- 
rar (Joh. de la Gardie, Sten Bjelke, Carl Bonde, Ake Axels- 
son Natt och Dag, Axel Baner, Erik Ryning, Per Sparre 
och Jöns Kurck), hvartill 1634 kom ännu en (Clas Chri- 
stersson Horn), så att hela rådet då utgjorde 26 liiedleumiar^). 
Det oaktadt var personalen alldeles otillräcklig för de många 
nya tjensterna: då dessa skulle tillsättas under hösten 1634, 
hade man blott att tillgå två rådsherrar för hofrätten, och 
krigscollegium, kansliet och kammaren fingo nöja sig med 
en hvardera. Ett stort antal användes utrikes och i provin- 
serna. De mest framstående bland riksråden utom rege- 



') »Vi hafva farit vilse uti valet af skattmästarekallet, den är dertill 
icke capabel, orsaken att han intet kan draga den lasten, obrueras 
lätteligenw. Drotsen till kanslern d. 9 April 1G35. Jfr Rådsprot. 
d. 19 Nov. 1634. 

2) »>Sedan behagar mig ej heller Skattmästarns väsen hvarken i hans 
embetsförrättande heller i hans particulare saker : nimia ejus atten- 
tio ad rem och deraf följande egennyttighet hafver förorsakat och 
än förorsakar honom ondt eftertal-hos mången och kommer honom 
mycket att göra som honom illa anstår». Kanslern till sonen Erik 
d. 10 Maj 1647 (Cronstedt. saml. Ups. bibi.). »Camerse caput non 
potest vacare culpa negligentiae in officio iaque non mirum qui tot 
rebus implicatus». B. Baaz till pfalzgr. d. 5 Febr. 1642 (Adler- 
spavre a. st. 1, 268). 

^) Ugglas rådslängd innehåller en mängd oriktiga uppgifter om denna 
tids rådsherrar. 



40 

ringen voro utan tvifvel Johan Skytte, Per Baner, Clas Fle- 
ming och Per Brahe. 

Den förstnämnde har under sin samtid och sedermera blif- 
vit mycket olika bedömd till sina åsigter och sin karak- 
ter, och man torde komma sanningen närmast genom att 
anse detta ega sin grund i personens oroliga och föränder- 
liga skaplynne. Genom sin uppfostran öfvervägande en lär- 
domens och ordets man bibehöll han äfven sedan han in- 
kommit på handlingens område ett tycke af sin första kal- 
lelse: han kunde aldrig bortlägga den rhetoriska manteln 
och medförde till rådkammaren kathederns vanor. Hans bä-. 
sta verksamhet såsom statsman faller inom allmänna under- 
visningens område, ehuru hans åtgärder icke bära vittne om 
den säkra praktiska blick, som utmärker allt hvad som ut- 
gick från Axel Oxenstjerna. Der det var frågan om att re- 
presentera, var Joh. Skytte företrädesvis på sin plats, men i 
sin embetsverksamhet blef han föremål för mycket klander^). 
Derföre blef han, sedan utsigten på kanslersembetet stängts, 
utsedd att anföra den ambassad, som till England skulle 
återföra Gustaf Adolfs strumpebands-orden samt anknyta 
förbindelser i Holstein, Nederländerna och England; i stället 
för det maktpåliggande öfverståthållare-embetet, som i bör- 
jan var honom tillemadt, anförtroddes honom den lugna pre- 
sidentstolen i Göta hofrätt, hvarest han ock hölls aflägs- 
nad från rådet, der man fruktade hans partigängarelynne, 
afvikande meningar och pfalziska sympathier. Beträffande 
Skyttes politiska åsigter, så synes det visst, att, i fall den 
bekanta traditionen om hans demokrati och adelsfiendtlighet 
eger någon grund, så måste hans ståndpunkt under tidernas 
lopp och genom egen upphöjelse undergått betydlig förän- 
dring. Hans opposition mot Oxenstjerna fortfor visserligen 
och var till en del af rent personlig art; nästan i alla, äf- 



^) Jfr Geijer III, s. 25 n. der Gust. Adolfs omdöme anföres. Om Skyt- 
tes förvaltning i Liffland skrifver Gabriel G:son till kanslern Sept. 
1634: »om Skyttens regemente längre hade varit, hade Sverige om 
hela provincien pericliterat») Jfr. s. 16. Detta gäller väl egentl. den 
ekonomiska styrelsen. 



41 

ven obetydliga, frågor ställde han sig på motsatta sidan; 
men hvad han förnämligast förfäktade, var dels rådets myn- 
dighet i förhållande till regeringen, dels ständemas rättighet 
att i yttersta hand afgöra frågorna*). I sistnämnde hän- 
seende är han en af de äldsta förelöparne till den riktning, 
8Öm slutligen skulle kulminera under frihetstiden. Derjemte 
var han en af de ifrigaste förkämparne för adelns privile- 
gier mot Oxenstjernoma, dock så, att han tillika motsatte 
sig förläningssystemet och försäljningen af kronogods; och 
som kriget på en gång framkallade godsafsöndringen och 
stärkte kanslerns anseende och inflytande, så var Skytte en 
afgjord fredsvän. Afven högadelns större rättigheter har 
han försvarat, åtminstone sedan han sjelf upptagits i denna 
krets-). På grund deraf torde man ej kunna neka, att Jo- 
han Skyttes åsigter vid ifrågavarande tid fått en starkt ari- 
stokratisk anstrykning, på samma gång man måste erkänna 
den stora förtjensten, att han, såsom icke från början fast- 
vuxen i nämnda åskådning, klarare än någon annan vid 
denna tid insåg och uttalade farorna för adeln sjelf af det 
rådande systemet. 

Den som under kanslerns frånvaro egentligen skulle fö- 
reträda hans ställe, var den lärde och insigtsfuUe Per Ba- 
ner. Men till följe af sin beständiga sjuklighet måste han 
långa tider njuta tjenstledighet, hvarunder kansliets ärenden 
temligen försummades. Och i följd af sin melankoliska, 
missmodiga karakter kunde han äfven såsom närvarande icke 
ge någon egentlig fart och drift åt sin förvaltningsgren*^). 
Samma nedslagenhet i lynnet gjorde, att han såg allting i 
»vart, och i rådet ansågs han upptaga tiden med fåfänga tvi- 



') Se längre fram. 

') »Johan Skytte de Comitibus et Baronibus et eorum eminentia prae 
nobilitate» i Brings Handl. i Sv. Hist. 3, s. 235. Jfr Rådsprot. 

*) »P. Baner är bekajad med melancholia hypocondriaca: kanslisakerna 
derföre illa beställda». Gabr. G:son till kansl. d. 17 Febr. 1634. 
»Din medcollega Per Baner låter äfven sätta sina saker mest pä 
reträtten». Dens. till dens. d. 9 April 1635. Oxenstj. saml. 



42 

ster*). Den opposition, som han ofta underhöll mot Oxen- 
ötjema, hans utrikes politik och statshushållning, var delvis 
ett uttryck af vissa adliga farh«ngor för kanslerns person och 
familj: hon stod äfven i sammanhang med den spänning, 
som inträdt mellan kanslern och brodern Johan, fältmarskal- 
ken. Axel Oxenstjema uppskattade högt den senares ly- 
sande egenskaper, men kunde ej förlika sig med hans »stor- 
ske, presomptueuse och ambitiöse hufvud»^). Enligt franske 
residentens uppgift ansågs äfven skattmästaren med sina sym- 
pathier höra till »la caballe des Banniers» '), ehuruväl han 
aldrig vågade öppet uppträda mot kanslern. 

Vi hafva i det föregående sett, att jlfven grefve Per 
Brahe genast i början slöt sig till Banérarne och dem, som 
vare sig af öfvertygelse eller personliga motiver icke ville 
foga sig i Oxenstjemornas styrelsegnmdsatser och anord- 
ningar: längre fram blef han, såsom ensam utrustad med till- 
räckligt mod och kraft dertill, af kanslerns motparti fram- 
skjuten som dess förnämste kämpe*). Hans öfverlägsna för- 
måga och sjelfständiga karakter, hans starka medvetande af 
dessa egenskaper samt höga tankar om sina ärfda företrä- 
den såsom grefve gjorde honom mindre lämplig till en un- 
derordnad plats. Kedan vid 29 års ålder af den store ko- 
nungen bestämd till rikets förste embetsman, kunde han al- 
drig förmås att under den nye drotsen tjenstgöra i hofrät- 
ten'') och blef derföre använd i åtskilliga oberoende värf, 
tills hans anspråk vunno framgång. Till förmåga, studier 



') »I Kansliet måste man hafva någon, som inte contrulerar hela Se- 
naten och bringar tiden till med fåfänge disputationer, hvilket här- 
till mycket är skedt». Marsken till kansl. d. 30 Juni 1633. Kongl. 
bibi. 

2) Br. fr. kansl. till drotsen d. 29 Mars 1636: »Gud har gifvit honom 
goda qvaliteter, men ock store defectus derhos, att jag icke väl vet, 
hvilketdera det andra öfvergår». 

3) »La caballe des Banniers, de laquelle le grand Trésorier était»; 
jfr ofvan s. 15. Om Per Baner yttras, att han är »d'une humeur 
assez chaude et avaritieuse et peu aimé dans Tétat»: Wahrenb. 
Ant. Bibi. Imp. 

*) Jfr Chanut Mémoires I, s. 100. 
») P. Brahes Tankebok ss. 27, 43. 



43 

och skaplynne kanslerns närmaste man inom rådet och lik- 
gom formad af samma stycke som denne, begåfvad liksom 
han med skarpt förstånd, orubbligt lugn och en »prompta 
lingua» *), fann han icke tillräckligt utrymme för sig bredvid 
denne alltomfattande ande. Dertill kom en skiljaktig upp- 
fattning af adelns ställning: utom de grefliga anspråken, 
hvilka Per Brahe dref mycket långt och hvaraf Axel Oxen- 
stjerna redan förespådde vådor i framtiden, förfäktades de 
adliga privilegierna af Per Brahe vid alla tillfällen med en 
ensidighet, som var snarlik egennytta-). I afseende på dessa 
öfverdrifter i aristokratiska anspråk har man dock med rätta 
anmärkt, att man bör bedöma Per Brahe efter hans hand- 
lingar och icke efter hans yttranden^), då dessa, som ofta 
sker, genom motståndet drefvos till ensidighet, men vid til- 
lämpningen modifierades och mildrades af ett sundt prak- 
tiskt omdöme. På svenska rättsväsendets område har han 
at sig upprest den vackraste minnesstod och gaf såsom drots 
ät rättvisans skipare ett föredöme af oväld och laggrannhet*). 
Var Per Brahe inom rådet den närmaste till kanslern i 
afseende på förmåga, så innehade Clas Fleming samma rum 
om man afser arbetskraft, verksamhet och nit. Deremot har 
han icke så mycket blandat sig i de stora frågorna eller i 
partistridema, utan der följt kanslerns ledning och satt sin 
ära uti att helt och hållet egna sig åt de vigtiga förvalt- 
ningsgrenar, som honom anförtroddes. Inom det finansiella 
området egde han större detaljkännedom än någon annan, 
men afsade sig det oaktadt skattmästare-embetet, för att få 
^gna sig åt flottan, der han ansågs omistlig och såsom tjenst- 
görande riksamiral å«tadkommmit de vackraste resultater. 
'Samtidigt härmed medhann den outtröttlige mannen att så- 
^om öfverståthållare pånyttföda och omskapa Stockholms 

') Rådsprot. d. 30 Nov. 1633. 

^) Christina omtalar, att man beskyllde Brahe för »avarice et un peu 

d'opiniåtreté». Arckenholtz III, 44. 
. ') Se Järta om lagförbättring i Frey 1841, s. 122. 
*) Man läse t. ex. den tillrättavisning, som han d. 6 Dec. 1641 gaf 

presid. och assessorerna i Åbo hofrätt, för en tillåmnad orättvisa: 

Skokloster Brah. konc.-saml. 



44 

samhälle. Det enda, som mot honom anmärktes, var att 
han någon gång åtog sig för mycket för att hinna fullborda 
allt i tid *). Med fullaste skäl följdes han vid sin tidiga bort- 
gång af allmän saknad såsom «en trogen och omistande 
man» ^). 

Denna skildring af de förnämsta handlande personerna 
gifver vid handen, att inom regeringen och rådet ingen an- 
nan än riksdrotsen var utrustad med erforderliga egenska- 
per för att i stort genomföra kanslerns nya anordningar: 
några saknade sympathier för personen eller för saken, de 
flesta saknade organisationsförmåga och vana vid större re- 
geringsärenden ^). Bristen på politiska insigter gjorde, att 
man i början ej förmådde rätt uppfatta regeringsformens 
anda, ej heller sin egen ställning. Det herrskade i början 
och ända till kanslerns återkomst högst sväfvande och oklara 
åsigter om regeringens ställning såväl till rådet som till 
ständerna, och någon bestämd ordning för rådplågade och 
rådets sammankomster kom dessförinnan icke till stånd. Sty- 
relsen var i sjelfva verket mer en rådsregering än en fem- 
mannaregering, enär regeringsherrarne både rådplägade och 
beslöto öfver ärendena samfäldt med rådet, och det utan att 
förut hafva förberedt dem, så att de hvarken kunde före- 
draga dem med ordning och sammanhang eller genomdrifva 
dem efter sin önskan*). Inom regeringen sjelf påyrkades 
rådets samtycke för tillsättande af erkebiskop eller stats- 
sekreterare, ja till och med för mottagande af utländska sän- 



') »Oansedt den gode herren arbetar med stor,åhåga och flit, så hin- 
ner har ej», och rådet får sitta och vänta på honom i flera timmar: 
Marsken till kanslern d. 30 Juni 1633. »Hafver ock väl fruktat, att 
den ene gode herren tagit alltför mycket på sig och att derföre 
måste något försummas»: dens. till drotsen d. 12 April 1636. Kongl. 
bibi. Samma anm. gjordes vid kollegiernas redogörelse 1636: H. 
S. H. 33, s. 265. Jfr kansl. till drotsen d. 29 Mars 1636. 

2) Kbr till Erik Ryning af d. 7 Aug. 1644. R.reg. 

3) »Efter få af Herrarne varit i regeringssaker öfvade, så hafver här 
i begynnelsen ingen ringa confusion varit och få rätt beständigt 

vetat, hvad man resolvera och göra skulle utan hesitation 

fuUer är administratio aristocratica något lentior monarchicä». Sal-' 
vius till kansl. d. 11 Okt. 1634. Ox. saml. 

^) Se t. ex. rådsprot. d. 4 Nov. 1635, d. 20 Jan. och d. 8 Aug. 1636. 



45 

debud^). På Per Brahes och Joh. Skyttes förslag beslöts, 
att alla freds- eller fördragstraktater skulle af samtliga rå- 
det underskrifvas-), och Joh. Skytte åberopade d. 21 Mars 
1636, att riksens ständer 1633 gifvit samtliga rådet uppdrag 
att beställa om regeringen och kollegierna. Samme man 
yrkade, att äfven ständerna skulle omedelbarligen och ge- 
nom sina underskrifter ratificera det polska stilleståndet, 
hvilket dock tillbakavisades såsom otillbörligt^). Från det 
missnöjda partiets sida hördes dessutom sådana påståenden, 
som t. ex. att regeringen ej egde bestämma öfver myntvä- 
sendet (som dittills alltid ansetts som ett regale) eller öfver 
arfsrätten till ett grefskap eller meddela en lagförklaring 
utan ständemas hörande*). Lägger man härtill de nya an- 
språk och tilltag, som visat sig hos 1633 och 1634 års stän- 
der i deras förhållande till regeringen och som tvifvelsutan 
underblåsts ofvanifrån, så kan man ej undgå att såväl i rå- 
dets som ständemas ställning till regeringen under åren 
1633 — 36 igenkänna det första utkastet till Carl XI:s för- 
myndarestyrelse och ett svagt embryo till dennas fortsätt- 
ning frihetstiden. 

Drotsens förnämsta hjelpreda vid styrelsens första ord- 
nande blef den nye hofkanslern Johan Salvius, mönstret för 
en skicklig och verksam, förslagen och smidig embetsman 
samt dessutom väl underkunnig om kanslerns afsigter, i 
hvars skola han utbildats och för hvilken han vid denna tid 
ådagalade en nästan krypande vördnad^), på samma gång 
som han äfven underhöll förbindelser med hans motstån- 
dare^). Få samtida kunde täfla med honom i diplomatisk 



') D:o d:o d. 7 Dec. 1635, d. 20 Maj och d. 28 Juni 1636. 

^) »Pro majori senatus auctoritate servanda». D:o d. 29 Okt. 1635. 
Jfr d. 5 Maj 1641, då samma beslut fattades med anledning af hol- 
ländska traktaten. 

3) D:o d. 21 och 29 Okt. 1635. 

*) Rådsprot. d. 9 o. 13 Nov. 16^5, d. 22 Juni 1636: »cujus est condere 
leges, ejus est interpretari», yttrade härom Joh. Skytte. 

') Se t. ex. hans br. af d. 18 Aug. 1634 och ett fr. början af 1636 i 
Ox. saml. 

^) T. ex. hans br. till pfalzgrefven i Steg. saml., Acta Salviana m. fl. 



46 

fintlighet och talang att bruka pennan: hans skrifvelser äro 
än fina och inställsamma, än skarj^sinniga och träffande, 
ehuru hållna i en något konstlad och sirlig stil. Denna för- 
måga blef nu tagen i anspråk för åtskilliga vigtiga rege- 
ringshandlingar: man lät honom dels samla alla äldre in- 
struktioner för kollegier och tjenstemän, för att sedan i sam- 
råd med kanslern lämpa dem efter „den nya regeringsfor- 
men'), dels på egen hand uppsätta nya. Han stod pa en 
mycket vänskaplig fot med kanslerns anhängare och beröm- 
des af dera högeligen för sin skicklighet och pålitlighet-}, 
och ända till westfaliska fredskongressen hyste kanslern sjelf 
goda tankar om hans karakter. Hans förbindelser med dan- 
ske residenten Wibe voro sannolikt blott låtsade och af- 
sedda att föra den senare bakom ljuset. 

Oaktadt alla bemödanden af drotsen, Salviiis, Fleming 
m. fl. ökades oredan alltmer inom förvaltningen. Följderna 
af allt mångvälde dröjde ej att visa sig: tveksamhet och split 
vid beslutens fattande, långsamhet och slapphet vid deras 
verkställande^). Inom rådet tvistades mellan partierna, mellan 
koUegiicheferna om gränserna för hvars och ens myndighet 
samt mellan chefen och hans underordnade, så att P. Baner 
d. 8 Juni 1635 klagade, att rådkammaren varit mest en trä- 
tokammare och att fattade beslut straxt upprifvits af ett parti. 
Regeringsherrarne klagade, att de ej fingo någon hjelp af 
rådet hvarken vid allmänna rådslag eller inom kollegierna. 
Men cheferna voro ej heller alltid nog vakna och nitiska, 
med undantag af drotsen. Denne klagade upprepade gån- 
ger i bref till kanslern, att de icke visade något nit eller 
skötte sin tjenst, utan uppsköto allt, hvaraf »stor confusio 



O H. S. H. 32, s. 132. Jfr Mem. f. Salvius af d. 30 April 1635: R.ie- 
gistr. 

2) »Jag har snart sagdt mera in secreto communicerat med honom än 

med någon af vare medcolleger och mig det alltid väl rönt 

har befunnit hos honom ett godt hjerta och en stor sinceritet mot 
fäderneslandet samt stor inclination till oss och vår familje». Drot- 
sen till kanslern af d. 6 Maj 1636, jfr marsken till dens. d. 13 
Maj 1635. 

3) »Hvar och en följer sin inbillade mening och egenvilja, det finnes 
ingen vis imperii». P. Baner till kanslern d. 14 Maj 1635. 



47 

och disordre» uppkomme. Illa var det beställdt iped de 
två vigtigaste kollegierna, kansliet och kammaren: isynner- 
het var det senare ständigt föremål för klander. Drotsen 
måste sätta sin egen tjenst tillbaka och arbeta än i det ena, 
än i det andra af dessa båda embetsverk '). Stundom sak- 
nades personer att underskrifva regeringsbesluten och expe- 
diera ärendena, och flera af cheferna vistades långa tider på 
landet. Vikarierna skulle enligt för dem utfärdad instruk- 
tion icke ega att annorlunda än interimsvis afgöra alla vig- 
tigare frågor och i fall tiden medgåfve inhemta hufvudmän- 
nens mening-). I brist på rådsherrar måste någongång äf- 
ven andra förordnas att presidera i kollegierna, och revi- 
sionsrätt kunde stundom icke hållas i anseende till rådets 
fåtaP). 

Härtill kommo ytterligare förvecklingame i de utländ- 
ska förhållandena, hvilka ofördelaktigt återverkade på de 
inre. Kedan före Nördlingerslaget hade den yttre ställnin- 
gen betydligt försämrats; de kejserliges framsteg, farorna från 
Polen, Rysslands fred med detta land samt Frankrikes och 
de tyska bundsförvandternas intriger mot Sverige å Frank- 
fiirterkonventet hade redan förberedt, hvad nederlaget full- 
bordade. Kanslern hade numera inskränkt Sveriges anspråk 
till blotta Pommern eller i utbyte deremot hela Ost- och 
Vestpreussen"*), men fasthöU detta med orubblighet, medan 
regeringen i Sverige redan börjat nedstämma sina förhopp- 
iiingar. Sedan densamma i Jan. 1634 uppställt ett program 
för Sveriges fordringar, som märkvärdigt öfverensstämmer 



O »En del af ipsa capita coUegiorum göra deras tjenst intet tillfyllest, 
veta ej heller ställa deras embete i ordning». Drotsen till kanslern 
d. 22 Maj 1635. »Det är att beklaga, att principale hufvudena inte 
are drifvande och allt på crastinerande sätta» : Dens. till dens. d. 
11 Juni 1635. Jfr dens:s br. af d. 26 Juni o. d. 17 Juli 1635. Ox. s. 

O Memorial för de välb. Hrr. som de 5 höge embetsmäns ställe i 
deras bortovarande förträda: H. S. H. 33, lOi. 

*) R-registr. d. 9 Apr. 1685: Rådsyrot. d. 11 Juni 1635, då Henr. 
Fleming förordnaaes i krigskoll. 

*) Det förra af kurfursten i Brandenburg, det senare borde med Tysk- 
lands bistånd fråntagas Polen: H. S. H. 30, 19, 92, 128. Jfr. Ut- 
Bkotta-betänkandet d. 16 Juli 1634 o. Rådsprot. d. 25 Sept. 1641. 



48 

med det 15 år senare genomdrifna, nedsatte hon i Mars sina 
yttersta anspråk till 60 tunnor guld eller nöjaktig pant 'samt 
förbund med Tyskland, och straxt innan underrättelsen om 
nederlaget hunnit fram, skref regeringen (d. 28 Sept.), att man i 
värsta fall finge nöja sig utan ersättning, vare sig i land eller 
penningar, blott man undveke brytning med de tyska bunds- 
förvandtema och försäkrade sig om dera& vänskap för Sve- 
riges öfriga krig'). Den närmaste kännbara följden af ne- 
derlaget blef en stor förvirring i finanserna: då kanslern förut 
understödt regeringen med penningar, så måste han nu i 
stället tillgripa af de till svenska staten förordnade medlen 
och befann sig ändock i otrolig förlägenhet'^). Då Sverige 
under hela krigsåret 1633 icke behöft utskicka mer än 3000 
man knektar och 128,573 riksdaler^), så kräfdes nu stora 
uppoffringar för att kunna föra det som oundvikligt ansedda 
kriget med Polen. Den på hösten uppgjorda staten för 
1635 utvisade å den ordinarie staten en brist af fyra tunnor 
guld samt å krigsstaten sex d:o, hvartill kom Östersjöpro- 
vinsemas underhåll 155,000 och kronans gäld 1 million r:dr, 
tillsammans ett deficit af öfver 2 millioner riksdaler. Till 
polska kriget behöfdes vid stilleståndets utgång omkr. 12,000 
man i garnisonerna och 25,000 i fält, hvarjemte minst 10,000 
man måste stanna inom landet*). Lägger man dertill, att 
tyska kriget härefter skulle medtaga stora kostnader, så kan 
man icke mycket förtycka regeringen, att hon redan i slu- 
tet af 1634 rådde kanslern att öfvergifva sal. kon:s planer 
på ett Östersjövälde, att söka draga Sverige ur kriget utan 
alla vilkor samt i värsta fall tillstyrkte preussiska hamnar- 
nes återlemnande'^). I bref af d. 18 Dec. 1634 gör rege- 
ringen en bedröflig skildring af landets tillstånd: icke ens 



O H. S. H. 28, SS. 8—10; 29, 234—5, 266; 30, 19, 92; 32, 128, 176. 

2) H. S. H. 32, 129, 207, 235, 261. 

') Extract hvad som från Sverige uppå" tfska kriget kostadt är (Apr. 

1634): Krigslust, arkiv 3, s. 156. 
*) Reg. till kansl. d. 24 Okt. 1634: H» S. H. 32, 248—51. 
») Reg:8 bref till kansl. af d. 31 Okt., 5 Nov., 18 Dec. 1634 och 22 

Mars 1635: H. S. H. 32, 268, 273, 281; 34, 65. 



49 

under Sveriges välgångstid hade man kunnat utan borgande 
och lånande uppehålla hofstaten, mycket mindre det öfriga, 
af Sverige vore halfparten och tredjedelen af Finland öde 
samt det öfriga mest förlänadt, bortgifvet och såldt, och 
skulle arméen i Polen lida ett sådant nederlag som det vid 
Nördlingen, så stode hela riket och hjertat åf landet blott- 
ställdt för fienden. Att teckningen ej var öfverdrifven, fin- 
ner man från andra håll. Skattmästaren och kammaren voro 
rådlösa: till d. 1 Febr. 1635 voro ;if utlagorna blott 3000 
D. k. m. influtne, den dagliga hofförtäringen kunde blott 
uppehållas med lån, sjötullen inbragte ej en sjettedel af hvad 
som beräknats, kopparberget stod stilla, och de 6000 sk:// 
koppar, som voro anslagna till krigsutredningen, hade ge- 
nom kammarens finansiella oskicklighet blifvit använda till 
onödiga afbetalningär på skulden*). Man måste tillgripa 
den i början förbjudna utvägen att förpanta kronans gods: 
flera rådsherrar gjorde enskilda försträckningar, och drotsen 
sade sig vilja taga kannan af sitt bord och kappan af krop- 
pen ifall så behöfdes. Det oaktadt var krigsutredningen i 
så dåligt skick, att marsken förespådde, det han komme 
att föra trupperna på slagtbänken^). 

Ropet på fred höjdes derföre allt allmännare och kraf- 
tigare i landet, och det ständerutskott, som sammankallades 
i Mars 1635 3), medgaf i värsta fall afträdelser i Preussen. 
Den ende, som ej förlorade modet, var kanslern. Han sökte 
visa regeringen, dels att ställningen ej var så förtviflad och 
hvad kriget skulle kosta Sverige om det förflyttades inom 
landets gränser, dels hvilka svårigheter ett fredsslut af hvad 
slag som helst medförde. Ville man helt enkelt rymma ur 



') Rådsprot. d. 19 Nov., 17 Dec. 1634, 14 April, 9 Maj, 8 Juni 1635; 

drotsens br. till kanslern d. 11 Juni och Salvii till dens. d. 11 Mars 

1635.' 
") Rådsprot. d. 20 Aug. och 19 Nov. 1634, d. 11 April 1635. 
') Enl. D'Avaux' påstående var det hans »importunité», som förmådde 

reger. härtill. D'Avaux beklagar blott, att icke bönderna blifvit 

kallade: Lettre du C:te D'Avaux au Bar. de Rorté 27 Jan. et å M. 

Bouthillier 5 Mars 1635. Jfr stånd:s consilium d. 18 Mars 1635. 

Sveriges Inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. ^ 



50 

Tyskland, så kunde det ske, men på bekostnad af »reputa- 
tation, respect, interesse, vänskap och alltihop» och med 
ådragande af förakt, skada och fiendskap^). Man måste 
derföre fortsätta tillsvidare för att ega omständigheterna i 
sin makt. Kanslerns diplomatiska verksamhet under hans 
återstående af så många svårigheter uppfyllda vistelse i Tysk- 
land förefaller vid första blicken temligen inkonseqvent och 
osammanhängande, liksom han äfven af fransmännen beskyll- 
des för obeslutsamhet ^). Men ser man närmare på saken, 
så berodde detta handlingssätt på hela hans ställning och 
på en klok beräkning. För egen del kunde han ej utan 
den djupaste grämelse se, huru den storartade plan, i hvars 
upphof och fortgång han tagit en så väsentlig del, som 
han sett så nära sin fulländning och som han betraktade 
som ett heligt arf från den store konungen, var på väg att 
uppgifvas, han fasthängde dervid med hela sin själ och var 
besluten att hellre dö derute än med skymf återvända till 
Sverige'). Men då han såg fäderneslandets nöd, såg, att han 
stod ensam i sina manliga rådslag och att nationen »icke var 
capabel till reale consilia»*), så blef hans uppgift att »fira 
skotet och följa vädret efter för att undvika skeppsbrott», att 
draga Sverige ur kriget utan fara och vanheder, om ock 
utan ersättning. Han såg dertill två utvägar, af hvilka »den 
ene drifver den andre, ändock de äre af naturen mot hvar- 
andra»^), nemligen å ena sidan den sachsiska freden, hvaraf 
Sverige kunde begagna sig, å den andra Frankrikes planer, 
som borde framhållas till att skrämma fienden och förbättra 
fredsvilkoren. Med beundransvärd skicklighet förstod han 
att närma sig Frankrike utan att dock låta insnärja sig i 



1) Kansl. tiU reg. af d. 5, 6 och 7 Jan. 1635: H. S. H. 33, ss. 17, 22 

ff., 33 ff. 
2) Fesprit du Chancelier était toujours dans ses irresolutions et 

défiances ordinaires. Instr. d^nné au S:r de St. Romain 28 Dec. 

1635: Wahr. Ant. Arch. aff. étr. 
8) Enl. Salvii relation i rådet d. 10 Okt. 1635: jfr H. S. H. 37, 108. 
«) Eansl. till drotsen af d. 21 Nov. 1635: Kongl. bibi. 
») H. S. H. 33, 23. 



51 

dess nät, att inleda detsamma i aktivt krig, utan att derige- 
nom binda sina egÄa händer och att småningom locka de 
franska diplomatema till allt förmånligare anbud genom att 
visa sig likgiltig och förespegla separatfred. På samma gång 
höll han traktaten gående med Sachsen och förmedelst detta 
med kejsaren, ehuru han förutsåg, att densamma utan stöd 
af vapnen icke skulle leda till något resultat. 

I närmaste sammanhang härmed stodo kanslerns planer 
och åsigter rörande förhållandet till Polen. Här borde blott 
i yttersta nödfall någon eftergift göras af Sverige. Den syn- 
nerliga ifver, hvarmed kanslern påyrkade de preussiska ham- 
names bibehållande, stod tillsammans med hela hans poli- 
tiska system: vi hafv^a omnämnt hans afsigt att utbyta Pom- 
mern mot Preussen, och de preussiska tullame utgjorde 
en nödvändig länk i hans finanssystem. Sjelf förvaltande 
dem visste han bäst, hvad de voro värda, och förklarade 
dem uppväga halfva Sveriges krona ^): säkert är, att de un- 
der de sista åren inbringade nära niodubbelt mot samtliga 
sjötuUame i Sverige och Finland^). Blott emot en ordent- 
lig fred och afsägelse af alla anspråk på Sveriges krona ville 
kanslern medgifva deras afträdande*), och i enlighet härmed 
författade han den instruktion, som af regeringen gillad fö- 
relades fredskommissariema och deras chef Per Brahe. Ge- 
nast i början lyckades det den franske medlaren att (såsom det 
påstods, genom riksamiralen) utforska svenska regeringens 
ultimatum*), som blifvit nedstämdt till ett ett 50-års stillestånd. 
Kommissarierna synas dessutom gått något oförsigtigt till- 
väga^): de stodo under påtryckning af det allt starkare freds- 
partiet och visade sig angelägna om freden; de upphörde att 



») Kansl. till drotsen d. 10 Okt. o. 30 Nov. 1635. Kongl. bibi. 

2) De senare 1635 136,698 D. s. m., de förra 1634 1,213,061 D. Se 
Rikshufvudboken f. 1635 och Prysk hufvudbok f. 1634 & Krigscol- 
legii arkiv. 

3) Kansl. till fredskommiss. d. 16 Mars 1635: H. S. H. 34, 57 ff. 

*) Rådsprot. d. 26 o. 27 Okt. 1635: Gyllenlyelm ville försvara sig inför 
samtL rådet och Svea rikes stänaer. Jfr marskens br. till kansl. 
af d. 20 Nov. s. å. Ox. saml. 

O H. S. H. 35, 3, 25. 



42 

ster*). Den opposition, som han ofta underhöll mot Oxen- 
stjerna, hans utrikes politik och statshushållning, var delvis 
ett uttryck af vissa adliga farhågor för kanslerns person och 
familj: hon stod äfven i sammanhang med den vSpänning, 
som inträdt mellan kansleni och brodern Johan, filltmarskal- 
ken. Axel Oxenstjema uppskattade högt den senares ly- 
sande egenskaper, men kunde ej förlika sig med hans »stor- 
ske, presomptueuse och ambitiöse hufvud»^). Enligt franske 
residentens uppgift ansågs äfven skattmästaren med sina sym- 
pathier höra till »la caballe des Banniers» ^), ehuruväl han 
aldrig vågade öppet uppträda mot kanslern. 

Vi hafva i det föregående sett, att äfven grefve Per 
Brahe genast i början slöt sig till Banérarne och dem, som 
vare sig af öfvertygelse eller personliga mot iver icke ville 
foga sig i Oxenstjemomas styrelsegrundsatser och anord- 
ningar: längre fram blef han, såsom ensam utrustad med till- 
räckligt mod och kraft dertill, af kanslerns motparti fram- 
skjuten som dess förnämste kämpe*). Hans öfyerlägsna för- 
måga och sjelfständiga karakter, hans starka medvetande af 
dessa egenskaper samt höga tankar om sina ärfda företrä- 
den såsom grefve gjorde honom mindre lämplig till en un- 
derordnad plats. Kedan vid 29 års ålder af den store ko- 
nungen bestämd till rikets förste embetsman, kunde han al- 
drig förmås att under den nye drotsen tjenstgöra i hofirät- 
ten'') och blef derföre använd i åtskilliga oberoende värf, 
tills hans anspråk vunno framgång. Till förmåga, studier 



') »I Kansliet måste man hafva någon, som inte contrulerar hela Se- 
naten och bringar tiden till med fåfänge disputationer, hvilket här- 
till mycket är skedt». Marsken till kansl. d. 30 Juni 1633. Kongl. 
bibi. 

2) Br. fr. kansl. till drotsen d. 29 Mars 1636: »Gud har gifvit honom 
goda qvaliteter, men ock store defectus derhos, att jag icke väl vet, 
hvilketdera det andra öfvergår». 

3) »La caballe des Banniers, de laquelle le grand Trésorier était»; 
jfr ofvan s. 15. Om Per Baner yttras, att han är Md'une humeur 
assez chaude et avaritieuse et peu aimé dans Tétat»: Wahrenb. 
Ant. Bibi. Imp. 

*) Jfr Chanut Mémoires I, s. 100. 
*) P. Brahes Tankebok ss. 27, 43. 



43 

och skaplynne kanslerns närmaste man inom rådet och Hk- 
80in formad af samma stycke som denne, begåfvad Hksom 
han med skarpt förstånd, orubbligt lugn och en »prompta 
lingua»*), fann han icke tillräckligt utrymme fur sig bredvid 
denne alltomfattande ande. Dertill kom en skiljaktig upp- 
fattning af adelns ställning: utom de grefliga anspråken, 
hvilka Per Brahe dref mycket långt och hvaraf Axel Oxen- 
stjerna redan förespådde vådor i framtiden, förfäktades de 
adliga privilegierna af Per Brahe vid alla tillfällen med en 
ensidighet, som var snarlik egennytta'^). I afseende på dessa 
öfverdrifter i aristokratiska anspråk har man dock med rätta 
anmärkt, att man bör bedöma Per Brahe efter hans hand- 
lingar och icke efter hans yttranden^), då dessa, som ofta 
sker, genom motståndet drefvos till ensidighet, men vid til- 
lämpningen modifierades och mildrades af ett sundt prak- 
tiskt omdöme. På svenska rättsväsendets område har han 
at sig upprest den vackraste minne§stod och gaf såsom drots 
ät rättvisans skipare ett föredöme af oväld och laggrannhet*). 
Var Per Brahe inom rådet den närmaste till kanslern i 
afseende på förmåga, så innehade Clas Fleming samma rum 
om man afser arbetskraft, verksamhet och nit. Deremot har 
1 han icke så mycket blandat sig i de stora frågorna eller i 
partistriderna, utan der följt kanslerns ledning och satt sin 
I ära uti att helt och hållet egna sig åt de vigtiga förvalt- 
ningsgrenar, som honom anförtroddes. Inom det finansiella 
området egde han större detaljkännedom än någon annan, 
men afsade sig det oaktadt skattmästare-embetet, för att få 
egna sig åt flottan, der han ansågs omistlig och såsom tjenst- 
görande riksamiral åötadkommmit de vackraste resultat er. 
Samtidigt härmed medhann den outtröttlige mannen att så- 
som öfverståthållare pånyttföda och omskapa Stockholms 

') Rådsprot. d. 30 Nov. 1633. 

2) Christina omtalar, att man beskyllde Brahe för »avarice et un peu 

d'opiniätreté». Arckenholtz III, 44. 
, 3) Se Järta om lagförbättring i Frey 1841, s. 122. 
*) Man läse t. ex. den tillrättavisning, som han d. 6 Dec. 1641 gaf 

presid. och assessorerna i Åbo hofrätt, för en tiliämnad orättvisa: 

Skokloster Brah. konc.-saml. 



44 

samhälle. Det enda, som mot honom anmärktes, var att 
han någon gång åtog sig för mycket för att hinna fullborda 
allt i tid *). Med fullaste skäl följdes han vid sin tidiga bort- 
gång af allmän saknad såsom «en trogen och omistande 
man» -). 

Denna skildring af de förnämsta handlande personerna 
gifver vid handen, att inom regeringen och rådet ingen an- 
nan än riksdrotsen var utrustad med erforderliga egenska- 
per för att i stort genomföra kanslerns nya anordningar: 
några saknade sympathier för personen eller för saken, de 
flesta saknade organisationsförmåga och vana vid större re- 
geringsärenden ^). Bristen på politiska insigter gjorde, att 
man i början ej förmådde rätt uppfatta regeringsformens 
anda, ej heller sin egen ställning. Det herrskade i början 
och ända till kanslerns återkomst högst sväfvande och oklara 
åsigter om regeringens ställning såväl till rådet som till 
ständerna, och någon bestämd ordning för rådplägade och 
rådets sammankomster kom dessförinnan icke till stånd. Sty- 
relsen var i sjelfva verket mer en rådsregering än en fem- 
mannaregering, enär regeringsherrarne både rådplägade och 
beslöto öfver ärendena samfäldt med rådet, och det utan att 
förut hafva förberedt dem, så att de hvarken kunde före- 
draga dem med ordning och sammanhang eller genomdrifva 
dem efter sin önskan*). Inom regeringen sjelf påyrkades 
rådets samtycke för tillsättande af erkebiskop eller stats- 
sekreterare, ja till och med för mottagande af utländska sän- 



') »Oansedt den gode herren arbetar med stor,åhåga och flit, så hin- 
ner har ej», och rådet får sitta och vänta på honom i flera timmar: 
Marsken till kanslern d. 30 Juni 1633. »Hafver ock väl fruktat, att 
den ene gode herren tagit alltför mycket på sig och att derföre 
måste något försummas»: dens. till drotsen d. 12 April 1636. Kongl. 
bibi. Samma anm. gjordes vid kollegiernas redogörelse 1636: H. 
S. H. 33, s. 265. Jfr kansl. till drotsen d. 29 Mars 1636. 

2) Kbr till Erik Ryning af d. 7 Aug. 1644. R.reg. 

') »Efter få af Herrarne varit i regeringssaker öfvade, sä hafver här 
i begynnelsen ingen ringa confusion varit och få rätt beständigt 

vetat, hvad man resolvera och göra skulle utan hesitation 

fuller år administratio aristocratica något lentior monarchicå». Sal-' 
vius till kansl. d. 11 Okt. 1634. Ox. saml. 

*) Se t. ex. rådsprot. d. 4 Nov. 1635, d. 20 Jan. och d. 8 Aug. 1636. 



45 

debud*). På Per Brahes och Joh. Skyttes förslag beslöts, 
att alla freds- eller fördragstraktater skulle af samtliga rå- 
det underskrifvas-), och Joh. Skytte åberopade d. 21 Mars 
1636, att riksens ständer 1633 gifvit aamiliga rådet uppdrag 
att beställa om regeringen och kollegierna. Samme man 
yrkade, att äfven ständerna skulle omedelbarligen och ge- 
nom sina underskrifter ratificera det polska stilleståndet, 
hvilket dock tillbakavisades såsom otillbörligt-^). Från det 
missnöjda partiets sida hördes dessutom sådana påståenden, 
som t. ex. att regeringen ej egde bestämma öfver myntvä- 
sendet (som dittills alltid ansetts som ett regale) eller öfver 
arfsrätten till ett grefskap eller meddela en lagförklaring 
utan ständemas hörande*). Lägger man härtill de nya an- 
språk och tilltag, som visat sig hos 1633 och 1634 års stän- 
der i deras förhållande till regeringen och som tvifvelsutan 
underblåsts ofvanifrån, så kan man ej undgå att såväl i rå- 
dets som ständernas ställning till regeringen under åren 
1633 — 36 igenkänna det första utkastet till Carl XI:s för- 
myndarestyrelse och ett svagt embryo till dennas fortsätt- 
ning frihetstiden. 

Drotsens förnämsta hjelpreda vid styrelsens första ord- 
nande blef den nye hofkanslem Johan Salvius, mönstret för 
en skicklig och verksam, förslagen och smidig embetsman 
samt dessutom väl underkunnig om kanslerns afsigter, i 
hvars skola han utbildats och för hvilken han vid denna tid 
ådagalade en nästan krypande vördnad^), på samma gång 
som han äfven underhöll förbindelser med hans motstån- 
dare^). Få samtida kunde täfla med honom i diplomatisk 



•) D:o d:o d. 7 Dec. 1635, d. 20 Maj och d. 28 Juni 1636. 

O »Pro majori senatus auctoritate servanda»>. D:o d. 29 Okt. 1635. 
Jfr d. 5 Mai 1641, då samma beslut fattades med anledning af hol- 
ländska traktaten. 

^ D:o d. 21 och 29 Okt. 1635. 

*) Rådsprot. d. 9 o. 13 Nov. 1635, d. 22 Juni 1636: »cujus est condere 
leges, ejus est interpretari», yttrade härom Joh. Skytte. 

') Se t. ex. hans br. af d. 18 Aug. 1634 och ett fr. början af 1636 i 
Ox. saml. 

'^) T. ex. hans br. till pfalzgrefven i Steg. saml., Acta Salviana m. fl. 



56 

Chaumont en ny traktat i Wismar'), hvars ratifikation dock 
äfven gång efter annan uppsköts, men som genom en pen- 
ningeundsättning förskaffade kanslern ett ögonblicks lisa. 
Hans förlägenhet hade vid denna tid stigit till sin höjd, och 
hans förtroliga skrifvelser bära prägeln af en hos honom 
ovanlig nedslagenhet-). Missförståndet med regeringen fort- 
for: denna hade i afseende på fredsvilkoren till och med öf- 
verskridit hvad ständerutskottet hösten 1635 föreslagit och 
nedsatt Sveriges yttersta anspråk till soldateskans förnöjande, 
äfven om dervid Sveriges bundsförvandter skulle lemnas i 
sticket'*). Att dessa vilkor voro kanslern i hög grad mot- 
bjudande, visste man och antog derföre, att blott hans niot- 
vilja hindrade en fred på så billiga vilkor. Man ville eller 
förmådde icke inse alla dermed förknippade svå;righeter och 
bemötte hans betänkanden med hvad han kallar »philoso- 
phiske rådslag och irresolution»; då ha»n . begärde råd och 
understöd, skickade man honom extrakt af rikets inkomster 
och utgifter, liksom han skulle afhjelpa äfven detta*), samt 
öfverhopade honom med skildringar af landets utblottade 
tillstånd. 

Detta berodde dels på de förflutna missväxtåren, dels 
på bristande ordning i administrationen: ödeshemmanen voro 



O Lettre de S:t Chaumont au Roi 12 Avr. 1636: »je ne dirai point 
avec combien de peine et d*artifice j*ai obtenu d'Oxenstem le traité, 

que je vous envoie Ce n'est pas, qu'en son åme il ne desire 

la continuation de la guerre. Mais il en apprehende les evénements 
et que ses ennemis ne lui reprochassent, qu*il a preferé sa vanité 
et ses avantages particuliers au service de la reine et de Suéde». 

2) Se kansl. br. till drotsen af d. 29 Mars, 26 April och 20 Maj 1636 
»Du äst' min broder och menar allt väl, drager lasten och hafver 
der store besvär: derför gråter jag ock ut mitt hjerta i ditt sköt, 
du varder det hos dig hållandes secret». K. bibi. 

3) Reger. till kansl. d. 18 Dec. 1635 o. 28 Jan. 1636: H. S. H. 37, 
203—4; 38, 180. Jfr ständernas consilium d. 30 Okt. 1635. 

*) KansL till drotsen d. 26 April 1636. Den 20 Maj yttrar han till 
dens.: »Jag ser af alle edre bref och resolutioner, att I gode her- 
rar vele hafva fred, likasom det stode i min discretion att fly eder 
fred eller icke:' kan af det intet annat döma, än att mången är i 
den opinion, att min ambition håller fäderneslandet i kriget, hvar- 
igenom och efter jag ser, att allt slappes handlöst och intet göres 
dertill, jag fuller må bekänna, att månge tankar stiga mig i hjer- 
tat, kanske af rättmätig orsak, kanske af misstroende». Eongl. bibi. 



57 

många, krigsfolkets hemmansunderhåll var oordnadt och der- 
före dubbelt tryckande, penningbristen var odräglig, miss- 
bruken i gäst- och skjutsning ökades^). Regeringen fruk- 
tade allmogens misanuje och sökte genom landshöfdingar 
och prester inverka på riksdagsmannavalen 1635, liksom hon 
1634 sökt bearbeta de blifvande herredagsmännens opinion-). 
Det oaktadt var allmogens stämning under riksdagen orolig 
och retad: man hörde bland bönderna hot mot »herrehyl- 
lare» och att, de ville »löpa sin kos» från mötet. De be- 
handlades af regeringen med mycket saktmod och visade större 
foglighet, då de vidtalades af landshöfdingarne pro vins vip: 
man lät dem äfven deltaga i det hemliga utskottet. I afs. på 
skatterna måste man »concentera ständerna med gode ord och 
promisser». Förslagen om skjutsväsendet och, kopp.-komp. 
rönte föga bifall. Förnämsta tvistepunkten på riksdagen ut- 
gjorde frågan om qvarntuUen, hvilken regeringen betraktade 
8om en stående, en gång för alla åtagen tunga, men som af 
samtliga stånden ansågs för en extraord. pålaga i och för polska 
kriget. I synnerhet drefs denna sats ifrigt af presterna, i spet- 
sen för hvilka åter Rudbeck framträder. Då rådet framka- 
stade möjligheten af en efterräkning med presternas veder- 
lag, så hänvisade Rudbeck till svar på ständernas suveräna 
myndighet i skattefrågor. Biskoparne tilltalades strängt 
för sin egenmäktighet i stiften; de åberopade den hel. skrift 
och Upsala mötes beslut, samt skyllde på saknaden af en 
förbättrad kyrko-ordning'*). Oaktadt dessa meningsskiljaktig- 
heter lyckönskade sig regeringen till det goda förtroende, 
som numera herrskade mellan dem och ständerna. 

Hade böndernas uppförande erinrat om 1634 års riks- 
dag, så visade sig nu åter spår af den spänning mellan 
adeln och de ofrälse stånden, som framträdt 1633. Adeln 



') H. S. H. 35, 146; 37, 90. Drotsen tUl kansl d. 15 Sept. 1635, Mars 

1636. Rådsprot. d. 7 Nov. 1635. 
O Rregistr. f. d. 3 Sept 1635; jfr Rådsprot. d. 3 Sept. och 9 Okt. s. 
Jfr kmrns br. till flera landshöfd. 5, " 



6 o. 14 Maj 1634. Kmr 
registr. 

») Riksdagsacta. Rådsprot. d. 27, 29, 30 Okt., d. 3, 4, 6, 7 och 10 
Nov. Adelns protok. d. 7 Nov. Äfven lilla tullen ville prester och 
borgare anse tor e. o. 



.58 

låt uppsätta en förteckning på presterskapets »noviteter>j ool i 
borgames »behändige och subtile påfund» till adelns nack- 
del, och Kudbeck inlade några skarpa hänsyftningar ii 
den tacksägelse, som han vid riksdagens slut d. 12 No^v,. 
med adelns förbigående egnade de öfriga ofrälse stånden ^^. 
För öfrigt hade vid denna tid flera anledningar till oro 
för regeringen blifvit undanröjda: enkedrottningen började 
lugna sig, och pfalzgrefven afhöU sig numera från alla öppna 
agitationer. Afven inom regeringen och rådet sjelfva åter- 
ställdes i någon mån enigheten-). Deremot fortfor samma, 
slapphet och liknöjdhet som förut i förvaltningen. Salvius 
hade på våren 1635 blifvit utskickad till kanslern för att 
inhemta hans betänkande om förvaltningens ordnande*') och 
återkom på hösten både med muntliga och skriftliga be- 
sked. Kollegiemas nya" instruktioner borde liksom kansliets 
och kammarens gamla blott utfärdas tillsvidare: hufvuddra- 
gen deraf meddelades förslagsvis. Deremot vore det högst 
af nöden, att man fastställde bestämda gränser mellan rege- 
ringens, rådets och kollegiemas verksamhet, så att rådet 
sammanträdde en eller två dagar i veckan att fatta de all- 
männa resolutionerna, men regeringen hvar dag för att när- 
mare bestämma, moderera och låta verkställa de fattade be- 
sluten, och slutligen kollegierna finge besked, hvilka ären- 
den de egde upptaga i kraft af sitt embete och på grund af 
särskildt uppdrag, hvilka de egde att helt och hållet afgöra och 
hvilka de skulle hänskjuta till regeringen. Afven för pro- 
vinsförvaltningen gåfvos föreskrifter*). Af allt detta blef li- 
tet eller intet satt i verket, liksom ej heller kanslerns för- 
slag till finansemas upphjelpande •'^). Rådsherrame försum- 



') Adelns protok. 2, 198—9. Riksd.-acta. 

2) Drotsen till kansl. d. 1 Jan. 1636. I början af Mars skrifver dens.: 

»enigheten börjar blifva god, och de som tillförene talat något för 

fritt, begynna nu någorlunda stryka i hål». Ox. saml. 
') Mem. f. Salvio i r.registr. d. 30 Apr. 1635 (finnes besynnerligt nog 

ej aftryckt i H. S. H.). 
*) Kanslerns betänkande öfver Salvii memorial af d. 14 Aug. 1635 §§ 

7—14, 18: H. S. H. 35, 126 ff. 
*) I bref till drotsen af d. 30 Nov. 1635: H. S. H. 36, 178 ff. 



59 

kna^e att infinna sig både i rådet och i sina kollegier samt 
må^te stundom genom stränga bref och skrapor erinras om 
bin pligt'): i hofrätten och kansliet, der enl. reger.-formen 
lyra riksråd skulle arbeta i hvartdera, fanns ej alltid en, kan- 
sliet förestods denna tiden mest af drotsen och statssekreteraren 
Nicodemi' (Liljeström), i krigscoUegium fanns under en hel 
månad ingen som kunde underskrijfva brefven-), och i Maj 
1636 funnos i Stockholm utom regeringen blott 2 riksråd 
närvarande^). De stora bristema framdrogos och klandra- 
des eamvetsgrannt vid den redogörelse, som af kollegierna 
för första gången aflades enl. regeringsformen våren 1636 
(29 Febr. — 8 April). Som det var att vänta, befanns hof- 
rätten i det bästa skicket: intet af de öfnga kunde sägas 
ännu vara fullt organiseradt. En gemensam klagan var 
riksrådsklassens försumlighet. Alla utom hofrätten föreburo 
som skäl för bristema saknaden af bestämda instruktioner 
och af tillräckligt antal tjenstemän. De största felen funnos 
i de två yngsta embetsverken, krigs- och amiralitetskoUe- * 
giema. Det förra erhöll en »skarp förmaning» och det se- 
nare »en god lexa)) att bättre sköta sin tjenst. Egenmäktiga 
befordringar och dispositioner af räntor och förläningar, 
oreda uti krigsfolkets organisation m. m. lades det förra till 
last, i det senare berömdes fiottans skick, men räkenska- 
perna befi^nnos i den djupaste förvirring, som omöjliggjorde 
all redovisning, hvarjemte dess domböcker gåfvo exempel 
på de gröfsta olagligheter. Det blef till och med ifråga- 
satt, att hela kollegiet skulle ställas under åtal. Slutligen 
kunde räkningekammarens redovisning icke blifva fullstän- 
dig, enär de ordinarie räntorna först på sommaren inflöto, 

') Kbr. till Clas Horn d. 11 Jan., till Åke Tott, Joh. Skytte m. fl. d. 
29 Jan. 1686. K regist. 

*) Rådsprot. d. 4 Nov. 1635, 20 Jan., 5 Febr., 21 Mars, 14 Juni 1636. 

3) Joh. Oxenstjema till kansl. d. 6 Maj 1636: »Näst gud så är fader- 
broder en som fäderneslandets välfärd allennest beror uppä. Med 

dem androm är intet zelus, nit eller ähäga om allmänna saker 

Kommer någon sak före, s& är ingen in loco, som den upptager, 
och om icke farbroder kommer upp i Hädet, sä kommer ingen dit. 

Men utaf alle Collegiis år intet så ynkeligt som Kansliet P. 

Baner har ej varit här pä 4 månader» o. s. v. Ox. saml. 



60 

utan måste uppskjutas'). Resultatet af denna examen blef 
tillsättandet af några nya tjenstemän samt det provisianella 
antagandet af instruktioner för de båda felaktigaste kolle- 
gierna. Man var betänkt på att fullfölja denna granskning och 
enligt reg.-formen utsträcka densamma till riksmarskalk, öf- 
verståthållare, landshöfdingar m. fl.-), men rådsprotokollen 
gifva ej vid handen, att detta blifvit verkstäUdt, och på hö- 
sten skref regeringen till landshöfdingar i Östersjöprovin- 
serna, som skickat fullmäktig till d. 1 Sept., att examen 
måste tillsvidare uppskjutas"*). 

Bland enskilda åtgärder af regeringen, som blifvit före- 
mål för kanslerns klander, var, att hon begagnat sig af den 
i reg.-formen vilkorligt gifna tillåtelsen att adla och bort- 
skänka gods, ehuru bådadera teml. sparsamt och det först- 
nämnda alltid enligt intyg, att det varit af konungen utlof- 
vadt. Donationer till regeringens och rådets egna medlem- 
mar förekommo blott till ringa belopp: de blefvo i rådet 
skarpt klandrade*). Deremot voro förläningar på lön och 
beställning vanliga. Den polska utrustningen hade äfven 
tvungit att under år 1635 uppbringa penningar på pant af 
kronogods samt att fortsätta de af Gustaf Adolf påbegynta 
s. k. skatteköpen. 

Som de inre förhållandena alltmer kräfde kanslerns när- 
varo och då fredsunderhandlingarna för tillfället afstaniiat, 
beslöt han att företaga den länge påtänkta hemresan*) 



') Rådsprot. ang. kollegiernas redogörelse inför kongl. regeringen: H. 
S. H. 33, 155 ff. Jfr drotsen till kansl. d. 5 April 1636, marsken 
till drotsen d. 12 April. Rådsprot. d. 3 Maj, Kmrprot. d. 27 Aug. 
1636. 

2) D. 17 Mars till landshöfdd. och slottshonmän i Finland och d. 29 
d:o till B. Oxenstjerna att hitsända fullmåktig till d. 1 Sept. för 
redovisning (Hofr. i Dorpt till d. 1 Juni); d. 30 Mars till alla lands- 
höfdd. i Sverige att för samma ändamål medföra till utskottsmötet 
alla nödiga handlingar: R.registr. Jfr Rådsprot. d. 24 Mars och 
d. 15 Juni. 

3) D. 8 Okt. till landshöfd. Melcher Wernstedt, d. 3 d:o till gubem. 
Anders Eriksson Hästehufvud i Riga. 

♦) Rådsprot. d. 25 Juni 1633. 

*) I afsigt att snart återvända till Tyskland, som han yttrade i rådet 
d. 29 No v. s. å. Hösten 1638 ifrågasattes åter, att kanslern skulle 
bege sig till fredstraktaten i Lttbeck: Rådsprot. d. 12 Juni, 27 Aug. 



61 

och anlände till Stockholtn d. 13 Juli 1636, i tillräcklig tid för 
att få afslutå det sedan 1 Juni pågående utskottsmötet. Man 
hade i början varit betänkt att blott sammankalla borgerskapet 
till ett enskildt ståndsmöte, liksom under Gustaf Adolf stun- 
dom skett, för att öfverlägga om nödiga åtgärder till det 
förfallna stadsväsendets upprättande. Men lika behöfligt an- 
sågs vara att afgöra de ofta uppskjutna frågorna om ny 
kyrko- och skolordning samt generalkonsistorium, hvarföre 
man äfven kallade ombud från stiften*). Härtill lades slut- 
ligen landshöfdingarne och en adelsman från hvart län. Af 
borgerskapet fingo blott de 6 utskottsstädernas fullmäktige 
deltaga i de allm<1,nna öfverläggningarna, hvilka rörde de 
utländska sakerna samt skjutsväsendets ordnande. Om det 
senare voro meningarna inom rådet sjelft högst delade för 
de adliga intressenas skull, hvarjemte prestema i afseende 
derpå yrkade allmogens hörande-). Rådet hade icke på 
förhand kunnat förena sig om något visst att föreslå stän- 
derna: det var derföre icke att vänta, att dessa sjelfve skulle 
utreda frågan och komma till något bestämdt resultat. Samma 
var förhållandet med frågan om städernas upphjelpande, som 
likaledes berörde de adliga privilegierna: rådet var icke en 
gång öfverens derom, huruvida stadsprivilegier kunde under 
minderårigheten förändras eller afskajBfas. Städerna sjelfva 
med sina oftast oförenliga prohibitiva intressen hade blott 
privata klagomål samt en hop »quisquilier» att förebringa, 
och då rådet förebrådde dem, att de ej kunde förena sig 
om en stor gemensam plan, så återfaller detta hufvudsakli- 
gen på rådet sjelft'*). Bäst förberedda voro onekligen de 
frågor, som rörde kyrkan, men här möttes åter regeringen 



') Äfven nu sökte reger. inverka på valen, i det hon d. 28 Febr. skref 
till landshöfd. B. Kafle att »oförmärkt förmedelst någon god pretext 
hos dem som vederbör underbygga och derhän råda», att de till 
utskottsman förordna den väl anskrifne kyrkoherde Baazius i Jön- 
köping, som legat i fejd med biskoparne, men nu genom rådet med 
dem förliktes. Kreg. De la-Gardieska Ark. XI, 45. 

^ EÅdsprot. d. 10 o. 30 Juni. Presternas svar påpropos.: Ridagsacta. 

») Rådsprot. d. 18 Febr., 17 Maj, 17 o. 30 Juni, 1 o. 5 Juli. Borger- 
skapets svar å propos. 



62 

af ett beståmdt och val organiseradt motstånd. Då hon först 
och fråmst med stöd af 1634 års riksdagsbeslut (§ 12) yr- 
kade på en nj allmän kyrko- och skolordning, åsyfitades 
dermed att göra detta till en aUmån riksdagsfiråga och att 
med de öfriga ståndens tillhjelp så mycket lättare kunna 
åvägabringa en ny kyrkostyrelse. Häremot invände pre- 
stema, att det blott erfordrades att öfverse och i vissa fall 
förändra den gamla ordningen, tydligen i afsigt att med stud 
af denna lättare förekomma vissa fruktade reformer, för- 
behålla sig sjelfva afgörande rösten samt efiber sin me- 
ning få organisera det mycket omtalade generalkonsistorium. 
Enligt deras förslag vid denna riksdag skulle detta konsi- 
storium icke vara något annat än en några veckor om året 
sammanträdande biskops-konklav ^), hvaremot regeringen ville 
ordna detsamma på kollegial fot med inrymmande af civila 
embetsmän och med redovisningsskyldighet fär biskopame 
sjelfva. Prestema ville hålla kyrkan och inom denna bi- 
skopsmakten temligen sjelfständiga, regeringen åter ville för 
kontrollens och likformighetens skull infoga kyrkostyrelsen 
såsom en länk i det nya förvaltningssystemet-). 

Kegeringen hade icke förmått bringa någon af dessa 
frågor ett steg framåt, hon hade redan beslutit uppskjuta 
dem till ett annat tillfälle, då kanslern inträffade. Sedan 
han d. 15 Juli inför rådet gjort redo för sitt anförtrodda 
värf och d. 16 intagit sin plats i regeringen, fattade han ge- 
nast med van hand regeringstömmarne. Han yttrade sig 
först öfver riksdagsfrågorna och orsaken till deras miss- 
lyckande: regeringen måste uppträda inför ständerna med enig- 
het och kraft, hon måste hafva föresatt sig ett visst mål och 
icke föreslå något, som hon ej förmår genomdrifva**), hon 
skulle blott rådfråga ständerna om, men ej huru: fortsatte 
man såsom nu skett att inviga dem i enskildheterna, skulle 



') Se Ahlqvist a. st. s. 90 ff. 

>) Se R:dagsacta samt Rädsprot. 

^ »Man måste afmåla helvetet svart för dem, borde heller säga värre 

af än det är, dock sä att de ej fatta någon desperation». Kansl. i 

rådet d. 20 Juli. 



63 

de snart växa regeringen öfver hufvudet: man hade redan 
gjort den erfarenhet, »att alle stånd icke haf^a så velat 
vyrda regeringen efter sal. kon:s död, som de bort»^). Att 
inlåta sig i strid med det inflytelserika presterskapet, vore 
ej rådligt, förr än staten blifvit fullt stadgad: för tillfället 
borde man blott visa sin myndighet genom att bestraffa de- 
ras främste man Budbeck för hans förgripliga yttranden 
i en utgifven bok, i ett godtyckligt tUlägg till bönedagspa- 
tentet och i ett cirkulärbref till stiftets prostar, i hvilka sfarif- 
ter regeringen antastats för kriget, de tryckande utlagorna 
och fel i förvaltningen. Så skedde ock. Presterskapet må- 
ste ogilla hans handlingssätt: biskopen gjorde en lindrig af- 
bön inför rådet och blef förbigången vid erkebiskopsutnäm- 
ningen: de kyrkliga frågorna åter skulle förberedas å ett 
enskildt ståndsmöte samt derefter föreläggas samtliga stän- 
derna. Inom stadsväsendet skulle för tillfället blott en par- 
tiell reform af stapelstäderna företagas, och vidare förbättrin- 
gar aftalas med hvaije provins' städer för sig. Reformen 
af skjutsväsendet beslöt rådet att småningom förbereda ge- 
nom fortsatt anläggning af gästgifverier. Af den yttre po- 
litiken, krigets och fredsunderhandlingarnas gång, hade ut- 
skottet såväl muntligen som ur sjelfva acterna fått sig en 
öfversigt meddelad.* 

Kedan i slutet af detta möte hade det visat sig, hvilken 
ny styrka i förhållande till ständerna regeringen vunnit ge- 
nom kanslerns personliga inflytande. Man hade nemligen 
funnit nödvändigheten af en ny utskrifning, men icke ansett 
utskottsständema befogade att derom besluta; Kanslern lät, 
oaktadt landtmarskalkens invändning införa några sväfvande 
uttryck derom i mötets beslut^). Under hösten förekom 
frågan ånyo, hvarvid Per Baner och Per Brahe påyrkade 
samtliga ständemas hörande, men kanslern understödd af 
marsken ansåg det tillräckligt att provinsvis vidtala allmo- 
gen, med den förklaring, »att riksens råd representerar sta- 



») Rädsprot. d. 6, 15, 16 och 20 Juli 1636. 

2) R&dsprot. d. 6, 20, 21 Juli; Stiernman II, 646. 



64 

tum publicum» '). Man fann dock för godt att förstärka rå- 
dets auktoritet medelst ett yttrande af inkallade koUegiitjen- 
stemän och andra adelsmän (Okt. — No v. 1636), hvilka till- 
styrkte en dylik utskrifning, sedan vederbörande på sagde 
vis blifvit tillfrågade. Man uraktlät dock äfven detta: i 
stället anbefallde man utskrifningskommissarierna, hvaribland 
flera rådsherrar, att för häradshöfdingar och prester tillkanna- 
gifva orsakerna samt att vid sjelfva utskrifningen med bisko- 
pames bitrS^de »saken ständerne och allmogen rätt föredraga 
och uttyda och till oförtruten välvillighet hjelpa att dispo- 
nera»: äfven adelns fredsmil underkastades nu liksom förut 
utskrifning, dock med någon lindring. Särskildt skulle dess- 
utom adeln länsvis af landshöfdingame sammankallas och 
öfvertalas att i enlighet med samma embetsmannamötes för- 
slag fortfarande afstå från sin tullfrihet^). Sådana kraftåt- 
gärder hade regeringen aldrig förut tillåtit sig, men allt gick 
efter önskan. Det är i anledning häraf som franske re- 
sidenten D'Avaugour gör den anmärkningen, att kanslern 
måtte vara mäktigare i Sverige än någon konung, då han 
sålunda vågar gå ständerna förbi**). Det såg ut som kanslern 
verkligen velat draga de för ständerna menliga slutsatser af 
regeringsformens sväfvande stadgande, som vi visat kunna 
deraf följa. Och under hela året 1637 undvek man hvarje 
allmänt möte samt ansåg sig kunna i landsändame förhandla 
med ständerna om fortsättning af de e. o. hjelperna och ut- 
skrifningen. Ändtligen beslöts i Okt. s. å. att, ehuru man 
man kunde använda denna utväg, ville man ej förtaga stän- 
derna deras frihet, utan kungöra en allmän riksdag*). 

Hade således kanslern utan svårighet ledt ständerna ef- 
ter sin önskan, så voro hans motståndare i rådet ej lika 
sinnade att gifva vika. Allmänt och uppriktigt hade man 



1) Rådsprot. d. 12 Aug., 17 o. 18 Okt. 1636. 

2) Kbr. d. 6 o. 27 Dec. till alla landshöfdd. i Sverige och Finland, d. 
8 d:o till alla biskopar och superintendenter samt instruktion f. ut- 
skrifningskommissarierna af d. 8 Dec. §§ 1 o. 2: Rregistr. Jfr H. 
S. H. 33, 127, 147. 

5) Lettre de M. D'Avaugour ä M. S:t Chaumont 23 Jan. 1637. Wahr. ant. 
*) Rådsprot. d. 9 Maj och 21 Okt. 1637. 



65 

längtat efter hans återkomst^), men ej för att obetingadt 
underkasta sig alla hans politiska maximer. Hufvudfrågan 
härvid var den om krig eller fred. De exklusiva fredsvän- 
nema voro talrika och egde stöd i allmänna meningen: kan- 
elem stod nästan ensam såsom förfäktare af en bestämd och 
beslutsam krigspolitik, intilldess en god fred kunde vinnas 2). 
Det var en kritisk tidepunkt: frågan var, om Sverige skulle 
fortgå mot det. af Gustaf Adolf utstakade målet, östersjöväl- 
det och stormaktsinflytandet, eller förklara denna plan för 
en illusion, ett politiskt misstag. Det dröjde dock ej länge 
innan kanslerns öfverlägsna intelligens och erfarenhet, hans 
öfvertygande krafitfuUa vältalighet nedtystat motståndet och 
vunnit en fullständig seger. Redan d. 1 Aug. hade kan- 
slern genomdrifvit ett underskrifvet rådsbeslut eller s. k. 
rådslag, som godkände och fullföljde hans yttre politik: 
fredsunderhandlingarna kraftigt understödda af vapnen skulle 
fortgå på grundvalen af svenska kronans satisfaktion, »sol- 
datescans contentement» och de tyska ständemas restitution. 
För att kunna handla sjelfständigt och begagna hvarje till- 
fälle till fred, uppsköt man de föreslagna allianserna med 
England och Nederland äfvensom ratifikationen af det fran- 
ska fördraget. Af det senare sökte kanslern göra Sverige 
oberoende medelst en genomgående revision och reglering 
af landets finanser och krigsväsende. Straxt derefter kom 
underrättelsen om segern vid Wittstock, som rättfärdigade 
och gaf ytterligare stöd åt kanslerns mening, hvarpå det 
nya rådslaget af 14 Dec. s. å. närmare utvecklade och be- 
stämde Sveriges utrikes förhållanden. Härmed var en fast 
utgångspunkt vunnen för den yttre politiken, hvilken kan- 
slern i det längsta sökte följa. 

^) TiU och med Åke Tott skref (till P. Brahe 11 Dec. 1635): »jag 
tror inte, att en jude med större längtan förväntar sin Messiam än 
jag gör rikskanslerns återkomst»: Skokl. 

2) Kansl. i rådet d. 15 Juli: »att vi intet blifva länge utan krig, sådant 
dicterar situs regni et loci»; d. 20: »man borde ej se endels på studia 
pacis, utan att tankarne skulle mer gå på krig». — Riksamiralen i 
rådet d. 15: »att söka kejsarn i Wien, ^afven i Rom, tillsäga nu mer 
intet våra krafter: vi måste se på possibiliteten». Marsken instämde. 

Sveriges inre historia und^r Dr. Christinas Förmyndare. ^ 



66 

Äfven för den inre politiken fastställdes de ledande 
principerna under de vidlyftiga och sakrika öfverläggnin- 
gar, som hösten 1636 fortgingo i rådet under kanslerns led- 
ning. Här fick han tillfälle att utförligt framlägga sina åsig- 
ter om den tidens brännande frågor, att vederlägga gängse 
fördomar och missförstånd samt meddela mästerliga öfver- 
sigter af Sveriges inre förhållanden. Sådana frågor voro 
den om regeringens myndighet och förhållande till rådet, 
om den ekonomiska och kommerciella lagstiftningen, om 
finanserna, om adelns privilegier m. fl. Det var isynnerhet 
den sistnämnda som framkallade stark opposition från mot- 
partiets sida, som härvid hade privilegierna att stödja sig 
vid och äfven nödgade kanslern till vissa medgifvanden. I 
det mesta gjorde han dock sina åsigter gällande. Och på 
samma gång han ledde de täta förhandlingarna i rådet och 
enskildt öfverhopades af audienssökande *), började han med 
Bitt vanliga eftertryck ingripa i alla förvaltningens grenar, 
der snart under hans hand ordning och lif, plan och sam- 
manhang efterträdde den förra oredan. Och detta skedde 
med denna lugna, otvungna, nästan bekymmerslösa hållning, 
som ofta förvillade betraktaren: D'Avaugour skref denna 
tid till sitt hof, att de tyska sederna togo alltmer öfverhand, 
i det rådsherrame nästan hvarje dag voro på gästabud och 
dessemellan endast gjorde bruk af sina öron för att lyssna 
till de långa talen af detta allsmäktiga »orakel», som han 
kallade kanslern^). 

Kanslerns återkomst hade gifvit ny fart åt ryktet, att 
han eftersträfvade riksföreståndarskapet äfven till namnet. 
Den franske och den danske residenten visste att inberätta 
till sina regeringar, att något dylikt var i görningen, och 
det anmärktes såsom betydelsefullt, att kanslern ej genast 



O »Lättare hos alla riksens herrar aditum bekomma än hos honom 

allena»: Baaz till pfalzgr. 6 Aug. 
2) D'Avaugour ä St. Chaumont 16 Aug. 1636: Wahf. Ant. Jfr Baaz 

till pfalzgr. 30 Juli: »senatores varit på flera gästabud och varit 

mycket lustiga mest öfver hela natten: mterea värfvar Danus starkt 

in Germania» o. s. v. Stegeb. saml. 



67 

aflade sin ed inför utskottsständema^). Detta skedde dock 
kort derefter inför kollegierna och närvaraade adel, och 
upprepades vid 1638 års riksdag. Tanken på en sådan 
myndighet var dock icke främmande för kanslern: då mot- 
partiet vid revision af adelns privilegier inkastade allehanda 
svårigheter och hindrade hvarje resultat, föreslog han öp- 
pet, att till förtagande af all oenighet och allt motstånd 
ständerna borde förordna en riksföreståndare eller ock låta 
vissa rådsherrar turvis förestå styrelsen, och samma tanke 
återkom hos honom vid flera tillfällen 2). För öfrigt ogil- 
lade han alldeles det sätt, hvarpå regeringsmakten dittills 
utöfvats: de fem embetena hade saknat sin tillbörliga myn- 
dighet, i det man förbisett, att de voro beklädda med fiill 
konungslig makt, om ock skyldiga att höra rådet i vikti- 
gare ärenden, hvarjemte de uraktlåtit att sinsemellan afgöra 
allting, innan det föredrogs för rådet'*). Och då det ofta 
händt, att rådsherrar undvikit att deltaga i beslut öfver öm- 
tåliga ämnen, för att undandraga sig ansvaret derför, (t. ex. 
rid frågan om drottningens skiljande jfrån sin mor),*) så 
genomdref kanslern genom ett den 14 Dec. dateradt råd- 
slag en solidarisk ansvarighet för i rådet fattade beslut. 
Samtlige riksråd, frånvarande som närvarande, skulle afgifira 
sitt yttrande: emot ett fattadt beslut skulle inga andra in- 
vändningar gillas, än att det stred emot religionen, konun- 



Se »Un mémoire d'une conversation entré la reine mére Marie 
Eleonore et le baron D*Avaugour 12 Mars 1636»: Wahr Ant. 
Fryxells handl. I, 65. Baaz till pfalzgr. 30 Jul. 1636. 

2) Rådsprot. 20 Okt. 1636—1638 i anledn. af enkedrottningens upp- 
förande föreslog han, att med ständemas råd fatta ett annat rege- 
mente, som majori cum pondere kan regera riket. Rådsprot. d. 24 
Sept. 1638, jfr d. 4 Maj 1641. 

*) — »de 5 embeten, som måste föra regeringen, måste ock hafva vim 
imperii och makt tillbörligen att befalla absque prseyio senatus 
consulto i de saker, som de förra konungar och regenter haft makt. 
Ty hos senaten måste vara autoritas och hos populum competens 
ac legitima libertas; sä mäste necessario potestas vara såsom hos 
regeringen, och såsom penes senatum är autoritas consultandi, så 
består ock regimen in imperandi potestate»: Rådsprot. 8 och 27 
Aug. 1636. 

*) Rådsprot. d. 23 och 26 Aug.: P. Baner och J. Skytte nödgades då 
att underskrifva samma rådslag (dat. 15 Aug.). 



gens eller rikets rått eller bevisligen vore förderfligt. Vid 
omröstning skuUe de flesta och bästa rösterna afgöra, hvil- 
ket synes innebära ett företräde för regeringsherrame *). 
Någon bestämd instruktion för regeringen och rådet kom 
icke till stånd, men bestämda edsvurna vikarier tillsattes 
fftr de fem förmyndame: rörande arbetssättet tillämpades 
fftr tillfallet den nyheten, att man fördelade sig i två afdel- 
ningar, en för revisions- och den andra för kammarären- 
den, och att den förra dömde med hela rådets makt och 
myndighet^). 

Den 14 Dec. 1636 är äfven det vidlyftiga rådslag da- 
teradt^), som blef resultatet af de långa öfverläggningarna 
under hösten och bildade utgångspunkten och grundvalen 
för regeringens verksamhet i ekonomiska och finansiella 
ämnen de följande åren, liksom det äfven angaf den all- 
männa gången af hennes yttre politik. Grundtankarne den 
voro, att ordna och om möjligt inskränka staten och förlä- 
ningsväsendet, att befrämja och höja bergsbruket, handeln 
och stadsnäringarna samt derigenom uppdrifva alla slags 
tullar och acciser, såsom varande »de skäligste och minst 
sensible medel, som finnas kunne», att införa strängare kon- 
troll öfver uppbörden, öfver adelns och andras missbruk 
o. s. v. Det var genom sådana medel, som kanslern i bör- 
jan ansåg sig kunna på en gång uppehålla staten och föra 
kriget i Tyskland. Det visade sig snart, att det senare 
alltjemt förvirrade den förre, och att man slutligen måste 
tillgripa de utomordentliga och i sina följder skadliga me- 
del, som man ännu 1636 ogillade*). 



O Beslutet fattades d. 6 Dec, men är dateradt d. 14: Rådsnrot. 
Tryckt i H. S. H. 33, 107 ff. ^ 

2) Rådsprot. d. 8 Aug., 3 Sept., 13 Okt., 9 Nov. 1636, Vikarierna 
voro efter ordningen: M. Soop, Cl. Horn, Cl. Fleming, P. Baner 
och C. Bonde. 

3) Beslutet fattades d. 29 Nov.: Rådsprot.Rådslaget författadt af kan- 
slern och tryckt i H. S. H. 33, s. 113 ff. 

*) »Att sälia gods och derigenom få penningar tillåter intet närva- 
rande riksens stat och lägenhet». Rådsprot. d. 22 Okt. 1636. 



För stateverkets granskning utsågs en kommission, be- 
stående af kanslern, marsken, Skytte och Fleming*) hvilka 
nu uppgjorde Sveriges första mer omfattande och fullstän- 
diga stat. Att inskränka densamma, befanns omöjligt så- 
länge kriget pågick. Deremot sattes han i god ordning, 
så att räntorna vederbörligen fördelades, hvarje tjenst fick 
sitt bestämda anslag, då förut kammaren för hvarje gång 
gifvit anvisning, samt extra förläningar afdrogos å lönen: 
embetsverken skulle hvar tredje månad för kammaren redo- 
göra för hvad som inflöt å deras anordning. Derjemte an- 
ställdes genom landtstaten och särskilda kommissarier ransak- 
ning om kronans gods och isynnerhet om krigsfolkets till- 
delningar: den inhemska krigsmakten ordnades till underhåll, 
befäl och indelning. — Bland näringarna var bergsbruket 
regeringens ögonsten: med kopparen, som vållat regeringen 
så många bekymmer och varit föremål för så många expe- 
rimenter, var det illa beställdt, oaktadt det nya kopparkom- 
pagniet nu ändtligen kom till stånd; deremot gick jemtiU- 
verkningen med stora steg framåt och fick nya reglemen- 
ten. Det länge påtänkta bergsamtet organiserades Febr. 
1637 och arbetade med framgång under ledning af sin för- 
ste president, den nitiske, outtröttlige och om svenska bergs- 
bruket högt förtjente Carl Bonde. Äfven för handeln och 
städerna var denna tidepunkt epokgörande genom en mer 
ändamålsenlig, konseqvent och frisinnad lagstiftning. Stä- 
derna försågos med bättre magistrater och stora ekonomi- 
ska förmåner, men underkastades strängare uppsigt af re- 
geringen: de större sjöstäderna, isynnerhet hufvudstaden, 
uppblomstrade från denna tid i rask tillväxt. En ny ord- 
ning och taxa för tullen utfärdades i samråd med den kloke 
nederländaren Peter Spiring (licentförvaltare, från 1636 til- 
lika finansråd och resident i Haag.) Under kanslerns högsta 
uppsigt fick nu en generaltullförvaltare vården om tullverket^), 



O Rådsprot. 3 Nov. 1636. H. S. H. 33, 132. 

^) FuUm. f. Mårten Augustinsson (adl. Lejonsköld) 26 Sept 1636. 
R.reg. 



70 

hvars intrader snart flerdubblades. Förberedelser gjordes 
till Sveriges första koloniaKöretag. Ett 1637 tillämnadt 
»collegium af commerciema» blef tills vidare instäUdt, men 
dess utsedde chef Cl. Fleming blef en nitisk befordrare af 
handel och sjöfart i riket'). 

Vid flera af dessa regeringsåtgärder kom man i berö- 
ring med de ömtåliga frågorna om adelns friheter. Flera 
bland dessa voro kanslern mycket till hinders i hans åsyftade 
reformer. Stora tullen kunde ej ordnas utan tullfrihetens 
afträdande, krigsväsendets och skjutsinrättningens förbättring 
motverkades genom adelns fredsmil, patronatsfriheten med- 
förde oordning inom kyrkan och tvist med presterskapet, 
adelns friheter i städerna ingrepo störande vid dessas åter- 
upprättande, och ändtligen försnillades kronans räntor, isyn- 
nerhet kronotionden, genom det tilltagande missbruket med 
rå- och rörshemman. I afseende på det sistnämnda kunde 
ej kanslern genomdrifva mer än ett palliativt beslut af sväf- 
vande innehåll, som lät missbruket i hufvudsaken qvarstå^). 
Tullfrihetens indragning hade P. Brahe ofta bekämpat, un- 
der förevändning, att det »redolerar servitutem»: äfven nu 
ifrade han, understödd af P. Baner och Joh. Skytte, der- 
emot, såvida ej adeln sluppe t. ex. mantalspenningame, 
hvilka de ansågo för ett stort servitut^); och då kanslern 
med mycken skärpa uppmanade dem att såsom rådsherrar 
i främsta rummet tänka på fosterlandet^) samt förespådde 



^) Fleming delar med kanslern äran af de finansiella och kommersi- 
ella förbättringarna, i det han ofta framlagt förslag i samma syfte: 
se t. ex. hans betänkande i rådet d. 3 Apr. och 6 Maj 1634. 

2) H. S. H. 33, 139—40, jfr längre fram. 

') »Allt som bringar inquisition med sig inom våra väggar förtager vår 
libertatem». P. Brahe d. 20 Okt. Äfven kansl. ansåg dem olämpliga 
och föredrog qvamtullen. Rådsprot. 18 Okt. 1636. 

*) »Mig är lika kär en adelsman och en bonde: jag sitter här som in- 
gen adelsman och skall aldrig här döma något ex affectione. — 
Tager rempablicam för eder och considererer henne såsom consi- 
liarii. — Senatores böra ej allenast tala pro nobilitate, utan ock 
för andre ordinibus regni. — Alle våra discurser gå derpå ut, huru 
vi skola söka vårt eget, men fä vele^se pä fäderneslandets bästa 
och de andre ständers rätt». Rådsprot. d. 16 Juli, 20 Okt. och 3 
Nov. s. å. 



71 

svåra efterräkningar för adeln i framtiden'), föreslogo de i 
stället att öka tullen, att kontribuera efter hvar rusttjenst- 
häst m. m. Som vi sett, genomdrefs både tullfrihetens af- 
stående och utskrifiiing på fredsmilen för tilliället. I afse- 
ende på patronatsrätten medgaf kanslern öppet, att han vid 
adliga privilegiemas afiattande ej förstått denna sak riktigt 
och att han för sin egen person ej ansåg sig ega den- 
samma utan blott rätt att kalla såsom medlem af försam- 
lingen-). Och slutligen rörande adelns friheter i städerna 
yrkade kanslern mot P. Brahe, att adeln ej för sina per- 
soner men väl för sina fastigheter borde vara underkastad 
såväl stadens jurisdiktion som vissa kommunala bördor. 
Brahe mente, att adeln i stad som på land borde vara fri 
och konungen blott underkastad'^). 

Aret 1637 utmärkes af mycken verksamhet inom flera 
grenar af förvaltningen*), under det rådets gemensamma 
förhandlingar hvila. Sedan nemligen det senare blifvit ense 
om grunderna, tillkom det regeringen att gifva dessa verk- 
ställighet och tillämpning. Vi hafva redan omnämnt refor- 
merna inom bergshandteringen. Till det nyupprättade bergs- 
amtet ansågs äfven kanalväsendet höra, hvilket dessa år 
blef föremål för synnerlig uppmärksamhet och många un- 
dersökningar dels af kanslern sjelf dels och isynnerhet af 
hans svåger, C. Bonde. Äfven blef det 1636 påbegynta 
postverket småningom ordnadt och stadgadt. Inom landt- 
regeringen, der många oordningar försiggått och ständiga 
klagomål förnummits, skedde stora förändringar, i det re- 



') »På det sättet lära revolter ej kunna undvikas, då lasten tandem 
kommer på krono och skatte allena. — Der adeln sine privilegier 
missbrukar, lärer det förorsaka en abrogation deraf, när man får 
en konung». Rådsprot. d. 19 Okt. och 3 No v. 

=^) Rådsprot. d. 16 Juli 1636. Jfr adelns prot. d. 15 Febr. 1638. 

^) Vid rådplägn. d. 3 Nov. s. å. yttrade slutligen kansL: »vi disputera 
mot principia status». P. Brahe: »det år principium nog, att adeln 
skall vara fri för all stadens och borgerlig tunga». — 

*) Sekr. Smaltz skildrar i bref till Grotius af 16 Maj 1637 kanslerns 
storartade verksamhet och tillägger slutl.: cuncta non senescentis 
sed surgentis reipublicse indicia: Handel, d. Maatsch. d. NederL 
Letterk. 1862. 



72 

geringen tog sig anledning af det första tjenstetrienniets 
utgång att entlediga flera odugliga landshöfdingar och er- 
sätta dem med bättre ^). I sammanhang dermed befanns ock 
nödigt att till det förfallna Finlands återupprättande dit fOr- 
ordna en generalguvernör: af de båda föreslagne, P. Baner 
och P. Brahe, utsågs den senare, som derigenom på samma 
gång erhöll ett vidsträckt filt för sin stora förmåga och 
genom sin bortgång gjorde kanslerns välde i rådet obestridt-^. 
De båda motståndame vunno hvardera större utrymme för 
sin verksamhet genom denna befordring. Slutligen syssel- 
satte sig regeringen detta år lifligt med kyrkliga ärenden 
och undervisningsverket, dpsala universitet undergick en 
grundlig revision såväl i afseende på undervisningen sonn 
ekonomien, hvilken förrättades af kanslern sjelf, åtföljd af 
akademiens kansler Joh. Skytte. Lediga biskopsembeten 
tillsattes, och stränga skrifvelser utfärdades till flera bisko- 
par med anledning af oordningar inom kyrkan. I Juni in- 
kallades några biskopar, konsistoriales och professorer till 
ett särskildt möte för kyrko- och skol-ärenden. Anmärk- 
ningar gjordes mot den nyss skedda erkebiskopsutnämnin- 
gens laglighet, men regeringen vidhöll sitt beslut. En viss 
misstänksamhet visade sig fortfarande hos biskoparne; detta 
jemte personliga tvister mellan sjelfva ledarne (Kudbeck 
och Lenaeus mot den nye erkebiskopen Paulinus) utsatte 
presterna för skarpa tillrättavisningar af kanslern och för- 
svårade hvarje betydande resultat af mötet: öfver flera vig- 
tiga kyrkliga frågor erhölls föga besked genom prestemas 
svar, utan måste regeringen sedan taga dem helt och hållet 
om hand. Sådana voro frågorna om östersjöprovinsemas 
kyrkostyrelse, om delning af stora församlingar m. fl. Der- 
emot voro svaren mera tillfredsställande angående under- 



') Rådsprot. d. 6 och 7 Juni 1637. Rregistr. för d. 20 Juni, 28 Juli, 

3 Aug. s. å. 
2) Åke Tott skrifver till P. Brahe 18 April 1638, att »svågerfanan» 



växer alltmer i rådet, att de börja lägga bort all förställning sedan 
Joh. Skytte ej mer törs »pikera,» P. Baner sällan kommer i rådet, 
P. Brahe blifvit aflägsnad och Tott sjelf dragit sig från striden. 



73 

Tisningsväsendet, och blefvo de grundvalen för regeringens 
verksamhet på detta fält. Flera olika förslag till skolord- 
ning afgåfvos, hvilka regeringen sedan lät bearbeta och 
sammanjemka *). Segeringen egnade en särskild uppmärk- 
samhet åt skotten Duraei synkretistiska planer och rekom- 
menderade dem till prestemas öfver\'ägande. Kanslern ogil- 
lade den inskränkta och ensidiga dogmatism, som prester- 
skapet i denna fråga ådagalade, samt den bitterhet, hvar- 
med de utforo mot förslagets upphofsman. Då de 1638 
gjorde anmärkningar mot regeringens testimonium för Du- 
raeus^), bad han dem besinna, att hvarje lärosystem är un- 
derkastadt utveckling: »påfvedömet stod ock i djup fred, 
men hvad tumult och väsende det var då reformationen 
inbröt, det är landskunnigt». Sjelf theolog var han äf\'en 
på detta område höjd öfver sitt tidehvarfs trånga syn- 
krets 3). 

Den tidepunkt nalkades, då det tyska kriget åter skulle 
utöfva ett verksamt inflytande på Sveriges yttre och inre 
politik. I enlighet med rådslagen under hösten 1636 hade 
kanslern hållit Sverige oberoende af Frankrikes politik och 
penningar och under h varjehanda förevändningar undandragit 
sig ratifikationen af det franska fördraget, oaktadt franske 
residentens enträgenhet*). Men vapenlyckan stod ej längre 
bi. Sedan Joh. Baner enligt den af rådet utstakade pla- 
nen gått framåt uppför Elbe, understödd af H. Wrangel 



') Handl. och prot. för detta möte tryckta hos Thyselius bidr. Sv. 
kyrkans och läroverkens hist.: jfr rådsprot. 28 Juni. 

^) Literse testimoniales datse ecclesiastse Joh. Durseo post navatam 
hic reconciliationis operam e regno abeunti: 26 Maj 1638. Lat. 
registr. 

») Rådsprot. 25 Apr. 1638. — Se vidare härom C. J. Benzelius Diss. 
de Joh. Durseo, Helmst. 1744, med bilagor, jfr Lignells förteckn. öf- 
ver presteståndets arkiv s. 117. — H. Grotius i br. till Durseus 21 
Nov. 1637 gläder sig öfver kanslerns benägenhet för hans planer. 
Först borde de 3 nordiska rikena sluta sig tillsammans med Eng- 
land till en kyrklig enhet, såsom en kärna: Grotii epistolse Amstel. 
1687 n:o 866. 

^) »Il leur faudra des anges et non des hommes, pour le ur öter les 
soupcons et les méfiances, qu* ils ont,» skref D'Avaugour till S:t 
Chaumont 28 Jan. 1637: Wahr. Ant. 



74 

vid Öder och Leslie vid Weser, öfverflyglades han snart 
af ofvermakten, och efter hans »underliga retirade» från 
Torgau voro svenskame vid slutet af' 1637 tillbakakastade 
till sjökanten. Denna händelse framkallade ansenlig brist i 
1636 års stat och gjorde utomordentliga finansiella och di- 
plomatiska åtgärder nödvändiga. Af de inledda fredsunder- 
handlingarna, i Köln under påfvens och i Löbeck under 
Danmarks bemedling, var för Sverige ingenting att vänta. 
Det återstod intet annat än att omsider ratificera det fran- 
ska förbundet (Mars 1638), att således binda sina händer 
för framtiden och omfatta subsidiesystemet samt ändtligen 
äfven inom landet söka framkalla nya om ock betänkliga 
hjelpkällor. 

Det var först efter långt betänkande som svenska re- 
geringen fattade det afgörande beslutet, som innebar en af- 
vikelse från 1636 års rådslag och som äfven stred mot 
kanslerns och de fleste rådsherrars inre böjelse. Härmed 
hade man i sjelfva verket bestämt sitt politiska system för 
hela krigstiden. Öfverläggningarna om denna fråga såväl 
nu som vid förbundets förnyande 1641 förete åtskilligt af 
intresse. Förbundet afstyrktes förra gången af Joh. Skytte 
och P. Baner, 1640 af blott den senare. Då desse erinrade 
om fransmännens opålitlighet, framhöUo fördelen att ega 
fria händer och nesan för ett rike att låta liksom köpa sig 
i kriget, samt förmente detta vara börjadt till religionens 
försvar och derföre böra anförtros åt guds hand, så medgaf 
visserligen kanslern Frankrikes »skälmiske procedere» vid 
flera tillfällen och att subsidierna voro den starkaste beve- 
kelsegrunden för hans tillstyrkande, enär de utgjorde ^ af 
rikets ordin, inkomster. Deremot kunde han ej vidgå, att kri- 
get vore i första rummet ett religionskrig: sal. kon. hade ock 
andra vigtiga skäl: religionen borde utbredas med andliga 
vapen: deras främsta mål vore statens välfärd, »under hvil- 
ken ock resorterar religionen». Man borde visserligen öf- 
verlemna allt åt guds vilja, men då denna först efteråt kom- 
mer i dagen och då numer inga underverk ske, så måste 
man bruka sitt förnuft och alle »ordinarie» medel att för- 



75 

svara sig^). Dessa betraktelser äro karakteristiska såväl för 
kanslern i allmänhet som för hans uppfattning af det tyska 
kriget, hvars gång och syftemål också bestämdes af denna 
uppfattning. Axel Oxenstjerna lefde midt uppe i den om- 
hvälfning, som de politiska och internationella förhållandena 
vid denna tid undergingo: på detta område trädde de reli- 
giösa skiljaktighetema alltmer i bakgrunden och förlorade 
sin politiska betydelse, medan statskonsten i handels- och 
finans-förhållanden, diplomati och stående härar fann nya 
mäktiga drifkrafter för sina beräkningar. Till denna för- 
ändring har Axel Oxenstjerna slutit sig, till denna har han 
jemte Richelieu bidragit, ehuru på ett helt annat sätt än 
denne. 

Vi hafva nämnt den store kardinalens namn. Hvem 
kan undgå att härvid ställa dessa* båda samtida storheter 
jemte hvarandra, jemförliga i många afseenden, i så många 
andra olika? Hos båda samma ljusa, omfattande, i framti- 
den ingripande ande, samma sjelfuppoffrande oegennytta, 
som identifierade det personliga intresset med statens. Men 
hvilken olikhet i personliga och offentliga förhållanden, i 
sättet att uppfatta statens intresse och äfvenså i sättet att 
göra det gällande! Den ene en stor konungs jemlike och 
förtrogne hade liksom af sig sjelft kommit i besittning af 
det anseende och inflytande, som efter den förres bortgång 
nästan obestridt gjorde honom till sitt lands ledare och 
hufvud: den andre var personligen likgiltig för sin svage 
furste, som han måste leda och beherrska, och han hade 



') — »Principalior scopus år att regnum Suecise och consortes reli- 
gionis nostrae må blifva i säkerhet och de uti sitt esse conserverade 
tam in statu ecclesiastico quam politico. Toucheras derföre i detta 
fallet icke så högt religionen som status publicus, under hvilken 
ock resorterar religionen». Rådsprot. d. 17 Maj 1637. — »Nu så- 
framt vi vilje tänka, att Gud varder allt skickandes efter sin ab- 
solute försyn, hvad behöfde vi om vår defension bära försorg»? — 
»om Guds synnerlige mirakel hafva vi uti dessa tider intet någon 
tillsägelse». D:o d. 8 Maj 1640. — »Necessitas är ett stort argu- 
mentum, och för ett stycke guld måste man ofta låta falla reputa- 
tionen». — »Det jag eljest skämmes säga, måste jag här vid bor- 
det uttala, att de tuifnor guld movera mig allramest». — D:o d. 21 
Nov. s. å. 



76 

vid h%'arjc steg på sin bana att bekämpa mäktiga intressen, 
som vid det minsta misstag hotade att störta honom i af- 
grunden: hvarje motstånd mot honom af hvad slag som 
helst antog genast karakteren af det bittraste personliga hat. 
I medvetande häraf och i besittning af storartade resurser 
har Kichelieu från sitt sjukrum, der han låg förlamad och 
otillgänglig, utdpunnit hemliga nät kring sina och Frankrikes 
iiender, han har förstått att genom dolda, ofta orena kanaler 
göra sig politiskt allvetande, att på förhand beräkna och 
liksom framtvinga de aflägsnaste följder af hvarje plan och 
icke rygga tillbaka för de våldsammaste medel, de djerfva- 
ste konseqvenser. Oxenstjerna åter, i besittning af en tryg- 
gare personlig och politisk ställning, med jemförelsevis ringa 
tillgångar men med en ovanlig yttre verksamhet och rör- 
lighet, har under ständig beröring med menniskorna sett 
allt med egna ögon och sjelf alltid varit till hands att raed 
sin personliga öfverlägsenhet fylla hvad som brast, han 
kunde derföre tryggare möta »alla infallande nya emergen- 
tier». Dessa visste han ock att skickligt begagna för sina 
afsigter, utan att inlåta sig i de slingrande gångar, der hans 
skarpsynthet uppmärksamt följde den franske statsmannen, 
men dit han sjelf tvekade att inträda. Richelieu lemnade 
sina fiender i ro, tills deras planer mognat, då han kom 
öfver dem, när de minst väntade det, som en dunkel fruk- 
tansvärd makt. Oxenstjerna motverkade och sökte qväfra 
anslagen i deras första början, han lät dem aldrig komma 
till någon ytterlighet och satte aldrig allt på ett kort. — 
Af de båda statsmännens karakterer kan man lätt sluta sig 
till deras olika politiska ståndpunkt. Den ene djerf, oför- 
sonlig, ogenomtränglig, utan hänsyn till eller erkännande 
af andras rätt, utan sinne för menniskans högsta mål, en 
statsman för hvilken staten var allt, individen intet, är den 
rätte representanten af den absoluta monarkien, som i och 
med honom blef den herrskande: ensidig i sitt sträfvande 
inlade han så mycket större eftertiyck deri och kunde der- 
igenom trycka sin prägel på Europa, gjuta tidehvarfvet i 
sin form. Den svenske rikskanslern var deremot en äkta 



77 

konstitutionell statsman: ett mönster af den lugna, med- 
vetna, sansade kraften, försigtig och eftergifvande der så 
behöfdes ville han leda, ej tvinga andra efter sin mening*), 
tillgänglig och meddelsam förstod han att vinna dem, med 
stark känsla af folkets och individemas rätt i samhället lem- 
nade han dem tillräckligt utrymme bredvid en stark stats- 
makt*), och sjelf genombildad arbetade han på en mång- 
sidig fosterländsk utveckling af de menskli^ga förmögenhe- 
tema, af kulturens olika grenar. Han har icke den äran 
som Richelieu att hafva infört Europa på en ny om ock 
olycksbringande bana, men han har den måhända större att 
med ringa medel hafva i sitt fosterlands torftiga jordmån 
utsått en oförgänglig odling, kraftig att öfverlefva olyckans 
skiften och att tillförsäkra en sen efterverld rika skördar. 

Det var ett farligt försök att inlåta sig i subsidie-alli- 
ans med Frankrike styrdt af en sådan man som Richelieu. 
Men Oxenstjema var uppgiften vuxen: med tillhjelp af sina 
skickliga medhjelpare, Grotius i Paris och Salvius i Ham- 
burg, förstod han att hålla Richelieu stången och att full- 
komligt upprätthålla Sveriges sjelfständighet bredvid den 
mäktiga bundsförvandten. Han både yttrade till franske 
residenten^) och visade i handling, att Sverige ej behöfde 
någon politisk förmyndare. Hemligheten låg deri, att sub- 
sidierna för kanslern blott voro medel, aldrig ändamål, och 
att han lät bjuda sig i stället för att söka dem. 

Vid denna betydelsefulla vändpunkt i Sveriges yttre 
politik torde det vara lämpligt att kasta en flyktig blick på 
de öfriga Europeiska makternas förhållande till Sverige och 
Axel Oxenstjerna. 1 afseende på grannstaterna stod hans 
politik midt emellan Gust. Adolfs och Carl X:s: hans öga 
var mindre skarpsynt än den förres mot Ryssland, men 



^) »Den icke vet att vika tempestatem och i tid gifva och taga, skall 
i regementssaker få mera än mycket att göra»: kanslern i rådet 
10 Jan. 1642. 

2) Jfr hans yttr. härom till Whitelocke a. st. II, s. 278 ff. 

3) Cop. de la lettre de D'Avaugour ä S:t Chaumont 23 Jan. 1637: 
Wahr. Ant. 



78 

blickade vida mer hotande och misstänksamt mot Dan- 
mark. Passiv men uppmärksam i förhållande till Eyssland 
ville han som Carl X helt och hållet bryta Danmarks och 
Polens makt, såsom förnämsta hindren för Sveriges öster- 
sjövälde. Med Ryssland borde man ställa sig i en »god 
general vänskap och naboskap och med favorable indulter 
göra honom då och då courtoisier» för att i honom ega en 
motvigt mot Polen, men undvika alla närmare förbindelser, 
emedan ryssen vore högst opålitlig, »sällsam och af särdeles 
humeur», derjemte »af naturen högfirdig och presumptuos», 
så att man lätt råkade med honom i vidlyftigheter'). Der- 
emot eftersträfvades ökade handelsförbindelser med denna 
granne. Förhållandet till Danmark och Polen samman- 
hängde på det närmaste med det tyska kriget och förklarar 
till en stor del kanslerns förkärlek för det senare. Från 
Tyskland kunde dessa farliga grannar bäst hållas i tygeln 
och med största fördel anfallas, hvarföre tyska kriget på en 
gång skaffade Sverige fred från båda dessa håll och i fall 
af krig hölle detta aflägsnadt från Sveriges gränser-). Se- 
dan Joh. Baner 1639 hållit sig beredd till ett anfall på 
Polen och 1641 blifvit åtspord, om han vid inträffande be- 
hof »kunde komma K.M. till assistens från Tyskland»^), ut- 
fördes ändtligen 1643 mot Danmark det företag, som kan- 
slern städse förutsagt såsom stundande och som han allt- 
ifrån sin hemkomst med särskild afsigt förberedt i alla rikt- 
ningar. Aldrig har Danmark från svensk sida haft eri på 
samma gång farligare och bittrare fiende än Axel Oxen- 
stjerna. Denna fiendskap, grundlagd i ungdomen, hade 
ökats under vistelsen i Tyskland, der Danmark under låt- 



>) H. S. H. 26, 200 ff.; 27, 171; 29, 269 m. fl. st. — K.br. till Salvius 
af 14 Maj 1639: R.reg. 

2) »Så länge våra fanor flyga i Tyskland, skall polacken och kon. i 
Danmark låta oss vara tillfreds». — »Om sal. kon. ej företagit 
tyska kriget, så hade kon. i Danm. länge sedan ridit oss till qvarn 
och varit med, oss tillhopa spännt». Kansl. i rådet d. 22 och 24 
Jan. 1639. 

3) Rådsprot. d. 20 Juli 1639. Memor. f. Grubbe till Joh. Baner 30 
Apr. 1641 R.reg. 



79 

sad vänskap tillfogat Sverige mycken afbräck^), och hade 
stigit till sin höjdpunkt, då Danmark understödde enke- 
drottningens skamliga flykt samt genom ständiga trakasse- 
rier sökte qväfva den uppblomstrande svenska handeln, före- 
målet för kanslerns trägnaste omsorger. Han qväfde sin 
harm tills han visste sig vara fiillt rustad, »eftersom afiiron- 
ter potentater emellan icke räknas så högt, utan vindiceras 
efter lägenheten», men då lät han ock »slå efter med lång- 
linan» 2). Hvad han redan 1633 förutsagt, att Danmark ge- 
uonai ett sådant anfall skulle »löpa risico af sin egen stat»^), 
gick nu i fullbordan. Han kunde ej tänka sig möjligheten 
af Sveriges och Danmarks fredliga samverkan och bestånd 
jemte hvarandra. Det sattes på fiillt allvar i fråga att »ka- 
sta omkull» hela Danmark, ehuru några rådsherrar förkla- 
rade en sådan plan förmäten och okristlig*). 

Bland sjömakterna befann sig vid denna tid Neder- 
ländska republiken (»Staterna») på höjden af makt och rike- 
dom, England i en tillfällig svaghet och isolering, Spanien 
i ett jemnt sjunkande, ökadt genom Portugals affall. Den 
förstnämnda handelsstaten var den tiden en Europas mön- 
sterstat i allt hvad kultur heter. Af gemensamma intressen 
tidigt förbundet med Sverige har Nederland under förra 
delen af 1600-talet mer än något annat land inverkat på 
Sveriges inre utveckling. Derifrån hemtades impulser till 
inånga inrättningar, dit utsändes ungdomen att studera lan- 
det, derifrån införskrefvos lärde, handlande, ingeniörer, sjö- 
män, och folkets idoga, företagsamma och intelligenta natur 
tjenade svenskarne till ett nyttigt föredöme. Men i poli- 
tiskt afseende hade republiken snart öfvergifvit Oldenbame- 



^) Danmark hade oupphörligt »klätt oss under näsan att fresta om 

tänderna sutte lösa». Rådsprot. d. 17 Jan. 1639. 
») Kansl. i rådet d. 20 Jan. 1643. 

*) Memor. f. Gruhbe af 12 Febr. 1633: H. S. H. 24, 378. 
*) Rådsprot. 22 Mars 1644 — 1643 yttrade kanslern i rådet: »vi kunna 

säga detsamma om Danmark som Romani om Gallis, att wi uti vår 

örlig fakta om summa rerum, anten råda öfver eller vara under- 

kufvad». 



80 

veide råd, att hon borde fast ansluta sig till Sverige'), och 
var redan vid Gustaf Adolfs död »likasom jaloux öfver 
Sverige icke gema viljandes vår uppväxt»^): synnerligen 
voro de preussiska tuUame hoUändame en nagel i ögat och 
hindrade förnyandet af det gamla förbundet. Sedan förslag 
härom blifvit framställda vid kanslerns och vid Skyttes be- 
sök i Holland 1635 men på den förres tillst3n:kan tills vi- 
dare afböjda'), blefvo de båda maktema åter förenade af 
gemensamma intressen genom Danmarks uppförande i sun- 
det och dess förbindelser med Spanien och England. £mot 
Danmark var derföre det förbund riktadt, hvilket, inledt 
1639, genom en nederländsk beskickning kom till stånd 1 
Sept. 1640. Brömsebrofreden och de stora handelsfördelar, 
denna fred tillskyndade Sverige, ingaf republiken farhågor " 
för hennes östersjöhandel*) och närmade henne till Dan- 
mark, medan Sverige efter Stuartames fördrifvande vände 
sig till England. 

Carl I:s regering hade af kanslern alltid betraktats med 
ett visst misstroende. Konungen var beslägtad med det 
danska konungahuset, och hans tjenare voro »spaniolise- 
rade». Stuartames yttre politik hade ingifvit kanslern den 
tanke om engelsmännen, att »den nationen hafver synner- 
lige inbillninger», är »incurios och litet bekymrar sig om 
det gemene väsendet» samt »till intet annat än ursäktnin- 
gar är vand»*). Då skottames uppror utbröt, understöddes 
det på omvägar af svenska regeringen med vapen och ka- 
noner: kanslern tog detsamma i försvar, förliknande det 
vid våra förfäders resning under Engelbrekt och gamle 
kung Gösta, samt förutsade om dessa oroligheter, att de 



') Vreede, Nederland en Zweden 1, s. 92. 

2) Memor. f. Grubbe «f 2 Febr. 1634: H. S. H. 28, 62. Rådsprot. d. 
26 Jöni 1640. 

3) Kansl. till k. m. 4 Aug. 1635: H. S. H. 35, 100, 103. 

*) Se Staternas bref till sina gesandter i Brömsebro hos van der Hoe- 
ven, Geschiedenis van den Sonttol (Leyd. 1855) s. 96. 

») H. ^. H. 28, 63: ^^ 102, 201. Kansl. till sonen Johan 9 Sept. 
1637: Anglus ludit more suo in re seria et illudit orbi terrarum: 
Oxenstj. saml. 



81 

skulle »upptända en eld midt i 8jön, som kan antända alle 
omliggande land» '). Flera 6ändel>ud från Skottland mot- 
togos, och vid danska krigets utbrott skickades en gesandt 
(Hugo Moat) till skottska och engelska parlamenten att 
inleda ett förbund och skaffa understöd mot Danmark. Det 
kom dock icke något svar, förrän kriget redan var slutadt^). 
— Med Spanien ville kanslern för handelns skull undvika 
öppen fiendtlighet. Derföre afböjde man Frankrikes 1636 
framställda förslag om en gemensam sjörustning mot Spa- 
nien, sedan frågan blifvit af deputerade rådsherrar tagen i 
öfvervägande ^). Underhandlingar om handelsförbindelser 
inleddes af Salvius 1635 och 1640, på samma gång man 
hade ögonen öppna för Spaniens företag i Nordsjön. Att 
Spaniens stora armada mot Holland 1639 äfven syftade åt 
Sverige, i sammanhang med danska rustningar och vissa 
förbindelser österut, anade man, men fick först längre fram 
derom visshet*). Vid Portugals uppror skyndade regerin- 
gen att genom Salvius och residentema i Holland och Eng- 
land förnya Portugals dit afskickade sändebud att besöka 
äfven Sverige, hvarvid ett handelsfördrag 1641 afslöts mellan 
rikena •*). Derunder sökte regeringen begagna sig af spän- 
ningen mellan Spanien och Portugal, för att äfven förmå 



O Rådsprot. d. 2 Aug. 1638, 9, 18, 27 Juli o. 18 Aug. 1640. 
^) Liber memorialis pro Hugone Moato af d. 14 Mars 1644: Lat. reg. 
Négoc. secr. de la paix de Westph. U, 2, 46, 66: franska reg. till sina 
legater 1645. Jfr Whitelockes Journal of the Swedish Embassy I, s. 336. 

3) H. S. H. 38, 240, 352, 406. Proposition faite au senat de Suéde par 
D'Avaugour 1 Avr. 1636. (Skokloster Brah. saml.) Discours entré ^ 
le grand amiral, le grand trésorier, le vice amiral Fleming avec* 
M. Soop et le baron Skytte d'une part et le baron D'Avaugour de 
Tautre sur le sujet de Tarmement de mer (April 1636): Wahr. ant. 
Frågan bragtes först & bane emellan marsken och D*Avaux i Preus- 
sen 1635. Skytte ensam röstade för saken med åberopande af den 
likartade allians, som Carl IX för 30 år sedan erbjudit konung 
Henrik IV. 

*) Pufendorf Rer. Suec. XI, 61, 85. Cbanut mémoires II, ss. 40-44. 
v. der Hoeven a. st. s. 67. Rådsprot. d. 4 Juli 1640, 

») Kbr. till Salvius af d. 6. Febr., till P. Spiring o. M. le Bion af d. 
3 April o. 8 Maj 1641. Pacta foederis af d. 26 Juni, ratific. d. 5 
Nov. B. å. Sv., tyska o. lat. registr. 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Fönnynäarc. D 



82 

det förra till handelsgemenskap med Sverige »in odium 
Lusitanorum», som kanslern uttryckte sig*). För öfirigt 
följde kanslern med oaflåtlig uppmärksamhet allt hvad som 
föregick inom den politiska verlden, och ej ens de aflftgs- 
naste förhållanden undgingo hans skarpa blick. Så har han 
knutit förbindelser med Siebenbörgen såsom bundsförvandt 
mot Österrike och med krimska khanen mot Polen: han 
bevakade Sveriges intressen i Konstantinopel genom utskic- 
kade och förlorade icke ur sigte »Turkens progresser i Ba- 
bylonien»: han hade ändtligen för afsigt att genom förbin- 
delser med Persien draga den ostindiska handeln genom 
Ryssland till Östersjön. 

Vi återvända till de inre förhållandena. Bristema i krigs- 
staten gjorde det nödvändigt att sammankalla allmän riksdag 
till början af år 1638 (d. 17 Jan.). Man vågade ej ifrågasätta 
annat än en spannmålshjelp utöfver de vanliga pålagorna, 
men äfven denna väckte mycket motstånd: hos allmogen 
kunde såväl hjelpen som utskrifningen blott genom bear- 
betningar af rådsherrar, landshöfdingar och biskopar genom- 
drifvas. Kanslern föreställde allmogen, hvilka stora förmå- 
ner de åtnjöte mot andra länders befolkning; han omnämnde 
med loford bruket i Nederländerna, att regeringen blott 
framställde statsverkets behof för ständerna, hvilka sedan 
hade att fylla desamma och uppgöra staten'^): ett med af- 
seende på framtiden märkligt yttrande. Jemte allmogen var 
det adeln, som denna gång gjorde regeringen bekymmer: 
det yrkades på ersättning för den afträdda tullfriheten samt 
på delgifvande af de utländska förhandlingarna (hvilket ock 
skedde, inför ett utskott af alla fyra stånden liksom 1635), 
och då kanslern jemte några riksråd ville infinna sig hos 
adeln för att förmå dem höja kontributionen till riddar- 
huset, undanbådo de sig besöket. Detta egde det oaktadt 
rum, kanslern nödgade adeln efter ett skarpt tilltal att i sin 
närvaro votera öfver saken, hvarvid de två högre klasserna 



O Rådsprot. d. 10 Sept. 1641; an M. le Bion d. 15 Maj 1644. 
«) Rådsprot. d. 22, 31 Jan. d. 3 Febr. 1638. 



83 

öfverröstade den tredje och regeringen vann sin afsigt ^). 
För öfrigt gjordes på regeringens förslag flera vigtiga tillftgg 
till riddarhusordningen, hvarom mer framdeles. 

£n mängd inrikes ärenden inom den ekonomiska lag- 
stiftningens område, öfver hvilka regeringen således ej be- 
höfb rådfråga ständerna, hemställdes till deras bepröfvande 
i den andra propositionen, t. ex. om kronotiondens regle- 
rande, om mått, mål och vigt, om skogshushållningen, om 
utsökning af skuld o. s. v., och bedömdes af stånden från 
olika synpunkter. Med större skäl hänskötos till ständerna 
frågan om uppskof med den i reg.formen föreskrifna embets- 
redo visningen -) samt om en ny strängare ordning för lilla 
tullen och accisen, hvilken i någon mån medförde ny be- 
skattning och derföre föranledde betänkligheter. I afseende 
på tionden och lilla tullen blefvo sjelfva förordningarna fö- 
relagda ständerna till granskning och utfärdade straxt efter 
riksdagen. Ett nytt plakat angående gästgifverier, ordnan- 
det af jägeristaten och flera föreskrifter till landshöfdingame 
voro ock frukter af denna riksdag. Att densamma oaktadt 
den ökade bevillningen aflopp utan betydligare svårigheter, 
är helt och hållet att tillskrifva kanslerns myndighet. Stödd 
af denna kunde regeringen våga tillrättavisa både adeln och 
de ofrälse stånden, tillbakasända svaren under ogillande 
samt i riksdagsbeslutet (af d. 22 Febr.) uttrycka mera sin 
mening än ständernas. 

Hade regeringen ansett sig böra inhemta ständemas 
betänkande äfven om flera mindre vigtiga ämnen, så måsife 
det väcka så mycket mer förvåning och klander, att hon, 
icke långt derefter, fattade det djupt ingripande beslutet om 
frälseköpen utan att ens tillkännagifva det för ständerna. 
Det blef allenast i förbigående omnämndt under öfverlägg- 



') Riksdagsacta. Adelns protok. d. 18, 20, 27 Jan. 1638. 

') Kammaren hade ^era gånger påmint embetsverk och landshöfdin- 
gar om 1637 års stundande examen (br. af d. 25 Nov. o. 15 Dec.) 
D. 3 Jan. 1638 skrifves till kamereraren i Finland, att examen med 
första anställas skall: kammare oll. registr. Då Göta hofrätt derom 
förfrågade sig, svarades d. 19 Mars 1638, att det måste tillsvidare 
uppskjutas: Rregistr. 



84 

ning med 1639 års utskottsständer ^). Det är visserligen 
sannt, att lagen ingenting innehöll om någon ständernas 
rätt i detta afseendé, men lika visst är, att ständerna ofta 
blifvit af fullmyndiga konungar rådfrågade i dylika ämnen 
och således på goda skäl kunnat fordra detsamma af en 
förmyndareregering, hvartill kom, att numera ett sådant be- 
slut äfven stod i strid mot regeringsformen, hvars stadgande 
om embetsverkens redogörelse man nyss förut icke tilltrott 
sig utan ständemas samtycke förbise. Besynnerligt nog be- 
finnes icke heller i rådsprotokollen någon enda hafva väckt 
fråga om ständemas hörande, ehuru Per Baner hade åtskil- 
liga anmärkningar och förslag att framställa i saken, t. ex. 
att försäljningen blott gåfve en ögonblicklig hjelp, att för- 
pantning vore att föredraga, att qvamtuU-mantalspennin- 
game kunde ökas, att man kunde tillgripa kommande årt^ 
stat o. s. v. Den förstnämnda invändningen bemöttes af 
kanslern dermed, att tiden skulle gifva vidare råd, det an- 
dra försloge icke långt, mot det tredje talade missnöjet och 
oron i landet, och att sätta staten i oordning vore icke råd- 
ligt. Att »excolera» tullar och acciser, fordrade lång tid. 
och lån kunde icke vidare erhållas. Man förutsåg missnöjet 
och möjligheten af en efterräkning, och kanslern förklarade, 
att en konung borde konfirmera denna åtgärd innan han 
trädde till styret. Efter många betänkligheter och långt 
uppskof fattades ändtligen d. 5 Nov. det ödesdigra beslutet. 
Det är blott undertecknadt af fem rådsherrar utom regerin- 
gen 2). Johan Skytte hade ehuru kallad icke infunnit sig 
vid öfverläggningen, som denna gång icke framkallade nå- 
gon häftigare strid. Det första beslutet gällde blott en 
summa af 200,000 R:dr, hvartill lades ett lika stort belopp 
under rådets möte i Westerås Jan. 1639 ^). Öfver det se- 
nare beslutet, vid hvilket både Joh. Skytte och flere förut 

O Rådsprot. d. 28 Jan. 1639. — Enl. resol. till Smålands allmoge d. 

25 Febr. 1642 § 5 har regeringen vid 1640 års rikadag förklarat 

allmogen orsaken till försäljningarna. 
») Rådsprot. af d. 31 Maj, 1 o. 2 Juni, 17 Okt., 5, 6, 7, 13 o. 29 Nov., 

4 o. 7 Dec. 1638, jemte rådslaget tryckta i H. S. H. 21, 74—105. 
•) H. S. H. 21, 115, 127, 132. 



85 

frånvarande rådbherrar voro tillstädes, affattades blott pro- 
tokoll, men intet rådslag. Ur hvilken synpunkt rådet 
ville hafva dessa beslut betraktade, har det tydligen uttalat 
i de båda rådslagen af 1638 och 1641, nemligen såsom åt- 
gärder, de der blott af högsta nöden kunde ursäktas och 
äfven framdeles borde under fredstid repareras, derjemte 
såsom varande en »reassumtioiv> af sal. konungens föredöme, 
hvarvid äfven påpekades, att de ej voro absolut förbjudna 
af regeringsformen, och slutligen såsom bidragande till lan- 
dets uppodling och förbättring. Erkännas måste ock, att 
den första försäljningen på dessa grunder väl kunde försva- 
ras: vådan låg egentligen deri, att fältet var uppgifvet och 
att det första steget drog flera efter sig. Och så snart sum- 
man närmade sig en million r:dr, kunde hvarken möjlighe- 
ten af en återlösen *) eller Gustaf Adolfs föredöme med 
skäl åberopas. 

Frågan om frälseköpen har blifvit så vidlyftigt behand- 
lad '), att vi här inskränka oss till en sammanfattning af 
resultaten, för att längre fram redogöra för några detaljer. 
Att inberäkningen af de ovissa räntorna oaktadt procentens 
Nedsättning från 3 till 4^ medförde någon vinst för kronan, 
synes otvifv^laktigt: regeringen försäkrar sjelf, att förändrin- 
gen inbragt »många tusende» ^). Deremot finner man intet 
skäl, h varför icke 3 proc. kunnat fastställas både för de 
vissa och de ovissa räntorna, särskildt med afseende på de 
nya förmåner för köpame, som nu tillkommo, t. ex. den 
stadgade preskriptionstiden för kronan och borttagandet af 
kronans förköpsrätt. Rättvisast hade i alla händelser vfiit 
att alldeles undantaga de ovissa räntorna och förbehålla 
dem åt kronan, ty genom att säljas förvandlades de från en 
tillfällig bevillning, som kunde upphöra, till en evärdelig 



!) Redan 1(^38 ansä^ man sig i detta afseende kunna vara temligen 
säker: »es soU ein schwer Wiederlösen sein», skrifver C. Mömer 
till pfalzgrefven d. 25 Okt. 1638: Stegeb. saml. o. Adlersparre 2,173. 

*) Se Svedelius om reduktion ss. 31 flf., Geners och Fryxells strids- 
skrifter om aristokratfördömandet, Bergfalks recension i Frey 1846 
SS. 237 ff. m. fl. 

3) H. S. H. 21, 128. 



86 

tunga ^): godsförsäljningen har ock väsentligen bidragit att 
för alltid ftsta mantaleräntan vid jorden. Vid uträkningen 
och försäljningen gjordes ock den afvikelsc från besluten 
till förmån för köparne, att byggningshjelpen icke inräkna- 
des men dock åtnjöts af dem. Detta kan omöjligen härleda 
sig af glömska, såsom sedermera påstods '^), utan var väl 
antingen en tyst eftergift åt köpame eller ock grundar det 
sig på något förkommet rådsbeslut ^). Hvad som ur allmän 
synpunkt måste anses tadelvärdt vid försäljningen, om det 
ock förklaras af den tidens vana och uppfattningssätt, var, 
att ej blott kronans gods utan äfven hennes räntor af skatte- 
hemmanen försåldes. Förmyndarne hade visserligen härvid 
föregångare, men hade ock, hvad Gustaf Adolf saknade, 
tillräcklig erfarenhet af de missförhållanden och de klago- 
mål, som deraf framkallades, oaktadt allt skydd tillförsäk- 
rades skattebonden. Att de menliga följderna häraf klart 
förutsågos, visar sig af samtida intyg*). Ändtligen kommer 
det mycket omtalade vilkoret, som från början var åsyf- 
tadt *), men först senare bestämdt uttaladt, att inga ofrälse- 
män fingo deltaga i dessa köp, utan fingo åtnöja sig med 
pantegods. Som skäl för detta anfördes, först att de köpta 
godsen antogo frälsenatur: härvid märkes dock, att flere 
ofrälsemän både besutit och ännu besuto frälse. Vidare 
förebars det underslef af rusttjensten, som för kronan häraf 
skulle uppstå, ehuruväl kronan länge hade utan olägenhet 
åtnjutit sådan tjenst af många ofrälsemän. Den närmaste 
följden af detta beslut blef, att flera bedrägliga transaktioner 

O Just detta skäl anfördes 1640 i rådet emot grefvarnes anspråk på 
de ovissa räntorna, enl. P. Baners br. till P. Brahe d. 9 Juni 16&: 
Skoklosters ark. 

) Enligt en lös uppgift på riddarhuset 1668 skulle misstaget hafva 
upptäckts 1643. Kammarens protokoll för detta år innehålla dock 
ingenting derom. Vid samma tillfälle upplyste Sten Bjelke, att 
försummelsen först under Carl Gustaf uppmärksammats : Tham riks- 
dagshist. 2, 190. 

3) Det senare visar sig troligt genom rådsprot. af d. 6 Okt. 1641: H. 
S. H. 21, 141. 

*) »Gott erbarme sich öber die armen Schatbauern, die werden kein 

Gedeihen dabei haben»: C. Mömer till pfalzgrefven i anf. br. 
*) Se Mörners promemoria på vilkoren i samma bref. 



87 

kommo i dagen, föröfvade af ofrälsemän under adelsmans 
namn, att kapitalister af tvetydigt rykte utrustades med adel- 
skåp för att kunna göra betydligare köp o. s. v. Den af- 
lägsnare men bedröfligaste följden var den afund, den spän- 
ning och bitterhet, som dymedelst närdes mellan de olika 
folkklasserna. 

Vid försäljningen föregingo regeringens och rådets med- 
lemmar med godt exempel: man måste komma ihåg, att 
dessa köp, så fördelaktiga de än voro för den enskilde, vid 
dåvarande nöd och penningbrist betraktades som en kronan 
bevisad tjenst. Inalles har under förmyndarestyrelsen kan- 
slern köpt för öfver 60,000, skattmästaren närmare 40,000, 
marsken omkr. 35,0^)0, H. Wrangel 30,000 d. s.m. o. s. v. 
Största summan utgafs dock på detta sätt af L. de Geer 
till belopp af omkring 180,000 d. s.m. Deremot hafva Per 
Brahe och riksamiralen blott nedlagt omkr. 8,000 d:r hvar- 
dera, och Joh. Skytte har först 1644 köpt för en obetydlig 
summa ^): utan tvifvel ville de härigenom uttrycka sitt ogil- 
lande af hela saken. 

I sammanhang härmed vilja vi meddela några andra 
drag af regeringens hushållning, hennes sätt att aflöna och 
belöna statens tjenare. Enligt den af kanslern 1634 upp- 
gjorda staten var riksrådsbeställningen 1,500 d. s.m., hvartill 
kom lika mycket för de riksråd, som tjenstgjorde i kollegi- 
erna, samt för regeringsherrame såsom sådane 6,000 d. ^) 
Från 1638 upptages dessutom pi de sistnämndes lön 5,200 
d. i »augment eller veckupenningar», hvarigenom deras lön 
inalles uppgick till 12,700 d. s.m. En generalguvernör åt- 
njöt 3,000, en fältmarskalk i tjenst 4,000 d. s.m. 3) Tor- 
atenson uppbar dessutom till sii stat 22,500 d. och som 
gen.guvernör i Pommern 1,500 d. i månaden*). Dervid 

O Se köpegodsuträkningsböckema i kamnar-ark. 

2) Enligt kanslerns äsigt borde förmyndames löner ha varit mer än 
dubbelt större »för orsakers skull», mm i anseende till de våres 
humor, deras afund och misstänksamhet hade han satt dem sä lågt. 
som möjligt: Kansl. till drots. d. 6 Mars 1634. kgl. bibi. 

') Se rikshufvudböckema i kammar-ark. 

*) Fullmakt för dens. af d. 31 Aug. 1641: R registr. 



88 

märke» dock, att enligt 1636 års rådslag, som temligen 
noga iakttogs ^), alla extra förlåningar utom lagmans- och 
häradshofdingsräntoma afräknades å lönen. Förläningar och 
adelskap okades betydligt den senare delen af förmyndare- 
styrelsen, och kanslern måste i detta hänseende frångå sina 
i början uttalade grundsatser. Man fann det omöjligt att 
af^isa personer, som infunno sig med rekommendationer 
från fältmarskalkarne eller som gjorde kronan betydliga 
försträckningar och andra tjenster. Enligt registraturet ^) 
har förmyndarregeringen inalles meddelat 77 nya sköldebref, 
hvaribland dock några till främmande undersåter utan indi- 
genatsrätt •*). Af förläningarna voro de flesta efter Norrkö- 
pings beslut, på lifstid eller behagelig tid*), äfven på 
exspectans, i Estland efter Harrisk och Wirrisk rätt, i Pom- 
mern efter tysk länsrätt. Egentliga alkdialförläningar före- 
komma ganska få ^), men deremot medga£s det från 1641 
att genom köp förvandla Norrköpingsbesluts-gods till allo- 
dier (efter 9 procent eller hälften billigare än de vanliga 
köpen). Vid sökt bekräftelse på gods iakttog regeringen 
den försigtigheten att endast för tiflfälliga förläningar med- 
dela verkliga konfirmationer, me» vid ärftliga sådana blott 
utfärda s. k. attestationer eller intyg, att konfirmation blifvit 
i laga tid sökt: de förstnämnde skulle anmälas hos K. M., 
de senare blott hos landshöfdingarne ®). För egen räkning 
hafva regeringens medlemnur förläningsvis icke emottagit 
något betydligare ^). Deremot bekommo flere riksråd an- 



') Kanslern säffer sjelf i bref till Per Brahe af d. 8 Sept. 1638, att 

icke mänge blifvit något denemot indulgeradt. 
») Som dock icke alltid är fulständigt. 
') T. ex. Diploma Nobilitati/ pro Dno Berh. Conders ab Helpen 

(rådsherre i Holland): Lat. registr. d. 10 Jan. 1640. 

^) Behagligtidsförläningama kallades för Östersjöprovinserna remis- 

sioner (till en blifvande allmän revision), för de tyska länderna con- 

cessioner. 
*) T. ex. don. för G. HorH d. 13 Maj 1644. 
«) Kbr. till Gubem. i Fi/iland d. 21 Juni och till Gubern. i Riga d. 

26 Juni 1633. R.reg. / 
O Några mindre donn. för marsken och amiralen af 1633: Don. för 

kanslern pä 11 $kattjh:n i Upland af d. 9 April 1638, afskrifn. för 



/ 



89 

senliga förläningar: så fOrst och främst fältmarskalkame, vi- 
dare P. Brahe, Carl Bonde, Per Baner m. fl. 

Det missnöje öfver ökade be^-illningar och tullar, öfver 
deras strängare iitfordring och kontroller, hvilket icke kom- 
mit till utbrott inom bondeståndet vid 1638 års riksdag, gaf 
sig kort derefter luft i flera upplopp i Westergötland, Ne- 
rike och Wermland, särskildt riktade emot <ien nya ordnin- 
gen för lilla tullen. Ransakning anställdes på ort och ställe 
af utsedde kommissarier med riksdrotsen i spetsen, men 
några egentliga ledare (»redelförare») kunde ej ertappas. 
Man visste emellertid, att åtskilliga prester gifvit näring åt 
oron genom predikningar, riktade emot regeringens åtgärder. 
I de oroliga trakterna aflystes alla mönstringar och mark- 
nader: Wermland jemte Dal fick en särskild landshöfding: 
landshöfdingarne öfver hela riket fingo befallning inställa 
den påbegynta räfsten öfver boskaps- och mantalspennin- 
game samt sjelf^e eller genom ombud vaka öfver ordningen 
vid marknader och ting o. s. v. ^) Och för att kunna taga 
såväl landsbygdens som städernas tillstånd i närmare be- 
traktande, för att kunna på stället säkrare bedöma och af- 
hjelpa klagomål, hvilka vid riksdagarne ofta måste med 
obestämda svar afiärdas, satte regeringen i verket den länge 
hysta afsigten, att tillsvidare upplösa centralregeringen i 
Stockholm, fördela sig och besöka olika trakter af landet. 
Detta skulle försiggå efter den plan, att först hålla ett em- 
betsmannamöte i Westerås, derjiå skiljas, för att åter mötas i 
Jönköping, dit allehanda ständer från Götaland skulle inkallas. 
I Westerås infunno sig medlemmar af rådet och kollegierna, 
landshöfdingar, biskopar och några andre prester: förhandlin- 
garna (d. 19 — 30 Jan.) bestodo i muntliga öfverläggningar 
med regeringen om utrikes ärenden, om enkedrottningens 
uppförande och misstänkta förbindelser samt om de ut- 



marsken af 8524 d:r s. m. (innestäende byggnadshjelp m. m.) d. 4 
Nov. 1641: R-registr. 
') Till landsh. i Nerike och Skaraborgs län Hf d. 2 Okt. 1638: tiU 
kommissarieme i W.götland d. 7 Nov. s. å.: till alla landshöfd. d. 
12 Okt. 1638 och 5 Febr. 1639: RregistR ; 



90 

brutna oroligheterna; presterna läto förstå, att de senare 
icke så alldeles saknade skål, och utforo mot tuUförvaltame. 
Afven utskottsbetänkandet ^) rådde att noga kontrollera des- 
sas beteende. Härefter begyntes rundresan, sedan man för- 
utskickat tillkännagifvanden, på hvilka orter allmogen finge 
framställa sina klagomål. Af regeringen stannade dock riks- 
amiralen jemte Skyttc uppe i landet för att gå enkedrott- 
ningen tillhanda, söka ordna hennes förvirrade finanser och 
ingifva henne bättre tankar om regeringen och rådet. Och 
drotsen, som reste till sydöstra Sverige, må^te snart för sjuk- 
lighet skull slå sig i ro. I Örebro utfärdades instruktioner 
för marsken och kanslern att besöka Westergötland, för skatt- 
mästaren att genomresa Wermland och Dal -). Det blef nöd- 
vändigt att härvid i någon mån öfverträda regeringsformens 
§ 16, som förbjöd förmyndarne att utöfva sin myndighet 
skilda från sina kollegier. De skulle dock enligt instrukt. 
uppskjuta alla vigtigare saker tills de åter möttes i Jönkö- 
ping och blott ega att understödja »fattige och miserable» 
med några tunnor säd, ett års frihet o. s. v. Öfver allt 
som passerade skulle registratur hållas, hvarföre detta för 
hela året 1639 är dateradt från olika provinsstäder och un- 
der några veckor till och med från kanslerns gods Tidön: 
såväl då som någongång eljest underskref kanslern ensam 
brefven i regeringens namn *). 

I sydöstra Wermland skildes kanslern och skattmästa- 
ren: den senare inspekterade bergsbruken, besåg nya kom- 
munikationsleder, lägenhet till ny stad (Åmål) o. s. v. 
Kanslern åter for söder om Wenern, utsåg nära Brätte plats 
för en ny stad, undersökte förslaget om Göta elfs kanalisering 
och ankom d. 6 Apr. till Göteborg, der äfven marsken infann 



') I detta benämnas förmyndarne Excellentier: ett bland de tidigaste 
ex£mpel på denna titel i offentliga handlingar. Kanslern bibehöll 
denna titel från sin höga befattning i Tyskland, och efter hans 
exempel öfver^ick densamma först till hans kolleger och inom kort 
till samtliga riksens råd. 

^) Begge instr. af d. 18 Mars 1639: Rregistr. 

^) T. ex. hela tiden fr. 6 Juni— 18 Juli 1639, 



91 

sig '). Detta besök blef epokgörande för staden Göteborg. 
Ordning och enighet återställdes i samhållet, stadsstyrelsen 
organiserades efter Stockholms föredöme, åtgärder vidtogos 
för att uppmuntra handeln på Westersjön och den west- 
indiska sjöfarten, att reglera trävaruhandeln m. m. ^). Från 
Gröteborg gick eriksgatan öfver Alingsås till Jönköping, der 
en fulltalig regering sammanträffade och der under Maj 
månad ett slags riksdag för Götaland blef hållen. Der in- 
funno sig dels på kallelse, dels sjelfmant alla Götalands 
landshöfdingar, ombud från dess flesta städer, utskickade 
från några domkapitel, samtlige lagläsare och äfven allmoge. 
Landshöfdingame mottogo och besvarade en proposition i 
10 punkter samt affärdades med ett vidlyftigt memorial, 
som mest gick ut på förbättringar i stadsväsendet och lag- 
skipningen ^). Lagläsame fingo förebråelser och förmanin- 
gar, städerna inlemnade besvär och fingo resolutioner till 
förbättring af sina inkomster och sin styrelse *). På åter- 
vägen besökte kanslern Norrköping och vidtog likaledes åt- 
gärder till dess förbättring efter hufvudstadens mönster °). 
Frampå sommaren möttes regeringen och rådet åter i We- 
steråfi, sedan pestilentiän utbrutit i Stockholm, hvarefter re- 
geringen under hösten residerade i Köping, medan kanslern 
för sin helsas vårdande omkr. 3 månader vistades på Tidön. 
Hvad som för öft-igt mycket sysselsatt regeringen detta år, 
var dels ett försök till saltejuderier i Sverige, hvarom man 
gjorde sig stora förhoppningar, dels tillverkningen af salt- 
peter och handeln dermed, hvilka under denna tid måste 
drifvas i stor skala. 

Under vistelsen i Westerås förekommo två öfverlägg- 
ningar i rådet af en viss märkvärdighet. Man hade att utse 
ett nytt rikskansliråd i stället för den nyss aflidne Gustaf 

Ö Kansl. till skattmästaren d. 11 April 1639: Ups. bibi. 
! ') Se isynnerhet brefvexl. mellan kanslern och Cl. Fleming dels i R. 
^ registr., dels i Ox. Sami. 

3) Rådsprot. d. 15 o. 17 Maj. Memor. f. landshöfd. af d. 22 Maj: 
Rregistr. Sch. Rosenhanes sjelfbiografi i N. Sv. bibi. 2, 602. 

O Rådsprot. d. 8, 9, 27 o. 28 Maj. Rregistr. d. 22, 25, 27, 28 Maj. 

«) Kansl. till skattmästaren d. 20 Juni 1639: Ups. bibi. 



92 

Huru (d. y.). Kandlernn 8on Johan anöäg» dertill lämpli- 
gast, men fadren uttalade den åsigten, att inga söner af riks- 
råd borde intagas i senaten medan fadren lefde ^). Salvius 
och Grubbe föreslogos, hvilket dock mötte betänkligheter. 
Då det väcktes fråga om några yngre tjenstemän (hvaribland 
Sch. Rosenhane), afböjdes det under förevändning, att de ej 
voro af ganmial adel och att de tillhörde tredje klassen pä 
riddarhuset -). Kådsembetet ansågs ännu böra förbehållas 
den gamla högadeln. Slutet blef, att Johan Oxenstjerna i 
Mars 1640 intogs i rådet. Den andra frågan gällde den 
vigtiga punkten om ständernas rätt och om den allmänna 
riksdagens förhållande till andra slags möten. Vi hafva 
sett, huru kanslern i början sökte vid bevillningen begagna 
utskotts- och landskapsmöten i stället för allmän riksdag. 
Han synes i detta sifseende snart hafva ändrat åsigter, hvar- 
till sannolikt oroligheterna i landet och måhända äfven till- 
dragelserna i England bidragit. Från denna tid var det 
han, som alltid yrkade på ständernas hörande i vigtiga an- 
gelägenheter och bevillningsfrågor: den motsatta åsigten 
förfäktades nu af samma motpaiti, som förut visat sig sä 
månt om ständernas rätt. Både 16^^ och 1641 var det P. 
Baner, som föreslog att genom kommissarier underhandla 
ined ständerna om bevillning, förebärande riksdagames be- 
svärlighet och kostsamhet: vid danska krigets annalkande 
1643 förordade Per Brahe blott ett utskott. Häremot an- 
förde kanslern, att ständerna borde åtnjuta sina privilegier 
orubbade och ej få anledning till ovilja mot regeringen, att 
detta vore så mycket nödvändigare under en förmyndare- 
regering, då icke ens konungarne dristat sig gå ständerna 
förbi, och slutligen, att man på riksdagarne bäst kunde af- 
hjelpa allmogens klagomål och förekomma oröligheter ^). 
Hans mening blef ock den segrande. Ständerna voro på 



O Rådsprot. d. 20 Aug. 1639. Jfr kanslerns br. till drotsen af d. 29 

Mars 1636: K. bibi. 
*) Rådsprot. d. 21 Aug. 1639 (jemte ett tydligen hithörande odateradt 

fragment af konceptprotok.). 
>) Rådsprot. d. 15 Aug. 1639, d. 23 o. 24 Sept. 1641, d. 8 Juli 1643. 



93 

äin vakt i nämnda hänseende: på utskotttimötet 1641 gjorde 
både adel och prester svårigheter vid att yttra sig om skjuts- 
färdspenningarne och den nya utskriftiingsmethoden, och 
kanslern måste uttryckligen försäkra dem, att regeringen 
allenast ville höra deras mening förslagsvis *). 

Mer tvifvelaktig var ständernas rätt i afseende pä de 
udändska förhållandena, hvilken ock till sin grtind och skä- 
lighet kom på tal vid denna tid. Vi känna kanslerns åsigt 
härom: att inför ständerna blott utlåta sig i allmänna ordalag 
och att pä sin höjd meddela enskildheterna åt ett utskott. 
Den i Gustaf Adolfs kon.försäkran åt ständerna inrymda 
rätten i detta afseende hade aldrig fått någon vidare praktisk 
betydelse, och oaktadt adelns och presternas anmärkning hette 
det i reg.formens § 64 helt obestämdt härom: »med deras 
som efter lag och stadgar vederbör råd och samtycke». Man 
finner, att detta uttiyck kunde tolkas på olika sätt: rege- 
ringen erkände dock sjelf 1636, att förbundsfördrag enligt 
ieg.formen erfordrade ständernas samfälda råd 2). Samtliga 
ständerna stadfästade det polska stilleståndet 1635, men för 
de tyska fredsvilkoren, det föreslagna förbundet med Ryss- 
land 1634 och det med Frankrike 1638 ingångna hade blott 
utfikottsständemas samtycke inhemtats. Likaledes skedde 
det med det nya franska och det nederländska förbundet 
vid 1641 års utskottsmöte, då kanslern till och med erbjöd 
»ig vilja förändra vilkoren efter utskottets önskan ^). Der- 
emot afslöts det portugisiska fördraget 1641 utan att stän- 
derna på något sätt hörts deröfver. Frågan fick ett nytt 
uppslag, då det före 1642 års riksdag heriistäUdes i rådet, 
hnruvida de nyss slutna förbunden och började fredsunder- 
handlingarna borde samtliga ständerna delgifvas. Kanslern 
framställde åtskilliga betänkligheter: oafsedt hemligheten 
äf dylika saker, innehöUe den svenska lagen ingenting 
^ni en sådan ständernas rätt, nian borde ej genom häfd 

') D:o d. 12 Jan. 1641. 

") Reger. till kansl. d. 29^ April 1636: H. S. H. 38, 371. Jfr ofvan s. 27. 

^ Rådsprot. d. 5—8 Jan. "1641. 



94 

förvandla plfigseden till en ratt, hi-ilket för en kommande 
regent vore »prejudicerligt». Härvid hemställde skattmästa- 
ren, om man ej kunde i riksdagsbeslutet reservera sig i 
detta hänseende. För ständernas hörande anfördes af Per 
Brahe och Joh. Skytte som skäl dels historien, dels analo- 
gien, dels Gustaf I:s testamente och Gustaf Adolfs föredöme, 
och att man ej borde synas »spela absolut»: dessutom skulle 
de i thy fall icke med skäl kunna undandraga regeringen 
sin hjelp under kriget ^). Resultatet blef, att ständerna nu 
såsom alltid förut iingo en allmän öfversigt sig meddelad af 
de utländska förhållandena;' för utskottet framlades till och 
med fördragen samt brefvexlingen rörande preliminär-under- 
handlingama till fredstraktaten, och enligt unga drottnin- 
gens tillstyrkan rådfrågades utskottet om hvad som borde 
svaras på Brandenburgs och Danmarks nyss ankomna skrif- 
velser angående enkedrott ningens behandling*-^). Så hade 
äfven vid de föregående tillfällena diplomatiska handlingar 
och andra »arcana imperii» blifvit delgifna ständer-utskotten 
(i hvilka bönderna blott undantagsvis fingo deltaga); och 
adeln brukade icke försumma att låta regeringen förnimma 
ståndets anspråk i detta hänseende ^). Det hade dock al- 
drig händt, att icke regeringens åtgärder blifvit gillade och 
fortsättningen till densamma hänskjuten, på sin höjd med 
den uttalade önskan, att intet tillfälle till fred måtte af re- 
geringen försummas och att icke bågen måtte spännas 
för högt. 

Vi återupptaga tidsföljdens tråd. I enlighet med kan- 
slerns åsigt kallades ständerna till allmän riksdag i Nykö- 
ping, som öppnades d. 18 Jan. 1640. Af Finlands ständer 
voro högst få närvarande: den finska adeln befullmäktigade 
två landsmän att föra deras talan*). Som landtmarskalk 

') Kådsprot. d. 4 Jan. 1G41, d. 4 och isynnerhet d. 8 Jan., d. 11 Febr. 
1642. 

2) Rådsprot. d. 24 Jan. o. d. 21 Febr. 1642. 

3) Adelns prot. d. 18 Jan. 1638, d. 12 Jan. 1642, då flere röster önskade, 
att hela ståndet måtte få del häraf. 

^) Joh. Berndes och Christer GyllenhjeiiÄ se Bemdes' bref till Per 
Brahe d. 3 Mars 1640 i Skoklosters arkiv. Detta inträffade icke 



95 

tjenstgjorde åter den pålitlige och ansedde Lars Eriksson 
Sparre, som nu för sista gången ledde adelns öfverläggnin- 
gar, sedan han med ostörd ordning och godt beröm inom 
Btåndet fört ordet vid de nästföregående fyra riksdagame 
och fem mötena. Presteståndet anfördes nu som vanligt af 
den foglige och för regeringen eftergifvande Paulinus. Som 
böndemas »förspråk» namnes Nils Persson från Söderman- 
land, nu för §erde gången: denne synes dock blott vid de 
allmänna sammanträdena fört ordet, hvaremot bondeståndets 
sekreterare var dess egentlige ordförande, i det han till re- 
geringens nöje och efter hennes »information» ledde besluten 
och svaren. I spetsen för borgame uppträdde nu och vid 
de följande tre riksdagame justitieborgmästaren i Stockholm 
Gavelius, en rättslärd, talför och regeringen välbehaglig 
man. Utom de utländska ärendena var det egentligen be- 
villning och utskrifning, som gjordes till allmänna öfver- 
läggningsämnen: stånden visade sig medgörliga, äfven i 
afseende på fortsättning af den nya spanmålshjelpen från 
1638 ^). Allmogen förhöll sig denna gång mycket stilla: 
I troligen en följd deraf, att regeringen under sin resa nyli- 
gen afhjelpt många besvär och missförhållanden. Regerin- 
gen å sin sida gick så långt i uppmärksamhet emot stän- 
derna, att kanslern erbjöd dem redovisning för de beviljade 
1 medlens användning, ifall de så önskade -). Med adel och 
prester höUos. särskilda, muntliga och skriftliga förhand- 
lingar. Adeln afstod ytterligare sin tullfrihet, liksom äfven 
friskjutsen till och från riksdagarne, och erhöll löfte att till 
ersättning slippa mantalspenningar för sig sjelfva, sitt hus- 
hill och tjenstfolk, en frihet, som många adelsmän sjelfrå- 
^gt tagit sig men som nu erkändes, hvarjemte de fingo 



sällan med finska ständerna och var af regeringen medgifvet, enl. 
Kbr. till gen.guv. i Finl. d. 14 Nov. 163P7. R.reg. 

O Allmogen beviljade densamma för ett år och blott ifall af behof för 
det andra, hvarföre landshöfdingarne 1641 fingo särskildt under- 
handla med allmogen derom — Kbr. till alla landshöfdingar d. 12 
Febr. 1641: Rreg. 

O Rådsprot. d. 28 Jan. 164Ö. 



96 

svar på sina gamla besvär från 1638 "). Både med adel och 
preeter öfverlades om åtskilliga missbruk inom de resp. 
stånden: de förre önskade, att vissa punkter af privilegierna 
skulle närmare förklaras, och de senare, att ett af dem 
inlemnadt förslag till kyi*koordning måtte publiceras. Rege- 
ringen befann detta förslag föga afvikande från den gamla 
ordningen, hvilken hon så högt ogillade, och uppsköt der- 
före saken. Biskoparnes egenmäktiga anordningar i stiften 
gåfvo åter kanslern ämne till en skarp kritik och tillrätta- 
visning: »de underst ode sig introducera en hierarchiam ec- 
desiasticamu och förändrade kyrkoceremonierna »hvar efter 
sin cerebell och phantasie». Han föreslog nu, hvad han 
eljest ansåg till intet tjena, nemligen en allmän synod, och 
lofvade, att regeringen skulle ingripa i saken. Slutligen 
måste biskopame åter inlägga en förbön för sin embets- 
broder Kudbeck, som förgått sig i en tvist med tuUbetje- 
ningen i Westerås: de förbundo sig att ansvara för hans 
framtida uppförande -). Ännu en gång, den sista, måste 
regeringen uppträda emot Rudbeck, då hon vid riksdagen 
1642 i resolution till staden Westerås ogillade vissa egen- 
mäktiga påbud och bestraffiiingar, som han tillåtit sig ^). 

Som vanligt begagnade regeringen tillfället att under 
riksdagen öfverlägga med enskilda korporationer och em- i 
betsverk om nödiga förvaltningsåtgärder. Så hafva krigs- 
och amiralitetskollegierna i samråd med närvarande krigs- 
befäl inlemnat vidlyftiga betänkanden och fått resolution 
derpå*). Så blef äfven rättsskipningen föremål för en- 
skilda rådplägningar. Vi hafva «ett, att regeringen under 
sin resa i landet hade egnat en synnerlig uppmärksamhet 
åt denna förvaltningsgren, hvilken man funnit i de lägre 
ini^tansema behäftad med många fel. Hela hösten 1639, 



1. pä aaelns besvär d. lY J^eör. lt)4U. K.br. till alla lands- 

höfd. d. m April 1641. Kregistr. 
2) Rådsprot. d. 10, 17 o. 18 Febr. 1640; K. res. på Prestersk. besv. § 13. 
») R.registr. f. d. 25 Febr. 1642. . 

*) Den förra resol. af d. 26 I^r., den senare af d. 30 Mars 1640: 

B»registr. ' 



97 

under vistelsen i Köping, hade regeringen sysselsatt sig 
hufvTidsakligen med rättsfrågor och revisionssaker, hvilka 
af brist på tid plägade hopa sig för flera år på en gång. 
Frakten häraf blef en rådplägning i Febr. 1640 med presi- 
denterna och några medlemmar från Svea, Göta och Åbo 
hofrätter, hvilka afgåfvo utlåtande öfver 17 frågepunkter och 
föreslogo förbättringar i lagskipningen ^). Dessa förslag blefv^o 
utgångspunkten för de långvariga och vidtomfattande lag- 
arbeten, som slutligen framkallade 1734 års lag. De lades 
till grund för den större lagkommissionens betänkande, som 
sammanträdde i Febr. 1643 2), hvilket åter föranledde de 
speciellare förslag inom kriminal- och process-rättens om- 
råde, som på regeringens befallning samma år utarbetades 
r af fem bland kommissionens medlemmar (hvaribland märkas 
toStjemhjelra och Stjemhöök). 

^ Sedan regeringen i Maj 1640, efter närmare ett och 
^ ett hälft års frånvaro, återvändt till hufvudstaden, syssel- 
T satte hon sig under årets lopp lifligt dels med inrikes ären- 
I den, särdeles näringarna, tuUame, nya stadsanläggningar o. 
i 8. v., dels med den utrikes politiken, isynnerhet de franska 
r och holländska fördragen, samt ordnandet af förvaltningen 
^ i Pommern. Här hade svenska regeringen efter den her- 

t tigliga ättens utslocknande 1637 med mycken klokhet öfv^er- 
tagit styrelsen, liksom tvungen dertill af landets djupa för- 
fall, och sedermera oförmärkt förstått att befästa sitt välde 
oaktadt ständernas motsträfvighet *). 'Största förtjensten om 

O Nordinska saml. Ups. biblioth. Juridica XVII, 11. Jfr Jårta om 
lagförbättring Frey 1841, s. 116. 

^ Bestående af vicepresidenterna från de 3 svenska hofrättema och 
ett antal lagfame män. Af 20 föreslagna frågor blefvo 10 verkli- 
gen föredragna för kommissionen, som för öfrigt äfven upptog an- 
dra punkter till behandling och synes hafva gått ganska sjelfståndigt 
till väga: Rådsprot. d. 8, 9 Felbr. Baaz till pfalzgrefven d. 25 
Mars 1643. 

*) Enl. bi-instr. för guvernören i Förpmnmem Ax. Litje d. 4 Maj 
1638 skulle han blott »occasionsvis förevita ständewa oordningen, 
men ej ge dem tillfälle regeringen att deprghendera och fatta 
igen, utan att K. 11 ^ItfillMfi IJinnm /n"~i — att ta sig det verket 
an». En 1640 inkaWS^^^P^^iSiQik^sade missnöje, hvarföre 

Sveriges inre hiBtojlUMuSw Dr. Christinas Föfn^jéljl^^ 7 



"^^^'^s^fss^^i:^ 



Pommerns ordnande tillkommer Joh. Liljeström och legaten 
Joh. Oxenstjema: dess styrelse öfverlemnades åt ett för- 
valtningsråd, bestående af en guvernör och fem bisittare 
eller s. k. assistensråd, under högsta tillsyn af &ltmarskal- 
kame såsom generalguvernörer *). Från Finland återvände 
i Aug. Per Brahe efter tre års tjenstgöring, hvarefter de 
finska förhållandena blefvo föremål för uppmärksamhet: den 
af honom tillämpade nya utskrifningsmethoden efter gårde- 
talet blef sorgfälligt granskad-) och sedan bragt å bane vid 
1641 års utskottsmöte och 1642 års riksdag. 

Till det förra utfärdades kallelse i No v. 1640, förnäm- 
ligast med anledning af enkedrottningens i Juli inträffade 
flykt, men äfven för de utländska sakemas skull, att stän- 
derna måtte veta, »hvadan vädret blåser». Detta möte var 
af en egendomlig beskaffenhet, ett mellanting mellan ut- 
skottsmöte och embetsmannamöte. Alla medlemmame voro • 
sjelfskrifna eller af regeringen utsedde; de utgjordes af 
landshöfdingar, biskopar med några prester i hufvudstaden, 
utsedde tjenstemän ur kollegierna samt likaledes af rege- 
ringen bestämde kungl. borgmästare från fyra städer. Ee- 
geringen undgick ej klander af sina motståndare för detta 
mötes sammansättning; dylika utskott, mente man, skulle 
hädanefter blifva de vanliga, »emedan gemene ständer snart 
föga hafva i allmänna samqväm att beställa»; från städerna 
kallades de kungliga borgmästarne, »som äre bäst kände 
med regerande herrar», att svara för borgerskapet ^) o. s. v. 
Man finner, att dessa möten betraktades med växande miss- 
troende; ständerna underläto aldrig att i besluten noga 
skilja mellan riksdag och möte. — Före ständernas ankomst 



man »inga vidare samqväm skulle anställa, utan blott in effectu 
och tacite tillhålla K. M. vim imperii». Memor. f. Joh. Oxenstierna 
d. 5 Okt. 1641. Rreg. '^ 

O Se memor. till vice guvernören och assistensråden d. 25 Aug. 1640 
K. br. till X Liljeström d. 30 Okt. 1641 och till Joh. Oxenstierna 
d. 14 Maj 1642. FuUm. f. Joh. Baner d. 28 Nov. 1638 o. f. L. Tor- 
stensson d. 31 Aug. 1641: Rreg. 

2) Rådsprot. d. 13 Jan., 25 Aug., 17 o. 19 Nov. 1640. 

8) B. Baaz till pfalzgrefven d. 14 Hov. 1640. Stegeb. saml. jfr s. 92. 



99 

företogs af regeringen och rådet en revision af generalsta- 
ten för kommande år ^) under kanslerns ledning. Denna 
revision försiggick i kammaren och utgjorde tillika ett slags 
examen såväl med detta embetsverk som med de öfriga, 
såvidt det rörde räkenskaperna. Det befanns bland annat, 
att hvarken krigs- eller amiralitets-kollegiet inlemnat sina 
räkningar alltsedan 1635, hvilket förklarades bero derpå, att 
deras anordningar aldrig kunnat riktigt utgå ^). Så mycket 
kraftigare hade det inhemska försvarsverket till lands och 
sjös gått framåt under dessa år, det förra mest under led- 
ning af den nitiske Lars Kagg, det senare under C. Fleming. 
En dylik examen blef äfven i Jan. 1641 af kammaren an- 
ställd med landshöfdingame, som infunnit sig till mötet. 
De fingo göra redo för kammarverkets tillstånd inom länen, 
mottogo förmaningar och råd samt affilrdades med ett me- 
morial, som anbefallde dem bland annat att göra förbere- 
delser till det nya utskrifningssättet, hvaröfver adelns tankar 
borde »med manier» inhemtas ^). 

Utskottets förhandlingar (fr. d. 5 Jan.) skedde denna gång 

i mest samfäldt och i rådets närvaro. Förbunden underkastades 

' en mångsidig granskning. Enkedrottningens beteende skil- 

^ drades för utskottet af kanslern i de skarpaste ordalag. Rege- 

I ringen hade så långt hon kunnat villfarit hennes fordringar*). 

Nu hade »H. M. förgätit sin sal. herres graf, glömt bort sin 

^ dotter och Svea rikes krona och att H. M. var ett corona- 

tum och salvadt hufvud, förgätit och glömt bort all sin ära 

och reputation». Kanslern påyrkade stränga åtgärder, och 

då prestema yttrade sig för mildhet, fingo de uppbära före- 



^) Den nya staten blef d. 11 Juni 1641 underskrifven: Kamm.koll. 
protok. 

*) Kammarkollegii protok. d. 9 o. 10 Dec. 1640: Kammarark. 

') Kammarkoll. prot. d. 29 Jan. 1641. Memor. f. landshöfdingame i 
Sverige d. 28 Jan. 1641: Rreg. 

*) Reger. hade t. ex. ökat lifgedinget, hållit hennes hofstat i två år, 
betalt en skuld pä 20,000 r.dr m. m. Det oaktadt lemnade hon 
efter sig en skuld af öfver 200,000 d. s. m. (Mem. f. Axel Åkes- 
son på resa till Königsberg d. 15 Mai 1641: Rreg.) ~ Om Maria 
Eleonoras beteende och förhållande tiu reger. se för öfrigt Fryxells 
berättelser. 



311385B 



100 

bräelser för svaghet och klenmodighet'): i beslutet d. 27 Jan. 
föreslogs enligt kanslerns åsigt lifgedingets indragning (hvilket 
slutligen 1642 mildrades till ett årsunderhåll af 30,000 rdr 
så länge hon stannade hos sin bror). I afseende på det nya 
utskrifningssftttet och skjutsferdspenningame tvekade adel 
och prester att yttra sig, såsom icke befogade att besluta, 
och äfven sedan de förvissat sig om att saken ej nu skulle 
afgöras, gjorde prestema svårigheter, hvaremot adeln och 
borgmästarne afgåfvo behagliga svar. Med presternas be- 
tänkande öfver några kyrkliga frågor var regeringen icke 
heller nu tillfredsställd 2). 

Sedan under loppet af år 1640 icke mindre än fem 
riksråd med döden afgått^) och deribland en af förmyn- 
dame sjelfve riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstjerna 
efter en längre sjuklighet d. 27 No v. 1640 aflidit, blef det 
nödvändigt att fylla de uppkomna ledigheterna. Om de sex 
nya riksråden var man snart öfverens: dertill utsagos särskildt 
personer, som voro användbara i kollegierna*). Så mycket 
större splittring uppstod, då fråga blef om den nye drotsen. 
Rådsprotokollen lemna ingen närmare upplysning om de 
hemliga rådplägningar, hvilka i början af April 1641 höUos 
om denna sak (d. 1, 3 och 5 April). Det torde ej kunna 
betviflas, att dervid den plan varit å bane, som framställts 
af pfalziska husets anhängare i rådet, att enligt den unga 
drottningens förmodade önskan förskaffa pfalzgrefven Carl 
Gustaf, som nu utan befattning vistades vid hofvet, den le- 
diga platsen bland förmyndarne. Härpå syftar utan tvifvel 
Carl Gustaf, då han i bref till fadern d. 3 April talar om 



O BÄdsprot. d. 4 o. 5 Jan. 1641 (under annan titel aftryckta i H. S. 
H. 21, 55 ff.): han ville säga sin mening rent ut, om ock 15 dödar 
stode honom före. Den 9 förekommer i prot. denna afbrutna me- 
ning: hvad göra om hon kommer? Cajaneborg, manifestum exem- 
plum ejus insaniae. 

2) Rådsprot. d. 12, 26, 27 Jan. 1641. Ståndens svar på de allm. o. 
särskilda proposs. bl. riksd.acta. 

*) Nils Bjelke, Bo Ribbing, Åke Tott, Joh. de la Gardie och drotsen. 
^ *) Thure Bjelke och Lars Sparre blefvo bisittare i hofrätten, L. Tor- 
stenson och L. Kagg i krigskollegium samt Kn. Posse i kammaren: 
Bengt Oxenstjerna (resare-Bengt) förblef gen.guv. i Lifland. 



101 

de förslag, som Gyllenhjelm och Skjtte honom ovetande 
gjort drottningen och hvarom denna tillskriiVit Joh. Casi- 
mir '). I det här åsyftade brefvet till pfalzgrefven af samma 
dag berättar drottningen, att det blifvit till henne hem- 
ställdt, om hon ville utse Carl Gustaf till drots, men att 
hon ansett sig böra afböja förslaget, både för sin egen och 
för hans skull -). Sjelf ville hon erbjuda embetet i första 
rummet till kanslern, som dock i likhet med marsken och 
amiralen undanbad sig all befordran. Då inom rådet ingen 
kunde täfla med Per Brahe i anseende, så uppsatte dennes 
motståndare en af förmyndarne sjelfva till kandidat, nemli- 
gen skattmästaren •*), och ville i stället försända Brahe som 
legat till westfaliska fredskongressen. Valet, hvilket denna 
gång, i motsats till det förra 1634, skedde med slutna sed- 
lar, förrättades d. 13 April och utvisade ett lika rösteantal 
å båda sidor. Den lott, som skulle afgöra saken, drogs d. 
14 April af drottningen sjelf*) och insatte Per Brahe i det 
embete, som han sedan skulle med så mycken glans men 
äfven under så vexlande skiften bekläda i närmare fyra- 
tio år. 

Den nye drotsens inflytande förspordes snart i en strän- 
gare ordning och starkare uppsigt öfver rättskipningen i 
landet, hvilken i någon mån förslappats under företrädarens 
sista sjukliga år, samt i de af oss omförmälda lagkommis- 
sioner och rättsarbeten af 1643. Den söndring, som genom 
den nye .drotsens inträde befarats inom regeringen, blef 
icke af farligare beskaffenhet: P. Brahe egde för mycket 

^ Carl Gustaf till fadren d. 3 April 1641: Adlersparre Handl. sy. 

hist. IV, p. xm. 

2) Det hos Arckenholtz (I, 35—7) aftryckta brefvets äkthet torde ej 
kunna bestridas. Saken synes äfven bestyrkas af yttrandet i rådet 
d. 6 Dec. 1642, der det heter, att pfalzgrefven velat hafva sina barn 
till furstar i riket och i riksdagar och in consilio publico. 

3) »>0n dit ^ue Mr Gabriel Bengtsson sera Drotzet pour lui 6ter Tad- 
.4id^nistration de finances ä cause de son avarice et que P. Bannier 
'^l&a sa place.» Cari Gustaf till fadren d. 30 Jan. 1641: Adlersp. 

a. st. III, p. XXn. Jfr kanslis bref till 3 rådsherrar d. 8 April att 
insända sina vota, deri skattmästaren tydligen påpekas. 
*) Uppgifterna om förloppet härvid äro något olika i rådsprot. kon- 
cept, och i P. Brahes Tankebok. 



102 

sans och omdöme, för att ens försöka inskränka kanslerns 
så v9l förtjenta och så fast rotade inflytande eller för att åt 
sin egen fåfänga uppoffira fäderneslandets välfärd. Dessutom 
försYunno för drotsen flera anledningar till motstånd, som 
hade funnits för rådsherren: partisinnet förmildrades genom 
firamgången *). Det var dock några punkter, deri P. Brahe 
ej förmådde foga sig efter kanslerns mening, nemligen de 
om adelns privilegier i allmänhet och första klassens i syn- 
nerhet. Häri visar sig kanslerns fördomsfrihet, oegennytta, 
öfverlägsenhet i karakter som i omdöme i all sin glans: 
här framstår till och med P. Brahe liten och obetydlig 
bredvid sin medtäflare. Då kanslern, sjelf friherre, 1642 
kraftigt yrkade på skjutsfärdspenningarnes erläggande af 
grefve- och friherreskapen, på afskaffande af adelns försvars- 
folk och på dess delaktighet i kommunala bördor i städerna, 
så gjorde P. Brahe ängsliga bemödanden att undgå kan- 
slerns slående skäl: än ville han hänskjuta afgörandet till 
den snart myndiga drottningen, än yrkade han i motsats 
härtill, att allmogens samtycke borde inhemtas, än att rid- 
darhuset måtte slita tvisten, och då han ej kunde vederlägga 
kanslern i afseende på grefskapets skjutsningsskyldighet, 
bad han, att rådsherrame måtte på något sätt »salvera» ho- 
nom: »man skulle consulera sig för framtiden för efterkom- 
mandes skull» o. s. v. I denna fråga understöddes Per 
Brahe både af marsken, riksamiralen och Joh. Skytte. Då 
man sökte nedtysta kanslern dermed, att man lika väl kunde 
privilegiera grefvarne som sälja gods, adla o. s. v. under 
minderårigheten, så svarade denne öppet, att det ena miss- 
bruket ej ursäktar det andra och att det vore bättre låta 
hela frågan falla, än • begå nya öfverträdelser. Om grefve- 
och friherreskapen bevisade han tydligt, att de blott inne- 

>) Franske gesandten skrifver härom: »Il a cidevant été en assez 
mauvaise intelligence avec le susd. Chancelier. Mais maintenant 
depais sa promotion k sa charge de Drost on ne reconnait point 

åuil y ait aucune alienation d'amitié»: Relation du Bar. de Korte 
. 13 Juni 1643. •— »Rdrotsen och R.cancellarius äre nu temmelig 
i correspondens»: Baaz till pfalzgr. d. 16 Nov. 1644. — Kanslern 
tillskrefs ända till sin död af P. Brahe med denna öfverskrift: Ål- 
skelige käre frände och herr fader. 



103 

hades under krono- och skatterätt *). Kanslerns mening 
segrade visserligen för ögonblicket, men de adliga ansprå- 
ken beredde sig snart tillfälle att vinna både de omtvistade 
förmånerna och andra flera. 

Det dröjde icke länge, innan samma nöd, som hade 
framkallat den första godsförsäljningen, åter stod för dörren, 
för att på samma sätt afhjelpas. Efter framgångame under 
året 1639 och de mindre betydande krigsrörelsema under 
1640 -), hade Joh. Baners sista återtåg och död ånyo blott- 
ställt Sveriges armé för kejsarens vapen och Frankrikes 
stämplingar samt gjort en ny kraftansträngning nödvändig. 
Oaktadt rikets inkomster de senare åren betydligt ökats 
(sjötullen var ungefär tre gånger drygare än 1636), var 
bristen i krigsstaten stor, isynnerhet som de franska subsi- 
dierna för tillfället innehöllos, och kammaren öfverhopades 
af kronans kreditorer ^). Men sedan det förra beslutet fat- 
tades hade saken blifvit föremål för större uppmärksamhet; 
olägenheterna deraf hade äfven låtit känna sig, då det redan 
klagades från somliga provinser, t. ex. Södermanland, att 
nästan intet der var kronan behållet*), en bestämd åsigt 
emot saken hade bildat sig bland dem, som ogillade kriget 
och nu funno dess förderflighet ytterligare bestyrkt. Inom 
pfalzgrefliga familjen uttalades ogillande omdömen öfver 
godsförsäljningen ^), och dennas förtrogne, Gyllenhjelm, före- 
tog sig, som det synes icke utan Johan Skyttes medverkan, 
att uppträda emot det i hans frånvaro i Febr. 1641 fattade 



O Rådsprot. d. 29 Jan., 1 o. 28 Febr., 26 Sept., 2 Dec. 1642. 

2) Eansl. och reger. hade i början förelagt Baner detaljerade krigs- 

?laner (t. ex. kanslis betänk, d. 17 Dec. 1635 o. rådsl. d. 14 Dec. 
636: H. S. H. 33, 122 o. 37, 265), men snart derifrån afstått. I br. 
d. 12 Mars 1638 meddelar kansl. åt Baner sina »phantasier» om 
krigförandet med tillägg, att han ej vill »opiniatrera». För öfrigt, 
mente han, måste man efter fiendens exempel stärka sig per sequa 
per iniqua: R.reg. 

*) Under sommaren lågo 70 kreditorer, mest från Liffland och Pom- 
mern, och väntade på betalning. Kammarprot. d. 2 Aug. 1641. 

*) Kammarkoll. prot. d. 26 Febr. 1641. Man hade från 1638 t. o. m. 
1640 försålt inalles för 359,278 r:dr. 

») Carl Gustafs bref till fadren d. 10 Maj 1641. Adlersparre Handl. 
sv. hist. IV, p. XVII. 



104 

beslutet om godskopens förnyande. Riksamiralen vidtog nu 
en mer af oviljan än af klokheten förestafvad åtgärd, att af- 
låta skrifvelser af betänkligt innehåll till kammaren och till 
rådet. Den senare, som var adresserad till Cl. Fleming, 
innehöll hvarjehanda oförsigtiga beskyllningar, dels med af- 
seende på godsköpens olaglighet och regeringens egenmäk- 
tighet, dels för ett lenskildt af densamma uppgjordt bytes- 
kontrakt, som amiralen ansåg partiskt och förfördelande den 
frånvarande enkedrottningens rätt ^). I enlighet med kan- 
slerns grundsats, att vigtiga beslut skulle af samtlige god- 
kännas och underskrifvas, blef riksamiralen jemte Skytte 
kallad till förnyad rådplägning om de tvistiga frågorna i 
Maj s. å. De fingo dervid höra skarpa ord för sitt försök 
att söndra sig från de öfrige och att fullfölja kotteri-intres- 
sen i förbindelse med hofvet. Skytte vek undan för kan- 
slern och undandrog sig allt ansvar för hvad som händt-), 
och amiralen måste afbedja sina skrifvelser både inför re- 
geringen och kammaren. Afväpnad genom den enkla frågan, 
hvilken finansåtgärd han hade att föreslå i stället för gods- 
försäljningen, måste han skrifva under de öfverklagade be- 
sluten ^). Straxt derpå (d. 30 Juni) blef efter några efter- 
gifter från Sveriges sida förnyelsen af det franska förbundet 
ratificerad, som höjde den årliga subsidiesumman till 480,000 
r:dr*). Dessa båda åtgärder blefvo de medel, som möjlig- 
gjorde Torstenssons segrar. 

Frukten af ofvan skildrade strid var emellertid det 
vidlyftiga och motiverade rådslag, som d. 15 Maj antogs, 
hvilket med tydlig anspelning på den förelupna tvisten för- 
binder regeringen och rådet att gemensamt försvara och 



') Kungsgården Örbyhus inom lifgedinget utbytt mot Hufvudnäs, till- 
hörigt fru K. Bonde, på hvars egor Wenersborg skulle anläggas. 

2) Jfr hans yttrande till Carl Gustaf, enl. dennes bref till fadren d. 
20 Maj 1641. 

3) Rådsprotokollen härom åro (högst felaktigt) aftryckta i H. S. H. 
21, 106 ff. Jfr kammarprot. d. 12 Maj. 

*) Underhandlingen fördes med ytterlig bitterhet mellan Salvius och 
D'Avaux: se den förres br. d. 18 April 1641 (Celsii Mon. pol. eccl. 
p. 132) o. den senares svar d. 26 April i Wahr. saml. 



105 

bära ansvaret för icke blott godsförsäljningen, utan äfven 
andra nödvändiga afvikelser från regeringsformen. Maxi- 
mum upptogs denna gång till 400,000 r:dr. Totalsumman af 
firälseköpspenningarne under förmyndareregeringen har i alla 
händelser så mycket öfverskridit de fastställde 800,000 r:dr, 
att man ledes till den förmödan, det beslutet blifvit ännu 
en gång förnyadt, fast ingenting derom förmäles i de brist- 
fålliga protokollen. Enligt ett vidimeradt extrakt ur köpe- 
afräkningsboken från reduktionstiden (1688) har summan 
uppgått till 994,801 r:dr under hela tiden 1638— 1644 >), och 
till ungefär samma resultat kommer man om man genomgår 
specialräkenskaperna 2), Jemför man deremot rikshufvud- 
böckema för 1632 — 44, så visar det sig, att från d. 1 Jan. 
1633 till d. 1 Jan. 1645 afsöndrats genom frälseköp en årlig 
ränta af 82,781 d. s.m., hvilket, beräknadt efter 4^ procent, 
gifver ett kapital af 1,229,578 r:dr. Beloppet af det senare 
blir större än köpeskillingen, emedan i denna icke inberäk- 
nats byggnadshjelpen samt åtskilliga både säteri- och vanliga 
frälseförmåner, hvilka dock af köparen åtnjötos och i huf- 
vudboken afkortades. 

Angående köpegodspenningames användning hade kan- 
slern i början varit mycket angelägen, att de ej måtte till- 
gripas för annat ändamål än det afsedda •"'). Man begynte 
dock snart med köpegods bestrida allehanda andra utgifter, 
bestående dels i löner, pensioner, gratialer och vederlag för 
donationsräntor, dels i skuldfordringar och pantebref, det 
förra i ringare mån, det senare ganska vidsträckt. Enligt 
1641 års rådslag fingo adeliga fordringsegare i kopparkom- 
pagniema godtgöra sig medelst köpegods, på det kronan 
måtte slippa erlägga den höga räntan å dessa skulder. Det- 
samma medgafs 1642 äfven ofrälsemän, dock blott genom 



O Jfr kamrer Skragges uppgift 1697: Loenbom Handl. Carl XI:s hist. 

10, 49. — En annan i kam.koll. befintlig uträkning af d. 13 April 

1655 angifver en ränta af 71,921 d., d. v. s. köpeskilling af 1,065,800 r:dr. 
^ De äro sammanförda i en å kammarark. befintlig volum, benämnd 

»Specialköpegodsräkningarne» 1638 — 44. Häraf får man omkr. 3,000 

ndr öfver det angifna beloppet. 
*) T. ex. kanslern till skattmästaren af d. 19 Juni 1639. Ups. Bibi. 



106 

transport af fordringame på adelsmän *). Inalles blefvo af 
dessa medel blott 462,165 r:dr använda tilLkrigsstaten: icke 
mindre än 502,301 r.dr afgingo såsom »decourtationer» och 
28,270 till andra utgifter-). Missbruket med transporter 
blef dock så stort, att regeringen måste 1643 förbjuda alla 
sådana af betydligare belopp ^). Ett annat missbruk, men 
som ej af regeringen hindrades, var att frälsemän köpte 
(eller af kronan tillbytte sig) gods inom sin frihetsmil, 
hvarigenom de kommo i åtnjutande af större förmåner än 
köpebrefvet innebar. Egentligen voro krigsfolkets förlä- 
ningshemman undantagna från försäljning: snart upplätos 
äfven sådana mot särskild förbindelse att ej undantränga 
innehafvame. Emellertid hade afsöndringen i Södermanland 
varit så stark, att regeringen 1642 der måste anställa en re- 
duktion till krigsfolkets underhåll *). 

Det var förnämligast godsförsäljningen, som gaf anled- 
ning till den storartade försnillning af kronans medel, hvil- 
ken i Jan. 1642 kom i dagen på angifvelse af landshöfdingen 
Conr. Falkenberg (sjelf f. d. tjensteman i kammaren) och 
hvars hufvudledare var kamereraren och bisittaren i räkninge- 
kammaren Jost Hansson (Falkenstjerna). Hans bedrägerier 
hade fortgått öfver 10 år, de hade utgrenat sig öfver hela 
riket och indragit en mängd underordnade i sina nät. Kan- 
sakning skedde först dels af kammaren, dels af hela rege- 
ringen, hvarpå en särskild domstol nedsattes ungefär efter 
§ 41 i regeringsformen, bestående af två ur hvarje kolle- 
gium samt de högre tjenstemännen i kammaren •^). Hela 
embetsverket var komprometteradt för försumlighet och 
främst chefen ^) : i rättegången voro inblandade såsom an- 

•) Kbr. tiUkmr.råd d. 18 Juli 1642. 

2) Se Kongl. Majits resol. angående reduktionsverket d. 23 Juni 1688 
Litt. TT. (tryckt). 

3) Rådsprot. d. 3 Maj 1643. 

^) Till landshöfding H. Rothkirch d. 4 o. 26 Nov. 1642: Kam.reg. - 

Kam.prot. d. 25 Okt. s. å. 
*) Rådsprot. d. 20 April 1642: Kam.prot. d. 20 Maj. Dödsdomen fälldes 

d. 24 Maj och stadfåstades d. 14 Juni af rådet. 
*^) Skattmästaren hade äfven tillhandlat sig köpegods af Jost, hvilkas 

ränta var oriktigt beräknad: jfr K. M:ts konfirm.br. d. 9 Juni 1645. R.reg. 



107 

klagade 2 kamererare, 2 proviantmästare, 4 länsbokhåUare, 
hofbokhållaren m. fl. Det bevisades om Jost Hansson, att 
han både före och efter sitt adelskap köpt och brukat många 
gods under adelsmäns namn, dels med, dels utan deras sam- 
tycke, att han gjort falska uträkningar på köpegods och sålt 
på förbudna orter, att han uppköpt kronospannemål för lågt 
pris och åter levererat densamma på köpegods för högt 
pris ^), att han negocierat med kronans medel, att han för- 
falskat böckerna och skaffat sig falska qvittenser m. m. -) 
I sammanhang med denna räfst företogs en revision af hela 
kammarverket (hvarvid skattmästaren var frånvarande): nya 
stadganden gjordes för uppbörden, kontrollen och arbets- 
ordningen i kammaren. Äfven öfversågs staten på nytt af 
regeringen med rådet och erhöll några tillägg ^). 

Räfsten inom kammarverket hade fortgått samtidigt med 
den sedan d. 11 Jan. öppnade riksdagen. Denöa hade som 
vanligt föregåtts af allmänt rådsmöte: regeringen var alltid 
angelägen dels att icke utlysa riksdag utan rådets betän- 
kande, dels att i rådet noga förbereda alla vigtigare propo- 
sitionspunkter. Vi hafva redan omnämnt de rådplägningar, 
som föregingo riksdagen rörande ständernas hörande i ut- 
rikes ärenden. Likaledes hafva vi omförmält den nya ut- 
fikrifningsmethod efter gårdetal, som nu efter vidlyftiga 
förhandlingar i rådet gjordes till en af riksdagens hufvud- 
frågor. Emot vanan underlät dock regeringen att framställa 
förslag i ämnet, iförmodligen emedan det icke angick alla 
stånd: propositionen äskade blott en utskrifning i allmänhet, 
och den närmare beskaffenheten deraf meddelades tillkallade 
utskott än af enskilda stånd, än af flera tillsammans. Hos 
adel och allmoge användes landshöfdingarne med fördel att 



') Att leverera spannmål för köpegods var blott 1638 medgifvet adeln: 
Kammarprot. d. 22 Febr. 1642. Rådslaget d. 5 Nov. 1638 föreskref 
dock r:dr eller silfvermynt efter 6 mk. 

*) Se isynn. kammarprot. f. d. 19 Jan.— 4 Mars, samt rådsprot. d. 25 
Maj. Rättegångsprotokollen lära ej finnas i behåll. Enl. qvittens- 
brefvet till Josts arfvingar d. 31 Aug. 1644 utgjorde kronans for- 
dran hos honom 18,598 d. (utom gods?) 

O Kam.prot. d. 15 o. 16 Mars 1642. 



108 

inverka på de öfriga och att närmare förklara regeringens 
mening. Allmogen vidtalades af dem som vanligt provins- 
vis, dels emedan de då voro medgörligare, dels emedan 
pluraliteten ej gällde i bevillningsfrågor. Först efter ett 
envist motstånd gåfvo bönderna efter. Sedan utskrifningen 
blifvit beviljad i öfverensstämmelse med regeringens önskan, 
kom ordningen till den likaledes mycket omtalade reformen 
i skjuts väsendet, att utbyta den landsförderfliga friskjutsen 
mot en ständig bevillning, hvars belopp dock ej var till 
något visst föreslaget. Utsigten till en ny skatt afskräckte 
bönderna, och äfven adeln gjorde svårigheter att bevilja det 
erforderliga beloppet. Här visade sig på ett lysande sUtt, 
hvilket anseende kanslern åtnjöt, hvilken myndighet han 
utöfvadc. Sedan alla tre klasserna på riddarhuset enhäUigt 
nekat att bevilja mer än 1 daler på hemmanet i skjutsfärds- 
penningar/ infann sig kanslern och visade dem otillräcklig- 
heten deraf: han förehöll dem privilegiemas missbrukande 
och eggade deras hederskänsla: de borde handla som rid- 
dersmän och gode patrioter. Allt motstånd var fDrstummadt: 
ingen enda röst höjde sig mot kanslerns begäran, och landt- 
marskalken uttalade sin förundran, att af dem som eljest 
^'oro stortaliga nu icke en enda djerfts uppträda ^). Sedan 
äfven bönderna fogat sig efter regeringens förslag, var saken 
afgjord: förändringen kunde dock ej genast komma till verk- 
ställighet, dertill fordrades nemligen att gästgifveri-inrättnin- 
gen sattes i fullständigt skick, hvartill åtgingo flera år. 
Adelns motstånd mot denna bevillning hade utan tvifvel 
stärkts genom regeringens och rådets egen misshällighet, 
som vi redan skildrat. Från Brahe utgick sannolikt im- 
pulsen till den sär^äkilda inlaga, som första klassen på rid- 
darhuset ingaf till regeringen med begäran om skjutsnings- 
frihet, men som kanslern ansåg orimlig såsom stridande 
mot samtliga adelns svar. Saken ledde till ordvexling och 



') Adelns protok. d. 17, 26, 29 Jan. Rådsprot. o. riksd.acta. På detta 
uppträde syftade man utan tvifvel, då man 1644 klagade öfver in- 
trång, på adelns yttrandefrihet och att visse »högnåmme personer 
öfverfailit adeln med snubbor och bannor». 



109 

skarpa genmälen mellan klasserna, i det att en grefve Le- 
jonhufVud påstod, att första klassens votum gällde mer än 
de andras. Han föri&ade sig både i denna och en annan 
fråga mot landtmarskalken, så att denne ville nedlägga sin 
staf. För öfrigt var måhända den nye landtmarskalkens 
(Erik Gyllenstjema) oerfarenhet en anledning till de flera- 
handa oordningar, som på riddarhuset denna riksdag före- 
kommo ^). 

Större sjelfstÄndighet visade adeln vid granskningen af 
regeringens förslag till riksdagsbeslut. Både adel och pre- 
Bter gjorde kraftiga föreställningar mot regeringens åtgärd 
att i beslutet insätta en spannmålsgärd, som visserligen be- 
viljats förra riksdagen, men vid denna hvarken blifvit ifrå- 
gasatt eller beviljad. Både detta och andra godtyckliga 
tillägg af regeringen måste nu utgå. För öfrigt utgjordes 
riksdagens efterspel som vanligt dels af förhandlingar med 
enskilda stånd, dels af besvärens afgörande. BeträiFande de 
förra förehades flera märkliga frågor rörande riddarhusets 
organisation och inre förhållanden, hvartill vi återkomma i 
det följande. Bland besvären tilldraga sig denna gång all- 
mogens en synnerlig uppmärksamhet. Det vill synas, som 
om allmogens stämning vid denna riksdag varit mer än 
vanligt orolig och missnöjd, ehuru kanslerns myndighet till- 
bakahållit utbrotten deraf-). För att lättare kunna leda 
allmogen, hade regeringen fördröjt sin resolution öfver be- 
svären, tills riksdagsfrågorna blifvit afgjorda. Allmänna och 
enskilda resolutioner voro denna gången sammanförda i en 
samling ^), som derföre lemnar en god öfversigt af allmo- 
gens vigtigaste klagopunkter. Först upprepades deras gamla 
besvär öfver de nya ovissa och extraordinarie gärderna, som 

O Jfr ofvan s. 102. Adelns prot. d. 1, 5, 7, 18 Febr. Petitionen hos 
Tham a. st. 3, 263. 

*) »Bönderna äre in suis actionibus mal content, sågandes ej hand- 
hafvas hvad på förra herredagar beslutadt är, veta fördenskull ej 
hvad de denna resa skola göra i Stockholm.» Baaz till pfalzgref- 
ven d. 15 Jan. 1642: Stegeb. saml. jfr de tryckta br. af d. 22 Jan. 
o. 1 Mars s. å. hos Adlersparre. 

*) Generalpunkternas resol. f. gemene allmogen af d. 25^ Febr. R.reg. 
Besvären hafva vi ej kunnat återfinna. 



110 

krigen framkallat och som genom dem hotade att bllfva be- 
ständiga: att de redan såsom sådana af regeringen ansågos, 
visade sig af svaret. Men ännu vigtigare voro klagomålen 
öfver godsafsöndringen till militären och frälset med thy 
åtföljande menliga följder för allmogen, hvilka sedan 1627 
ej varit föremål för allmänna riksdagsbesvär, men väl för 
en mängd enskilda klagomål. Nu sedan frälseköpen flera 
gånger förnyats och uppslukat allt flera skattebönder, gjorde 
allmogen med förenade krafter en stormlöpning på regerin- 
gen. Mest öfverklagades krigsfolkets utpressningar, frälsets 
intrång på skatterätten, de växande bördorna för dem, som 
stodo qvar under kronan, samt ändtligen de tillbud till en 
inbrytande lifegenskap, som här och der visade sig. Det 
kan icke förnekas, att regeringen i viss mån har skuld för 
det ondas öfverhandtagande: om hon också ej vid sakemas 
dåvarande skick vågade eller kunde bryta med sjelfva sy- 
stemet, så hade hon dock bort strängt bestraffa enskilda 
förbrytelser, till minsta möjliga inskränka frälsets befattning 
med bönderna samt noga fixera alla deras skyldigheter. 
Men tvärtom försämrade hon deras ställning genom att ut- 
tryckligen underkasta dem frälsemannens huabonderätt samt 
ålägga dem obestämda tjensteförpligtelser; hvilket förut icke 
hade förekommit. Man kan ej undgå att häri finna en viss 
partiskhet för frälset eller rättare sagdt en aristokratisk for- 
blindelse, som äfven inympades på underordnade och gjorde 
alla enskilda löften, resolutioner och undersökningar frukt- 
lösa. Också förekommo klagomålen under de följande åren 
vida talrikare än före 1642. 

Man finner häraf, att 1642 års riksdag ej saknade vissa 
företeelser, som anvisa honom ett betydelsefullt rum. Re- 
geringen hade visserligen på flera sätt visat ständerna sin 
öfverlägsenhet: men dessa hade ock i vissa fall proteste- 
rat mot hennes förmynderskap. Dessutom voro tvisterna 
å riddarhuset och allmogens besvär vigtiga tidstecken, som 
antydde en ny utvecklingsperiod i svenska riksdagshistorien. 

Det vi gti gaste resultatet af 1642 års riksdag var utan 
tvifvel det nya utskrifningssättet, hvilket genast tillämpades, 



111 

sedan landshöfdingame och kommissarierna fått i uppdrag 
Skit undervisa allmogen om motiverna och att uppmana dem 
i tid förena sig om visse knektar, i hvilket fall de ej be- 
höfde mangrannt infinna sig vid utskrifhingen *). Adeln lät 
nu liksom vid de öfriga utskrifningama under förmyndare- 
tiden äfven sin fredsmil undergå utskrifning. Vidare för- 
anledde, riksdagsbeslutet kraftiga åtgärder till gästgifveri- 
väsendets ordnande, den första egentliga fattigvårdsstadga 
utfärdades, och början gjordes snart till upprättande af 
komhus i landsändarne, ehuru ständerna ej synnerligen 
uppmuntrat regeringens förslag härom. 

Från denna tid börjar en ny personlighet alltmer träda i 
förgrunden på Sveriges politiska skådebana: det är den sexton- 
ånga drottningen, som tilldrager sig allt större uppmärksam- 
het såväl för sina ovanliga egenskapers som för den annalkande 
myndighetens skull. Redan vid åtta års ålder (Dec, 1634) 
beskrifves hon af franske ambassadören D'Avaux såsom 
ovanlig och påminnande om fadren-). Någon tid derefter 
prisar drotsen i bref till kanslern drottningens lofvande 
anlag: »hon har en ädel natur och ett kungligt sinnelag, 
apprehenderar och beklagar modrens fauter» o. s. v.^) Skild 
från modren och ställd under pfalzgrefvinnans och kanslerns 
nppsigt, utvecklade hon snabbt sina utmärkta egenskaper: 
hon ådagalade redan nu det skarpa och mogna förstånd, 
det manliga väsende, som 1641 föranledde kanslern till det 
omdöme, att »H. M. icke är som en qvinnsperson, utan 
behjertad och af ett godt förstånd, så att om H. M. icke blir 
cornimperad, inger hon nu godt hopp om sig»*). Sedan hon 
iiågon tid njutit kanslerns dagliga undervisning i statssaker, 
började regeringen småningom meddela sig med henne i 
politiska ämnen. Redan 1639 under regeringens resa un- 

') Memor. f. alle landsh. af d. 8 Mars 1642. Rreg. 

*) »La petite reine est assez belle et a fort bonne grace, mais surtout 
elle a la contenance si assurée et quelque chose si hardi dans le 
visage, qu'elle est bien fille de son pere»: Lettre de Sr D'Avaux ä 
BoutMUier. (Wahr.) 

") Bref af d. 1 Jan. 1636. Ox. saml. 

O K&dsprot. d. 4 Jan. 1641. 



112 

(lerrattades hon genom bref om tilldragelserna i Tyskland. 
Ett sådant meddelande skedde från sommaren 1640 regel- 
bundet och postdagligen genom någon af rådet. Från 1641 
började hon mottaga fråmmande sändebud, och den 9 Jan. 
1642 har hon för första gången åhört rådets öfverläggningar, 
då kanslern å hennes vägnar tilltalade rådet och frågorna 
debatterades för och emot till hennes undervisning. Dock 
var det ej förr än d. 12 Maj 1643, då danska kriget stod 
för dörren, som hon regelbundet började bevista rådets sam- 
mankomster ^). Man ville härigenom äfven förtaga verk- 
ningame af ett skadligt sidoinflytande, som sökte nedsätta 
förmyndame i drottningens ögon. Att dylika försök icke 
saknades, är otvifvelaktigt: i främsta rummet misstänktes 
pfalziska huset och dess anhängare. 

Pfalzgrefven Johan Casimir hade, som vi sett, besegrad 
dragit sig tillbaka ur striden méd regeringen sommaren 
1634. Dock förmådde han icke genast afhålla sig från all 
störande inblandning i regeringens företag, hvarföre kan- 
slern ännu sommaren 1635 måste anbefalla de hemmavarande 
stränga åtgärder, om han icke höUe sig stilla 2). Men från 
1636 och kanslerns hemkomst afhördes icke vidare några 
klagomål öfver hans uppförande. Härtill bidrog utan tvifvel 
det förtroende, som regeringen visade hans familj genom att 
anförtro pfalzgréfvinnan (död i Dec. 1638) vården om unga 
drottningen. Man har påstått, att detta förtroende till den 
grad missbrukats, att pfalziska huset planmässigt sökt in- 
gifva drottningen hat och bitterhet mot förmyndame. Härpå 
torde icke finnas något bevis; otvifvelaktigt är dock, att hon 
af sin omgifning tidigt lärt att misstro och ogilla förmyndar- 
nes regeringssystem och åtgärder. Som ett arf från denna tid 
kan man ock betrakta den starka fredskärlek, som hon under 
sina första regeringsår ådagalade ^). Detta ogillande af kri- 



Rådsprot. d. 21 Juli 1640, 1 Juni 1641, 9 Jan. 1642, 8 o. 12 Maj 

1643. Eansl. till sonen Johan d. 13 Maj 1643. 
») Kansl. till drotsen d. 14 Aug. 1635. Kongl. bibi. 
3) Denna visar sig hos henne ganska tidigt: se t. ex. hennes br. till 

pfalzgr. d. 23 Maj 1641: Arckenholtz I, 56. 



113 

get och af den hushållning med statens medel, som kriget 
föranledde, var det utmärkande draget för Johan Casimirs 
politiska åsigter, liksom det följde af hans personliga in- 
treesep och böjelser: såväl dessa åsigters beskaffenhet som 
hela pfaizgrefvens ställning i Sverige ställde honom i oppo- 
sition mot det högadliga partiet och i förbindelse med sam- 
hällets lägre kretsar. Man tycker sig igenkänna de första 
svaga konturerna till det politiska system, som pfaizgrefvens 
sonson slutligen skulle med sådan skärpa genomföra. 

Emellertid syntes det bästa förhållande råda mellan 
pfalzgrefven och regeringen efter 1636. Man visade den 
förre allsköns aktning och uppmärksamhet: han uppvaktades 
med vördnadsfiiUa skrifvelser och underrättades regelbundet 
ur kansliet om de utländska tilldragelserna. Man inhem- 
tade till och med hans råd i vissa frågor ^). Han hade 
dock äfv^en andra källor än de officiella att tillgå för kän- 
nedomen om hvad som föregick. Sådana voro t. ex. hans 
Bons lärare Bengt Baaz, som tillika tjenade honom som ett 
slags politisk agent vid hofvet: äfvenså sekr. Nils Tungel, 
som både af böjelse och af egennytta gick regeringens mot- 
ståndare tillhanda. Vi känna af det föregående pfaizgref- 
vens gamla vänner inom sjelfva regeringen och rådet, Gyl- 
lenhjelm och Skytte: dessa, som efter kanslerns hemkomst 
funno sig alltmer aflägsnade från styrelsen, hade slutit sig 
närmare till honom, och till dem sällade sig efterhand så^ 
dane, som dels hade anledningar till missnöje med de 
styrande, dels tiU följe af drottningens kända sympathier 
väntade sig pfalzarnes snara upphöjelse till makt och infly- 
tande. Sådane funnos både inom den högre embetsmanna- 
klassen och bland kyrkans män: äfven Per Brahe har vid 
denna tid visat pfalzgrefliga familjen mycken benägenhet 2). 
Deremot fortfor det herrskande partiet med kanslern i spet- 
sen att med sträng konseqvens tiUbakavisa alla försök från 

' • 

O Se t. ex. reg. till pfalzgr. d. 10 Aug. 1639.. ; 
^ Se Baaz' brefvexling med pfalzgrefven, Hr S. H. 27, 213, rådsprot. 
d. 18 Maj 1641 m. fl. 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Fönuyndave. O 



114 

pfalzgrefvens sida att gOra sina barns dynastiska anspråk 
gftllande. Att man h&rvid hade lagens bokstaf för sig, kan 
ej förnekas, men lika visst torde vara, att samhällets väl- 
förstådda intresse fordrat en närmare bestämning af succes- 
sionen, som med ledning af reg.formens § 65 *) kunnat ske 
genom en obetydlig förändring af arflföreningen, och hvari 
regeringen sannolikt funnit stöd och bifall af riksens stän- 
der. Härvid har regeringen väl mindre varit ledd af und- 
seende för drottningens omyndighet, såsom sedermera före- 
gaCs, än af förkärlek för de aristokratiska intressena. 

Vi hafva sett, huruledes nämnda successionefråga väcktes 
1634 inom rådet med afsigt att uttryckligen frånkänna pfal- 
zame arfsrätten, men att kanslern röstat för uppskof. Får 
man sätta tro till en uppgift af riksamiralen, så har samma 
plan blifvit bragt å bane fem år senare (1639). I bref till 
pfalzgrefven af d. 20 Nov. säger han sig hafva utspanat en 
hemlig intrig, riktad dels mot det kungliga husets arfsrätt, 
dels äfven mot adelns frihet. Till förekommande häraf ville 
han på nästa riksdag föreslå en revision såväl af successions- 
ordningen som af andra författningar, med förevändning 
hemtad från den några år försummade embetsredovisningen. 
Härom handlade väl äfven den proposition, som Gyllenhjelm 
i bref till marsken 1640 sade sig vilja framlägga för »rege- 
rande riksens råd och samtlige ständerna», men hvaraf icke 
heller något resultat förspörjes 2). 

Emellertid hade från den förenade Pfalz- och Wasa- 
stammen en kraftigare telning uppvuxit mellan partierna, 
ett föremål för det enas farhågor, det andras förhoppningar. 
Man fann snart, att han gjorde skäl för bådadera, isynner- 
het sedan han med äktenskapets band sökt att stärka fränd- 
skapens. Carl Gustaf följdes derföre med en viss misstänk- 
samhet af regeringen: man fann det t. ex. otillständigt, att 



*) Denna § åberopades i denna sak både 1644 i »mästadels gode pa- 
trioters betänkande om reg.f ormen» och 1649 af drottningen sjelf. 
Se H. S. H. 28, 70. 

>) Sy. mäns br. o. mss. I, n:o 92 och De la Gärd. ark. Yl, 131. 



115 

han företog resor omkring landet, att han under sin utländ- 
ska resa 1639 aflät en skrifvelse till weimarska arméen efter 
hertig Bernhards död med uppmaning till trohet mot Sve- 
riges krona ^) o. s. v. Efter hemkometen synes han först, på 
uppmaning af Per Brahe, hafva vändt sin håg till kriget (vå- 
ren 1641), men enligt fadrens önskan afstått derifrån. Straxt 
derpå har pfalzgrefven på Gyllenhjelms tillstyrkan offentli- 
gen i rådet anhållit om någon tjenst för sin son, men fått 
undvikande svar 2). Samtidigt företogs äfven den länge 
omtalade frågan om syskonbarns giftermål till behandling; 
kanslern yrkade på absolut förbud, i hvilken åsigt äfven 
biskopame vid 1642 års riksdag med Paulinus i spetsen 
syntes instämma. Joh. Skytte sökte åter både ur bibeln 
och statsresoner försvara dylika äktenskap^). Denna punkt 
öfverlemnades sedan bland andra rättsfrågor till lagkommis- 
sionens ompröfning, enligt hvars förslag dylika äktenskap 
skulle tillåtas efter särskildt medgifvande *). Ännu en gång, 
vid riksdagen 1644, hänsköts frågan till presterskapet med 
anledning af ett enskildt inträffadt fall; utslaget blef unge- 
fär detsamma som 1642, ehuru några stift gjorde mildrande 
tillägg 0. 

Sedan pfalzgrefven i början af 1642 gjort ännu ett få- 
fängt försök att få sonen anställd hemma ^), gaf han sitt 
samtycke till hans utresa till arméen. Såväl nu som se- 
nare, då Carl Gustaf skulle antaga ett befäl vid krigshären, 



*) Marsken till kansl. hösten 1639: Ox. saml. Jfr äfven C. Gustafs 
br. till fadren d. 12 Juni 1641: Adlersparre Handl. sv. hist. IV, 

p. xxvn. 

«) Carl Gustaf till Johan Casimir d. 20 Maj och 17 Juli 1641. Baaz 
till pfalzgrefven d. 19 Juni 1641: Adlersparre Handl. i Sv. Hist. och 
Hist. saml. Rådsprotok. d. 31 Juli 1641, hvarpå Gyllenhjelm för- 
^gäfves påminde om saken i rådet. 

») Rådsprot d. 1 April 1641, d. 19 o. 22 Febr. 1642. Baaz tiU pfalz- 
grefven d. 15 Febr. o. 1 Mars s. å. 

*) Rådsprot. d. 9 Febr. 1643. Baaz till pfalzgrefven d. 4 Mars s. å. 

•) Presterskapets utlåtande samt Lincopensium och Stre^gnensium äf- 
vensom biskopames i Skara och Wiborg särskilda oetänkanden 
finnas i Nordinska saml. Eccles. XIU. Jfr Baaz till pfalzgr. d. 12 
Okt, 16 o. 23 Nov. 1644. Rådsprot. d. 15 Nov. s. å. 

•) Rådsprot. d. 7 o. 18 Jan. 1642. 



116 

tillstyrktes hans f&rehafvande af drotsen, men afstyrktes sit 
kanslern, som betraktade saken med misstroende och utta.— 
lade sin varning deremot ^). Regeringen fann sig hög-st 
besvftrad deraf, att pfalzgrefven städse frågade henne till 
rids angående sönemas och mågames »accommodement» 
samt döttramas giftermål. Hon fann detta misstänkt oeK 
sökte alltid undvika bestämdt svar, liksom dessa saker icke 
komme henne vid, hvilket åter föranledde häftiga utbrott 
af missnöje å pfalzgrefv^ens sida ^). 

Man har svårt att förstå kanslerns mening med denna, 
afvoghet mot Carl Gustaf och hans afsigter på drottningens 
hand. Med sin klara blick kunde kanslern ej undgå att 
finna vådorna af en union med ett annat land, t. ex. Bran- 
denburg, och att deremot uppskatta fördelame af att ega 
en infSdd furste af sådana egenskaper vid drottningens sida'^. 
Men hvad skulle ej en sådan gemål komma att betyda och 
hvad skulle ej aristokratien hafva att frukta af en man med 
hans ärelystnad, energi och ärfda tänkesätt? Så säkert det 
också är, att Christina i kanslern egde den trognaste för- 
svararen af sin thron, och så mycket det stred mot hans 
natur att uppgöra bestämda planer mot arfriket, så hade 
han dock visserligen ogema öfverlåtit denna arfsrätt åt en 
ny ätt. Skulle dessutom någon högtsträfvande tanke för 



') Förra gången (d. 10 Juni 1642) med de orden: Estote memores 
verborum meorum, cum fata me subtraxerint! Rådsprot. Jfr kansl. 
till pfalzgr. d. 14 Mars 1643: Steg. saml. Kansl. till sonen Johan 
af d. 14 Juni 1642. Baaz till pfalzgr. d. 15 Dec. 1643. 

2) Så hade han i Okt. 1642 vid ett besök hos drottningen i Nyköping 
»fulminerat» öfver regeringens längsamhet i att svara honom. Då 
man föreställde honom regeringens myckna göromål, utbrast han: 
was Teufel isfs änders dann fressen und saufen! Åke Axelsson 
Natt och Dag till kansl. d. 19 Okt. 1642: Oxenstj. saml. Jfr regens 
bref till pfalzgr. d. 16 Juli o. 26 Aug.: Rregistr. Kådsprot. d. 7 
Jan., d. 6 o. 7 Dec. 1642. 

') Jfr hvad Rosenhane yttrar i br. till pfalzgr. 1642: ingen borde 
vara nog förblindad att föredraga en främling framför den, »qui 
est nourri panni nous, de notre religion, de notre langage, de nos 
moeurs, d*une tres agréable et douce humeur, accort et sage» o. s. v. 
Sv. mäns br. o. mss. IQ, n:o 144. Jfr äfven hvad Skytte d. 19 Febr. 
s. å. ordade i rådet om de »oheileme, som vore af conjunctione 
regnorum». 



117 

eonens räkning ännu hafVa hos kanslern qvarlefvat och i 
sin mån bidragit till denna ovilja? ^). 

Det är gifvet, att detta kanslerns handlingssätt skulle 
ytterligare stärka och befästa drottningens misstroende till 
regeringens afsigter. Vid tidepunkten för Carl Gustafs ut- 
resa finner man, att en hemlig underhandling föregått mellan 
drottningen, Gyllenhjelm och pfalzgrefven, hvarvid man till 
henne öfverlemnat ett slags promemoria öfver hvad som 
passerat inom styrelsen till ledning för hennes omdöme och 
för hennes politik efter regeringsanträdet. Man synes der- 
med hafva åsyftat att sätta pfalzgrefvens inflytande och rege- 
ringsmaximer i stället för Oxenstjemas -). 

Under sommaren och hösten 1642 upptogs regeringen 
mest af utrikes ärenden. Lifliga underhandlingar fortgingo 
med Frankrike, Danmark och kejsaren rörande fredsverket, 
hvartill Sverige redan utsett sina fullmäktige, Joh. Oxenstjema 
och Salvius, men som under försök till separatfreder af kej- 
saren förhalades. Mycken uppmärksamhet väcktes i hela 
Europa af den brandenburgska ambassaden till Sverige, som 
utom neutraliteten och enkedrottningens sak äfven föredrog 
den unge kurfurstens giftermålsanbud till Christina. Denna 
förbindelse betraktades med oblida ögon å ena sidan af 
Sveriges grannar, å den andra af kejsaren och Spanien: äf- 
ven Frankrike motarbetade förslaget och syntes till kanslerns 
stora harm understödja konungens i Polen frieri. Kanslern 
var numera alldeles obenägen för kurfursten, hvilken han 
dessutom ansåg framkasta detta förslag mer »såsom ett ex- 
pedient att vinna bättre conditioner och undvika några be- 
svär än att han derpå gör stort fundament». Dock synes 
saken blifvit alldeles opartiskt hänskjuten till drottningen, 
som visade den bestämdaste motvilja derför ^). ,, 

^) Så har åtminstone Carl Gustaf sjelf ansett saken. Ännu 164Q såg 

han i £rik Oxenstjema sin farligaste rival: se hans brefvexl. i H. 

S. H. 27, 222, 229, 236. Jfr Vitt. Siri Mercure IX, 349 (enligt M. 

G. de la Gardies uppgift). 
«) Gyllenhjelm till pfalzgr. af d. 18 o. 24 Juni 1642; den senare till 

den förre af d. 22 Juni s. å. Stegeb. saml. 
*) Dä några utsedde riksråd inhemtade drottningens egen tanke och 

äfven utvecklade skälen för saken, så anförde hon isynnerhet de 



118 

Från början af år 1643 sysselsatte sig regeringen med 
att fullständigt ordna postväsendet och dess styrelse, att 
efter tillkallande af De Geer och andra sakkunnige män 
granska den nya myntordningen samt leda lagkommissionens 
arbeten. Under sommaren rådplägades med deputerade jErån 
östersjöprovinserna, hvilkas statsrättsliga förhållanden nu 
närmare reglerades, liksom under förra året deras kyrkliga. 
Den förestående krisen med Danmark var dock den för till- 
fället brännande frågan, som länge debatterad i rådet för- 
anledde regeringen att till Okt. inkalla en allmän riksdag. 

Det är af intresse att höra, på hvad sätt en främling 
uppfattade och bedömde den inre ställningen i Sverige vid 
denna tid. Den franske residenten baron de Rorté, som 
efter en flerårig vistelse i Sverige lemnade landet sommaren 
1643, har i en relation till sitt hof derom yttrat sig sålunda^ 
»Detta land», säger han, »har under förmyndaretiden varit i 
åtnjutande af mycken inre enighet och ro, hvartill bidragit 
det goda förstånd, som herrskat inom regeringen och rå- 
det: några små misshälligheter hafva icke tillfogat det all- 
männa något synnerligt afbräck. Den unga drottningen 
förstår väl att bedöma sin ställning och vet att dölja sina 
känslor och sympathier. Kanslern, som finner sig icke vara 
synnerligen älskad af henne ^), har för att betaga henne alla 
anledningar till misstroende och afund låtit henne deltaga i 
alla rådets förhandlingar. Kanslern är fortfarande den som 
leder det hela, men grefve Per Brahe skall snart vinna 
stort inflytande r styrelsen, isynnerhet som han är i gunst 
hos drottningen och af henne anses stå på hennes bästa. 
Det missförstånd, som förut herrskat mellan dessa båda 
herrar, har efter Brahes befordran till drots småningom 

religiösa betänkligheterna; vid den invändningen, att kurfursten 
kunde ändra religion, inföll hon ifrigt: »den menniska, som förne- 
drar sin gud, bör icke sättas någon tro till af andra.» Åke Natt 
och Dag till kansl. d. 2 Sept. 1642. Ox. saml. Jfr Pufendorf XIV, 
49, rådsprot. d. 10 Aug. 1642, Arckenholtz Hl, 197, Négoc. secr. o. 
Wahr. ant. 
O Jfr hvad franska hofvet har att berätta härom i bref till sina lega- 
ter i Mönster af d. 14 Jan., 18 Mars o. 22 Juli 1645: Négoc. secr. 
de la paix de Westph. H, 2, ss. 18, 66, 100. 



119 

upphört, ehuruväl denne fortfarande visar större förtroende 
fCpT De la Gardie än för kanslern. Det Banérska partiet, 
till hvilket äfven riksskattmästaren hörde, är numera upp- 
löst, efiber fältmarskalkens och hans bror riksmarskalkens 
död, hvarefter blott den föga omtyckte vicekanslem åter- 
6tå.r *). Sedan detta öppna motparti är borta, har kanslern 
för ögonblicket inga andra att frukta än några hemliga ovän- 
ner, hvaribland märkes baron Skytte, en uppkomling, som 
ehuru aflägsnad från drottningens närhet icke underlåter att 
medelst brefvexling ingifva henne känslor och åsigter stri- 
dande mot kanslerns. Men kanslern, understödd af fält^ 
marskalken Horn och andra sina verktyg, har ännu icke 
förlorat något af sitt anseende, om han också genom ålder- 
domen förlorat sin forna kraft och verksamhet». Med an- 
ledning af dessa upplysningar anbefallde Mazarin Frankrikes 
representant i Sverige, att småningom söka vinna insteg hos 
kanslerns motståndare, hvilkas seger man förutsåg, men att 
fortfarande låtsa tillgifvenhet för honom intilldess saken var 
afgjord ^). 

Sedan riksdagen sammanträdt i början af Okt. och sedan 
den första propositionen med redogörelse för krigets och 
underhandlingamas allmänna gång och med begäran om 
utskrifhing och bevillning d. 10 Okt. blifvit till stånden 
öfverlemnäd, föredrogs den vigtigaste frågan, den om danska 
kriget, för ett utskott af de tre högre stånden. Denna frå- 
gas besvarande stannade inom utskottet: till stånden hänsköts 
deremot den andra af de för utskottet framställda punkterna, 
den om drottningens myndighet. Det synes som om kan- 



Äfven Per Baner dog före minderårighetens utgång d. 13 Juli 1644. 
Dessförinnan afledo dessutom följande rådsherrar: Bengt Oxen- 
stierna och Herman Wrangel (båda gen.guvern. öfver Lifland) 1643, 
Clas Horn och Clas Fleming 1644. 

') Relation de ce qui s'est fait par le S:r Baron de Rorté ä son dé- 
part. de Suéde d. 13 Juni 1643, samt franska hofvets svar på denna 
skrifvelse af d. 13 Juli s. ä. Wahr. ant. ur Bibi. Imper. D. 18 
Mars 1645 skrifver Mazarin härom till De Rorté: »jusques å ce que 
vous y voyiez clair, vous feindrez et insinuerez au Chancelier, que 
notre sumsance et notre affection est toute pour lui»: Négoc. secn 
n, 2, p. 67. 



120 

slem velat förelftgga utskottet flera statsrättsliga ärenden, så 
t. ex. om adelns privilegier, regeringsformens öfverseende 
och stadfilstelse, om den senare borde ske genom drottnin- 
gen eller ständerna m. fl., och han tyckes till och med hafva 
afsett en revision af Norrköpings arfförening *). Särskildt 
var det en punkt i denna, som man ansåg behöfva närmare 
bestämmas, den om regentens myndighetsålder, som skulle 
inträda vid 18 år, dock så att han till sitt 24:de år blott 
utöfvade halfoa regeringen. Man fann svårigheterna att 
tillämpa detta stadgande: dels blefve det nästan omöjligt att 
i verkligheten genomföra, dels skulle det liksom öppna dör- 
ren för allehanda sidoinflytelser och förlama ^tyrelsens enhet 
och styrka. Att strängt tillämpa regeringsformen, som gjorde 
drottningen omyndig ända till sitt giftermål (§§ 52, 53), sattes 
icke ens i fråga. Det finnes ett skriftligt betänkande från 
denna tid, affattadt med Gyllenhjelms stil, beräknadt för 
»H. M:s halfve regeringsår», deri han dels råder henne att 
vid befordringar ej anse slägter eller partier, utan omhulda 
de ringare med de förnämare, till förekommande af split och 
aftind inom adeln, dels föreslår henne att tillsätta ett s. k. 
bivistande riksråd med en sekreterare att tillhandagå H. M. 
enskildt i hennes kabinett^). Detta kabinettsregemente bred- 
vid rådet var ingenting annat än ett legaliseradt sidoinfly- 
tande; afsedt att undantränga Oxenstjemska partiet kunde 
det hafva ledt till hela rådets förbigående. Då derföre frå- 
gan förekom på riddarhuset (d. 25 o. 26 Okt.), beslöt adeln, 
att drottningen redan vid denna riksdag borde tillträda re- 
geringen, hvilket äfven i rådet föreslogs af drotsen^). En- 
ligt sin egen uppgift har Christina emottagit ett dylikt anbud, 
men undanbedt sig*). Detta var väl äfven öfverensstäm- 
mande med kanslerns mening, hvarföre adeln ändrade sitt 



O Rådsprot. d. 7 o. 17 Okt. 1643. 

2) Betänkande om denna tidsens lägenhet och tillstånd uti H. M:s 

halfve regeringsår (odat. men tydligen från förra hälften af 1643). 

R.ark. bl. riksd.acta f. 1643. 
») Adelns prot. Rådsprot. d. 30 Okt. 
■*) Arckenholtz Hl, s. 200 n. 



121 

beslut, i frågan. Sedan detta stånd föreslagit full myndighet 
^-id 18 års ålder, men prestema yttrat sig tveksammare hvad 
den oinskränkta myndigheten beträffar, blef den förra me- 
ningen i riksdagsbeslutet införd såsom riksens ständers. 
Största betänkligheten mot det gjorda förslaget var väl, att 
de nödiga förberedelserna derför ej ännu voro gjorda, de 
omtvistade punkter ej ännu tillräckligt utredda, som vid re- 
geringstillträdet borde afgöras. 

Utskottets betänkande öfver kriget blef som vanligt i 
enlighet med regeringens önskan: dock hade presterna äf- 
ven nu talat för freden, hvaremot borgareståndets ordförande 
ifrigt tillstyrkt att »tasta dem an och vindicera injurias» ^). 
Afven bevillningen, som denna gång åter ökades med 1638 
och 1640 års spannmålshjelp, blef efter vanliga bearbetnin- 
gar genom rådet och landshöfdingarne höjd till det äskade 
beloppet, hos adeln beredvilligt, hos de ofrälse stånden mot- 
sträfvigt: att tvistepunkterna och missförhållandena ej heller 
nu voro afglömda, visade sig, då presterna klagade öfver 
patronatsrättens missbruk och syntes påyrka frälsets likstäl- 
lighet i bevillningen, eller då allmogen både i allmänna och 
enskilda besvär upprepade sin gamla klagan öfver godsför- 
säljningen och frälsets intrång: ett pasqvill med anklagelser 
mot vissa adelsmän inkastades i referendarie-kammaren. I 
resolutionen till allmogen, som man ej vågade trycka, ursäk- 
tade sig regeringen som förut med kriget och Gustaf Adolfs 
föredöme. Slutligen hade ständerna uppfordrats att åter 
yttra sig öfver flera redan förut afhandlade ekonomiska frå- 
gor pch öfver medlen att bringa de fattade besluten till rik- 
tig verkställighet. Då felet låg hos den exekutiva makten, 
så måste det väcka förvåning, att man åter vände sig till 



') Danmarks uppförande mot Sverige detta år skildras af kanslern 
sä: »I detta år hafver han oss således handterat, som vore vi hans 

pojkar och landet hans träl och egendom hvilket intet kan 

tålas utan med vår undergång, ty det försvagar oss, förtager oss 
alle medlen, och är för oss intet annat än ett hemligt frätande 
krig utan all Danmarks fara.» Kansl. till sonen Johan d. 23 Dec. 
1643 (Gjörwells saml). Jfr utskottets betänk, om kriget d. 16 Nov. 



122 

Bt&ndema i ämnet. Det låg i sakens natur, att dermed intet 
uträttades. 

Det krig, som nu uppblossade inom Sveriges egna grän- 
ser, tilldrog sig till en början hela landets uppmärksamhet. 
Nya ansträngningar, nya uppofiringar blefvo nödvändiga för 
alla samhällsklasser: man åtog sig dem äfven med stor be- 
redvillighet. Då det tyska kriget aldrig hade förmått till- 
vinna sig nationens sympathier, då folket med en viss mot- 
sträfvighet hade följt sina ledare till detta företag, hvars 
invecklade och aflägsna syften det ej förstod eller uppskat- 
tade, så var nu förhållandet helt annat: nu reste sig folket 
som en man, ehuru det gick till ett anfallskrig '). Riksens 
råd försträckte kronan 50,000 r:dr, adelns rusttjenst måste 
utgå, allmogen i landsändarne åtog sig en ny gärd till krigs- 
folkets beklädnad -), bönderna vid gränserna väpnade sig '), 
bergsbruken och slussverken måste afstå en del af sitt 
arbetsfolk, och städerna beviljade tillökning i sitt båtsmans- 
tal*). Nu visade sig frukterna af Clas Flemings oförtrutna 
mångåriga arbeten med svenska flottans nyskapande, då en 
ansenligare flotta af örlogsskepp och skärgårdsfartyg kunde 
löpa i sjön, än Sverige på mycket länge kunnat uppställa. 
Hade denna flotta äfven varit försedd med sjövan besätt- 
ning, så skulle hennes framgång blifvit ännu afgjordare. 
Vid detta tillfälle blefvo nya sjöartiklar utfärdade d. 20 
April 1644. 

Ehuru kriget sålunda afledde uppmärksamheten från 
de inre förhållandena, så var det gifvet, att sinnena skulle 
lifligt sysselsättas af drottningens förestående regerings- 



^) »Vi äre nu till verka att förmå ständerna till någon klåckelig end- 
sats och hjelp, eftersom vi ock finne dem på afla sidor dertill så 
villige och redobogne, att vi icke vete dem för detta någon gång 
dertill hafva varit mera benägne»: K. M. till G. Horn d. 9 Nov. 
1644. Kreg. 

2) Kronans försäkringsbref af d. 1 Maj 1644. Rregistr. f. d. 24 o. 30 
Aug. s. å. 

3) Dock klagade landshöfd. i Göteborg, att adeln frikallade sina bön- 
der härifrån. Rreg. d. 6 Maj. Vid sydöstra gränsen ingingo gräns- 
borna s. k. bondefred. Rreg. d. 6 April. 

*) D:o d. 10 Febr., 21 Mars, 5 Juli. 



123 

tillträde, och det desto mer, ju närmare den bestämda 
tidepunkten nalkades. En sådan händelse var synnerligen 
egnad att uppmana de olika intressena och partierna till 
okad verksamhet. Det herrskande partiet kände sig upp- 
fordradt till vaksamhet och fasthet, det ville stadga sitt in- 
flytande och möjligen skaffa sig nya garantier derför. Ännu 
var Oxenstjemas anseende oförminskadt: Torstenssons segrar 
och framgångarjie mot Danmark bidrogo ej litet att inför 
allmänna opinionen rättfärdiga hans utrikes politik. Det 
underlägsna partiet, som så länge varit tillbakahållet och 
nedtryckt genom kanslerns starka arm, hade med längtan 
motsett myndighetsåldern: väckt till nytt lif började det nu 
andas lättare, det samlade och ordnade sina talrika men 
förspridda anhängare och sökte efter det rätta uttrycket för 
ett missnöje, som länge hade jäst i tysthet. Men de miss- 
nöjda voro till sina intressen och motiver så skilda att någon 
sammanhållning knappt var möjlig. Det fanns nemligen 
missnöjde i thronens närhet samt inom rådet och högadeln, 
det fanns sådane inom den lägre adeln, det fanns slutligen 
äfven bland de ofrälse stånden, isynnerhet allmoge och pre- 
ster, till ett stort antal. I de förstnämndes opposition in- 
gick mycket, som var af rent personlig art, mot kanslern 
och hans anhängare samt för det pfalzgrefliga huset. Dervid 
anknöto sig dock äfven de stora principerna om arfrikets 
bestånd, om fredspolitiken, om ett förändradt finans- och 
befordringssystem, hvilka partiets ledare under tiden sökt 
inskärpa hos drottningen. Vi hafva omnämnt Gyllenhjelms 
skrift 1642 för hennes undervisning i dessa stycken och 
hans betänkande 1643 i samma syfte. Det finnes ett bref 
till drottningen från våren 1644, skrifvet af en »förnäm råds- 
person» '), som vill underrätta henne om »hvad som bland 
alla ständer höres och talas om denna tids tillstånd». Det 
innehåller en uppmaning, att hon genom äktenskap måtte 
betrygga landet mot valrikets vådor, med varning mot dem 
som vid brist på thronarfvingar skulle »trakta efter högre 



•) I^ordin. saml. Ups. bibi. Miscell XIII. Dat. d. 20 Maj. 



124 

ting». Fursöken att kasta skugga på den nedgående solen 
skedde ännu i hemlighet och under anonymitetens slöja. 
Under våren 1644 utkom i Frankfurt am Main en anonym 
skrift på tyska språket, snart öfversatt på flera språk, hvil- 
ken innehåller en icke utan talang skrifven framställning af 
allt som med eller utan skäl lades Ax. Oxenstjema till last 
af hans fiender: hon visar mycken kännedom af svenska 
förhållanden och synes icke hafva tillkommit utan medver- 
kan från Sverige ^). Det var icke tre år härefter, som Sve- 
riges ene representant i OsnabrQck öppet vågade föra sådant 
tal om kanslern, som att han sökte underhålla kriget f5r 
att hindra drottningens giftermål, införa valrike och adels- 
välde samt befästa sin egen makt'-). 

Det synes som både regeringen och hennes motparti haft 
för afsigt att vid den i början af Okt. 1644 sammanträdande 
riksdagen genomdrifva något afgörande beslut. Från ena si- 
dan väntades »särdeles punkter de majestate», hvarjemte frågan 
om syskonbarns äktenskap åter skulle väckas. Pfalzgrefvens 
anhängare åter tala om »hufvudintentionen» till hertig Carl 
Gustafs förmån, som nu borde sättas i verket'). Men intet- 
dera häraf kom till utförande. Regeringen inskränkte sig 
till att anbefalla adeln en förnyad granskning af regerings- 
formen, i afsigt att få vissa punkter förändrade, och mot- 
partiet har denna gång blott till drottningen enskildt fram- 
fört sina klagopunkter. Oppositionen var ännu ej organiserad 
eller fiiUt medveten om 'sitt mål, och de yttre förhållandena 
manade till enighet. Dessutom hindrades hvarje gemensamt 
uppträdande genom de enskilda ståndsintressen, som privi- 

Copia Schreibens eines vomehmen Schwedischcn vom Adel an einem 
Fränkischen vom Adel d. 9 April 1644. Förf. /riktar sig isynnerhet 
mot kanslerns makt- och krigslystnad, skatterna, godsafsöndrin- 
gen, öfverträdelsema af reg.formen, de lägre klassemas förtryck, 
kollegiernas föffRragande, Brahes och andres aflägsnande, giftermåls- 

Elanerna, förhindrandet af drottningens kröning o s. v.: Kongl. 
ibl.: pä latin i Eh^eströmska bibi.: ett extract nnnes i Négoc. secr. 
1, s. 190. — Baaz kallar denna skrift »ett träffeligt seriptum» i br. 
till pfalzgr. d. 26 Okt. 1644. 

2) Salvii yttrande till D'Avaux enl. dennes Mémoire till sitt hof af d. 
18 Mars 1647:^ Négoc. secr. de la paix de Westph. IV, p. 50. 

3) Baaz till pfalzgr. af d. 17 Aug., 14 Sept. o. 5 Okt. 1644. 



125 

legiifrågonia kallade till lif. Att allmogen, som infunnit sig 
talrikt (208), bakom sig haft hemliga ledm-e och tillskyndare, 
lider intet tvifvel '). 

Sedan adeln på regeringens uppmaning beslutit granska 
regeringsformen, utsågs härför ett utskott af 40 personer 
och medstånden inbjOdos genom deputationer till gemen- 
samt uppträdande i frågan. Som borgerskapet ej anträffats, 
och allmogen ej velat höra talas om något annat, förrän 
deras klagoskrift blifvit besvarad, sammanträdde blott ut- 
skott af de två högre stånden till öfverläggning, d. 15 Okt. 
hos adeln och d. 17 hos -presteståndet. Att prestema i 
början ansågo regeringsformen ej böra underkastas någon 
vidare granskning, var ganska ursäktligt, då regeringen sjelf 
1634 genomdrifvit, att stadgan förklarats evärdelig. Slutli- 
gen gjorde de några anmärkningar vid punkterna om reli- 
gionen, om hof-, jägeri- och landstaten, hvari de önskade 
indragningar, om öfverståthållare-embetet och ändtligen vid 
de två vigtiga ft^ågoma om utskottsmöten och successionen^). 
Någon skriftlig framställning af dessa anmärkningar synes 
ej hafva skett, ej heller någon vidare samverkan egt rum 
häri mellan de båda stånden. Deremot har adeln, efter er- 
hållen påminnelse, till regeringen ingifvit sitt betänkande 
d. 18 Nov. '), som dels påyrkar ett strängt iakttagande af 
revisionsstadgan och af rätt forum, dels föreslår, att antalet 
af landshöfdingar och regementen må lemnas obestämdt, de 
förras tjenstetid förlängas och att bCrgsamtets plats må be- 
stämmas, dels ändtligen fordrar förändring eller förklaring 
af §§ 43, 52 och 65. Den förstnämnda punkten rörer em- 
betsmannamötet, af hvilket ständerna verkligen rönt intrång, 
de två senare borde enligt adelns åsigt bringas till likhet 
med Norrköpings arfförehing, som hvarken gjorde äktenskap 
till vilkor för frökens myndighet, ej hellor begagnade ut- 

Baaz talar om »gode patrioter som bonden informera»: kanslern 
varnar för »spyflugor som söka att sticka något ondt stånden emel- 
lan». Baaz till pfalzgr. d. 26 Okt o. rådsprot. d. 22 Okt. 

*) Adelns prot. d. 11—17 Okt. Ahlqvist a. st. ss. 106—7. Hvari an- 
märkningarna bestodo, synes ej af protok. 

*) Tryckt hos Tham 3, ss. 404—6. • 



126 

tiycket: »ättlfiggar å sido». Den sifitnämnda anmärkniDgen 
hade under gynnande omständigheter kunnat begagnas till 
ett uppslag för successionsfrågans afgörande, och sannolikt 
var det för att undvika djlika ömtåliga ämnen, som Chri- 
stina förklarade sig vilja uppskjuta regeringsformens stad- 
fästelse till sin kröning. Häri styrktes hon utan tvifvel af 
sina slägtingar och förtrogna, hvilka önskade förändringar, 
som ej för tillfället kunde genomdrifvas. Emellertid har 
regeringen ännu i Nov. 1644 tagit för afgjordt, att bekräf- 
telsen nu genast skulle följa, liksom äfven adeln i sitt svar 
på propositionen derom anhållit^). Drottningen lofvade vis- 
serligen, att regeringsformen skulle fortfarande tillämpas, 
under beröm öfver den goda erfarenhet, man haft deraf un- 
der minderårigheten; men detta löfte synes föga allvarligt 
menadt, då hon 1649 kunde yttra, att regeringsformen ej 
var något »säkert och visst fundament att gå efter», såsom 
dels i många stycken »impracticabel», dels af ingen konung 
underskrifven -). Det vissa är emellertid, att förvaltningen 
i sin helhet förblef ordnad i enlighet med regeringsformen, 
om hon ock fortfarande som dittills icke så strängt efter- 
lefdes i åtskilliga speciella punkter. De vigtigaste punkter, 
i hvilka förmyndarestyrelsen tillåtit sig öfverträdelser, voro: 
den om kollegiemas sammansättning, deras juridiska och 
administrativa ansvarighet, om landshöfdingames antal och 
treåriga tjenstetid, om riksdagens och utskottsmötets samman- 
sättning, om godsafsöndring och adelskaps förlänande, om 
frökens myndighet och om embetsutöfning utom hufvud- 
staden. 

Hvilka förändringar af regeringsformen, som af vissa 
regeringens motståndare åsyftades, visar sig af det betän- 
kande, som af dem blifvit i »mästadeles ständemas och gode 
patrioters» namn affattadt och sannolikt äfven till drottnin- 
gen på enskild väg framlemnadt ^). Dess innehåll ger vid 



O Adelns prot. d. 6 Nov. Svaret hos Tham 3, 395 ff. 
2) Rådsprot. d. 27 Febr. 1649. (H. S. H. 28, 104.) 
») Nordin, saml. Riksdagsacta IV, 36. Tryckt hos Tham 3, 409 ff. 
Jfr Geijers hiet. 3, 403—4. 



127 

Jianden, att det utgått från adeliga upphofsmän: att ingen 
af borgerskapet och knappt någon af presteståndet deri del- 
tagit, visar sig af §§ 9 och 13. Deremot är det beräknadt 
på att vinna bifall af adeln, särdeles den lägre, och af all- 
mogen, dock så att den senares klagopunkter äro blott i 
allmänhet vidrörda, den förras temligen noga. Vissa egen- 
heter i stil och tankegång påminna om GjUenhjelm: det 
starka betonandet af ständemas rätt erinrar äfven om Joh. 
Skytte. Anspråken drefvos nu så långt, att ständerna borde 
deltaga i tillsättningen af riksembetsmän, landtmarskalk, gu- 
bematorer af riksens råd m. fl. samt ega genom deputerade 
kontrollera både rikets drätsel och öfriga förvaltningsgrenar. 
Det kan möjligen vara samma betänkande, som Gyllenhjelm 
1640 ämat delgifva råd och ständer eller som han 1642 med- 
delat drottningen och pfalzgrefven. Ett dylikt författarskap 
framlyser ock i anspelningarna på kanslerns person och slägt, 
äf^ensom deri, att arfrikets fördelar inskärpas och pfalziska 
husets arfsrätt bestämdt påyrkas. Visst är, att de stora an- 
språken för ständemas räkning voro mer riktade mot oli- 
garkien än mot konungamakten. Att icke inskränka den 
senare genom den nya konungaförsäkran, deri synas de olika 
partierna genom tyst öfverenskommelse men af olika moti- 
ver hafva förenat sig. Om hela frågans behandling vet man 
blott så mycket, att kanslern 1643 yttrat sig för bibehållande 
af Gustaf Adolfs konungaförsäkran, och att konungaeden 
blifvit 1644 i sammanhang med regeringsformen upptagen 
till behandling hos adeln, men sedan afhöres ingenting, in- 
nan försäkringen d. 7 Dec. verkligen afgafs utan de inskrän- 
kande tilläggen af 1611 ^). 

Kedan innan svar på propositionen, rörande regerings- 
anträdet och nya bevillningar, blifvit af stånden afgifua, 
hade allmogen d. 15 Okt. till regeringen inlemnat en skrifb- 
Mg inlaga, hvarpå begärdes besked, innan propositionen 
kunde besvaras. Efter fåfänga klagomål vid flera riksdagar, 
hade allmogen nu skridit till att sjelfva föreslå botemedlen 



O Rädsprot. d. 25 Okt. 1648: Adehis prot. d. 12 o. 14 Okt. 1644. 



128 

och hade derigenom för första gången väckt en fråga, som 
sedan ej kunde falla, nemligen den om reduktion. Denna 
gången yrkade de blott på köpegodsens restitution med un- 
dantag för regeringsherrarnes egna gods. Derjemte fordra- 
des frälsets likhet med krono och skatte i utskrifning samt 
i utgörande af landtågsgärden och spannmålshjelpen, hvilka 
gärder bönderna i alla fall måste oafkortade erlägga till 
adeln. Slutligen klagades öfver olagliga sätesgårdar, öfver 
adelns försvarsfolk och tiondefogdarne ^). I stället för att 
lyssna till dessa fordringar, hvarigenom så många olyckor 
kunnat förekommas, skyndade rådet att föreslå adeln en ge- 
mensam supplikation till drottningen, i hvilken begärdes ej 
blott privilegiemas bekräftelse, utan äfven deras förbättring. 
Sedan densamma d. 18 blifvit af adeln antagen och d. 19 
till drottningen öfverlemnad, erhöll bondeståndet d. 22 af 
regeringen en varning och uppmaning att svara på propo- 
sitionen^), hvilket också skedde d. 29 på samma gång med 
de öfriga stånden. I detta svar påminde allmogen för andra 
gången om köpegodsens återlösen, som borde underlättas 
genom att ej fastställa någon preskriptionstid, samt om ga- 
rantier för sin skatterätts bestånd. Afven presteståndet lät 
nu förstå, att frälset borde utgöra krigsgärderna lika med 
andra, ett påstående, som dagen derpå tillskyndade ståndets 
utskott en skrapa af kanslern för det de missunnade adeln 
företrädet och åstadkomme oenighet mellan stånden. Ut- 
skottet sköt skulden på det lägre presterskapet, som ej kunde 
beröfvas sin rösträtt •*). 

Allmogen gjorde ännu ett tredje försök att vinna gehör; 
då regeringen uppmanade dem att ytterligare höja sin be- 
villning, inlade de ännu en supplikation om köpegodsen, 
med uttryck af missnöje deröfver, att den dithörande punkten 
i deras svar på propositionen ej blifvit på rikssalen uppläst. 
Enligt en samtida berättelse voro en del bönder till och 
med beslutna att i värsta fall sjelfve bidraga till godsens 

») Rådsprot. d. 15 Okt. Inlagan tryckt hos Tham 3, 384 ff. 
2) Adelns prot. 3, 354 ff., 388. Rådsprot. d. 22 Okt. 
') Riksdagsacta f. 1644. Rådsprot. d. 30 Okt. 



129 

återlösande under kronan igen^). Nu beslöt man att skrämma 
de envisa bönderna: de uppkallades i rådet, der deras före- 
hafvande stämplades såsom uppror och majestätsbrott samt 
skarpt tillrättavisades.- Och ehuru de nu till den dubbla 
spannmålshjelpen ytterligare lade en landshjelp af 6 mk. s. m. 
af hvarje mantal, fäste man icke vidare afseende vid deras 
fordringar, än att adeln mot«träfvigt medgaf utskrifoing för 
en del af sitt försvarsfolk -). Deremot hade adeln knappt 
förhöjt den åtagna kontributionen från 1 d. till 1 r:dr för 
hvar 5 marks rusttjenstsränta, förrän drottningen hugnade 
dem med bifall till deras begäran öm privilegiemas utvid- 
gande. Detta var ett svar på allmogens klagomål, som lät 
dem tydligt förstå, hvad de hade att vänta sig för framtidien. 
Adeln hade således utan svårighet genomdrifvit sina 
önskningar oaktadt allmogens och prestemas gensägelser. 
Dessa hade ej heller utgått från en gemensam plan och 
kunde derföre icke göra sig gällande med något eftertryck. 
Dessutom förlamades presternas motstånd genom deras sträf- 
van efter nya privilegier, hvartill de behöfde regeringens 
medverkan. Slutligen hade samma privilegiifråga framkallat 
en splittring inom sjelfva ståndet mellan det högre och det 
lägre presterskapet. Det var det senare, som dikterat det 
misshagliga svaret på propositionen •'*) : och då från samma 
håll yttrats missnöje med det nya förslaget till privilegier, 
så blef detta en välkommen förevändning för regeringen att 
uppskjuta hela frågan. Detta förslag, som ej finnes i behåll, 
uppgifves vara författadt af Johannes Matthiae: det synes, 
såvidt man kan döma af rådsprotokollen, ha varit vidlyftigt 
och afsedt att ersätta en ny kyrko-ordning*). Erkebiskopen 

') Enl. Ehrenstens Oförgripl. bevis mot adelns rättighet öfver skatte- 
gods, s. 4. 

») »Murmerade fuUer och beklagade sig öfver landtmarskalken», heter 
det härom i adelns prot. s. 373 jfr s. 407—8 och rådsprot. d. 
5 Dec. 

*) Rådsprot. d. 30 Okt. Baaz till pfalzgr. d. 26 Okt. s. å. 

*) Det benämnes i rådet »ordning»: man citerar S 46 deraf, medan 
1647 års privil. blott innefatta 23 §§. Rådsprot. d. 4 Dec. Ahlqvist 

, a. st. s. 107. 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. 9 



130 

antydde i rådet, att drottningen redan gifvit sitt samtycke, 
hvarpå kanslern svarade, att detsamma »toucherade ock an- 
dre stAnders privilegier». Hvad som mest stötte rådet för 
hufvudet var, att presterskapet ville försäkras om sin rätt 
såsom ständer ^), att biskoparne skulle åtnjuta »absolut dis- 
position» öfver såväl stiften som akademier och skolor. Man 
fäste sig äfven vid uttrycket »urminnes praerogativ» och vid- 
rörde åter behofvet af blandade konsistorier, der besluten 
fattades coUegialiter. Presterskapet måste för tillfället afstå 
från sitt förehafvande, och ej ens den gamla kyrko-ordnin- 
gens omtryckande medgafs af regeringen 2), hvaremot drott- 
ningen i sin försäkran utlof\ade en ny sådan. 

Den redogörelse, hvarmed förmyndareregeringen afslu- 
tade sin förvaltning, har af kanslern blifvit affattad i allmänna 
ordalag'). Deri omnämnes blott särskildt, att förordningar 
och stadgar måst utfärdas, att embets- och läroverk, städer, 
bergsbruk och manufakturer blifvit dels nyskapade, dels 
förbättrade, att några frälsegods blifvit kronan tillbytta, att 
skatte- och kronogods blifvit i högsta nöden sålda, »men i 
verket pantsatte», med kort lösetermin, som dock kunde af 
drottningen förlängas, samt att ett antal af adelskap och do- 
nationer blifvit utdelade. Ett af regeringen utlofvadt sam- 
mandrag af alla adelsbref och donationer under minderårig- 
heten samt en af drottningen begärd öfversigt af all kronans 
uppbörd och utgift under samma tid finnas numera icke att 
tillgå*). Vid punkten om godsförsäljningen säga förmyn- 
darne sig veta, att denna handling blifvit föremål för elaka 
uttydningar bland »det gemene folket». Att detta folk haft 
grundade skäl till missnöje med åtgärden, derom förekom- 
mer ingen antydning. 

Följd af stora förhoppningar, omgifven af lysande yttre 
förhållanden, fattade Christina sina ftlders spira midt under 

') »Hvad behöfves det, att J declareras ständer, ty vi are det intet 

declarerade, intet borgare, intet bönder vi äre det jure nostro 

et consuetudine regni», utbrast kanslern. 

*) Rådsprot. d. 2 o. 4 Dec. 

^ Berättelsen är tryckt i H. S. H. 21, 198 fif. 

*) Kammarkoll. prot. d. 22 Okt. 1644. 



131 

vapendånet och segerjublet från tvenne lyckosamma krig. 
Detta jubel var ännu nog starkt att öfverrösta de klagande 
stämmor, som deribland läto höra sig. Deras styrka och 
ihärdighet antydde dock, att de voro i stånd med tiden för- 
skaffa sig uppmärksamhet. Det är betydelsefullt och liksom 
förebildande för Christinas regering, att vid hennes första 
riksdag det rop på reduktion för första gången ljöd, som 
sedan skulle blifv^a oppositionens lösen, och att hon vid 
samma riksdag detta oaktadt gaf ett prof på den slösande 
eftergifvenhet för adelns fordringar, som i så hög grad skulle 
förvärra ställningen, öka missnöjet och slutligen försvåra en 
fredlig lösning. 

Adelns nya privilegier innehöllo betydliga förmåner 
utöfver de gamla, såsom det hette för att uppväga den af 
högst få adelsmän användbara och dessutom redan förut ge- 
nom befrielse från mantalspenningame och andra förmåner ^) 
tillräckligt ersatta tullfriheten, hvilken nu för alltid »cedera- 
des». Först och främst befriades adelns landbönder äfven utom 
frihetsmilen från y>alle gärder, byggnings- och salpeterhjelper, 
körslor, dagsverken, hjelpeved och andre sådane extraordin. 
och ovisse besvär». Det yttrades både i adelns af kanslern 
författade supplikation och i sjelfva privilegiet, att detta blott 
vore en full tillämpning af 1617 års privilegier. Detta på^ 
stående beror dock på en misstydning af privilrs §§ 18 och 
19: om det ock gäller om dagsverken, körslor o. a. d. och 
möjligen kan utsträckas till sådana genom häfd bestående 
gärder som byggnings- och salpeterhjelpen ^), så kan det 
omöjligen sägas om t. ex. landtågsgärden, som adeln sjelf 
åtagit sig såsom krigskontribution och som regeringen 1634 
icke kunnat bevilja enkedrottningen, emedan det var en e.o. 
hjelp och kronan förbehållen 3). Det sistnämnda var således 



^) Så 1633 licentfrihet för adelns spannmål från östersjöprovinserna: 

1636 en lindring vid utskrifningen och 1642 rå och rörs befrielse 

från boskapsskatten. 
2) Detta har dock kanslern sjelf i br. till P. Brahe d. 8 Sept. 1638 

förnekat, i det han visat, att båda hjelperna voro e. o. krigsgärder. 
«) Rådsprot. d. 1 o. 3 Febr. 1634. K. resol. till enkedrottn. d. 15 Dec. 1633 

o. 4 Febr. 1634: R.reg. Jfr Deduction öfver store landtågsgärden. 



132 

obestridligen ett nytt betänkligt privilegium: det berättigas 
ey heller af adelns stora uppoffringar under förmyndaretiden 
i afseende på utskrifhing och annat, ty dessa voro gemen- 
samma för alla klasser. Vidare blefvo grefve- och friherre- 
skapen i utskrifning och kontributioner gjorda lika med »det 
andra» frälset, en eftergift, som en och annan förut åtnjutit, 
som för tillftlllet betydde mindre, men som inom kort skulle 
beröfva kronan betydliga räntor. Slutligen befriades (enligt 
resol. på allmogens besvär) frälsebönderna från utgörande 
af herredagspenningar. 

Det måste högeligen förvåna att vid detta tillfälle finna 
Axel Oxenstjerna såsom målsman för adliga anspråk, som 
alldeles stredo mot hans uttalade grundsatser och som han 
så ofta med framgång bekämpat. Om landtågsgärden hade 
han 1634 yttrat, att den som nekade dess egenskap af e.o. 
kontribution »disputerade rikets fundamenta och gjorde rid- 
derskapet och ständerna fömär». Blott för två år sedan 
hade han kraftigt tillbakavisat grefvarnes och friherrarnes 
anspråk, och ännu 1643 hade han vid frågan om privilegi- 
emas revision påyrkat inskränkning af fredsmilen och rå- och 
rörsfriheten '). Vi kunna ej utfinna någon annan förkla- 
ringsgrund, än att kanslern, förutseende den starka påtryck- 
ningen och omöjligheten att tillbakahålla anspråken, beslutit 
sjelf taga saken om hand för att kunna leda densamma och 
förhindra allt för stora öfverdrifter. Åtminstone var det han, 
som på riddarhuset afstyrde adelns fordran af befrielse äfven 
från gäst- och skjutsning 2). Men det kan ej heller förne- 
kas, att nämnda grundsatser under de sista åren af förmyn- 
daretiden hvarken så ofta läto höra sig eller med sådant 
eftertryck inskärptes af kanslern, som under vistelsen i Tysk- 
land och, ännu mer, under de första åren efter hemkomsten. 
Vi vilja dermed ej hafva sagt, att han »regerade in sig i 
andra grundsatser» «). Vi vilja dermed blott hafva antydt, 

1) Kansl. till rådet d. 4 Mars 1634: H. S. H. 29, 282. Rådsprot. d. 25, 
30 Okt. 1643. F , 

2) Adelns prot. d. 18 Okt. 1644. 

3) Geijer Sami. skr. I, 6, s. 526. 



■'fe 



133 

att de tids- och ståndsfördomar, från hvilka ingen stor man 
kan helt och hållet vara befriad, framträdde starkare vid 
slutet, än vid midten af hans bana. Man märker föga nå- 
gra spår af dessa fördomar, så länge Axel Oxenstjerna lefde 
under samverkan med den store konungen: ensidigheterna 
förlorade sitt herravälde öfver själen genom denna föräd- 
lande beröring. Medan dessa intryck ännu qvarstodo i all 
sin friskhet, medan en storartad politisk verksamhet vidgade 
utsigterna, förmådde ej de mindre intressena utöfva något 
inflytande. Men försatt på en inskränktare vädjoban, stå- 
ende ensam med sina upphöjda, frisinnade åsigter, kunde 
han ej undgå att röna någon inverkan af en omgifhing, som 
alltför mycket betraktade fäderneslandets bästa ur synpunk- 
ten af ett enskildt stånds. Härtill kom ålderns försvagande 
inflytelse. Verkningarna af dessa förändrade förhållanden 
visade sig dock hos kanslern icke så mycket i en större 
partiskhet för adeln, som deri, att han saknade sinne och 
uppfattning för de nya idéer, anspråk och åsigter, som vid 
denna tid började röra sig inom samhällets lägre kretsar, 
att han ej förmådde inse deras nödvändighet och rättmätig- 
het. Man kan icke ens finna, att han betraktat allmogens 
klagomål annorlunda än såsom utbrott af obefoga4t miss- 
nöje och öfverdrifven ömtålighet: han har ej sett den fara, 
som hotade allmogens sjelfständighet och dermed en af 
grund valame för svenska samhällsskicket. Han hade så 
länge följt tidsströmmens lopp i den aristokratiska riktnin- 
gen, att han ej märkte, när denna blef en bestämd miss- 
riktning. Detta är det tragiska i verldshistorien, att äfven 
den störste, den bäste måste fullfölja ensidiga intressen och 
derföre sjelf bidrager att framkalla en kris, som han ville 
ge sitt lif för att hindra. 

Men om han än bidragit att förvärra nämnda miss- 
förhållande, så har han tillika beredt och anvisat hjelp- 
medlen deremot. En fullt ordnad och centraliserad för- 
valtning, ett starkt och väl ordnadt landt- och sjöförsvar, 
ett^ i vissa fall förbättradt finanssystem (skulden nedsatt 
till omkring 1 million daler s.m., oberäknadt de 1,500,000 



134 

0Oin innestodo i köpegodsen), den inre och yttre rörelsen 
oaktadt krigen i flerdubbel tillväxt (stora sjötullen fyrdubb- 
lad, lilla tullen tredubblad sedan 1632) samt underlättad 
genom nya kommunikationer, landets inre tillgångar fram- 
lockade och använda (jemutförseln fyra gånger större), 
vetenskaplig och embetsmanna-skicklighet befrämjad och 
framdragen — se der frukter af Axel Oxenstjemas styrelse, 
som rätt använda måste gifva konungamakten förökad kraft 
att styra och tillbakavisa de aristokratiska intressena. Der- 
till kom den utbildning till organisation, erfarenhet och po- 
litisk betydelse, som riksdagen under beständig samverkan 
med förmyndareregeringen vunnit: de ofrälse klasserna hade 
i sjelfkänsla och motståndskraft vuxit i jemnbredd med ari- 
stokratiens anspråk, för att snart blifva en välkommen bunds- 
förvandt åt konungamf^ten i dennas sträfvan att återställa 
jemnvigt i samhället. 



135 



ANDRA KAPITLET. 

Statsfdiraltningens Organisation. 

Sveriges inre förvaltning hade under hela medeltiden 
bibehållit sin provinsiella karakter: sedan konungamakten 
efter det demokratiska elementets försvagande börjat cen- 
tralisationsarbetet, blef detta åter för lång tid afbrutet genom 
den provinsiella jord-aristokratiens öfvervigt. Gustaf I och 
Carl IX voro de, som med kraftig hand återupptogo denna 
centralisation och tillämpade densamma i strängt monarkisk 
anda. Men de medhunno blott oordnade förberedelser, och 
vid bådas död visade det sig, i huru hög grad allt hvilade 
på konungens personliga egenskaper och verksamhet. Enligt 
Axel Oxenstj ernås försäkran var det just nämnda erfarenhet, 
som närmast framkallat och formulerat 1634 års regeringsform, 
i det man nu sökte gifva embetet såsom sådant en betydelse 
och myndighet, som gjorde det personliga inflytandet obe- 
böfligt eller åtminstone ersättligt. Reg.formen gaf ett systems 
fasthet och sammanhållning åt den af Gustaf Adolf ordnade 
statsförvaltningen; men då denna tillkommit genom en »kom- 
promiss emellan konungamakten och aristokratien», så blef det 
en naturlig 'följd af förmyndareregeringens beskaffenhet, att 
centralisationen nu beträdde den aristokratiskt-byråkratiska 
t riktningen, att embetena fingo för mycken betydelse och inre 
fasthet, så att de lätt kunnat blifva fristående makter för sig, 
som blott för namnets och theoriens skull förenade sig om- 
' kring en krona såsom enhetens symbol. 

Till denna fasthet bidrog väsentligen den strängt kolle- 
1 giala sammansättning, som Axel Oxenstjerna konseqvent 

1 genomförde inom hela förvaltningen. Detta grundade sig 

I åter dels på redan gifna förhållanden, dels på kanslerns 

personliga åsigter och skaplynne. Beträffande de förra, så 
I kunde naturligen den kollegiala formen inom förvaltningen 

I ej förr komma i fråga, än embetena började från att vara 

\ ambulatoriska -till både ort och person småningom blifva 



136 

beständiga. Af Gustaf I försöktes den kollegiala formen 
inom provinsialstyrelsen utan framgång: deremot började 
från hans tid karamarföFvaltningen att ordnas efter denna 
plan. På detta område måste behofvet af stark kontroll, af 
gemensamhet i beslut och ansvar mest göra sig gällande, 
hvaremot olägenheterna af systemet här mindre framträda. 
Detsamma är förhållandet med den högre centrala rättsskip- 
ning, som af Gustaf Adolf anordnades på kollegial fot. 
Äfven för kansliet hade den kollegiala formen blifvit på- 
bjuden genom 1626 Ars kansliordning, ehuru detsamma af 
personliga skäl styrdes temligen enrådigt så länge Axel 
Oxenstjerna var dess chef. För arméförvaltningen var en 
begynnelse gjord till en likartad organisation, för sjöför^-alt- 
ningen blott ett förslag derom framstäUdt vid konungens 
död. Efter centralstyrelsen kom ordningen till de underord- 
nade och lokala myndigheterna: vi skola se, huru Axel Oxen- 
stjerna äfven här sökte genomföra och i någon mån verkli- 
gen genomförde samma ordning. Hans förkärlek för den 
kollegiala sarastyrelsen följde dels af en dylik förmyndare- 
regerings egendomliga ställning, som gjorde mogen besin- 
ning och starka kontroller nödvändigare än någonsin, dels 
af kanslerns personliga skaplynne och åskådningssätt, som 
företrädesvis älskade ofvannämnde egenskaper, äfven om 
dermed en viss långsamhet och tidsspillan ej kunde undvikas. 
Härmed sammanhänger ännu en tredje princip, som Axel 
Oxenstjerna genomfört på förvaltningens alla områden, den 
af en riktig och noggrann arbetsfördelning: då förut hvar 
och en skulle duga till allt, så fick han nu sina noga be- 
stämda skyldigheter. Så skedde inom riksstyrelsen, rådet, 
kollegierna, landt- och stadsregeringen. Af denna fördel- 
ning följde hos den enskilde större embetsskicklighet och 
samvetsgrannhet: derigenom afskildes ock sådana förvaltr 
ningsområden från hvarandra, som förut till stort men varit 
sammanblandade, så den civila och den militära makten, 
den exekutiva och den dömande. Ändtligen underlättades 
på detta sätt den systematiskt ordnade redovisning, som alla 
förvaltningens grader blefvo underkastade. 



137 

Medelpunkten inom hela förvaltningssystemet intogs nu 
af förmyndarekollegiet, närmast omgifvet af det mer om- 
fattande rådskollegiet, hvilket hördes i alla vigtigare frågor 
för att derpå i och för dessas tillämpning gruppera sig i 
mindre kollegier, der förmyndarae voro chefer och der några 
andra sakkunnige män voro adjungerade. Rådet, som fordom 
i första rummet varit folkets och ständemas främste målsman 
inför konungen, hade nu, sedan ständerna blifvit myndiga 
att sjelfva föra sin talan, sin förnämsta styrka och bety- 
delse i sin ställning såsom beherrskande hela fi^rvaltningen. 
Men det var ej genast införlifvadt med sin nya li})pgiftjy 
Det kunde ej undvikas, att regeringsformens första tillämp- 
ning förorsakade oreda inom regeringen och rådet, och 
då regeringsformen väsentligen fordrade en lefvande sam- 
verkan mellan dessa och kollegierna, så kunde de senare 
ej komma i sitt rätta skick innan de förra blifvit till orga- 
nisation och verksamhet fullt bestämda. Detta skedde sedan 
kanslern hemkommit och öfvertagit ledningen : det var rådsla- 
get af d. 14 Dec. 1636, som gaf rådet en verkligt kollegial 
betydelse och verksamhet genom att inskärpa allas skyldighet 
att med sin röst och sitt ansvar deltaga i hvarje vigtigare 
fråga. Det var först från denna tid, som rådet blef en bestän- 
dig och ansvarig ministeriell embetsmyndighet, ehuruväl detta 
egentligen blott gällde om de i kollegierna tjenst görande 
riksråden (ungefär halfva antalet), då de öfriga blott några 
gånger om året kallades till rådplägning om sjelfva princip- 
frågorna, utan att ega något inflytande på deras tillämpning. 
Genom det andra rådslaget af samma dag gjordes en ny 
fördelning af räntorna mellan kollegierna, h varigenom en 
källa till kollision upphörde, och det ömtåliga förhållandet 
mellan kammarförvaltningen och de andra embetena be- 
stämdes. Den samma år företagna examen hade anmärkt 
och rättat flera oriktighetar och missbruk samt befästat det 

^) Rådets forna betydelse var ej lätt utplånad: sjelfve kanslern har 
kallat rådet en riksdag i smått; å andra sidan skulle det tjena till 
ett »signum antiquse libertatis», att rådet i sin helhet underskref 
fördrag med främmande makter, bref till riksens råd i Danmark o. 
Polen o. s. v. se R.reg. d. 30 Aug. o. 16 Okt. 1639. 



138 

törut något svaga sambandet mellan rådet och kollegierna, 
afvensom anmärkningspunktema och några i sammanhang 
dermed tillkomna instruktioner närmare ordnade kollegier- 
nas administrativa och juridiska funktioner. Det är derfOre 
man med skäl kan betrakta året 1636 såsom epokgörande i 
svenska förvaltningens historia. Reg.formen var nu först en 
verklighet. Kollegierna stodo nu färdigbildade och stadgade 
inom sig och i sitt ömsesidiga förhållande. Låtom oss der- 
före betrakta deras inre organisation. 

Ho/rätten var liksom det första till rangen äfven det 
bäst stadgade: det hade också mindre svårigheter att be- 
kämpa än de öfriga, i samma mån som det rent administra- 
tiva elementet i dess verksamhet var mindre än i de andras. 
I den egentliga administrationen ingrep hofrätten eller, som 
det någon gång heter, justitiekoUegiet genom skyldigheten 
»att öfverse alla protokoll och domar fällde uti underrät- 
teme» (reg.f. § 7) och i allmänhet handhafva regeringens 
kontroll öfver rättsskipningen. Häri inskränktes dock hof- 
rätten genom den särskilda jurisdiktion, som enligt instruk- 
tioner tillkom de öfriga kollegierna och som ej var under- 
ordnad hofrätten '). Ännu besynnerligare och oformligare 
var det förhållandet, att det kollegium, som hade justitie- 
ministern till chef och skulle öfvervaka rättsfurvaltningen i 
hela riket, hade jemte sig flera sidoordnade embetsverk af 
samma slag. Detta var en följd af det sätt, hvarpå hof- 
rätten första gången kom till stånd; i stället för att döma 
konungens doTu, såsom ursprungliga afsigten varit och så- 
som det ännu i reg.formen hette, hade hofrätten blifvit un- 
derkastad konungens och rådets revision samt till ersättning 
för de afskaffade räfstetingen i landsändarne blifvit förgrenad 
i flera domstolar. En sådan var Åbo hofrätt från 1623, så 
hade Dorpats hofrätt för Lifland och Ingermanland blifvit 
ordnad af Joh. Skytte och Per Sparre från 1630, och i Sept. 
1635 höll Joh. Skytte den första sessionen med Jönköpings 
hofrätt, under hvilken hörde Småland, Wester- och Öster- 

Lagkommissionen 1643 äskifde garantier mot de öfriga kollegiemas 
inträng i hofrättens jurisdiktion: se betänkandet § 3. 



139 

gotland, hyartill 1636 äfven lades Wermland: kanslern ansåg 
dock, att man kunnat dröja med Göta hofrätt, såsom mindre 
nödvändig än de andra *). Med den lifländska i Dorpat 
var regeringen ofta missbelåten: det var svårt att på ett så- 
dant afstånd utöfva tillräcklig kontroll, och oaktadt några 
svenskar alltid voro bisittare, visade denna hofrätt allt större 
böjelse för tysk rättsordning; det föreslogs derföre att er- 
sätta hofrätten med två lagmansrätter, hvilka skulle bana 
väg för den svenska lagen 2). För Estland motsvarades 
hofrättsinstansen af öfverlandträtten samt af borgrätten i 
Rewal ^)y af hvilka den förra till och med sökte undandraga 
sig regeringens revision. 

Enligt fullmakterna skulle de öfriga hofrättema vara i 
alla afseenden lika berättigade med den stockholmska eller, 
som denna äfven efter 1^634 kallade sig, »Kongl. hofrätts- 
domhafvande i Sverigoy*). Men den senares egenskap af 
regeringskollegium vållade någon skillnad. Så t. ex. skulle 
densamma deltaga i den årliga granskningen af de andras 
förvaltning. En dylik kom dock i verkligheten aldrig i 
fråga, ehuru Göta hofrätt några gånger påminde * derom. 
Vidare hänskötos stundom på begäran mål emellan korpo- 
rationer eller af tvistigt forum till hofrätten i Stockholm 
såsom den förnämligaste''), ur hvilken också valdes bisittare 
i de många kommissorialrätter, som för politiska brott eller 
i svårare mål tillsattes. Från råden i Riga och Rewal skulle 
ock vad ske under hofrätten i Stockholm*'). Ändtligen blef 
det en naturlig följd af den lifligare beröringen med rege- 
ringen och presidentens egenskap af förmyndare, att Svea 

O Memor.f. hofr.fisk. Rothovius af d. 4 Juni; till Joh. Skytte af d. 2 
Sept. 1635. K. resol. d. 7 Mars 1636: R.reg. Kam.protok. d. 11 
Aug. 1636. 

») Rådsprot. d. 10 Dec. 1635 o. 25 Maj 1641. 

») Inrättades af guv. Ph. Scheiding enl. K. resol. af d. 29 Juni 1633. 
Under dens. hörde mål ang. alle med kondition bortgifne gods, skuld- 
saker på klar revers samt fiscalia, enl. resol. till Estlands ridder- 
skåp d. 20 Aug. 1634 § 21. Jfr rådsprot. d. 4 Sept. 1634. 

*) Se Hofns protok. d. 4 Maj 1643: Nordin. 

») Se Rregistr. f. d. 6 Sept. o. 3 Okt. 1636, d. 20 April 1642. 

•) Die Werbische resol. d. 13 Aug. 1631. Hofr.ordin. för Dorpt § 20. 



uo 

hofrätts praxiä blef mera stadgad och mindre utsatt för än- 
dring än de andras: dess prejudikätsamling var rikare ooli 
tjente ofta till upplysning för de andra. Djlika samlingar 
voro under lagstiftningens dåvarande tillstånd af stor vigt, 
och regeringen sjelf har ofta till dem hänvisat hofrätterna, 
då de, som någon gång inträifade, förfrågade sig vare sig i 
enskilda fall eller i allmänna rättsfrågor. Man var till och 
med betänkt att låta trycka en prejudikatsamling till allmän 
efterrättelse '). Största ovissheten herrskade i afseende på 
referend-målen, och då det vid examen 1636 befanns, att 
Svea hofrätt benådat flera personer i lifssak, så blef detta 
samtliga hofrätterna förbudet, med föreskrift att inhemta re- 
geringens skriftliga resolution i dylika saker 2). Göta hofrätt 
hade vid samma tillfälle begärt förklaring öfver sin rättig- 
het att i konungs »fjerran frånvaro» afgöra lifssaker, hvilket 
kunnat tydas till fördel för densamma såsom aflägsen från 
regeringen, men efter gjord förfrågan om finska hofrättens 
praxis afgaf regeringen några temligen sväfvande förklarin- 
gar, som förbehöUo henne vissa lifssaker ^). Säkerheten var 
i alla händelser ej stor, enär regeringen ofta »ex plenitudine 
regiae potestatis» gjorde intrång i den öfliga rättegångsord- 
ningen: stundom lät hon af brist på tid till hofrättens af- 
görande remittera mål, som hon enligt regeln förbehållit 
sig sjelf, på frågepunkter afgaf hon någon gång olika svar, 
och ofta anbefallde hon hofrätterna upptagandet af mål, som 
ej voro lagvadde eller hvari enligt lag ej kunde vädjas. 
Ändtligen fick Göta hofrätt 1641 rättigheten att vid presi- 
dentens närvaro följa K. M:s prejudikater i lifs- och hög- 
målssaker*). — Äfven för proceduren vid revisionssökande 

>) Rådsprot. d. 12 April 1641, 22 April 1643. Kbr. d. 26 Okt. 1632, 
K. res. till Göta hofr. d. 7 Mars 1636 o. 31 Juli 1644: R.reg. D:o 
till Åbo hofr. d. 30 Maj 1633 (Nordin. Jurid. XVH, 14). Memor. 
på assessorernas i Jönköpings hofr. postulata till K. M. d. 3 Okt. 
1635: Handl. rör. hofr. i KA. 

») H. S. H. 33, 177, 183. Jfr Reg.f. § 7. 

3) Anf. memor., Kbr. till f d. presid. N. Bjelke d. 26 Nov. 1635 och 
Schmedemans just. verk ss. 221—22. H. S. H. 33, 178. 

*) Kbr. till Göta hofr. d. 7 Mars o. 1 Sept. 1636, d. 26 Febr. o. 31 
Mars 1638, d. 3 Juli 1643 o. 31 Juli 1644; till Åbo .hofr. d. 30 Maj 



141 

saknades närmare föreskrifter. Blott för Dorpats hofrätt var 
en revisionstermin af år och dag bestämd *): 1640 års lag- 
kommission tillstyrkte, att revisionssökande skulle inom tre 
månader skaffa sig K. M:s bref, det revision vore dem med- 
gifven. Parterna kallades särskildt af regeringen att infinna 
sig å viss tid, som ofta måste ytterligare framskjutas: i början 
ålåg det hofrätterna att dervid inställa några af sina medlemmar 
att personligen svara för deras domar, men snart befriades 
de aflägsnare härifrån, blott de inskickade noggranna hand- 
lingar jemte relation af målet ^). På hofrättens i Dorpat be- 
gäran, att ingen revision måtte tillåtas vid tre öfverensstäm- 
mande domar, att inga nya handlingar finge dervid inläggas 
m. m., utlät sig regeringen undvikande. Deremot blef det 
hofrätten efterlåtet att afvisa revisionssökande, ifall saken be- 
fanns oskäliga). Huruvida åter regeringen kunde upptaga 
i hofrätten afdömda mål utan att revision blifvit i före- 
skrifven ordning sökt, derom uttalades i rådet olika me- 
ningar: man åberopade derför Gustaf Adolfs föredöme. Ett 
exempel härpå förekommer från förmyndaretiden 1641, då 
en kommissorialrätt af drotsen och 4 riksråd upptog till 
revision en hofrättsdom, öfver hvilken L. De Geer med för- 
summande af fatalier anfört klagomål. Härpå syftade utan 
tvifvel adeln, då ståndet i sina anmärkningar vid regerings- 
formen 1644 yrkade på revisionsstadgans efterlefnad *). 

Vi hafva ansett lämpligast att här vidröra den kungliga 
revisionen, ehuru revisioussakernas föredragning och expe- 
dition tillhörde kansliet och fastän aUa kollegiernas domar 
voro underkastade revisionen *). Vi hafva omnämnt flera 

1633; till Stockholms hofr. d. 19 Okt. 1639: R.reg. Jfr. Schmede- 

man s. 237. 
') Enl. K. resol. af d. 16 Dec. 1633. Kreg. 
*) Åbo hofr. enl. rädsprot. d. 25 Aug. 1636; Dorpts hofr. enl. K. resol. 

d. 28 Sept. 1638. 
*) Resol. af d. 16 Dec. 1633 § 6 o. af d. 28 Sept. 1638 §§ 1, 3. 
*) Rådsprot. d. 4 Aug. 1635, då partema verkl. blefvo afvisade. Kbr. 

till drotsen o. 4 r.råd d. 30 Juni 1641: R.reg. Tham a. st. 3, 405. 
") Af alla revisionsdomar skulle ett exemplar underskrifvas blott aif 

drotsen o. sekr. (det till parterna), och ett af samtl. närvar, rådet 

(att förvaras). Rådsprot. d. 12 Aug. 1636. 



142 

brister vid denna institution: den väsentligaste var kanske 
målens hopande och rättvisans långsamma skipande. Till 
och med i refererade brottmål inträffade sådant dröjsmål, 
att t. ex. personer suttit fängslade för hor från 1634 ända 
till 1641, då domen slutligen föll ^). Man var derföre tidigt 
betänkt på att öfverlemna revisionen åt ett särskildt embets- 
verk eller åtminstone en särskild afdelning af rådet. Kan- 
slern framhöll d. 13 Okt. 1636 i rådet behofvet af »ett 
special commissorial-coUegium», som upptoge och afdömde 
revisionssaker. De löpande målen blefvo ock d. 3 Nov. 
öfverlemnade åt en afdelning af rådet, och då kanslern d.. 
9 Nov. gjorde anmärkningar mot en fälld dom, afvisades 
han af P. Brahe dermed, att den utsedda kommissionen 
föreställde konungens nämnd och räfsteting. Frågan väcktes 
åter af kanslern d. 11 Juli 1642, då han föreslog en revi- 
sionsrätt, sammansatt af riksråd ur alla kollegierna och en 
föredragande sekreterare, »det af alla fanns godt». Från 
denna tid förskrifver sig troligen ett koncept-förslag af kan- 
slerns hand till ett »coUegium revisionum» med drotsen som 
president, ett riksråd som vicepraeses, 5 rådsherrar ur kol- 
legierna, 2 lärde män som assessorer och referendarii samt 
1 sekreterare.. Man beslöt dock uppskjuta verkställigheten 
till drottningens myndighet och anbefallde tillsvidare några 
af kansliråden jemte sekreterare att öfverse och förbereda 
revisionssakerna ^). Man hjelpte sig äfven fram medelst 
tillsättande af e.o. kommissorialdomstolar för särskilda be- 
svärligare mål: så t. ex. då grefve Sten Lejonhufvud dömdes 
förlustig sitt grefskap 1636 (samtl. riksens råd och hofrätts- 
kollegii assessorer), öfver förrädaren Soltow 1642 (3 af hof- 
rätten, 3 af krigsrätten, 2 af hvart och ett bland de andra 
kollegierna), öfver kamereraren Jost Hansson s. å., öfver 
presidenten Knips injurieraål 1644 (drotsen, 2 hofr.presid.. 



*) Förklar, på några kriminaldomar i Stockholms hofr. d. 18 Juni 1641. 
Att revision icke, som man antagit, var utesluten i brottmål, 
visar sig af krigskoUegii instrukt. 1636 IV, d, 12 och sjöartikl. 
1644 § 6. 

2) Rådsprot. d. 11 o. 26 Aug. 1642, d. 8 Aug. 1643. 



143 

3 andra riksråd samt 3 lägre tjenstemän) m. fl. ^) Den nja 
drotsen Per Brahe omfattade med synnerligt intresse försla- 
get att reformera revisionen, och den genom honom inkal- 
lade lagkommissionen 1643 hemställde, det dylika mål kunde 
afgöras af drotsen och ett assistensråd, dock med förbehåll 
af konungens rätt. Det stannade dervid, att G. Stjemhjelm 
och Joh. Dalekarlus (Stjemhöök) 1644 fingo uppdrag att 
bereda målen till föredragning. Ehuruväl kanslern fortfa- 
rande yrkade på en särkild beredning för dessa ärenden 2), 
misshagade det honom högeligen, då under hans frånvaro 
vid fredskongressen i Brömsebro Per Brahe förmådde drott- 
ningen att tillsätta en revisionsrätt under drotsens ledning, som 
skulle ega att i sista hand afdöma sakerna. I ett allvarsamt 
bref af d. 21 Mars 1645 föreställde kanslern drottningen 
vådan af attafsäga sig sin personliga domsrätt; förslaget 
ändrades derföre derhän, att målen blott af H. M. i sittande 
råd skulle afgöras. Drotsen hade redan uppsatt en ord- 
ning öfver revisxonssakema, men i följd af kanslerns mot- 
stånd afstannade hela frågan för tillfället 3). 

Den noggranna granskning, som S\ea hofrätt undergick 
1636, är mycket upplysande för densammas dåvarande till- 
stånd. Anmärkning gjordes deröfver, att riksrådsklaiSsen 
för det mesta varit frånvarande, att rätten ofta dömt utan 
att vara fulltalig, att domböckerna från underrätterna ej 
alltid infordrats, ej heller besked från ståthållame oiti do- 
mars exekution, att hofrätten benådat lifdömde och i afse- 
ende på förbudna skyldskapsgrader varit mildare mot adel 
än mot andra samt att hofrätten i en arfstvist ej följt ett 
prejudikat af sal. konungen*). Den väsentligaste bristen hos 
hela hofrättsinstitutionen, sådan hon numera utvecklat sig, 
var utan tvifvel dels bristande enhet, dels hofrätternas af- 

Se r.registr. f. d. 14 Mars 1642, d. 1 Okt. 1644. Rådsprot. d. 6 o. 

7 JuU 1636. 
. ») Ännu d. 12 Dec. 1644: Rådsprot. 

^ Eansl:s br. till drottn. i Palmsch. saml. kolleg. IV, 1; PerSparret. 

kansl. d. 31 Maj o. 11 Juni 1645. Ox. saml. Rådsprot. d. 14 April 

o. 10 Juni 1645. 
*) H. S. H. 33, 164, 183—5. 



144 

Iftgsenhet för rättssOkande, som äfven försvårade kontrollen 
öfver underdoiustolame. Detta föranledde de tre ståndens 
begäran 1650, att rdfstetingen måtte åter upplifvas. 

Till personalen skilde sig Stockholms hofrätt från de 
öfnga blott genom sin riksrådsklass, som dock under for- 
myndaretiden aldrig räknade mer än 3 medlemmar: der 
fiinnos äfven 2 fiskaler. Den förste bland dessa var den af 
regeringsformen omtalade riksfiskalen, h vilken tjenstgjorde 
såsom åklagare å regeringens vägnar. Ett nytt märkligt 
embete upprättades 1638, då generalgevaldigem Bernh. Sten 
v. Stenhusen förordnades till general-riks-schultz, med en 
myndighet, som närmast motsvarar det n.v. justitiekanslers- 
embetet. Enligt instruktionen ') skulle han efterspana alle- 
handa förrädiska stämplingar och lasteligt tal mot H. M. 
och riket: han skulle i allmänhet öfvervaka justitiens admi- 
nistration i hela riket och ställa de brottsliga inför rätta, 
särskildt skulle han förUindra allt öfvervåld af krigsfolket. 
Dessutom skulle han hålla uppsigt öfver allmänna vägar, 
skjuts- och postinrättningarna och vinlägga sig om en god 
politi. .^i^l^lig^^ §kulle han äfven utöfva ett slags censur 
öfver dem, som visade misstänkt ufverflöd i lefvernet. Denne 
embetsman var under hela förmyndaretiden uppförd på krigs- 
kollegii stat jemte en stab af 23 personer -), men af hans 
många maktpåliggande värf koftimo blott få till utöfvande. 
Redan i Dec. 1639 klagade krigskollegium, att han ej re- 
dogjorde för sitt föiTättande, och 1643 hette det, att han 
intet gagn gjorde •'). Också har borgerskapet vid samma 
års riksdag funnit nödigt föreslå tillsättandet af en särskild 
embetsman, som skulle vaka öfver lagames handhafvande och 
anklaga de försumlige *). Ett dylikt embete kom sedermera 
först 1665 till stånd. 



») Af d. 28 April 1638. Rreg. Beslöts redan 1634: Rådsprot. d. 

31 Okt. 
») Se militiaestaten 1642: Krigskolhii arkiv; Riksh.boken f. 1644. 
') Krigskoll. till riksschultzen d. 18 Dec. 1639: Kr.koll. registr. Kam.- 

koU. prot. d. 27 April 1643. Jfr rådsprot. d. 15 Nov. 1641. 
*) Borgerskapets svar 1643 på andra propos.: riksd.acta. 



145 

Beträffande hofrätteruas stat, «å utgick Svea hofrätts 
aflöning hufvudsakligen i häradsräntor och de öfriges i pen- 
ningar till 1641 och 1642, då ett antal häradsrätter jemnt 
fördelades mellan Svea, Göta och Abo hofrätter ^). 

Krigskollegium benämnes vid sin första inrättning än 
krigsrådet, än krigsrätten: denna dubbla benämning anty- 
der dess tvåfaldiga egenskap af administrativt oqK dömande 
kollegium. Sedan Gustaf Adolf länge haft i sinnet att till 
ett beständigt i Stockholm residerande embetfeverft förvandla 
sitt med fältlägret flyttande krigsråd, skred han till verk- 
ställande häraf straxt före den tyska expeditionen, för att 
kunna lemna det inhemska krigsväsendet efter sig i ett 
ordnadt skick, och öfverlemnade i denna afsigt åtta punkter 
åt krigsrådet till besvarande. I sitt utlåtande häröfver till- 
styrkte detta inrättandet af ett ordinarie krigsråd i Stock- 
holm, bestående af fältherren, jBElltmarskalken samt några 
få inhemska öfverstar, öfverstelöjtnanter och ryttmästare, 
som skulle administrera krigsväsendet och handh^a ju- 
stitien vid årliga sessioner 2). . På grund häraf utfärdade 
konungen d. 5 Juni s. å. fjån Elfsnabben ett slags fullmakt 
för krigsrätten, som det nu hette, och utnämnde marsken 
till president, H. Wrangel till vicepresident samt fem andra 
assessorer, hvaribland e;i civil. Den samma år uppsatta 
krigsrättsstaten upptager 14 personer, hvaribland 1 sekrete- 
rare och 1 kamererare •*) : följande året förekomma äfven 
aktuarie och fiskal. Detta visar, att krigsrätten tillika or- 
ganiserades såsom ett förvaltningsverk ♦). 



') Handl. rör. hofr. RA. Resol. t Göta hofr. d. 7 Mars 1636. Öppet 
bref f. hofr.personer i Stockholm d. 13 Aug. 1641 samt Kbr. till 
Göta o. Åbo hofr. d. 31 Mars 1642. R.reg. 

2) Fältherrens och öfverstarnes underd. förklar, uppå K. M:s punkter 
(fr. 1630 enl. anteckning af Palmschöld): R. A. bland krigskoUegii 
memorialen tryckt i Krigshist. arkiv 3, n:o 1044. 

3) Förteckn. på krigsrättspersonerna af 1630: Kam.ark. Staten i stats- 
kontorets ark. 

*) I kr.koll. ark. (Marieberg) förvaras dess registr. fr. 1635 och prot. 
från 1648. 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. 10 



146 

Genom regcringsforiuen beståmdes i allmänhet »Krigs- 
rådets» admini6ti*ation af Tandtförsvaret, men icke dess juris- 
diktion öfver krigsfolket. Omfånget af krigsrättens jurisdik- 
tion blef föremål för tvist inom rådet, i det marsken efter 
förutvarande praxis ville draga under krigsrätten alla vad 
rörande krigsfolk från underrätterna: han måste dock slut- 
ligen gifva efter '). Kegeringsformen bibehöll det af Gustaf 
Adolf fastställda antalet af sex assessorer, men upphäfde 
vicepresident-sysslan. Instruktionen tillade, att de fyra bi- 
sittarne utom rådet skulle tillhöra generalitetet och i brist 
deraf tagas bland öfverstarne. Det blef emellertid praxis, 
att alla generalspersoner hade säte och stämma i krigskolle- 
giet, som derföre år 1642 ökats till tretton bisittare, neml. 
3 fältmarskalkar, 4 krigsråd, fälttygmästaren och 5 general- 
majorer, hvaribland icke mindre än 5 riksråd. Tjenstgö- 
rande voro dock näppeligen mer än sex. Bland underord- 
nade tjenstemän föreskrifver instruktionen sekreterare, kame- 
rerare, ingeniör, aktuarie och fiskal. På krigskoUegii stat 
upptogbs längre fram äfven riksschultzen med sin stab, ge- 
neralqva^ermästaren med 15 underordnade samt en kom- 
missarius och nio provincialskrifvare för krigsfolket i lands- 
ändame -). 

Den i regeringsformen utlofvade instruktionen blef af 
Salvius under hans hemmavaro uppsatt 3) och synes hafva 
blifvit af kanslern öfversedd sommaren 1635. Instruktionen 
blef visserligen till krigskollegiet öf\'erlemnad straxt der- 
efter, men kom ej till någon efterlefnad förr än den med 
kollegiet företagna embetsexamen d. 5 Mars 1636 uppdagat 
de stora bristerna i dess organisation och verksamhet. Mar- 



^ ^^^^^ ^^^^^\^^ Å' ^ ^Vril 1633, marsken till kanal. d. 19 Jan 
o^^oo^^^ ®*?^- /^^ ^^^^^' betänk, af d. U Ang. 1635: H, S. H 
dö, ld3, der han förmanar kollegiet att göra administrationen och 
icke junsdiktionen till hufvudsak. 

») Riksstaten för 1643. Militiaestaten f. 1642: Kr.koU. 

«) Detta förslag år trol. det, hvaraf exx. finnas i Nordinska o. Ceder- 
hjelmska saml. Ups. bibi. Det afviker i vissa fall från instr. af 1636- 
det sysselsåtter sig föga med jurisdiktionen och föreslår 12 assesso^ 
rer utom marsken, hvaribland en gen.kommissarius o. s. v 



147 

»ken erkände sjelf, att kollegiet då ännu ej var »rätt etabi- 
lieradt», hvarken till personal eller förrättning, och sköt 
skulden på det polska fälttåget. De vidlyftiga anmärknings- 
punkter, som uppsattes, äro alFattade mer under form af ett 
reglemente än af en granskning och meddela föreskrifter för 
den omorganisation af krigsfolket, som straxt efter försig- 
gick. Bland dessa punkter märkes, att kollegiet ej utöfvade 
noggrann kontroll öfver mönstring, utskrifning och värfning, 
öfver knektames disciplin, öfning, beklädnad, aflöning och 
arbeten, att det ej skaffat sig besked om krigsfolkets antal 
hemma och i ftllt, ej heller ordnat och fördelat detsamma 
i öfverensstämmelse med regeringsformen, att det stundom 
på eget bevåg tilldelat krigsfolket räntor och friheter samt 
att det icke förhindrat adelns underslef. Vidare förmanades 
kollegiet att årligen meddela förslag och betänkanden öfi^er 
fästningames tillbörliga underhåll samt upprätta noggranna 
inventarier öfver allehanda förråder. Assessorerna tillhöllos 
att icke som hittills godtyckligt uteblifva och låta hela kol- 
legiet förfalla, utan skulle åtminstone vicechefen med 2 as- 
sessorer städse der tjenstgöra. Kollegiets skrifvelser skulle 
ej som förut undertecknas blott i marskens namn, utan å 
krigsrättens vägnar: anginge de uppbåd af krigsfolk, skulle 
de af regeringen underskrifvas. Ändtligen anmärktes grofva 
fel i rättskipningen såväl hvad formen som de ftUda do- 
mame beträffar ^). 

Från denna tid daterar sig krigskollegiets egentliga 
verksamhet såsom ett ordnadt embetsverk. Som dess tjenste- 
män för felaktigheterna ursäktat sig med bristen på en in- 
Btraktion, företog sig Salvius att med ledning af de gjorda 
anmärkningama öfverse och förbättra det uppsatta förslaget. 
Sedan krigsrådet d. 10 Mars afgifvit sitt utlåtande deröfver, 
föredrogs instruktionen i rådet d. 18 och daterades d. 20 Mars 
1636 2). Enligt kanslems tillstyrkan blef densamma blott 
provisionelt antagen till efterrättelse, i likhet med kamma- 



H. S. H. 3S, 185 ff., 206, 217 ff., 229; 35, 127. 

*) Utlåtandet bl. Acta Histor. Salvii koncept bl. kr.koll. handl. R.A. 



148 

rens af 1618 och kansliets af 1626: vi hafva icke funnit, att 
hon blifvit af regeringen underskrifven, ehuru beslut härom 
fattades i rådet. Af hennes innehåll meddela vi följande 
punkter. Tvenne årliga sessioner skola hållas, hvardera i 
8 veckor, och under meUantidema minst 3 bisittare vara 
tillstftdes. Af regeringen tillsättas bisittare i kollegiet, se- 
kreterare, kamererare och fiskal bland 4 foreslagne, samt alla 
officerare ned till löjtnanter utan vilkor. I kollegiet får 
ingenting slutas utan de närvarandes bifall: vigtigare mål 
hemställas till de frånvarandes bekräftelse. I afseende på 
jurisdiktionen hemma i landet eger regementsrätten, som 
består af chefen jemte 12 af honom utsedde bisittare, blott 
att upptaga mål, som angå krigsfolkets tjenst. I alla lifs- 
saker, undantagande förräderi och uppenbar grof missgeming, 
skola domame underställas krigsrätten, under hvilken utom 
appellerade mål omedelbart höra majestätsbrott, lifssaker 
^rörande högre officerare, brott begångna af hela regementen 
eller fanor samt tvister mellan officerare och soldater. I 
Lifland utgör öfverbefälhafvaren en mellaninstans mellan 
regements- och krigsrätten. Krigsrätten består hemma af 
marsken, de 6 bisittame och 6 högre officerare, i felt af 
generalitetet på stället: revision medgifves i fält blott angå- 
ende en generalsperson, och hemma skola domar som röra 
en »considerabel» persons lif och ära underställas regerin- 
gen. För öfrigt innehåller instruktionen en mängd stadgan- 
den rörande utskrifning, värfning, arméens indelning, mön- 
string och öfning, om fästningar, arkli m. m., som vi här 
förbigå, äfvensom reglementen och edsformulär för kolle- 
giets tjenstemän. 

Genom denna instruktion samt den samma år företagna 
generalmönstringen sattes arméförvaltningen i landet i ett 
godt skick, hvilket ytterligare förkofrades under ledning af 
de i krigskollegiet inkallade generalmajor Lars Kagg (R.råd 
1641) och öfverste Henrik Fleming. Den förre tillkommer 
isynnerhet äran af att med outtröttligt nit hafva satt det 
inhemska försvarsverket i förträffligt stånd och dymedelst 
"Möjliggjort framgångame under danska kriget. Han har 



149 

v-arit för arméen detsamma som Clas Fleraisg för flottan. 
För öfrigt hade kollegiet föga nytta «if sin riksrådsklass: 
Åke Tott och Herm. Wrangel voro för gamla och uteslu- 
tande krigare, Clas Horn saknade förmåga och intresse, och 
' marsken sjelf blef genom sin ögonsjukdom urståndsatt att 
deltaga i arbetena. 

Om AmiralitetakoUegii första upphof förekomma sväf- 
vande uppgifter. Man anger vanligen 1617 såsom dess stif- 
telseår, på hvad grunder veta vi icke. Ett slags öfverstyxelse 
för flottan fanns naturligtvis tidigt, bestående af amiraler 
och andra befälhafvare *), men detta är icke något embets- 
verk. Det vissa är, att en bestämd förvaltningsmyndighet 
hvarken på stater eller i rikshufvudböcker finnes upptagen 
under hela Gustaf Adolfs regering. Lika säkert är dock, 
att saken redan då varit föremål för öfverläggningar mellan 
konungen och riksamiralen. Sedan »holmen» efter förflutet 
arrende 1629 åter öfvertagits af kronan och sedan 1630 en 
sekreterare vid amiralitetet blifvit tillsatt 2), börjar s. å. ett 
registratur »på de bref som äre passerade vid skeppsgården», 
mestadels undertecknade af Cl. Fleming. Att emellertid 
något egentligt embetsverk ännu ej kommit till stånd, kan 
man sluta af Gyllenhjelms skrifvelse till konungen d. 28 
Aug. s. å., hvari han anhåller, att med afseende på de »be- 
svär och irringar», som vid amiralitetet ofta förefalla, en 
stat måtte der liksom vid krigsrätten fastställas för visse 
förordnade lagfame män till ärendenas bättre förrättande: 
riksamiralen ville sjelf utse tjenliga personer härtill'). Från 
samma tid förskrifver sig troligen ett af Gyllenhjelm upp- 
satt odateradt »memorial om nödtorftige ordre uti amirali- 
tets-coUegio» *), hvari han till dess personal föreslår, utom 
riksamiralen som praeses, en viceamiral, en holmamiral för 



O Jfr t. ex. 1618 års kammarordning § 6 mom. 6. 

*) Kam.koll. fuUm. f. Olof Burman ss. amir.sekret. o. kassör d. 29 
Jan. 1630. Kam.registr. 

») Anf. registratur: Sjöförvaltningens arkiv ä Riddarholmen. Jfr se- 
kreterarens br. af s. d. till Lars Grubbe. 

♦) Bland amir.koUegii memorialer. R.A. 



160 

utredningen, fyra provincialamiraler med hyar sin afdelning^ 
af flottan och båtem&nnen, en artilleriofverste med en of- 
yerstelöjtnant, en holmkapten, en major af flottan samt en 
kommissariuB, som har uppsigten öfver rättegångame och 
rikenskapema. Dessa 12 personer skulle tillika utgöra hel 
nRmnd i mål rörande lif och ära ^). Man finner icke, sUt 
någon verkställighet gifvits åt detta forslag. £n amiralitets- 
domstol fanns dock redan nu i den s. k. holmrätten, ett 
slags krigsrätt för flottan med en holmfiskal såsom åklagare. 
Denna rätt synes dock äfven hafva afdömt sjorättsmål, att 
sluta af den i 68 punkter affattade sjölag, som finnes införd 
i 1633 års amiral.-registratur *). 

Förr än 1634 har amiralitetet ej fått kollegial organi- 
sation. Både sekreterare, bokhållare och fiskal omnämnas 
nu^), och som riksrådsledamöter inträdde Cl. Fleming och 
Er. Ryning: namnet amiralitets-ibZ/é^^um förekommer nu 
först. Reger.formen förordnar dessutom till bisittare deri 4 
viceamiraler eller skeppskaptener, hvaribland särskildt skepps- 
holmens föreståndare. I likhet med krigskollegium kom ej 
heller amiralitetet till någon stadga under de två första åren: 
Cl. Fleming egnade sig uteslutande åt skeppsbyggeriet, Gyl- 
lenhjelm var långa tider frånvarande och under sin närvaro 
begick han sådana felsteg som t. ex. det att utan regerin- 
gens och kollegiets hörande utnämna de högsta officerare 
på flottan. En instruktion för kollegiet blef af honom och 
Cl. Fleming uppsatt i Juli 1634 och provisionelt begagnad, 
men rådet uppsköt föredragningen deraf till kanslerns hem- 
komst*). Dessförinnan underkastades emellertid amiralitetet 



O För öfrigt påyrkas examen med alla som tagas i tjenst; äfven före- 
släs straffarbete vid galérerna. 

*) Synes vara en svensk öfversättning (bearbetning?) af Wisby sjörätt 

») Memor. f. amir.bokhållaren Febr. 1633, f. kassören o. sekret, d. 1 
Jan. 1634 o. instr. f. amir.fisk. d. 12 Nov. s. å. Amir.registr. 

*) H. S. H. 33, 268: Rådsprot. d. 20 Nov. 1635. Förslaget med rät- 
telser af Gyllenhjelm finnes i Oxenstj. saml. och består af 56 punkter. 
Kollegiet stuUe enl. detta bestå af 12 assessorer utom riksamiralen, 
biträdde af 2 lagfarne män, flottan och sjöfolket skulle delas i 4 
amiralskap, från amiralitetsrätten skulle ingen appellation ega rum 
(§§ 2, 3-6, 14, 49) o. s. v. 



151 

en lika sträng examen som krigskollegium och beträddes 
med ännu värre förseelser än detta. Någon egentlig gransk- 
ning af administrationen kunde här ej ens ega rum, enär 
både inventarier, räkenskaper, ruUor öfver folk, aflöning och 
utredning m. m. alldeles saknades eller befunno sig i största 
oordning, hvarföre denna gång blott »interims examens- 
puneta» uppsattes; revisionen uppsköts till Johannis, då 
amiralitetet under »förgäflige entskyllningar» undandrog 
sig densamma. I afseende på rättegångarne anmärktes, att 
uppgift ofta saknades om bisittames namn, om lagrummet, 
om motivema och om exekutionen, att fiskalen stundom 
suttit som domare, att domstolen ofta blott utgjorts af 3 un- 
derordnade personer, som till och med benådat till lifvet 
o. s. v. Det var klart, att amiralitetet »stått sig slätt i 
examen» *). 

Närmaste följden häraf blef förordnandet af en lagfaren 
man till kommissarius och sekreterare, som tillika skulle 
vara bisittare i kollegiet och särskildt ha befattning med 
rättegångarne -). Detta var en förändring af reger.formens 
stadgande. Amiralitetets stat för 1644 upptager utom riks- 
råden en adjutant och 4 amiralslöjtnanter, som viceamira- 
lema nu kallas, men ingen kommissarius-*). — ^En annan följd 
af examen blef äfven här instruktionens öfverseende. Den 
vidlyftiga odaterade instruktion i 72 punkter, som finnes i 
behåll*) och väsentligen skiljer sig från det nämnda förslaget 
af 1634, är sannolikt från 1636: att Salvius äfven författat 
denna, kan man sluta af likheten med krigskoUegii instruk- 
tion till uppställning och fonn. I oflFentliga handlingar hafva 
vi ej sett densamma omnämnd. Ehuru amiralitetet sjelft 
1647 förklarade sig hittills icke hafva haft någon instruktion 



>) H. S. H. 33, 251 ff., 269 ff. Kam. br. till amir. d. 25 Nov. 1636. 

Marsken till drotsen d. 12 April, drotsen till kansl. d. 5 April 1636. 
2) H. S. H. 33, 262. Fullm. f. Reiner Lehusen att vara ämir.koll. 

kommissarius och sekreter samt assessor i amir.rätten d. 29 April 

1636. R.reg. 
') Finnes i Palmsch. ä R.A. 
*) En afskrift finnes i Palmsch. å Ups. Bibi. III, T. III. Anföres i 

Hartmansdorffs förslag ang. Sveriges statsförvaltning. 



152 

att följa ^), är det dock viset, att näronda förslag af 1636 ii 
hufvudsaken legat till grund för kollegiets organisation ocli 
verksamhet under förmyndaretiden. Instruktionen upptager 
kommissarien bland de 6 assessorerna och blott 3 viceami— 
raler: en s. k. riksadjutant omnämnes äfven till riksamiralents 
biträde. Angående tjenstemäns tillsättande, vistelseorten, 
sessionerna och ärendenas behandling stadgas detsamma soni 
för krigskollegiet, och om jurisdiktionen och processen ungefär 
enahanda *). Amiralitetet ålägges att hvarje vår och höst in- 
gifva ett skriftligt betänkande öfver flottans tillstånd; denna 
tillika med sjöfolket delas i tre amiralskap och regementen 
med hvar sin öfver- och underamiral: landskapen och stä- 
derna skiftas i enlighet härmed: regementenas och kompa- 
niemas storlek bestämmas: föreskrifter meddelas för öfning, 
mönstring, aflöning, redovisning o. s. v. 

Amiralitetets rättsskipning bestämdes närmare genom 
de af regeringen utfärdade sjöartiklame af d. 20 April 1644. 
Enligt dessa skulle konungsdom skipas af riksamiralen och 
de 2 riksamiralitetsråden med ett antal officerare efter sa- 
kens beskaffenhet: för denna domstol kunde till och med riks- 
amiralen sjelf stämmas, om han förorättade en underordnad^). 
Emellertid synes amiralitetets domsrätt öfver det i tjenstgö- 
ring å land stadda sjöfolket kommit ur bruk och jurisdik- 
tionen inskränkt sig till sjön, enär regeringen 1647 behöfde 
återinsätta amiralitetskollegium i enahanda domsrätt med 
krigskollegium och för detta ändamål utnämnde några rätt«- 
lärde män till assessorer^). 

Att en liflig verksamhet utvecklats inom detta kolle- 
gium under ledning af Cl. Fleming och Er. Ryning, det 
utvisa tillfyllest resultaten: en nyskapad flotta och en ny 
ändamålsenlig organisation af båtsmanshållet. Den kame- 
rala afdelningen af kollegiet synes fortfarande hafva befiin- 



^) Amir.koll. påminnelse om några ärenden d. 17 Dec. 1647: bland 
amir. memor. i R.A. Jfr K. M:s resol. d. 10 Febr. 1648. 

2) Se afd. I, n, III, V o. VI. 

3) Sjöartiklame §§ 6, 9, 10. R.reg. 

*) K. M:s resol. till amiral, d. 30 Mars 1647. R.reg. 



153 

dit sig i oordning: åtminstone erhöll det gång efter annan 
upp in aning från kammaren att klarera sina räkenskaper för 
Bera, år tillbaka, men vanligen utan påföljd. Ungefär samma 
var förhållandet med krigskollegium ^). 

JKansliet blef ordnadt på kollegial fot genom den vid- 
lyftiga provisionella kansliordning, som Gustaf Adolf i un- 
gefärlig öfverensstämmelse med kanslerns förslag-) påbjöd 
vid expeditionen till Preussen 1626. Kanslern fick nu till 
medhjelpare 2 rikskansliråd, den ene öfver det s. k. riksens 
kansli eller arkivet, den andre öfver det dagliga. Kansliet 
delandes i fyra expeditioner med hvar sin sekreterare i spet- 
sen: den förste för arkivet och historiografien, den andre 
för alla inrikes saker och förhandlingar med Danmark, den 
tredje för östersjöprovinserna, Ryssland och Polen, och den 
Qerde för alla andra utrikes ärenden. Märkligt är, att ge- 
nom denna instruktion donationer och andra finansiella skrif- 
velser samt befallningar rörande krigsfolket skiljas från 
kansliets befattning och öfverlemnas de förra åt kammaren, 
de senare åt krigsrådet. Detta var ett steg, hvarigenom de 
två senare embetena försattes i närmare beröring med re- 
geringen och ställdes vid sidan af kansliet i stället för att 
underordnas detsamma. Måhända låg det i Gustaf Adolfs 
plan att göra kollegierna till verkliga regeringsdepartemen- 
ter genom att anvisa hvart och' ett dess del af riksexpedi- 
tionen, som eljest hel och hållen tillhörde kansliet. Det 
lider intet tvifvel, att Axel Oxenstjemas personliga infly- 
tande i så fall gifvit en annan riktning åt Sveriges central- 
förvaltning. Såsom chef för kansliet har han stä-dse med 
en viss ömtålighet sökt upprätthålla dess forna betydelse 
och inflytande såsom det egentliga ministeriella och före- 
dragande kollegiet, genom hvilket äfven de öfrigas ärenden 
måste gå för att kunna i regeringen afgöras. Hans person- 



«) Kammarens br. till amir.koll. d. 29 Aug. 1638, d. 19 Aug. 1639, d. 

23 Nov. 1640, d. 26 Juni 1644: till krigsrådet d. 28 Aug. 1638, d. 

5 Okt. 8. å., d. 19 Aug. 1639. Kam.regiatr. Jfr kam.protok. d. 9 

Dec. 1640. 
^) Konceptet finnes bland Förslag ang. statsförvaltningen. Ox. saml. 



154 

liga stAlliiing, såsom varande mer en premierminister med 
öfveruppsigten af hela förvaltningen än chef för en särskild 
gren deraf, bidrog äfven dertill, att hans kollegium blef 
medelpunkten fur det hela, blef den »anima regni», som in- 
göt lif och rörelse i de utanför stående och snait för mycket 
isolerade förvaltningsmyndigheterna. Och då reger.formen 
omnämner och medgifver särskilda K. M:s rådslag blott 
med kansliråden, så skulle lätteligen, ifall detta blifvit stad- 
gad praxis, kansliet hafva kunnat utbilda sig till ett slags 
kabinett liksom i England, som blifvit det egentliga för- 
valtningsrådet och undanträngt det stora rådet. 

I följd af rikskanslerns långa frånvaro befann sig hans 
kollegium före 1636 i ett ganska otillfredsställande skick 
under ledning af Per Baner. £n ny instruktion för kansliet 
föreskrefs af regeringsformen och var i hög grad behöflig *), 
men medhanns ej af kanslern hvarken då eller sedermera. 
Lämpliga personer till kansliråd saknades, liksom äfven di- 
plomatiska ämnen bland ungdomen -). Kanslern erhöll 1634 
af sin bror följande beskrifuing på kansliet och dess perso- 
nal: »Värst är med kansliet- - Per Baner sitter der ensam: 
Joh. Skytte faller oss något betänklig för hans underliga 
procedere i förra tider, dessutom vill P. Baner inte gema 
cedera honom, Per Sparre har ett tardum ingenium, dock 
modest och flitig: Sten Bjelke vore mycket tjenlig, om ej 
hans oförmögenhet vore och hans onda diet och otidiga lef- 
verne» ^). Under sådana förhållanden blef det nödvändigt 
att med talangfulla uppkomlingar besätta de nya kansli- 
embetena, som regeringsformen föreskref. Salvius utnämn- 
des till hofkansler 1634, till statssekreterare Lars Grubbe 
1634 och Johan Liljeström 1636. Alla tre voro utan tvifvel 
näst kanslern sjelf Sveriges bästa diplomatiska förmågor vid 
denna tid, men upptagna af andra värf fingo de vanligen 



') Se P. Baner till kansl. d. 31 Mars 1633, Grubbe till dens. d. 30 

Dec. 1636. Ox. saml. 
2) P. Baner till kansl. d. 15 Okt. 1632: drotsen tUl kansl. Mars 1636. 

Ox. saml. 
») Af d. 8 Maj 1634. Ox. saml. 



155 

blott en i sönder arbeta hemma i kansliet, som derfore fortfor 
att vara illa beställdt. 

Kansliets förhållande till de öfiiga kollegierna blef icke 
heller genom regeringsformen fullt bestämdt. Rikskanslern, 
som tillika var storsigillbevarare, skulle anställa och leda 
alla K. M:s rådslag, hvaraf tre former nämnas, med samtl. 
rådet, med en del deraf och med kansliråden: protokoll 
skulle dervid af kansliet hållas. Alla publika akter skulle 
af rikskanslern öfverses och undertecknas, innan de förela- 
des konungen till underskrift, de öfriga af hofkanslem eller 
vederbörande statssekreterare. I afseende på de löpande 
ärendenas expedition beslöts 1635 i rådet, att kansliråden 
biträdda turvis af en bisittare ur annat kollegium skulle få 
öppna och på rådets bekräftelse besvara inkommande skrif- 
velser*). Vid 1636 års embetsexamen gjordes inga särdeles 
graverande anmärkningar emot kansliet, der hofkanslem då 
förde ordet. Man uppdrog åt den senare att öfverse och 
efter regeringsformen lämpa 1626 års kansliordning. Det 
beslöts vidare, att landshöfdingarne skulle ställas i .närmare 
förbindelse med och beroende af kansliet, inför detta aflägga 
sin ed, till detsamma ingifva rapporter om landets tillstånd 
och om förordningars verkställande. Vore dessa af mer en- 
ekildt innehåll, skulle två exemplar inskickas, af hvilka det 
ena genom kansliet remitterades till vederbörande kollegium. 
Slutligen skulle af utgående bref de till andra kollegier hö- 
rande efter fattad resol. uppsättas och till underskrift fram- 
läggas af h varje koUegii sekreterare. Detta var en eftergift 
åt de öfriga kollegierna, som äfven kanslern synes hafva 
gillat-). Men efter dennes återkomst inskränktes åter de 
förras omedelbara beröring med regeringen i samma mån 
som kansliet småningom ordnades och utvidgades. Det 
sattes 1638 i fullständigt skick: samma år beslöts i rådet, 
att kansliråden skulle upptaga och till vederbörande kolle- 
gierna hänvisa alla saker, hvaraf de mindre vigtiga skulle i 

') Rådsprot. d. 4 Juni 1635. Jfr d. 20 Nov. s. å. 
O H. S. H. 33, 233 ff. Jfr kansl. betänk, d. 14 Aug. 1635: H. S. H. 
35, 129. 



156 

kollegierna afgöras ^). Man hade länge erfarit behofv^et af 
en särskild instruktion för regeringens sammankomster. !En 
dylik uppsattes af kanslern oeh föredrogs i rådet d. 23 Jan. 
1641, men blef ej konfirmerad. Det är förmodligen samma 
»ordning vid regeringens deliberationer att hålla», som fin- 
nes bland Axel Oxenstjemas koncepter^). At kansliet in- 
rymmes deri en \'idsträckt makt. Kansliet skulle dels sjelfib 
låta samla och bereda nödiga ärenden till föredragning, dels 
mottaga alla saker, som de andra kollegierna ville hafva 
framställda för regeringen. Likaledes skulle kanslern upp- 
taga och till koUegiema remittera alla enskilda supplikatio- 
ner. Några dagar efteråt uppläste riksamiralen ett annat 
förslag, enligt hvilket hvarje kollegium i tur och ordning 
skulle för regeringen föredraga sina angelägenheter •^). 
Man finner häraf, att det ej saknades opposition mot kan- 
sliets öfvervigt och de öfiriga kollegiemas försvagande *). 
Denna kom till utbrott under kanslerns frånvaro våren 1645, 
då ett antal högre kollegietjenstemän, anförda som det synes 
af drotsen, gjorde ett försök, som gynnades af den unga drott- 
ningen att genombryta kansliet och gifva samtliga kollegi- 
erna enahanda ställning till regeringen. Hade denna plan 
lyckats, så skulle sannolikt kollegierna hafva småningom 
antagit formen af ett slags regeringsdepartementer. Nu gick 
förslaget om intet i följd af kanslerns bestämda motstånd. 
Han åberopade sal. konungens intentioner, regeringsformen 
och gammalt bruk. Sin uppfattning af kansliets ställning 
uttryckte han så, »att detsamma, såsom det der med någre 
particular saker intet hafver att beställa, alltså bör det föra 
pennan och ordet i konungens namn, der så behöfves och 
tarfligt är, såsom ock hålla riktighet på bref och acter, som 
utgå och af kon. undertecknas». Om det också för tillfället 
blott vore fråga om att öfverlåta, åt krigskollegium dess 



O Rådsprot. d. 3 Nov. 1638. 

2) Bland Förslag ang. statsförvaltningen. Ox. saml. 

3) Rådsprot. d. 30 Jan. 1641. 

*) Uttryck häraf förekomma icke sällan: Rådsprot. d. 20 Nov. 1635. 
Jfr det tyska pasqaillet af 1644 mot kanslern. 



157 

fallmakter och instruktioner, åt kammaren donationer o. 
s. v., så blefve dock följden inom kort, att dessa kollegier 
af samma skäl fordrade expedition af aUU som dem anginge, 
och i enlighet dermed de öfriga kollegierna, så att kansliet 
slutligen blefve »till intet nyttigt» '). Hur man ville ordna 
revisionsmålen, är redan omtaladt. Drottningen kunde ej 
afslå kanslerns anhållan om dröjsmål till hans återkomst, 
och hela frågan förföll, för att i en framtid under en annan 
form återupptagas och bringas till verkställighet. 

Betraktar man kansliet såsom förvaltningsverk, gå hörde 
dit i första rummet de utrikes ärendena: i afseende på den 
inre förvaltningen åter var dess ställning temligen sväf- 
vande; det omfattade en del af den s. k. politien eller af 
hvad som nu tillhör civildepartementet: särskildt skulle 
landshöfdingarne egentligen sortera under kansliet-), ehuru 
i verkligheten deras beroende af kammaren var vida större. 
Kansliordningen hänför under kansliet stadsväsendet med 
handelskompagnier, skrån, handtverk m. m., vidare hospita- 
ler, fattigvård, förmyndareväsende, skjuts- och postinrättnin- 
gar, akademier och skolor samt slutligen allt landsregeringen 
angående, som ej är speciellt anförtrodt något af de andra 
kollegier. 

Kansliet hade småningom fått sina arbetskrafter och 
sin stat ökade. Den nya postinrättningen ställdes under 
dess uppsigt. Under de senare åren af förmyndaretiden ut- 
gjordes kansliets tjenstemän af 3 rikskansliråd, hof kansler 
och 2 statssekreterare, 3 svenska sekreterare med hvar sin 
registrator, kanslist och kopist, 2 svenska undersekreterare, 
1 tysk sekreterare med 3 kanslister, 2 referendarier, 1 ak- 
tuarius, 1 antiqvarius och 1 historiograf. Dit hörde äfven 
arkivet med chef och 5 tjenstemän ^). 1638 tillkommo flera 
tyska hofråd, personer som användts i Tyskland för diplo- 

') Kanslerns anf. bref till drottn. af Söderåkra d. 21 Mars 1645. Per 
Sparre till kansl. d. 29 Mars s. å. Ox. saml. Då Magn. Gabr. De 
la Gardie blef kammarens chef 1652, gjorde han ännu ett försök 
att inskränka kansliet. 

2) Reg.formen § 36; H. S. H. 33, s. 240, 248. 

3) Riksstater i statskontoret och rikshufvudböcker i kam.ark. 



158 

matiska vårf, men nu voro der obehOiliga: de fingo vanligen 
afgifva betånkanden öfver politiska eller juridiska frågor 
rörande tyska förhållanden ^). Den öfverklagade bristen på 
diplomatiska förmågor sökte kanslern afhjelpa dels genom 
att i kansliet inkalla lärare från universiteten (Gyllenklou, 
Bjömklou och Behmer voro förut eloquentiae professorer i 
Upsala), dels genom att framdraga lofvande anlag och upp- 
muntra politiska studier, dels genom att upptaga förhopp- 
ningsfulla ynglingar af högadeln till auskultanter än i arkivet 
och kansliet, än i sjelfra rådet *^). 

Under kansliet lydde ändtligen den diplomatiska korpsen 
på främmande orter. Före 1630 underhöll Sverige, såvidt 
vi känna, blott i två länder ständiga sändebud, i Danmark 
och i Nederland. Det tyska kriget inledde Sverige i de 
vidlyftigaste diplomatiska förbindelser: det var isynnerhet 
Richelieus utbildning af kabinettspolitiken och gesandtvä- 
sendet, som nödgade Sverige att följa exemplet för att ej 
af den förre öfverflyglas. Det är Axel Oxenstjema, som 
först har planmässigt anordnat stående svenska beskicknin- 
gar vid utländska hof. Han synes hafva gjort det mer af 
tvång än af böjelse för systemet: åtminstone yttrade han 
1635 vid frågan om en agents anställande i Polen: »bättre 
vore att inga agenter ega hos naboerne, så vore vi deras 
qvitte», man skaffade sig på detta sätt »offentliga praktikan- 
ter» på halsen, som visste att »expiscera secreta»^). Man 
fick snart röna mycket obehag af Danmarks och Frankrikes 
residenter i Stockholm, de enda länder som ännu höUo 
ständiga gesandter i Sverige *). Den tidens gesandter voro 

O Rådsprot. d. 5 April o. 12 Sept. 1638; d. 30 Mars 1642; d. 24 April 
1643. Deras värt beskrifves i 1661 års kansliordning. 

2) Rådsprot. d. 16 Sept. 1638; d. 6 Juli 1640; d. 22 Febr. 1643. 1639 
års stat. Redan 1641 sade kansl. sig hafva »vackra unga karlar 
och subjecta i förråd att dertill bruka». Kam.prot. d. 9 Febr. 



5) Kansl. till drotsen d. 10 Okt. 1635: Kongl. bibi. Rådspr. d. 15 Juli 
1636. 

*) Längre fram tillkom Nederland. Åfven Ryssland höll en kort tid 
resident i Stockholm, som dock på regeringens begäran dimittera- 
des 1636. Märkvärdigt nog aflönades svenske residenten i Moskwa 
af czaren och den ryske i Stockholm af svenska regeringen (resol. 
till ryske agenten d. 10 April 1635). 



159 

vanligen på en gång politiska och kommerciella agenter, de 
motsvarade både ministrar och konsuler nu för tiden: i Ne- 
derland underhöll dock Sverige särskilda handelsagenter. 
I slutet af förmyndareregeringen bestod Sveriges utländska 
minister-stat af två legater (Salvius och Joh. Oxenstjema), 
två ambassadörer: i Kassel (hofrådet Wolff) och Paris från 
1635 (Grotius, som dock 1644 ersattes af residenten Ceri- 
santes), sex residenter: i Haag (der Camerarius d. ä. lemnat 
ambassadörsposten 1640, biträdd sedan 1636 af residenten 
och finansrådet Peter Spiring), Helsingör (Joh. Fegrjeus 
Strömfeldt), Moskwa från 1634 (Peter Knisbjörn), England 
från 1632 (Mich. le Bion), Schweitz och Italien från 1633 
(Marino), samt Portugal från 1641 (Lars Skytte), äfvensom 
»förtrogne män» och korrespondenter på flera utrikes orter. 
Räkninge-kammaren »är den gyllene ådren som riksens 
kropp och ledamöter gifver blod och kraft», yttrade Axel 
Oxenstjema 1635 '). Finansförvaltningen är också af alla 
yttre vilkor för statsändamålets vinnande det som först och 
kraftigast påkallar uppmärksamhet. Länge det enda någor- 
lunda ordnade förvaltningsverket och till sin natur ingri- 
pande öfverallt blef räkningekammaren småningom indraget 
i en mängd olikartade bestyr, som blott hade det gemen- 
Hamma att vara af ekonomisk beskaffenhet. Genom 1618 
års provisionella kammarordning förklarades kammaren för 
ett kollegium, styrdt af skattmästaren och 5 kammarråd, 
hvilka åter biträddes af 9 kamererare med hvar sin afdel- 
ning af förvaltningen. Det blef en följd af konungens långa 
frånvaro, att kammaren vande sig vid ett vidsträckt obero- 
ende af regeringen, hvilket ännu mer stadgades, då pfalzgr. 
Joh. Casimir på grund af särskildt uppdrag erhöll lednin- 
gen af finanserna. Man finner, att kammaren under denna 
tid på eget bevåg meddelat förläningar; byten, förmedlingar 
och friheter, utfärdat pantebref, resolutioner till ständerna, 
gästgifveri- och andra ekonomiska förordningar o. s. v. 2) 

O H. S. H. 35, 137. 
*) Se kammarregistr. 



160 

Den nya regeringen anaég aig böra inskränka denna sjelf- 
tagna inyndighet, men det dröjde flera år, innan kammarens 
verksamhet blef riktigt begränsad. Sedan ledningen deraf 
sommaren 1633 öfvergått från pfalzgrefven till Cl. Fleming^ 
blef ändtligen Gabriel Bengtsson Oxenstjerna ett år derefter 
kammarens ordinarie chef med 6 bisittare i kollegiet enligt 
reg.formen. Den förvirring, som dessa år och intill kan-r 
slems hemkomst herrskade inom finansverket, hade till följd, 
att någon egentlig examen 1636 ej kunde iirågakomma 
med kammaren^). Orsakerna lågo först och främst i kraf- 
ternas öfveransträngning och den svaga krediten, men 
äfven i bristen på ledande förmågor, arbetskrafter och ord- 
ning. En ny arbetsordning uppsattes af kammaren i April 
1635 (då äfven kammarprotokollen taga sin början), enligt 
hvilken af de fyra kammarråden den förste skulle förestå 
krigsutredningar till lands och sjös, den andre bergsbruken, 
mynt- och faktori-väsendet samt gälden, den tredje och 
Qerde det egentliga kameralverket i Sverige och östersjö- 
provinserna. Vissa dagar bestämdes för rådslag och för 
rättegångar-). Hvad som vållade mycken förvirring, var 
det missbruket, att dispositioner och anordningar af räntor, 
hvilka i allmänhet borde tillhöra regeringen, icke allenast 
gjordes godtyckligt af kammaren, utan ofta af skattmästaren 
eller något kammarråd enskildt, ja till och med af marsken 
och amiralen. Detta var flera gånger föremål för anmärk- 
ningar både vid examen och efter densamma, tills den nya 
riksstaten och rådslaget d. 14 DeC. 1636 fastställde en bestämd 
ordning, som ej ens af kammaren fick rubbas utan regeringens 
samtycke'**), och anvisade åt hvarje kollegium vissa räntor, som 
det skulle sjelf uppbära och redovisa för kammaren. Denna 
nyttiga anordning kunde ej strängt genomföras i följd af 



') Se H. S. H. 33, 283 ff. 

2) iDStr. f. den civila förvaltn. s. 52. Kam.prot. d. 17 April 1635 o. 5 

Okt. 1636. 
') H. S. H. 33, 136, 289; 35, 139. Rådsprot. d. 21 Juli o. 17 Okt. 1636. 

Förläningar på lön, vederlag m. m. befinnas dock framgent hafva 

blifvit af kammaren meddelade, som äfven ogillades enl. kam.prot. d. 

14 Juni 1643. Reg.formen var i detta afseende tvetydig: §§ 10, 11, 13. 



1«J 

kriget, godsförsäljmiigen och de öfriga kollegiemas försumlig- 
het. Kammaren var emellertid underkastad starkare kontroll 
af regeringen, än något annat kollegium, i det regeringen 
för hvar gång ny stat uppgjordes sjelf i kammaren under- 
sökte finansemas och räkenskapernas skick. Den stora för- 
snillningen 1642 föranleddes af bristande tillsyn öfver ka-^ 
mererame. Kammarrådsklassen var deremot alltjemt besatt 
med utmärkta och ansedda personer: detta embete utgjorde 
en skola, der ämnen till riksråd och landshöfdingar upp- 
fostrades. Der tjenstgjorde denna tid t. ex. Johan Bemdes, 
Conr. Falkenberg, Joh. Oxenstjema, Carl Mömer, Bengt 
- Skytte, Sewed Bååt m. fl. Chefen synes icke åtnjutit nå- 
gon synnerlig aktning: här hände, hvad som eljest saknade 
exempel och ej heller var i någon lag förutsedt, att kam- 
marråden öfverröstade presidenten med förklaring, att »det 
skulle gå fastän H. Exc. det intet ville underteckna» *). 

Jost Hanssons rättegång föranledde en sträng räfst 
med hela kammarverket. En ny kammarordning uppsat- 
tes på regeringens befallning våren 1642 af kammarråden 
och undergick en noggrann granskning af regeringen: 
ehuru icke af denna underskrifven, har hon dock sannolikt 
fått gällande kräfta). Denna ordning innehåller nya be- 
stänunelser om jorde- och landsböckerna, om sättet för rän- 
tomas uppbörd och redovisning af landtstaten m. m., hvartill 
vi återkomma. Dessutom tillades några nya tjenstemän och 
fastställdes närmare begränsning mellan de afdelningar af 
räknekammaren, som vid ärendenas hopande småningom 
bildat sig. Detta leder oss öfrer till frågan om kammarens 
inre organisation. 

Både kammarrevisionen och bokslutsverket leder sitt 
första upphof från Gustaf Adolfs regering. Det senare in- 



Kam.pro«t d. 13 Nov. 1641. 

^ Finnes intagen bland kammarens protokoll d. 22 o. 23 Mars 1642, 
regeringens påminnelser dervid finnas sammastädes d. 12 Juli. Jfr 
.för öfrigt samma prot. f. d. 9, 16, 28 o. 31 Mars, d. 29 April 1642, 
och rådsprot. d. 11 o. 12 Juli 1642. Denna ordning finnes ej tryckt 
bland instr. f. den civila förvaltningen. 

Sveriges inre liistoria under Dr. Christinas Förmyndare. 11 



162 

fördes genom holländaren Abr. Cabeliau 1622, som upp- 
gjorde den första egentliga rikshufvudbok ^), och från 1624 
förekommer regelbundet i kammaren en kamererare under 
namnet generalbokhållare ^). Granskningen af landtstatens 
räkenskaper verkställdes i början af kammartjenstemän en- 
ligt särskildt uppdrag: först 1622 blef detta ett fast embete 
med bestämd lön. I slutet af Gustaf Adolfs regering näm- 
nas »besvärskammaren och »besvärskamereraren» ^). Denna 
revision befann sig dock i ett ganska dåligt skick ä^nda till 
de första åren af förmyndaretiden, då hon genom den s. k. 
revisionskammarens upprättande ordnades och utvidgades 
under ledning af kamereraren Tönnes Henriksson (adl. 
Langman). Denne utsågs till revisionskommissarie och till 
hans biträde förordnades 1635 2 kammarassessorer eller som 
de ock kallas revisorer (Erik Gyllenstjema och Carl Mömer). 
Kommissarien och hans assessorer skulle enligt sina instruk- 
tioner revidera och verificera alla landsböcker och räkenska- 
per alltifrån 1633 samt befordra de felande till straff: den 
förre skulle ock hafva uppsigt öfver generalbokhålleriet *). 
Vid 1642 års räfst ökades antalet af revisorer till fyra: alla 
kronans räkenskaper skulle till revisionskammaren inlemnas 
och der, sedan de blifvit af kamererame »proberade», gran- 
skas *). Revisorerna synas snart hafva blifvit adjungerade i 
kammarrätten, hvilken eljest utgjordes af de egentliga kol- 
legiibisittame, någon gång biträdda af förordnade hofrätts- 



') Jfr Kort berättelse hurusom kammarrevisionsverket ifrån första bör- 
jan varit inrättadt (af 1695): Palmsch. Ups. III, t. XI. Arbetsordn. 
af 1626 (i instr. civ. förvaltn. s. 49). 

2) FuUm. af d. 1 Maj 1634. Riksstaterna för 1626 o. 1632, i statskont. 
ark. 1630 års rikshufvudbok. 

') Kam.registr. d. 29 Mars 1622. Kammarens br. till Jost Hansson d. 
d. 15 April 1629—1630 o. 1634 års rikshufvudböcker»; 

*) Instr. f. kammarkommissarius Tönnes Langman d. 30 Jan. 1636. 
Instr. f. kammarassessorema fr. April 1635: äldsta kammarförordn. 
fol. 340. De trädde ej i tjänst förrän 1636, som man ser af kam.- 
prot. d. 28 o. 29 Juli 1636. Jfr Kort berättelse etc. Kbr. d. 20 
Febr. 1636. ' 

») Kam.ordn. 1642. Protok. d. 12 Juli. 1642 års stat. 



163 

assessorer ^). En särskild kammarrätt för Finland konsti- 
tuerades 1638, bestående af guvernören och några hofrätts- 
assessorer i Åbo. Det föreslogs att i hvarje hufvndprovins 
inrätta dylika domstolar 2). 

Statsverket började från 1636 ådraga sig särskild upp- 
märksamhet. Inseendet deröfver var i början anförtrodt åt 
eamma person som generalbokslutet, men först 1642 öfver- 
lemnades det helt och hållet åt den s. k. generalkamereraren 
och skildes till förekommande af underslef från de öfriga 
kamererarnes befattning. Kammaren föreslog s. å. en sär- 
skild tjensteman, »som gör staten och förslagen»: vi hafva 
dock ej funnit någon verkställighet häraf ^). 

Andtligen bildades inom kammaren en särskild afdel- 
ning för landtmäteriärenden genom tillsättande 1642 af en 
inspektor deröfver, som i ett »tillordnadt rum» skulle öfverse 
och ordna landtmätames inlemnade arbeten *). Under kam- 
maren skulle egentligen lyda äfven tullstyrelsen, men upp- 
ftigten häröfver tillhörde enligt särskildt uppdrag Ax. Oxen- 
stjema, i hvilken befattning han stundom utmärktes med 
titeln kungl. tulldirektor. Stora sjötullen i Sverige och Fin- 
land förestods sedan 1636 af en generaltullförvaltare med 110 
underordnade tjensteman '^l 643), och licentverket af Peter 
Spiring ^), äfven såsom resident i Holland. 

Vi bifoga till slut en uppgift på kammarens samtlige 
tjensteman 1644. De utgjordes af 2 rikskammarråd, 2 andra 
kammarråd, 1 kommissarius eller direktor för revision med 
3 assessorer, 1 generalkamererare (för stats- och boksluts- 
verket) med 2 kammarförvandter, 2 skrifvare, 8 bokhållare 
och 8 journalister under sig, 1 krigs- och 3 andra kame- 



^ T. ex. K. M:8 befalln. till 3 assess. i hofr. att bevista kammaren d. 

4 Dec. 1635. Kam.registr. Rådsprot. d. 3 Dec. Kam.prot. d. 17 

Jan. 1643 o. 12 Dec. 1644. 
») Rådsprot. d. 11 Okt. 1638 o. 24 Mars 1643. 
') Kam.ordn. 1642. Protok. d. 16 o. 23 Mars 1642. 
*) Fullm. och instr. f. Peder Menlös d. 17 Maj 1642. 
') Få tjensteman voro sä väl aflönade som dessa: den förre erhöll 

hvar 20:de, den senare hvar 15:de penning af samtl. tuUintradema 

i lön. Jfr instr. f. gen.tuUförvalt. d. 19 Dec. 1636 §§ 1, 19, 20. 



164 

rerare med 4 skrifi^are hvar (den förstnämnde förestod äfven 
manufakturerna, hof- och stallstaten, de 3 andre voro lands- 
kamererare, en för bergslagsprovinsema och myntverket, en 
för det öfriga Sverige och en för östersjöprovinserna), hvar- 
till kommo kammarkansliet med 9 tjenstemän, 2 kammar- 
fiskaler, liberiförvaltaren, landtmäteri-inspektom samt ränte- 
kammaren ^). 

En vidlyftig och betungande förvaltningsgren utbröts 
från rflknekammaren genom bergskoUegii inrättande. Behofvet 
af en öfverstyrelse för bergshandteringen hade länge gjort sig 
gällande. Bergsöfv^erstar öfver enskilda bergslag och provin- 
ser förekomma ganska tidigt: så finner man t. ex., att det 1585 
förordnades en öf^erstebefallningsman öfver alla jembruk 
och kopparhamrar i riket. Äfv^en här var det Axel Oxen- 
stjema förbehållet att fullborda hvad Gustaf Adolf begynt. 
Den senare hade nemligen med åberopande af bergverkens 
i riket »öf^ersvinneliga välsignelse» d. 26 Febr. 1630 utfilr- 
dat fullmakt för ett generalbergsamt med en bergshopman 
till chef, hvilket skulle lyda under kammaren, men om hvars 
organisation ingenting stadgas. Något egentligt styrelseverk 
var detta icke: afsigten synes hafva varit att åvägabringa 
större samband mellan bergslagens föreståndare. Vi hafv^a 
icke funnit andra spår af detta embete än utnämningen af 
Siegroth till bergshopman och Grissbach till öfverbergmä- 
stare 2). Kriget hindrade konungen att genomföra den plan 
för bergverkens fullständiga ordnande, som han i samråd 
med den till gubemator bestämde Carl Bonde uppgjort'). 
Vid regeringsformens öfverseende hemställde rådet till kan- 
slern, om ej en särkild bergsöfverste af riksens råd borde 
deri upptagas, men oaktadt den förre gillat förslaget, uteslöts 



O Rikshufvudboken f. 1644. Jfr staten f. 1643 i statskont. 1644 års 
stat hafva vi ej kunnat återfinna. 

*) Jfr C. Bondes relation huru bergskollegium har begynt och om dess 
betjente af d. 12 Nov. 1646. Ox. saml. om bergverken. Grissbach 
var öfverbergmästare för alla silfver-, koppar- och blyberg (enligt 
konfirm. af d. 28 Nov. 1634), och d. 16 April 1633 blef Hans Lybecker 
bergmästare öfver alla riksens jembruk: Eam.registr. 

3) Se C. Bondes bref till kansl. d. 30 Mars 1633. Ox. saml. 



165 

I 

dock denna punkt ur regeringsformen: man ansåg tillräckligt 
att i kammarinstruktionen insätta en af rikskammarråden 
till bergsöfverste ') och att d. 4 Dec. 1634 konfirmera full- 
makten för bergsamtet, hvilket dock äfv^en blef utan resul- 
tat. Man var troligen villrådig derom, hvilken stäUning ett 
dylikt embete borde intaga till de egentliga rikskollegiema. 
Men sedan kanslern hemkommit och med anledning af det 
stora grufyefallet vid stora kopparberget 1635, inhemtades 
Carl Bondes och Orissbachs betänkande angående ett bergs- 
amts upprättande (1636)2). Derpå utÄrdades d. 14 Febr. 
1637 fullmakt för generalbergsamtet och dess tjenstemän, 
som voro guvernören C. Bonde, kammarrådet Bemdes, ge- 
neralbergshopmannen Siegroth, öfverstebergmästaren Griss- 
bach och Frans Kruse jemte några underordnade: embetet 
bestämdes närmare genom ett memorial af samma dag. Dess 
ställning blef härigenom sjelfständig: det blef af kammaren 
oberoende såväl i vården af bergsbruken öfverhufvud, som 
i makt öfver underordnade och rättegångssaker, hvari det 
blott var underkastadt regeringens uppsigt. Det egde ock 
att i samråd med landshöfdingame anordna nödiga medel 
till beslutade bergsanläggningar. Sessionsmandatet af d. 3 
Nov. 8. å. föreskref en vår- och en höstsession i Stockholm: 
de höUos dock ofta enligt särskild tillåtelse i bergslagen. 
Under bergsamtet eller, som det redan nu kallas, bergs- 
amtskoUegium hörde äfven kanalväsendet och det 1639 på- 
begynta saltsjuderiet: det förra ledde Carl Bonde sjelf, det 
senare Siegroth jemte »saltgrefven» Otto Krug, hvilken man 
ämat insätta som assessor i bergsamtet, i fall företaget lyckats^). 

') H. S. H. 25, 164; Eådsprot. d. 2 April 1633, d. 11 Juni 1634. 

*) Bondes betänk, finnes bland Ox. saml. om bergverken. Enligt detta 
borde bergsamtet bestå af fem medlemmar, en generalgubemator, 
ett kammarråd att föra räkenskaperna, en af adel att besigtiga 
nya grufvor, en generalbergmästare för koppar- och silfver-bergs- 
lagen samt en generalbergsskrifvare : dess befattning skulle bestå i 
att uppfinna och iordningsätta grufvor, förhindra skogsuthuggning, 
upprätta bergsordningar, införa franska blåsningssättet o. s. v. Jfr 
rådsprot. d. 17 Aug. 1636. Grissbach till kansl. d. 3 Aug. 1636. 

') »Mons.-r Erugk är resolverad till Öfver-Saltz-graf och derjemte vara 
assessor i bergsamtet» : Bemdes till G. Bonde. Bergkoll. registr. d. 
27 Aug. 1639, i dess arkiv. 



166 

Det nya embetsverket har under Carl Bondes nitiska 
ledning utvecklat en Hflig verksamhet, som i rådet ofta vits- 
ordades och äfven föranledde dess utvidgande, så att dess 
stat 1644 öfversteg 50,000 d. s.m. Dess organisation under- 
gick samtidigt härmed en förändring, så att det i slutet af 
förmyndaretiden utgjordes af guvernören, en vicepresident 
(Bemdes), en kommissarius som ledde rättegångame, öfver- 
bergmästaren och 3 assessorer (hvaribland en var borg- 
mästare i Fahlun). Samtliga bergslagen, som kort förat 
blifvit ordnade i 9 bergmästaredömen, voro fördelade mellan 
guvernören, vicepresidenten och öfverbergmästaren biträdde 
af hvar sin assessor, så att den ene förestod Nora-Linde- 
Wermlands , Södermanlands-Östergötlands , Westerbergslar- 
gens och Nya kopparbergets bergmästaredömen, den andre 
Stora kopparbergets, Piteås, Österbergslagens med Uplands 
samt Finska bergslagens, den tredje blott Salberget. Der- 
jemte voro presidenten och vicepresidenten landshöfdingar, 
den förre i jem-, den senare i kopparbergslagen. Vid sessio- 
nerna föredrog hvar och en sitt distrikts behof och besvär, 
som sedan koUegialiter afgjordes. Till bergsamtet hörde 
dessutom proberkammaren med riksgardien, proberare och 
myntinspektor, en markscheider, en fiskal samt några kansli- 
och kameraltjenstemän* '). 

Bergsamtet framkallade några betänkligheter hos adel 
och prester vid 1644 års riksdag: adeln hemställde, om 
det ej som förut borde dependera af räkningekammaren 
eller ock upptagas i regeringsformen såsom ett särskildt 
rikskollegium ^). Riktigheten af denna anmärkning kan ej 
bestridas, då hela förvaltningen för öfrigt skulle drifvas ge- 
nom de fem kollegierna: bergsamtet var i annat fall en 
onaturlig utväxt. Detta hindrade emellertid ej, att drott- 
ning Christina på bergskoUegii begäran tillerkände det 
»särskildt och för sig sjelft samma auctoritet, myndighet, ära 



') Bondes anf. relation af 1646: staten f. 1643: rikshufvudboken f. 
1644. Flera yngre framtidsmän tjenstgjorde i amtet, så Erik Fle- 
ming, Lor. Creutz, Christer Bonde m. fl. 

2) Tham adehis prot 3, 346, 405. 



167 

och respect, som andra vare coUegiis» i fullmakten af d. 6 
Juli 1649 ^). 

Det synes hafva varit regeringens första afsigt att ut- 
vidga det ny stiftade kollegiet och gifva det ett allmännare 
eyftemål genom att deri innesluta äfven uppsigten öfver 
handelsförhållandena^): en åtgärd som först våra dagar be- 
vittnat. I dess ställe utfärdades d. 28 Nov. 1637 fullmakt 
för ett särskildt »coUegium af commercieme» med Clas Fle- 
ming till president, Lars Grubbe och gen.tullförvaltaren 
till assessorer. Enligt det af Grubbe uppsatta förslaget till 
instruktion skulle kollegiet förestås af ett riksråd, två adels- 
män, generaltullnären samt en förfaren köpman, med uppsigt 
öfver alla handelsförhållanden, kommunikationsanstalter, ban- 
ker och kreditväsende o. s. v.*) Ekonomiska betänklig- 
heter måtte genast hafva kommit emellan, ty kommerskolle- 
giet finnes h varken på 1638 eller något följande års stat 
uppfördt. De enda spår vi funnit af kollegiets tillvaro under 
förmyndaretiden är, att åtskilliga städers besvär och ansök- 
ningar vid 1638 års riksdag remitterades till »köphandels- 
coUegio», samt att den till sekreterare 1637 utnämnde Joh. 
Beijer såsom sådan qvarstod å staten och ännu 1642 kablas 
»vår secreterare vid de saker, som touchera commercien». 
Denne var då embetets ende särskildt anställde och aflönte 
tjensteman, och han fortfor med befattningen äfven sedan 
han utnämnts till generalpostmästare *). Han tj enade härvid 
som biträde åt Clas Fleming, som i egenskap af Stockholms 
styresman och tillika amiral utan särskild fullmakt eller lön 
utöfvat ett slags uppsigt öfver vissa handelsförhållanden, såsom 
den westindiska sjöfarten" m. m. Förslaget om ett handels- 



^) BergscoUegii relation d/18 Nov. 1648 i dess arkiv. Bergsförordn. 
sid. 133. 

*) Berndes till C. Bonde d. 31 Juli 1637: »Jag förnimmer ock, att in- 
struktionen blifver förändrad, flera personer bergsembetet förord- 
nade, så att det må blifva så fuUkomiigen som sig bör, särdeles för 
commercie och handelns skull». Kam.registr. 

*) Punctation af ett collegio utöfver all riksens in- och utländska 
handel och vandel och hvad deraf dependerar. Ox. saml. 

*) Rregistr. f. d. 27 Febr. 1638 m. fl. Fnllm. f. Joh. Beyer sås. sekret, 
i handelskoUegio d. 22 Dec. 1637: E,reg. 



168 

kollegium våcktes af kanslern ånyo 1644 och blef i rådet 
förordadt, men uppsköts ända till 1651, då den bekanta in- 
struktionen, uppsatt af kanslern sjelf, utfärdades ^). 

Vi hafva nu sett, huru reg.formens ofullständiga stad- 
ganden om kollegiemas verksamhet och ömsesidiga förhål- 
lande småningom gestaltat och utbildat sig i verkligheten. 
Vi hafv^a hos d^m funnit en trefaldig karakter: de voro dels 
administrativa myndigheter eller förvaltningsverk, dels mi- 
nisteriella expeditioner, dels ändtligen domstolar, och det 
så, att hvarje kollegium öfvervägande utmärkes af en bland 
dessa karakterer såsom bestämmande. Hos hofrätten var 
naturligtvis jurisdiktionen hufvudsak, hos kansliet föredrag- 
ningen och expeditionen, hos de tre öfriga administratio- 
nen: inom krigs- och amiralitets-kollegierna hade denna 
administration utvecklat sig ur jurisdiktionen. Den enda 
som saknade egentlig jurisdiktion var kansliet: någon kansli- 
rätt omtalas åtminstone ej^). De kollegier, h vilka till or- 
ganisation och befogenhet ej stodo i fullkomlig harmoni 
med de öfriga och med systemet, voro hofrätten och kan- 
sliet. Den förra saknade alldeles karakteren af nÄ:«förvalt- 
ning genom att splittras i flera koordinerade embeten af 
samma slag. Det var derföre fullt riktigt och konseqvent, 
då Per Brahe sökte öfver samtliga hofrätterna bilda ett re- 
visionskollegium under sitt presidium: en plan som han 
blott till hälften genomförde 1660. Vi hafva sett, att kan- 
sliet härvid utgjorde det förnämsta hindret genom att för- 
behålla sig all föredragning och expedition. Detta kunde 
dock ej fullt genomföras under en förmyndareregering, som 
förestods af kollegiernas chefer samfäldt, och medan ännu 
riksrådens tjenstgöring i kollegierna var i sin fulla gång. 
Beröringen mellan regeringen och samtliga kollegierna må- 

') Rädsprot. d. 9 o. 12 April 1644. Kanslern ansäg L. De Geer skick- 
ligast till chef deri, om han ej vore sielf köpman. — Konceptet till 
instrukt. finnes i Ox. saml. Tryckt nos Stiernman Ekon. förordn. 
2, 669. Ett förslag till instr. fr. 1649 af Behm finnes i Nordin. 

*) En dylik förekommer först i 1661 års kansliordning. Han finnes 
dock redan antydd i 1626 års ordning §§ 12 o. 19. 1648 ransakade 
och dömde kanslikollegium i en tvist mellan landshöfdingen och 
magistraten i Göteborg. 



169 

ste derigenom blifva liflig, i det att frågor muntligen fram- 
stfilldes ur kollegierna genom presidenten eller råden och 
Bvaren ofta utan annat besked än det muntliga tillämpades 
och sattes i verket af kollegierna. Stundom infimno sig 
deputerade ur de senare i regeringen, stundom uppträdde 
regeringen sjelf i ett enskildt kollegium (isynnerhet kam- 
maren), rådplägade och fattade beslut på stället inför kol- 
legiets protokoll. Härigenom befrämjades denna förening 
af omfattande statsmannavyer och grundliga specialinsigter, 
som så fördelaktigt utmärker denna tids politiska ledare och 
den af dem bildade skola. 



Låta vi framställningen följa samma ordning som rege- 
ringsformen iakttager, så förekomma näst kollegierna vissa 
högre embetsmän, som ej skulle subordinera under något 
bland dem. Dessa äro riksmarskalh-y rikatygmästare^^ rikastall- 
mästare" och riksjägmästare-^mhetena,» Af dessa hade dock 
rikstygmästaren egentligen icke här sin plats, ty han lydde 
under krigsrådet: oformligt var äfven, att han tillika hade 
flottans artilleri under sitt befäl ^). JFör riksjägmästaren ut- 
färdades en vidlyftig instruktion, som gaf honom högsta 
vården af kronans skogar och djurgårdar: på hans stat upp- 
fördes 10 underordnade utom hejderidare å kronoparkeme 
samt en skogvaktare för hvarje härad ^). Detta är den första 
egentliga skogsstyrelse i Sverige. — Dernäst kommer enligt 
regeringsformen landt- och atadsregeringen : äfven för dessa 
är Christinas förmyndareregering ett epokgörande tidskifte, 
hvarunder de för första gången ordnades efter en bestämd 
plan med inre sammanhang och i nära förbindelse med 
centralregeringen. Förvaltningen blef derigenom från det 
högsta till det lägsta ett till alla sina delar väl samman- 
hängande helt. 

') Beställn. f. gener. Linnar Torstensson såsom rikstygmästare d. 22 
Dec. 1634. Jfr Reg.f. § 19. Kr.koU. instr. IV, c. 

*) Instr. för riksiägmäst. Carl Hård d. 30 Maj 1638. Hofvets iagtstat, 
som enl. reg.f. § 21 skulle lyda under honom, ställdes dock sedan 
under riksmarskalken. Kam.prot. d. 15 Mars 1642: 164B års stat. 



170 

Den högsta platsen inom landtregeringen innehades 
af de s. k. generalguvfimörema eller öfverlandshöfdingame, 
hvaraf regeringsformen föreskrifver 2, i Lifiand med Inger- 
manland och i Preussen, under medgifvande för regeringen 
att äfven förordna sådane öfver Westergötland, Finland och 
Småland, såsom vigtiga gränsprovinser. Af dessa utnänm- 
des 1634 generalguvernörer öfver Lif- och Ingermanland*) 
med residens i Dorpt (Bengt Oxenstjerna, icke riksråd) 
och Preussen (Per Brahe) samt öfverlandshöfding i TVester- 
götland (Nils Bjelke). Den sistnämnde har icke tillträdt 
sitt embete, och Preussen aft räddes 1635: i stället blef Per 
Brahe 1637 generalguvei:nör i Finland (utom Österbotten). 
Kort derefter upprättades ett nytt generalguvemement af 
Ingermanland med residens i Nyen, hvartill Erik Gyllen- 
stjema (icke riksråd) utnämndes 1642 2). Kexholms län 
skildes nu från det förra och lades till det senare guverne- 
mentet: Finland ökades i stället med Österbotten^). — Afven 
guvernören i Estland åtnjöt större anseende än de öfrige 
landshöfdingame. 

Då Sveriges utländska besittningar fingo allt större om- 
fattning och betydelse, före Nördlinger-slaget och Preussens 
afträdande, förehade regeringen storartade planer att ordna 
förvaltningen i sina utländska provinser i enlighet med re- 
geringsformen och svenska förhållanden. Härom rådslogs 
mellan rådet och kanslern sommaren 1634. Man ville i 
Lifland och Preussen inrätta ett consilium status et mili- 
täre till generalguvernörens biträde och med kollegial sam- 
mansättning *). Från denna tid förskrifter sig sannolikt ett 
bland kanslerns samlingar befintligt »förslag huruledes en 

O Dit äfven Kexholms län synes hafva hört till 1637, enl. kammarens 
br. till B. Oxenstjerna d. 27 Mars 1636. 

2) FuUm. f. Nils Bjelke d. 14 Okt. 1634, f, Bengt Oxenstierna d. 16 
Okt. s. å., f. Per Brahe i Preussen d. 27 Dec. s. å., f. dens. i Fin- 
land, d. 27 Okt. 1637 och f. Erik Gyllenstjema d. 14 Juli 1642. 
R.regi8tr. 

') Se P. Brahes br. till finska generalstaten af d. 31 Mars 1641 (konc). 
Skoklosters ark Jfr 1641 års stat. 

*) H. é. H. 32, 154, 169, 215. Memorial för Bengt Oxenstjerna d. 16 
Okt. 1634 § 6. R.reg. 



171 

utlåndes provineie efter vår Svenska stat någorledes vore 
att anordna och accommodera» '). Enligt detta borde pro- 
vinsen förestås af en legat af riksens råd med 3-årig tjen- 
Btctid, biträdd af 4 kollegier. Det första eller justitiekoUe- 
giet skulle bestå af president och 4 assessorer: det andra 
eller krigskollegiet af öfverkommendanten och 4 öfverstar: 
ået tredje eller kanslikollegiet af kansler med 2 kansliråd 
och 2 sekreterare, och det §erde eller kammarkollegiet af 
president, 2 bisittare och 2 kamererare. Legaten skulle 
ingenting förordna utan presidenternas, någon gång vissa 
eller alla kollegiers inrådan: kansliet skulle vara liksom 
hans hemliga råd, och revision egde han att utöfva i samråd 
med samtlige koUegiatema. Af dessa stora tillrustningar 
kom blott litet till verkställighet: brist på medel och per- 
soner hindrade. Generalguvernören i Lifland måste åtnöja 
sig med 4 tjenstemän i stället för 4 kollegier, nemligen se- 
kreterare, kamererare, krigsråd och kommissarie ^). Den 
sistnämnde var guvernörens närmaste man både i civila och 
militära ärenden. Generalguvernörerna i Finland och In- 
germanland biträddes af en kommissarius eller underlands- 
höfding, en sekreterare och en kamererare ^) ; den förre hade 
derjemte under sig en särskild räkningekammare för Fin- 
land, hvilken synes blifvit upprättad redan 1634 och först 
under ledning af landshöfdingen i Åbo, sedan af general- 
^vernören, uppbar och redovisade alla Finlands räntor*). 
Aftren efter Per Brahes hemresa 1640 fanns ett slags öfver- 
styrelse eller s. k. generalstat för Finland i Åbo, genom 
hvilken alla skrifvelser till och från de finska landshöfdin- 
game skulle gå^). Per Brahe fortfor att innehafva och att 
från Stockholm sköta generalguvernörsembetet, men de lö- 

') Ox. saml. handl. om länsstyrelsen och politien. 

') Fullm. f. Engelbr. v. Mängden såsom kommissarius d. 10 Jan. 1638 

pch tillika såsom krigsråd d. 7 Sept. 1610. Fullm. f. Henr. Chron- 

stjerna sås. kommissarius d. 22 Aug. 1643. . 
^ Staten f. 1643. Finska staten f. 1639 (Tigerstedts Handl. Finlands 

l^st. s. 58). Fullm. f. T. J. Nieroth i Nöteborg d. 10 Maj 1643. 
*) Rådsprot. d. 14 Okt. 1634. Per Brahes fullmakt. 
') K. M. till de finska landshöfdingame d. 19 Sept. 1640. 



J 



172 

pande ärendena handlades af en kommissarius eller under- 
landshöfding och en sekreterare ^). 

Den svenska l&ns-indelningens namn och första upphoi 
&ro att hftrleda från de under medeltiden enligt feodalt mön- 
ster brukliga förl&ningama af kronans slott, hvarmed äfven 
följde deras närmaste omgifningar. Det militära komman- 
dot var här hufvudsak och sjelfständigheten stor. Med ko- 
nungamaktens tiUväxt och landsfredens betryggande fick 
den administrativa sidan af dessa befäl öfverhand, ehuru 
det militära ännu i Gustaf AdoKs ståthållare-instruktioner 
qvarstod. Ändtligen afskildes detsamma helt och hållet 
från länsstyrelsen genom regeringsformen (§§ 27 o. 33) och 
den förstit allmänna landshöfdinge-instruktionen af d. 8 Jan. 
1635 (§ 12). Först derigenom kunde landtregeringen komma 
i sitt rätta skick, äfvensom länsindelningen kunde blifva na- 
turligare, då intet afseende vidare fastades vid militära för- 
hållanden. 

Kegeringsf ormen föreskref för Sverige 12 landshöfding- 
dömen (inberäknadt öfverståthållaredömet) och för Finland 
5 (inberäknade Österbottens och Kexholms län) ^). Flera 
af dessa län voro dock alltför vidsträckta, hvarföre några 
måste delas. De nybildade länen voro följande. 1637 blefvo 
Gestrikland, Helsingland, Medelpad och Ångermanland ett 
särskildt län med residens i Hudiksvall, och i stället öka- 
des det öfriga Norrland med Kemi Lappmark, som togs 
ifrån Österbotten. 1639 bildades ett nytt län af Wermland 
och Dal, hvaremot Nerikes län ökades med Sundbo härad 



^) 8e P. Brahes br. till de finska landshöfdingame d. 10 Jani 1641 
(konc.) samt korrespondensen mellan Brahe och generalstaten i 
Åbo : Skoklosters ark. Fullm. f. Joh. Apelgren såsom kommissarius 
i Finland d. 15 April 1641, f. Jöns Schmidt sås. underlandshöfding 
^d. 4 April 1642: K.reg. 

2) Dessa voro för Sverige : 1. Stoqkholms stad. 2. allt Upland. 3. Ska- 
raborgs län. 4. Tiohärad och Jönköpings län. 5. Westmanland, 
silfver- och jern-bergslagen. 6. Östergötland. . 7. Södermanland. 
8. Elfsborgs län och Dal. 9. Kalmar län och Öland. 10. Dalarna 
och Kopparbergslagen. 11. Nerike och Wermland. 12. Norrland. 
— för Finland: 1. Norra och södra Finland med Åland. 2. Wiborgs, 
Nyslotts och Kymenegårds län. 3. Tawastland och Nyland. 4. Öster- 
botten. 5. Kexholms län. 



173 

från Östergötlands län *). Nyland skildes 1640 från Ta- 
vastland och fick särskild landshöfding. 1641 bildades tre 
nya län, nemligen Stockholms, Nyslotts.med store och lille 
Savolax, och Kopparbergets med Salbergs och Näsgårds di- 
strikter, hvilka skildes från det öfriga Dalame eller det 
numera s. k. Säters län. Södra delen af Österbotten af- 
skildes 1642 under namn af Wasa län, vestra delen af West- 
manland 8. å. såsom Järla eller Nora landshöfdingedöme, 
och på 1643 års stat uppfördes ännu ett nytt län, öfver 
båda Satakundema i Björneborg, som dock icke kom till 
stånd 2). Sålunda utgjorde 1644 det verkliga antalet län 17 
för Sverige och 7 för Finland*). Landshöfdingames stora 
antal blef föremål för anmärkningar från ständemas sida 
vid 1644 års riksdag*). Också blefvo under drottning 
Christinas regering flera af de delade länen åter samman- 
slagna. 

Vid denna länens hastiga tillväxt och de högre anspråk, 
som numera ställdes på landshöfdingame, blef det svårt att 
fylla de lediga platserna med tjenliga personer. Det för 
kontrollens skull i regeringsformen införda stadgandet om 
landshöfdingames treåriga tjenstetid i hvarje län, som i 
början efterlefdes, hade redan 1634 af adeln anmärkts så- 
som olämpligt och erkändes snart af regeringen vara det. 
Det tillämpades egentligen blott med några odugliga lands- 
höfdingar af den första uppsättningen efler 1634, hvilka 
1637 ersattes af andra. Till dessa platser användes vanli- 
gen antingen f. d. militärer eller tjenstemän i kammaren: 
i denna tjenst utbildade sig flera utmärkta administratörer 
denna tid, t. ex. bröderna Falkenberg, Bemdes, Lars Sparre, 



O Wisnums och Ölme hdr samt Filipstads bergslag, som först stannade 
under Nerikes län, lades snart under Wermland: se kmms br. till 
01. Stake d. 22 Aug. 1639 o. Kbr. till G. Lejonhufvud d. 17 April 
1640: R. och K.reg. 

') Se P. Brahes korrespond. med Finland 1641—42: Skokloster Brah. 
konc.saml. 

') För ofvanstäende uppgifter se fullmakterna i R.reg., 1648 års stat 
och Stiemmans Höfdingaminne. 

O Adelns protok. d. 17 Okt. 1644. Mestadels ständemas betänk. § 7. 



174 

Knut Posse, Erik Gyllenstjerna m. fl., men flertalet voro 
långt ifrån att motfivara regeringens fordringar *) och fingo 
ofta skriftligen eller muntligen mottaga skarpa tillrättayis- 
ningar. Det hette vid examen 1636, att landshöfdingame 
»ej förstå statum»: den vanliga klagan gällde försumlighet 
i uppbörd och utredning, att de ej höllo kongl. förordnin- 
gar vid makt, att de ej afhjelpte en mängd enskilda besvär, 
hvarmed regeringen öfverhopades, att de ej kontrollerade 
sina underordnade o. s. v.-) 

Reg.formen ålade landtstaten två slag af embetsredo- 
visningar, årligen vid nyåret inför kansliet och efter tre års 
förlopp inför alla kollegier, af hvilka den förra för östersjö- 
provinserna kunde ske d. 1 Sept. genom fullmäktig; men 
ingendera kom att tillämpas, om man undantager de skriftliga 
embetsberättelser, som från Finland och östersjöprovinserna 
inlemnades i stället för den muntliga redogörelsen ^) och 
som 1662 påbjödos för alla landshöfdingar. Det oaktadt 
voro dessa underkastade en temligen . sträng kontroll från 
regeringens sida. Oafsedt landsböckernas årliga revision i 
kammaren samt korrespondensen med regeringen och kol- 
legierna fingo ofta landshöfdingame vid riksdagar och andra 
möten eller på särskild kallelse aflägga ett slags redogörelse 
inför regeringen eller kammaren: de tillspordes om landets 
tillstånd, gjordes uppmärksamma på felaktigheter och affär- 
dades med memorialer. 



^) En landshöfdings egenskaper beskrifvas i rådet d. 23 Jan. 1644 så: 
»han måste vara real, allvarsam, dock civil, åfven till en sak, intet 
mänga sig i alle små acter.» 

2) Rådsprot. d. 28 Mars 1636, d. 18 Maj 1641, d. 11 Okt. 1643: Kam. 
prot. d. 6 Sept. 1636, d. 4 Mars 1642. Kbr. d. 26 Juli 1636, d. 31 
Jan. 1637 o. d. 20 Febr. 1643. Kmms br. d. 14 Maj 1635 o. s. v. 
»Hvi skåden J så på väggen och icke sen på kronones saker?» 
utfor kansl. 1642 tiÖ landsn. Melcher Wernstedt, som ej sett sin 
landsbok mer än en gång på 3 års tid. 

3) Se Per Brahes af 1638: H. S. H. 31, s. 427; flera dylika af Ph. Schei- 
ding och B. Oxenstjerna i R.A. För Estland anbefalldes detta af 
reger. genom resol. till Ph. Scheiding d. 8 Juli 1637 o. instr. f. Gustaf 
Oxenstjerna d. 28 Maj 1642, för Ingermanland gen. instr. f. Erik 
Gyllensiijerna d. 20 Juli 1642. E.reg. 



175 

Landshöfdingens embete var vid denna tid af så mycket 
större vigt och kräfde så mycket större förmåga, som det 
åfven egde icke ringa politisk betydelse. Så begagnades 
landshöfdingame af regeringen dels för att inverka på valen 
af riksdagsmän inom de ofrdlse stånden, dels att vid sjelfva 
riksdagame vidtala och disponera allmogen länsvis till efter- 
gifvenhet. Men de fingo äfven politiska uppdrag att utföra 
på egen hand: det blef ofta nödvändigt att före riksdagame 
bearbeta opinionen och att efteråt länsvis eller vid tingen sam- 
mankalla allmogen och andra ständer, till att stilla »widrige 
gemuther» samt ytterligare underhandla om de beslutade 
bevillningamas utgörande, ja till och med stundom utverka 
nya bevillningar. 

Afven landtregeringens organisation borde enligt Axel 
Oxenstjemas åsigt vara kollegial: hon borde bestå »in tri- 
nmviratu» af landshöfding, sekreterare och bokhållare och 
de begge senare ej bero af den förre, utan omedelbart af 
regeringen, dock så att de betraktade landshöfdingen såsom 
en »vice-rex» i den provinsen *). Landssekreteraren blef 
dock snart helt och hållet beroende af landshöfdingen, ut- 
sågs af honom och kallades denna tid blott handskrifvare. 
Deremot sökte man ställa landsbokhållarne (motsvarande 
nutidens landskamerer, landträntmästare och länsbokhållare 
på en gång) omedelbart under kammaren, för att derigenom 
bättre kontrollera både dem och landshöfdingame. Dels 
förordnades landsbokhållarne ofta öfver flera län, dels vid- 
togs 1634 den åtgärden, att låta dem arbeta i kammaren, 
medan landshöfdingame biträddes af simpla skrifvare. Detta 
fortfor några år bortåt, men 1638 finner man landsbokhål- 
larne åter stationerade i landsorten -). 

För kännedomen af landtregeringens betydelse och 
verksamhetskrets denna tid utgör den första allmänna lands- 
höfdinge-instruktionen af 1635 en vigtig källa, som när- 



') Bådsprot d. 28 Mars 1636. 

2) Rådsprot. d. 20 Maj 1634: Kam.prot. d. 28 April 1635 o. 8 Sept. 

1636: Fullm. f. Jost Hansson sås. landsbokhåll. d. 3 Sept. 1635: 

Länsstatema f. 1635 o. 1637. Eam.reg. 



176 

mare fOrklaraa genom de inånga memorialer, som till lands- 
höfdingame aflfttos >). Hvad instruktionen beträffar, så var 
densamma utan tvifvel blott en utvidgad bearbetning af det 
förslag, som 1624 föfelades ståthållanie till öfverläggning, 
men då ej blef utflbrdadt ^). Instruktionen var affattad efter 
en vidsträckt plan och, som regeringen sjelf erkände, be- 
räknad på framtiden, hvarföre hon ej under förmyndaretiden 
kom till full verkställighet. Särskildt kunde ej ett lands- 
kansli så fullständigt, som instruktionen föreskrifver, ännu 
komma till stånd, af brist på tillgångar^). Man kunde ej 
uträtta mycket med en stat af 10,000 d. s.m., det unge- 
filrliga belopp, som vid statsregleringen 1636 anslogs till 
hvarje län. 

»Såsom konungen bredvid den andlige staten hele rik- 
sens verldslige stat regerar genom fem consilier eller coUe- 
gier, alltså bör ock landshöfdingen såsom konungens vicarius 
eller högbe:te fem collegiers executor, näst religionen och 
gudstjensten fömämligen hafva ögat på fem hufvudstycken, 
nemligen justitien, krigsväsendet, sjöstaten, landsregeringen 
(politien) och räntorna». Så lydde beskrifningen på lands- 
höfdingames embete: man finner häri samma grundtankar, 
samma tillämpning på lokalförvaltningen af centralstyrelsens 
organisation, som så ofta. återkomma i denna tids förord- 
ningar och som visa den följdriktighet, hvarmed regeringen 
gick till väga. Åf de uppräknade befattningarna utgjorde 
politien landshöfdingens egentligaste och närmaste: de öf- 
riga egde i landet sina sjelfständiga representanter, justitien 
i lagmannen, krigsväsendet i landsöfversten och drätseln till 
en del i landsbokhållaren, ehuru landshöfdingen skulle hafva 
uppsigten och kontrollen öfver det hela. 



O De vigtigaste äro af d. 24 Nov. 1635, d. 5 o. 15 Dec. 1636, d. 26 

Febr. 1638, d. 19 Febr. o. d. 22 Mars 1639, d. 28 Jan. 1641 och d. 

8 Mars 1642: R.reg. 
2) Se Instr. f. landtregeringen s. 184. Drotsen påminde stäthåUarne 

d. 19 Nov. 1635, att den nya instr. var gjord i sal. konungens tid. 

Rådsprat. Förslaget af 1624 är sannolikt detsamma, som under 

namn af StäthäUare-instr. förvaras i Ox. saml. 
») Se instr. §§ 27—42. Eådsprot. d. 19 Nov. 1635. 



177 

I afseende på landtregeringens förhållande till rättskip- 
ningen gjorde den nya instruktionen epok. Landshöfdingen 
förbjöds att som dittills skett sitta till doms i stad eller å land, 
liksom äfven att på samma ort vara lagman: den dömande 
myndigheten skildes helt och hållet från den öf^ervakande , 
och exeqverande, ehuru man af gammal vana lång tid der- 
efter fortfor att förblanda de båda funktionerna, isynnerhet 
i städerna, der landshöfdingarne ofta inverkade på rättskip- 
ningen. Af instruktionen ålades dessa blott att tillse, det 
goda domare tillsattes och rätt förestode sitt embete, att 
infordra domböcker för landskansliet och hofrätten samt att 
utan uppskof exeqvera laga domar. Med anledning af 1638 
års oroligheter ålades landshöfdingarne att sjelfva eller 
genom någon tillförordnad af adel vid alla ting tillse, att 
rätten" vidmakthölls och oro afstyrdes *). I vissa fall bibe- 
höll dock landshöfdingen af gammal praxis domsrätt, såsom' 
ordförande i de norrländska landstingen samt i den s. k. 
borgrätten, der tjenstefel af landtstaten begångna, mest rä- 
kenskapsmål, ransakades och afdömdes. I denna domstol 
adjungerades vanligen några länstjenstemän och lagfame 
män ur stadsrätten. Proceduren för dylika mål var dock 
ganska tvifvelaktig *^). 

I sammanhang härmed bestämmer regeringsformen lag- 
männens antal och embete. Lagsagorna voro 14, sedan 
äfven Ingermanland och Kexhölms län blifvit underkastade 
svensk rättsordning och sedan Nerike och Wermland blifvit 
särskilda lagsagor. Ar 1644 ökades Westernorrlands lag- 
saga med Jemtland och Dalarnes med lilla Herjedalen ^). 
Under lagmansrätten ansågos numer blott höra lagvadde saker 
från häradstingen: dock uttalades äfven den åsigten, att denna 



^) Reg.formen § 26. Landsh.instr. §§ 9—11. Memor. af d. 19 Febr. 

o. 22 Mars 1639. R.reg. 
2) Rådsprot. d. 23 Jul! 1642. Kmrns memor. f. Joh. Berndes d. 14 

Dec. 1635. Upsala stads Tankebok d. 10 Nov. 1648. Jfr §§ 20 o. 

21. af 1624 års uppbördsordning o. landsh.instr. § 27. 
^) Öpp. br. f. Axel Oxenstjerna d. 20 April och f. P. Brahe d. 20 Maj 

16&: R.reg. 

Sveriges inre liiutoria under Dr. Christinas Förmyndare. 12 



178 

rätt borde få upptaga saker, som ej varit vid annan dom- 
stol anhängiggjorda '). Genom hofrättemas stiftande hade 
lagmännen förlorat mycket af sin forna betydelse: de be- 
höfde numera endasi hvart tredje år hålla ting: brottmål 
fullföljdes genom underställande och supplikation från hä- 
radsrätt direkte under hofrätten. Man torde få anse lag- 
mansrätten redan nu stadd på vägen till upplösning. £n 
redan upplöst domstolsinrättning, som vid denna tid ännu 
lemnade några spår efter sig, var det forna räfste- eller 
lands-tinget. Som en dermed analog yttring måste man 
nemligen anse det för Norrland egendomliga landstinget, 
der landshöfdingame med socknarnes ombud såsom nämnd 
utöfvade en särskild häfdvunnen domsrätt länge sedan räfste- 
tingen blifvit i lag upphäfde. Och om de gamla rättare- 
tingen påminna onekligen de särskilda rättskommissioner, 
vanligen under ledning af rådsherrar, stundom med biträde 
af häradsnämnder, ja till och med af den gamla rättaretings- 
nämnden 6 adelsmän och 6 ofrälse, hvilka nedsattes för 
enskilda invecklade mål i landsändarne -). 

Såväl lagmans- som häradshöfdinge-tjenstema voro fort- 
farande utdelade som förläningar och löneförmåner åt råds- 
herrar, hofrättsassessorer och andra, som i sitt ställe för- 
ordnade illa aflönta och illa kontrollerade ^), mindre kunniga 
och ansedda personer, s. k. underlagmän, lagförare, lagläsare, 
ja stundom alldeles försummade rättvisans skipande. Lands- 
höfdingame klagade ofta öfver dessa vikarier, och vid re- 
geringens rundresa 1639 instämdes lagläsame från Götaland 
tiU Jönköping, då de skarpt tillrättavisades för åtskilliga 
rådande »enormiteter», såsom att de upptogo redan afdömda 
mål, att de afdömde saker utan att hafva hört båda par- 
tema o. s. v. Det kunde hafva tillagts, att de i följd af 

') Rådsprot. d. 6 JuK 1638. Rättsbetänk. 1643 § 1. Försl. till ting- 
m&larätt, kap. 23. Tvärtom Göta hofr:s betänk, d. 10 Nov. 1638: 
Palmsch. 

2) R.reg. d. 5 Aug. o. 10 Okt. 1637, d. 6 Febr. 1638 m. fl. 

3) K. M;s res. till Svea hofr. d. 10 Dec. 1629, att hofr. egde inkalla, 
examinera och taga ed af lagläsame samt anvisa åt hvarje 6 hära- 
der ä 20—30 d. årlig lön, synes ej blifvit efterlefd. 



179 

sin låga samhällBstäUning stundom gäfvo vika för de förnä- 
mas påtryckning, att de misskände och ringaktade nämndens 
betydelse, hvars medlemmar de behandlade som »nuUiteter 
och bisittande skuggor» o. s. v. Flera åtgärder vidtogos 
till förbättring häraf: lagläsame fingo instruktioner af em- 
betsinnehafvaren eller hofrätten, de skulle auskultera någon 
tid i hofrätten o. s. v. Och 1640 års lagkommission före- 
slog hofrättemas kontroll öfver lagläsame medelst pröfaing 
af deras skicklighet, äfvensom förbättrad aflöning. Häri in- 
stämde den större lagkommissionen af 1643: de s. å. ut- 
arbetade lagförslagen ville till och med upplifva landslagens 
stadgande om häradshöfdingetjenster*). Dessa reformer mot- 
verkades utan tvifvel af de aristokratiska intressena. 

Såväl lagskipningens som landsregeringens harmoniska 
verksamhet afbröts genom de (ännu fåtaliga) friherrliga och 
grefliga områdena. I afseende på jurisdiktionen sorterade 
de numera, på grund af praxis eller särskildt privilegium, 
närmast under hofrätten, och de sträfvade att alldeles lös- 
göra sig äfven från landsregeringen. Så utverkade P. Brahe 
1633 åt sig ett rådsbeslut, att vid domars exekution hof- 
rätten ' skulle direkt och ej förmedelst landshöfdingen med- 
dela sig med honom-). Vidsträcktast var dock den domsrätt, 
som af gammalt tillkom vissa enskilda godsegare: sådane 
voro hals- och handrätten vid Engsö samt borgrättema vid 
Bergqvara och Torpa. Den förstnämnda erkändes af för- 
myndame 1638 i allmänna ordalag^). Bergqvara borgrätt, 
som någon tid ej utöfvats, upplifvades 1642 genom den nye 
egaren Lars Sparre, som dels i egen person, dels genom 
sin fogde höll ting å sin gård, biträdd af 6 bland härads- 
nämnden och 6 bland »landbonämnden». Der dömdes från 
lifvet utan underställande. Privilegiet bekräftades sedan 



^) Jfr instr. f. lagläsare i Finland Åbo d. 24 Nov. 1634. P. Brahes 
embetsberättelse 1638. Åbo hofrätts frägepunkter d. 10 Maj 1633. 
Samma hofns betänk, d. 11 Nov. 1637. Rättsbetänk. 1640 § 1—2, 
1643 § 1. Försl. till tingmälarätt kap. 1. Eädsprot. d. 28 Maj 1639, 
d. 21 Mars 1643. 

') Rådsprot. d. 17 o. 18 Okt. 1633. 

^ Kbr. till utskrifh.kommissar. i Westmanland d. 2 April 1638. 



180 

af drottning Christina 1649, med åberopande af urgammal 
hÄfd »). 

Ehuru krigsväsendet uttryckligen var undandraget lands- 
hOfdingens direkta befill och öfverlemnadt åt de landshöf- 
dingen sidoordnade slottshoppmännen för fästningame och 
landsöfverstame för krigsfolket, qvarstod detsamma under 
dessa krigiska tider såsom en af hans mest betungande be~ 
fattningar. Landshöfdingen skulle vara närvarande vid alla 
utskrifningar och mönstringar, han skulle vaka öfver lands- 
fredens handhafvande vid uppbåd och genomtåg af krigsfolk, 
han skulle ombest3nra dess underhåll, utredning och trans- 
port m. m. Hit hörde äfven landshöfdingens uppsigt öfver 
rusttjensten, en myndighet som adeln ogema ville under- 
kasta sig, öfver kronans vapenfaktorier och salpetertillverk- 
ningen, som 1640 började ordnas länsvis-). Landsregemen- 
tenas ordnande efter regeringsformen underlättade betydligt 
denna befattning, som sedan hufvudsakligen öfvertogs af 
landsöfversten biträdd af provincialskrifvaren. Landsöfver- 
stames antal, som regeringsformen fastställde till 28, ut- 
gjorde 1644 31. General- eller provincialskrifvame, till 
antalet 10, emottogo regementsskrifvarnes redogörelse och 
redovisade sjelfva för kammaren. — På samma sätt delades 
båtsmännen i 3 regementen med hvar sin amiral och rege- 
mentsskrifvare '). 

»Landsens politia och regering», som kommer dernäst, 
skulle först bestå i att handhafva alla jura majestatis och 
jura publica, d. v. s. bevaka konungens och kronans rätt 
mot in- och utländska, hålla alla stadgar vid makt samt 
handhafva de enskilde vid Sveriges lag och välfångna pri- 
vilegier. Till landshöfdingens biträde häri föreskrifver re- 
geringsformen en landsprofoss. Vidare skulle landshöf- 
dingen upprätthålla och befrämja kommunikationsanstalter, 

O Jfr de handl. som finnas tryckte i H. S. H. 32, 65 ff. samt 39, 273 ff. 

2) Instr. §§ 12, 13. R&dsprot. d. 2 o. 23 Jan. 1641. Kammarens br. 
till alla landshöfd. d. 13 Mars 1640: 

3) Ordinans f. general-regem.skrifvarne d. 27 Dec. 1636. In&tr. för pro- 
vincialskrifvame d. 30 April 1640: Kr.koll. reg. 1642 års militisestat 
Instr. för de 3 regem-skrifvame d. 15 Juli 1636: Amir.reg. 



181 

god ordning i mynt, mål och vigt samt i skjuts- och gäst- 
ning^). Det sistnämnda var särdeles maktpåliggande, så 
länge friskjutsen qvarstod, och inskärptes oupphörligt. Att 
hålla hand häröfver och förse de resande med »omläggning», 
utgjorde läns- och Qerdingsmännens förnämsta befattning 
vid denna tid: på flera ställen förordnades de förre sjelfva 
till gästgifvare -). Länsmännen, som dels af landshöfdingen 
tillsattes, dels af allmogen sjelf utsagos och för sin tjenst 
åtnjöto vissa friheter, voro hufvudsakligen exekutiva tjen- 
stemän, men äfv^en i uppbörden deltogo de ofta såsom fog- 
dames biträden. — Äfven den nya post-staten och landt- 
mäteri-personalen fördelades nu länsvis och underordnades 
landshöfdingarne ^). En sak, som både i instr. och mång- 
faldiga skrifvelser lades landshöfdingarne på hjertat, var 
stadsväsendets upphjelpande genom styrelsens förbättring 
och politiens handhafvande^): också har landshöfdingames 
inflytande om ock någon gång despotiskt verkat högst 
förimånligt på städerna. Slutligen skulle landshöfdingen 
till förekommande af tiggeri och brott tillse, att alla 
sjuka och orkeslösa, lättingar och värnlösa barn undanskaf- 
fades från landet och förflyttades till hospitalen, tukte- och 
barnhusen: ett stadgande, som dock ej kunde efterföljas, då 
fattigvården snart ordnades efter en helt annan grund. 

I afseende på uppbörden och »räntesakema» hänvisar 
instr. § 25 till ett särskildt memorial, som deröfver skulle 
utfärdas. Något dylikt förekom dock ej, utan torde väl 
1624 års förordning hafva tjenat till norm härför, med de 
tillägg och förklaringar, som muntligen och skriftligen ur 
kammaren meddelades. Den ordinarie uppbörden, som ut- 
gick från Johannis till Johannis, sköttes efter arrendatorer- 



») Instr. §§ 14-18, 20. 

2) Kmms resol. till landsh. i Norrland St. Mörner d. 29 Maj 1636. 

Länsmän borde der finnas en ä hvar 5:te mil vid stora vägen enl. 

Kbr. d. 14 Jan. 1628. 
») Se t. ex. riksstaten f. 1643. 
*) Ett odat. betänk, fr. 1637 i Ox. saml. föreslär en adjutant af bor- 

farestånd till landshöfdingens biträde i näringsväsendet. £n dylik 
efattning fingo gen.inspektorema öfver lilla tallen 1639. 



182 

nas afskaffande i första hand genom häradsfogdar och hä- 
radsskrifvare, 3—5 för hvarje Iftn, hvilka erhOUo sin fullmakt 
af kammaren enligt landshöfdingens förslag^). De e.o. hjäl- 
perna (boskaps- och mantalspenningame), hvilka erlades på 
olika tid och beräknades från Jan. till Jan., indrefvos till 
en början genom särskilda uppbördsmän, stundom af adel, 
men öfverlemnades 1643 åt fogdame, då allmogen klagade 
ötver de många uppbördsmännen ^). För kronotionden till- 
sattes 1638 särskilda fogdar, och i bergslagen, som till 
största delen voro arrenderade, skedde uppbörden genom 
arrendatorema. Fogdame voro förpligtade att under lands- 
höfdingens och häradstingens uppsigt förfärdiga vissa af- 
kortningslängder och derefter uppgöra en riktig jordebok 
till d. 1 Dec; om uppbörden skulle de månadtligen rap- 
portera till länsstyrelsen och årligen till d. 1 Febr. klarera 
densamma. Käkenskapema skulle då granskas och verifi- 
ceras af landshöfdingen, hvarpå landsbokhållaren upprättade 
sin landsbok, som sedan af landshöfdingen granskad ski^Jle 
jemte räkenskaperna inlemnas till revisionskajnmaren. Och 
på det ej staten måtte härigenom fördröjas, skulle lands- 
bokhållame dessutom i Aug. lemna besked om behållna 
räntor och i Jan. om influtna skatter till den tiden ^). Öfver 
resterande räntor skulle landshöfdingen särskildt ransaka, 
hvilket på flera ställen skedde vid s. k. resteting, samt egde 
han på eget bevåg meddela eftergifter och förmedlingar. 
Till landshöfdingens biträde i uppsigten öfver kronans rän- 
tor förordnades i Finland 1642 en landsfiskal, den förste 
oss veterligt af detta slag^). Dessutom utsände kammaren 



>) Kam. registr. d. 5 April 1635, d. 31 Juli 1637 m. fl. Stundom ned- 
skickades, till landshöfd. fullmakter in blanco. En fogde åtnjöt i 
lön: 30 d. penn., 48 t:or säd och 12 alnar kläde (enl. 1637 års stat). 

2) Kmrns br. till landsh. i Norrland d. 15 Nov. 1635 o. 29 Maj 1636. 
till alla landshöfd. d. 13 Jan. o. 21 April 1643: Kam.regi8tr. Jfr 
anf. memor. af 1635 o. Kbr. till landshöfd. af s. d. rörande uppbör- 
den af e.o. hjelperna. 

3) Jfr kmrns memor. f. landshöfd. d. 24 Nov. 1635: FogdefuUmaktema: 
1642 års kammarordningar m. m. 

O Fullm. f. Anders Jakobsson sås. landsfiscalis öfver Finland: Eam.- 
reg. d. 11 Juli 1642. 



183 

ofta sin fiskal i landsändame för att granska och anställa 
åtal ^). Och slutligen har regeringen sjelf någon gång af- 
färdat utomordentliga kommissarier för samma ändamål, ett 
slags missi regii, hvilka skulle utöfva kontroll på landshöf- 
dingame sjelfva^). 

Den allmänna landshöfdinge-instruktionen anbefalldes 
äfven för östersjöprovinserna till efterlefnad i allt, som der 
knnde tillämpas. Betydliga inskränkningar gjordes dock 
efterhand för Est- och Lifland: i båda länderna fingo gu- 
vernörerna uppträda som domare, och i Lifland hade gene- 
ralguvernören och landshöfdingen i Kiga befäl både öfver 
fästningar ' och krigsfolk ^). Det sistnämnda skedde enligt 
reg.formens medgifvande och inträffade undantagsvis äfven 
i Sverige*). 

Öfverståthållareembetet i Stockholm bildade öfvergången 
från landt- till stadsregeringen. Äfven för denna var ifråga- 
varande tid genom ingripande reformer och betydelsefulla 
företeelser afgörande och bestämmande. Tidskiftet 1620 — 
1650 är inom svenska stadsförfattningens historia det vigti- 
gaste näst det, som grundlade hennes första tillvaro; hvilket 
visar sig såväl i afseende på regeringens förhållande till 
stadsstyrelsen som dennas egen organisation och slutligen 
menighetens inflytande derpå. 

I förstnämnda hänseendet hafva vi sett, huruledes genom 
reg.formen och landshöfdinge-instruktionen såväl landshöf- 
dingen som befallningsmän och slottshöfvidsmän upphörde 
att vara ordinarie ledamöter af rådstugurättema. Detta 
skedde efter upprepade klagomål från borgerskapets sida. 
En af konungen förordnad stadsfogde "*), motsvarande under- 

') Se t. ex. den vidlyftiga instr. f. kammarfiskalen Israel Olofsson d. 
7 Maj och resol. till dens. d. 22 Maj 1633: K.reg. 

2) Se memor. f. Joh. Bemdes d. 9 Dec. samt biafsked f. dens. d. 10 
Dec. 1635. Rreg. 

3) Kbr. till B. Oxenstjema d. 28. Maj 1635, memor. f. dens. d. 16 Okt- 
1634. Memor. f. And. Eriksson H&stehufvud d. 8 Aug. 1635. Kbr- 
till dens. d. 25 Febr. 1644. Rreg. 

♦) Fullm. f. landsh. Joh. Hindersson Reuter att vara kommendant i 

Göteborg af d. 21 Dec. 1643. Rreg. 
*) Hos Stiernman genom tryckfel slottsfogde: § 26. 



184 

Btåthållaren i Stockholm» skulle enligt reg.formen alltid pre- 
sidera å rådstugan i de öfiriga staderna (§ 26) och skuUe 
han enligt stadsprivilegiema ega afgörande rösten, der dom- 
stolen efter en och annan dags uppskof ej kunde komma 
öfverens *). En dylik fogde förekom dock ej allestädes, 
utan ersattes snart af de kungliga borgmästame. De sist- 
nämndas laglighet kan nemligen endast ur den synpunkten 
försvaras, att de skulle motsvara stadslagens kungliga fo- 
gater eller reg.formens öfver- och underståthållare samt 
stadsfogdar. Och att detta var första afsigten, framlyser af 
de äldsta borgmästarefuUmaktema. Kedan tidigt förekomma 
exempel derpå, att regeringen emot stadslagen sjeK förord- 
nat borgmästare -), men planmässigt skedde detta först un- 
der förmyndarestyrelsen och efter kanslerns hemkomst. An- 
ledningen gafs närmast af städerna sjelfva, då de vid 1636 
års möte dels direkte anhöllo om kungliga borgmästare, 
dels utbådo sig bidrag af kronan till magistratens aflöning, 
hvarmed naturligtvis skulle följa ett större beroende af re- 
geringen'). Detta var så mycket mer välkommet för rege- 
ringen, som hon fann, att ingen ordning eller uppblomstring 
var hos städerna att förvänta, så länge de behöUo det gamla 
styrelsesättet med dess inrotade slapphet och så länge de 
icke egde särskilda lagfarna och insigtsfuUa styresmän, 
hvilka oförhindrade af egna näringsomsorger kunde egna 
sitt embete odelad uppmärksamhet. På grund häraf gjorde 
regeringen början med att d. 10 Dec. 1636 utfärda fullmakt 
för Christoffer Grubb att vara president i Kalmar stad med 
myndighet att »förträda och hjelpa till exekution allt hvad 
för detta landshöfdingen och befallningsmännen å vare väg- 
nar hafve haft uti staden att förrätta, således att ingen ma- 
gistrat mer än denne vår president uti staden härefter något 
skall hafva till att förordna, bjuda och befalla, vidare än 



O Se 1620 års stadsprivileg. . och de häri likalydande af 1642—44 f. 

Järla, Ny en, Christinehamn, Åmål, Nora, Linde, Wenersborg m. fl. 
^) Se härom förf:s skrift, Bidr. till sv. stadsförfattn:s historia ss. 33, 34. 
3) Nyköpings besvär § 10, Norrköpings § 3, Jönköpings § 8, Gefles § 

10 m. n.: Städemas besvär i R.A. 



185 

hvad landshöfd. förpligtadt vara skall, om någre sådane ne- 
gocier förefalla, deruti presid. hans hjelp och bistånd behöf- 
ver, honom alltid tillbörligen att assistera»'). Härigenom 
var presidenten ställd icke under, utan bredvid landshöf- 
dingen, som blott var skyldig att, »assistera» i afseende på 
stadens styrelse. Har det sålunda ett ögonblick varit rege- 
ringens afsigt att skilja städerna från landtregeringen, så 
undergick snart denna plan förändring. Sedan regeringen 
1637 låtit på samma sätt förordna till justitieborgmästare i 
Stockholm Jur. D:r Gavelius, anbefalldes några landshöf- 
dingar 1638 så laga, att deras residensstäder sjelfva valde 
vissa utsedde personer till borgmästare och för dem begärde 
regeringens autorisation, på det icke lagens föreskrift måtte 
öfverträdas -). Så skedde ock, hvarpå några erhöUo kunglig 
fullmakt, den i Norrköping, Jur. D:r Figrelius, under titel 
af president. På samma gång tillhöUos magistraterna att 
redovisa i kammaren för städemas räkenskaper, och stä- 
derna försågos från 1640 med kunglig stat för sina embets- 
män •^). De följande åren ökades antalet af kungliga borg- 
mästare, af hvilka flera utnämndes utan föregående afital 
med städerna sjelfva: för Falun föreskrefs till och med i 
dess privilegier 1641 en dylik s. k. öfverborgmästare: Men 
deras fullmakter voro vida inskränktare än den af 1636: det 
hette nu blott, att de voro satte i stället för de forna be- 
fallningsmännen, men de underordnades landshöfdingarnes 
myndighet*). Och då Per Brahe 1639 begärde en särskild 
burggrefve för Abo stad, fick han till svar, att landhöfding- 
embetet gjorde en dylik tjenst öfverflödig *). Till och med 



^) Jfr äfven memor. och bimemor. för dens. samt Kbr. till landshöfd. 
i Kalmar af s. d. K.reg. 

2) Kbr. till landshöfd. i Westerås, Norrköping, Nyköping o. gen.guv. 
i Åbo d. 27, 28 o. 30 April samt d. 6 Maj 1638. R.reg. Stockholms 
stads Tankebok d. 20 Maj 1637: Sthlms rådh. ark. 

3) 1640 Göteborg o. Norrköping, 1641 Westerås o. s. v. (den senares 
stat utgjorde 2190 d. s.m.) K.reg. 

■») Se t. ex. fuUm. f. borgm. Prvtz i Nyköping 1638 o. Figrelius 1639, 
f. borgm. Groot i Arboga 16&, memor. f. borgm. Lithman i Örebro 
1641 m. fl. R.reg. 

») Tigerstedt Handl. Finl. hist. s. 341. 



186 

presidenten i Kalmar underrättades af regeringen 1641» att 
hans första memorial ej vore låmpadt efter stadens närva- 
rande tillstånd, och förständigades att »i alla skäliga saker 
sig landshöfdingen accommodera och beqväma»: kunde de 
i någon vigtig sak ej komma öfverens, så e^de presidenten 
att hemställa densamma till K. M.^). Kanslern erkände 
olämpligheten af dylika presidenter i städerna: man borde 
allenast autorisera borgmästarenamnet, »som i sig sjelft är 
ärligt» 2). 

I afseende på stadsstjrelsens egen inre organisation ge- 
nomförde regeringen två nya principer. Den ena var borg- 
mästareembetets beständighet i stället för den omvexling, 
som stadslagen föreskref: detta skedde som vi sett genom 
utnämning af. kungliga borgmästare med juridisk bildning 
och med bestämd lön. Och i enlighet härmed började små- 
ningom hela magistraten antaga karaktéren af en permanent 
embetskorporation, åtminstone i de större städerna: dock 
höUos fortfarande de gamla embetsvalen vid Walborgsmäs- 
san, ehuru egentligt val blott anställdes om vissa lägre am- 
bulatoriska tjenstemän ^). Den andra nya grundsatsen var 
den af ärendenas fördelning bland magistratens medlemmar, 
på det de med större kraft och insigt måtte kunna hand- 
läggas, samt af redovisningsskyldighet. En dylik fördelning 
gjordes redan 1627 inom Stockholms råd*), men förföll snart. 
, Planen upptogs 1635 vid frågan om de nya privilegierna 
och tillämpades af underståth. Schering Kosenhane i en sär- 
skild »regerings-ordinantie» för Stockholm af 1636'^). Man 
finner, att embetsfördelningen inom riksens råd enligt reg.- 
formen utgjort mönstret för denna. Hela rådet fördelades 

') R.reg. f. d. 16 Okt. 1641. Det hette 1639, att landsh. och presi- 
denten ej veta huru vida deras kall sig sträcka, vilja hvar för sig 
vara fac totum: Rådsprot. d. 27 Maj. 

2) Rådsprot d. 11 Okt. 1642. 

3) Se Tänkehöckema i Svea och Göta hofrätters arkiv. 
*) Stockholms embetsbok f. 1627: Rädh.ark. 

*) Embetsdelningen i Stockholm, hos Lagerström Stockholms ordin. 

1, 26. Jfr rådsprot. d. 5 Sept. 1635, d. 27 Jan. 1636. Nya sv. bibi. 

2, 577. Härmed bör jemföras Rosenhanes embetsberättelse af 1663: 
H. S. H. 31, 15 flf. 



187 

i 4 kollegier, hvart och ett med en borgmästare som chef 
och 3 rådmän som bisittare. Det första kollegiet egde upp- 
sigten öfver justitieväsendet *), exekutionsverket, privilegier, 
politiförordningar, kyrkor, skolor, fattigvård och förmyn- 
dareväsende; det andra hade befattning med handelsförhål- 
landena, det tredje med handtverken och skulle detsamma 
öfverse och förbättra deras skrån, slita deras tvister, upp- 
sätta taxor för dem och mottaga deras redovisning; det 
^erde hade om händer stadens uppbörd och utgift, det pu- 
blika och privata byggnadsväsendet, renligheten samt eld- 
släckningen. Vigtigare frågor hänskötos till rådets plenum, 
som skulle hållas en gång i veckan och der hvarje kolle- 
gium i ordning skulle föredraga sina ärenden till afgörande, 
Andtligen skulle examen hållas årligen 14 dagar före Wal- 
borgsmässan, så, att hvarje kollegium turvis undergick gransk- 
ning af de öfriga. Denna organisation vann snart efterföljd 
i de betydligare städerna: 1638 finner man densamma införd 
i Norrköping, 1639 anbefalldes hon för Åbo och Göteborg 
och 1643 för Upsala^) o. s. v. Men som i dessa städer 
blott funnos 3 borgmästare, bildades för handeln och handt^ 
verken ett gemensamt kollegium. Och då snart antalet af 
borgmästare inskränktes till två, blef den ene s. k. justitie- 
och den andre politie-borgmästare; hvaraf skilnaden emellan 
magistrat och rådhusrätt uppkom, då i de flesta städer samma 
personer fingo öfvertaga båda funktionerna. 

Kådets antal utgjorde i Stockholm 4 borgmästare och 
12 — 16 rådmän, i de andra betydligare städerna 2 — 3 borg- 
mästare och 8 — 12 rådmän, i de minsta 1 — 2 borgmästare 
och 6 — 10 rådmän. Vidare funnos på de flesta ställen en 
stadssekreterare eller syndicus, en notarie eller vårdskrifvare 



•) Från rätten fick ej Tädjas, såvida saken understeg 100 d. (rätte- 
ff&ngsproc. 1615). Detta belopp höjdes för Stockholm 1636 till 300, 
f. Falun 1641 till 400, för Göteborg gällde enl. privil. 1000 d. För 
städerna i allmänhet voro 50 d. bestämda. 

2) Norrköpings Tankebok f. d. 28 Sept. 1638, i Göta hofns ark., Up- 
sala Tankebok d. 21 Juni 1643, instr. o. underrättelse f. presid. o. 
rådet i Göteborg d. 28 April 1639, Kbr. till Per Brahe d. 7 Okt. 
1639: R.reg. 



188 

fOr underrätten, vissa byggnings-inspectores,, höfvidsmäny 
qvartermäfltare, kyrkovärjare, fattigförmjmdare m. fl. Finans- 
förhållandena voro mycket olika ordnade i särskilda stader: 
Mzeringen försiggick ån genom ett ständigt, än ett för till- 
fället tillsatt utskott: uppbörden förrättades vanligen genom 
kämnerema och byfogdeii, i Stockholm och Göteborg funnes 
.särskilda stadsbokhållare. I Stockholm fanns dessutom en 
mångfald af olika tjenstemän, såsom uppsyningsmän öfver 
köphandeln, öfver handtverken, öfver förmyndare m. fl. Slut- 
ligen förekommo i några sjöstäder s. k. fraktherrar, hvilka 
Afven upptogo och afgjorde mindre sjörättsmål ^). 

Vi omnämnde den i somliga städer förekommande by- 
fogden och de af lagen anbefallde kämnerema. Utom sin 
nämnda befattning hade byfogden vanligen äfvcn den att 
vara exekutor och allmän åklagare (ursprunget till stads- 
fiskalsembetet^). Kämnerema, ursprungligen blott uppbörds- 
jnän, hade äfven blifvit domare i underrätten. Föreskrif- 
ven af stadslageii hade denna underrätt blott på få ställen 
kommit till stånd, då- han närmare bestämdes och ord- 
nades genom Gustaf Adolfs och förmyndareregeringens 
jstadsprivilegier, hvarefter han infördes å de flesta ställen. 
Hatten skulle enligt dessa privilegier bestå af två medlem- 
mar: i Göteborg var han sammansatt af 3 rådmän och 2 
Andre: i Stockholm funnos från 1635 två och från 1654 tre 
kämnersrätter, hvarje bestående af 1 rådman och 2 andre ^). 

De rättigheter, som magistraten enligt privilegier och 
fullmakter utöfvade, voro ganska vidsträckta. Han egde att 
j)Ordinera och skicka» rörande näringsförhållanden, bygg- 
nadsväsende och god ordning: stundom påbjöd han ganska 
ingripande förordningar angående öfverflöd i lefvemet, nä- 



*) Städernas tänkeböcker i Svea och Göta hofr:s ark. Stockholms o. 
Upsala rådh. ark. 

^) Denna tjenst förekommer första gängen 1636 i Stockholm: stadens 
emb.bok. Vissa städer egde att i de dem medgifna köpingar hälla 
byfogdar. Köpingen Avesta, som förenades med Falu stad, fick 
1642 derifrän en särskild justitiarius, som med 4 bisittare skulle 
bilda en underrätt: Svea hofns ark. 

^) Stadens emb. o. tänkeböcker. Jfr Figrelii Rådstuguprocess kap. 2. 



189 

ringames drifvande, sin egen fördelning och verksamhet, ja 
till och med, ny rättegångsordning. En dylik, författad af 
presidenten Figrelius, antogs af magistraten för Norrköping 
1639: en kort stadga för f)rocessen af Rosenhane pålystes i 
Stockholm 1637, äfven för Örebro och Göteborg nämna» 
sådana '). Slutligen egde magistraten i vissa städer att med 
de 24 af borgerskapet efter behof höja kommunalskatten 
eller det s. k. skottet-). 

Menighetens inflytande på stadens allmänna angelä- 
genheter var visserligen erkändt i stadslagen, men bristen 
på all organisation och alla närmare bestämmelser gjorde 
länge detta inflytande ofruktbart. Emellertid hade vid kom- 
munallifvets utbildning en dylik organisation af sig sjelf 
uppvuxit dels bredvid, dels i anledning af lagens stadgan- 
den. Ur de af lagen föreskrifna skottherrame eller taxe- 
ringskommittéerna uppväxte efterhand ett permanent borgare- 
råd, i Stockholm redan under medeltiden och med ledning- 
af tyska sedvänjor, men äfven i andra städer redan före 
1619, då det bekanta förslaget till allmän stadsordning upp- 
tog och närmare ordnade institutionen samt föranledde dess 
införande i de flesta städer. I enlighet härmed skulle samtl. 
menigheten i allmänna frågor representeras af de Äldstes 
råd, genom hvilket alla ärenden skulle gå, som magistraten 
ville hemställa till menigheten eller denna till magistraten.- 
Ett tolfinannautskott bland dessa skulle utöfva kontrollen^ 
öfver uppbörden. Dertill föreskrefvos särskilda delegationer* 
af rådet och borgerskapet för särskilda angelägenheter: en 
sjumanskammare att sköta drätselverket och ett fyramanna- 
råd till uppsigt öfver näringsförhållandena 3). Alla dessa 
anordningar till kommunallifvets höjande buro dock under 
de närmaste decennierna blott ringa frukter. I Stockholm, 



*) Norrköpings stads tankebok d. 4 Sept. 1639: Göta hofrätts ark, 
Borgm. Lithmans i Örebro relation d. 26 Maj 1643: Ox. saml. 
K. resol. till Göteborg d. 20 Mars 1638: R.reg. Sch. Rosenhanes 
sjelfbiografi N. sv. bibi. 2, 577. Ordning för processen å Stockholms^ 
rådhus d. 20 Juni 1637: Lagerström a. st. s. 61. 

2) 1620 års stadsprivilegier. 

3) Se t. ex. Norrköpings privil. §§ 14, 15, 24, 25, 31. 



190 

der ingen lag var griind för de 48:8 tillvaro och verksamhe 
utOfvade de icke något synnerligt inflytande: de allmänn 
rådstugorna fortforo, och 1637 utvaldes på magistratens be 
gäran ur de 48:s krets 8 personer, hvilka skuUe ega att 
menighetens vagnar med rådet besluta om förordningar oa 
bevillningar '). Till och med i de städer, der dylika stads 
fullmäktige voro af privilegierna föreskrifna (Jönköping 
Kalmar, Westervik, Norrköping, Arboga och Sala), dröjd 
det länge innan nämnda stadganden kommo till verkställig 
het. Norrköping är den af Sveriges städer, som vid ifråga 
varande tid i kommunalt hänseende visade mesta lif ocJ 
rörlighet. Genom presidenten Figrelius och landshöfdinj 
Sch. Rosenhane fingo privilegierna här full tillämpning 1630 
då samtliga borgareutskotten tillsatte^. De 24 togo sedac 
liflig del i förhandlingarna, ofta i opposition mot magistraten-). 
Äfven i Jönköping, Kalmar och Westervik omnämnas på 
1630- och 1640-talen såväl de 24 som sjumanskoUegiet, ehuru 
de der saknade all större betydelse ^). Men då Nyköpings 
borgerskap vid 1643 års riksdag begärde att få välja ett 
utskott bland sig att rådfrågas i stadens angelägenheter, gaf 
regeringen ett undvikande svar: hon har äfven vid flera an- 
dra tillfällen tillbakavisat dylika stadsmenighetens anspråk*), 
hvilka blefvo allt starkare och naturligare ju mer intrång 
regeringen gjorde i städemas gamla friheter. Hvarken i 
Stockholms vidlyftiga privilegier af d. 10 Mars 1636 eller 
i de många utfärdade fundationsprivilegiema ^) omnämnas 
de i 1619 års stadga anbefallda borgareråden, fastän denna 
stadga i öfrigt lades till grund. 

O Stockholms tankebok d. 10 Jan. o. 31 Mars 1637. 

^) Norrköpings tankebok d. 10, 11, 12 Juli 1639, f. 1645, 1650 m. fl. 
Göta hofris ark. 

^) Jönköpings tankebok d. 30 April 1633, d. 9 Maj 1636 m. fl. We- 
sterviks = tankebok f. 1635 o. 1646. Kalmar tankebok 1642, 1646: 
^öta hofr:s ark. I Gefle infördes ett dylikt råd af 12 män genom 
memor. f. magistraten d. 17 Mars 1646: Ox. saml. 
?;J?8ol. till Nyköping d. 12 Dec. 1643; jfr K. res. till Kalmar bor- 
gersk. d. 28 Maj 1639: Kreg. 

2%S?^** efter samma formulär som de hos Lignell Grefskapet Dal 
' ^öb tryckte privileg. för Åmål. 



191 

Inom svenska stadsväsendet intager Göteborg vid denna 
tid ett särskildt rum. För dess räkning hade Carl IX till 
och med låtit uppsätta en särskild »Gothenburgisch Recht» 
(1609) '), och dess privilegier af 1607 och 1621 voro väsendt- 
ligen afvikande, ehuru förmyndareregeringen i strid mot 
dessa, sökte åstadkomma likhet med öfriga städer. Vi an- 
föra här de vigtigaste skiljaktigheterna. Styrelsen utgjordes 
nvimera af en burggrefve, motsvarande öfverståthållaren, 3 
presidenter och 12 rådmän, bland hvilka både svenskar, ty- 
skar, nederländare, skottar och engelsmän skulle vara re- 
presenterade -). Burggrefven och presidenterna utnämndes 
först direkte af regeringen, som sedan medgaf förslags upp- 
rättande till dessa tjenster. Upprepade klagomål öfver ma- 
gistraten och ständiga tvister inom densamma mellan de 
olika nationerna föranledde regeringen två gånger, 1635 och 
1639, att ditsända kommitterade af sina egna medlemmar, 
vid det senare af dessa tillfällen med uppdrag att »förändra 
magistraten, dirigerandes den efter Sveriges lag och andra 
städers sätt här i Sverige» 3). Så skedde ock: magistraten 
fördelades och redovisning föreskrefs efter hufvudstadens 
exempel. En syndicus och 2 sekreterare skulle biträda ma^ 
gistraten: som exekutorer och åklagare förekomma en öfver- 
och en under-skult. Emellertid måste regeringen snart af- 
gifva en närmare förklaring, för att upphäfva de särskilda 
magistrats-kollegiemas egenmäktighet och gifva enhet åt 
styrelsen*). En un(]^rrätt påbjöds först 1642 i Göteborg: 
en tiillrätt af 4 personer, som tillkommit 1632, den första i 
Sverige, sökte magistraten förgäfves att afskaffa^). Något 



1) Finnes bland städers acta ä R.A.: den säger sig vara »aus göttli- 
chen, kayserlichen und kön. Schwedischen Rechten zusammengezo- 
gen»: består af 26 kapp. 

2) Memor. af d. 23 Febr. 1624, K. resol. af d. 5 Nov. s. å., K. resol. 
f. de engelske i Göteborg d. 15 Maj 1635. R.reg. 

3) FuUm. f. drotsen o. marsken d. 7 Jan. 1635. Instr. f. kanslern o. 
marsken d. 18 Mars 1639. 

♦) Instr. f. presid. o. rådet i Göteborg d. 28 April 1639: R.reg. Göte- 
borgs dombok. Memor. ang. stadens administr. d. 19 April 1641. R.reg. 

O K. res. d, 20 Juli 1642, d:o till presid. Rosenschöld d. 16 Dec. 
1636: R.reg. 



192 

deltagande i styrelsen från menighetens sida ifrågakom här 
först sent i följd af magistratens aristokratiska maktfallkam- 
lighet. Att anspråken voro större än annorstädes» finner 
man t. ex. af sådana fordringar, som att K. M:s skrifvelser 
till magistraten ej skulle gå genom landshöfdingembetet 
och att rätten ej skulle behöfva inlemna sina domböcker i 
hofrätten eller underställa densamma sina domar i brottmål ^}. 



Vi hafva härmed fullföljt vår betraktelse genom hela 
förvaltningssystemet från dess spets ned till de lägsta trapp- 
stegen. Detta system hade utbredt sitt nät öfver hela sam- 
hället, äfven sådana delar deraf, som förut innehaft en mer 
isolerad ställning: det var numera blott kyrkan, som med 
svårighet värjde sig för dess inflytande. Vi hafva funnit 
organismen fast sammanfogad och väl ordnad; vi hafva öf- 
verallt funnit verkningarna och uttrycken af vissa genom- 
gående grundtankar, hvilkas skaparkraft burit frukt i den 
rikaste mångfald af former och genomträngt hvarje enskildt 
organ med ordning och lif : ett förhållande, som blott på några 
punkter rubbades, såsom i finansförvaltningen och lagskipnin- 
gen eller der de aristokratiska intressena ingrepo störande. 
De starka kontroller, som väsentligen utmärka systemet, ver- 
kade fördelaktigt utan att formligen komma till användning. 
Dessa kontroUer genomgingo det hela i två uppåtstigande 
serier, den ena bestående i adminisljativ redovisning, den 
andra i derpå följande juridiskt ansvar. Af den förra före- 
skrefvos två olika former: en årlig som gällde hela förvalt- 
ningen och som skulle afläggas, af de lokala embetena infor 
vederbörande kollegium och af de centrala för hvaran(Jra 
turvis, samt en hvart tredje år, som blott gällde lands- och 
slottshöfdingar. Ingendera kom till användning annat än 
partiellt, den förra fullständigast 1636; för öfrigt skedde ej 
sällan dylik redovisning, då enskilda personer eller tillfällen 
dertill gåfvo anledning, t. ex. vid riksstatens öfverseende, 

1) Kbr. d. 23 April 1629, K. res. till Göteborgs utskickade d. 20 Mars 
1638: R.reg. Rättsbetänkandet 1640 § 12. 



193 

vid riksmöten o. s. v. — Af den andra serien anbefalldes i 
regeringsformen ' tre olika grader: lands- och slottshöfdin- 
game och väl äfven andre tjenstemän skulle stånda laga 
ansvar inför hofrätten, då riksfiskalen var åklagare, bisittare 
i kollegium inför en rätt af riksembetsmännen med 2 ur 
hvarje kollegium (dock ej i lifssak) samt riksembetsman 
eller ett helt kollegium inför den i § 9 beskrifaa riksrätten: 
i de båda sista fallen skulle en af statssekreterame vara 
åklagare^). Riksrätten blef aldrig begagnad: deremot på^ 
minner Jost Hanssons rättegång om den i andra rummet 
omförmälda proceduren. 

Vi hafva redan påpekat de brister hos systemet, som 
framträda, då man betraktar det i förhållande till andra om- 
råden. Det var att vänta, att centralisationen, i sin reak- 
tion mot den föregående oordningen, i Sverige som annor- 
städes skulle öfverskrida sina naturliga gränser. Att hon blef 
vådlig för konungamakten, var ett för Sverige egendomligt 
och snart öfvergående förhållande, som berodde på den ari- 
stokratiska pentarkien under förmyndaretiden och hennes 
följder. ' Deremot var det en för hela Europa gemensam 
företeelse, att den nyskapade centralisationen gjorde intrång 
på folkets kommunala och politiska frihet. Så har äfven i 
Sverige det gamla kommunallifvet på landet alltmer af- 
tynat under denna inverkan: man kan sluta af Axel Oxen- 
stjemas handlingssätt, att han ansett kommunalförvaltnin- 
gens kärna bestå i §n af regeringen noga kontrollerad, 
stark och väl organiserad kunglig styrelse. Folkets politiska 
frihet åter var i och genom ståndsorganisationen för fast 
rotad för att kunna rubbas af det aristokratiska embets- 
mannaväldet, som hon snart växte öfver hufvudet; och det 
var först då detta blef konungamaktens lydiga verktyg, som 
den nu strängt monarkiska centralisationen uppslukade den 
politiska friheten och bar hand äfven på författningen. 

O Reg.formen §§ 9, 30, 36—42. 



Sveriges inre historia under Dr. Christijias Förmyndare. 13 



194 



TREDJE KAPITLET. 

Den inre fSnraltningens tillit&nd. L B&ttsvftsendet — Krigs- 
makten till landi odi qös. — Folitien. — Finanserna. 

Efter att hafva framställt den svenska statsförvaltnin- 
gens allmftnna former, gå vi att betrakta det lif och den 
verksamhet, som rörde sig inom dessa former, de åtgärder, 
som vidtogos i olika riktningar, och det tillstånd, som deraf 
blef en följd. Vi följa dervid samma fördelning af ären- 
dena, som regeringsformen upprättat inom förvaltningen. Vi 
skola således först meddela en öfv^ersigt af ofvannämnda 
förvaltningsgrenar. Derefter skola vi öfvergå till statens 
verksamhet för den materiella kulturen, näringar, industri 
och handel, för hvilka särskilda embetsverk småningom ut- 
brötos; i sammanhang dermed kommer äfven kommunika- 
tionsväsendet att behandlas. Andtligen återstå de vigtiga 
afdelningar af samhäUalifvet och kulturen, för hvilka vid 
denna tid inga bestämda former ännu bildat sig inom den 
högsta förvaltningen, nemligen kyrkan och undervisnings- 
väsendet. 

Rättsväsendet var utan tvifvel det område af förvaltnin- 
gen, som denna tid qvarstod mest o^rändradt och oförbätt- 
radt*). Reformer på detta område äro mer ingripande och 
omfattande än några andra och kräfva derföre ock större 
förberedelser. Emellertid blefvo bristerna och missförhål- 
landena allt kännbarare: de gåfvo sig otvetydigt tillkänna 
såväl i domstolsväsendet och rättegångsordningen som i sjelfva 
lagstiftningens beskaffenhet och andtligen i exekutionens 
slapphet. De voro allmänt erkända och uttalades öppet af 
de för det ondas afhjelpande inkallade lagkommissionerna 



^) Detta har förledt en utmärkt forskare till det visserligen skefva om- 
dömet, att Carl XI:s förmyndare inlagt större förtjenster än Chri- 
stinas om det inre samhällsskicket: se Järta i Frey 1841, s. 129. 



' 195 

&£ 1640 och 1643, hvilkas betånkanden derföre gifira en god 
öfversigt af rättsväsendets tillstånd. Vid båda tiUfäUena 
påyrkades i främsta rummet de lägre domstolames återupp- 
rättande och domarepersonalens förbättring, samt vidrördes 
mer eller mindre de förnämsta brister, hvarmed domstols- 
T^äsendet var behäiiadt, den kungliga revisionens långsamhet, 
inkonseqvens och godtycklighet, hofrättemas inbördes olik- 
het och ofullkomligheten af deras kontroll öfver underrät- 
terna, lagmansrättens förfall och underdomames oduglighet. 

Vi hafva redan haft tillfälle att anföra exempel på rätte- 
gångsordningens bristfälliga skick, på den »confusion från 
de högre instanserna i processen, straffens orätta lindrande 
eller skärpande» o. s. v., som af regeringen åberopades i kal- 
lelsebrefvet till 1643 års rättskommission. Beträffande de lägre 
domstolame så led deras anseende mycket deraf, att de måste 
ådöma de i lagen qvarstående stränga straff, hvilka vid under- 
ställandet hos högre rätt alltid mildrades, det föreslogs derföre 
1643 i enlighet med flera rådstugurätters begäran, att nämnda 
domstolar skulle få följa kgl. resolutioner i vissa brottmål^). 
Vid dessa underrätter gick det i allmänhet högst oordentligt 
och godtyckligt till: häradstinget öfverskred alltför ofta sin 
befogenhet genom att t. ex. på eget bevåg förmedla hem- 
man, meddela lejd åt dråpare, ja till och med alldeles fri- 
känna dem. Ofta försummades af lagläsarne protokolls fö- 
rande och domens offentliga afkunnande: stundom hördes 
blott den ena parten, stundom upptogos vid samma rätt 
saker, å hvilka dom redan var gången, eller lades hinder i 
vägen för vad, ofta ålades personer på lösa rykten att göra 
edgång och inställa edgärdsmän. De senares betydelse var 
ännu obestämd, ehuru praxis var, att de blott intygade tro- 
värdigheten af den anklagades ed. Att nämndens inflytande 
alltmer aftog, hafva vi sett: sin uppfattning af nämnden 
uttryckte regeringen i sina frågepunkter till de rättslärde 
1640 så, att först sedan nämnden efter bästa vett och sam- 



1) 1643 års rättsbetänk. § 2. E. resol. till Stockholms magistrat 1640, 
Falu privil. 1641. Borgerskapets besvär vid riksd. 1644. 



196 

vete bedömt saken skulle domaren det »dirigera ocli mode- 
rera efter lagen» '). 

Den inqyisitoriska rättegångsordningen var allrådande. 
Man lade de största svårigheter i vägen för prokuratorers 
användande: hvar och en borde såvidt möjligt sjelf utföra 
sin sak inför rätta och undvika dylika biträden *^). De 
förekommo naturligen mest i städerna. Här var det också» 
som de första försöken gjordes till rättegångsordningens för- 
bättring medelst särskilda stadganden. Främst bland dessa 
står den stadga, hvilken, författad af Figrelius och i hof- 
rätten öfversedd, 1640 autoriserades för Norrköpings stad 
och sannolikt ligger till grund för den »rådstuguprocess»» 
som var ett bland lagförslagen af 1643 •"^). 

Största klagan afhördes öfver oredan med jordsyner, 
enär lagläsame »till ingen ting benägnare äre än att af stort 
obetänkande och ringa skäl tillåta syn å annors egendom, 
derigenom urminnes häfd och annat laga fång förkränkes». 
Af detta missbruk får man en noggrann skildring i Åbo 
hofrätts betänkande deröfver 1637*); ingen rättsfråga var 
föremål för så mycken uppmärksamhet som denna. Bege- 
ringen synes sjelf icke hafva egt stadgad åsigt i frågan, enär 
hon 1633 resolverade, att hofrättema ej finge med syner sig 
befatta, men 1637 anbefallde hofrätterna i Jönköping och 
Åbo att hafva uppsigt med de många olagliga landssyner ^). 
Lagkommissionerna föreslogo starka kontroller öfver jord- 
syner och att inga andra instanser deri borde tillåtas än 
häradssyn, lagmans- eller landssyn samt höga öfverheten. 
Den senare lät afgöra dylika saker vid s. k. riddaresyner 

O Se Rreg. d. 1 Febr. 1637, d. 27 Juli 1639, d. 3 Juli 1643. 1640 års 
rÄttsbetänk. §§ 8, 10, 11, 15; det af 1643 §§ 5, 6, 7. 

*) »Procuratores borde förbjudas efter det corrumperar justitien», ytt- 
rade kanslern. Jfr Stockholms råtteg.ordn. af 1654 § 7. 

') K. resol. till Figrelius d. 16 Scpt. 1640. Rreg. Denna ordning har 
länge tillämpats i Norrköping enl. Sundelius Norrk. minne s. 2%. 
Jfr ofvan s. 189. 

*) Tryckt hos Tigerstedt a. st. s. 493 flf. Presid. Kurcks särskilda 
yttr. finnes i Ox. saml. 

*) Kbr. till Åbo hofrätt d. 30 Maj 1633, till Åbo och Jönköpings hofr. 
d. 28 Juli 1637: Rreg. Jfr Göta hofr:s betänk, d. 10 Nov. 1G38 § 4. 



197 

genom särskilda kommissionsrätter, från hvilka dock, besyn- 
nerligt nog, revision blifvit medgifv^en ^). 

Förvirringen inom lagstiftningen var mycket stor såväl 
j>å kriminal- som civilrättens område. Gamla föråldrade 
lagbud stodo qvar och stredo med en nyare praxis, som 
dock ännu sjelf var ganska vacklande: en ny lag arbetade 
sig fram, men hade ännu ej hunnit komma ur kaos. Saken 
förvärrades, då man från främmande lagstiftningar sökte 
ersätta hvad som brast. Det var icke ovanligt att få höra 
domare åberopa såväl naturlagen som romersk och kejserlig 
rätt: de juridiskt bildade voro grundligt hemmastadda i ro- 
mersk rätt, och man finner ofta latinska lagtermer använda 
i domar och lagförslag, dock utan att detta hade någon 
djupare inverkan på lagens innehåll. I brottmål åberopa- 
des stundom gårdsrätter ej blott å adliga gods och kungliga 
slott, utan äfven i rådet. Oredan hade ökats, sedan man börjat 
tillämpa »guds lag» i brottmål: så gjorde ej blott de lägre 
domstolarne, utan äfven regeringen sjelf, och ' domkapitlen 
fingo afgifva utlåtanden öfver brott, som icke Sveriges lag, 
men väl Mose böcker omtalade. Af den kanoniska rätten 
funnos ännu spår i de böter till kyrkor och välgörande 
ändamål, genom hvilka stundom dråpare till och med erhöllo 
pardon alt hofrätten eller rådet ^). För öfrigt qvarstodo åt- 
skilliga lagar och rättssedvänjor från medeltiden och blods- 
hämndens tidehvarf i full kraft. Regeringen har fortfarande 
fljelf och genom landshöfdingame meddelat förrymde dråpare 
lejdebref att inställa sig och svara för sin geming, ja till 
och med rätt att förlika sig med den dödes slägt^). Straffen 
skulle enligt vedergäUningstheorien lämpas efter brottets be- 
skaffenhet*): den som lastat guds namn, miste tungan, rå- 



') Rättsbetänk. 1640 § 6, 1643 § 22. Kreg. d. 13 Juni, d. 5 Aug., d. 
31 Okt. 16^7, d. 6 Febr. 1638, d. 8 Maj 1641 m. fl. 

2) T. ex. R.r*. d. 17 Dec. 1635, d. 18 Dec. 1630, d. 17 Okt. 1639, d. 
18 Febr. 0^21 ApriUÉOigr l^&faMgQt d. 3 Jan. 1635, d. 16 Febr. 
1643. Betänk. jÄ^^pk P^^Uq 

3) R.reg. d. 3 A«^633, (L^Cfi£^16^^'^;M Aug. 1643 m. fl. 
*) Lagkomiss. |6Ö KttraB^.att varfiLg i broftmÄ} »föresätter jus talio- 

nis, öga förf^,'häiiÖ':M^.Så4Mi)?l^9Ch,^^ 



..T' 



198 

nare miste högra handen o. s. v. Giymma och mindre tids- 
enliga straff tillämpades fort&rande, t. ex. det att sfttta qvick 
i jord; den som begått dråp inom skeppsbord kastades bun- 
den »rygg mot rygg med den döde» öfver bord o. s. v. 
Gatulopp voro mycket vanliga såsom benådningsstraff ^}. 
Godtyckliga straffbestämmelser voro ej säll83mta: så t. ex. 
blef en son, som misshandlat sin far, af regeringen dömd 
att i ett år bära en jemring om sin högra hand samt tjena 
lädren som dräng i 6 år. Som deportationsort för brotts- 
lingar började man från 1639 att jemte In germanland an- 
vända Nya Sverige. Öfver fängelsernas beskaffenhet hördes 
allmän klagan: tvångsarbete vid galérema föreslogs flera 
gånger. Att vid ransakning använda tortur, ogillade kan- 
slern högeligen, 130 år innan det blef i Sverige förbudet^). 
På civilrättens område var det isynnerhet i tvenne 
punkter, som behofvet af en förbättring gjorde sig gällande, 
nemligen i afseende på kredit- och konkurs-lagstiftningen 
samt arfsförhållandena. För kreditväsendets ordnande hade 
Gustaf Adolf 1619' anordnat ett s. k. omslag, som dock ej 
fick någon betydelse, då kronan sjelf icke fullgjorde sina 
förbindelser. Man ville nu på nytt föranstalta ett dylikt än 
i Stockholm, än i alla tre hofrättsstädema, men det ansågs 
för sitt bestånd förutsätta en lånebanks inrättande ^). Ke- 
geringen måste derföre omedelbart ingripa medelst utfär- 
dande af s. k. manebref eller genom immission i gäldenärens 
gods ^). Likaledes meddelades s. k. anståndsbref eller mo- 



Sjöartik]. 1644 § 20. I städerna uppbådades hela borgerskapet att 
^enstgöra vid gatloppen, som skeade ä torget genom en lång haj. 
Jfr Whitelocke a. st. 2, 80. 

>) Rreg. d. 22 Juni 1644. H. S. H. 29, 109. Betänk. 1643 § 18. 
Rådsprot. d. 22 Mars o. 29 Okt. 1642. — Intressanta bidrag till detta 
ämne finnas att tillgå i Svea hofrätts äldsta extraktbok öfver re- 
fererade brottmål (i hofr:s bibi.). 

') Stiernman Ekon. förordn. 1, s. 710. H. S. H. 37, 183. Riksd.besl. 
1638 § 11. Rådsprot. å flera ställen. 

'•) Utom dylik införsel förekomma äfven de första spåren till inteck- 
ning i fast egendom såsom säkerhet. Hit hör t. ex. H. Erausbarts 
försäkran till M. Soop d. 24 Sept. 1639, att i händelse af dödsfall 
före någon annan utfå sin fordran ur ett den förre tillhörigt hus: 
Ox. saml. 



199 

ratorier åt insolventa gäldenärer på vissa (1 — 6) år: vid 
adliga konkurser nedsatte regeringen stundom särskilda 
kommissioner att uppgöra affärerna. Speciellare stadganden 
hSlrom förekomma i Göteborgs privilegier af 1621 (§§ 20, 
21, i8), men befunna otjenliga upphäfdes de tillsvidare 
1642. Det första hos oss gjorda försök till en verklig kon- 
kurslagstifibning utgör det omnämnda förslaget till rådstugu- 
process af 1643, hvilket delvis synes ha blifvit tillämpadt i 
Norrköpings stad ^). 

Beträffande arfsrätten blef den så mycket omtvistade 
representationsrätten i första sidolinien i enlighet med lands- 
lagen inskränkt till broders och systers barn genom råd- 
slaget af d. 29 Mars 1633, hvarvid den föregifua medelste- 
lagens giltighet underkändes. De likaledes omtvistade frå- 
gorna om testaments- och bördsrättens utsträckning \rpro 
bland de af lagkommissionerna behandlade: så äfven det 
mycket försummade förmyndareväsendet. För det senare 
förekommo i Stockholm från 1631 2 inspectores (ursprunget 
till förmyndarekammaren) 2). 

. Den slapphet hos den exekutiva makten, som länge 
varit ett öfverklagadt fel i det vidsträckta och föga centra- 
liserade landet, gaf blott långsamt vika för en kraftfull sty- 
relse. Dennas bemödanden motverkades isynnerhet genom 
adelns undantagsrättigheter och under dessas skydd föröf- 
vade sjelfsvåld. Lagkommissionen af 1643 klagade, att exe- 
kution å domar ofta uteblifver och att »sollicitanter många 
resor exekutionsbref förgäfves anamma», och regeringen er- 
kände sjelf detta fel inför ständerna 1643. Länsstyrelsens ' 
ordnande hade dock förbättrat förhållandet och befriat rege- 
ringen från en mängd enskilda mål och suppliker i detta 
hänseende. Hon behöfde nu mindre än förr ingripa i rätt- 
visans vanliga gång med kraftåtgärder och summarisk pro- 



Rreg. d. 16 Dec. 1634, d. 22 Nov. 1636, d. 30 Okt. 1637, d. 29 April 
1644 m. fl. Rådsprot. d. 29 Ang. 1638, d. 13 Juli 1641, d. 4 April 
1642. Memor. f. presid. Knip i Göteborg d. 19 Juli 1642. 

*) Rådsprot. o. rådslag i R.A. Betänk. 1640 § 7, 1643 §§ 20, 21. Stock- 
holms embetsbok: jfr dess privil. 1636 § 33. 



200 

ces8. Att rättssäkerheten i allmänhet gjort stora framsteg, 
visar sig t. ex. deraf, att de förut så vanliga försvarelse- 
brefven numera sällan förekomma. De beklagligaste rätts- 
kränkningarna voro de, till hvilka frälseköpen och friskjutsen 
gåfvo anledning. 

För den allmänna ordningens och rättssäkerhetens upp- 
rätthållande bekläddes landshöfdingam^ i vissa fall med en 
ganska vidsträckt makt. Så t. ex. egde de rätt att utan 
dom och ransakning låta afrätta skogsstrykare, röfvare och 
grofva förbrytare, som ertappats på färsk gerning. Och 
som landet öfversvämmades af »Sikeiner och Tattare», före- 
lades dem 1637 en viss dag att rymma landet, hvarefter de 
kunde utan vidare förfrågan hängas ^). Lika våldsamma 
voro de åtgärder, som vidtogos mot de finska lösdrifvaré, 
som funnos öfverallt i landet och som 1636 utan påföljd 
blifvit befallda att bege sig ur landet. Då de finnar, som 
i mängd nedsatt sig på skogarne i Wermland, Nerike och 
Westmanland, gjorde mycken skada genom skogsödande 
och röfvande, så anbefalldes landshöfdingarne att låta af- 
bränna deras kojor och mogna gröda för att tvinga dem 
ange sig sjelfva. De oroligaste bland dem fingo välja 
mellan tvångsarbete här hemma och deportation till Nya 
Sverige ^). 

Trakter som gjordes osäkra af röfvare voro denna tid 
utom de nu nämnda äfven gränsorterna åt söder och isyn- 
nerhet Finlands östra gränser mot Kyssland: de täta rym- 
ningarna af utskrifne och missdådare gynnades af de ryska 
myndigheterna. Flera aftal skedde förgäfves om ömsesidiga 
utlemningar ^). Till den danska regeringen framställde den 
svenska 1639 och 1641 det förslag, att hvartdera rikets krono- 



*) Tigg.ordn. af 1642 mildrade i någon mån plakatet af d. 28 Juli 
1637. Jfr Kbr. till Kn. Posse d. 2 Juli 1635, till G. Lejonhufvud 
d. 18 Okt. 1641 m. fl. 

2) Plakatet af d. 4 Sept. 1636. ÅtskiH. Kbr. från åren 1639—41 till 
landshöfdingarne i dessa trakter: Rreg. 

^) Kbr. till Nils Assersson Mannerskylt d. 4 Juni 1635, till Henr. Måns- 
son på Kexholm d. 21 Juni 1636, till ryske storfursten d. 6 Nov. 
1641 m. fl.: R.reg. 



201 

betjening ekulle ega att på färsk geming förfölja ogemings- 
mäii öfver gränsen och få dem till sig utlemnade, men man 
förbehöll sig att sjelf få bestämma öfver politiska förbrytare, 
som begärde skydd ^). Någon konvention synes ej kommit 
till stånd. 

Krigsväsendet måste naturligen i ett land af så starkt 
militäriskt lynne som det dåvarande Sverige vara jemförelse- 
vis bögt utbildadt; ja man kan väl säga^ att det fått en 
onaturlig utbildning på det öfrigas bekostnad. Detta gäller 
dock egentligen landtför svaret sådant det under 30-åriga kri- 
get utvecklade sig. Angående detaljerna af detsammas or- 
ganisation och beskaffenhet vid Gustaf Adolfs död hänvisa 
vi till allmänt bekanta förträffliga framställningar-). Det 
är vår afsigt att här endast vidröra de väsentligare förän- 
dringar, som svenska krigsmakten sedermera undergick. 

Genom en undersökning af den svenska krigsmaktens 
storlek under denna tid kommer man till de märkligaste resul- 
tat ^) : man häpnar, då man ser, hvilka härmassor det folk- 
fattiga Sverige satte i rörelse, äfven om man besinnar, att 
tyska kriget af Sverige fördes till en stor del med Tysk- 
lands egna krafter. Under åren 1633 och 1634 intill slaget 
vid Nördlingen uppgingo Sveriges arméer blott i Tyskland 
till omkr. 85,000 man utom bundsförvandtemas 30 — 35,000. 
Det äldsta utkastet till regeringsform (från 1630 — 31) anslog 
de inhemska regementenas antal till 9 af infanteriet och 8 
af kavalleriet, ^ men i den antagna regeringsformen hade de 
förras antal vuxit till 20. Instruktionen för krigskollegium 
(1636) beräknade dessa regementens styrka till 40,125 man 
på 225 kompagnier, hvaraf 8,125 ryttare och 32,000 man 



1) Kbr. till Conr. Falkenberg d. 30 Mars 1639, instr. f. Joh. Strömfeldt 
d. 4 Juni s. å., Kbr. till Chr. Posse d. 14 Juli 1641: Rreg. 

2) Hamilton Afhandl. om krigsmaktens och krigskonstens tillstånd i 
Sverige under Gustaf Adolf i Vitt. Hist. Ant. Ak. Handl. XVII samt 
Inledningen till 3:dje bandet af Krigshistoriskt Arkiv. 

^) Uppgifterna om truppernas numerär åro till en stor del meddelade 
af löjtn. J. Mankell och grunda sig på handlingar ur R.A. Ox. 
saml. och Kam. ark., af hvilka de vigtigaste skola särskildt anföras. 
Jfr Mankell Om Sv. krigsmaktens storlek, i Krigsvetenskaps-Akad:s 
Handl. år 1864, VE, s. 133 ff. 



202 

fotfolk. För år 1635, då svenskarnas truppstyrka i Tysk- 
land på sin höjd utgjorde 50,000 man, finnas fullständiga 
uppgifter öfver Sveriges inhemska krigsfolk. I slutet af 
året efter det polska stilleståndets afslutande var ställningen 
följande. Hela den inländska krigsstyrkan beräknades till 
39,033 man, hvaraf 14,794 voro i Tyskland, 5,376 i östersjö- 
provinserna och 18,863 hemma i Sverige och Finland. Af 
desse voro 30,549 infanteri, och 8,484 kavalleri, 5,734 voro 
befiQ och 33,299 menige, 23,649 voro svenskar och 15,384 
finnar'). Härtill måste läggas omkr. 2,000 man artilleri och 
3,000 man sjöfolk, hvilka i följande summor ej inberäknas- 
Följande året 1636 sjönk denna styrka till 34,000 man, 
hvaraf 17,500 i Tyskland 2), der samtliga sv^enska arméen 
uppgick till omkr. 50,000. Åren 1637 — 39 varierade sven- 
ska stjrrkan i Tyskland mellan 35 — 42,000 man: i Jan. 1638 
fonnos hemma i landet 15,325 man ^). För 1640 har man 
åter detaljerade uppgifter. Kavalleriet utgjorde då till- 
sammans 9,600 (inberäknadt rosstjensten från Sverige och 
östersjöprovinserna), infanteriet 34,500, hvartill kommo gar- 
det och dragonerna, tillsammans 46,000 man. Af dessa 
voro 28,000 inom riket och 18,000 i Tyskland. Då nu hela 
svenska styrkan derstädes uppgick till 44,000 man, så fin- 
ner man, att Sverige detta år underhöll hemma och i fält 
en armé på 72,000 man*). I Okt. 1643 befinnes den in- 
hemska styrkan hafva stigit till 51,000 man, hvaraf 29,000 
inom riket och 22,000 i Tyskland «). Följande året 1644 

^) Enl. Lista uppå inländske militiens och regementers korte summa- 
rier Dec. 1635: Kr .koll. ark. Kanslerns gen.stat af 1634: upptager ar- 
méen till något öfver 50,000 man, hvaraf 5,000 öfverloppsfolk. Ox. saml. 

*) Enl. en förteckn. på Infanteria och Cavalleria i Sverige o. Finland 
1636, i Kammar-ark. 

3) Rådsprot. d. 18 Jan. 1638. 

*) Förslag på Sveriges rikes miHtie, Svenske och Finske nation, hemma 
, uti landet, garnisonerna på gränshusen, såväl som hvad utomlands 
är efter sist inkomne besked anno 1640. RA. Den starka till- 
växten förklaras af 1639 o. 1640 års utskrifningar (tills. 11,000 man), 
rosstjenstens inberäkning samt värfningarna. 

*)- Project uppå riksens militia Svensk och Finsk nation efter sist 
inkomne besked till dato 1643 i Sverige, Tyskland, Est- och Inger- 
manland. Stockholm d. 16 Okt. R.A. 



203 

firamkallade danska kriget en ytterligare stegring. Inom 
monarkien skulle då finnas icke mindre än 40,000 man, under 
det blott 14,000 man inhemska truppef deltogo i det tyska 
kriget. Bland dessa 54,000 funnos 15,000 i garnisoner, af de 
öÉriga voro 27,000 infanteri, 9,000 kavalleri och 3000 tjenstgö- 
rande på flottan^). Då man nu känner, att samtliga svenska 
styrkan i Tyskland uppgick s. å. till omkr. 50,000 man, 
så följer, ^tt Sverige hade på benen omkr. 90,000 eller om 
man inberäknar artilleriets och flottans folk 98,000 man: 
ett i sanning förvånansvärdt belopp. Och under krigets 
sista år 1648, oaktadt Tyskland åter var den enda krigs- 
skådeplatsen, utgjorde Sveriges inhemska styrka 49,000 och 
dess värfvade 45,000 man 2); lägger man dertill artilleri och 
flotta, så får man en härmassa af omkr. 100,000 man, af 
hvilka 63,000 tjenstgjorde i Tyskland, oberäknadt bunds- 
förvandternas omkr. 40,000 man. Efter freden bibehöllos af 
de värfvade blott 10,000, och inhemska krigsmakten var 
1651 minskad till 42,000 man. Beräknar man nu svenska 
monarkiens folkmängd efter 1648 till 2 millioner, så finner 
man, att på den tiden tillhörde hvar 40:de person militären, 
mider det för närvarande en soldat kommer på hvar lOOide. 
Sverige skulle således efter samma proportion nu underhålla 
en ständig armé på 100,000 man. 

Jemför man"" de olika vapnens styrka, så finner man, 
att under 30-åriga krigets tid utgjorde kavalleriet omkr. ^5 
och i aktivt krig nära V3 af det hela (nu för tiden blott Vg)- 
Befälets relativa antal öfversteg betydligt det nuvarande: 
det fanns dock en mängd öfvertalige oflicerare. 

Anskaffandet och uppsättningen af trupperna tillgick 
fortfarande på fyra sätt, medelst värfning^ utskiifning, ständig 
Totering och rustning. Det förstnämnda skedde medelst öppet 
värfningspatent vanligen utomlands, men äfven inom riket, 
i hvilket fall de värfvade stundom försågos med hemmans- 



Project och disposition på eftérskrefne tropper år 1644. R.A. 

^ Förslag på riksens militie huru stark den är och blifver med 1647 

års utskrifning, samt Liste auf I. E. M:s Militie zu Ross und Fuss- 

in Beutschland 1648. RA. 



204 

underhäll liksom de utskrifoa ^). Utskriftlingen tillgick de 
första åren af förmjndaretiden efter det gamla formuläret^). 
Detta undergick från 1636 några förändringar: häradshöf- 
dingen med nämnden skulle nu uppteckna mantalet i hära- 
det liksom presten i sitt gäll, några lindringar medgåf^os 
Båväl adeln som presterskapet och kronans tjenare samt 
krigsfolket^) m. m. Emellertid hade olägenheterna af den 
fällande utskrifningsmethoden gjort sig allt mer kännbara. 
Allmogen måste mangrannt infinna sig vid roteringen: mån- 
gahanda underslef begingos både af prester, fogdar och 
nämnden, i det personer för vänskap eller penningar ute- 
slötOB ur längderna, prestema uppmanades fåfängt att skrifva 
riktiga och begripliga förteckningar, adeln försvarade en 
mängd lösdrifvare och arbetare under sin frihet*); den vär- 
sta följden var dock, att krigstjensten måste påläggas per- 
soner mot deras vilja, hvilket gjorde, att somliga stympade 
sig för att undgå densamma ^), andra rymde till skogarna 
och bildade röfvarband. I Finland inträffade det stundom, 
att de nyutskrifne måste hållas innestängda ända tills de 
afsändes ®). Det oaktadt rymde de ofta från Tyskland öfver 
östersjökusten till hemmet: vid ryska gränsen bortrymde 
folket hoptals, så snart utskriftlingen skulle hållas. Det var 
detta förhållande äfvensom exemplet af båtsmanshållet, som 
föranledde regeringen att påtänka en annan ordning. Man 
föreslog då först det vissa knektetalet, som gällde i Dalarne 



») Se t. ex. värfn.patenten af d. 23 Jan. 1638, värfn.fuUm. af d. 20 

Jan. 1644. R.reg. Jfr vidare Krigshist. Ark. 3, p. LV. 
^) Jfr Instr. f. utskrifn.kommissar. af d. 7 Juni 1631 (Krigshist. Ark. 

3, n:o 979) med dem af d. 5j April o. 18 Dec. 1633 o. 13 Dec. 

1634. R.reg. 
^) Instr. f. utskr. d. 8 Dec. 1636. R.reg. Jfr dem af d. 7 Dec. 1638 

o. d. 24 Febr. 1640. 
^) Ex. hos Tigerstedt, Admin. Petri Brahe p. 52; kam.prot. d. 29 Jan. 

1641 : en enda prest hade undandolt 40 personer. Kr.koll. till samtl. 

presterskapet d. 10 Febr. 1638, till bisperne d. 10 Febr. 1640: kr. 

koll. reg. En del adelsmän försvarade ända till 70 personer och 

derutöfver: rådsprot. d. 7 Juli 1640. 
*) Amiralen berättade, att i Småland hade en hängt sig upp, en annan 

huggit sig fötterna af. Rådsprot. d. 15 Jan. 1642. 
*) Rådsprot. d. 25 Aug. 1640. 



205 

oeh som efter en hemställan af Per Brahe kom till ompröf- 
ning i rådet d. 13 Juni 1638. De förnämsta betänklighe- 
terna voro, att methoden vore svår att tillämpa för firälset 
och att man vore bunden i fall af större behof. Man syntes 
dock benägen att i större delen af Finland införa den nya^ 
methoden och gaf P. Brahe fullmakt att handla deri efter 
omständigheterna. Han ingick sålunda 1639 öfverensköm- 
melse med Wiborgs läns krono och skatte, till en början om 
utskrifiiingens beräkning efter gårdame, så att 6 gårdar vid 
hvarje utskrifaing skulle uppsätta en man. Denna uppgö- 
relse, först provisorisk på 2 år, förnyades 1640 och vann 
regeringens synnerliga bifall ^). En dylik anordning var 
af gammalt träffad i Gestrikland, Helsingland, Medelpad 
och Ångermanland, der utskrifningen jemkades mellan går- 
dame vid en s. k. sockenjemnad 2). Redan 1639 föreslog 
riksamiralen i rådet att ordna utskrifningen på samma -sätt 
i det öfriga Sverige, hvilket förslag, framkastadt redan 1640 
för adeln, hemställdes till utskottsständernas ompröfning 
1641. Adel och borgare omfattade det af Gavelius fram- 
ställda förslag, att de bofasta familjerna borde utskrifvas^ 
efler det nya, \ie öfriga efter det gamla sättet. Sedan derpå 
landshöfdingame fått i uppdrag att införskaffa längder öfver 
alla slags gårdar och saken blifvit ånyo debatterad i rådet ^),, 
föredrogs saken till afgörande för 1642 års ständer. Som 
vi redan sett, gjorde både adel och allmoge svårigheter,, 
ehuru det för somliga landskap, t. ex. Småland och Wester— 
götland, der många mantal suto ihop på en gård, skulle 
medföra tydliga fördelar. Smålands allmoge ville förvandla 
utskrifningsbördan till en penningafgift *). Slutligen bevil- 
jades en knekt för 20 frälsegårdar inom och utom frihets- 
milen, för 10 skatte och krono samt för 10 prestgårdar,. 



») Tigerstedt a. st. 53 flf. samt handl. Finl. hist. n:is 38—46. 

*) Kbr. tiU landsh. SteUan Mörner d. 24 Jan. 1637. Jfr rådsprot. d.. 
21 Jan. 1642. 

«) Rådsprot. d. 9, 10, 12, 18 Jan. 1642. Både kanslern och Cl. Fle- 
ming uttalade sig nu för vissa knektekontrakter. 

*) Resol. till Smålands allm. d. 25 Febr. 1642. Rreg. . 



206 

Genom denna itgård undanröjdes flertalet af of^annämnda 
olAgenheter. Enligt 1642 års utskrifningsinstniktion skulle 
längden upprättas af häradshöfding, länsmän och nämnd: 
presterskapets befattning dermed upphörde, då inga per- 
«onaluppgi{iber vidare behöfdes. Fritagne voro nu adelns 
sätes- och afvelsgårdar, ödeshemman och nybyggen samt 
dess enskilda tjenares torp, alla slags ryttarehemman, de 
krigsbefäls- och knektehemman, som brukades af innehaf- 
varen sjelf, samt särskildt privilegierade hemman och 
socknar '). 

Belåtenheten med det nya var allmän: kanslern skrifver 
derom, att man på detta sättet bekom »mera, bättre och 
varaktigare folk och med mindre klank och oriktighet än 
förut» -). I sjelfva verket förblef antalet ungefär detsamma 
som förut, d. v. s. omkr. 4 — ^6,000 man. Under det 18- 
åriga deltagandet i tyska kriget höUos inalles 15 utskrif- 
ningar, som gåfvo tillsammans omkr. 72,000 man, hvilket 
öfi^erhufvud gör 4,800 man på hvarje utskrifhing eller 4,000 
man på hvart och ett af de 18 åren. I sammanhang der- 
med vilja vi nämna, att under samma tid utfördes till Tysk- 
land från Sverige inalles 142,000 man, sålunda nära 7,900 
man om året ^). Af dessa blefvo de flesta efter någon tids 
tjenstgöring åter hemskickade, på det de gamla ej måtte 
förvildas och de unga erhålla öfning. Så t. ex. hemför- 
skrefvos 1643 icke mindre än 12,000 man. Det fanns dock 
kompagnier, som på 13:de året oafbrutet varit i Tyskland*). 

Under det kostnaden för värfning steg betydligt, aflö- 
nades det utskrifna fotfolket ungefär på samma sätt hela 
denna tid, som man finner af aflöningsstaterna för krigs- 



') Instr. f. utskrifn.kommiss. d. 11 Mars 1642 o. d. 30 Nov. 1643. Rreg. 

2) Till sonen Johan d. 30 April 1642. (Gjörwells saml.) 

3) Jfr De la Gardieska ark. XII, s. 27. Dervid märkes dock, att första 
året utfördes 40,000 man, andra året 12,000, 1635 10,000, 1638 10,600 
o. 8. v., men åren 1632—34 blott 3,000 hvartdera. Åren 1644:— 45 
utfördes i anseende till danska kriget inga trupper. 

*) Kbr. till Lenn. Torstensson d. 25 Mars 1643. Resol. på kr.koll. 
punkter d. 31 Jan. 1643. Rreg. 



207 

folket^). En gemen knekt åtnjöt enligt dessa 1 ndr i ånslön 
eUer fordel samt 4 alnar pjuk, hvartill under tjenstgöring 
kom 1 ^/<> rdr i månadsläning. Enligt kammarens anordning 
1636 åtnjöts V« hemmansränta blott i Götaland^ men synes 
småningom blifvit medgif^en knektar i alla landsändar. Då 
full sold utbetaldes, hvilket sällan inträffade, afdrogs den 
ordinarie aflöningen. För befälet tillkom dessutom särskildt 
spannmålsunderhåll. De till krigsstaten anslagne s. k. till- 
delningshemman voro krono- och skattehemman, hvilka 
dels af militären sjelfva brukades, dels till dem erlade sin 
ränta-). Täta klagomål förekommo öfver krigsfolket, att 
de förderfvade och utsögo hemmanen och derpå godtyckligt . 
togo sig nya. 

Yi komma nu till det i Dalame införda vissa knekte- 
hållet, hvars belopp fortfor att vara 1,400 man och som 
1635 bättre jemkades mellan socknarne. Kompletteringen 
af de afgångne skedde efter särskild anmaning: någon dylik 
egde i Dalame icke rum under hela tiden 1634 — 1641 ^). 
Det vanliga var, att 4 bönder förenade sig om en knekt. 
Knektames underhåll bestämdes närmare af marsken vid 
hans besök i Dalarne 1635: de skulle åtnjuta 15 d. hvitt 
mynt årligen samt vid tåg kläder och proviant: för kosten 
skulle de arbeta hos bönderna *). De hade således ej som 
nu egna torp att bruka. Få begäran utsträcktes det vissa 
knekthållet 1634 till Wester Fernebo socken och 1637 till 
Skinnskatteberg, med sex bönder om hyar knekt. På samma 



1) Jfr svenska fotfolkets ordningar approberade 1635 (Krigshist. ark. 
3, n:o 1011), löningsordinantien fr. Nov. 1644 bl. kr.kollni acter 
i R.A. samt kam.kolhii memor. f. munstringskommissar. d. 17 Maj 
1636 i dess registr. 

2) I senare fallet bodde de ofta och hade sin kost hos bonden. De 
som ej voro sålunda inqvarterade, åtnjöto i stället af gården alla 
ovissa persedlar, dagsverken, körslor, skjutsning. I alla händelser 
voro de underkastade boskaps- och mantalspenningar, kyrkotionde, 
lagmans- och håradshöfd.penn. Se K. resol. på kr.kolhii punkter 
d. 26 Febr. 1640. Kreg. 

3) Se Handl. i H* S. H. 35, 216, 219, 223, samt Kbr. till Öster- och 
Vester-Dalarne d. 19 Nov. o. 5 Dec. 1639. R.reg. 

*) Marskens resol. till dalkarlarne o. fullm. af d. 23 Jan. 1635: Kr.- 
koUiii registr. K. resol. till Öster-Dalame d. 20 Febr. 1638: R.reg. 



208 

sått fick Piteå stad och socken 1640 liålla visst tal »bergs- 
knektar» till arbete i silfvergrufvan ^). 

Det inhemska svenska rytteriet var i allmänhet uppsatt 
medelst rustning, hvaraf adelns rosstjenst utgjorde ett sär- 
skildt slag. Denna rustning skedde för öfrigt på flera olika 
sått: dels var det bönder och ofrälse ståndspersoner, som 
rustade för sina egna hemman, sjelfva eller genom »sven- 
tjenare», dels fingo landsryttare sig tilldelade af kronan 
hemman att bruka eller räntor att åtnjuta. Förmånerna 
voro i dessa fall olika ^). Ofrälse män fingo ej liksom 
adelsmännen rusta ihop med andra; ifall deras hemmans- 
ränta var otillräcklig (d. v. s. ej uppgick till 30 daler), till- 
delades dem fyllnad. Befälet åtnjöt dessutom s. k. fordel, 
hvilken äfven kunde bestå i hemmansräntor. Vid tjenstgö- 
ring tillkom månadsläning, för hvar gemen 3 r:dr ^). 

Den adeliga rosstjensten tjenstgjorde denna tid blott en 
gåpg, under danska kriget 1644, och kanslerns förslag 1634 
att göra densamma disponibel för kronan medelst legning 
kunde ej genomföras. Svårigheten att kontrollera och an- 
vända rosstjensten var fortfarande stor: frälset ville i. detta 
hänseende undandraga sig landshöfdingarnes uppsigt, och 
vid mönstringarna försummade det siua skyldigheter. Så 
t. ex. vid 1643 års mönstring hade 73 adelsmän uraktlåtit 
att inställa sin rosstjenst, och 88 hade icke inlemnat or- 
dentliga längder*). Ordningen blef dock genom nitiska 
bemödanden bättre: befälet uppfördes på ordinarie stat, och 
efter 1640 omorganiserades hela truppen. Dess styrka hade 
genom frälseköpen m. m. ansenligt vuxit: det hela, som 
förut bestod af 7 kompagnier, utgjorde 1643 13 kompagnier 



O H. S. H. 35, 217, 222. Kbr. f. Piteå d. 6 Mars 1640. Rreg. 

*) De ovissa räntorna åtnjötos åfven af tilldelningsryttare: de som ru- 
stade för egna hemman voro dessutom fria frän dagsverken, körslor 
och skjutsning: memor. f. landshöfd. d. 19 Febr. 1639, K. resol. till 
kr.koll. d. 26 Febr. 1640. Rreg. < 

3) Anf. memor. till landshöfd. Kam.prot. d. 9 Bec. 1640. Sv. landt 
ryttares ordning 1635 (Krigshist. ark. n:o 1022). Kam.kolhii memor. 
för munstr.kommissar. d. 17 Maj 1636. 

♦) Listan bl. kr.koll. acter i R.A. 



209 

(4 för Sverige, 2 för Finland, 7 för Estland, Lifland och 
Jngermanland), eller inalles 600 man för Sverige och Fin- 
land, 700 för de öfriga '). 

Den inhemska svenska krigsmakten till lands befann sig 
länder det tyska krigets första år och ända till 1636 i ett min- 
<ire tillfredsställande skick. Genom kriget hade ordningen 
för krigsfolkets antal, fördelning, underhåll och befäl blifvit 
rubbad. Regeringsformens föreskrift om regementenas fördel- 
ning efter landskapen, som redan under Gustaf Adolf begynt 
tillämpas och som i kanslerns bekanta memorial af d. 8 Okt. 
1633 blifvit vidare utvecklad, kunde derföre i början ej genom- 
föras. Arméen befanns utgöra omkr. 100 kompagnier öfver 
reg.formen; en mängd »öfverloppsoflScerare» hade genom pol- 
eka expeditionen uppkommit: det herrskade mycken olikhet 
1 afseende på aflöning, fanornas storlek o. s. v. Vid krigs- 
koUegii examen 1636 anbefalldes en fullständig reorganisa- 
tion af hithörande förhållanden, ytterligare utvecklad i råd- 
slaget af d. 14 Dec. s. å. För detta ändamål utlystes en 
stor generalmönstring öfver hela riket till Maj 1636, och 
rullor införskaffades från fältmarskalkarne i Tyskland -). Det 
var vid denna och följande ars mönstringar, som krigsfolket för 
första gången fullständigt ordnades efter landsändarne i be- 
stämda regementen och kompagnier: det ställdes ock under 
strängare uppsigt och styrelse än förut. Öfverloppsofficerare 
särskildes från de öfrige under namn af »reformerade», med 
mindre lön, men med rätt att framför andra befordras , vid 
ledighet ^). Från denna tid och framgent utgjordes den på 
ordinarie stat uppförda, med fast aflöning försedda arméej^ 
i Sverige och Finland af 31 kompletta regementen, 23 in- 

') Staterna i statskontorets ark. Kam.prot. d. 10 Dec. 1640. Project 
på riksens militia 1643. Mem. f. öfv. Fredr. Stenbock d. 13 Febr. 
1644. 

2) Se kr.koUrii instr. Kbr. till marsken d. 5 o. 21 April, till kammar- 
råd d. 21 April, till landshöfd. d. 22 April 1636. K.reg. Kam.prot. 
d. 26 Okt. s. å. H. S. H. 38, s. 353. Kam.koll:ii memor. f. mun- 
stringskommissar. d. 17 Maj 1636. 

3) Kr.kolliii br. till Joh. Baner o. H. Wrangel d. 5 Sept. 1637: Kr.- 
kolliii registr. 

Sveriges inre histo.ia under Dr. Chriatiuas Förmyndare. ' 14 



210 

fanteri och 8 kavalleri, fördelade på landskapen. Förslaget 
meddelades 1637 Baner med befallning att söka derefter 
»dressera» de svenska trupperna i Tyskland *). 

Regementenas inre organisation undergick ej några vä- 
sentliga forändringar. KrigskoUegii instruktion föreskref, 
att hyarje hästregemente skulle bestå af 8 comet å 125 hä- 
star och fotregemente af 8 fanor a 200 man, af hvilka sist- 
nämnde 150 skulle hvarje gång gå i felt och 50 stanna hemma 
tiD recrue. I enlighet härmed räknade kavall.regementena 
omkr. 1,000 hästar, men de af infant. vexlade mellan 1,200 — 
1,800 man och 8 — 12 kompagnier, af hvilka hvarje innehöll 130 
gemene och 18 man befäl. Af regem.befäl hade ett hästregem. 
6, ett fotreg. 18 — 24 personer. — Instruktionen föreskref äfven 
åtskilliga möten och öfningar för det hemmavarande krigs- 
folket, dels vid mönstringen, som skulle ske årligen i Maj 
vid närmaste fästning, dels vid kyrkorna, der korporalskapen 
borde exerceras på söndagame. Krigsfolket användes redan 
nu till allehanda allmänna arbeten, såsom bergsbruk, skans- 
och kanal-byggning o. s. v. Det klagades ofta öfver befälets 
behandling af knektame, hvilka betungades med pålagor, 
privata förrättningar och hvarjehanda »släp och träldom»-). 

Arméens genicorpser voro vid denna tid föga bety- 
dande: den inhemska fortifikationen stod under ledning af 
generalqvartermästaren och 12 ingeniörer: derjemte bildades 
ett s. k. slussbyggare-regemente af 150 man, som sedan 
användes i danska kriget, ett slags väg- och vattenbyggnads- 
corps. Ofver Lif- och Ingermanland tillsattes 1639 en sär- 
skild generalingeniör ^). Såväl denne som andra ingeniörer 



1) Memor. f. Grubbe till Joh. Baner d. 23 Mars 1637. Rreg. Enl. 
1644 års rikshufvudbok voro landsregementena utom rosstjensten föl- 
jande. Kavalleri: 1 reg. upplänningar, 1 östgötar, 1 vestgötar, 1 små- 
lånn., 1 åbolåns-finnar, 1 nylånn., 1 karelare. Infanteri: 1 upplånn., 
1 södermanlånn., 1 östgötar, 3 vestgötar, 3 smålänn., 1 nerkingar o. 
värmingar, 1 vestmanlänn., 1 dalkarlar, 3 norrlänn., 2 åboläns-finnar, 
3 tavaste-finnar, 3 viborgs-finnar. — Jfr Reg.formen § 31. 

2) Kr.koll. instr. IV, a. Södermanlands regementes hist. 3, s. 13. Kbr. 
till kr.koll. d. 21 April 1640 m. fl. Rreg. 

5) Fullm. f. Olof Hansson Ömehufvud att vara general-qvart.mästare 
öfver fortifikationen d. 11 Juni 1635. Fullm. f. qvartermäst. And. 



211 

Toro till börden holländare: till HoUand utskickades äfven 
svenskar att studera konsten. 

XJnder dessa chefers ledning fortgingo oförtrutet fäst- 
nings arbetena mot polska och -danska gränserna, d. v. s. dels 
vid Bi ga med Cobronsskans, Neumunde och Eweste, dels 
vid Kalmar, Jönköping och Göteborg. På båda hållen be- 
redde man sig när som helst på fredsbrott. Under danska 
kriget 1644 medtogo garnisonerna i Sverige 7,450 man 
(utom borgaregardena i flera städer), i östersjöprovinserna 
6,400, sålunda tillsammans icke mindre än 13,850 ^): efter 
detta krigs slut sjönk styrkan till omkr. 9^300 man. Till 
östra gränsens försvar fortsatte man Gustaf Adolfs plan att 
anlägga en kedja soldätkolonier genom upplåtande af en 
hake land åt den som ville tjena kronan, ärfd från far till 
son, ett slags militärgräns; och i de lif- och ingermanländ- 
ska garnisonerna underhöllos soldatsönerna af kronan intill 
sitt 15:de år mot vilkor att efterträda fäderna i tjensten^). 

I afseende på krigsmaterielen var Sverige utrustadt 
med allt det bästa och fullkomligaste, som den tiden kunde 
bjuda, och deraf förfärdigades det mesta inom landet. Af 
dessa förråder fanns det betydligaste i Stockholm, men 
1640 anlades ett nytt tyghus i Wadstena, hvaiifrån förrå- 
den kunde föras på Wettern till Småland och Westergötland 



Siggeson att värfva slussarbetare d. 15 Mars 1639 o. d. 30 Mars 
lÖl. FuUm. f. Joh. v. Rodenburg såsom generalingeniör d. 22 Maj 
1639: Rreg. 
') Enl. projektet pä trupperna 1644 voro de sålunda fördelade: 

Kalmar. ..... 2,540. Nyköping. ... 300. Rewal 300. 

Borgholm o. Ö- Johannisborg . 240. Pernau 150. 

land 700. Dorpat . . . : . 300. 



Jönköping . . . 750. Riga m. Cot)ron 3,250. Narwa och Iva- 
Göteborg .... 2,500. Neumunde ... 600. nogorod . . . 1,200. 
Elfsborg .... 300. Kockenhusen o. Nöteborg och 

Stockholm ... 120. Eweste .... 300. Kexholm.. . . 300. 
Hvartill kommo flera s. k. starostihus i Lifland, som det ålåg do- 
natarierna att försvara. Jfr äfven kanslerns memor. af d. 8 Okt. 
1633. 
*) Kbr. till landsh. Nils Assersson Mannerskylt d. 17 Maj 1636; till 
gen.guv. Bengt Oxenstjerna d. 10 Jan. 1638 och d. 3 Aug. 1640; 
till kr.koU. d. 4 Juni 1643; till gen.guv. Erik Gyllenstjema d. 3 Juni 
1643. R.reg. Rådsprot. d. 27 Aug. 1635. 



212 

medelst nigra harf&r inrättade »boyortar». Ännu ett tyghus 
upprättades 1643 i Göteborg ^) 

Vi nämnde borgarebeväpningen i städerna. En dylik 
var föreskrifven af 1620 års stadsprivilegier och fanns af 
gammalt i hufvudstaden. Såväl der som i de förnämsta 
städerna för Ofrigt organiserades denna beväpning vid dan- 
ska krigets utbrott. Stockholms borgaregarde utgjorde 1645 
9 kompagnier under en stadsöfverste och annat befäl, Gö- 
teborgs 700 man o. s. v. Det kungliga lifgardet eller gårds- 
fanan utgjorde blott 150 — 300 man-). 

Sjöförsvaret undergick denna tid en ännu fullständigare 
omskapning än arméen, såväl i afseende på flottans som 
sjöfolkets tillstånd. Den tidens statsmän insågo klart nöd- 
vändigheten för Sverige af ett starkt och väl ordnadt sjö- 
försvar: »uti flottan består näst Gud fäderneslandets con- 
servation och befrämjelse» ^). Gustaf Adolf hade före sin 
död anbefallt skeppsbyggeriets drifvande i stor skala, hvilket 
ock af Clas Fleming fullföljdes efter konungens plan. Han 
egnade sig med energi häråt: det erkändes äfven vid exa- 
men 1636 »cum admiratione, att Hr Fleming till pricka och 
ex fundamento förstånd hafver om alle skeppsbyggningan). 
Det arbetades oförtrutet såväl å kronans varf i Stockholm, 
Kiga och Stettin, som å de privata i Göteborg, Westervik 
m. fl. Repslagerier anlades, skeppstimmermän införskaf- 
fades från Holland o. s. v. Hufvudstationen förblef Stock- 
holm, der Skeppsholmen 1634 uppläts för flottan. En annan 
örlogsstation var Gustaf Adolf betänkt på att upprätta i 
Göteborg, med särskildt afseende på Spanien, hvarifrån 
ett anfall till sjös väntades. Detta var en af de planer, 
som gång efter annan återupptogos i rådet*): denna flotta 
borde äfven användas till konvoyer och bana väg för handel 

») K. resol. till kr.koll. d. 26 Febr. 1640; mem. f. gen.qvart.mäst. d. 4 
April 1643. Rreg. 

2) Stockholms Embetsböcker. Memorialer f. flera befälhafvare d. 2 
April 1644: R.reg. Förslag öfver riksens militie 1640 o. 1643. 

3) Reg. till kanslern d. 7 Jan. 1633: H. S. H. 24, 297. 

♦) H. S. H. 24, 349, 381; 38, 256. Rädsprot. d. 4 Juli 1640, d. 25 April 
1642. 



213 

på Ost- och Westindien, hon skulle vid behof lätt kunna 
förena sig med den holländska, hon skulle slutligen med 
tillhjelp af en hamn å Jut]|.nd och befästningar omkring 
Göteborg och Wenersborg kunna helt och hållet afskilja 
Norge från Danmark. Det stannade dock vid stationeran- 
det af några vaktskepp derstädes *). 

Afven för sjöförsvaret innehåller kanslerns memorial af 
d. 8 Okt. 1633 en fullständig plan. Stora flottan borde 
delas i 3 amiralskap, hvart och ett utgörande 18 större och 
mindre skepp, således tillsammans 54 örlogsfartyg; härtill 
kom den lilla flottan, på hvilken kanslern lade den största 
vigt, såsom ett fjerde amiralskap med 248 galejor, strutzer 
ocli lådjor. Af hela flottan borde några mindre afdelnin- 
gar stationeras i Preussen, Pommern, vid Riga och Göte- 
borg, det öfriga i Stockholm. — Förslaget om stora flottans 
fördelning upptogs 1634 i den provisoriska instruktionen 
för amiralitetskoUegiet och tillämpades framgent: man in- 
skränkte sig dock till 3 amiralskap, på hvilka äfven lilla 
flottan fördelades. Svenska flottan växte med stora steg: 
den polska expeditionen 1635 afgick »med 30 extraordinarie 
sköne örlogsskepp» -). Fem år senare 1640 bestod flottan 
af 40 örlogsskepp och 40 galejor, boyortar, jakter, strutzer 
o. a. d. utom lådjorna, och 1643 uppgafs hon af en ut- 
länning räkna 60 örlogsskepp ^). Den flotta, som under 
Flemings befäl 1644 lopp i sjön, bestod af 39 större och 
10 mindre krigsfartyg samt af en skärgårdseskader eller s. k. 
lådjeflotta på 68 farkoster: härtill kom reserven samt en 
mindre flottilj vid pommerska kusten*). 



n K. resol. till amir.koU. d. 30 Mars 1640: R.reg. Rådsprot. d. 14 
Maj 1641, d. 13 Sept. 1644. 

2) Drotsen till kanslern d. 26 Juni 1635. Ox. saml. 

') Kort lista på K. M:s och Sveriges kronas skeppsflotta 1639, som 
ar behållen till d. 1 Jan. 1640. En annan förteckn. af d. 3 Juli 
1643 upptager 56: Ox. saml. Jfr Relation du baron de Rorté d. 
13 Juni 1643. 

«) Se instr. f. Cl. Fleming d. 30 Maj 1644. R.reg. En förteckning pä 
kronans behållna skepp af d. 5 Sept. 1645 upptager 65, hvaribland 
22 som borde föryttras. Ox. saml. Jfr P. Brahes tankebok s. 70. 



214 

Cla« Fleming hade förstått att betydligt uppdrifva lådje- 
flottans storlek genom att återupplifva den forna skyldig- 
heten fOr kusttrakterna att jeyte sjöfolk äfven hålla fartyg 
till kronans tjenst. Amiralitetet utfärdade nemligen 1637 
skrifvelser till landsändame, att, som allmogen mycket be- 
tungades af båtsmännens afflUrdande om vårame, hade man 
funnit för godt, att de som tillsammans höUo 25 båtemän 
skulle anskaffa en lådja, på hvilken båtsmännen kunde 
frakta sig fram och tillbaka: hela antalet beräknades till 89 
lådjor. Man finner af senare skrifvelser, att detta verkligen 
kommit till stånd: städerna uppe i landet fingo i stället 
kontribuera ^). På detta sätt bragtes lådjefiottan 1643 till 
ett antal af 150 farkoster, bestyckade med 1 kanon hvar och 
fördelade i 3 regementen efter amiralskapen -). 

Både Axel Oxenstjema och Clas Fleming hyllade åsig- 
ten om de mindre fartygens företräde framför de stora *). 
I öfverensstämmelse härmed voro de flesta fartygen af me- 
delmåttig storlek, sannolikt motsvarande vår tids mindre 
fregatter och korvettQr. De indelades i rejalskepp, stora, 
rätte, mindre och minste örlogsskepp, några få af 300 — 450 
läster, flertalet af 100—250 d:o. Under sjökriget 1644—45 
hade de 4 största skeppen en besättning af omkr. 220 man 
sjöfolk och 120 landssoldater samt en bestyckning af 60 — 
75 kanoner. För hela flottan beräknades åtgå 1,355 kano- 
ner, hvaraf de fleste voro 12 — 24-pundingar och af koppar, 
ett mindre antal 48-pundingar ♦). Ett skepp af första ran- 
gen, som beställdes i Göteborg 1631, skulle vara 168 fot 
långt och 40 fot bredt •'^). 

^) Fullmakt för lådjebyggningame d. 9 Nov. 1637. Lädjorna skulle 
Tara 20 alnar länga i kölen, 6V2 breda och 8 höga, att ro med 8 
par åror. Amiralitetet skulle försträcka jem, segel och tåg. Jfr 
amiralitetets bref till major Dufva d. 8 Mars 1638, till Cl. Bjelken- 
stjema d. 1 Febr. 1641, till uppstäderna d. 23 Maj 1642 m. fl.: 
Amir.koll. registr. 



« «) Anf. förteckn. af d. 3 Juli 1643. 

») H. S. H. 24, 382; rådsprot. d. 7 April 1636. 

♦) Se »Skeppsflottans bestyckning d. 3 Juli 1643» och »liesattning me 

sjöfolk på skeppen i Stockholm d. 25 April 1645»: Ox. saml. 
») Kontrakt med Albr. v. Velden d. 12 Nov. 1631: Amir.kolhii re| 



och »Besättning med 
}ril 16^" '^ 
[ov. 16 

.«« „ ^ , nsn. : 

skepp värderades till omkr. 75,000 rrdr. 



Det skulle kosta i byggning 24,000 r.dr in sp. Ett dylikt fullrustadft 



215 

Sjöfolket hade under Gustaf Adolfs regering anskaffats 
ciols genom utskrifning, dels genom *vis8t båtsmanshåll, dels, 
då. detta ej gaf tillräckligt, genom värfning. I städerna hade 
litjskrifningen redan under Gustaf Adolf öfvergått till båts- 
inaiishåll genom borgerskapets åtagande. Men då de icke 
fullgjorde sin skyldighet, måste de 1632 derjemte underkasta 
sig utskrifning af hvar lOrde, till komplettering och under- 
sökning af mantalet. Då de vid 1633 års riksdag ånyo ut- 
£ä6te sig till ett visst tal att städse hålla komplett, så har 
nämnda utskrifning måhända icke kommit i fråga *). De 
fortforo framgent att utgöra detta antal, med tillökning af 
en halfpart vid danska krigets utbrott och ännu en halfpari 
vid 1644 års riksdag, då det sålunda var fördubbladt. 

Äfven på landet vid kusterna utbyttes denna tid ut- 
skrifningen mot ständigt båtsmanshåll. För enskilda orter, 
t. ex. Wermdön, Stegeborgs län, hade detta försiggått under 
Gustaf Adolfs regering-). Då nu amiralitetet i Okt. 1634 
begärde och erhöll en tillökning af båtsmansdistrikterna '*), 
så företogs i sammanhang dermed en omorganisering af 
hela inrättningen. D. 1 Dec. 1634 utfärdades instruktioner 
för utskickade till alla kusttrakter af Sverige och d. 3 Jan. 
1635 för kommissarier till Finland, h vilka skulle tilldela 
amiralitetet vissa socknar och sedan med biträde af lands- 
höfdingen aftala, att 4 — 5 bönder af krono och skatte, af 
frälset 8 utom frihetsmilen och 12 derinom samt 2 prester 
måtte hålla en båtsman mot frihet från utskrifninor. För 

o 

kontrollens skull borde de dock framgent roteras? och skulle 
båtsmanshållet ej beräknas efter gårdetalet, utan efter röke- 
talet *). Bönderna skulle bestå båtsmannen hemkall, hvilket 

') Se Stiemman r.dagsbeslut 2, s. 884. Likväfl föreskrifves utskrifning för 
städerna i instr. för utskrifn.kommissarierna d. 5 April 1633. Instr. 
af d. 13 Dec. 1634 återtogs, som man ser af Ebr. till landshöfd. i 
Finland s. d. Kreg. 

») Kam.koll:ii br. till ståthåll. i Östergötland Lars Sparre d. 22 Maj 
1633: Kmr.reg. 

3) Rådsprot. d. 31 Okt. 1634; Kbr. till Sten Bjelke d. 19 Nov. s. å. 

*) De svenska instrukt. äro underskrifna af amir.koll. och befintliga i 
dess registr., de finska (f. Jöns Kurck o. fältsekr. Abr. Stensson) af 
reger. och införda i R.reg. Jfr fullm. d. 23 Dec. 1634 för kommis* 



216 

efter inträffade tvister 1636 så bestämdes, att den senare 
skulle mot arbete åtnjuta kost hos bönderna och vid uttåget 
på våren 4 d. s.m. ') Sedan derpå regeringen genom särskilda 
utskickade låtit mönstra alla kronans båtsmän, upprätta 
ruUor öfver dem samt indela dem i rotar af 10 man med 
hvar sin öfver- och underrotemästare, kan man an^e det 
vissa båtsmanshållet ordnadt. Frälset hade dock ej kunnat 
förmås till samma åtagande^). 

Redan 1635 hade man begynt indela sjöfolket liksom 
flottan i 3 regementen. Af amiralitetets hufvudbok för 
1638') finner man den indelning vara verkställd, som före- 
slogs i amiralitetskoUegii instruktion kap. IV. Första re- 
gementet utgjordes af Öland, städer och sjösocknar i Små- 
land, Östergötland och Södermanland, Stockholms stad och 
Wermdön; det andra regementet bestod af Åland samt stä- 
der och kusttrakter i Finland utom Österbotten, hvars kust 
och städer jemte det öfriga Norrlands och Uplands med 
Roslagen, Askims härad med Hisingen i Westergötland 
samt alla öfriga svenska uppstäder bildade det tredje rege- 
mentet. Hela antalet utgjorde omkr. 3,000 båtsmän och 
450 bysseskyttar (de senare mest från uppstäderna), hvartill 
kommo 350 man befäl samt åtskilliga slags handtverkare 
och varfsarbetare. 

Ehuruväl nämnda fördelning blifvit bekräftad genom 
skriftlig uppgörelse mellan krigs- och amiralitetskollegierna, 
dröjde det icke länge, innan behofvet gjorde sig gällande 
af mer sjöfolk för den växande flottan. Amiralitetet hem- 
ställde derföre 1640 till regeringen, att flera socknar måtte 
tillordnas dess stat*). Detta bifölls; och d. 4 Dec. utfär- 

sarier till Åland o. d. 28 Mars 1635 till Roslagen. Amins resol. till 
kap. Börje Mattson d. 21 Jan. 1635. 

O Bätsmansordningen uti Finland o. Nyland d. 10 Febr., d:o uti Sve- 
rige, på Åland och Öland d. 12 Febr. 1636: Amir.registr. 

') Fullm. och instrukt. för munstr.kommissarierna d. 13 Febr. 1636. 
Amir.reg. Fullm. f. Göran Gyllenstjerna aft mönstra ölandsfolket 
d. 13 Jan. 1636. Kbr. till krigskoll. d. 16 Maj 1639: K.reg. 

') Befintlig i arkivet å Skeppsholmen. 

♦) Amirrs punkter äro af d. 25 Mars 1640 (kollegiets acta i R.A.) K. 
resol. af d. 30 Mars. R.reg. 



2J7 

dades memorialer for kommissarier till Finland ^), d. 14 till 
de svenska kusttrakterna 2), att ordna och utvidga båtsmans- 
distriktema, hvilka skulle vara belägna inom 1 mils afstånd 
från sjön. Sedan vanlig utskrifning för denna gång hållits, 
skulle för framtiden 4 krono- och skattebönder (i Norrland 
och Finland 5) och 3 prester hålla en båtsman samt frälset 
vidtalas till detsamma (8 bönder utom och 12 inom frihets- 
milen, i Finland 10 öfverhuf vud) : de borde äfven tillhållas 
att anskaffa lådjor, såsom de förra. Inalles skulle »forme- 
ras», af hela Finland med Österbotten 900 nya båtsmän, af 
Norrland 600, af Upland och Roslagen 200: för de öfriga 
orterna saknas uppgift. Hela det antal, som nu tillkom, 
torde sålunda uppgått åtminstone till 2,000 man, så att 
samtliga sjöförsvaret utgjorts af närmare 6,000, utom värf- 
vadt folk. Af det senare slaget anskaffades isynnerhet befäl, 
mest utlänningar från Holland, Skottland och Frankrike '^). 
Under sjökriget med Danmark tjenstgjorde 1645 på flottan 
inalles 6,152 man sjöfolk och 3,256 landssoldater. Amira- 
litetets stat för 1644 upptager 6,558 man sjöfolk, hvartill 
sedan kom städemas fördubbling^). 

Under amiralitetet lydde äfven lots-staten. Ar 1644, 
funnes 186 »styrmän och piloter», som åtnjöto frihemman af 
staten och lotsade fartyg efter en viss taxa '*^). 

Det . vidsträckta förvaltningsområde, som man brukar 
kalla politi, skulle naturligtvis tilldraga sig uppmärksamhet 

') Mem. f. krigsiiskalen Jochim Liebstorff samt amir.fisk. Joh. Hans- 
son och Michel Skepper: R.reg. samt bimemor. för de 2 senare af 
d. 12 Dec: Amir.reg. Jfr äfven Kbr. till gen.guv. och landshöf- 
dingarne i »Finland d. 4 Dec. Liebstorff redogör för sitt uppdrag 
i br. till P. Brahe d. 27 Mars 1641 med bifogad lista: Skokloster 
Brah. saml. 

*) Memor. f. amiralen Åke Ulfsparre, d:o f. 3 andre d. 14 Dec. R.reg. 
samt bimemor. af d. 21 Dec. för någre. Amir.reg. Jfr äfven Kbr. 
tiU resp. landshöfd. 

*) Instr. o. loatenter f. värfning från Holland och andra länder, i amir.- 
reg.; amir.instr. föreskref 3 komp. värfvade. 

*) Summa på skeppsflottans besättning 1645 (Mankell). Ett förslag 
öfver båtsfolket 1644 i Ox. saml., som anger 5,151 man, måste blott 
afse de gemene båtsmännen. Amir.stat 1644 bl. Palmsch. R.A. 

*) Amins stat f. 1644. Amir:s br. till landshöfd. vid sjösidan d. 13 
Maj 1642: Amir.reg. 



218 

i samma mån, som förvaltningen i allmänhet ordnades och 
centraliserades. Då denna gren af administrationen förut- 
sätter en högre kulturutveckling, så var det gifvet, att den- 
samma icke ännu kunde framträda systematiskt, ej heller 
bilda sig en särskild form inom centralförvaltningen. Allt 
efter som nya grenar af politiförvaltningen utbildade sig, 
förenades de med förutvarande embetsverk, kammaren och 
kafisliet. Det senare var genom obestämdheten af sin be- 
fattning isynnerhet egnadt att mottaga de nya förvalt- 
ningsbestyren: vi ha sett, hvad som af 1626 års ordning 
(§ 18) hänfördes under kansliet*). Häraf uppskjuta vi till 
det följande hvad som rör näringar, kommunikationer samt 
undervisningsanstalter. 

Anmärkningsvärdt är till en början det intresse, hvar- 
med Gustaf Adolf och Axel Oxenstjerna vinnlade sig att 
inhemta noggranna uppgifter om folk och land, om jord- 
naturer, ortförhållanden, näringskällor o. s. v.-) Isynnerhet 
har kanslern klarare än någon annan samtida insett vigten 
för statsändamålet af geografiska och statistiska upplys- 
ningar samt planmässigt sökt tillgodogöra förmånen deraf. 
Han har dermed afsett dels starkare kontrolls vinnande, dels 
användandet af dylika uppgifter som en god ledning till 
nya förbättringar i odling och kommunikation. Det senare 
syftemålet framträder klart både i instruktionen för A. Buraeus 
såsom generalmathematicus af 1628 och i den för riksens 
häfdasökare af 1629^) (de senare skulle nemligen äfven samla 
uppgifter om ekonomiska och geografiska förhållanden). 
Buraeus skulle i detalj uppmäta jorden och upprätta »land- 
kortj) deröfver, med tillhjelp af den genom honom bil- 
dade första landtmätarecorps i Sverige. Buraeus sjelf an- 
vändes snart till andra värf, men landtmätarne fortsatte un- 
der kammarens och från 1642 under en landtmäteri-inspektors 

ledning sina arbeten. De fördelades efter provinserna, hvilka 
— — ^-^^— ^— .^—^ * 

') Jfr sid. 157. 

2) Rörande detta ämne jfr Statistiska kommittéens betänkande af i 
18 Juni 1856. 

3) Tryckt i Nya Sv. Bibi. 2, 639 AF. 



219 

de by efter by, härad efter härad skulle afmäta med noga 
uppgifter om jordnatur, jordmån, utsäde, odlingar och lä- 
genheter m. m., räknande (från 1635) 14,000 qv.alnar på 
hvart tunnland utan afseende på jordens uppskattning. Åf- 
ven öfver städerna skulle kartor upprättas med angifvande 
af gårdar och deras egare, näringsmedel o. s. v. Pröfnin- 
gen af nya landtmätare var först öfverlemnad åt medbrö- 
derna, sedan åt inspektom ^). — Icke obetydligt utarbetades 
på detta sätt: till och med öfver lappmarker uppgjordes 
ritningar, och rätta gränsskilnåden mot Norge och Ryssland 
undersöktes närmare-). Afsigten var att på grund af dessa 
mätningar slutligen vidtaga en af allmogen ofta begäird och 
af regeringen ofta utlofvad generalrevision eller jordrefning 
öfver hela riket med thy åtföljande skattejemkning, hvilken 
var af behofvet högeligen påkallad. Det nyttiga arbetet 
bragtes dock ej till slut eller till något helt, utan blef för 
lång tid försummadt efter Oxenstjemska förvaltningens slut. 
Från Gustaf Adolfs tid förskrifter sig ock, som vi re- 
dan sett, de första försöken att samla och ordna nödiga 
uppgifter om statens finanser, genom rikshufvudböcker och 
stater. De förra blefvo efter Christinas thronbestigning allt 
sällsyntare: de förlorade ock sitt intresse och sin nytta, då 
finanserna ohjelpligt förvirrades och då böckerna först lång 
tid efteråt utarbetades. 

Bland näringarna har bergshandteringen längsta tiden 
varit föremål för statistisk behandling, i följd af sin stora 
betydelse för kronan. En fullständig öfversigt af jemhand- 
teringen i Sverige finnes redan från 1625, författad af Carl 
Bonde. Om de ädlare bergverkens beskaffenhet och till- 
verkning inlemnades kortfattade berättelser af Siegroth och 
Grissbach årligen från 1630—34*). Då bergs-amtet 1637 

1) Se de tryckta handl. bland instr. rör. civila förvaltn. s. 248 £f., 

samt fallm. f. 6 landtmätare d. 21 Mars 1634, memor. f. landtmät. 

i Finland d. 18 April 1634, fullm. f. Per Jonsson såsom landtmät 

i Jönköpings län d. 27 Juni 1640. Kam.reg. 
^ Landtmätaren Olof Träsks relation till K. M. af d. 4 Mars 1640: 

Ox. saml. 
») Siegroths af d. 18 Okt. 1630 finnes bl. Palmsch. i R.A.; Grissbachs 

för de följande åren finnas dels i Ox. saml., dels i kam.kolhii bergs- 



220 

kommit till stånd, larer en fullständig förteckning öfver ri- 
kets bergverk blifvit upprättad '), och från 1644 finnes äfvea 
en »relationsbok» öfver rikets samtliga jemterk. 

Axel Oxenstjema har äfven gjort en begynnelse till 
handels- och sjöfartsstatistik för Sverige: ett företag som 
står ensamt i sitt slag under hela 17:de seklet. Den nyut- 
nämnde generaltullförvaltaren har nemligen på kanslerns 
befallning upprättat summariska öfversigter af stapelstäder- 
nas tullinkomster samt utförselns och införselns belopp så- 
väl till mått och vigt som till kapitalvärde. Dylika mer 
och mindre fullständiga uppgifter finnas från åren 1637 
—46 2). 

För befolkningsstatistiken vidtogos denna tid inga be- 
tydande åtgärder. De listor som uppgjordes i och för per- 
sonliga skatter, t. ex. mantalspenningar, äro högst otillför- 
litliga. Kyrkoböcker omtalas visserligen, men blott såsom 
undantagsvis förekommande: biskop Rudbeck skall i sitt 
stift hafva anbefallt dylika '*). Från städerna finnas åtskil- 
liga uppgifter om antalet af näringsidkare, hvaröfver magi- 
straten var skyldig att vissa tider hålla ransakning*). Lösa 
notiser om folknummem äro högst opålitliga från en tid, 
då man fullkomligt saknade sinne för statistisk noggrann- 
het: man öfverdref allt dylikt med naiv lättrogenhet ^). 

Hit höra äfven anstalter för att underlätta åtkomsten 
af lifsförnödenheter, att lindra eller förekomma hungersnöd 
och dyr tid. Dylika olyckor återkommo oftare och härjade 



handlingar. Jfr kam.kolhii fuUm. f. bergmäst. Hans Lybecker d. 16 
April 1633. 

O Befallning härom aflät bergsamtet d. 9 Nov. 1637 till Grissbach 
(bergsamtets registr.) Vi hafva ej kunnat finna denna förteckning, 
som dock omnämnes i Jemkont:s Ann. f. 1845 s. 120. 

2) Ox. saml. Jfr gen.tullförvaltis instr. af 1636 § 19. 

^ Statist, betänkandet nämner de ställen, der dessa böcker omtalas, 
SS. 14 o. 15 n. 

*) Såväl enl. landshöfd. instr. § 22 som enl. 1620 års privileg. Den 
förra anbefaller detsamma å landet, hvilket väl ej varit efterlefdt. 

'^) Så t. ex. uppgåfvos 20,000 människor hafva dött af pesten i Stock- 
holm 1623, ehuru hela folkmängden näppeligen uppgick till detta 
antal. 



221 

grymmare än i senare tider. Som vanligt voro Norrland 
och Finland deraf mest hemsökta: vintern 1633 — 34 hade 
mycket folk ihjelsvultit i dessa provinser. Ofta måste ut- 
lagorna afkortas, understödsspannmål anskaffades af rege- 
ringen, köpmännen förbödos taga öfver ett visst pris, o. s. v. 
I flera städer var magistraten ålagd draga försorg derom, 
att salt, spannmål, viktualier m. m. funnos att tillgå och 
icke fördyrades genom »skinnare» och »dardanarii» *). För 
samma ändamål var inrättningen af s. k. komhus i lands- 
ändame afsedd, enligt samma plan som de senare läns- 
magaöinerna. Förslaget framställdes för ständerna först 1634, 
behandlades ofta i rådet och förelades slutligen 1642 års 
ständer till ompröfning. Ehuru de senare undandrogo sig 
alla bidrag dertill, förordnades 1643 Joh. Berndes att låta 
upprätta två kornhus å de sädesfattigaste orterna, i Falun 
och Umeå, hvartill anslogs en del af kronotionden i vissa 
provinser. Efter tre års förlopp (1646) inberättade Berndes, 
att det i Falun var nära sin fullbordan 2). 

Beträffande fattigvården innehöll 1635 års landshöfd.- 
instruktion föreskrifter i enlighet med den plan att under 
statens vård centralisera dessa anstalter, som låg till grund 
för Gustaf Adolfs storartade förslag af 1624 samt stadspri- 
vilegiema af 1620. Verkställigheten hindrades fortfarande 
af brist på, medel, så att redan memor. af d. 26 Febr. 1638 
förändrade denna punkt i landshöfdingeinstruktionen. Pre- 
sterskapet klagade ofta öfver tiggeriets tilltagande, på samma 
gång som resande främlingar förvånade sig öfver dess obe- 
tydlighet. Tiggeriet härrörde mest af stympade krigsmän, 
deras enkor och barn, hvilket till en del afhjelptes genom 
krigsmanshuset i Wadstena. Regeringen beslöt neml. 1637 
upprättandet af två krigsmanshus, ett i Wadstena (redan af 
Gustaf Adolf påtänkt) och ett i Finland, hvartill anslogs 



O Se t. ex. instr. f. presid. i Göteborg d. 27 April 1639; K. resol. till 
burggrefven i Göteborg Dan. Lang d. 15 Maj 1635. R.reg. 

2) K. br. till några landshöfd. o. till Berndes d. 7 Aug. 1643: K. res. 
till Berndes d. 21 Dec. 1644. R.reg. Berndes till K. M. af d. 22 
Juni 1646: Palmsch. i R.A. 



222 

hvar 40:de tunna sädestionde i Götaland och halfva Fin- 
land. Blott det förstnämnda kom till stånd och har redan 
1642 mottagit innevånare ^). På samma gång kom äfven 
stora barnhuset i Stockholm till stånd genom donation sd 
1,000 d. samt hvar 40:de tunna af kronotionden från Svea 
rike och halfva Finland-). För öfrigt måste regeringen 
inskränka sig till att med tillhjelp af nitiska landshöfdingar 
och biskopar söka vidmakthålla och utvidga de gamla hospi- 
talen. Fattigvården var fortfarande fästad vid kommunerna, 
men utan ordning och uppsigt: blott i en del städer funnas 
särskilda »förmyndare» för de fattige ^), Intyg öfver fat- 
tigdom meddelades dels af presterskapet, dels af härads- 
tinget, men det klagades ofta öfver missbruk med prestemas 
passgifvande. Slutligen har den efter ständemas hörande 
1642 utfärdade tiggareordningen fastställt kommunemas för- 
sörjningsskyldighet medelst fattigstugor och barnavård med 
närmare bestämmelser angående hospitalens användande och 
vilkoren för tiggande. Vaganter, ziguenare m. fl. skulle i brist 
på tukthus sättas att arbeta å kronans slott*). 

Hospitalen voro denna tid afsedda på en gång till 
fattig- och sjukstugor. Sundhets- och medicinalväsendet 
var icke något särskildt föremål för statens befattning. 
För vansinnige funnos inga anstalter, ehuru s. k. duUhus 
föreslogos i rådet. Vid utbrott af smittosamma sjukdomar 
användes den strängaste isolering: under pesten i Stockholm 
1639 förbjöds vid lifsstraff beröring med de smittade husen. 
Läkarevård fanns sällan att tillgå: kanslern beklagade »den 
seden hos oss vara inkommen, att icke många söka förfarna 
medicos, när något ondt påkommer», och Usselincx försäk- 

Kbr. till flera landshöfd. d. 3 Aug. 1637. Krigskoll. punkter till 
reg. d. 21 Febr. 1642. Det inrättades efter mönstret af det i Hol- 
land befintliga. 

2) Don. år af d. 24 Mars 1637. R.reg. Det anlades på samma tomt, 
som genom priv. af d. 30 Okt. 1633 blifvit skånkt till Joh. Matthise 
för ett orphanotrophium. 

3) 1620 års stadsprivilegier. Borgerskapets svar på andra propos. 
1642. Jfr Amir.koll. instr. Herweghr Vita Rudbeckii s. 317. 

*) Stiernman Ekon. förordn. 2, 327. Jfr Geijer Sami. skrifter I, 6 
SS. 90 flf. 



223 

att i mången liten stad utomlands funnes flera läkare 
ch apothekare än i hela Sverige^). Vid svårare sjukdomar 
åste läkare inkallas från Tyskland, af hvilka flera sedan 
«i.nställdes i Sverige såsom lifmedici. Inom försvarsverket var 
det illa beställdt med sjukvården: vid hela flottan funnos 
l>lott 3 a 4 »balberare». — Några kommuner började egna 
^uppmärksamhet åt denna angelägenhet: i Stockholm an- 
ställdes 1638 en stadsphysicus, och Sch. Eosenhane inför- 
skaffade till sitt län den förste provincialläkaren i Sverige. 
Apotheken voro redan underkastade både inspektion och 
bestämd taxa-). 

Bidragande till sundheten men för utseendet närmast 
beräknade voro flera från regeringen utgående åtgärder att 
förbättra städemas yttre skick genom renhållning, gaturegle- 
ring o. s. v. Isynnerhet bedrefs den senare (den s. k. re- 
gulariteten) med mycket nit både i Stockholm och de 
mindre städerna: staten bekostade såväl »plantan» som en 
del af ersättningskostnaden, friheter beviljades dem som 
byggde stenhus, adeln anbefalldes att bebygga sina ödes- 
tomter o. s. v. Till och med en vattenledning »att derivera 
i alla hus» ifrågasattes i rådet för hufvudstaden. Brand- 
ordningar omtalas i några städer, den äldsta från Göteborg 
1639^). Polisstyrka fanns redan organiserad både i Stock- 
holm och Göteborg. I hufvudstaden skulle enligt regerings- 
formen § 24 öfverståthållaren betjenas af 24 soldater under 
en stadskapiten och städse åtföljas af 1 2 bland desse klädde 
i blått och gult, hvartill kom borgerskapets vakt: denna 
styrka var dock otillräcklig, och det kom stundom till blo- 
diga konflikter emellan densamma och adelns tjenare, hvilka 
undandrogo sig stadens jurisdiktion. I Göteborg funnos för 
samma ändamål 48 stadssoldater, ställde under ordförande 



*) Se hans Ausfiihrlicher Bericht (i Argonautica Gustav.). 

*) K. resol. pä amir.koll. punkter d. 30 Mars. 1640. Kbr. till Eosen- 
hane d. 3 April 1640. Priv. f. apot. Schmitt d. 23 Maj 1640: Rreg. 
Stockholms stads embetsbok. 

') R&dsprot. d. 10 Okt. 1638. Ox. saml. Kbr. till Cl. Fleming d. 28 
Febr. 1639, mem. f. dens. d. 22 Maj 1643, instr. f. en ingeniör d. 
23 Sept. 1639, K. resol. till Norrköping d. 23 Febr. 1641 m. fl. Rreg. 



224 

presidentens ordres. — Uppsigt öfver resande och främling$&x- 
egde af gammalt rum i städerna: en dylik anbefalldes 16^8 
för alla resande till och från landet, i det de förra skullo 
medfOra pass af residenter eller andra på kontinenten anställda 
embetsmän eller åtminstone af landshöfdingame vid gran— 
sen, de senare af regeringen eller vederbörande landshöf— 
ding»). 

Sveriges statshuskåilning har före Gustaf Adolf varit 
inrattad och behandlad närmast i likhet med en enskild 
mans hushållning: det kunde ej vara annorlunda, så länge 
statsinkomsterna utgjordes af godsafkastning, varor och 
arbetstjenster och utgifterna bestodo dels i anvisningar å 
personligt underhåll, dels i ansvarsfria förläningar och fri- 
heter. De rena privatinkomsterna eller afkastningen af 
bergverk, kronodomäner m. m. ansågos ännu som grundvalen 
för finanserna. En verklig statshushållning framträdde först 
under Gustaf Adolf genom inverkan af hans vidsträcktare 
'politiska Vyer; dertill bidrogo äfven penningväsendets för- 
ökade betydelse och krigssättets omskapning, som nödgade 
att bringa system i finanserna, att lätta inkomstemas an- 
vändning och underkasta dem kontroll-). Derifrån utgingo 
och derhän syftade alla Gustaf Adolfs och Axel Oxenstjer- 
nas finansiella åtgärder: deraf förklaras bådas så strängt 
tadlade grundsats, att kronogodsens afhändande icke vore 
någon olycka för staten, deraf äfven deras förkärlek för ar- 
renden af gods och skatter, deraf slutligen deras likgiltighet 
för den af många småpersedlar bestående ordinarie räntans 
försäljning och afööndring, blott de för särskilda ändamål 
afsedda räntorna och de kontanta bevillningarna förbehöUes 
staten samt de indirekta skatterna tillväxte. Deras hithö- 
rande åtgärder hafva sålunda till en god del utgått från en 
riktig grundåskådning och blifvit i senare tider af erfaren- 
heten bekräftade. De stodo på detta område liksom eljest 
långt framom sin tid: och hade icke tidsomständighetema 

O Instr. f. presidd. i Göteborg d. 27 April 1639 med förklar, af d. 20 
Juli 1642. Lagerström a. st. s. 60. Plakat af d. 28 Jan. 1638. 
2) Jfr Statist, komm.betänkandet ss. 126 ff. 



226 

föranledt missbruk vid tillämpningen, så hade Sverige må- 
hända redan nu fått bevittna finansiella reformer, som sedan 
länge fördröjts. 

Den första af dessa åtgärder, som vidtogs, var att mot 
en viss summa utarrendera både .statens fastigheter och 
kronouppbörden af häraderna, hvilket planmässigt full- 
följdes från 1620: i sammanhang dermed fastställdes 1621 
ett visst kronovärdie för räntepersedlarne, äfvensom en viss 
aflöningsstat i penningar för embetsmännen påtänktes. Ar- 
rendatorer trädde på de flesta orter i fogdarnes ställe och 
skulle redovisa för landsbokhållame. Arrenden af lands- 
räntor voro vanligen ställda på ett år och förnyades gång 
efter annan: kungsgårdar och bergsbruk förpaktades deremot 
för längre tid. Afven tullar och acciser utarrenderades, 
men ej de e.o. räntorna, hvilka uppburos genom särskilda 
kommissarier. Regeringen hade härmed vunnit ett för sig 
sjelf ändamålsenligare uppbördssätt, men för de skattdra- 
gande var det i hög grad betungande: skatteförpaktare äro 
beryktade för att vara af alla fordringsegare de skonings- 
lösaste och rofgirigaste. Både enskilda och allmänna be- 
svär inkommo öfver deras utpressningar och från alla sam- 
hällsklasser. Vid 1633 års riksdag blefvo klagomålen öfver 
arrendena så häftiga, att rådet ansåg sig böra erinra om 
konungens rätt att af- och tillsätta tjenare efter behag'). 
Efter 1634 års riksdag upphörde regeringen att meddela 
arrenden; d. 28 April 1635 heter det i kammarens proto- 
koll, att regeringen resolverat, »det inge lands- eller härads- 
räntor härefter förarrenderas skola». Arrendatorerna afskaf- 
fades och fogdarne återkommo: dock fortforo ännu arrenden 
för kungsgårdar, fisken, bergslag och bergverk, lappmarker 
m. m. äfvensom för lilla tullen intill 1640 -). Regeringen 



O Res. till presterskapet § 9, till borgerskapet § 3, till men. allmogen 
§ 3: Stiernman. Jfr res. till Redvägs h:d 1633, till Hollola h:d, 
Jösse h:d, N. o. S. Mötet m. fl. 1634. R.reg. Rådsprot. d. 1 Mars 
1633. 

^) De största arrendena innehades af De Geer och riksmarsken: den 
senare förpaktade i flera år Westerdalarne, Westersilfberget och 
Westerjernbergslagen. 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. 15 



226 

företog 81g till och med att 1635 utarrendera samtliga rikets^ 
bergverk till en enda man: upphofvet till denna öfverilade 
och betänkliga plan var en fransman från Gascogne, Fermin 
Mazalet, som under föregifvande af nya uppfinningar för- 
stått ställa sig in hos de styrande^). Emot kammarens råd 
öfverlätos åt honom genom arrendekontrakt först alla rikets 
krut- och salpeterbruk, och sedan »alla slags varande eller 
blifyande mineralie- och metallegrufvor i landeb>, de senare 
på 20 år och utan garantier, mot vilkor att han sålde kop- 
par till kronan för visst pris och efteråt upptäckte sina 
hemliga methoder, å hvilka han erhöll patenträtt med 10,000 
rdrs vite ^). Sjelfva riksmarsken och riksamiralen ingingo 
i kompagni med Mazalet, och det förstnämnda arrendet 
gick verkligen i fullbordan; men då kanslern återkommit, 
förklarade han sig aldrig sett så orimliga kontrakt, hvarpå 
de synas till största delen blifvit upphäfda ^). 

Vi hafva sett, hvad som föranledde Gustaf Adolf och 
hans kansler att öfvergifva det gamla finanssystemet, som 
grundade sig på kronodomäner och ordinarie räntan, och ur 
hvilken synpunkt de betraktade godsafsöndringen från kro- 
nan. Härom förmälde drotsen 1636 i rådet, att Gustaf Adolf 
haft för afsigt åt adeln öfverlåta hela Westergötland, Små- 
land, Oland och Södermanland: Per Brahe lärer yttrat, att 
det icke bekymrat konungen, om kronan ej mer egde en 
enda stake, och Magn. Gabr. de la Gardie framkastade mot 
kanslern 1654 den beskyllningen, att han inplantat hos 
drottningen, det en konung »ej af spannm4ls- eller smör- 
ränta, utan tullar och acciser subsistera skulle, item sal. 
konungens consilium hafva varit hela landet åt adeln att 



') Han föregaf sig kunna ur hvart skepp:d koppar extrahera 130 r:dr 
i silfver och 4 dukater i guld och att silfvertillverkningen på detta 
sätt skulle ökas med 18,000 mk årligen: drotsen till kansl. d. 1 
Jan. 1636. Rådsprot. d. 16 Dec. 1635. 

2) Det förra kontr. af d. 17 April 1635, det senare (på latin) af d. 14 
Maj 8. å. R.reg. o. kontr.hoken. Jfr kam.prot. d. 1 Maj s. å. 

') Kmrns cirkulär af d. 11 Juli 1635. Marskens o. amiralens br. till 
flera landshöfd. rör. salp.hjelpen d. 2 Jan. 1636. Kam.ark. Eåds- 
prot. d. 10 o. 13 Aug. 1636. Kam.prot.. d. 2 Aug. s. å. 



227 

donera» ^). Vigten af de indirekta skatterna har kanslern vid 
alla tillfällen hos sina raedbröder inskärpt, såsom varande 
»Gud behagelige, ingom skadelige och ingen revolte för- 
orsakande», hvaraf »så deras egen som helé riksens väl- 
färd dependerade»-): till och med lilla tullens, accisens och 
qvamtuUens vidmakthållande vore af yttersta vigt, de växte 
med landets kultur och vore billigare än personella skatter. 
Stora sjötullen borde öfvertagas af staten, »redresseras» och 
förkofras dels genom »commerciemas oturberade lopp», dels 
genom bergverkens och den industriella rörelsens tillväxt. 
Den för kronan behållna ordinarie räntan borde ordnas och 
jemkas dels genom ny jordrefning, dels genom en skatte- 
förenkling af småpersedlarne: kronotionden borde vidmakt- 
hållas och om möjligt fixeras: af de ovissa och e.o. räntorna 
kunde i nödfall boskapspenningarne eftergifvas, men de öf- 
riga påräknades som beständiga skatter. I afseende på 
adelns invecklade och till en del omtvistade utlagor före- 
slog kanslern ofta att utbyta dem mot en bestämd penning- 
kontribution •'). — Det torde icke kunna nekas, att dessa 
Oxenstjernas maximer inneburo ett stort framsteg, men deras 
rätta tillämpning hindrades af dessa adliga missbruk, hvilka 
snart drifna till ytterlighet icke blott förstört frukterna af 
hans mödor, utan äfven fördunklat minnet af hans förtjen- 
ster på detta område. 

Af kronans vigtigaste privatinkomster voro kronoskogarne 
vid denna tid temligen obestämda och ej ännu uppmätta*), 
och bergverken voro på god väg att dels öfverlåtas åt enskilde, 



O Rådsprot. d. 8 April o. 19 Okt. 1636. M. G. de la Gardie till en 
rådsherre d. 9 Aug. 1654: H. S. H. 25, 312. 

2) Rådslaget af d. 14 Dec. 1636: H. S. H. 33, 131. Rådsprot. d. 1 Aug. 
s. å.; memor. f. Grubbe d. 20 Maj 1634: H. S. H. 30, s. 32. 

3) Se brefvexl. mell. kanslern o. reger. 1632—36 i H. S. H. och isyn- 
nerhet memorialet af d. 8 Okt. 1633, samt rådsprot. flerstädes. • 

*) Se resol. till adeln 1640 § 12 (Stiern. 4, 317). I instr. f. rik^ägmå- 
staren 1638 uppräknas kronans enskilda parker, hvilka voro: Öland, 
en mil kring Kalmar, Jönköping och Upsala, Åland, Omberg, Eds- 
vågen, Halle- och Hunneberg, Sundshagen vid Elfsborg, Billingen, 
Einneskog, Höjentorp, Mösseberg, Kronoberg, Solna, Spånga, Bromma, 
Svartsjöland och Lofön. 



228 

dels förpaktas eller säljas. Äfven kronogodsen afsöndrade» 
alltmer genom förläningar, försäljningar, förpantningar ocb 
byten samt i följd af de adliga privilegierna. Vi vilja an- 
föra de olika slag af hvarje afsöndringstitel, som vi funnit 
förekomma denna tid, och skola äfven derunder inbegripa 
abalienation af skatteråntor, hvilka i allmänhet ofverlätos- 
på samma sätt som godsen. 

Hvad först beträflfar förläningar, så var det vid denna 
tid, som de under blott* förläningsrätt medgifna ärftliga länen 
småningom förvandlades till fullkomligt frälse. Förläningar 
förekommo för öfrigt under följande former. 

1. Allodiala donationer voro olagliga och som vi sett 
temligen fåtaliga denna tid. Dessa voro afsöndrade utan 
vilkor, »dem att evärdeligen behålla*, besitta', försälja, för- 
skänka, förbyta, förpanta och alldeles dermed göra och 
låta såsom med rätte lagfångne aflingegods». Dylika gåfvos. 
egentligen åt adel och antogo då gammalt frälses natur^ 
men det förekommer äfven donationer åt ofrälse af krono- 
hemman under skatterätt samt af s. k. bergfrälse '). De 
oegentliga allodialförläningar, som kallades lifsarfvingegods^ 
förekommo ej vidare. 

2. Gre/ve- och friherreskap utdelades icke. Af dessa 
åtnjöto innehafvame ordinarie räntan, kronotionden, sakören^ 
och presternas tax -), men inga andra gärder eller kontri- 
butioner, tills de 1644 äfven häruti ställdes lika med det öi^ 
riga frälset, d. v. s. fingo de ovissa räntoi^ia helt och hållet,, 
de e.o. bevillningama till hälften. 

3. Norrköpingsbesluts gods hade genom 1604 års riks-^ 
dagsbeslut blifvit bestämdt skilda från frälsegods och voro 
egentligen blott från årliga räntan befriade. Men den för- 
blandning af frälse och förläning, som detta beslut skulle 
förekomma, gjorde sig snart åter gällande och fick stöd af 
1617 års privilegier, hvilka icke så noga skilde mellan frälse- 



•) R.reg. f. d. 23 Febr. 1641, d. 2 Dec. 1643 m. fl. 
2) Kanslis br. till P. Brahe d. 8 Seot. 1638. K. res. d. 13 April 1638. 
Kmrns res. till frih. Spens d. 6 Dec. 1643. 



229 

och. förläningsbönder. Norrköpingsbeslute-godsen meddela- 
des numer alltid under namn af »evärdeligt frälse» och 
l^lefvo vanligen såsom sådana af regeringen ansedda genom 
ett tyst medgifvande *). Till och med resolutioner från 
^siTiimaren meddelade det besked, att Norrköpingsbesl.gods 
finge åtnjuta frihetsmilen såsom annat frälse. En annan 
gång hette det visserligen, att adeln ej finge rotera sina 
förläningsbönder bland frälset eller åtnjuta de ovissa rän- 
t^orna, men detta förbud synes egentligen gälla lifstids- och 
beliagligtidsförläningar. Och i kammaren blef det än med- 
gifvet, än befunnet oskäligt, att adeln skulle uppbära sak- 
ören äfven af sina förläningsgods-). Såväl privilegier som 
resolutioner äro i dessa afseenden så dunkla och motstri- 
<lande, att något visst ej kan derur slutas, men praxis var 
^fgjordt till förmån för länegodsen, och de maktegande i 
a^llmänhet voro alltför mycket böjda att hylla den för adeln 
fördelaktigaste tolkningen. Besittningsvilkoren af dessa gods 
förbättrades 1634 genom den resolution, att när hustrun äf- 
ven nämndes i donationsbrefvet skulle hon åtnjuta dem 
under sitt enkostånd^). Särskild tillåtelse meddelades stun- 
dom att försälja godsen till andra af adel. 

4. Förläning, som gick i arf äfven på qvinnliga hröatr- 
<irfvingar^ meddelades undantagsvis*). Detta var en »för- 
bättring» på Norrköp.besl.gods. 

5. Förläning på beställning eller lön, »så länge man 
sig i kronans tjenst bruka låter», eftersträfvades såsom fen 
förmån, och 1634 beslöts, att riksråd egde uppbära % af 
sin lön förläningsvis uti gods af viss och oviss ränta. Detta 



») Det mentes t. o. m. i rådet d. 5 Sept. 1634, att Norrköp. besl. gods 

äfven borde gå i bak- och sidoarf (såsom lifsarfvingegods), hvarpä 

»allegera*des exempla». 
^) Kmrns res. på fisk. Israel Olofssons frågepktr d. 22 Maj 1633. Ut- 

skrifn.instr. af 1638 o. 1640 jemförde med de följande. Kbr. till 

kmrråd d. 6 Febr. 1638. R.reg. Kmrprot. d. 4 April 1635, d. 26 

Maj o. 9 Juni 1641, d. 23 Mars 1642. 
3) Rådsprot. d. 7 Juni 1634. Kmrns br. till alla landshöfd. d. 29 Dec. 

1643. Kmrprot. d. 11 Dec. 1635 o. 11 Febr. 1636. 
-*) T. ex. don. f. Joh. Baner på Norrby kungshus med 100 gårdar d. 20 

Mars 1637. Rreg. 



230 

uUtrftcktes ftfven till andra högre embetsmän, såsom lands- 
hOfdingar m. ii. De lägre njöto vanligen hela. sin lön i 
gods, friheter eller anvisningar på kronotionde, gärdespann- 
mål o. 8. v. Dylika förläningar mottogos antingen för en 
viss summa, vare sig de sedan rantade mer eller mindre^ 
eller ook på räkenskap med redovisningsskyldighet. Det 
förra var dock det vanliga*). 

6. Lifstidaförläningy vare sig blott för mannens eller 
för både mannens och hustruns, lifstid, gafs vanligen under 
vilkor »att nyttja hemmanet qvitt och fritt för alla vissa och 
ovissa utlagor, undantagandes dem som expresse till krigs 
utförande äre eller blifve pålagde». 

7. Förläningar på hehaglig eller bestämd tid synas ej 
hafva förekommit så ofta, som under Gustaf Adolf, äfven- 
som de höUos under strängare uppsigt. 

De tre sistnämnda slagen af förläningar voro naturligt- 
vis enligt regeln af krono- och skatte-natur. 

8. Förläning på expektans var icke sällsynt och före- 
kom under flera af ofvannämnda vilkor. 

Man saknar en fullt tillförlitlig uppgift om beloppet af 
utdelade förläningar under drottning Christinas förmyndare. 
Att lägga rikshufvudböckema af 1632 och 1644 till grund 
för en sådan beräkning, torde dock låta sig göra i afseende 
på donationer till evärdeligt frälse »med eller utan cojidi- 
tion», d. v. s. allodier och Norrköp.besl.gods, ty af detta 
slag återföllo samtidigt mycket få till kronan. Beloppet af 
dylika donationer torde sålunda något öfverstiga den- af 
rikshufvudböckema utvisade tillökningen eller 22,198 d. s.mrs 
årlig ränta-). — I afseende på de andra^ förläningstitlame 



O Kbr. till kmrråd d. 14 Okt. 1634. Rreg. Kmm till landsh. Jesper 
Andersson d. 7 April 1635. Kmrprot. d. 9 Dec. 1640, d. 12 Juli o. 
5 Dec. 1642. 

^) Motsvarande ungef. 328,860 r:dr i köpeskilling efter 4V2 proc. Den 
af Fryxell antagna uppgiften, att 68,761 d. s.m:s ränta blifvit af 
förmynd. bortskänkt, kan knappt vara riktig, så vida ej deri inne- 
fattas äfven attestationer eller lifstids- o. behagl.tidsförlän. Samma 
uppgift låter deri ingå allodier till 12,437 d., ehuru registr. upptar 
blott få dylika. Närmare sanningen kommer väl en annan af Fryxell 
anförd uppgift om 3,435 d. i allod.don. o. 36,495 efter Norrköp. besl. 



,231 

ka.xi man genom en sådan jemförelse blott utröna skilnaden, 
roen ej hvad nytt som tillkommit. Förläningar på lön växte 
ansenligt genom många nya embeten och den högre aflö- 
niiigen. Lifstidsförläningsräntan ökades obetydligt, och be- 
liagligtidsförläningama hade minskfite med 47,000 d. An- 
ledningarne till denna minskning voro dels flera vidtagna 
reduktionsåtgärder ^), dels de nya anstalter för hjelpbehöf- 
vande, som gjorde dylika förläningar mindre nödvändiga-). 

Vi komma nu till gods försäljningen, hvars orsaker, följ- 
der och betydelse vi redan förut skildrat. Det återstår oss 
blott att här ange de olika vilkor och titlar, hvarunder dessa 
töp föreko mmo. 

r. Från krono under skatterätt eller s. k. skatteköp. 
Enligt det a# Gustaf Adolf 1629 — 32 gifna föredömet an- 
befallde kammaren 1635 försäljning af skatterätten i vissa 
orter, men lät på hösten samma år inställa densamma till 
regeringens vidare förklaring '^). Enligt rådsprotokollen be- 
slöt regeringen 1639, att inga kronogods finge försäljas till 
skatt: en åtgärd, som måste förefalla både inkonseqvent och 
orättvis mot allmogen efter beslutet om 'de stora frälseköpen. 
De följande åren förekommo några exempel på skatteköp, 
men h varje gång efter regeringens eller kammarens särskilda 
tillstånd*). 

2. Med frälseköpen ha vi redan sysselsatt oss, och' göra 
här blott några tillägg. • Först anmärka vi, att ehuru de 
egentligen med 1638 togo sin början, förekommo dock 
redan förut några dylika försäljningar dels på grund 
af konungens löfte, dels så att pantegods försåldes till 



') Se Kmrns br. till landsh. Kafle d. 17 Nov. 1635, till flera landsh. 

d. 21 Dec. 1636; landsh. G. Lejonhufvuds br. till kamm. d. 10 Dec. 

1641 m. fl. Kmrark. 
') Förläningar utgjorde 1644 följande räntebelopp: allod.förläningar 

65,411, andra ärftl. förl. 119,970, förlän, på lifstid 36,237 och på 

behagl. tid 35,933 d. s.m. i ränta. Rikshufvudboken. 
3) Kammarens br. af d. 8 o. 13 April, af d. 13 Nov. 1635, af d. 10 

Maj 1636. 
O Rådsprot. d. 15 Maj 1639: H. S. H. 21, 105. Rreg. d. 30 Mars 1640, 

4. 25 April 1642, d. 28 Jan. 1644. Kmrreg. d. 15 Juni 1642. 



232 

frftlae'). För öfrigt hafva vi funnit följande olika slag af 

frälseköp: 

a) Från pantegods till frälse, hvarpå ex. är anfördt, samt 
till bergfrälse "). 

//) Från krono och skatte under Norrköpings besluts vilkor, 
efter beräkning af 9 proc. eller hälften billigare än de 
vanliga köpen ^). Få exempel. 

c) Från Norrköp. besl. vilkor under evärdeligt frälse mot 
samma pris som de sistnämnde. Detta medgifvande be- 
gagnades ganska flitigt. 

(/) Från krono och skatte till fullkomligt frälse eller berg- 
frälse. Det senare var sällsynt *), men det förra var den 
vanligaste formen af frälseköpen. 

e) Äfven till Estland utsträckte regeringen frälseköpen, då 
hon 1640 och 1641 befuUmäktigade sina kommissarier 
derstädes att försälja dels spridda kronogods, dels Norr- 
köp.besl.gods, pantegods, lifstids- och andra förläningar 
under harrisk och wirrisk rätt efter fastställda köpevilkor, 
som dock kunde modifieras af ombuden ^), Här före- 
kommo till och med köp på expektans för Vio bättre 
pris. På begäran af ridderskapet i Lifiand medgåfvos 
äfven i detta land frälseköp af läne- och pantegods ^). 
Då det i köpebrefven heter, att uträkningen af priset 

skett »efter sedvanlig och i vår sal. herr faders tid gillad 



') T. ex. öpp. br. f. Conr. Falkenberg d. 9 Jan. 1635: taxan var nära 
4 proc. Don. o. köpebref f. Joh. 8trömfeldt d. 29 Aug. 1637: Rreg. 

^) Öpp. br. f. bergsmännen i Falun d. 16 Aug. 1643: R.reg. 

3) H. S. H. 21, 141: jfr kbr. till kammaren d. 18 Juni 1642, köpebref 
f. J. Hanewitt d. 26 Sept. 1643. R.reg. 

*) T. ex. köpebr. f. H. Neumann af d. 17 Maj 1641. R.reg. 

*) Fullm. f. Ph. Scheiding o. revisorn Reimers d. 22 Sept. 1640. FuUm. 
o. instr. för kommissarius E. v. Mengden o. rev. Reimérs d. 6 o. 
8 Sept 1641. Vilkoren voro följande: 

Kronogods o. pantegods r:dr 200 f. en besatt hake, 100 f. ödeshake, 
Norrköp. besl. gods » 100 » » » 50 »> ' 

Lifstids- o. andra förlän. » 150 » » » 75 » 

R.reg. 

^) K. resol. till Reimers d. 30 Jan. 1643, till lifländska ridderskapet 
d. 4 Juli 1643 § 5. R.reg. Samma begäran framställdes från In- 
germanland: Kmrns br. till £r. Gyllenstjerna d. 19 Maj 1643. 



233 

teuea och värdering», så kan dermed icke menas någon s. k. 
Icopetaxa, enär procenten afgjordt var en annan än den un* 
der samma konung sedvanliga, utan detta uttryck syftar på 
det af Gustaf Adolf fastställda kronovärdiet, hvarefter per- 
^edlame beräknades i penningar. — Såväl de äldre som de 
nyare köpegodsen i adelns egb behandlades som gammalt 
frälse både i afseende på frihetsmil, half bevillning och an- 
dra förmåner*). Beloppet af förmyndames godsförsäljning 
ha vi förut sökt bestämma. 

Utvägen att förpanta gods och räntor användes af re- 
geringen med mindre betänklighet, men inbringade föga. 
M^an fullföljde till en början 1633 konungens föredöme att 
förpanta mot beräkning af 8 proc. på kapitalet, som var 
den vanliga räntefoten. Aret derpå- sökte man nedsätta 
vilkoren till 5 a 6 proc. Men redan 1635 resolverade re- 
geringen på kammarens förfrågan, att eftersom det »gick 
trögt» med förpantningen skulle man erbjuda 6 a 7 pro- 
cent. Man finner af pantebrefven, att 7 proc. var det van- 
liga. I Finland utbjödos ödesgodsen till förpantning a 12 
proc. samt 6 års frihet för de e.o. utlagorna'*). Ännu en 
gång, våren 1638, anbefalldes kammaren uppbringa pennin- 
gar på pantegods, men knappt var beslutet om frälseköpen 
fattadt, förrän man begynte inlösa de förra, hvarpå de föl- 
jande åren blott några få pantebref förekommo ^). Dels i 
följd af inlösen, dels genom pantebrefvens förvandlande till 
köpebref (icke mindre än 63,665 r:dr öfverfördes sålunda 
på frälseköpen) minskades beloppet af pantegodsräntor un- 
der förmyndame. — Förpantningama hade skett under myc- 
ket olika vilkor: vanligen skulle räntan icke afdragas å 
hufvudstolen, men äfven motsatsen inträffade, liksom ock, 

^) Jfr t. ex. kmrns resol. till bokhåll. Arved Hansson d. 28 Mars 1634 
§ 18. Kmrprot. d. 6 Nov. 1640. Somliga drogo till och med sina 
köpegods under rå och rör. 

2) Rådsprot. d. 19 Nov. 1634. Kmrns br. till Jost Hansson d. 28 Mars 
1634, till alla landshöfd. d. 6 Dec. s. å., till Bror Andersson d. 5 
Maj 1635. Mandat om ödesgodsen d. 11 Dec. 1635. Kmrprot. d. .8 
April 1635. 

"*) Pantebref d. 11 Maj 1638. Kmrns br. till 8 landshöfd. d. 10 Dec. 
1638, till landsh. Rothkirch d. 3 JuH 1641: Kmrreg. 



234 

att blott det öfverskjutande skulle i summan afräknas *). 
Af hemmanen skulle panteegaren vanligen blott åtnjuta år- 
liga rftn^tan och landtågsgärden, men adelsmän tillvällade 
sig ofta fullkomlig frälserätt dera i skjutsning, utskrifning 
ra. m. Vissa pantegods voro på grund af kbr. åtföljda af 
8. k. pantefrälse med vanliga friheter-). 

Afven genom bf/ten gingo betydliga räntor för kronan 
förlorade. Det var sällan som dylika utbyten nekades, oak- 
tadt kronan ej alltid fick full ersättning. Blott godsens ränta 
men ej deras godhet togs i beräkning, hvartill kom att adeln 
vanligen till bytte sig sådana gods, som kunde läggas under 
frihetsmilen ^). 

Slutligen afsöndrades icke obetydliga räntor på grund 
af adelns privilegier och deras godtyckliga uttydning. Hit 
hör först den frälsenatur, som ett gods antog genom egar- 
rens adlande, en rätt hvars utsträckning dock ej var fullt 
bestämd *), samt genom frälsemans arftagande af skattejord, 
ofta äfven genom köp eller annat förvärf, ehuru det då skulle 
bero af kungligt tillstånd. Vi skola längre fram omnämna 
åtskilliga missbruk, hvartill privilegierna föranledde, och af 
hvilka rår- och rörs-friheten blef för kronan det kännba- 
raste •'*). 

Öfver samtliga dessa afsöndringar infordrade regeringen 
och kammaren genom landshöfdingame esomoftast riktiga 
och fullständiga förteckningar och längder, men som det 
synes vanligen utan resultat. Landshöfdingame skyllde på 
förläningstagarnes godtycke och svårhandterlighet, och de 
ofta anbefallda räfsterna med kronans afsöndrade räntor 



>) Se kmras br. till alla landshöfd. d. 29 Dec. 1643. 

-) Kmrprot. d. 15 April 1635. Kmrns attest f. öfv. Ehrenreuters pante- 
frälsebönder d. 30 Okt. 1632. Utskrifn.instr. af d. 24 Febr. 1640: Kbr. 
till utskrifn.kommissar. d. 13 Jan. 1644. R.reg. 

3) Kmrprot. d. 24 Mars 1641. Bytesbref f. Sch. Rosenhane d. 20 Juni 
1643. R.reg. 

*) Se diskussionen härom i kmm d. 24 Nov. 1641: frågan gällde gods 
före adlandet köpta, Rådsprot d. 22 Mars 1643. 

*) Pantegodsräntan utgjorde 1633: 19,145 och 1644: 15,187 d. s.m. 

Bytesgodsräntan » »> 12,773 » » 21,032 » 

Adelns friheter enl. privil. » » 69,195 » « 80,508 » 



235 

dynas blott i afseende på behagligtidsförläningar, pantegod» 
och försålda krigsfolksheminan hafva ledt till några indrag- 
aingar. Man hade för afsigt att i jordeböckema införa den 
Qya. egendomsförändringen eller upprätta särskilda böcker 
for de olika jordnaturerna, en för kronans behållna räntor,. 
en. s. k. »sperantz))-bok för räntor, som kunde återfalla, och 
en för de ovilkorligt afsöndrade*). I sammanhang härmed 
stod den pågående nya uppmätningen och den generalrevi- 
sion, som derpå skulle grundajs. För kronans behållna. 
räntor föreslog P. Brahe 1638 och landshöfd. Conr. Fal- 
kenberg .1642 en skatteförenkling af de många besvärliga 
småpersedlarne, hvilka borde reduceras till några få efter 
hvarje landsort a^assade varor ^). 

Oaktadt frälseköpen hade under förmyndaretiden samt- 
liga afkortningarna å kronans ordinarie räntor icke synner- 
ligen ökats och utgjorde 1644 831,339 d. Häraf hade ödes- 
hemniansräntan nedgått från 261,840 till 232,182 d. 8.m.<, 
och på frihet upptagna hemman hade ökats från 12,465 till 
22,255 d:s ränta »). 

I likhet med ordinarie räntan var äfven tiotiden föremål 
för regeringens reformplaner, hvilka dock endast delvis 
kunde genomföras. De många missbruken och försnillnin- 
gama, hvilka förvandlat denna inkomst till en obetydlighet,. 
gåfvo anledning till det förslag, som regeringen 1634 lät 
ståthållame meddela allmogen i landsändame, att tionden 
(med undantag af tertialen) skulle utgöras med en tunna 
spannmål efter hvar tunnas utsäde och erläggas tillika med 
ordinarie räntan. Ståthållarne skulle »med manier» dispo- 
nera herredagsmännen härtill: antoges det ej, så måste K. 
. Maj:t tillsätta »skarpa inspectores» öfver uppbörden. Genom 
presterskapets och allmogens bestämda motstånd gick för- 
slaget om intet, ehuru det kom att tillämpas i större delen 

') Kmrresol. till landsh. Carl Siggesson d. 4 Mars 1638, till alla lands- 
höfd. d. 4 Dec. 1640. Kmrprot. d. 29. Juli 1636 o. d. 22 Mars 1642. 

2) Kmrprot. d. 22 Mars 1642. P. Brahes embetsberättelse 16$). 

3) Man ihägkomme noga, att näst före myntordningen af 1683 ordin, 
räntan uträknades efter 6'/o mk på r.drn, men e.o. räntor, penning- 
löner m. m. efter gällande kurs eller 14 mk. 



236 

af Finland 0. Sedan rådslaget af d. 14 Dec. 1636 förberedt 
och bestämt frågan, förelades hon, ständerna vid 1638 års 
riksdag, då adel och borgerskap omfattade 1634 års förslag, 
men prester och allmoge blott äskade starkare kontroll öf- 
ver adels och krigsfolks missbruk. Det tiondemandat, som 
nu utfärdades, bestämde närmare säterifrihetens utsträck- 
ning, inskränkta tionden till allehanda slags säd samt öfver- 
lemnade uppbörden åt särskilda tiondefogdar, hvilka dock 
på allmogens begäran efter 1644 afskafifades ^). 

Yi komma nu till de ovissa och extraordinarie rSiutomsL. 
Det var denna tid, som dessa skatter, från början af till- 
fällig natur och gång efter annan förnyade, småningom 
blefvo beständiga. Detta skedde under beständiga protester 
^rån ständemas, isynnerhet från allmogens sida, som förme- 
nade flera bland dem vara tillkomna af numera ej tillämp- 
liga skäl. Bland de ovissa räntorna var isynnerhet bygg- 
ningshjelpen öfverklagad; hon vore, yttrade allmogen 1642, 
under sal. konungens tid beviljad till iståndsättande af Gö- 
teborgs stad och fästning. Derpå förklarade regeringen, att 
denna skatt för längesedan blifvit samtyckt till gränsfästnin- 
^ames underhåll ^), Att allmogen ej hade så orätt häri, 
har kanslern sjelf erkänt, då han 1638 skref till P. Brahe, 
att byggn.hjelpen vore »för icke många år sedan och alle- 
nast till Jönköpings befästning pålagd, sedan till Kalmar 
och Göteborg extenderad», salpeterhjelpen åter vore »för 
någon rum tid sedan till ammunition af örlig» beviljad: 
båda hörde till de i konungaeden omnämnda fallen och 
hade »för continuerlig örligs skull samt per consensum et 

') Kmrn till alla ståthåll. d. 28 Mars 1634. Kmrreg. K. resol. till 
presterskapet 1634 § 11, till åtskilliga härader s. å. R.reg. Kmi^ . 
prot. d. 26 Aug. 1642. I Wiborgs län blef kronotionden en fix ränta, 
4 t:or af hvar skatt. 

^) Mandatet finnes tryckt. — Om riksd.förhandl. 1638 se adelns prot. 
3, p. X o. 88. 74, 78—80, 98 ff. Fullm. f. uppsyningsmån öfver 
tionden, en i hvart landskap d. 16 April 1638. Kmrreg. K. resol. till 
allmogen 1644 § 18. 

^) Gener.punkternas resol. f. gemene allmogen d. 25 Febr. 1642 § 5. 
I K. resol. till Sundbo hds allmoge d. 27 Nov. 1643 heter det, att 
byggn.hjelpen är numera i jordeboken såsom en utlaga införd och 
kan ej afsKaffas. 



237 

conniventiam blifvit continuerade» *). — Af de s. k. e.o. ut- 
lagorna voro förnämligast qvarntulls-mantalspenriiiigame och 
lilla tullen föremål för missnöje och riksdagsbesvär. I afse— 
ende på de förra sökte presterna och bönderna efter polska 
stilleståndet vid 1635 års riksdag göra gällande den åsig— 
ten, att de vore att betrakta såsom en krigshjelp, särskildt 
för polska kriget, hvarföre de nu borde afskaffas. Och då 
rådet med hänvisning till 1625 års riksdagsbeslut och åbe- 
ropande af sal. konungens afsigt förklarade denna bevillning 
för en ordinarie hjelp till en stående armés underhåll, så 
sökte Rudbeck visa vådan af stora arméer samt ständernas 
rätt att ändra ett fattadt beslut. Ehuru alla stånden pro- 
testerade deremot, att qvarntullen i riksdagsbeslutet räk- 
nades till »vanlige utlagor», fick dock detta uttryck qvar- 
stå. Regeringen följde kanslerns råd, att man framför allt 
måtte hålla sig qvar »i possessionen vel quasi» af denna 
inkomst -). På allmogens förnyade klagomål 1642 resolve- 
rades, att qvarntullen vore från 1625 framgent beviljad »till 
regementets understödjande». På så lösa grunder hafva 
dessa bevillningar öfvergått till ständiga skatter. 

Vi vilja omnämna de vigtiga förändringar, söm några 
af dessa räntor undergingo. Ijandtågsgärden blef närmare 
bestämd efter mantalet 1634 och värderades för hvarje så- 
dant till 8 d. s.m., hvaraf spannmål och hö borde in natura 
utgöras, det öfriga i penningar "*). — Salpeterhjelpen fick från 
1636 erläggas i penningar, hvilket efter allmogens uppre- 
pade klagomål öfver gärdens olikhet i olika landskap när- 
mare bestämdes och fastställdes 1638 och 1644*). — Boskaps- 



') Anf. br. af d. 8 Sept. 1638: tryckt af Tigerstedt i en disp. Helsing-, 

fors 1852. 
O Rådsprot. d. 29 o. 30 Okt., d. 3 o. 10 Nov. 1635. Riksd.besl. § 2. 

H. S. H. 33, s. 12. Jfr ofvan s. 57. 
^) Ordning på landtågsgärden d. 13 Dec. 1634. Kmrns resol. till alle 

landshöfd. d. 27 Dec. s. å. Kmrreg. Jfr äfven K. res. till allmo- 
gen 1640 § 5 o. 1642 § 4. 
*) Kbr. till alle landshöfd. d. 10 Febr. 1636. K.^ resol. på allmogens. 

enskilda besvär 1638 och på dess generalpunkter 1642. K. resol. 

till allmogen 1644 § 14. Kmrns br. till de fleste landshöfd. d. 2^ 

April 1638. 



238 

■penningame jemte den thy åtföljande åkerskatten efker ut- ' 
«ftdet (stundom kallade landshjelpen) förnyades alltjemt, 
dock från 1634 utan fördubbling, men det myckna besväret 
och underslefvet med räkningen samt skattens ofördelaktiga 
inverkan på boskapsskötseln föranledde 1642 hans förvand- 
ling till en afgift efter gårdetalet: hvarigenom det billiga i 
denna pålaga försvann och den fattige trycktes hårdare i 
proportion. Dessutom lyckades det adeln 1642 att fritaga 
€!J blott sätesgarden, utan äfven rå och rör, hvilka sedan 
1627 varit underkastade skatten '). — Äfven rotepenningame 
började till en del upptagas bland statsinkomsterna, i det 
att de 9 mk deraf, som från 1638 landshöfdingen Hskuile 
uppbära af knekten till inköp af undervärja, från 1640 re- 
dovisades af kammaren -). — En ny gärd tillkom 1638 med 
den s. k. spannmåU- eller råghjelpen^ hvilken förnyades vid 
de följande riksdagarne, undantagande 1642, fördubblad 
1644: dessutom utgick begrafningahjelp 1634, och vid kriget 
1644 beviljade adeln en särskild kontribution, allmogen ut- 
förde en beklädnads- eller s. k. pelsegärd samt tillökte 
boskapsskatten med en s. k. riksdalershjelp, städerna för- 
dubblade sin kontribution, hvilken kort förut blifvit af re- 
geringen förmedlad. Presternas särskilda kontribution, den 
s. k. taxen, fixerades 1634 i penningevärde till 8 r:dr •*}. 

QoamtuUen var som vi sett af kanslern med förkärlek 
omfattad, och han såg ogerna densammas förvandling till 
mantalspenningar, hvilka dels så«om en personell skatt voro 
obilligare och föga tillväxte, dels utgjorde »ett sned i adelns 
frihet». Emellertid hade regeringen enligt ständernas ön- 
skan och för det myckna underslefvets skull redan Dec. 
^ 1633 befallt, att qvarntuUen skulle i Finland på försök ut- 



») Jfr memor. f. kommissar. öfver boskapshjelpen d. 17 Nov. 1634 m. fl. 

Rådsprot. d. 9 Jan. 1642. Riksd.besl. 1642 § 5. Wester-Dalarne 

fick 1635 tillstånd att erlägga en viss summa för denna utlaga: 

öpp. br. af d. 29 Okt 1635: R.reg. 
^ Kbr. till alla landshöfd. d. 10 Mars 1638. K. res. till kr.koll. d. 

26 Febr. 1640: R.reg. Rikshufvudböckerna. 
3) K. resol. på ^resterskapets besv. 1634 § 7. — Mg- det ofvanstående, 

se för öfr. Stiernman riksd.besl. D. 2. 



239 

bytas mot en afgift. af 12 — 16 öre s.m. för hvarje person 
Ofver 12 år. Under året 1634 fingo på särskild begäran 
"Wermland, Westergötland och Småland tillstånd att erlägga 
mantalspenningar i stället för qvarntull, 3 mark för hvarje 
person^). Och sedan det befunnits, att mantalspenningame 
gåfvo dubbelt så mycket som qvarntuUen, så anbefalldes 
afven de öfriga länens höfdingar d. 14 Nov. 1634 att söka 
öfvertala innevånarne till detsamma-). Denna vigtiga skatte- 
förvandling försiggick utan riksdagsbeslut; å somliga orter 
inkallades dock ett slags provincialmöten. Från och med 
1635 ha sålunda mantalspenningame varit gängse öfver hela > 
landet: regeringen var dock ständigt betänkt på att vid läg- 
ligt tillfälle återställa qvamtuUen ^). Äfven i Ingermanland 
pdbjödos mantalspenningame 1634, i Nöteborgs län dock 
först 1636. Landtrådet i Estland åtog sig 1635 i stället för 
qvarntuU en läst spannmål af hvar rusttjensthäst *). 

Genom hvilka medel kanslern lyckades att i så hög 
grad »excolera» de indirekta skatterna, isynnerhet tuUame, 
torde lämpligast böra framställas i sammanhang med närings- 
' och handelslagstiftningen. Resultatet blef emellertid, att 
stora sjötullen i Sverige och Finland, som 1635, då de vig- 
tiga inkomstkällorna i Preussen upphörde, hade utgjort 
136,698 d. s.m., redan 1641 inbragte 467,558, att lilla tullen 
naed accisen växte från 69,526 (1635) till 166,648 d. s.m. 
(1644). Dessutom uppbar svenjska kronan 1644 i sjötull 
från Lif- och Ingermanland 216,339 d. samt i licent och 
kontribution från Pommern och Mecklenburg 422,558 d. s.m.^ 



*) H. S. H. 33, 11. Kmms br. till gubern. Gabr. Bengtsson Oxen- 
stjerna d. »14 Dec. 1633. Kbr. till dens. d. 20 Dec. s. å. Kmrn 
till flera landshöfd. d. 14 Maj, 29 Nov., 19 Dec. 1634 o. d. 5 April 
1635: R. och Kmrreg. I Kronobergs län utgick qvarntullen förut 
efter gårdetalet. 

2) Rreg. Jfr' H. S. H. 32, 249. Qvarntullen gaf 1632 87,251 r:dr, 
mantalspenningame gåfvo 1635 167,476 r:dr. 

3) Se t. ex. resol. på gener.pkterna 1642. Jfr klagomålen öfver mant.- 
penn. i gode patrioters betänk, om reg.formen 1644. 

*) Kbr. till gubern. Nils Assersson d. 8 Maj o. 4 Sept. 1634, d. 7 Dec. 
1635, d. 17 Maj 1636; till gubern. Ph. Scheiding d. 28 April och 6 
Okt. o. till landtrådet d. 24 Nov. 1635. R.reg. 



240 

Det är omöjligt att med full visshet uppgifva beloppet 
af den tidens statsinkomster och utgifter, i följd af deras 
invecklade beskaffenhet och beräkning. Under krigsåret 
1644 synas de egentliga statsinkomsterna för året hafva upp- 
gått till omkr. 6,360,000 d. s.m., hvaraf den oafkortade ordi- 
narie räntan med tionden utgjorde V^*)? de e.o. räntorna 
omkr. */«,, tullar och acciser nära '/«> subsidier V9 t>. s. v. 
Ungefär 4 millioner d. s.m. utgingo genom direkt eller in- 
direkt beskattning, hvaraf blott en half million kom på de 
tre östersjöprovinserna. Antager man nu efter den högsta 
beräkning hela svenska monarkiens befolkning före tillök- 
ningen 1645 till en och en half million menniskor, så kom 
på hvarje person deribland en skattebörda af ungefär 2-/., 
d. eller 1 ^/^ r:dr, d. v. s., om man beräknar penningevärdets 
sjunkande sedan den tiden, åtminstone 14 ridr i nu gäl- 
lande riksmynt. 

Dessa inkomsters användning och fördelning bestämdes 
genom den åriigen i kammaren skeende statsregleringen, 
som af regeringen granskades och underskrefs. Vi hafva 
redan sett, att Sveriges första systematiska statsreglering -) 
uppgjordes i No v. 1636 af en särskild rådskommission, hvar- 
vid man lade till grund den af kanslern hemskickade gene- 
ralstaten af 1634. Rådslaget af d. 14 Dec. 1636 upplyser 
närmare om det sätt, hvarpå man dervid gick till väga. 
Man hade först försökt att genom sträng räfst göra ordin, 
räntan tillräcklig för ordin, utgifter, men funnit omöjlighe- 
ten deraf i följd af krigsfolkets starka tillväxt, de myckna 
ödeshemmanen m. m. Derföre hade man fördelat mellan 
staterna de behållna ordin, räntorna, fyllt bristerna med e.o. 
räntor, tullintrader eller gäld, anvisat hvarje stat en be- 
stämd ränteuppbörd med noggrann redovisningsskyldighet, 
afdragit förläningar å lönerna samt strängt förbjudit hvarje 



') Dessa, räntor upptogo 1632 närmare V2 af det hela. 

2) Den första egentliga stat är den, som Gustaf Adolf 1625 antog att 
gälla till d. 1 Sept. 1626, dat. Sandhamn d. 27 Juni. Denna är 
dock blott en oordnad sammanfattning af «pec.8taterna. Stats- 
kont. ark. ' * 



241 



godtycklig rubbning af den gjorda dispositionen'). Denna 
blef också i hufvudsaken följd hela förmyndaretiden, ehuru 
det som vi sett stundom mötte stora svårigheter. Det var 
blott förmedelst de ansenliga tullinkomsterna, köpegods- 
penningame samt de franska subsidierna (720,000 d.), som 
regeringen förmådde bestrida de stÄndigt ökade utgifterna 
till krigsstaten och inre förbättringar-) samt bringa en 
sådan ordning i finanserna, att kronans verkliga skuld vid 
danska krigets början nedgått till V2 niillion d. s.m. (dock 
köpegodspenningame oberäknade). Aret 1644 ensamt lade 
dertill ytterligare V2 million ^). 

Dertill kom, att skuldbördan var vida mindre tryckande 
vid förmyndareregeringens slut än vid dess början, hon var 
bättre ordnad och lätthandterligare. Den störste fordrings- 
ägaren var numera L. De Geer (öfver en half million, oak- 
tadt betydliga summor blifvit godtgjorda med köpegods), 
demäst kommo några köpmän i Riga och Stettin. Deremot 
var kronan numera icke såsom 1633 fördjupad i skuld hos 
tyskar och holländare, hvilka ockrade på hennes trångmål 
och begagnade sig af de trassliga aflärer, i hvilka hon ge- 
nom kopparhandeln ständigt indrogs. Kronans befattning 
med kopparhandeln utgör en alltför vigtig del af den tidens 
finansiella politik, för att här kunna förbigås. Vi vilja djer- 
jemte äfven kasta en blick på myntväsendet^ som med den 
förra stod i närmaste sammanhang. 

1) H. S. H. 33, SS. 131—6, jfr ofvan ss. 69, 99, 160. 

2) Vi meddela hår en ungefärlig uppgift på budgetens fördelning år 
1644. Af samtl. statsutgifterna, som enl. bokslutet utgjorde 6,800,000 
d. s.m., användes enl. rikshufvudboken för 

Hofstaten .... ungef. 2,2 proc. Ecklesiastikstaten ... 2,6 proc. 
Justitieväsendet .... 1,7 » Östersjöpr©v:s stat. . . 3,7 » 
Landtförsvaret . . nära 50, o » Afkortning å kronans 
Sjöförsvaret 6,6 » hu^udräntor (förlä- 
Kansliet 2,7 » ni«gar, köp m. m.) . 12,5 » 

Kammar-, bergs* o. fi- E.o. afkortn. och extra 

nansstaterna 5,7 » iltgifter . . . 7,7 » 

Slotts-, landt- Or jägeri- . o. s. v. 

staterna 3,2 » 

') Kronans nominella . och oafkortåde skuldbalatis uppgick 1644 till 
3,462,561 .d. s.m., hvaraf 2;a00j777 utgjorde s. k. »gäld och skuld». 

Sveriges inre historia under Dr. jCliriatinas ^'öfmyndare. 16 



242 

Vid Gustaf Adolfs död hade man redan haft tillfälle 
att finna det stora misstaget i att genom kopparkompagni 
eller genom kronans kopparköp och kopparmyntning söka 
reglera såväl kronans finanser som rikets myntväsende och 
kopparhandeln. Af kompagniet hade kronan ärft en skuld- 
börda, som 1633 utgjorde 206,427 daler i kapital, jemte 
ett räntebelopp af 177,219 daler. Guld- och silfvermynt 
hade nästan helt och hållet försvunnit ur rörelsen, koppar- 
myntets kurs hade på 5 år stigit från 6Vo till 14 — 16 mk, 
för hvilket pris myntet uppköptes och med stor förtjenst ut- 
skeppades. Det 1632 slagna kreutzermyntet af koppar, som 
skuUe omsättas i Tyskland, kunde ej för ändamålet använ- 
das. Till kopparbergets förläggande beräknades ett årligt 
förskott af omkr. 300,000 r:dr, och i stället för att kunna 
bestämma priserna, hade regeringen icke kunnat sälja sin 
koppar å utrikes ort, utan måst deponera stora partier deraf 
såsom säkerhet för sina fordringsegare i Amsterdam, Ham- 
burg och Lubeck, ofta mot 20 proc. Vid konungens död 
hade handelshuset Tripp i Amsterdam att fordra af kronan 
öfver IV2 million d., köpmän i Hamburg och Lubeck öfver 
600,000 1) o. s. v.: som pant lågo i Holland 9,000 och i 
Tyskland 1,700 skeppid koppar, men som köpmännen kände 
förrådets storlek (inalles d. 1 Jan. 1633 till ett belopp af 
omkring 17,000 skeppid) samt regeringens förlägenhet, så 
ville de ej mottaga koppar som betalning, förrän priset 
blifvit oskäligt nedsatt. De af konungen utsända faktorerna 
Conr. Falkenberg,^ Erik Larsson v. der Linde och De Geer 
motarbetade hvarandra och uträttade föga-). Kanslern, som 
redan i sitt betänkande af d. 30 April 1630 gifvit en klar 
utredning af hela saken, föreslog i början af 1633 en ny 
method för hela kopparhandeln: sedan den deponerade kop- 
parn vore försåld eller inlöst, borde kopparköpet i Sverige 



*) Dessa kapitaler måste dock öfverhufvud beräknas efter 14 mk. på 
riksdalern. 

2) Rikshufvudböken f. 1632. H. S. H. 24, 248, 259 ff., 305, 324 m. fl. 
Rådsprot. d. 3 Jan. 1633. Falkenbergs brefvexl. med kanslern, i 
Ox. saml. 



243 

göi*a£ fritt, kopparmyntningen inställas och silfver åter i^- 
myntas ä 6V2 Toak,, samt ett utländskt kompagni öfvertaga 
kopparen för visst pris. I afseende på' den inhemska koppar- 
liaxideln fogade han sig dock efter rådets förslag, att ett 
nytt kopparkompagni inom landet borde bildas, emedan ett 
<iylikt gåfve riktigare tull, höUe kapitalema inom landet 
ocli kopparen i högre pris samt vinnlade sig om varans för- 
ädling *). Emellertid hade regeringen till en början inställt 
kopparmyntningen och förbjudit kopparmyntets utförsel samt 
d. 26 Aug. 1633 utfärdat den myntordning, som blef grund- 
valen för myntväsendet de följande 30 åren. Emot kan- 
slerns råd blef nu kopparmyntet bibehållet såsom ett huf- 
viidmynt jemte silfret, men dess värde nedsatt till hälften 
mot det senares (I r:dr =^ IVo d. eller 6 mark i silfver = 3 
d. eller 12 mark i koppar). Men denna nedsättning skedde 
innan silfvermynt ännu var utspridt i rörelsen, hvadan folket 
till en början måste betala allt dubbelt så dyrt som vanligt: 
och inom kort började kopparmyntet ånyo att antaga sitt 
egentliga varuvärde och att i trots af alla förbud faUa i 
förhållande till riksdalern såsom förut -). 

Kanslerns bemödande att dels i Hamburg, dels i Hol- 
land förmedelst De Geer åvägabringa ett utländskt kom- 
pagni misslyckades. Under hela året 1633 hade kronan 
icke exporterat någon koppar, för att ej genom stark tillgång 
nedtrycka priset på den deponerade varan. Slutligen blef 
nöden så stor, att man emot kanslerns råd åter lät afgå 
2,300 skepp:d till Holland ^). Regeringen utsände derjemte 
till Tyskland och Holland såsom sin kommissionär den af 
kanslern misstrodde Erik Larsson med uppdrag att bilda 
ett kompagni eller, i fall det misslyckades, söka på en gång 



O H. S. H. 25, 146, 253: 26, 120, 165, 288. 

2) Myntordn. hos Stiernman 2, 13: jfr rådslaget af s. d. KA. K. res. 
om varupriset d. 4 Dec. o. förordn. om myntet d. 11 Dec. 1633 hos 
Stiernman. Rådsprot. d. 26 Juli, d. 26 Aug., d. 18 Sept, d. 5'Okt., 
d. 2 o. 4 Dec. 1633. Gabr. G:son till kansl. d. 6 Dec. 1633. Ox. 
saml. / 

3) H. S. H. 27, 179, 188, 199; 28, 16, 27 ff., 35, 39. Rådsprot. d. 7, 8, 
9, 11, 17 Okt., d. 2, 12, 29 Nov. 1633 m. fl. 



244 

med koppar godtgöra samtliga kronans kreditorer derute *). 
Knappt hade Erik Larsson med den nya kopparen anländt 
till Amsterdam, förrän den förnämste fordringsegaren Tripp 
belade varan med arrest. Regeringen ansåg rikets heder 
kränkt, aflät skrifvelser till republikens och staden Amster- 
dams styrelse och ville börja rättegång mot Tripp, men 
kanslern afstyrde saken-). Nu tillvägabragte Erik Larsson 
på eget bevåg och vid sidan af sin instruktion ett holländskt 
bolag för kopparköpet under samme Tripps direktion, men 
regeringen fann kontraktet vara »med så desavantagieuse 
conditioner circumscriberadb), att det skulle helt och hållet 
binda utförseln, »accumulera» kopparen och beröfva kronan 
inkomst deraf på 4 års tid. Man ansåg De Geer och Erik 
Larsson hafva spelat under täcke med de holländska köp- 
männen ^) : vid hemkomsten skyllde de på hvarandra, och 
Erik Larsson erbjöd sig att sjelf öfvertaga det föreslagna 
kontraktet med kronan i något förändrad form. Man 
fann dock äfven detta oantagligt; man beslöt derföre såsom 
en sista utväg, föreslagen af Cl. Fleming och nu äfven till- 
styrkt af kanslern, att gifva kopparhandeln lös enligt bergs- 
männens och borgerskapets ifriga anhållan vid 1633 och 
1634 års riksdagar*). Så skedde äfven d. 8 Aug. 1634, på 
3V2 år, mot vilkor, att kronan skulle af producenterna utom 
vanlig afrad (1,200 skeppid) uppbära tionde samt af köpame 
12 r:dr i tull af hvart skepprd vid Falu våg, hvarefter all 
koppar skulle vid Säter gårgöras *). Vid samma tid ut- 



^) Memor. f. Erik Larsson d. 17 Jan. 1634. Rådslag af d. 9 Jan. s. å. R.A. 

2) H. S. H. 29, SS. 249, 293, 340, 355. Kbr. till Er. Larsson d. 27 
Mars 1634, memor. f. kommissar. Joh. Lehusen d. 31 Mars (han 
medförde bref till staterna, till rådet i Amsterdam o. till Camera- 
rius). Kbr. an Eliam Tripp d. 16 Juli s. å. R.reg. 

3) H. S. H. 29, 332, 356: 30, 22. Kansl. till drotsen d. 12 April o. d. 
1 Nov. 1634. K. bibi. Kbr. till Er. Larsson d. 18 April 1634. 
Rådsprot. d. 15 April, d. 8 o. 17 Juli 1634. 

*) H. S. H. 30, 24, 39. Rådsprot. d. 15 April, d. 11, 12, 14, 19, 21, 22 

Juli 1634. 
') Öpp. br. f. kopparbergsmännen d. 6 Aug. ocji deras revers af s. d. 

Jfr memor. f. C. Bonde o. Joh. Berndes på resa till bergslagen d. 

15 Aug. R.reg. samt deras öfverenskommelse med kopparberget d. 

29 Aug. s. å. Kmrreg. 



245 

säxi^des Grubbe till Tyskland för att derstädes medelst den 
deponerade kopparen söka klarera kronans skulder ^). 

Kedan i December synes regeringen hafva ångrat koppar- 
lia.xi.delns frigifvande, då hon öfverhopades af bergsmännen 
med klagomål öfver köpmännen, begäran om tiondens af- 
ska^ffande, tullens förmedling, råkopparens exportfrihet o. s. v. 
Grenom svåra grufvefall ökades nöden vid kopparberget, och 
eliiaru regeringen efter rådplägning med borgerskapet vid 1635 
å^irs utskottsmöte (i Mars) förskonade bergsmännen från tion- 
den, var dock tillståndet fortfarande betänkligt^). Kedan 
T^\jL återväcktes frågan om ett inhemskt kopparkompagni, och 
i Maj utsändes Joh. Salvius till Tyskland med uppdrag att 
först besöka Holstein och inge hertigen lust att inbegripa 
»den nobla kopparhandeln» i det föreslagna persiska han- 
delsföretaget, äfvensom vid besök hos den spanske agenten 
derstädes, »medan de om commercierna snacka, göra honom 
appetit» till samma handel. Sedan skulle han fara till Ham- 
burg och genom sina förtrogne i rådet liksom tillfäl- 
ligtvis göra »ett manerligt project», att städerna Liibeck, 
Hamburg och Bremen skulle bilda ett kompagni, som blefve 
afnämare af Sveriges koppar. Samtidigt afskickades Erik 
Larsson till Holland, med ungefär samma uppdrag som 
Salvius. Sålunda skulle man underhandla samtidigt å de tre 
ställena, »görandes med godt köpmansmanér den enejaloux 
öfver den andre». Tillika skulle de sälja koppar samt i 
värsta fall anvisa kreditorerna den deponerade kopparen 
som betalning ^). De båda agenterna sammanträffade i 
Stade med kanslern, som ogillade planerna på Spanien och 
hansestäderna, men förordade ett inländskt kompagni med 
kapital af 100,000 ndr samt ett utländskt i Holland: dit 
afreste nu Erik Larsson med nya instruktioner af kanslern, 
under det Salvius återvände hem med kanslerns betänkande 



') Memor. f. Grubbe d. 24 JuH 1634. R.reg. Memor. f. dens. d. 6 
Aug. s. å. H. S. H. 30, 100. 

2) Kbr. till kopparbergsmännen d. 20 Dec. 1634 o. d. 20 April 1635: 
Kreg. Rådsprot. d. 19 Dec. 1634 o. d. 24 Mars 1635. 

3) Memor. f. Salvius d. 30 April, f. Erik Larsson d. 22 Maj 1635. 



246 

i ämnet '). Under kanslerns ledning lyckades det slutligen 
Erik Larsson, motarbetad af De Greer, att afsluta kontrakt 
med ett holländskt bolag, hvari den ofi^annämnde Tripp 
var hufmdmannen. Kontraktet jemte förordande af kan- 
slern inlemnades af Erik Larsson till regeringen d. 5 Jan. 
1636 och ratificerades*). HoUändame förbundo sig att år- 
ligen i 3 Vi år uppköpa 6,000 skeppid koppar å 55 rrdr, 
lefvererade i Amsterdam. En stor del af kronans depo- 
nerade koppar öfvertogs genast^). Nu skulle äfven det 
inhemska kompagniet bildas: oaktadt borgerskapets mot- 
stånd tillstyrktes detsamma i 1635 års riksdagsbeslut, men 
någon insättning kom icke i fråga. Kopparbergsmännen 
sjelfva hade redan ledsnat vid friheten, och nöden hade 
framkallat oroliga rörelser bland dem*). Regeringen lät 
sprida en mängd skrifvelser med uppmaning att partici- 
pera: en vinst af 16 å 17 proc. förespeglades, »man kunde 
näppeligen sina penningar profiterligare employera», och 
skulle dessutom aktierna i det gamla kopparkompagniet 
härigenom kunna af kronan inlösas. Derpå utfärdades d. 
9 Jan. 1636 inbjudning till det nya koppar- eller (som det 
ock kallades) handelskompagniet ; men det kunde icke 
genast komma till stånd, ty dels afled hastigt Erik Larsson, 
hvilken utsedd till en af direktorerna åtagit sig förlaget 
tillsvidare, dels gick insättningen mycket trögt, äfvensom 
det blef svårt att komma öfverens med bergsmännen om 
ett visst inköpspris (28 r:dr å skepp:d) ^). De nya direk- 
torerna Mårten Wewitzer (Rosenstjema) och borgm. Jöns 

O Kansl. till K. M. d. 22 Juni 1635; hans betänkande af d. U Aug. 
1635. H. S. H. 35, 28, 123, 140—46; 37, 148. Rädsprot. d. 17 
Aug. 8. å. 

^) Rådsprot. d. 10 o. 20 Okt. 1635; d. 5 o. 23 Jan. 1636: H. S. H. 37, 
148 ff. Kbr. till Nils Bielke m. fl. d. 8 Jan. 1636. R.reg. Kon- 
traktet dat. d. 25 Okt. 1635 finnes i Ox. saml. 

3) Jfr kmrprot. d. 21 Jan. 1636; d. 1 Jan. 1637 lågo blott 2,400 skepprd 
i Amsterdam. 

♦) Rådsprot. d. 11 Sept.,'d. 4, 10, 13, 16 o. 21 Nov. 1635. Riksdags- 

besl. 1635 § 5. 
■*) Kbr. till rådsherrar o. andre d. 8 o. 9 Jan., till landshöfdingar o. 
biskopar d. 14 Mars 1636 m. fl. Kbr. till marsken d. 2, 12 o. 23 
Jan. 1636, till kopparbergsmännen d. 30 Mars o. 15 Juni s. å.: Rreg. 



247 

Henriksson måste med regeringens begifvande åter tillgripa 
dexx förderfliga kopparmyntningen för att kunna bekosta det 
första inköpet: de förmådde ändock icke »foumera» berget 
me<l penningar, grufvans tillstånd var sämre än någonsin, 
det holländska kompagniet dröjde att uppfylla sina förbin- 
delser och ville ej ansvara för Erik Larssons Vie i bolaget. 
iEZanslern uttalade i Okt. den önskan, att kompagniet aldrig 
blifvit slutet ^). Ändtligen stadgades kompagniet genom 
rådslaget af d. 14 Dec. 1636, genom hvilket hvarje koUegii- 
cHef utfäste sig att anskaffa 12,000 r:dr, öfverståthållaren 
ixiom hufvudstaden 20,000 o. s. v., äfvensom kronan skulle 
af det gamla kopparkompagnietp kapital årligen insätta i 
det nya 20,000 r:dr. Privilegierna öfversågos: utom koppar- 
tullen (12 r:dr å skeppid) skulle såsom »recognition» erläg- 
gas vid ankomsten till sjöstaden 2 öre och vid utför- 
seln 1 r:dr för hvarje skepprd går- och plåtkoppar, hälften 
mindre för arbetad koppar. För gärningen af kompagniets 
koppar inköptes och iordningställdes Avestad, ett företag 
som bidrog att försämra affärerna^). 

Det sålunda inrättade kompagniet kunde oaktadt allt 
nit hos direktorerna aldrig komma i riktig gång eller i god 
ordning. Bergsmännen klagade redan 1637, att det icke 
uppfyllde sina förbindelser mot dem •^), och regeringen må- 
ste snart göra eftergifter i afseende på kompagniets skyl- 
digheter. Då man från början med detsamma äfven afsett 
myntväsendets förbättring, så var tvärtom kompagniets ställ- 
ning sådan, att kopparmyntningen blef det enda medlet till 
dess uppehållande: under året 1638 fingo direktorerna till 
runstycken utmynta inalles 3,700 skeppid koppar. Det 
hjelpte icke, att regeringen samtidigt sökte genom en ny 
utmyntningsgrund förbättra kopparmyntets kurs och före- 
komma dess stigande*). Sedan kompagniet med möda 

O Kådsprot. d. 11 Juni, 18 Aug., 20, 21 o. 25 Okt. 1636. Kbr. till P. 

Kruse d. 11 Juni. C. Bondes relation d. 21 Sept. 1636: Kmrreg. 
2) H. S. H. 33, 142 ff. Rådsprot. d. 26 Nov. 1636. 
^) K. resol. till kopparbergsmännen d. 5 Juni o. d. 21 Juli 1637. R.reg. 
*) Kbr. till P. Kruse d. 10 Febr., d. 3 Okt. o. d. 6 Dec. 1638. R.reg. 

Ordidng f. kopparmyntningen d. 13 Febr. s. å. Stiernman. 



248 

slipat sig fram de tre åren och sedan dess förnämste ledare 
Rosenstjema aflidit Nov. 1638, beslöts på delegames begä- 
ran dess upplösning, och handeln frigafs åter från och med 
d. 1 Jan. 1639. Nu återstod att, utreda affärerna och inlösa, 
aktierna. Öfverlupen af participanterna ålade regeringen 
Nov. 1639 den qvarlefvande direktorn att klarera sina rä- 
kenskaper. Uppgörelsen försvårades, då vexlar som ut- 
gåfvos på det holländska bolaget protesterades: detta, 
innehöll nemligen V^ af det hela, d. v. s. ungefär 60,000 
r:dr, såsom säkerhet för sina fordringar hos kronan *). Nu 
måste regeringen öfvertaga dessa medel, hvilka skulle hos 
kronan innestä mot 7 proc, och enligt rådslaget om frälse- 
köpen d. 15 Maj 1641 skulle participanterna i det nya lik- 
som i det gamla kopparkorapagniet af kronan godtgöras 
med gods '^). På detta sätt afkortades under förmyndare- 
tiden af gamla kompagniets fordringar 161,257, af det nyas 
38,997 r:dr, så att vid denna tids slut återstodo 91,319 i det 
gamla och 26,037 r:dr i det nya kopparkompagniet, kapital 
och ränta. Vid samma tid voro kronans gamla och besvär- 
liga skulder i Holland till största delen inbetaide ^). 

Vid kopparberget, som nu åter fått handeln frigifven 
mot en afgift af hvart 4:de skepprd i koppartull *), började 
snart den vanliga klagovisan: hvarföre regeringen, intilldess 
handeln kommit i gång, utom andra förmåner beviljade 
utmyntning af hvart 4:de skepp:d, sedan afrad och tull af- 
gått. Då kronan sjelf äfven begagnade samma utväg att 
tillgodogöra kopparen samt ofta medgaf enskilde denna för- 
mån, så öfversvämmades landet åter med kopparmynt, kursen 
steg ända till 17 å 18 mk, och regeringen måste 1643 åter 

') Kbr. till flera landshöfd. o. till borgersk. i Stockholm d. 6 Dec. 
1638, till Cl. Fleming d. 6 Nov. 1639, till borgm. Jöns Hindersson 
af s. d., öpp. manebref f. kopparkomp. d. 16 Mars 1640. E..reg. 
Rådsprot. d. 27 Jan. 1640. 

2) Rådsprot. d. 3 Dec. 1640 o. H. S. H. 21, s. 131. 

3) K. resol. ang. redakt. verket d. 23 Juni 1688. Rikshufvudboken f. 
^1644. Det gamla komp:s ränta nedsattes 1641 till 10 proc. 

*) Kronans inkomst af St. kopparberget utgiorde i afrads- och tull- 
koppar 1642: 4,116 skepprd. Härtill kom den förhöjda exporttullen 
på kopparen. 



249 

nedsätta myntet efter »det gemena loppet», denna gång från 
12 till 15 mk (eller från 3 till 3% d. k.m.) »). I allmänna 
rörelsen var 16 mk det vanliga, hvarvid det ock förblef : ett 
förhållande, som bevisar en växande stadga inom penninge- 
väsendet och ett stort framsteg sedan Gustaf Adolfs tid. 
Den starka koppartillverkningen föranledde vid denna tid 
för första gången det försök att tillgodogöra kopparen på 
en gång såsom mynt och vara, med undvikande af den 
stora myntningskostnaden vid småmynt, som kallas plåt- 
myntning. Enligt kontrakt af Jan. 1644 utmyntades under 
detta år några tusen skepp:d koppar till plåtar. Detta 
skedde vid det af kopparbergslagen 1641 inköpta Avestad, 
dit både gåmingen och (från 1644) myntningen af all 
koppar flyttades från Säter-). 

Afven silfvermyntets kurs hade samtidigt stigit, ehuru 
mindre än kopparmyntets. Det hade nemligen försämrats 
genom kungl. förordningar af 1634 och 1635, för att den 
stora bristen på mynt lättare skulle afhjelpas. I samma af- 
sigt erbjöd regeringen 1635 åt städerna Stockholm, Göte- 
borg, Abo och Norrköping mynträtt, en rätt som tillkom 
de två förstnämnda på grund af privilegierna, men som 
blott af Göteborg kom att utöfvas och det allenast till 1636^). 
Följden af försämringen blef naturligen, att kursen steg, till 
7 och 7 Vi mk på r:drn. En ny myntordning utarbetades 
derföre 1641 af kanslern, men blef efter öfverläggning med 
de förnämsta köpmän delvis inställd. Först d. 24 Mars 1643 
utfärdades hon, efter en /ny rådplägning och med vissa för- 
ändringar *). 

Vi hafva med någon utförlighet framställt kopparhan- 
delns och kopparmyntningens historia under denna tid, dels 

») K. förordn. d. 24 Mars 1643: Stiemman. Rådsprot. d. 13 Okt. 1643. 
Kbr. till alle landshöfd. d. 27 Mars s. ä. Rreg. 

2) Kmm till landsh. J. Berndes d. 27 Juni 1643 o. Kbr. till dens. d. 
13 Sept. 1644. Kmm till M. Kock d. 25 Sept. 1643. Jfr dock 
Stiernstedt om kopparmyntningen ss. 15 ff. 19, 120 ff. 

3) Myntordn. f. M. Kock d. 12 Mars 1634, f. Stockholm och Göteborg 
d. 27 April s. å. Stiemman. Rådsprot. d. 25 Mars 1635. K. res. 
på magistratens i Göteborg punkter d. 26 Aug. 1636. R.reg. 

*) Rådsprot. d. 23 o. 30 Mars 1641, d. 10, 13. 14, 17, 18 Mars 1643. 



250 

emedan dessa länge ansågos utgöra kronans förnämsta och 
reellaste inkomstkälla, dels för att dermed hafra skildrat 
ett karakteristiskt drag hos det rådande finansiella systemet 
och följderna deraf för det allmänna och enskilda lif^et. 
Ehuru man fortfarande lät kronan för egen räkning deltaga 
i mindre handelsaffärer ^), så hade dock erfarenheten lärt 
de styrande att afhålla sig från alla större företag af denna 
art: kanslern yttrade 1636 den åsigt, att kronan hvarken 
borde sysselsätta sig med bergsbruk eller handelsrörelse, 
utan öfverlemna bådadera åt den enskilda företagsamheten 2). 
Ledd af denna sunda grundsats började snart regeringen» 
verksamhet för industri och handel att framkalla en blbm- 
string, hvartill de föregående tiderna saknade motstycken. 
Det är till denna sida af den inre förvaltningen vi nu skola 
vända oss. 



*) Så 1637 en vapenexport till Holland, 1641 handel på Portugal (då 
reger. sjelf satte pris på de hemförda varorna) o. s. v. Kbr. till 
C. Bonde d. 9 Juli 1631 Rådsprot. d. 12 Maj 1642. 

^) Kmrprot. d. 6 Sept. 1636: undersåtarne skrämdes genom kronans 
inblandning, ty »det vore intet godt plocka kirsebär med stora 
herrar». 



251 



FJERDE KAPITLET. 

Den inre fdrvaltningens tillstånd. IL 
Kommunikationsanstalter. — Näriiigar. ^ Industri. — Handel. 

Vi hafva hittills sysselsatt oss med de sidor af sam- 
hällslifyet, som äro af rent politisk natur och utgöra de 
närmaste föremålen för statsmaktens och styrelsens organer. 
Ännu återstår det vigtiga och vidsträckta område deraf, der 
det egentliga kulturarbetet försiggår, der samfundslifvet3 
ädlaste frukter mogna under statens hägn och omvårdnad. 
Det var under här behandlade tidehvarf, som kulturens 
brodd först började skjuta växt i den svenska jorden: och 
det blef en följd såväl af hennes egen hjelpbehöfvande svag- 
het som af tidens anda, att odlingen ställdes under statens 
stränga uppsigt och förmynderskap. Detta kunde icke alltid 
utfalla till hennes sanna bästa och skulle naturligen stundom 
framdrifva en konstlad växtlighet, som utsög jordmånen till 
det sjelfständiga lifvets förfång; men äfven med detta lyte 
har utvecklingen gjort stora verkliga framsteg, derföre att 
hon nu mer än förut och efteråt fick arbeta under infly- 
tande af en bestämd sammanhängande plan, af storartade 
impulser och fingervisningar från högsta makten samt under 
den kärleksfulla tillsynen af ett praktiskt och klart stats- 
mannaöga, hvars blick ofta genomträngde de dimmor, som 
tidens fördomar utbredt öfver detta område. 

Det första grundvilkoret för allt slags odling är berö- 
ring och gemenskap mellan menniskor: vi vända oss derföre 
i första rummet till allt hvad som underlättar och befrämjar 
denna, eller till kommunikationsanstaltema. Ingen tid med 
undantag af vår egen har gjort så mycket för dessas för- 
bättring, som den ifrågavarande. Vi skola närmare betrakta 
de tre förnämsta arterna deraf, vägar och skjutsväsende, 
postinrättning och kanaler. 



252 

Hvad föret samfärdseln med grannarne beträflfar utefter 
de långa landgränserna, så var intresset alldeles motsatt åt 
vestra och östra sidan. Mot danska och norska gränserna 
försvårade man gemenskapen, att icke rörelsen skulle draga 
fiig till de danska städerna och tuUen försnillas. Om vä- 
gsrae från Småland åt gränsen skref regeringen 1641 : »vi 
såge helst om de låge öde och alldeles obrukade», och åt 
norska sidan lät man igenhugga och ödelägga alla bivägar, 
upprätta en mängd gränstullar, postera strandsittare vid 
Göta elf o. s. v. Ofta hände dock, att folk hoptals trängde 
^ig genom med vapen i hand^). Tvärtom sökte man för- 
bättra vägame genom de stora ödemarker, som utbredde 
sig vid ryska gränsen, i afsigt att locka rjssarnes handel 
åt Östersjön. 

Gustaf Adolfs stora väganläggningsplaner fullföljdes 
med ifver: de förnämsta vägar ^ som denna tid uppröjdes 
eller nyanlades, voro vägarne från Wermland till Wester- 
götland och Nerike, från Wenern och Hjelmaren inåt bergs- 
lagen i Wermland och Westmanland, från det inre Små- 
land åt Kalmar samt den norrländska strandvägen, hvilken 
fortsattes till Piteå, hvarifrån en biväg röjdes uppåt lapp- 
markerna. Letstigen fullbordades och försågs med taverner: 
Tidevägen förbättrades 2). De flesta vägarne voro i dåligt 
skick och ej beräknade för bättre åkdon: ehuru förordningen 
af 1636 ålägger gästgifvare att hålla vagnar och kärror, 
färdades man mest till häst. Ambassadören D'Avaux får- 
dades med sitt följe den långa vägen från Kalmar till Stock- 
holm i Dec. månad 1634 till häst: resan, som gick öfver 
Linköping och Norrköping, medtog inberäknadt hvilodagame 
20 dygn. Man sökte derföre såvidt möjligt anordna resor, 
allmänna möten m. m. under vintertiden. 



^) Instr. f. insp. öfver gränstull. i Wermland P. Flygge d. 18 April 
1638. Kbr. till B. Bagge d. 29 Mars 1641: Kreg. Kmrn till Joh. 
Hindersson d. 7 Okt. 1642, till Ivar Nilsson d. 6 Juli 1643: Kmrreg. 
£n ny ordning för gränstullen utfärdades d. 31 Maj 1639: Stiernman. 

2) Kbr. till 01. Stake o. Gust. Lejonhufvud d. 28 Sept. 1640, till B. 
Bagge d. 29 Mars 1641: R.reg. Kmrn till St. Mörner d. 25 April 
1638, till G. Lejonhufvud d. 11 April 1640: Kmrreg. H. S. H. 26, 272. 



253 

Ännu sämre var det sörjdt för resandes befordring ocb 
förplägning. Ordentliga gäatgifverier funnos, äfven å de 
stora stråkvägame och i städerna, blott på få ställen: fri- 
skjutsen var derföre ofta den enda utvägen att komma fort,. 
så att de flesta resande af hvad slag som helst med lock 
eller pock skaffade sig fri »fordenskap» af de dertill för- 
ordnade läns- och fjerdingsmännen. Detta besvär var, lik- 
som för allmogen ett af de mest betungande, så äfven ett 
af de svåraste att ordna till allmän belåtenhet: det var 
också en stående riksdagsfråga under denna tid. Sedan 
rådet vid 1632 års begge möten förhandlat med adeln om 
taverners uppbyggande och en allmän skjutsfärdshjelp, ut- 
färdade kammaren i Dec. 1632 en befallning till flera ståt- 
hållare att vid de större vägame på afstånd af2V2 — IV2 Diil 
tillsätta gästgifvare och att tillhålla allmogen hjelpa till 
med nödiga byggnader. Detta återkallades straxt derpå för 
allmogens skull, men efter ständernas klagomål 1633 för- 
nyades befallningen, dock utan allmogens betungande, i för- 
ordningen d. 18 Dec. 1633, som tillika innehöll, att blott 
enkedrottningens, regeringens, kammarens och landshöfdin- 
games pass skulle gälla och att äfven de aflägset boende 
skulle ställa hållhästar till länsmännens förfogande'). Utan 
framgång förehades frågan åter vid riksdagen 1634 och 
mötet 1635: böndernas fruktan för en ny skatt och de öf- 
rigas likgiltighet omintetgjorde äfven det vidlyftiga förslag 
till skjutsfärdsordning, som efter en ny påminnelse från 
kanslern förelades ständerna vid 1635' ars riksdag 2). Det 
enda resultatet häraf blef, att landshöfdingarne befalldes 
hvar månad infordra och till regeringen insända ruUor öfver 
alla, som befordrats med friskjuts, och att söka disponera 
adel och andre till anläggande af taverner emot vissa för- 
måner och friheter, för hvilket ändamål ett särskildt regle- 
mente med taxa utfärdades ; allmogen borde »svåra försigte- 



') Rådsprot. d. 14 Febr. o. 28 Nov. 1632. Kmrn till 10 ståthäll. d. 7 
Dec. 1(J32: Kmrreg. Stiernman Ekon. st. 2, 21. H. S. H. 24, 254; 
26, 273. 

») Utdrag hos Tham a. st. 2, 194 ff. Jfr H. S. H. 25, 146. 



254 

ligen och discretement» öfvertalas till hjelp. Man lyckades 
förmå allniogen vid stora stråkvägen söder om Stockholm, 
i Sotholms och Svartlösa härader, att mot skjutsningsfrihet 
erlägga af hvarje hel gård 3 öre s.m. i veckan, hvilket 
såsom ett privilegium erbjöds alla*). Detta blef första ut- 
gångspunkten och föredömet till den vigtiga reformen, hvar- 
emot nja förhandlingar om saken vid 1636 års möte och 
1638 års riksdag blefvo utan följd. Kanslern förehöU efter 
hemkomsten sina medbröder, att deras egen motsträfvighet 
att för sina personer afstå friskjutsen mest motverkade sa- 
ken: Brahe och flera med honom tycktes anse det förne- 
drande för riksråd och landshöfdingar att betala sin skjuts. 
Man måste åtnöja sig med att efterhand upprätta gästgif- 
verier, hvilka 1638 försågos med nya privilegier och skydds- 
bref : de enda lagliga fripass skulle vara de från regeringen, 
kammaren, fältmarskalkame eller legaten i Tyskland-). Men 
vid godsafsöndringens tilltagande, då skjutsningsbesväret föll 
allt tyngre på ett ringa fåtal, måste en genomgripande åt- 
gärd vidtagas. Först afsade sig adeln 1640 sin fria riks- 
dagsbefordring, och vid mötet 1641 förmåddes adeln att 
tillstyrka en allmän skjutsfärdsgärd mot friskjutsens upp- 
häfvande, hvaremot presterna afstyrkte den nya skatten*). 
Huru derpå skjutsfärdspenningame under många svårigheter 
1642 genomdrefvos med 3 d. s.m. af hvarje hemman (hälf- 
ten af frälset och blott sätesgårdarne fria), är redan om- 
taladt. Nu anbefalldes landshöfdingame att förordna vissa I 
gästgifverier på 1—^4 milors afstånd, »eftersom de äre store 
eller små till», samt låta »aestimera» och anslå väglängderna i 



') Privilegiet af d. 22 Mars 1636. Ofvannämnda reglem. af d. 29 Jan. 
J636, förnyadt d. 27 Mars 1643, egentl. beräknadt för dessa hdr. 
kallas af Stiernman, ss. 41 o. 369, gästgifvareordning. Jfr kammarens 
fullm. för länsm. d. 21 April 1636 att uppbära skjutsfärdspenningar 
af häraderna. Kmrrcg. 

^) Rådsprot. d. 30 Juni, d. 6 o. 19 Juli 1636. Kbr. till alla landshöfd. 
d. 26 Febr. 1638. Stiernman a. st. ss. 99, 160. 

3) Reger:s propos., adelns första o. andra svar hos Tham 3, 164, 171. 
176. Kanslern hade 1636 alldeles afstyrkt hvarje skjutsfards- 
hjelp. 



255 

emellan dem ^). Detta fortgick till 1649, då skatten började 
Mtgå, Emellertid blef de nya gästhusens otillfredsställande 
skick tillfyllest intygadt af resande främlingar. 

Det var närmast friskjutsens olägenheter, som äfven 
bragte den svenska postinrättningen till verkställighet-). Se- 
dan några hithörande förslag (deribland en postordning af 
Axel Oxenstjerna sjelf) från Gustaf AdoKs tid måst tills 
vidare uppskjutas, hemsände kanslern hösten 1635 f. d. 
svenske postmästaren i Leipzig And. Wechel för att biträda 
vid en postinrättning i Sverige. Saken föredrogs samma 
höst för ständerna såsom en del af den föreslagna skjuts- 
färdsordningen, men efter vanligheten måste anstalten helt 
och hållet öfvertagas af regeringen, som d. 20 Febr. 1636 
utfilrdade kgl. förordningen om postbuden och i April s. å. 
lät henne träda i verket. Wechel blef inrättningens förste 
chef och kallas af regeringen generalpostmästare: hans ad- 
jutant Olof Jönsson anordnade 1636 de första kommunika- 
tionslinierna, en till Göteborg och en till Markaryd (vid 
danska gränsen), och följande åren två nya linier, en till 
st. kopparberget och en till Upsala och Gefle, som 1643 var 
utsträckt ända till Piteå ^). Sedan Wechel efter ett års 
förlopp aflidit, erhöll hans enka fullmakt såsom »postmästa- 
rinna», men den 1638 utnämnde generalriksschultzen fick 
öfverinseendet öfver posten liksom öfver andra kommunika- 
tionsanstalter. Han har dock i detta afseende ingenting an- 
nat uträttat än att han enligt regeringens befallning utsta- 
kade poststationerna för hela vägen från Stockholm kring 
Bottenhafvet till Abo och kring Finska viken till Narwa. 
Häraf synes dock blott linien från Wiborg öfver Tawaste- 
hus och Helsingfors till Abo s. å. blifvit färdig: från Abo 

1) Memor. f. alla landshöfd. d. 8 Mars o. Kbr. till d:o d:o d. 18 April 
1642. R.reg. Taxan var för en enkel häst 5 öre sommartid, 7 d:o 
eljest (i Stockholm 20 o. 24 öre) pr mil. 

2) Vi hänvisa i afseende på detta ämne till Bergfalk, om Sv. post- 
inrättningens uppkomst och utbildning: der vi hafva tillägg eller 
rättelser att göra, anföras särskildt källorna. 

*) Fullm. f. 01. Jönsson d. 7 Juni 1637: R.reg. Bergsamtets br. till 
bergm. Lybecker d. 24 Nov. 1637: Bergskoll. Bericht wegen An- 
steliung des Postwesens ^on hinnan Inorden um bis Åbo: Ox. saml. 



256 

fortsattes hon till Sverige öfver Åländska öame och firåii 
Helsingfors till Kewal med några postbåtar^). Från 164:2 
anordnades linien Wiborg — Ny en — Rewal, och 1644 den 
mellan Rewal och Riga-). Och vid danska krigets annal- 
kande, då södra vägen stängdes, iordningställdes den åter- 
stående sträckan mellan Piteå och Åbo, hvarefter således 
hela monarkien var omsluten med ett nät af postförbindel- 
ser'). Poötförbindelsen med kontinenten upprätthölls ge- 
nom svensk postmästare i Hamburg från 1635 och i Hel- 
singör sedan 1640, hvarjemte en postgång till sjös anord- 
nades meUan Stralsund och Sverige*). 

Postverket organiserades närmare från 1642, då Joh. 
Beyer utnämndes till generalpostmästare öfver hela monar- 
kien samt utrustades med vidsträcktare myndighet och be- 
stämd instruktion. De från Stockholm utgående 5 liniema 
uppehöUos fortfarande genom gående postbönder, hvilka 
från 1643 kontrollerades medelst anteckning å ett tryckt 
postpass, som medskickades', och genom postförvaltare i 
städerna, hvilka först åtnjöto i lön frihet från all borger- 
lig tunga, men efter klagomål af borgerskapet uppfördes 
å landtötaten ^). De uppburo äfven postportot för privata 
bref, h vilket i början varit lika för alla väglängder, men 
snart graderades genom taxa 1638 och 1643 (till Upsala 
och Telge minsta afgiften 1 öre, till Hamburg, Tomeå 



^) Fullm. f. g.r.schultzen d. 2 Juni o. Kbr. till gen.guv. i Finland s. d. 

o. d. 6 Sept: R.reg. Enl. densammes sedan inlemnade »Postrulla» 

utgjorde hela vägen 171' 2 n^il ™ed 54 stationer och erfordrade 14 

dagar: Ox. saml. 
2) K. res. till Ph. Scheiding d. 8 Juli 1637. Instr. f. Gust. Oxenstjema 

d. 28 Maj 1642. K. res. till Erik Gyllenstjerna d. 20 Sept. s. å. 

Kbr. till G. Oxenstjerna d. 30 Mars 1644. Kreg. 
^) Fullm. F. 01. Jönsson d. 29 Dec. 1643 att upprätta posten mellan 

Piteå o. Åbo samt visitera den fr. Åbo till Narwa. Kreg. 
♦) Kbr. till resid. Strömfeldt d. 2 Sept. 1637 att låta 2 kager continue. 

löpa af och an mellan Stralsuncf och Helsingör: de gingo under 

danska kriget till Öland enl. Kbr. till Joh. Liljeström d. 6 Jan. 

1644. R.reg. 
5) Fullm. f. gen.postmäst. d. 15 Okt. 1642. Instr. af d. 2 Jan. 1643. 

Öppet postpass af d. 30 Dec. 1642: R.reg. Staten för 1643. 



257 

och Kexholm 10, till Riga 18 öre) *). Brefbefordringen, i 
början genom ovanan oordentlig och långsam, stadgade sig 
småningom: hastigheten beräknades öfverhufvud till 2 tim- 
mar pä milen. 

Det var dock ej blott bref, som befordrades med po- 
sten. Då postväsendet framträdde i närmaste sammanhang 
med skjutsinrättningen, så vaknade tidigt tanken att med 
posten äfven kunna fortskaflfa resande, men det stannade 
vid förslaget. Men 1643 utsträcktes befordringen äfven till 
mindre saker och tulrnngar. Tidningsväsendet i Sverige, 
som härigenom egentligen kom i gång, leder sitt första 
upphof från Gustaf Adolfs kansliordning af 1626, hvilken 
(§ 23) anbefaller sekreteraren vid riksarkivet (tillika riks- 
historicus) att af trovärdiga rykten och korrespondenternas 
aviser om utländska saker »extrahera det bästa och märke- 
ligaste och det hvarje vecka trycka låta». Från denna 
källa förskrifva sig sannolikt de tryckta notisblad, som un- 
der titel af »Aviso och kort berättelse», »sannfärdig och 
grundlig berättelse», finnas utgifna under förra delen af 
1630-talet -). Eljest brukades ock, att till förekommande af . 
falska rykten meddela landshöfdingar och biskopar vigtiga 
tilldragelser, hvilka dessa sedan på tingen och i kyrkorna 
läto komma till allmänhetens kännedom. Men i anförda 
instruktion för generalpostmä^taren förpligtas han att skaffa 
sig korrespondenter på allehanda utrikes orter, och hvad 
märkeligt han från dem eller ur kansliet inhemtar, »derutur 
skall han på vårt svenska tungomål låta formera och trycka 
korta extracter och dem sedan till postförvaltarne förskicka 
att spargeras under K. M:s undersåter». Icke blott politi- 
ska, utan äfven kommerciellå notiser skulle meddelas. Nu 
utkommo i början af 1644 de tryckta extraktskrifvelser 
(hvaribland några redan numererade), hvilka från 1645 ut- 



*) Förekommer tidigast i ett projekt till en Special förordning om 

breftaxen i Ox. saml., som synes vara från 16ä7. 
2) Se bland »Kongl. Placater m. m. 1538—1647»; Ups. bibi. 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. 17 



258 

gåfvos regelbundet med 53 numror under namn af »ordina- 
rie poBttidender» *). 

Det förtjenar anm&rkas, att, under det postväsendet i 
andra lånder hufvudsakligen användes som inkomstkälla för 
staten eller öfverlemnades åt enskild snikenhet, betraktades 
det i Sverige ur en ufvervägande statsekonomisk och na- 
tionell synpunkt. Det kostade, utan att bereda staten någon 
direkt inkomst. På samma upphöjda sätt betraktades äfven 
de vidlyftiga förslag till vattenkommunikationbr och kana- 
ler^ som af förmyndareregeringen bragtes å bane dels såsom 
arf från föregående styrelse, dels såsom sjelfständiga *'^). På 
detta som på andra områden har Axel Oxenstjerna bragt i 
system och utvidgat hvad företrädarne inledt och påbegynt. 
Men äfven för honom stannade det ofta, i följd af tidens 
oro och bristande medel, vid stora ansatser och framtids- 
planer. Det är ett visst storartadt förslagsmakeri, som ge- 
nomgår hela denna tid, i det inre som det yttre: man 
glömde i det förra som i det senare stundom att taga 
krafterna med i räkningen.. Liksom man i postväsendet 
tänkte begynna med ridande poster å tio korrespondens- 
linier, så ville man här i ett slag förbinda alla Sveriges 
större vattendrag genom ett sammanhängande kanalsystem: 
byggmästare och arbetsfolk införskaffades från Holland, 
vidsträckta undersökningar företogos, ett slussbyggarerege- 
mente på 1000 man skulle värfvas o. s. v. Det var ej blott 
den inre rörelsen som skulle befrämjas: i planen ingick äf- 
ven att kunna för verldshandeln öppna en ny förbindelse 
mellan Östersjön och Kattegat, ett intresse som dock för- 
minskades efter freden 1645. Hvad som bragtes till full- 
bordan, var i första rummet Hjelmare kanal, som påbegynd 
1629 öppnades 1640 och derpå småningom förbättrades: 
han beskrifves af kanslern såsom varande »intet slätt eller 



*) En samling af dessa finnes å Ups. bibi. Storleken af dessa blad 
år ungefår V« af de n. v. Post- och Inrikes tidn. På hela årgån- 
gen prenumererades med 1 ridr, enl. Taxa der Avisen derer man in 
dem kön. Posthause zu Stockholm mächtig sein känn: Ox. saml. 

2) Vi hänvisa ans. kanalväsendet till StyfFe Om Sveriges kanalbygg- 
nader: blott vid tillägg anföras särskilda källor. 



259 

ringa verk», allenast för smal (slussarne blott 10 alnar i 
bredd) ^): vidare slussen vid Söderström i Stockholm samt 
Liilla Edets sluss (ombyggd) 1642. 

De öfriga kanalarbeten, slussbyggningar och ström- 
rensningar, som dels påbegyntes, dels undersöktes eller blott 
påtänktes, voro följande: 

1. Förbindelse mellan Wettern och Wenem, hvaröfver 
en ritning uppgjordes år 1635 genom en landtmätare och som 
1637 ånyo nogare undersöktes af Carl Bonde med biträde 
af två ingeniörer. Segelleden borde från Mariestad följa 
Tidan uppefter genom Östen och medelst kanal ledas in i 
Wiken och Wettern. 

2. I sammanhang härmed fullbordades 1637 af C. 
Bonde en tidigare påbegynd undersökning af den föreslagna 
kommunikationen mellan Wettern och Hjelmaren. Afväg- 
ningen gaf vid handen, att linien borde ledas från Wettern 
genom Tisaren och Mosjön fram till Örebro. Arbetet skulle 
följande vår taga sin början^). 

3. Ar 1641 sände regeringen en holländare att under- 
^öka, den af Gustaf Adolf påtänkta segelleden mellan Norr- 
köping och Wettern, såsom varande »en profiterlig ting för 
hela landet», samt på samma gång tillse, om en sluss kunde 
inrättas vid Södertelge. 

4. Till Göta elfs kanalisering gjorde man begynnelse 
genom att 1635 afmäta trakten omkring Trollhättan. Fruk- 
ten af kanslerns besök 1639 blef ombyggningen af liilla 
Edets sluss: fullbordandet af Carlsgraf beslöts, men verk- 
ställdes ej. För att undvika norska gränsen och Bohus 
fästning undersökte man 1638 möjligheten att komma från 
Wenem genom Dettern ned till Anten och Mjörn och se- 
dan utefter Säfve-ån fram till elfven. 

5. För att skaffa jernbergslagen i Wermland och West- 
manland kommunikationer förehade man flere planer. Så 



') Rådsprot. d. 4 Maj 1637: jfr R.reg. f. d. 31 Juli 1633. Bondes 

memor. öfver sin förvaltning 1643: Ox. saml. 
^) Jfr äfven C. Bondes memor. till kanslern med Salvius 1635 och 

br. till kånsl. d. 14 Maj 1637: Ox. saml. 



260 

har skattmäfltaren 1639 sjelf och genom landtmätare under— 
Bökt möjligheten att från sjön Daglösen, der Filipstad ligger^ 
draga en segelled antingen öfver Östersjön eller of ver Lung- 
sjön ned i Ojevettern och vidare ut i Wenern. Lägenheten 
befanns särdeles gynnsam härför*). Samma år gjordes för- 
beredelser till att skaffa Nora och Lindes bergslag kona— 
munikation med Örebro genom att gräfva en kanal från 
Järla-ån in i sjön Lången -). 

6. Bland mindre betydande arbeten äro att nämna en 
slussbyggnad mellan Falun och sjön Runn, upprensning af 
Nänningesund i Boslagen och af Arboga-ån m. fl. 

7. För Finlapd och Östersjöprovinserna framkastades 
äfven stora planer, t. ex. kanalisering af Kumo elf, kanal 
mellan Saimen och Finska viken, mellan Pernau och 
Dorpat m. fl., men vi hafva ej funnit, att de ens blifvit un- 
dersökta '). 



Få regeringar hafva egnat en så oaflåtlig uppmärksam- 
het och så lifliga bemötianden åt näringslifvets utveckling 
som Gustaf Adolfs. Men man torde icke kunna neka, att 
resultaten föga motsvarade den använda mödan: tillståndet 
vid denna regerings slut var långt ifrån tillfredsställande. 
Så skrefs t. ex. 1630 af en medlem i interimsregeringen : 
»handeln ligger så godt som helt nere, och skall oförtöfvadt 
blifva så, att varor skola förbytas i varor och köpslagnin- 
garna förfalla»: kanslern kunde sjelf yttra 1633, att städerna 
vore »nu fast alldeles desolat och öde», och rådet erkände 
1636, att städerna gått mer tillbaka än framåt i välstånd. 
Det hette om hufvudstaden 1636 strax innan dess återupp- 
rättelse begynte, att staden är nu fast öde och uti ruin 



') Skattmästaren till kansl. d. 13 April 1639 jemte bifogad ritning o., 
instr. f. Thom. Christersson att afmäta lägenheten af d. 10 April 
s. å. Observata in itinere, koncept af kansl. Ox. saml. 

2) Memor. f. C. Bonde d. 15 April 1639, Kbr. till G. Lejonhufvud d. 
19 April 1639 o. 27 Juni 1640: K.reg. 

3) Rådsprot. d. 9 April 1644. K. resol. till B. Oxenstierna d. 10 Jan. 
1638: R.reg. 



261 

l>ragt vorden och att det för borgerskapet skulle falla sig 
odrägligt utgöra en kontribution af 5,000 d. s.m. Krediten 
i landet var så förfallen, att man fordrade i pant för lån 
fyra gånger så mycket som summan'). Allt detta berodde 
till en god del på de svåra tiderna, men den handels- och 
finans-politik, som konungen så planmässigt och i vissa fall 
med framgång fullföljt, utföll ej alltid gynnsamt för den 
allmänna rörelsen. Den stränga prohibitiva reglementerin- 
gen och kronans störande inblandning med monopoler, täta 
exportförbud, beslag på fartyg och kapitaler m. m. hade 
naédfört en allmän osäkerhet i handel och vandel, handels- 
ordinantien af 1617 visade sig snart otjenlig, lilla tullen 
Btäckte den inre rörelsen, kopparkompagniet medförde för- 
virring i mynt- och kreditväsendet och i kronans affärer, 
och skeppskompagniet medtog städernas sista krafter, salt- 
licenten af 1630 (importtull) hade medfört saltbrist och 
fiskeriernas aftagande, spannmålslicenten af 1631 (exporttull) 
var menlig för åkerbruket o. s. v. Det är visst, att Axel 
Oxenstjerna, ledd af denna erfarenhet, allt ifrån sin vi- 
stelse i de af många nationer isynnerhet holländare besökta 
preussiska städerna började afvika från Gustaf Adolfs eko- 
nomiska grundsatser, icke utan konungens misshag: i be- 
tänkandejt öfver kopparen af d. 30 April 1630 säger han 
rent ut, »att all trafik, som antingen i kronans namn anta- 
ges eller ock dirigeras inrikes i kompagnier, är mer skadlig 
än gagnelig» -). Efter konungens död ville han af vördnad 
för dennes minne ej för hastigt göra någon ändring med 
kopparhandeln, men förberedde som vi sett småningom en 
dylik. Dcrjemte har han i det ofta omtalade memor. af d. 
S Okt. 1633 framlagt sitt program i statsekonomiska ämnen, 
närmare utveckladt i följande skrifvelser. Grundtankarne 



») Gabr. .G:son Oxenstjerna till kansl. 1630: Ox. saml. H. S. H. 26, 
269. Öppet br. f. Stockholms stad d. 17 Mars 163G: R.reg. Rådsprot. 
d. 18 Febr. o 17 Maj 1636. Lagerström Stockholms Ordin. 1, s. 49. 

^) Om detta betänk, berättar Gabr. G:son för sin bror i br. af d. 16 
Maj 1630, att »min broders consilium om kopparhandeln till H. M. 
hafver intet varit synnerligen acceptabelt, ty man gerna vill hafva 
fingren i all sådd». I slutet tillägges: »trade has Vulcano». Ox. saml. 



262 

Toro, att söka upphjelpa de förfallna städerna, särskildt 
Stockholm, genom förbättrande af deras sociala och kom- 
munala ställning, att lindra handelsoi^dinantiens förtryck^ 
att i hufvudstaden anställa frimarknader samt utvidga ut— 
länningames friheter, att mildra skråtvånget, att afskaffa 
tullarrenden, alla tullfriheter samt det onödiga spioneriet 
öfrrer sjöfarten, men inskränka stapelrätten, att afskaffa de 
täta handelsförbud, som af myndigheterna brukade utfärdas^ 
att förbättra krediten och underlätta rörelsen genom ett 
omslag, en lånebank samt ett ordnadt myntväsen ^). På 
grundvalen af dessa råd hade regeringen redan före kan- 
slerns återkomst vidtagit flera nyttiga åtgärder, och från 
1636 blef som vi sett näringslifvet föremål för en genom- 
gående revision i ofvannämnda riktning. 

Från denna tid finnas bevarade i rådsprotokoll och 
kongl. bref en mängd uttalanden af Axel Oxenstjema, som 
ådagalägga en klar insigt af handelns natur och väsende 
och berättiga honom till ett framstående rum på detta om- 
råde. Se här några af de mest talande exemplen 1 Då 
magistraten i Riga 1638 upprättade ett privilegieradt kom- 
pagni för exporten af hampa, för att utestänga hoUändame^ 
kunde regeringen ej förmås att stadfästa det, utan varnade 
allvarligt: »eftersom commerciema af den natur och egen- 
skap äre, att der som de skole florera och handel och van- 
del hafva sin tillbörliga gång, måste sådant ske genom frihet 
och inställande af allt det som deras lopp kan hindra, och 
der än genom handelns restringerande något stode att vinna 
i begynnelsen, skall sådant dock intet bestånd kunna hafva^ 
utan bör magistraten arbeta på stadens uppkomst icke med 
tvång, bud eller förbud utan consilio.» Kompagniet fram- 
kallade också ej blott förtryck, split, underslef, utan ock 
handelns aftagande, och sedan regeringen i en ny skrif- 
velse 1643 ånyo yttrat sitt misshag, upplöstes kompagniet 
s. å.2) Likaledes då 1640 — 41 städerna Dorpat och Rewal 

O Se isynn. H. S. H. 26, 263 ff.; 37, 181 ff. 

2) Kbr. till borgm. o. råd i Riga d. 17 April 1638 o. d. 30 Jan. 1643; 
till gen.guv. B. Oxenstjema d. 7 April 1641 o. d. 3 Juni 1643: R.reg. 



263 

hvar för sig begärde privilegium på den ryska handeln, så 
svarades, att »consilia i handeln numer intet på lika sätt 
som fordomdags äre till att föra, och att sådane städer gått 
for fall, som mera strängt på sina rätter och ordningar, än 
kömmerciernes rätte natur kunnat tåla»*). Vid frågan om 
exportförbud för råhudar 1641 till förmån för karduans- 
niakame förklarades, »att sådana monopoler föda mer skada 
än nytta af sig»: de vore ett medel att förderfva land och 
städer. Då magistraten i Stockholm 1641 föreslog för- 
bud mot införsel och förbrukning af lyxvaror, för att, som 
det den tiden hette, »sänka retouren», d. v. s. jemna han- 
delsbalansen, så förmente kanslern detta »icke vara högt 
att akta, emedan vi nu gå dermed om att civilisera vår 
nation och loeka handeln in till oss» ^). 

Man besinne, att dylika frisinnade åsigter framträdde 
på en tid, då näringstvånget, om också ej ännu utbildadt 
till system, dock såsom gängse styrelsemaxim hörde till 
statskonstens grundreglor: man besinne, att dessa grund- 
satser ännu den dag som är långtifrån allestädes äro 
godkända och tillämpade! Man får dock ej heller af an- 
förda yttranden draga den slutsatsen, att Axel Oxenstjema 
i allo och^afgjordt var en vän af fri näringslagstiftning: de 
allmänna sanningarna gestaltade sig i praktiken ofta annor- 
lunda. Först och främst ihågkomme man, att kanslern var 
en praktisk statsman, som vant sig att iakttaga och följa 
mångfalden af växlande yttre förhållanden, och att han icke 
på en gång kunde bryta med grundsatser, som voro fast 
rotade både i allmänna föreställningssättet och i lagstiftnin- 
gen. Vidare är det gifvet, att Axel Oxenstjerna ej kunde 
helt och hållet frigöra sig från tidehvarfvets herrskande 
idéer — redan det är något stort att hafva deribland utvalt 
det bästa, att hafva begagnat detta sjelfständigt och på ett 

Ang. kompagniet se vidare hos Richter Gesch. d. deutschen Ostsee- 

provinzen II, 2, s. 258 ff. 
O K. res. till Dorpt d. 17 Okt. 1640, till borgm. o. råd i Refvel d. 31 

Aug. 1641: R.reg. 
^) K. res. för collegio commerciorum i Göteborg d. 4 Mars 1641. 

Rädsprot. d. 30 Mars o. 19 Maj s. ä. 



264 

sätt, som gaf ett länge oupphunnet mönster för kommande 
tider och som i vissa fall profetiskt förebådade det rätta. — 
Af samtidens näringslagstiftningar har den holländska ut- 
öfvat det största inflytandet på Axel Oxenstjemas ekono- 
miska politik. Han stod i nära förbindelse med författaren 
till Mare liberum H. Grotius, holländaren P. Spiring åtnjöt 
hans oinskränkta förtroende i dylika ämnen. hoUändame 
v. der Linde och De Geer voro Sveriges förnämsta köp- 
män och handelsagenter, den berömde statsekonomen Gras- 
winckel var anställd som Sveriges advokat i Holiand o. s. v. 
Om Hollands och särskildt staden Amsterdams handelspoli- 
tik*) påminner t. ex. hans nitälskan för den internationella 
handelns stadga och frihet, hans obenägenhet för export- och 
importförbud samt för monopoler och kompagnier, h vilka 
han icke såsom föregående och efterföljande statsmän be- 
gagnade för alla möjliga näringsgrenar och handelsföretag, 
utan blott för sådana, som ej förut funnos, men borde fram- 
kallas, eller ock skulle uppryckas ur förfall. Hans största 
förtjenst var dock den konseqvens och fasta ordning, som 
nu efterträdde de täta kastningarna i handelslagstiftningen: 
han kunde ej lida »den ostadighet och idkeliga förändring, 
som med bud och förbud uti handel och vandel sig hafver 
tilldragit i förrige tider» '^). I detta hänseende stod han långt 
framom sina samtida, han var häri en förelöpare till Crom- 
well och Colbert. Om den store franske statsmannen på- 
minna ock andra drag hos Oxenstjernas tullagstiftning, då 
deremot Colberts småaktiga reglementerande, hans inqvisi- 
toriska uppsigt öfver rörelsen, hans spärrningssystem mot 
främmande nationer ej återfinnas hos Oxenstjerna. För 
öfrigt har Oxenstjerna det gemensamt med öfriga statsmän 
intill senare tider, att för honom ingen tanke fanns på kon- 
sumenternas intresse: det var produktionens och handelns 
fördelar, som bestämde hans uppfattning. 

Men här som annorstädes måste ofta alla andra intres- 
sen gifva vika för det finansiella, kronans tryckande penning- 

^) Ang. denna se Laspeyres, Gesch. d. volkwirth. Ansch. d. Niederländer. 
2) Rådsprot. d. 27 Okt. 1636. H. S. H. 30, 58. 



266 

>^liof ingrep störande och nödgade ofta till uppenbart oför- 
iTiitiga åtgärder. Sådane voro t. ex. lifentutpressningama 
>oli den förderfliga lilla tullen, hvars skadlighet tillräckligt 
Lxitygades af erfarenheten. Det gäller härom, hvad Geijer 
jrttrar, att detta var »en tid af stora lif vande idéer, men på 
3£Linina gång en tid under våldsamt tvingande omständig- 
hieter: idéemas verksamhet qväfdes, omständighetemas myn- 
fiighet förblef — och gällde slutligen för vishet». Så mycket 
större och beundransvärdare är förtjensten att oaktadt detta 
Aråldsamma tvång hafva ordnat näringsförhållandena ej ur 
en uteslutande finansiell, utan en tillika nationalekonomisk 
synpunkt. 

Om Oxenstjerna i afseende på den yttre handeln mest 
betonade friheten^ så har han deremot inom den inre rörel- 
sen företrädesvis tillämpat ordningens grundsats. I den förra 
berodde Sverige af utlänningen, som derföre ej skulle af-^ 
fikräckas: den senare åter, svag och hjelplös som hao. var, 
borde genom ordning, om ock påtvingad, uppfostras till 
frihet. Från denna synpunkt utgingo alla dessa bemödan- 
den att noga skilja och strängt isärhålla alla näringsgrenar, 
stads- och landtm annanäringar, stapel- och uppstäder, handel 
och handtverk med alla deras »parteringar» och »societeter», 
hyttor och hamrar o. s. v., härifrån förskrifva sig äfven de 
hårdaste tvångsåtgärder, som kanslern tillåtit sig, de genom 
hvilka städerna gynnades på landets bekostnad. Man bör 
dock härvid icke förglömma, att arbetsfördelningens stora 
princip låg till grund äfven för dessa åtgärder, ehuru på 
ett ofullkomligt sätt tillämpad, i det regeringen med tvång 
sökte verkställa en arbetsfördelning, som måste göra sig 
sjelf för att blifva fruktbringande. En betydande och af- 
gjord vinst för den inre rörelsen låg deri, att kronan numer 
drog sig tillbaka för den enskilda företagsamheten. För- 
månen af en bankinrättning har dock kanslern förgäfves 
sökt bereda den växande rörelsen. Till ett dylikt företag 
uppmanades 1638 Riga, från hvilken stad Sverige sedan 
återbördade denna plan, och 1641 Stockholm. Då borger- 
skapet mest syntes 'befara, att regeringen skulle »slå sin 



266 

hand deri», ftllde kanslern det märkliga yttrandet, att tili 
garanti härför banken borde af samtlige riksens ständer pri- 
vilegieras ^). Det förslag till en »läne-bänk», som finnes 
bland kanslerns samlingar, är i flera afseenden märkvärdigt: 
banken, som äfven skulle vara ett slags sparbank, borcLe ^ 
privilegieras på adeln, inrymmas å riddarhuset och föreståe 
af ett riksråd, en af adel och en af Stockholms magistrat, 
alla stånd skulle deri insätta penningar på minst ett år mot 
8 proc, samt bekomma lån på minst V2 år mot 10 proc. 
samt pant eller borgen o. s. v. Det första kungl. privile- 
gium på en bank i Sverige meddelades några utlänningar 
1646, fast äfv^en detta blef utan frukt ^). — I afseende på 
mått, mål och vigt blef efter många fåfänga försök och kla- 
gomål en likformig ordning antagen vid 1638 års riksdag: 
för mått och mål lades Stockholms tunna till grund, i vigt 
skuUe vågskål begagnas i stället för pyndare och besman 
och rättas efler Örebro vigt. Borgerskapet hade önskat 
förblifva vid det gamla ^). 

Frågar man, hvilket inflytande det tyska kriget utöfvat 
på Sveriges näringslif, så var detta olika på olika områden. 
Det har utan tvifvel gifvit lyftning och fart åt industrien 
och handeln, i första rummet sådana grenar deraf, som just 
arbeta för kriget, t. ex. ammunitionstillverkning och skepps- 
byggeri. Handeln drog fördel af krigen genom Sveriges 
beherrskande af hela Tysklands norra kust med dess vig- 
tiga flodmynningar, genom de fördelaktiga handelsfördrag, 
hvartill kriget gaf anledning, och genom Sundets öppnande 
1645. Slutligen drogo sig en mängd arbetare, industriidkare 
och affärsmän med sin arbetsskicklighet och sina kapitaler 
från det af krig hemsökta mellersta Europa till Sverige, 



') Kbr. till borgm. o. råd i Riga d. 17 April 1638: R.reg. Rådsprot. 

d. 30 Mars 1641. 
^) Pri v. f. Balth. Gerbier, Syl v. v. Schwanenburg och J. F. Fortarolis 

att i Sverige inrätta lånebanker af d. 21 Mars 1646: Palmsch. i 

riksark. 
3) Fullm. f. Werdeyen H. Weiler d. 9 Mars 1636. Riksd.besl. 1638 

§ 7. Borgerskapets svar o. besvär 1638. Rådsprot. d. 24 Mars o. 

27 Nov. 1635. Kmrn till alla landshöfd. d. 21 April 1640. 



267 

o Ida. mottog dem med öppna armar och som härefter blef 

&:ir^x3aål för större uppmärksamhet af den europeiska han- 

l^X^-verlden. Den lifliga beröringen med kontinenten bidrog 

ldF\r^Ti att bryta den liknöjdhet, den brist på idoghet och 

P&xr^tagsamhet hos svenska nationen, hvaröfver kanslern ofta 

lsJ.£Lgar. »Vi kunde ock komma till förmögenhet, om Gud 

^ÄfVe vett och flit och idkesamhet och vi sloge oss från 

^Liryckenskap.» Men i så fall finge vi ej som hittills »ligga 

ocvli röka på landet, akta våra gärdsgårdar och dricka godt 

öX>:)5 utan vi måste rätt bruka det Indien, som Gud gifvit 

0^8^ i Sverige^). 

Deremot har kriget inverkat högst tryckande på allt 
l:x^ad bondenäring heter, emedan det borttog de bästa ar- 
Tz^etskraftema från allmogens jordbruk och betungade jorden 
xned nya skatter. Sålunda kunde det mindre åkerbruket 
föga gå framåt, oaktadt de enskilda åtgärder, som vidtogos 
i;ill dess förmån: landtmätarne ålades att undervisa allmogen 
1 att rätt häfda sin åker, från Holland införskrefvos perso- 
ner skickliga i att utdika sjöar och moraser o. s. v. Åker- 
bruket saknade ej i rådet sina målsmän emot det herrskande 
merkantila intresset: P. Brahe afrådde 1636 från att för 
mycket privilegiera städerna, »då är att befara vår stats 
ruin, som består mest på bondeståndet» -). På de stora 
frälsegodsen växte sädesproduktionen ansenligt, och spann- 
målsutförseln steg betydligt under inflytande af en stadgad 
och frisinnad lagstiftning; då före 1636 tilj och med lands- 
höfdingar och magistrater godtyckligt utfärdat förbud å 
spannmålsutförsel, så inträffade sådant efter denna tid blott 
en gång. Vidare borttogs spannmålslicenten, så att export- 
tullen nedsattes till omkr. ^/^ af det förra beloppet: Göte- 
borg åtnjöt till och med tullfrihet på säd. Också utgjorde 
utförseln 1640, då han stod högst, omkr. 127,000 t:or från 
Sverige och Finland (hvaraf mest korn, lika mycket hvete 



') Rådsprot. d. 16 Dec. 1635, d. 24 Jan. 1639 o. d. 23 Juli 1640. Kbr. 
till resid. P. Krusbjörn fl. 30 Okt. 1638: Rreg. Holländarne bru- 
kade säga, att svenskarne mjölkade oxarne, andra korna. 

2) Rådsprot. d. 17 Aug. 1^35 o. 5 Juli 1636. 



och råg) till ett kapitalvärde af 424,000 d. s.m., under ^e* 
22,500 tror infördes*). Medelpriset på t:a utgjorde sålundÄ 
3V3 d. s.m. eller något öfvqr 2 rrdr. På aflägsna orter ocfc 

i svåra tider betaides dock ända till dubbla beloppet. 

Trädgårdsodlingen var i sin linda: en generalinspektör ut- 
nämndes öfver alla kronans hithörande anstalter, vissa små- 
städer-uppmuntrades att härtill begagna sin donationsjord, 
och beslut fattades af ständerna 1642 om skydd för bä- 
rande träd 2). 

Ladugårdsskötseln ^ som hufvudsakligen drefs i Småland 
och Westergötland, led af boskapsskattens menliga inverkan, 
men lemnade det oaktadt icke obetydliga produkter till ut- 
försel =»). 

För fiskeriet hade man väntat en stor framtid, ifall salt- 
fijuderiet lyckats. Nu stannade detta näringsfång på cd 
temligen låg ståndpunkt. Från Holland sökte man skaffa 
kunniga personer i detta yrke: Göteborgs borgerskap upp- 
muntrades både att sjelfva idka fiske i Nordsjön och att 
öppna handel med de norska städerna. Ett handelskom- 
pagni för hvalfiskfångst vid Spetsbergen och tranhandel bil- 
dades af Sveriges resident i England och begärde svenska 
kronans oktroj *). 

För skogshushållningens och trävaruhandelns ordnande 
gjordes allvarliga bemödanden. Början gjordes vid 1638 
års riksdag, då saken föredrogs ständerna, hvilka dock både 
nu och sedermera gåfvo undvikande svar. Sedan regerin- 
gen 1638 begynt med att ordna jagtstaten, undersöktes sa- 
• ken närmare vid rundresan 1639. Det befanns, att skogarne, 
detta rikets »förnäma klenodium», i allmänhet voro »afhuggne 



^) Tull-listorna i Ox. saml. 

^) Fullm. f. J. L. Reise såsom gener.insp. öfver alla H M:s lust- och 

trädgårdar med alla karpe-, sraärlings- och andra fiskediken 0. 8. v. 

d. 10 Dec. 1634: Kmrreg. 
^) 1640: bock- och risbiter-skinn 5,718 decker, smör och talg nära 

4,000 tor, hast- och nötkreatur omkr^ 2,000 st. 
^) Memor. f. Wilh. Usselincx d. 11 .April 1643, d:o f. presid. Knip i 

Göteborg d. 24 Mars 1640, Kbr. an M. le Bion d. 26 Mars 1642 0. 

d. 15 Maj 1644: Sv. o. tyska regi^tr. ^ 



269 

oli. förödde, topparne stympade, rötterna förderfvade, så att 

ikSLXi. snart sagdt ej finner en ek eller bok, der förut fanns 

ko XI. skog»; »borgaren tillhandlar sig af bonden för en ringa 

>^n.n.ing ett stycke skog och nedhugger den promiscue, äf- 

rexx den han ej hinner begagna» o. s. v.^) För att höja 

ara^varorhas värde och spara skogarne hade man 1638 stegrat 

tullen på master tre- och fyradubbelt, nu förbjöds utskeppning^ 

a£ block, ett kompagni för trävaru-utförseln med vissa fri- 

tLOter och ett privilegieradt tjärubränneri upprättades 1640 

i Gröteborg, och städerna vid Wenern (Karlstad, Åmål, 

Brätte) uppmanades att bilda ett dylikt kompagni för den 

ixMce trävaruhandeln 2). Slutligen föreslogo ständerna ^1642 

^vdssa åtgärder till skogarnes vård samt begärde en särskild 

föxordning härom, som först 1647 utfärdades. — Exporten 

^vaxte på detta sätt icke obetydligt: af trävaror (mer än 

lialften gick från Göteborg) utskeppades 1640 31,100 tolfter 

bräder, 1,750 st. master, 2,075 famnar »bränneved» m. m. 

till ett värde af 109,000 d. s.m. Utförseln af tjära, beck 

(och trän) värderades s. å. till 251,000 d. % hvaraf 91,000 

ls:ommo på Wiborg ensamt. 

Det förslagsmakeri, som var ett utmärkande drag för 
denna tid i allmänhet, framträder på intet område så starkt 
som på bergahandteringens, I stället för att städse åberopa^ 
Sveriges fattigdom började man nu öfverskatta Sverige» 
inre tillgångar. Man hängaf sig åt nya föregiftia upptäck- 
ter med en naiv lättrogenhet, som till en stor del berodde 
på naturkunnighetens låga ståndpunkt: man hör ej tala» 
om annat än nya upptäckter af allehanda koppar-, silfver- 
och guldmalmstreck, ja till och med demanter och äkta 
perlor trodde man sig vara på spåren. Om det nyupp- 
täckta silfverstrecket i Piteå lappmark mente C. Bonde, att 
det skulle tlifva »det svenska Westindien, dem frommom 

») Kansl. till Cl. Fleming d. 15 April 1639. K. res. till flera härader 

i Småland d. 19 Febr. 1640: Kreg. Rådsprot. d. 21 Juni 1641. 
*) Mem. f. Knip d. 24 Mars 1640 o. d. 19 Juli 1642. Kbr. till magistr. 
i Göteborg d. 3 April liiO. K. res. till Karlstad o. Brätte d. 2^ 
, Febr. o. d. 11 Mars 1642. R.reg. 

3) 8,500 läster tjära och beck, 1,150 fat trän. 



270 

aå godt som konungens i Spanien»: från landshöfd. MöriMl 
i Norrland inberättades 1636 upptäckten af 4 nya koppiur- 
bruk, 2 silfverstreck, I svafvelberg samt »ett stort berg med 
svenska demanter, somliga som manshufvud, somliga tredub- 
belt större»: 1637 utskickade bergsamtet en proberare, som 
blott i Westergötland skulle undersöka ett guldmalmstreck, 
4 guldsandsstreck och ett demanteberg ^) o. s. v. Bergs- 
amtet tillsatte särskilda malmsökare: man uppmuntrade nja 
upptäckter, i det man 1637 mildrade det stränga regalet 
genom allmänt privilegium, att hvar och en egde sjelf be- 
hålla och bruka nya malmstreck samt åtnjuta sex frihetsår. 
Härtill kom den fart, som de många utländska kapitalen 
och arbetskrafterna måste gifva åt bergsnäringen, i det de 
företrädesvis riktade sig åt detta håll. Flera hundra bergs- 
folksfamiljer inflyttade från främmande land, dels från Tysk- 
land, der fältmarskalkarne i Lausitz och Harz anskaffade 
skickliga »bergseilar», dels från de wallonska Nederländerna, 
för religionens skull eller på kallelse af kronans agenter 
och af enskilda industriidkare, isynnerhet De Geer. Vi 
hafva nämnt det yppersta namn, som den enskilda företag- 
samheten från denna tid har att uppvisa i vårt land såväl 
på bergsnäringens som på manufakturernas och handelns 
område. De Geer kom till Sverige i besittning af hvad 
svenskame saknade, stort kapital och vidsträckta affärer: 
och Sverige har gästfritt öppnat för honom sina många rike- 
do mskällor, hvilka svenska regeringen gjorde för honom 
ytterst inbringande genom vidsträckta friheter, stora arren- 
den, fördelaktiga frälseköp 2) och mycket förtroende i af- 



^) Bondes memor. till kansl. 1635, MörDers berättelse af d. i Maj 
1636: Ox. saml. Kmrns br. till Mörner d. 7 Okt. 1636: Kmrreg. 
Instr. f. prob. Qvensel d. 18 Okt. 1637: Sergsamtefs registr. 

^) Hans arrenden som alltjemt förlängdes voro: Östersysslet med 
Kroppa bruk i Wermland, Bran Ekeby, Näfveqvarn, Wada och 
Grishyttan i Södermanland, Finspång med underlydande i Öster- 

fötland, Österby och Löfsta med tillhörande i Upland, Lerbäcks 
ruk och socken i Nerike, hvartill 1643 kom Forssmarks bruk med 
Frösåker och Närdinghundra hdr. Häraf köptes Finspång med un- 
derlydande 1641 och 1643 för 61,262 r:dr; Österby, Löfsta, Gimo och 
Stensbo med tillhör, (dock icke grufö)rn^) 1643 för 56,952 r:dr. 



271 

iar^jr. Han har ock motsvarat detta förtroende: om han 
»<5.1k: under den första tiden stundom sett sig väl mycket till 
^odo på kronans bekostnad, t. ex. i kopparhandeln ^), så 
LSkX" han dock, sedan han en gång valt Sverige till sitt &l- 
l^xTnesland, visat sig som en sann patriot. Hans förtjenster 
o^slmfvas i sköldebrefvet, af d. 4 Aug. 1641, så, att »han in- 
Eöx^ rätta konsten till jernstyokens gjutande, fint stångjerns 
ULt^sxnidande, allehanda vapens förfärdigande, med stora speser 
lx3Lr^ttat månge kostlige messingsbruk och manufakturer, 
at^tdeme med mycket utrikes handtverksfolk populerat samt 
ixLlärt flera af vår nation dertill» o. s. v. Härtill kan läggas 
t^stckjemsblåsningens förbättring efter fransk method^). — 
^Ä^Tidra utländingar, som gjorde sig högt.^förtjente om det 
s^venska bergsbrukets utveckling, voro tyskame D. F. v. 
Siegroth, G. Grissbach och H. Ph. Lybecker (vid koppar- 
och silfververken), hoUändarne Tom. Blomaert (för stång- 
jemssmidet), Govert Silensz och Marcus Kock, hvilka in- 
förde gårmakeriet, m. fl. 

I enlighet med de herrskande merkantila åsigtema ög- 
nades största uppmärksamheten åt de ädla bergverken, ehuru 
man snart började finna, att jernet var Sveriges förnämsta 
mineral. I afseende på guldet stannade det vid blotta ryk- 
tena: deremot omtalas särskilda kronans demantebrytare och 
perlefäDgare, och 1642 afsändes Kob. v. Portlethan till 
Skottland att anskaffa 12 perlefiskare, som skulle undersöka 
Sveriges strömmar^). Silfvertilherkningen steg denna tid 
genom Grissbachs tekniska förbättringar ansenligt, och man 
gjorde sig derom stora förhoppningar. Från att år 1633 
blott utgöra 2,200 mk i hela riket, hade tillverkningen år 



*) Om missförståndet med Gustaf Adolf se Cronholms arbete IV, s. 
350 ff. (en Apologie van Lod. De Geer lärer finnas på Finspång). 
Enligt Cl. Flemings uppgift i kammaren d. 1 Aug. 1636 (jfr äfven 
d. 11 Aug.) har De Geer sjelf erkänt, att han jemte sin frände 
Tripp och Erik Larsson gjort sig privat vinst på kronans bekostnad 
vid kopparaffären i Holland 1634: Kmrprot. 

2) Om De Geers enskilda företag m. m. se Burens' Tankar etc. och 
Lodewijk De Geer, eene bijdr. tot de handelgeschiedenis van Am- 
sterdam, Haag 1841. Någon fullt opartisk biografi finnes dock ej. 

3) FuUm. f. deus. d. l.Nov. 1642: R.reg. 



272 

1644 vAxt till det betydliga beloppet af 6,600 mk. DertiD 
hade Salberget, som 1631 blott gifvit 845, bidragit med 
4,575 mk. Dernäjst kom HelleforB silfververk, som genona 
Bondes försorg började bearbetas 1632 och som 1644 redan 
gaf 1,732 mk,' Löfåsen stod högst 1633 med 227 mk, Leke- 
bergs och Östra silfverberget nedlades, men det s. k. We- 
stra bearbetades ftnnu. För den 1634 upptäckta silfvergruf- 
van i* Piteå lappmark gjorde man stora bemödanden: en 
särskild bergmästare anställdes, en »Lappisk bergsordning» 
utfärdades, väg uppröjdes och besattes med folk, kyrkor 
och marknadsplatser anlades o. s. v. Här tillverkades 1641 
det högsta beloppet, 324 mk. Blytillverkningen i hela riket 
utgjorde 1644 358 skepp:d'). 

KoppartillcerkningeuH vexlande öden äro redan behand- 
lade i sammanhang med kronans finanser. Falu koppar- 
grufva led länge af kopparkompagniernas menliga följder 
och måste på flera sätt af kronan bispringas med friheter, 
kopparmyntning, anslag. Bergsmännen fingo rätt att utse 
en egen »tillsynesraan», som bevakade deras intressen, och 
för att kunna fritt sälja sin koppar i sjöstäderna, begåfva- 
des de 1641 på begäran med stadsrätt: staden skulle vara 
fri från all skatt och taxa, inqvartering, båtsmanshåll, lilla 
tullen o. s. v.-). Tillverkningen af koppar, som för åren 
1633 — 41 i medeltal utgjort 10,000 skepp:d årligen, steg 
1642 till 12,687 8kepp:d. Af öfriga koppargrufvor blef Gar- 
penbergs 1639 öfverlåten åt enskild man. Gladhammars vid 
Westervik nedlades tillsvidare, Ljusnarsbergs eller Nya kop- 
parberget i Lindes bergslag, som bearbetats från 1629 mest 
af finnar, privilegierades med bergfrälse och uppdrefs 1646 
till 800 skepp:d, Skinnskattebergs gaf ej öfver 200 skepprd, 

O Se Grissbachs relationer af d. 9 Okt. 1632, d. 27 Febr. 1634 o. d. 
16 Mars 1635. Bondes memor. af 1635. Bergskollegii relation af 

i 1666. Reg:s och krams bref till landshöfd. Mörner och bergm. 

I Lybecker. 

[ 2) Fttiim. f. Anund Jöransson d. 22 Febr. 1639. K., res. till koppar- 

bergsmännen d. 7 Mars 1640. Pri^il f. Falu stad d. 30 Okt. 1641. 

I , Redan 1609 uppsattes priv. f. Falun, o. fr. Nov. 1618 finnes i Ox. 

saml. ett förslag till »Kopparbergsstads» priv., båda af vikande från 

; de vanliga stadsprivilegierna. 



273 

ny grufva började 1638 bearbetas vid Alfta i Helsing- 
la.x^d o. s. v.') Af denna koppar användes icke litet inom 
IsLxidet för messings- och styckebrukén samt kopparmynt- 
Tilxigen, utförseln vcxiade mellan 6 — 10,000 skepp:d går- 
feoppar, mynt och manufaktur. Blott dessa tre slag af koppar 
fingo exporteras. 

Det var nu, som jerntillverhiingen började drifvas i större 
skala och med förbättrade methoder, och denna handtering 
fick nu den ordning och riktning, som hon sedan i sekler 
l3ibehållit. Det var häråt som bergsamtet hufvudsakligen 
egnade sina arbeten, och under åren 1635 — 1639 utkom en 
serie af författningar, som blefvo bestämmande på detta om- 
råde. Enligt regeringens uppdrag reste Carl Bonde 1635 
— 36 omkring för att ransaka i jembergslagen och der in- 
fora ordning och skick. En särskild ordinans utfärdades 
för dem, enligt hvilken vid hvarje grqfva skulle finnas 
grufvestuga samt en styrelse af grufvefogde och sexmän. 
Vidare tillämpades konseqvent den grundsatsen, att ham- 
marsmidet skulle skiljas från bergslagen: blott några få 
hamrar fingo der förblifva, de öfriga skulle ödeläggas-) och 
masugnar upprättas. Detta påbjöds under åberopande deraf, 
att hammarsmidet »hör till regalia och ej kan medgifvas 
hvem som lyster», och åsyftade dels i likhet med hammar- 
smeds- och masraästare-ordningarne tillverkningens och ar- 
betsskicklighetens höjande, dels äfven skogstillgångens be- 
varande i bergslagen. Det utländska (franska) blåsnings- 
sättet, som från Finspång småningom utbredt sig i landet, 
påbjöds nu: på detta sätt tillverkades med samma ställning 
7 — 11 skepp:d om dygnet i 20 — 30 veckor, då den gamla me- 
thoden blott gaf 3 — 7 skepp:d om dygnet under 3 — 8 veckor^). 



^) Anf. relät, af Grissbach o. bergskollegium. Bondes reseberätt. till 
kmrn d. 9 Aug. 1635. Landsh. Berndes till P. Brahe d. 21 Jan. 
1643: Skokl. 

2) 1644 funnos i Lindes bergslag 20 ödeshamrar, i Wermland 15; 
s. å. funnos vtoni bergslagen i Wermland 22, i Nerike o. West- 
manland 33 hamrar: 1G44 års relat.bok. 

') Bondes memor. till kansl. med Gabr. G:son d. 30 Mars 1633: Ox. 
saml. Memor. f. C. Bonde d. 7 Juli 1635 o. Kbr. till dens. d. 13 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. 18 



274 

Man saknar noggranna uppgifter om jemtillverkningens be- 
lopp denna tid: C. Bonde anslår densamma 1633 till om kr. 
50,000 8kepp:d. Bergskollegii bekanta relation af 1666 synes 
för dessa är blott upptaga tillverkningen af osmundjem, som 
1644 angifves till 48.000 skeppzd. Emellertid utgjorde ut- 
förseln af stångjem (det enda jem som fick exporteras) 
1640 nära 85,000 skepp:d och växte 1642 till Ofver 135,000. 
Tullen, som från 1635 erlagts af köparen i sjelfva bergs- 
lagen med 24 öre för skepprd, flyttades 1639 till största 
delen till sjöstäderna'). 

Man vinner goda upplysningar om bergshand teringens 
utbredning i landet af de längder, som bergmästarne på 
befallning inlemnade till bergeamtets höstsession 1644 -): i 
dem är särskildt angifvet hvad som tillkommit sedan 1635. 
Man finner af denna relation, att medan Nora-Lindes distrikt 
1644 hade ej mindre än 50 grufvor, 93 masugnar och 34 
hamrar, så funnos i Wermlands bergslag blott 2 grufvor 
(Nordmark och Persberg) och 46 masugnar, men 49 hamrar. 
I det öfriga Westmanland och södra Dalarne funnos en 
stor mängd gamla masugnar och hamrar, men i Upland 
blott 7 grufvor, 21 masugnar och 28 hamrar. Hela det i 
relationen upptagna antalet utgör 174 grufvor, 501 masugnar 
och 478 hamrar, hvaraf 31 grufvor, 69 masugnar och 31 
hamrar tillkommit sedan 1635. 

Om det utländska inflytandet visat sig mycket starkt 
utprägladt inom bergshandteringen, så var detta ännu mer 
händelsen på industriens och fabrikernas område. Allmogens 
naturliga händighet hade i ett glest befolkadt land och 
bland ett till sitt lynne föga idogt folk icke förmått fram- 



Jan. 1636. Ordning f. jernbergsmännen d. 18 Juli 1635. Memor. 
f. bergmästarne Sten Andersson o. Per Jönsson d. 30 Jan. 1637. 
K. resol. till bergsmännen i Wermland d. 15 April, d:o i Lindes 
bergslag d. 4 Maj 1637: R.reg. ^ Bergsordn. ss. 77, 85—115. 
•) Kbr. till landshöfd. i bergslagen d. 16 Dec. 1634: Stiemman 2, 
SS. 33, 204. 

2) Bergsamtet till bergmästarne d. 14 Sept. 1644; 1644 ärs relations- 
, bok: bergsamtets ark. ^ 



275 

SLaJla någon betydligare industri utan främmande inverkan. 
CI>« medel, man dittilla hufvudsakligen användt för att bilda 
exi blomstrande inhemsk industri, voro dels ett strängt skrå- 
'v^Sfiende, dels förflyttandet af landets handtverkare till stä- 
derna. Det förra hade numera hos de styrande förlorat 
förtroendet, det senare bedrefs fortfarande med så mycket 
XKser ifver. Skråväsendet hade hos oss drifvits till den yt- 
terlighet, som föranledde det träffande yttrandet af C. Fle- 
lEEking: »i Sverige kan ma;i sig evertuera och blifva konuug, 
xnen sämskmakare kan man intet blifva.» Till och med 
iDorgerskapets utskott 1641 erkände, att skråna innehöUe 
xnånga »ineptier», och Gabr. Gustafsson gick 1633 så långt, 
^itt man borde upplösa skråna och »låta hvar och en arbeta, 
som han mest orkar»'). I enlighet härmed mildrades på 
ilera sätt skrånas ofördelaktiga inflytande: Fleming påbjöd 
i sin näringsordning för Stockholm 1635, att ingen som 
fullgjort fordringarna skulle förvägras inträde i ett handt- 
▼erk, hvarmed de slutna skråna voro afskaffade, samt att 
skråna skulle hvart tredje år revideras. Vidare sökte man 
åstadkomma dels större likformighet mellan olika städer, 
dels liflig0:re gemenskap mellan de olika handtverken: en 
allmän skråordning skulle utarbetas, och Per Brahe upp- 
rättade i Åbo ett s. k. generalgille af samtlige handtver- 
kare -). — För handtverkens planterande i städerna skydde 
man ej våldsamma medel: vi vilja anföra ett exempel, som 
visar, huru långt man ansåg sig kunna gå i detta hänseende. 
Några hundra röremeder med sina familjer i trakten af Öre- 
bro anbefalldes att öfverge hus och hem och slå sig ned i 
staden. Då detta ej skedde på utsatt tid, utskrefvos 25 
bland dem till knektar. Nu måste de beq värna sig: de 
måste' sälja sina hemman åt slSgten och inflytta. Lands- 
höfdingen i Westerås befuUmäktigades för öamma ändamål 
att förderfva och ödelägga smedemas verkstäder, ifall de 



») Rådsprot. d. 31 Jan. 1633 o. d. 11 Juli 1640: borgerskapets svar på 

propos. 1641. 
2) Rådsprot. d. 1 April o. d. 30 Ang. 1642. Lagerström a. st. 1, 45 ff. 

Brahes brefvexl. å Skokl. Memor. f. presid. Knip d. 24 Mars 1640. 



276 

gjorde motfitAnd*). På detta sätt växte handtvcrkarnes antAl 
i vipsa städer ansenligt: borgmästaren i Örebro kunde 1642 
inberätta, att han redan »med skäligt tvång» dragit in i 
staden 60 handtverkare och 600 hushåll af faktorismedeme. 
På orter som voro från stad afldgsne anbefalldes landshöf- 
dingame att anlägga små »handt verksfläckar» eller »burc- 
ker», dit allmogens »embetsmän» kunde inflytta. Somliga 
magistrater läto näringsidkare qvarstanna på landet, blott 
de erlade burskapsafgift till närmaste stad: dylika s. k. ge- 
nantborgare och skottmän voro egentligen förbjudna, men 
regeringen tålde dem å vissa orter-). 

Det förslag, som af borgmästame vid 1641 års mate 
framlades till handtverkens och manufakturernas uppkomst 
i riket, var ganska genomgripande. Undervisningen i dessa 
jrrken skulle förbättras och särskilda censorer deröfver till- 
sättas, in- och utländske borde genom friheter lockas till 
städerna, kapitalister bland köpmän och andra klasser skulle 
anmodas att mot billigt intresse förlägga manufakturerna 
under tillsyn af vissa inspectores, man borde efter hoUän- 
darnes exempel rensa skråna från alla »oskälige^ clausuler», 
och ändtligen förmentes ett generaldirektorium öfver hit- 
hörande förhållanden vara af nöden •*). En del af dessa 
förslag pröfvades verkligen. Redan förut hade flera bland 
de store gifvit föredömet af större fabriksanläggningar: på 
kanslerns friherreskap Kimito fanns både saltsjuderi och 
tjärubränneri. Nu gjordes försök att gifva handt verk erierna 
en fabriksmässig utvidgning genom att bilda särskilda handt- 
verkskorapagnier och genom att tillförsäkra deras produkter 
afsättning, man lät köpmännen mot vissa förmåner vara 
handtverkens förläggare och afnämare: så stiftades ett han- 
delsbolag för stenhuggeriet i Kalmar, ett för vitriolsjuderiet 



O Kbr. till G. Lejonhufvud d. 22 Juni o. d. 6 Juli 1640, d. 25 Sept. 

1641; till Gust. Oxenstjerna d. 30 Juni 1640: R.reg. 
2) K. res. till borgersk. och gemene man i Wermland d. 12 Febr. 1638. 

Kbr. till borgm. i Örebro d. 7 Okt. 1642. Rreg. 
^) Borgerskapets svar på propos. 1641. 



277 

md Dylta m. fl.^) Men det egentliga fabriksväsendet var 
;£ främmande ursprung, såsom vi skola se af följande öfver- 
igt. Man finner aldrig någon tvekan hos regeringen att 
»ppna fritt tillträde for utlänningar på alla möjliga områr- 
len: tvärtom införskaffades dylika både med pock och med 
ock genom fältmarskalkar och agenter. Industriidkame 
rorsågos med stora friheter, från stats- och kommunalutskyl- 
dier samt från tull på materialiers import och varans export, 
stundom med monopol, .de ålades deremot att taga svensljiar 
i sin tjenst och undervisa dem i sin konst p. s. v. 

Den industri, som sysselsatte det största antalet arbets- 
krafter och drefs i största skalan, var utan tvifvel den som 
arbetade för kriget »Allt slags ammunition göres nu inri- 
kes mest till öfverflöd», skref regeringen till Joh. Baner 
1641. Hit höra i främsta rummet kronans faktoriarbetare^ 
fiom från början spridda kring landet under uppsigt af fak- 
torer numer till en stor del förflyttades till städerna. Dy- 
lika faktorier för tillverkning af musköter, pistoler, harnesk, 
pikar, yxor, bandtlerer, gafläar, rustvagnar, granater, lod 
m. m. funnos eller nyanlades i Örebro, Westerås, Arboga, 
Norrköping, Jönköping, Upsala, Norrtelge och Söderhamn. 
Här gjordes för kronans räkning ansenliga beställningar: 
så för h vartdera af åren 1643 och 1644 öfver 12,000 muskö- 
ter m. m.-) Ett klirigsmide fanns redan förut i Arboga, 
och ett nytt anlades 1635 vid Wira af CL Fleming, Jäders 
jemmanvifaktur privilegierades 1642 ^). Kanongjuteiiet var 
högt uppdrifvet: det stora gjuteriet för kopparkanoner i Falun 
åtog sig att från 1639 leverera 900 skepp:d stycken årligen, 
och De Geers tillverkning af jernstycken vid Finspång och 
Österby fullkomnades och anlitades allt mer*). Salpeter- 

») Ox. saml. Stiernman 2, 175. Mem. f. Knip af 1640. R.reg. d. 7 
Okt. 1640 o. d. 10 Juni 1643. Af de privilegierade masthandlarne 
i Göteborg skulle hvar och en gifva förlag åt ett handtverk. 

^) Rikshufvudböckerna. Kmrns beställning på ammunition d. 30 Mars 
1643 och d. 8 Jan. 1644. Relation af M. Graaff om faktoriernas i 
Sverige tillstånd: Ox. saml. 

3) Privil. f. Fleming d. 28 April 1635, f. H. Krausbart d. 28 Maj 1642. 

*) Kronans kontrakt med Joh. Trotzig 1639. Ett privil. meddela- 
des d. 2 Mars 1643 Arnold de Rees på ett jernstyckegjuteri i 



268 

och råg) till ett kapitalvärde af 424,000 d. e.m., under dei 
22,500 tror infördes^). Medelpriset på t:a utgjorde 9ä,li:iiidå 
3V3 d. s.m. eller något öfvcjr 2 r:dr. På aflägsna ort or och 
i svåra tider betaides dock ända till dubbla beloppet- — 
Trädgårdsodlingen var i sin linda: en generalinspektör ut- 
nämndes öfver alla kronans hithörande anstalter, vissa små- 
städer -uppmuntrades att härtill begagna sin donationsjord, 
och beslut fattades af ständerna 1642 om skydd för bä- 
rande träd 2). 

Ladugård sskötseln^ som hufvudsakligen drefs i Småland 
och Westergötland, led af boskapsskattens menliga inverkan, 
men lemnade det oaktadt icke obetydliga produkter till ut- 
försel •*). 

För fiskeriet hade man väntat en stor framtid, ifall sa.lt- 
öjuderiet lyckats. Nu stannade detta näringsfång på en 
temligen låg ståndpunkt. Från Holland sökte man skajQTa 
kunniga personer i detta yrke: Göteborgs borgerskap upp- 
muntrades både att sjelfva idka fiske i Nordsjön och att 
<>ppna handel med de norska städerna. Ett handelskom- 
pagni för hvalfiskfångst vid Spetsbergen och tranhandel bil- 
dades af Sveriges resident i England och begärde svenska 
kronans oktroj *). 

För skogshushållningens och trävaruhandelns ordnande 
gjordes allvarliga bemödanden. Början gjordee vid 1638 
års riksdag, då saken föredrogs ständerna, hvilka dock både 
nu och sedermera gåfvo undvikande svar. Sedan regerin- 
gen 1638 begynt med att ordna jagtstaten, undersöktes sa- 
* ken närmare vid rundresan 1639. Det befanns, att skogarne, 
detta rikets »förnäma klenodium», \ allmänhet voro »afhuggne 



^) Tull-listorna i Ox. saxnl. 

2) Fullm. f. J. L. Reise såsom gener.insp. öfver alla H M:s lust- och 

trädgårdar med alla karpe-, smärlings- och andra fiskediken o. s. v. 

d. 10 Dec. 1634: Kmrreg. 
^) 1640: bock- och risbiter-skinn 5,718 decker, smör och talg nära 

4,000 t:or, häst- och nötkreatur omkr^ 2,000 st. 
^) Memor. f. Wilh. Usselincx d. 11 .April 1643, d:o f. presid. Knip i 

Göteborg d. 24 Mars 1640, Kbr. an M. le Bion d. 2^ Mars 1642 0. 

d. 15 Maj 1644: Sv. o. tyska regi^tr. .^ 



269 

•cli förödde, topparne stympade, rötterna förderfvade, så att 
Kia.xi snart sagdt ej finner en ek eller bok, der förut fanns 
Js:on skog»; »borgaren tillhandlar sig af bonden för en ringa 
[>^iiiiing ett stycke skog och nedhugger den promiscue; äf- 
F-en den han ej hinner begagna» o. s. v.^) För att höja 
travarorfaas värde och spara skogame hade man 1638 stegrat 
tullen på master tre- och fyradubbelt, nu förbjöds utskeppning^ 
af block, ett kompagni för trävaru-utförseln med vissa fri- 
heter och ett privilegieradt tjärubränneri upprättades 1640 
i Göteborg, och städerna vid Wenern (Karlstad, Åmål, 
Brsttte) uppmanades att bilda ett dylikt kompagni för den 
ixure trävaruhandeln -). Slutligen föreslogo ständerna 11642 
visfiia åtgärder till skogarnes vård samt begärde en särskild 
förordning härom, som först 1647 utfärdades. — Exporten 
växte på detta sätt icke obetydligt: af trävaror (mer än 
lialften gick från Göteborg) utskeppades 1640 31,100 tolfter 
bräder, 1,750 st. master, 2,075 famnar »bränneved» m. m. 
till ett värde af 109,000 d. s.m. Utförseln af tjära, beck 
(och trän) värderades s. å. till 251,000 d.^), hvaraf 91,000 
kommo på Wiborg ensamt. 

Det förslagsmakeri, som var ett utmärkande drag fpr 
denna tid i allmänhet, framträder på intet område så starkt 
sona på bergsiiandteringena, I stället för att städse åberopa 
Sveriges fattigdom började man nu öfverskatta Sverigeö^ 
inre tillgångar. Man hängaf sig åt nya föregifha upptäck- 
ter med en naiv lättrogenhet, som till en stor del berodde 
på naturkunnighetens låga ståndpunkt: man hör ej tala& 
om annat än nya upptäckter af allehanda koppar-, silfver- 
och guldmalmstreck, ja till och med demanter och äkta 
perlor trodde man sig vara på spåren. Om det nyupp- 
täckta silfverstrecket i Piteå lappmark mente C. Bonde, att 
det skulle tlifva »det svenska Westindien, dem frommom 

') Kansl. till Cl. Fleming d. 15 April 1639. K. res. till flera härader 
i Småland d. 19 Febr. 1640: R.reg. Rådsprot. d. 21 Juni 1641. 

2) Mem. f. Knip d. 24 Mars 1640 o. d. 19 Juli 1642. Kbr. till magistr. 
i Göteborg d. 3 April lÄO. K. res. till Karlstad o. Brätte d. 2^ 
Febr. o. d. 11 Mars 1642. R.reg. 

') 8,500 läster tjära och beck, 1,150 fat trän. 



260 

har skattmästaren 1639 sjelf och genom landtmätare under- 
sökt möjligheten att från sjön Daglösen, der Filipstad ligger, 
draga en segelled antingen öfver Östersjön eller öfver L ung- 
sjön ned i Ojevettern och vidare ut i Wenem. Lägenheten 
befanns särdeles gynnsam härför*). Samma år gjordes för- 
beredelser till att skaffa Nora och Lindes bergslag kom- 
munikation med Örebro genom att gräfva en kanal från 
Järla-ån in i sjön Lången *). 

6. Bland mindre betydande arbeten äro att nämna en 
slussbyggnad mellan Falun och sjön Eunn, upprensning af 
Nänningesund i Koslagen och af Arboga-ån m. fl. 

7. För Finlapd och Östersjöprovinserna framkastades 
äfven stora planer, t. ex. kanalisering af Kumo elf, kanal 
mellan Saimen och Finska viken, mellan Pernau och 
Dorpat m. fl., men vi hafva ej funnit, att de ens blifvit un- 
dersökta ^). 



Få regeringar hafva egnat en så oaflåtlig uppmärksam- 
het och så lifliga bemötianden åt näringslifvets utveckling 
som Gustaf Adolfs. Men man torde icke kunna neka, att 
resultaten föga motsvarade den använda mödan: tillståndet 
vid denna regerings slut var långt ifrån tillfredsställande. 
Så skrefs t. ex. 1630 af en medlem i interimsregeringen : 
»handeln ligger så godt som helt nere, och skall oförtöfvadt 
blifva så, att varor skola förbytas i varor och köpslagnin- 
garna förfalla»: kanslern kunde sjelf yttra 1633, att städerna 
vore »nu fast alldeles desolat och öde», och rådet erkände 
1636, att städerna gått mer tillbaka än framåt i välstånd. 
Det hette om hufvudstaden 1636 strax innan dess återupp- 
rättelse begynte, att staden är nu fast öde och uti ruin 



') Skattmästaren till kansl. d. 13 April 1639 jemte bifogad ritning o. 
instr. f. Thom. Christersson att afmäta lägenheten af d. 10 April 
s. å. Observata in itinere, koncept af kansl. Ox. saml. 

2) Memor. f. C. Bonde d. 15 April 1639, Kbr. till G. Lejonhufvud d. 
19 April 1639 o. 27 Juni 1640: R.reg. 

3) Rådsprot. d. 9 April 1644. K. resol. till B. Oxenstjerna d. 10 Jan.. 
1638: R.reg. 



261 

l3ragt vorden och att det för borgerskapet skulle falla sig 
odrägligt utgöra en kontribution af 5,000 d. s.m. Krediten 
i landet var så förfallen, att man fordrade i pant för lån 
fyra gånger så mycket som summan'). Allt detta berodde 
till en god del på de svåra tiderna, men den handels- och 
finans-politik, som konungen så planmässigt och i vissa fall 
med framgång fullföljt, utföll ej alltid gynnsamt för den 
allmänna rörelsen. Den stränga prohibitiva reglementerin- 
gen och kronans störande inblandning med monopoler, täta 
exportförbud, beslag på fartyg och kapitaler m. m. hade 
medfört en allmän osäkerhet i handel och vandel, handels- 
ordinantien af 1617 visade sig snart otjenlig, lilla tullen 
jstäckte den inre rörelsen, kopparkompagniet medförde för- 
virring i mynt- och kreditväsendet och i kronans afifärer, 
och skeppskompagniet medtog städernas sista krafter, salt- 
licenten af 1630 (importtull) hade medfört saltbrist och 
fiskeriernas aftagande, spann målsli centen af 1631 (exporttull) 
var menlig för åkerbruket o. s. v. Det är visst, att Axel 
Oxenstjema, ledd af denna erfarenhet, allt ifrån sin vi- 
stelse i de af många nationer isynnerhet holländare besökta 
preussiska städerna började af vi ka från Gustaf Adolfs eko- 
nomiska grundsatser, icke utan konungens misshag: i be- 
tänkandej^ öfver kopparen af d. 30 April 1630 säger han 
rent ut, »att all trafik, som antingen i kronans namn anta- 
ges eller ock dirigeras inrikes i kompagnier, är mer skadlig 
än gagnelig» ^). Efter konungens död ville han af vördnad 
för dennes minne ej för hastigt göra någon ändring med 
kopparhandeln, men förberedde som vi sett småningom en 
dylik. Derjemte har han i det ofta omtalade memor. af d: 
S Okt. 1633 framlagt sitt program i statsekonomiska ämnen, 
närmare utveckladt i följande skrifvelser. Grundtankarne 



O Gabr. .G:son Oxenstjerna till kansl. 1630: Ox. saml. H. S. H. 26, 
269. Öppet br. f. Stockholms stad d. 17 Mars 1636: R.reg. Rådsprot. 
d. 18 Febr. o 17 Maj 1636. Lagerström Stockholms Ordin. 1, s. 49. 

^) Om detta betänk, berättar Gabr. G:son för sin bror i br. af d. 16 
Maj 1630, att »min broders consilium om kopparhandeln till H. M. 
hatver intet varit synnerligen acceptabelt, ty man gerna vill hafva 
fingren i all sådd». I slutet tillägges: »trade has Yulcano». Ox. saml. 



262 

voro, att söka upphjelpa de förfallna städerna, särskildt 
Stockholm, genom förbättrande af deras sociala och kom- 
munala ställning, att lindra handelsoi^dinantiens förtryck, 
att i hufvudstaden anställa frimarknader samt utvidga ut- 
länningames friheter, att mildra skråtvånget, att afskaffa 
tullarrenden, alla tullfriheter samt det onödiga spioneriet 
öfver sjöfarten, men inskränka stapelrätten, att afskaffa de 
täta handelsförbud, som af mjndighetema brukade utfärdas, 
att förbättra krediten och underlätta rörelsen genom ett 
omslag, en lånebank samt ett ordnadt myntväsen ^). På 
grundvalen af dessa råd hade regeringen redan före kan- 
slerns återkomst vidtagit flera nyttiga åtgärder, och från 
1636 blef som vi sett näringslifvet föremål för en genom- 
gående revision i ofvannämnda riktning. 

Från denna tid finnas bevarade i rådsprotokoll och 
kongl. bref en mängd, uttalanden af Axel Oxenstjema, som 
ådagalägga en klar insigt af handelns natur och väsende 
och berättiga honom till ett framstående rum på detta om- 
råde. Se här några af de mest talande exemplen! Då 
magistraten i Riga 1638 upprättade ett privilegieradt kom- 
pagni för exporten af hampa, för att utestänga hoUändame, 
kunde regeringen ej förmås att stadfästa det, utan varnade 
allvarligt: »eftersom commerciema af den natur och egen- 
skap äre, att der som de skole florera och handel och van- 
del hafva sin tillbörliga gång, måste sådant ske genom frihet 
och inställande af allt det som deras lopp kan hindra, och 
der än genom handelns restringerande något stode att vinna 
i begynnelsen, skall sådant dock intet bestånd kunna hafva, 
utan bör magistraten arbeta på stadens uppkomst icke med 
tvång, bud eller förbud utan consilio.» Kompagniet fram- 
kallade också ej blott förtryck, split, underslef, utan ock 
handelns aftagande, och sedan regeringen i en ny skrif- 
velse 1643 ånyo yttrat sitt misshag, upplöstes kompagniet 
s. å.2) Likaledes då 1640 — 41 städerna Dorpat och Rewal 

O Se isynn. H. S. H. 26, 263 ff.; 37, 181 ff. 

2) Kbr. till borgm. o. råd i Riga d. 17 April 1638 o. d. 30 Jan. 1643; 
till gen.guv. B. Oxenstjerna d. 7 April 1641 o. d. 3 Juni 1643: Rreg. 



263 

hvar för sig begärde privilegium på den ryska handeln, så 
svarades^ att »consilia i handeln numer intet på lika sätt 
som fordomdags äre till att föra, och att sådane städer gått 
för fall, som mera strängt på sina rätter och ordningar, än 
köminerciernes rätte natur kunnat tåla»*). Vid frågan om 
exportförbud för råhudar 1641 till förmån för karduans- 
makame förklarades, »att sådana monopoler föda mer skada 
än nytta af sig»: de vore ett medel att förderfva land och 
städer. Då magistraten i Stockholm 1641 föreslog -för- 
bud mot införsel och förbrukning af lyxvaror, för att, som 
det den tiden hette, »sänka retouren», d. v. s. jemna han- 
delsbalansen, så förmente kanslern detta »icke vara högt 
att akta, emedan vi nu gå dermed om att civilisera vår 
nation och locka handeln in till oss» ^), 

Man besinne, att dylika frisinnade åsigter framträdde 
på en tid, då näringstvånget, om också ej ännu utbildadt 
till system, dock såsom gängse styrelsemaxim hörde till 
statskonstens grundreglor: man besinne, att dessa grund- 
satser ännu den dag som är långtifrån allestädes äro 
godkända och tillämpade I Man får dock ej heller af an- 
förda yttranden draga den slutsatsen, att Axel Oxenstjema 
i allo och afgjordt var en vän af fri näringslagstiftning: de 
allmänna sanningarna gestaltade sig i praktiken ofta annor- 
lunda. Först och främ«t ihågkomme man, att kanslern var 
en praktisk statsman, som vant sig att iakttaga och följa 
mångfalden af växlande yttre förhållanden, och att han icke 
på en gång kunde bryta med grundsatser, som voro fast 
rotade både i allmänna föreställningssättet och i lagstiftnin- 
gen. Vidare är det gifvet, att Axel Oxenstjema ej kunde 
helt och hållet frigöra sig från tidehvarfvets herrskande 
idéer — redan det är något stort att hafva deribland utvalt 
det bästa, att hafva begagnat detta sjelfständigt och på ett 

Ang. kompagniet se vidare hos Richter Gesch. d. deutschen Ostsee- 

provinzen II, 2, s. 258 ff. 
O K. res. till Dorpt d. 17 Okt. 1640, till borgm. o. råd i Refvel d. 31 

Aug. 1641: R.reg. 
*) K. res. för collegio commerciorum i Göteborg d. 4 Mars 1641. 

Rådsprot. d. 30 Mars o. 19 Maj s. å. 



264 

sätt, som gaf ett länge oupphunnet mönster för kommande 
tider och som i vissa fall profetiskt förebådade det rätta. — 
Af samtidens näringslagstiftningar har den holländska ut- 
öfvat det största inflytandet på Axel Oxenstjemas ekono- 
miska politik. Han stod i nära förbindelse med författaren 
till Mare liberum H. Grotius, holländaren P. Spiring åtnjöt 
hans oinskränkta förtroende i dylika ämnen, holländame 
v. der Linde och De Geer voro Sveriges förnämsta köp- 
män och handelsagenter, den berömde statsekonomen Gras- 
v^inckel var anställd som Sveriges advokat i Holland o. s. v. 
Om Hollands och särskildt staden Amsterdams handelspoli- 
tik*) påminner t. ex. hans nitälskan för den internationella 
handelns stadga och frihet, hans obenägenhet för export- och 
importförbud samt för monopoler och kompagnier, hvilka 
han icke såsom föregående och efterföljande statsmän be- 
gagnade för alla möjliga näringsgrenar och handelsföretag, 
utan blott för sådana, som ej förut funnos, men borde fram- 
kallas, eller ock skulle uppryckas ur förfall. Hans största 
förtjenst var dock den konseqvens och fasta ordning, som 
nu efterträdde de täta kastningarna i handelslagstiftningen: 
han kunde ej lida »den ostadighet och idkeliga förändring, 
som med bud och förbud uti handel och vandel sig hafver 
tilldragit i förrige tider» '^). I detta hänseende stod han långt 
framom sina samtida, han var häri en förelöpare till Crom- 
well och Colbert. Om den store franske statsmannen på- 
minna ock andra drag hos Oxenstjemas tullagstiftning, då 
deremot Colberts småaktiga reglementerande, hans inqvisi- 
toriska uppsigt öfver rörelsen, hans spärrningssystem mot 
främmande nationer ej återfinnas hos Oxenstjerna. För 
öfrigt har Oxenstjerna det gemensamt med öfriga statsmän 
intill senare tider, att för honom ingen tanke fanns på kon- 
sumenternas intresse: det var produktionens och handelns 
fördelar, som bestämde hans uppfattning. 

Men här som annorstädes måste ofta alla andra intres- 
sen gifva vika för det finansiella, kronans tryckande penning- 

^) Ang. denna se Laspeyres, Gesch. d. volkwirth. Ansch. d. Niederländer. 
2) Rådsprot. d. 27 Okt. 1636. H. S. H. 30, 58. 



266 

>eliof ingrep störande och nödgade ofta till uppenbart oför- 
iixftiga åtgärder. Sådane voro t. ex. liéentutpressningama 
>eh. den förderfliga lilla tullen, hvars skadlighet tillräckligt 
intygades af erfarenheten. Det gäller härom, hvad Geijer 
jrttrar, att detta var »en tid af stora lif vande idéer, men på 
3£tmma gång en tid under våldsamt tvingande omständig- 
heter: idéemas verksamhet qväfdes, omständigheternas myn- 
dighet förblef — och gällde slutligen för vishet». Så mycket 
större och beundransvärdare är förtjensten att oaktadt detta 
våldsamma tvång hafva ordnat näringsförhållandena ej ur 
en uteslutande finansiell, utan en tillika nationalekonomisk 
synpunkt. 

Om Oxenstjerna i afseende på den yttre handeln mest 
betonade friheten^ så har han deremot inom den inre rörel- 
sen företrädesvis tillämpat ordningens grundsats. I den förra 
berodde Sverige af utlänningen, som derföre ej skulle af-> 
skräckas: den senare åter, svag och hjelplös som han var, 
borde genom ordning, om ock påtvingad, uppfostras till 
frihet. Från denna synpunkt utgingo alla dessa bemödan- 
den att noga skilja och strängt isärhålla alla näringsgrenar, 
stads- och landtmannanäringar, stapel- och uppstäder, handel 
och handtverk med alla deras »parteringar» och »societeter», 
hyttor och hamrar o. s. v., härifrån förskrifva sig äfven de 
hårdaste tvångsåtgärder, som kanslern tillåtit sig, de genom 
hvilka städerna gynnades på landets bekostnad. Man bör 
dock härvid icke förglömma, att arbetsfördelningens stora 
princip låg till grund äfven för dessa åtgärder, ehuru på 
ett ofullkomligt sätt tillämpad, i det regeringen med tvång 
sökte verkställa en arbetsfördelning, som måste göra sig 
sjelf för att blifva fruktbringande. En betydande och af- 
gjord vinst för den inre rörelsen låg deri, att kronan numer 
drog sig tillbaka för den enskilda företagsamheten. För- 
månen af en bankinrättning har dock kanslern förgäfves 
sökt bereda den växande rörelsen. Till ett dylikt företag 
uppmanades 1638 Riga, från hvilken stad Sverige sedan 
återbördade denna plan, och 1641 Stockholm. Då borger- 
skapet mest syntes l)efara, att regeringen skulle »slå sin 



266 

hand deri», ftllde kanslern det märkliga yttrandet, att tU| 
garanti härför banken borde af samtlige riksens ständer pri- 
vilegieras^). Det förslag till en »läne-bänk», som finnes 
bland kanslerns samlingar, är i flera afseenden märkvärdigt: 
banken, som äfven skulle vara ett slags sparbank, borde 
privilegieras på adeln, inrymmas å riddarhuset och farestås 
af ett riksråd, en af adel och en af Stockholms magistrat, 
alla stånd skulle den insätta penningar på minst ett åjr mot 
8 proc, samt bekomma lån på minst V2 ^^ ^^^ 1^ proc. 
samt pant eller borgen o. s. v. Det första kungl. privile- 
gium på en bank i Sverige meddelades några utlänningar 
1646, fast äfven detta blef utan frukt 2). — I afseende på 
mått, mål och vigt blef efter många fåfänga försök och kla- 
gomål en likformig ordning autagen vid 1638 års riksdag: 
för mått och mål lades Stockholms tunna till grund, i vigt 
skulle vågskål begagnas i stället för pyndare och besman 
och rättas efter Örebro vigt. Borgerskapet hade önskat 
förblifva vid det gamla ^). 

Frågar man, hvilket inflytande det tyska kriget utöfvat 
på Sveriges näringslif, så var detta olika på olika områdes. 
Det har utan tvifvel gifvit lyftning och fart åt industrien 
och handeln, i första rummet sådana grenar deraf, som just 
arbeta för kriget, t. ex. ammunitionstillverkning och skepps- 
byggeri. Handeln drog fördel af krigen genom Sveriges 
beherrskande af hela Tysklands norra kust med dess vig- 
tiga flodmynningar, genom de fördelaktiga handelsfördrag, 
hvartill kriget gaf anledning, och genom Sundets öppnande 
1646. Slutligen drogo sig en mängd arbetare, industriidkare 
och affärsmän med sin arbetsskicklighet och sina kapitaler 
från det af krig hemsökta mellersta Europa till Sverige, 



') Kbr. till borgm. o. råd i Riga d. 17 April 1638: R.reg. Rådsprot. 
d. 30 Mars 1641. 

2) Priv. f. Balth. Gerbier, Sylv. v. Schwanenburg och J. F. Fortarolis 
att i Sverige inrätta lånebanker af d. 21 Mars 1646: Palmsch. i 
riksark. 

3) Fullm. f. Werdeyen H. Weiler d. 9 Mars 1636. Riksd.besl. 1638 
§ 7. Borgerskapets svar o. besvär 1638. Rådsprot. d. 24 Mars 0. 
27 Nov. 1635. Kmrn till alla landshöfd. d. 21 April 1640. 



267 

ona mottog dem med öppna armar och som härefler blef 
öremål för större uppmärksamhet af den europeiska han- 
lels^verlden. Den lifliga beröringen med kontinenten bidrog 
fcfVen att bryta den liknöjdhet, den brist på idoghet och 
Företagsamhet hos svenska nationen, hvaröfver kanslern ofta 
klagar. »Vi kunde ock komma till förmögenhet, om Gud 
gåfVe vett och flit och idkesamhet och vi sloge oss från 
dryckenskap.» Men i så fall finge vi ej som hittills »ligga 
oclx röka på landet, akta våra gärdsgårdar och dricka godt 
öl», utan vi måste rätt bruka det Indien, som Gud gifvit 
oss^i Sverige^). 

Deremot har kriget inverkat högst tryckande på allt 
hvad bondenäring heter, emedan det borttog de bästa ar- 
\>etskraftema från allmogens jordbruk och betungade jorden 
med nya skatter. Sålunda kunde det mindre åkerbruket 
föga gå framåt, oaktadt de enskilda åtgärder, som vidtogos 
till dess förmån: landtmätarne ålades att undervisa allmogen 
1 att rätt häfda sin åker, från Holland införskrefvos perso- 
ner skickliga i att utdika sjöar och moraser o. s. v. Åker- 
bruket saknade ej i rådet sina målsmän emot det herrskande 
merkantila intresset: P. Brahe afrådde 1636 från att för 
mycket privilegiera städerna, »då är att befara vår stats 
ruin, som består mest på bondeståndet» 2). På de stora 
frälsegodsen växte sädesproduktionen ansenligt, och spann- 
målsutförseln steg betydligt under inflytande af en stadgad 
och frisinnad lagstiftning; då före 1636 till och med lands- 
höfdingar och magistrater godtyckligt utfärdat förbud å 
spannmålsutförsel, så inträffade sådant efter denna tid blott 
en gång. Vidare borttogs spannmålslicenten, så att export- 
tullen nedsattes till omkr. Ve af det förra beloppet: Göte- 
borg åtnjöt till och med tullfrihet på säd. Också utgjorde 
utförseln 1640, då han stod högst, omkr. 127,000 t:or från 
Sverige och Finland (hvaraf mest kom, lika mycket hvete 



') Rådsprot. d. 16 Dec. 1635, d. 24 Jan. 1639 o. d. 23 Juli 1640. Kbr. 
till resid. P. Krusbjörn ti. 30 Okt. 1638: R.reg. Holländarne bru- 
kade säga, att svenskarne mjölkade oxarne, andra korna. 

2) Rådsprot. d. 17 Aug. 1^35 o. 5 Juli 1636. 



288 

sakligen riktade mot holländames öfverlägsna frakthandel 
och gingo ut på att småningom öfverflygla denna nation i 
Östersjön. Redan Gustaf Adolf hade börjat att i någon 
mån gynna de inhemska fartygen (pri v. af d. 31 Juli 1617). 
Nu stadgades 1636, att inhemska fartyg utan vidare qvali- 
fikationer skulle åtnjuta lindring af ^/j i uttullen, och af V^ i 
intullen, hvem än godset tillhörde, hvilket i de följande 
tullordningama så modifierades, att der afven godset var en 
svensk tillhörigt, beviljades ytterligare lindring. Så uppkom 
skilnaden mellan helfri, halffri och ofri tull. Man finner 
sålunda, att under det utlännings gods på utländskt skepp 
erlade för hvar 100 dalers värde 3 ungerska dukater (du- 
katen å 11 mk), d. v. s. 8V4 procent af värdet, så undslapp 
svenskens gods, om det infördes på svenskt fartyg, med 1 
dukat eller 2V4 procent^). Var sålunda skyddssystemet i 
navigationslagarne fullt herrskande, så var detta ännu icke 
händelsen med tulltariffen. Derhän syftade dock tullagstift- 
ningen från denna tid alltmer. . Man känner kanslerns ytt- 
rande af 1630, att »K. M. dirigerar och styrer kopparberget, 
commercierne, manufacturer och sine inkomster med tullen, 
icke annorlunda än som en styrman styrer sitt skepp». Och 
tydligare kunde ej protektionismens grundtankar uttryckas, 
än som förekommer i ett förslag till klädesfabriker från 
denna tid, der det heter, att »K. M. borde gravera tullen 
på alla de persedlar, som här kunna göras, på det att vare 
köpmän och borgare måtte blifva förorsakade att blifva 
förlä oro:arnes afnämare och icke mer vara de främmandes 
trälar och tjenare» -). Den första förordning i Sverige, der 
skyddssystemet bestämdt tillämpas, är den tillämnade nä- 
ringsordningen för Stockholm af 1635, som förbjuder ut- 
skeppning af sådana varor, »som här förarbetas kunna och 
embetsmännen behöfva», samt införsel af hvad som här för- 
färdigas af jern, koppar, messing o. s. v. Detta har väl ej 
blifvit efterlefdt, och regeringen har ej utfärdat något annat 
införselsförbud, än det af 1643 på glasvaror. De enda till 

*) Tullordningama äro tryckta hos Stiernman. Jfr H. S. H. 26, 288. 
^) Ox. saml. 



289 

utskeppning förbjudna varor voro oemund- och tackjern, 
rå^koppar och träblock: råhudar belades med hög export- 
tulj. för den inhemska förädlingens skull ^). 

Den nya tulltaxan af 1636, som af en samtida uppgifves 
vara utarbetad efter staden Amsterdams och som af kan- 
slern 1638 förklarades vara »lideligare än någon i hela 
verlden», stegrades efterhand, i följd af det finansiella be- 
trycket, på de förnämsta exportvarorna såsom koppar, ma- 
ster, tjära m. m. och sänktes blott för några få industri- 
alster såsom jern manufaktur -). De utomordentliga tull- 
avgifter, som benämndes licenter, hade efter hoUändames 
exempel blifvit genom kanslern och bröderna Spiring in- 
förda i de est- och lifländska samt i de preussiska och 
nordtyska hamnarne. A de förstnämnda orterna skulle de, 
som det hette, ersätta de stora kostnaderna för Sverige af 
deras försvar. De voro isynnerhet för Riga mycket betun- 
gande, man klagade, att. de stredo mot fördragen, att handeln 
därigenom förföll, då man för somliga varor erlade 25 proc. 
o. s. v. Efter stilleståndet med Polen blefvo dock licen- 
terna 1636 nedsatta med V3 både för Rewal och Riga. De 
dryga preussiska licenterna äro att betrakta nästan som 
krigsutpressningar och voro föremål för Danmarks, Hollands 
och hansestädernas häftiga missnöje. Dessa tullar utkräf- 
des vid Danzig, Pillau, Memel, Windau och Libau, och 
inbringade 1634 808,707 r:dr, hvartill Danzig ensamt bidrog 
med 573,970 ^). Äfven i Sverige infördes licentafgifter 1630 
— 31 för handeln med salt. och spannmål, såsom en ersätt- 
ning för kronans egenmäktiga monopol på denna handel. 
Spannmålslicenten borttogs snart, och saltlicenten förmedlades 



>) Lagerström a. st. s. 47. Stiernman Ekon. förordn. 2, ss. 337, 344. 
På ätande varor, öl, tobak m. m., som infördes, ville kanslern lägga 
tull: Rådsprot. d. 30 Sept. 1636. 

2) Kbr. tili gen.tullförvalt. d. 18 Sept. 1641: R.reg. Rådsprot. d. 17 
April 1638. Smaltz till Grotius 1637. 

3) H. S. H. 26, 89 ff., 216; 34, 38; 36, 346; 38, 255, 364 ff. Rådsprot. 
d. 26 April, d. 15, 17 o. 25 Aug. 1636. K. resol. till Riga d. 26 
Aug., till Re^al d. 6 Sept. 1636 m. fl.: R.reg. Prysk hufvudbok 1634. 

St^eriges iure historia under Dr. Christinas Förmyndare. 19 



290 

betydligt 1^35. En sftrskild licent af tullens dubbla belopp 
måste hösten 1643^ läggas på koppar- och jemvaror^). 

Låtom oss nu betrakta resultaten af ofvan skildrade åt- 
gärder till handelns fOrkofran. Tullinkomstemas starka till— 
Täxt är redan omtalad: gången af denna tillväxt var följande. 
1632: 96,760 d. s.m. (dock utom spannmåls- och saltlicen- 
ten, som utgjorde 93,500), 1636: 125,738 d. (utom saltlicen- 
ten: 23,241), 1637 inaUes: 395,665, 1641: 467,558, 1644: 
388,082. Sammanlagda kapitalvärdet af ut- och införsel i 
Sverige och Finland kunna vi blott för två år uppgifva: 
det utgjorde 1637: 5,223,884 och 1640: 6,058,079 d. s.m. 2). 
Då nu detsamma för Estland, Lifland och Ingerman- 
land 1640 utgjorde 3,526,344 å,% så får man detta år för 
hela monarkien ett kapitalvärde af 9,584,423 d. s.m. 1 af- 
seende på förhållandet mellan ut- och införsel märkes, att 
då 1637 den förra i någon mån öfverstigit den senare, så 
hade redan 1640 införseln med öfver 100,000 d. öfverskjutit 
utförseln. Af införda varor voro följande de vigtigaste 
(uppgifterna gälla året 1640). I första rummet kominer 
kläde och hoy: 790,510 d. s.m., demäst s. k. mgt- och tunne- 
varor (sill, salt m. m.): 650,342, vidare kramvaror: 525,431, 
främmande drycker: 395,940, guld-^ silfver- och sidentyg: 
344,708, specerier: 180,303 o. s. v. Förbrukningen af kolo- 
nialvaror var i starkt tilltagande: så infördes 1640 af socker 
72,000 skalp., af peppar^ kanel och ingefära 30,000 skalp., 
tobak öfver 85,000 skalp. Salt importerades till en qvantitet 
af 80,000 tunnor, det mesta från Spanien. Införseln af öl 
och vin var ganska betydlig, ehuru dessa varor voro un- 



H. S. H. 26, 263, 293; 34, 39. K. resol. f. Kalmar d. 15 Mars o. f. 
Göteborg d. 20 Mars 1638. Stiernman a. st. 2, s. 387. 

^) För Sverige ensamt finnas talrikare uppgifter: der utgjorde 

W:\l .... införseln: 2,406,269 d. s.m. Utförseln: 2,357,943 d. s.m. 
WiU .... » 3,357,982 ». » 2,267,899 » 

/6*42 .... ., 3,588,215 >> » 3,079,027 

i(i^r) .... ,, 3,014,567 >> » 2,751,342 

') Härtill bidrog staden Riga ensam med nära 3 millioner. Dess ut- 
försel öfversteg betydligt Stockholms: hampa och lin utfördes till 
värde af nära 1,100,000 d. s.m. De tre östersjöprovinserna expor- 
terade detta år af spannmål nära 300,000' tunnor. 



291 

derkästade accis både för införsel och konsumtion (den s. k. 
atora. och lilla accisen). Af öl infördes 1640 omkr. 335,000 
kannor (det mesta Kostocker-öl), af vin nära 350,000 fcor. 
Deremot uppgick bränvinsinförseln blott till 7,000 k:or. 

De vigtigaste bland de till utlandet gående handels- 
varor äro redan omnämnda vid frågan om jordbruket, skogs- 
husliållningen och bergsbruket. Jem- och stålvaror hade 
redan fått en betydlig öfvervigt och utgjorde öfverhufvud en 
tredjedel af hela exportens värde. Dernäst och stundom 
den förra nära i värde kom koppar och messing. Tredje 
rummet innehades då såsom nu af spannmål: i §erde rum- 
met kommo skogsprodukter (men trävaror ensamt, som nu 
sta främst, först i det sjette). En vigtig exportartikel var 
äfven de s. k. köpmansvarorna '). 

Frågar man slutligen, efter denna öfversigt af den ut- 
ländska handeln, hvilka stråkvägar denna handel följde, 
hvilka länder och hamnar han företrädesvis uppsökte, så 
intog i detta af seende Nederland det ojemförligt främsta 
rummet, i ännu högre grad än England för närvarande. 
Östersjön var uppfylld af holländska fartyg: 1634 beräknade 
man deras antal till ej mindre än 6,000, gående och kom- 
mande ^). Det var ej nog der med, att den vigtigaste utför- 
seln stannade i detta land och att detsamma försåg Sverige 
med hälften af dess införsel. Detta Hollands inflytande på 
Sverige blef »å mycket mäktigare, som det tillika innebar 
ett finansiellt beroende: sedan kronan lösgjort sig derifrån, 
voro de enskilde fortfarande de holländska bankiremas och 
köpmännens klienter. Der hade många svenskar sina for- 
lagsmän och egentliga principaler, som drefvo rörelse under 
deras namn, der skulle . penningar upplånas och kapitaler 
anskaffas för handelsföretag o. s. v. För bevakande af de 
många publika och privata intressena i Nederland voro åt- 
skilliga agenter der anställda för Sveriges räkning: sådana 



^) Ofvanstående uppgifter om ut- och införsel äro hemtade från tull- 
listorna i Ox. saml., de om tullinkomsterna till en del ur rikshufvud- 
böckerna. 

2) Vreede, Geschied. der Nederland. Diplomatie II, 2, bijl. XXVm. 



voro, utom Spiring, Sam. Blomaert, Har. Appelbom, TJsse- 
lincx*) m. fl. Men oaktadt denna nära beröring mella^n 
båda folken var förhållandet mellan regeringarne ganska. 
kaUt, i följd af de preussiska licentema, Oxenstjernas na— 
vigationslagar samt oraniska husets afvoghet mot Sverig^e: 
svenskame klagade med skäl öfver ett småaktigt och straft 
uppförande från Hollands sida -). Nu inträffade tvisten 
mellan Holland och Danmark 1639 rörande Öresundstullens 
förhöjning, då holländska regeringen förbjöd sina under— 
såter all handel på Östersjön och danska monarkien. Detta 
gaf svenska regeringen anledning till flera märkliga handels- 
förslag. Man ville nu »apprehendera occasionen» och göra 
Göteborg till en stapel å ena sidan för östersjövarorna, å 
den andra för de holländska: för detta ändamål skulle dy- 
lika varor, som inkommo i Göteborgs hamn utan att der 
stanna, blott erlägga en rekognition af 1 proc. I samman- 
hang härmed gjordes 1640 början till en konvoy-inrättning 
i Göteborg under förutsättning af motsvarande åtgärder a 
Hollands sida. Emellertid förföll hela planen, då nämnda 
förbud snart upphäfdes: och under danska fejden sökte re- 
geringen förgäfves att förmå stapelstäderna till upprättande 
af en konvoy-flottilj ^). — En annan häraf föranledd plan var 
att draga Danzigs och E.igas salpeterhandel transito öfver 
Sverige, från någon hamn på' östra kusten land- och sjö- 
vägen till Göteborg. En kommissarie afsändes för detta 
ändamål till Danzig med fördelaktiga anbud till köpmän- 



*) Opp. br. i. Har. Appelbom d. 1 Okt. 1642: han skulle förkofra sig 
i commQrcierna, korrespondera med öfverståthållaren och postmä- 
starne om handelsförhållanden. Usselincx skulle enl. memor. af d. 
11 April 1643 iakttaga hvad som skedde inom handelsverlden, isyn- 
nerhet rörande Ost- och Westindiska komp., öfvertala skickligt 
folk att flytta hitöfver o. s. v. 

2) Detta fortfor äfven efter 1641 års fördrag: se Puncta gravaminum 
emot de förenade Nederländerna, i Loenbom Histor. Archivum 6, 2. 
Jfr Grotii epist. n:o 1739. 

3) Kansl. till C. Fleming d. 11 April 1639. K. res. till Göteborg d. 26 
Febr. 1640. Kbr. till C. Fleming o. magistr. i Göteborg d. 3 April 
s. å., till gen.tullförvaltaren o. -samma magistr. d. 18 April s. å., 
till stapelstäderna d. 10 Febr. 1644: Rreg. Kmrn till P. Spiring 
d. 30 April 1640. Stiernman a. st. s. 274. 



293 

Tien, och några hundra centner fördes verkligen denna vägj 
men företaget synes snart hafva afstannat *). Ett förslag i 
eamma syfte hade den holländska beskickningen till Sverige 
1640 att framställa: antingen borde man undvika sundet 
medelst en kanal vare sig genom Sverige till Göteborg eller 
■utefter Trave in i Elbe, eller ock borde handelsflottorna 
tonvoyeras genom Sundet af en förenad holländsk-svensk 
örlogsflotta-). I fördraget inskränkte man sig till förbindel- 
sen att i allmänhet söka upprätthålla handelns frihet i Nord- 
och Östersjön. 

Bland de med Sverige trafikerande länder intogo då 
liksom nu de tyska östersjöstädema andra rummet: af inför- 
seln kom ungefär en tredjedel från detta håll. De flesta af 
dessa hamnar beherrskades dessutom af svenskarne, som 
genom dryga licenter beskattade deras rörelse. Af de öf- 
riga länderna vid Östersjön utöfvade som vi sett Danmark 
stort inflytande på Sveriges handel dels genom besittningen 
af Öresund, dels genom sin tullfrihet i Sverige. Man be- 
räknade dock, att den senare inbringade omkr. 40,000 r:dr 
mindre än Sveriges tullfrihet i sundet. De täta kommer- 
ciella förvecklingar i Öresund, hvilka slutligen framkallade 
kriget 1643, kunna icke här framställas •*): blott så mycket 
vilja vi anmärka, att, oin ock skulden väsentligen faller 
på Danmark, så kan ej heller svenska regeringen fullt fri- 
kännas. Så t. ex. erhöll 1640 Sveriges resident i Holland 
befallning af kammaren, att under hvarjehanda förevändnin- 
gar, ja äfven medelst falska certrfikationer bereda hoUändames 
fartyg och gods passage genom Öresund *). — Afven ryska 
undersåter åtnjöto i Sverige vissa friheter, liksom svenska 

») Kansl. till Salvius d. 25 April o. d. 13 Maj 1639. Memor. f. Erik 
Eriksson (Svanefeldt) d. 3 Febr. 1640 o. Privil. fur die Danziger 
Handelsleute af s. d. Kbr. till gen.tuUförvalt. d. 6 Juli 1640: Rreg. 
Skattmäst. till B. Oxenstjeroa d. 4 Okt. 1639: Kmrreg. « 

2) Sändebudens instruktioner m. fl. hithörande handl. tryckta hos Ait- 
zema Saken van Staet en Oorlogh II, ss. 684—98. Jfr äfven v. der 
Hoeven a. st. o. Pufendorf. 

3) Vi hänvisa härom till den tryckta skriftvexlingen mellan svenska 
och danska reger. 1644 samt Boecleri historia om detta krig. 

*) Kmrn till P. Spiring d. 30 April 1640. Rådsprot. d. 28 Maj 1641. 



294 

* 

i Ryssland^ och regeringen visade ryssame mycken upp- 
märksamhet i afeigt att locka dem från Hvita hafvet till 
Sveriges östersjöhamnar. Detta var en af de86a från Gustaf 
Adolf ftrfda, ständigt återkommande planer, som med stor 
ihärdighet fullföljdes af förmyndarestyrelsen. På samma tid 
som holländame försökte bemäktiga sig den ryska spann- 
målshandeln öfver Arkangel, uppdrog Gustaf Adolf åt den 
franske sjömannen Abr. Duquesne att söka leda Arkangels 
handel till Kewal, Narwa och Nyen: ett s. k. fransyskt kom- 
pagni bildades för detta ändamål, hvari äfven kronan parti- 
ciperade, men företaget medförde blott en fruktlös penninge- 
uppoffring *). Försöket upprepades derpå flera gånger med 
tillhjelp af svenske residenten i Moskwa och enskilda ryska 
'köpmän. Till befordrande af denna plan fullföljdes Gustaf 
Adolfs afsigt med Nyen vid Newas mynning, som 1642 för- 
sågs med stadsprivilegier och fri seglation. Kanslern insåg 
till fullo vigten af en stor stad på detta ställe, ty, sade han, 
»den hafver hele Ryssland bakom sig samt oceasioner att 
draga handeln till sig». Han ville derföre. förmå svenskar 
att göra sig mer bekanta med ryska förhållanden, för att 
kunna bemäktiga sig ryssarnes handel, men han klagade, 
»att man här bekymrar sig in privato litet eller intet om 
sådane saker» 2). Med Lubeck inleddes 1643 en under- 
handling i samma syfte, och ombud från denna stad äfven- 
som från Rewal, Narwa och Wiborg rådslogo hösten detta 
år i Stockholm om ryska handelns ordnande. Liibeckame 
inbjödos till denna handels drifvande på Narwa mot erläg- 
gande af 2 proc. af alla in- och utgående varor. I sam- 
manhang härmed mildrades licenten på vissa ryska varor, och 
gränstuUame i Dorpat och Neuhusen inställdes tillsvidare^). 



1 



O Underrättelse härom finnes i Duquesnes berättelse till förmyndare- 
• styrelsen, kort efter 1632: Palmsch. i R.A. Kmrprot. fr. Jan. 1636 

o. Rikshufvudboken f. 1634. 
') K. M:s försäkring åt någre ryske köpmän d. 8 Mars 1634. Kbr. 

till P. Krusbjörn d. 9 Nov. 1637, d. 23 Maj o. d. 30 Okt. 1638. 

Stadsprivil. f. Nyen d. 20 Sept. 1642. Rådsprot. d. 5 April 1642. 
') Literse respons. ad civit. Lubecensem d. 26 Juli, Kbr. till magistr. 

i Rewal, Wiborg o. Narwa d. 31 Aug., Resol. till Lubecks utskic- 



Men man inskränkte ieke sina bandelsplaner åt öster 
blott till Ryssland, man ville äfven draga de dyrbara p€r- 
s-iska varorna genom Ryssland till Östersjön: en plan som 
föresväfvat både Carl IX och Gustaf AdoK. Ett tillfälle 
£tt;t återupptaga densamma yppade sig 1633, då hertigen i 
Holstein på allvar syntes, vilja öppna en dylik handelsför- 
bindelse genom Sveriges provinser. Hans sändebud hade 
först i Jan. besökt kanslern i Tyskland och derpå infunnit 
sig i Stockholm med ett af kanslern uppgjordt förslag till 
ls:ontrakt, som ock antogs. Enligt detta skulle det holstein- 
eka' kompagniet drifva handeln öfver Nyen eller Narwa 
och för alla ur Persien förda varor erlägga första året 
400,000 samt från och med det fjerde 600,000 r:dr årligen, 
hvarjemte Sverige skulle ega att participera i samma kom- 
pagni. Följande år företogo' holsteinska gesandterna tesan 
till Ryssland och Persien att der genomdrifva saken och 
åtföljdes till Moskwa af en svensk ambassad, bestående af 
Ph. Scheiding, Henr; Fleming, Erik Gyllenstjerna, And. 
BuraBus samt köpmannen Arendt Spiring såsom biträde i 
afseende på persiska handeln. Afven till Persien skulle 
Ingevald Krusbjörn afgå i holsteinarnes sällskap. Men re- 
dan i Moskwa uppstodo förvecklingar, som hotade att om- 
intetgöra hela företaget. Czarens fordringar voro öfver- 
drifna (600,000 r:dr), de svenska sändebuden gingo oför- 
eigtigt tillväga, de holsteinska förtalade svenskarne hos 
storfursten och underhandlade i hemlighet om handelns 
dragande öfver Arkangel. I Dec. 1634 återkom den svenska 
ambassaden utan särdeles resultat, och hertigen i Holstcjin 
förklarade 1635 kontraktet upphäfdt ^). De holsteinska sän- 

kade d. 13 Okt., Kbr. till gen.guv. H. Wrangel d. 17 Okt. 1643: 
R.reg. Stiernman a. st. 2, s. 347 ff. 
•) Rådsprot. d. 27 Maj o. 7 Juni 1633, d. 2 Juni o. 14 Aug. 1635. 
H. iS. H. 25, 291; 26, 74, 153, 175; 35, 20, 121. Contract mit den 
P^urstl. Holsten. Gesandten wegen freier Passage mit den Persischen 
Waaren d. 6 Juni 1633. Kreditiver, instruktioner och memorialer 
f. sv. sändebuden d. 8—20 Mars 1634. En mängd skrifvelser till 
dem under årets lopp. Memor. f. Salvius d. 30 April 1635. Kbr. 
till dens. d. 6 Juni s. å.: R.reg. Relation om sändebudens förrät- 
tande i Ryssland: H. S. H. 33, 99. Bref fr. Arendt till Peter Spi- 
ring Okt.— No v. 1634: Ox. saml. 



296 . 

debuden fortsatte ensamme resan till Persien, och vid deras 
återkomst derifrån 1639 öppnade hertigen ånyo underhand- 
lingar med svenska regeringen om samma sak. Salvius, 
som erhöll uppdrag att i Hamburg negociera härom med 
holsteinska deputerade, skulle ega nedsätta den förra gån- 
gen fastställda summan till halfva beloppet. Det oaktadt 
kunde man ej komma öfverens, hvilket var naturligt nog, 
då dessa handelsförslag blott skulle tjena till att bemantla 
vissa mot Sverige fiendtliga planer, som ännu voro inhöljda 
i dunkel *). 

Sveriges handelsförbindelser vesterut voro så upptagna 
af Holland, att föga återstod för de öfriga staterna. Af 
BritanntPns länder var Skottland oftare än England besökt 
af svenska sjöfarande, och rörelsen på dessa länder till- 
tog småningom. För att locka den engelska handeln till 
Göteborg, bildade regeringen af de der bosatte engelsmän 
ett bolag, som under namn af Engelska kompagniet 1635 
erhöll åtskilliga handelsfriheter samt rätt att utse en med- 
lem af rådet. Men då detta kompagni ej fullgjorde sina 
förbindelser, blef det efter några år upphäfdt -). Deremot ^ 
var handelsgemenskapen med Frankrike ganska obetydlig, 
och de anbud till handelsfördrag, som 1636 och 1639 gjor- 
des svenska regeringen af franske residenten, emottogos 
temligen kallt : kanslern påstod, att Sverige hade föga gagn 
af de franska varorna, då salt och vin med större fördel 
hemtades från Spanien-^). De försök som gjordes att närma 
sig detta sistnämnda land äro redan omtalade. Man ville 
icke öppet bryta med Spp-nien, oaktadt den skada som till- 
fogades svenska undersåter i de spanska farvattnen. Då 



') Crusii Beschreibung der Reis durch Moschkau in und aus Persien 

Okt. 1635— Aug. 1639 msc. å Skokloster. Kbr. till P. Krusbjörn d. 

30 Okt. 1638 o. d. 27 Nov. 1641. Kbr. till Salvius d. 1 Juni o. 

Mnstr. f. dans. d. 6 Juni 1639. Kbr. till Ph. Scheiding d. 3 Okt. 1640: 

Rreg. Pufendorf a. st. XI, 85. Jfr ofvan s. 81. 

2) Rådsprot. d. 13 Aug. 1635, d. 16 Dec. 1636. K. res. till de engel- 
ske i Göteborg d. 15 Maj o. d. 18 Aug. 1635. Kbr till magistr. 
derstädes d. 18 Aug. 1635 o. d. 24 Maj 1641. R.reg. 

3) H. S. H. 37, 214; 38, 240. Rådsprot. d. 14 o. 20 Maj 1639. D'Avau- 
gour ä Bouthillier d. 26 April 1636: Wahr. Ant. 



297 

regeringen 1633 utfärdade repressaliebref åt några svenska 
^köpmän, hvilkas fartyg uppbringats af »de] Dynkerkere», 
så afstyrde kanslern dessa åtgärder, de der voro både 
obilliga och för riket skadliga såsom hindrande handelns 
fria lopp. Lika litet lyssnade kanslern till de äfventyrliga 
förslag, som gjordes honom om krigsexpeditioner mot spa- 
nioremas rika kolonier i Sydamerika ^). I stället uppmun- 
trades handeln på Spanien genom särskilda privilegier 1638, 
och vid förmyndareregeringens slut pågick åter genom sven- 
ske residenten i England underhandling med Spanien» om 
fri handelsgemenskap mellan länderna-). • — En. god handels- 
ort för Sverige öppnade sig genom handelsfördraget med 
I^ortugal 1641: detta tillförsäkrade båda ländernas innevå- 
nare vanliga af bundsförvandter åtnjutna friheter, t. ex. i 
beskattning, • religionsutöfning och utlemning af förrymde, 
vapen och spannmål från Sverige skulle vara tullfria, resi- 
denter skulle i båda länderna anställas m. m. Kronan före- 
gick i denna handel med godt exempel, då hon s. å. ut- 
skickade till Portugal tre skepp med dyrbar laddning af 
vapen, ammunition, master m. m., hvilka återförde salt och 
kryddor. Afven enskilda började snart begagna sig af denna 
sjöfart, isynnerhet till salthandel: ett särskildt kompagni 
bildades härför, som fick rätt att i vissa städer upplägga 
och fritt försälja salt från Portugal •'). 

Men redan innan Sverige genom Portugal vunnit fotfäste 
i det sydliga Europa, hade Gustaf Adolfs och Axel Oxen- 
stjernas vidtspejande blickar sväfvat långt utom Europas 
gränser och på de stora verldshafven utstakat nya banor 



») Se t. ex. br. fr. Joachim Stumpff i Hamburg af d. 15 Juli 1636 o. 
d. 26 Aug. 1637: Ox. samL Härmed bör jemföras fördraget mellan 
Gustaf Adolf och hert. af Buckingham 1628 för samma ändamål: 
Fant, Observat. selectae pp. 100—2. 

2) H. S. H. 24 104; 30, 67. Repress.bref af d. 26 Febr. o. d. 27 Mars 
1633. KbrÄan Mich. k^^ lmi il. lOjte 1644: R.reg. Stiernman 
a. st. s. 20| Jfr " - — 

3) Instr. f. skeppsoÄSWÄ* Cl. Bi§Ik£nstjeTfiV5»^ memor. f. resid. L. 
Skytte d. 21 iU^1641. ^ICfer^fnt. ökYtt^dl: 13 Okt. 1642. Priv. 
f. Mårten Au0yh«^^Mip4»y0oAdlDlSffl^é.M.^7 Okt. 1642.^ Råds- 
prot. d. 22 Ji 




298 

för Sveriges sjöfart. Det gällde att göra Äfven Sverige 
delaktigt af denna handel på Ost- och Westindien, som för 
några folk medfört så lysande resultat och hvars fördelar 
af ryktet och afståndet ytterligare förstorades. Det var na- 
turligt, att de svenska statsmännen härvid beträdde samma 
väg, der de förnämsta sjöfarande nationer redan med fram- 
gång gått förut: privilegierade handelskompagnier och ko- 
lonisationer voro de medel, som ansågos bäst leda till målet. 
För en svensk sjöfart på Ostindien voro de yttre förhållan- 
dena icke gynnsamma: af de der herrskande nationerna 
voro spaniorerna så godt som fiender och holländame af 
handelsegennytta lika otillgängliga. Icke heller portugi- 
same visade sig benägna att understödja Sverige i detta 
afseende, då deras sändebud derom tillspordes 1641; hvar- 
före ingenting ansågs böra om denna sak nämnas i trakta- 
ten, att det ej måtte »prejudioera posteriteten». Lika frukt- 
löst blef ett försök s. å. att genom en spansk köpman, som 
besökte Göteborg, höra sig för hos spanska regeringen i 
samma syfte ^). 

Bättre framgång rönte planerna på Westindien, då de 
omsider kommo till utförande: hade de fortfarande bedrif- 
vits med samma intresse och nit som i början, så hade 
Sverige måhända snart kunnat äfven som kolonialmakt in- 
taga en plats vid sidan af Europas stora nationer. Den 
första upprinnelsen till Sveriges westindiska kolonisation 
har i jemförelse med dess vidare utveckling varit temligen 



^) Rådsprot. d. 12 o. 13 Juli, d. 10 Sept. 1641, d. 25 April 1642. Jfr 
Pufendorf a. st. XIII, 101. — I sammanhang härmed kunna vi ej 
underlåta att omnämna det första märkligare försök till ett ostindiskt 
kompagni i Sverige, som gjordes 30 år senare och som vi ej sett 
någorstädes omtaladt. I början af 1670-talet utrustades en expe- 
dition af 3 fartyg till Ostindien under ledning af kommissarien i 
komm.koll. Borgh. I rådet tecknades öfver 30,000 r.dr härför, och 
öfverståth. Cl. Rålamb gjorde 1673 upprepade försök att förmå 
Stockholms borgerskap till delaktighet, men utan särdeles fram- 
gång. De svåra förvecklingar, som nu följde för landet, omintet- 
gjorde saken. Borgh, som sedan öfvergick i holländsk tjenst, ingaf 
1683 fråi\ Batavia till regeringen ett nytt förslag i samma syfte. 
Se Palmach. i B.A. samt Stockholms stads protok. för år 1673 å 
Rådh.ark. 



ofullständigt känd; vi skola derföre egna densamma en när- 
mare uppmärksamhet. 

Sedan det af holländaren Wilh. Usselincx stiftade 
svenska Söderkompagniet genom föreningen iped städernas 
skeppskompagni 1630 blifvit iståndsatt att träda i verksam- 
liet, blef närmaste uppgiften att indraga utländska kapitaler 
i företaget. Svenskarnes framgångar i Tyskland ingåfva 
TJsselincx den tanken att använda Tysklands tillgångar för 
ändamålet. Gustaf Adolf omfattade denna plan med in- 
tresse och gillade Okt. 1632 i Nurnberg det af Usselincx 
framlagda förslaget till privilegiernas utsträckning till tyska 
nationen samt lät uppsätta fullmakt för densamme såsom 
verkets föreståndare. Dessa handlingar bekräftades och ut- 
färdades af Axel Oxenstjerna under mötet i Heilbronn April 

1633, han lät derjemte från Frankfurt s. å. utgå ett inbjud- 
ningspatent, och Usselincx bifogade en särskild för Tyskland 
beräknad utredning af planens stora* vigt och värde, kallad 
Mercurius Germaniae, jemte en praktisk anvisning för sakens- 
verkställande *). Teckningen, som skulle vara afslutad i Jan, 

1634, synes ej gått efter önskan, ty frågan återupptogs vid 
Frankfurterkonventet 1634, der de fyra öfra kretsarnes om- 
bud bekräftade privilegiet. Då straxt derpå slaget vid 
Nördlingen af bröt hela företaget, begaf sig Usselincx till 
Frankrike och sökte intressera dess regering för det svensk- 
tyska kompagniet. Ar 1636 finna vi den outtröttlige pro- 
jektm åkaren i Holland, der han gång efter annan pröfvade 
regeringens tålamod med sina vidlyftiga betänkanden till 
det kära Söderkompagniets förverkligande. Då man icke 
heller här lyssnade till hans förslag, så sökte han 163^ 
åvägabringa en allians mellan Sverige, Frankrike och Eng- 
land för samma ändamål och tillika riktad mot Spanien. 
De följande åren verkade han för sin sak i hansestäderna,. 



*) Dessa handlingar jemte de äldre privil. och Usselincx' Ausfiihrlicher 
Bericht äro tillsammans tryckta i Argonautica Gustaviana, Frank- 
furt 1633, hvilken skrift åter är omtryckt hos Marqvardus, de jare 
mercatorum, Frankfurt 1662. 



300 

med lika liten framgång, och anställdes ändtligen 1643 så- 
flom svensk agent i Holland ^). 

Under det Usselincx sålunda sysselsatte halfva £uropa 
med svenska söderkompagniets angelägenheter, hade det- 
samma af omständigheterna blifvit infördt på en ny utveck- 
lingsbana. Sedan direktorerna för söderkoiapagniet i Sverige 
öfvertagit skeppskompagniets 16 välrustade fartyg, började 
de att utsända dem på sjöexpeditioner. Dessa utföUo dock 
icke bättre än att fyra skepp 1632 blefvo i Spanien tagna 
i beslag, såsom det påstods genom den medföljande kom- 
missariens förräderi, och att 1634 fem fartyg belades med 
Arrest i Holland, ehuru de snart lösgåfvos. Direktorerna 
klandrades bittert, och isynnerhet sköt man skulden på de- 
ras förnämste man Abr. Cabeliau. De anklagades af del- 
egarne inför hofrätten, som dömde dem skyldiga till för- 
sumlighet, men vid domens revision och efter inläggande 
af nya bevis frikändes de af regeringen 1635. De ålades 
dock att fullgöra den af delegarne länge begärda redovis- 
ningen för sin förvaltning. Denna begäran upprepades af 
ständerna vid riksdagen 1635 och mötet 1636, -regeringen 
tillsatte 1637 vissa revisorer och bestämde en dag derför, 
men någon granskning egde hvarken då eller senare rum, 
x)ch det hette 1640 och 1642 vid presterskapets klagomål, 
att participanterna finge skaflfa sig redovisning bäst de 
kunde. Vid 1636 års möte väcktes äfven den frågan, hvad 
man vidare borde företaga med de 10 fartyg, som utgjorde 
kompagniets enda återstående egendom. Vid de samman- 
träden, som C. Fleming härom höll med ständerna, yrkade 
en del, att kronan borde godtgöra förlusterna, presterna 
ville, att kompagniet skulle upplösas och behållningen förde- 
las, man syntes dock i allmänhet böjd derför, att skeppen och 
participanterna fördelades på vissa städer, från hvilka handel 



2) Brieve declaration de la principale cause qui m'a ému de venir 
en France d. 1 Dec. 1634. Brieve deduction d. 13 Febr. 1635. 
Korte AenwYsinge van de Nuttighed.m etc. Haag d. 21 April 1636 
o. d 2 April 1638. Octroy et privileges dfe la comp. du Sud, pres. 
d. 21 Mars 1639 m. fl. bref och memorialer af Usselincx i Ox. saml. 
Jfr Laspeyres a. st. ss. 77, 96. 



* 

301 

kunde med fartygen drifvas ^). Några bland dessa användes- 
ock de följande åren till den nya sjöfarten på Amerika^ 
regeringen beslöt 1640 att inköpa skeppen för kronans räk- 
ning, men kort derefter fann hon för godt att utan del- 
egarnes hörande i stället förena de få återstående med det 
nyss • bildade westindiska kompagniet, i hvilket sålunda de 
forna skepps- och söderkompagnierna ingingo såsom parti- 
cipanter ^), 

Den första tanken på en svensk kolonisation i främ- 
mande verldsdelar var framställd af Usselincx, men förtjen- 
sten af densammas förverkligande tillkommer Axel Oxen- 
stjema, P. Spiring och Cl. Fleming. Redan från 163& 
förekommer ett betänkande om denna sak af holländaren- 
Sam. Blomaert, sjelf delegare i det westindiska kompagniet 
i Holland och 1636 anställd som Sveriges kommissarie der- 
städes. Och då P. Spiring enligt uppdrag af kanslern in- 
fann sig i Holland våren 1636, aftalade han med Blomaert 
planens utförande och fick af denne anvisning på lämpliga 
person att anföra expeditionen. Denne var holländaren 
Peter Minuit, hvilken förut beklädt guvernörsembetet i 
Nya Amsterdam, men blifvit skild från det holländska kom- 
pagniets tjenst. Planen var först att drifva handel på. 
Guldkusten i öfra Guinea, som ock gillades af regeringen 
under Spirings besök i Sverige sommaren 1636. Återkom- 
men till Holland i Okt. i egenskap af svensk resident upp- 
gjorde han saken skriftligen med Minuit, Blomaert och 
andra holländare, hvilka ansvarade för hälften af den till 
24,000 r:dr beräknade resekostnaden, medan Spiring, de 
tre Oxenstjernorna i regeringen samt C. Fleming bekostade^ 
den andra hälften: expeditionen bestämdes nu för West- 

') Rådsprot. d. 9 April, d. 26 Nov., d. 20 Dec. 1633, d. 9 Maj, d. 31 Okt., d.. 

22 Nov. 1634, d. 1 Juli 1635, d. 1 o. 5 JuU 1636. Kbr. till directo- 

rerna d. 12 Okt. 1633 o. d. 6 Sept. 1635. Revisionsdom d. 23 April 

1635. Kbr. till Cl. Fleming d. 22 Dec. 1637: R.reg. K. resol. på. 

presterskis besvär 1634 § 14, 1635 § 1, 1636 § 4, 1640 § 9, 1642 

§ 15, på borgerskis besvär 1635 § 1: Stiernman. 
2) Kbr. till C. Fleming d. 29 Mars 1640, till gen.tullförvalt. d. 12 Mars- 

8. å.: R.reg. K. res. på borgerskis besvär ll42 § 4, 1643 § 4:: 

Stiernman. 



302 

Indien, såaom mindre kostsam ^). Minuit reste till Sverige 
i Febr. 1637, expeditionen, som för det holländska kom- 
pagniets skull hölls ytterst hemlig, bestod af två söder- 
kompagniet tillhöriga fartyg, Kalmar Nyckel och Gripen, 
och afgick från Stockholm till Göteborg i Aug. 1637 samt 
fortsatte i slutet af året vidare öfver Holland och den aödm 
passagen resan fram' till sin bestämmelseort. I slutet af 
Mars 1638 ankom Minuit till den engelska kolonien Ja- 
mestown i Virginien och vid medlet af April till Delaware, 
der han på flodens vestra sida af en indianhöfding inköpte 
ett stycke land och oaktadt holländarnes protester anlade 
skansen Christina samt begynte draga till sig indianemas 
pelsverkshandel. Sedan skeppen blifvit lastade, det ena 
med tobak, det andra med »pälterier», afreste Minuit i slutet 
af Juli s. å., qvarlemnande 24 man som besättning-). I 
början af 1639 voro skeppen anlända till Holland, men 
först i Juni s. å. finner man dem i Göteborg. Minuit sy- 
nes antingen hafva dött under återvägen eller afgått ur 
svensk tjenst, ty redan i Jan. 1639 erhöll kapten Corn. 
van Vliet uppdrag att anföra den nya expedition, som på- 
tänktes, och d. 1 Juli utnämnde^ löjtnant Peter HoUender 
(Ridder) att vara kommendant å Fort Christina^). Denne 
afgick också dit ombord å det fartyg, som till det svenska 
Delaware öfverförde ett antal holländska familjer från Ut- 



«) Ett betänk, af Blomaert af d. 3 Juni 1635, ett annat af Minuit d. 
15 Juni 1636. P. Spiring till kansl. af Haag d. 24 Maj o. d. 18 
Nov. 1636, d. 7 o. 31 Jan., d. 3 Febr. 1637. Rechnung iiber P. 
Minuits Reise nach Westindien a:o 1637 in Stockholm: Ox. saml. 
Rådsprot. d. 27 Sept., d. 24 Dec. 1636. H. S. H. 38, 289. 

^) Kbr. till amiralerna att utrusta 2 skepp, d. 30 Juni 1637: Rreg. 
Sjöpass till Göteborg för de begge skeppen d. 9 Aug.: Amir.reg. 
Jfr äfven Bancroft, History of the United States II, ss. 561 ffi, 
Ferris, Hist. of the original settlements on the Delaware, Wilming- 
ton 1846, s. 34 ff. och isynnerhet Hazard, Annals of Pennsylvania, 
Philadelphia 1850, ss. 42 ff. samt Acrelius, om de Sv. församl. i 
Nya Sverige s. 8 ff. 

«) Jl.reg. d. 1 Juni 1639. Cl. Fleming till kansl., till Spiring o. Blo- 
maert af d. 8 Juni 1639. Densammes memor. f. gen.tullförvalt. d. 
28 Febr. s. å och instr. f. P. Kolländer d. 1 Juli: Ox. saml. Till 
kapten v. Vliet d. 26 Jan. s. å.: Amir.reg. Uppgiften om Minuit 
hos Acrelius s. 15 o. hos Ferris s. 56 — 57 måste oero på ett misstag. 



303 

recht, på grund af ett privilegium, som svenska regeringen 
d. 24 Jan. 1640 meddelat Henr. Hoochcamer med konsor- 
ter för detta ändamål. Dessa nya kolonister framkom mo 
cl. 17 April och nedsatte sig några mil från Christina norr 
ut: de voro underkastade svenska kronans öfverhöghet och 
skyldiga att till Göteborg öfverföra alla sina exportvaror. 
På hösten s. å. anlände ännu ett fartyg, holländskt eller 
svenskt, som medförde en af svenska regeringen befuUmäk- 
tiga.d och aflönad kommissionär Jost von Bogardt ^). 

Det dröjde nu någon tid, innan en ny expedition blef 
fä^rdig att afgå från Sverige till Dala^^re. Förberedelser 
gjordes af den till verkets styresman utsedde Cl. Fleming: 
det talas i April 1640 om de 5 skepp, som skola afgå till 
Virginien, man lät genom landshöfdingame hopsamla för- 
ryimde knektar, skogsödande finnar och andra förbrytare, 
varfningar anställdes o. s. v. Men det var ej fullt klart, 
på, hvems bekostnad företaget skulle fortsättas. De hol- 
ländska delegarne i den första expeditionen med Blomaert i 
spetsen stodo under påtryckning af sina landsmän och gjorde 
svårigheter. Regeringen lät derföre 1641 utlösa deras aktier 
med 18,000 gulden och gaf samtidigt monopol på tobaks- 
handeln i hela riket åt söderkompagniet, hvars skepp och 
penningar skulle för saken användas. Under Spirings be- 
sök i Sverige sommaren 1642 blef den nya sjöfarten och 
kolonisationen fullt stadgad och ordnad. Söderkompagniet 
insatte i det nya s. k. westindiska eller virginiska kom- 
pagniet 18,000 r:dr, Oxenstjernorna, JFleming och Spiring 
10,000 samt kronan 6,000 r:dr, hvarjemte kronan fastställde 
för kolonien en ordinarie stat af 36 personer . (deri bland 1 
guvernör och 24 gemene). Högsta inseendet deröfver till- 



*) Memorie van de Heer Hoochcamer och Gegenbedenken derpå. Ex- 
tract af de privil. som någre förnäml. köpmän i Amsterdam begära 
af H. M. till ett westindiskt kompagnies upprättande i Göteborg. 
Spiring till kansl. d. 23 Juli 1639. P. Höll. Ridder till dens. dat. 
Christina d. 13 Maj, d. 8 Juni o. d. 3 Dec. 1G40: Ox. saml. Octroy 
und privil. Herrn Hochkammer etc. d. 24 Jan. Bestallungsbrief 
för Jost v. Bogardt d. 30 Jan. o. Kbr. an P. Spiring d. 1 Febr. 
1640: Rreg. Jfr Hazard a. st. s. 51 ff. 



304 

\ 

kom fortfarande Fleming, en särskild faktor anställdes i 
Holland, och Göteborg blef kompagniets hufvudort i Sve- 
rige '). Från Göteborg afgick nu den nye guvernören öher 
Nya Sverige Johan Printz med en välrustad expedition d. 
1 Nov. 1642 ombord å skeppen Svanen och Farna och 
framkom d. 15 Februari 1643 till Christina. Enligt sin in- 
struktion egde Printz att befalla och utöfva högsta doms- 
rätten öfver det svenska området, som nu fastställdes till en 
inåt landet obegränsad sträcka af 30 tyska mil på Dela- 
wares vestra strand från Kap Hinlopen, samt 12 mil af 
östra stranden räknadt från Kap May. Härmed synes man 
dock hafva gjort intrång på det område, som förut intagits 
af de på östra sidan vid Fort Nassau stationerade hoUän- 
darne, med hvilka derföre ständiga tvister inträffade. Några 
nyss ditflyttade engelsmän förjagades eller underkastade sig. 
Nya skansar anlades: Nya Göteborg, der guvernören tog 
sitt säte, på vestra sidan i närheten af n. v. Philadelphia, 
samt. på östra sidan längre ned Nya Elfsborg. 

Det lider intet tvifvel, att förmyndarne fullt uppskattat 
den stora vigten såväl för politiken som för kulturen af 
detta företag, »h vilket», skref P. Brahe till Printz 1643, »i 
vårt sinne och i sig sjelft stort är och större än det af 
mången skattas». Kolonien skulle enligt Printz' instruktion 
användas till indianernas omvändelse, till tobaksplantering, 
pelsverkshandel, saltsjuderi, vin- och silkesodling, hval- 
fiskfångst m. m. Och att vissa af dessa näringar icke 
utan framgång bedrefvos, bevisar t. ex. den uppgiften, att 
två svenska skepp 1644 medförde en laddning af 70,000 
skalp, tobak och 2,100 packor bäfverskinn. Men till olycka 
för kolonien bortgick s. å. dess nitiske befordrare C. Fle- 
ming; från våren 1644 till hösten 1646 hördes ingenting 
från hemmet, och ännu i Febr. 1647 funnos i kolonien blott 



O Kbr. till åtskill. landshöfd. d. 7 o. 8 Aug. 1639, d. 13 o. 28 April 
1640 m. fl. Fullm. f. Måns Kling d. 26 Sept. 1640. Stat för guver- 
nementet i Xya Sverige d. 30 Aug. 1642. Kbr. till P. Spiring d. 
20 Febr. 1641: R.reg. H. S. H. 29, 210 ff. Rådsprot. d. 4 Juni o. 
d. 27 Juli 1642. Kmrprot. d. 20 Febr. 1641. Spiring till kansl. d. 
29 Juli 1639. Generalbalance f. komp. d. 31 Dec. 1647: Ox. saml. 



305 

183 själar, hvaribland 28 »frimän» eller nybyggare. Detta 
^%rsur ännu ett af de löftesrika arf från den Oxenstjernska 
förvaltningens tid, hvilka af den följande styrelsen försum- 
xxxades och snart gingo alldeles förlorade *). 



^) Printz' instr. tryckt hos Acrelias a. st. s. 16. Printz till kansl. d. 
14 April 1643: Ox. saml. P. Brahe till Printz (konc.) d. 9 Nov. 
1643. Printz' relation utur Nya Sverige d. 20 Febr. 1647: Skokl. 
Jfr Hazard a. st. ss. 69 £, 81. Ferris a. st. 65 ff. Om koloniens 
vidare öden se Carlson a. st. 1, s. 260. 



Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmjndare. ^20 



306 



FEMTE KAPITLET. 

Den inre förvaltningens tillstånd. IH 
Kyrkan. — XTnderyisningsvasendet — Den andliga koltnren. 

Det var att vänta af statsmän ur Gustaf Adolfs skola^ 
att de skulle hafva blicken riktad mot menniskans högsta 
mål, att de skulle erkänna religiös och intellektuell föräd- 
ling såsom yttersta ändamålet med alla sociala och politiska 
förbättringar, med den materiella odlingens mångsidiga sträf- 
vanden. Det är detta som sätter kronan på deras storar- 
tade Verksamhet: hvad Axel Oxenstjerna, Per Brahe, Joh. 
Skytte i detta afseende verkat för Sverige och Finland, är 
måhända det varaktigaste af deras minnen. Reformer inom 
kyrkan försvårades visserligen genom striden mellan den 
andliga och verldsliga makten, men i befrämjandet af den 
andliga odlingen och den allmänna bildningen kunde dessa 
makter i de flesta fall samverka. 

Det religiösa lifvet i Sverige bar ännu den prägel af 
allvar, kraft och enighet, som den skickelsedigra sista kam- 
pen med papismen hade påtryckt detsamma. Det kunde ej 
annat än stärkas, renas och höjas under den verldshistoriska 
religionsstrid, hvari försynen anvisat åt Sverige och dess 
konung ett så ärorikt värf att utföra. Det höll sig uppe 
på denna sin middagshöjd, så länge det leddes af den första 
troskraftiga generationen efter 1593, af Gustaf Adolfs sam- 
tida statsmän och af prester sådana som Rudbeckius och 
Paulinus, Rothovius och Bothvidi. Den nya uppsättning 
af politiska och kyrkliga ledare, som efterträdde dessa, be- 
tecknar redan det begynnande förfallet: hos statsmännen 
hade det religiösa allvaret lemnat rum för en helt och hållet 
verldslig förfining, hos theologerna började det lefvande tros- 
nitet öfvergå till en andefattig och ofördragsam dogmatism. 

En nära och oupplöslig förbindelse mellan stat och 
kyrka är den grundsats, som konseqvent genomgått Sve- 



307 

riges nyare kyrkohistoria och utgör ett af hennes mest ut- 
märkande drag. Om sättet att befästa och ordna J^inna 
förbindelse ofta framkallat söndring och tvist mellan de. 
verldsliga och andliga makten, ^å hafva dessa makter varit 
ense i att bevara grundvalen för denna union, neml. 8tf'äng 
enhet i religionen, »Enighet i religionen och den rätta 
gudstjensten är den kraftigaste grundval till ett lofligt, 
sa^mdrägtigt och varaktigt regemente», heter det i den på 
presterskapets begäran tillkomna § 1 af regeringsformen: det 
var genom samma §, som Sveriges konung för första gången 
bestämdt och uttryckligen ålades att bekänna den rena evang. 
lutherska läran '). I dessa grundsatser instämde Axel Oxen- 
stjerna på det kraftigaste: »det finnes ej», yttrade han i 
rådet 1636, »något starkare band till endrägt och samlif 
mellan menniskor än enhet i religionen.» »Och hafver man 
ett klart exempel af det engelska väsendet, att det af sådan 
connivents är uppväxt», hette det en annan gång. I enlig- 
het härmed har han flera gånger afi^isat framställd begäran 
om fri religionsutöfning af främlingar, som velat sätta sig 
ned inom riket. Och då franske residenten De Rorté med- 
förde katholsk prest, som i Stockholm höll messa för öppna 
dörrar, blef detta efter presterskapets 1641 gjorda påmin- 
nelser honom alldeles förbjudet. Man föreställde honom, 
att' ej ens pfalzgrefven egde att hålla en egen prest i riket: 
det strede mot rikets fundamentallagar och »kunde med 
tiden reta oss i håret med riksens ständer». Af samma 
skäl förbjödos 1643 kalvinisterna i Norrköping att offentli- 
gen förrätta sin gudstjenst, likväl med tilläggande deraf, att 
K. M. ingalunda begärer att bjuda öfver någons samvete-). 
Det blef dock vid den allt lifligare beröringen med 
främmande länder omöjligt att genomföra systemet fullstän- 
digt. Från katholicismen var numer ingenting att frukta, 

') Jfr äfven riksd.besl. 1634 § 12. Ministerii högelige åstundan 1634. 
Broomé, om statsreligion och religionsfrihet s. 44. 

2) Rådsprot. d. 16 Dec. 1636, d. 26 Aug. o. d. 31 Dec. 1640, d. 4 Febr. 
1641. Kbr. till Joh. Salvius d. 20 Mars 1641. Bimemor. f. korn- 
missar, till Norrköping d. 30 Jan. 1643: R.reg. Jfr Chanut, Mé- 
moires. 



308 

och af jesuit-miBBion finnas denna tid inga spår. Desto 
större insteg i riket vann kalvinismen genom de många be- 
kännare af denna lära, som stridde under Sveriges fanor 
och som inkaUades i riket till nåringamas och handelns 
f&rkofran. Dessa fingo ej afskräckas genom samvetstvång, 
atan måste med varsamhet behandlas. Flera kalvinister 
innehade embeten i landet, isynnerhet inom krigsmakten: 
andra, t. ex. Spens, De Geer m. fl., intogo obehindradt 
plats å svenska riddarhuset. Det var väl detta, som bidrog 
att öka kanslerns benägenhet för Dursei föreningsplaner, 
ehuru han noga vaktade sig att uppväcka presterskapets 
misstankar i detta afseende. Tvärtom uppmanade han ofta 
presterskapet till vaksamhet och varnade för de faror, som 
kunde uppstå genom den täta beröringen med kal vinska 
länder och universiteter. Han drog dock ej heller i be- 
tänkande att när så behöfdes stäfja prestemas ovisa nit mot 
olika tänkande. Så t. ex. då kyrkoherden i Forssmark 1643 
vägrat begrafva en kalvinist, ålades han dertill af regerin- 
gen, som derom skref till erkebiskopen, »att man här i riket 
icke rättar sig efter de skarpe procedurer, som uti påfve- 
dömet äre bruklige, att stänga deras lekamen från kyrko- 
gården, som ej äre af samma lära, utan man har velat 
lemna dem under Guds dom». Ingen religionsprocess eller 
förföljelse för trons skull fläckar Axel Oxenstjemas förvalt- 
ning. »Det är visst», yttrade han 1637, »att religionen intet 
bör propageras med verldsliga vapen, utan dess vapen äre 
andeliga»*). Det är således ej blott arbetets, utan äfven 
andens frihet, som räknar Axel Oxenstjerna som en af sina 
äldsta förkämpar. 

Men utom den lutherska bekännelsen fanns inom den 
svenska monarkien ännu en annan lagligen erkänd bekän- 
nelse, neml. den grekisk-katholska bland ryssarne i Kex- 
holms län och Ingcrmanland. I sistnämnde provins fiinnos 
20 grekiska församlingar med 10 prester. Regeringen an- 
såg det vara både ur politisk och religiös synpunkt af vigt, 

O Rådsprot. d. 17 Maj 1637. Kbr. till erkebiskopen d. 19 Dec. 1643: 
R.reg. Kanshs br. till presterskapet d. 20 Juni 1634. 



309 

a^t-t ryssarne omvändes till lutherska läran, dock varsamt 
ooli oförmärkt: bisköparne befalldes, att »med makelighet 
ooli icke med styfhet» söka draga dem till den rätta läran. 
]För detta ändamål lät man trycka och utdela lutherska reli- 
gionsböcker på ryska, man lät undervisa ryska barn i luther- 
ska läran, presterna skulle vänja sig sjelfva och sina åhö- 
rare vid det finska språket och »prentet», på det att finskan 
småningom skulle blifva kyrko- och skolspråket äfven bland, 
ryssarne. De ryska presterna underordnades luthersk kyrko- 
styrelse, ehuru de fått löfte om en egen i Konstantinopel 
^igd metropolit, de skulle förhöras och ordineras af bisko- 
pen. Betänkligare var den utvägen, att söka med verlds- 
liga förmåner locka de råa grekiska presterna: dessa fingo 
något jord samt 6 — 12 t:or säd årligen, ifall de lärde Lu- 
thers kateches och läto sig »accommödera». Per Brahe 
berättade i rådet 1640, att det redan funnes 15 grekiska 
prester, som kunde trons artiklar utantill, och 1641 tillsat- 
tes en af dem till förman för de andra '). 

Ett vidsträckt fält för regeringens verksamhet i reli- 
giöst hänseende öppnade sig bland de öfriga råa och*vai^- 
vårdade, till namnet lutheranska stammar, som lydde under 
Sveriges spira, lappar, ester, ingrer, liver och letter. Otaa 
lappame hette det 1640, att de »härtill mestadels lefvat 
som hedningar och vildar, öfvandes allehanda afgudadyr- 
kan» -), och bland esterna funnos ännu de, »som bedrefvo 
afguderi med ofifer till stöder och beläten i lundar och 
skogskapeller». På detta område fick regeringen handla 



O Rådsprot. d. 25 Aiig. o. d. 18 Sept. 1640. K. res. till allmogen fr. 
Kexholms län d. 23 Sept. 1633. K. res. till grekiske trosbekännare 
i Ingermanland d. 23 Sept. 1640, till landsh. Nils Assersson d. 15 
Juni T642. Instr. f. superintend. i Narwa H. Stahlius d. 16 Juni o. 
f. bisk. P. Bjugg i Wiborg d. 10 Okt. 1642. K. res. till bisk. Bjugg 
d. 4 Juli 1644. till Stahlius d. 9 Okt. s. å.: R.reg. P. Brahe till 
bisk. Rothovius d. 28 Juli 1641 o. d. 15 Okt. 1642: Skokl. I Wi- 
. borgs skola underhöllos flera unga ryssar: i Upsala studerade på 
kronans bekostnad en son af ryske boj aren Aminoff. 

-) Joh. Tornseus, pastor i Torneå, skrifver d. 3 Sept. 1643 till kansL, 
att han bragt lapparne till att lemna ifrån sig lappetrummor, som 
de trolla med, och att öfvergifva sina skogsgudar, som de kalla 
Seita. Ox. saml. 



310 

mer oberoende af det injndiga svenska presterskapet, som 
alldeles för litet intresserade sig fOr detta vigtiga ärende, 
då det af regeringen rådfrågades vid mötena 1637 och 1641 
samt vid riksdagen 1640. Först och främst upprättades i 
dessa provinser en ordentlig kjrkostjrelse, i det att till 
biskop öfver Estland utnämndes Joachim Iheringius 1638, 
till superintendent öfver Ingermanland och Alentaka med 
säte i Narwa Henr. Stahlius 1641. Under dem anordna- 
des liksom i Sverige konsistorier, prosterier o. s. v. De 
hade en svår uppgift att fylla, ty den ene hade att kämpa 
med Estlands sjelfrådiga adel, den andre med de grekiska 
religionsbekänname. För lappames räkning åtnöjde sig re- 
geringen med förordnandet af fyra nya pastorer och kyrkor 
i Lappmarken, vid Arvisjerf, Silbojock, Arieploug och 
NasaQäll, biträdda af tre lapp-prester, hvaribland två in- 
födda lappar. Den af Gustaf Adolf upprättade lappskolan 
i Lycksele förbättrades 1634 genom en donation af sin 
föreståndare Joh. Skytte, och flera lappe-djeknar deriflrån 
underhöUos vid universitetet. Likaledes förbättrades un- 
dervisningsväsendet i Östersjöprovinserna, religionsböcker 
utarbetades på folkens egna språk, på lappska af Tor- 
naeus pastor i Tomeå, den estiska bibelöfversättningen på- 
begyntes, och den finska, som länge varit hos regeringen 
begärd och utlofvad, bragtes 1640 till fullbordan genom en 
kommitté, som leddes af domprosten Eskil Petraeus i Abo ^). 
Större svårigheter mötte regeringen, då hon sökte ordna 
och förbättra religionsvården i Sverige och Finland, ty kyr- 
kans män, ehuru varmt nitälskande för denna angelägenhet; 
ville sjelfva draga försorg derom och betraktade med en 
viss misstänksamhet alla från regeringen utgående förslag. 
Ett sådant var t. ex. det om stora stifts och pastorats del- 



*) Fullm. o. instr. f. Iheringius d. 2 Juni 1638. Memor. f. dens. d. 17 
Aug. 1640. Instr. f. Stahlius. Patent om Lappmarkerna d. 24 Sept. 
1640 (Bergsordningar s. 117). Riksd.acta f. 1637 (tryckta hos Thy- 
selius, Bidrag etc. s. 28 ff.), f. 1640 o. 1641 i R.A. och Nordin, saml. 
Rådsprot. d. 8 Juli 1637, d. 10 Febr. 1640, d. 26 o. 27 Jan. 1641. 
Baazii Invent. Eccl. Sv. Goth. pp. 800 ff., 839 ff. Tigerstedt, Admin. 
P. Brahe pp. 76 ff: Richter, Gesch. d. Ostseeprovinzen II, 2, s. 39. 



311 

ning, som isynnerhet i Norrland, Dalarne och Finland var 
af behofvet påkallad och som lades presterskapet på hjertat 
vid 1637 års möte. Regeringen erhöll härpå ett till hälJften 
afetyrkande svar, och då hon det oaktadt började dels att 
skifta stora församlingar (r Åbo stift voro 1643 18 nya pa- 
storat bildade), dels att bättre ordna gränserna mellan 
socknarna, så möttes hon häri af starkt motstånd såväl från 
biskoparnes som isynnerhet från kyrkoherdames och den 
af dem uppeggade allmogens sida. Af de fyra föreslagna 
nya superintendenterna, i Stockholm, i Karlstad, en öster 
och en vester om Bottenhafvet i Norrland, kom ingen till 
•stånd: den ecklesiastika indelningen utgjordes fortfarande 
af 8 biskopsdömén och 3 superintendentier *). På samma 
«ätt gick det med flera dylika frågor. Om man i prester- 
äkapets riksdagshandlingar efterforskar, hvilka religiösa ären- 
den flitigast hemställdes till den verldsliga maktens åtgö- 
rande, så var det stränga mått och steg mot religionsförakt 
och sedeförderf, de der förmentes alltmer taga öfverhand. Den 
tilltagande lyxen är ett stående ämne för prestemas riks- 
dagsbesvär: samma missledda nit förestafvade deras yrkande 
på hårda straff för vissa brott (för hor borde dödsstraff 
tillämpas) och på sträng uppsigt öfver det enskilda lifvets 
förseelser, sabbatsbrott, svordom m. m. Det senare bemöt- 
tes af regeringen med en antydan om »det impracticabla 
att på hvars och ens förbrytelser in privato inqvirera», och 
hela frågan undveks genom att af prestema sjelfva begära 
närmare förslag i ämnet 2). 

Det var gifvet, att meningsskiljaktigheten mellan den 
verldsliga och den andliga makten, märkbar redan i dylika 
frågor, skulle blif^^a än mer genomgående och bestämd, då 



O Riksd.acta 1637. Kbr. till bisk. i Westerås d. 15 Maj o. till men. 

man i Hedemora d. 20 Juli 1641, till prestersk. i Finland d. 1 Mars 

1642 m. fl.: R.reg. Brahe till Rothovius d. 15 Nov. 1641: Skokl. 

Rothovii förteckn. på nya församl., bland konsistor. handl. i R.A. 

Instr. f. bisk. Joh. Matthise Febr. 1644 § 22: Wallqvist, Eccl. saml. 

8, s. 481 ff. 
2) Resol. på presterskapets besvär 1633, 1634, 1636, 1638, 1640, 1642, 

1643: Stiernman. Rådsprot. d. 3 Febr. 1640. 



312 

ordningen kom till rent kyrkliga angelägenheter, och drifiras 
till sin spets, då det blef frågan just om grundförhållandet» 
det emellan stat och kyrka. Och att såväl denna som an- 
dra Tigtiga kyrkliga frågor bragtes å bane, blef alltmer en 
tvingande nödvändighet både för staten och för kyrkan 
sjelf, som sträfv^ade att komma ur det tillstånd af öfvergång 
och strid, hvari hon befann sig, och att, då ett nytt lif efler 
1593 för henne uppgått, äfven skapa nya bestämda för detta 
lif a^assade former, ellei^ rättare att till ett lagbestämdt 
helt sammangjuta de mångfaldiga former, som redan af sig 
sjelfva utbildat sig. Liksom nu den gamla bristfälliga och 
i många fall obestämda kyrkolagen af 1571 i hufvudsaken 
låg till grund för den kyrkliga ordning, som efter 1593 ut- 
vecklat sig, så blef det kyrkans, sträfvande att vid den nya 
lagstiftningen söka bibehålla den gamla lagen såsom en 
fast utgångspunkt och grundval, hvaremot statsmännen 
mente, att statens skedda pånyttfödelse äfven påkallade en 
grundlig revision af kyrkoförfattningen ^). 

Som naturliga förkämpar mot dessa statens anspråk 
uppträdde biskopame, hvilka bildade kärnpunkten af den 
tidens kyrkliga lif såväl i följd af sina personliga egenska- 
per som på grund af kyrkans hela ställning i Sverige. Bi- 
skopsmakten hade här fått öfverlefva katholicismen, och 
genom att göra sig till den nya rörelsens ledare och be- 
främjare hade biskoparne också blifvit den nya ordningena 
upphofsmän, väktare och hufvuden. Det var under sådana 
förhållanden gifvet, att kraftfulla karakterer bland bisko- 
parne skulle vid den allmänna bristen på former och grän- 
ser utvidga råmärkena för sin makt och förskansa sig der- 
inom, såväl nedåt i förhållande till församlingen, som uppåt 
hvad konungamakten beträffar '). 

Vända vi oss först till den förra, så finna vi biskopen 
inom den större församlingen, stiftet, så godt som enväldig. 



O Rörande kyrkoförfattningens skick vid denna tid jfr isynnerhet 
Malmström, Ad Hist. Eccl. Suec. 1593—1686 annotata och Frej 
1850 s. 193 ff. samt Knös, Die Schwedische Kirchenverfassung ss. 9, 
20, 45, 84 ff. 



313 

Vid hans sida stod visserligen såsom hans biträde i stifts- 
styxelsen ett domkapitel, men hvarken dess organisation 
eller dess myndighet och rätt i förhållande till biskopen 
var bestämd ^). Kanslern klagade i rådet d. 4 Dec. 1644, 
att bisperne förordna i stiftet som de vilje, tillsätta ynglin- 
gar och »jabröder» till bisittare och förflytta dem, som äre 
genom ålder och anseende betydande. Der borde, mente 
han, tillgå som i andra kollegier, efter pluraliteten; hvilket 
antyder, att Joh. Rudbecks kollegiala anordning af We- 
Btexås domkapitel ännu utgjorde ett undantagsförhållande. 
Att förminska olägenheten häraf föreskref regeringen i alla 
för biskopar och superintendenter utfärdade iöstruktioner, 
att de skulle, i likhet med hvad som i Westerås stift redan 
var af Kudbeck stadgadt och som, der gymnasier ej funnos, 
måste ega rum, adjungera i domkapitlet prostar och andra 
prester från närmaste landsbygd, och nämnde icke andra 
lektorer än dem i theologien såsom bisittare deri. Man 
finner sålunda redan nu hos regeringen ,tvifvelsmål om 
lämpligheten af konsistorialinrättningens förbindelse med 
läroverken. Dessutom blef i somliga instruktioner, t. ex. 
de af 1642 för superintendenten i Narwa och biskopen i 
Wiborg, större makt och sjelfständighet lagd i prostarnes 
händer, hvilka eljest blott voro biskoparnes vikarier på 
landsbygden och der utöfvade hans uppsigt och domsrätt 
öfver distrikten i mindre vigtiga mål ^). 

Det torde icke kunna förnekas, att denna brist i for- 

. merna och den deraf följande egenmäktigheten hos bisko- 

pame i flera afseenden medfört sina stora fördelar för svenska 

kyrkans utveckling. Derigenom bereddes nemligen större 

') Sämst var det beställdt med konsistorierna i Stockholm och vid 
superintendentierna: i de senare funnos ofta blott 2 lägre skollärare 
att tillgå pä stället. 

2) Instr. f. bisk. Bothvidi d. 21 Jan. 1631 (Thyselii bidr. s. 161 ff.). 
Instr. f. bisk. i Rewal 1638, i Wiborg 1642, f. superintend. i Narwa 
s. å. : R.reg. Instr. f. bisk. Joh. Matthiae Febr. 1644. Jfr Herveghr, 
Rudbeckii lefverne, i Linköp. bibhs handl. 2, s. 319. Ett välment 
betänk, om prostars val och göromål, af Bothvidi d. 5 Juni 1633: 
Nordin. 4:o. I några stift, t. ex. Linköping, Skara, förekom ännu 
decanatsbefattningen vid konsistorierna. 



314 

utrymme fftr ett vftlgörande personligt inflytande åt vissa 
kraftfulla organisatörer inom kyrkan, ett inflytande som 
^enom inga skrifna lagar kunnat ersättas. Det tillhör kyr- 
kohistorien att närmare framställa allt det förträffliga, som 
i de särskilda stiften uträttats för kyrkostyrelsen och reli- 
^ionsvården, för hospital och fattigvård, för den lärda bild- 
ningen och folkundervisningen, för tukt och ordning i all- 
mänhet af denna tids utmärkte kyrkoledare. De elementer, 
-som i detta afseende förefiinnos i kyrkoordningen, begag- 
nades flitigt och utbildades. De återupplifvade stiftssyno- 
4lema blefvo ett verksamt medel för utvecklingen både af 
kyrkoförfattning, pastoralvård och theologisk bildning bland 
presterskapet, liksom de äfven mer än något annat bidragit 
Att gifva stiften denna fasta sammanslutning, som alltsedan 
varit deras utmärkande drag. Enligt det föredöme, som 
£udbeck i sitt stift gifvit, föreskref regeringen i sina in- 
struktioner, att tvenne dylika synoder årligen skulle i stif- 
ten hållas, en för prostar och pastorer, den andra för ka- 
pellaner, kyrkotjenare och theologiska studerande. Vid dessa 
synoder, som stundom varade flera veckor, förehades äfven 
ordinationer och pröfningar af det yngre presterskapets in- 
sigter och skicklighet till sökta embeten. I vidsträckta stift 
ålades prostame att i sina distrikt anställa likartade prest- 
möten, 4 »particularkonvent» om året, och dervid äfv^en 
genomgå en theologisk lärokurs *). 

Voro sålunda synoderna det vigtigaste organet för stiftsr 
presterskapets utveckling såsom en sluten korporation, så 
voro de föreskrifna årliga biskopsvisitationerna ett verksamt 
medel att kontrollera prestema hvar i sin församling bland 
sina åhörare, att undersöka församlingens tillstånd och 
ändtligen utröna förhållandet mellan båda. Äfven pro- 
starne voro i de flesta stift ålagda att årligen förrätta lik- 
ArtB.de visitationer i sina distrikt. Och slutligen sökte man 
befrämja åhörarnes religionsundervisning genom de prestema 
Ålagda söndagliga katechismiförhör efter formulärer, dem 



O Anf. instr. af 1642 och 1644. 



315 

biskopame brukade utarbeta, hvartill i somliga stift före- 
»krelvos två årliga lokala visitationer i församlingen, ett 
slags husförhör, för utrönande af åhörames lärdom och lef- 
?erae ^J. I några stift finner man redan nu en högtidlig 
pröfning inför församlingen af nattvardsungdomen -). 

Den enligt lag och praxis ännu temligen vidsträckta 
biskopliga domsrätten gaf biskopen många anledningar till 
uppsigt öfver prester och lekmän. Utom de mål af mer 
kyrklig beskaffenhet, som kyrkoordningen hänvisar till bisko- 
pen, såsom presterliga tjenstefel, äktenskapsmål m. fl., drogos 
åfven andra rent verldsliga mål dels under hans ransakning, 
dels äfven under hans afgörande. Vid tvisten mellan Rud- 
beck och landshöfdingen i Westerås 1636 erkände kanslern 
sjelf, att enligt gammal sed borde anklagelser mot en prest 
först anmälas hos biskopen, som saken kunde förlika »så- 
som en mediator»; och att mindre förbrytelser afdömdes af 
biskopen, var enligt flera biskopars försäkran en stadgad 
sedvänja, om det också ej enligt Rudbecks mening var 
klart utaf Sveriges lag och kyrkoordningen '*). Deremot 
ogillade både regeringen och lagkommissionen 1640, att 
konsistorierna afdömde brott af djeknar begångna, till och 
med hor, efter skollagen *). Till biskopen hänskötos äfven 
svårare kyrkotuktsmål från församlingarna, men de flesta af 
de brukliga kyrkostraffen pålades af prosten eller kyrko- 
herden, och skulle den senare enligt hvad presterskapet 
både på riksmöten och stiftssynoder sinsemellan aftalat och 
enskilde biskopar ytterligare påbjudit, härvid biträdid^ af 
församlingen och sockenstämman i hennes helhet eller af 
det gamla kommunalrådet, (sexmän, kyrko värj are, äldste 



') Anf. instr. Synodalresoi. i Linköping d. 28 Juni 1638: Nordin. 

Cirkulärbref af Rothovius: Tengström, Vita Rothovii p. 128 ff. 
2) Prestmöteshandl. fr. Strängnäs stift 1648 (Wallqvist a. st. 5, s. 118). 

Utkast till kyrkoordn. af Joh. Matthise (odat. och blott några kapp., 

i Engeström. bibi.) har en vidlyftig beskrifning om pröfningen till 

den första nattvardsgängen. 
^) Minnesteckningar af f:ranzén, IH, ss. 60 ff., 69 ff., 79. 
*) Rättsbetäilk. 1640 § 14. K. förklar, öfver några krimin. domar i 

Göta höfr. d. 15 April 1641: R.reg. 



316 

o. s. v.) som i denna sin egenskap blef ursprunget till 
kjrkorådsinstitutionen. Kyrkostraffen, af hvilka den mindie 
bannlysningen och uppenbar skrift, stundom åtföljd af scha- 
vottering framför kyrkodorren, samt böter voro de vanligast 
förekommande, ådömdes dels för rent andliga förbrytelser, 
dels och vanligen såsom tillägg till och följder af verlds- 
liga straff, de missbrukades stundom i rent verldslig afsigt 
finda derhän, att försummelse i tiondegif vande belades med 
bannlysning *). 

Vi hafva redan haft tillfälle att påpeka en afväg, hvar- 
till den obegränsade biskopliga myndigheten lätt kunde 
förleda. Men denna var icke den enda olägenheten af att 
låta allt bero på en enda person. Hvad som genast faller 
i ögonen, är den oordning och slapphet, som måste gripa 
omkring sig, så snart biskopen var en oduglig eller orkes- 
lös person. Så inträffade t. ex. i Wiborgs stift före 1642, 
hvarför regeringen der ville tillsätta en coadjutor. Och vid 
den gamle ärkebiskop Kenicii död 1636 gjorde Paulinus 
regeringen uppmärksam på de många »exorbitantier», som 
i erkestiftet inrotat sig under dennes styrelse. Visitationer 
voro å somliga ställen, t. ex. i Helsingland och Medelpad, 
ej hållna sedan Olai Martini död (1609), synoder hade ej 
förekommit på 12 års tid, katechismiförhören voro aflagda, 
grofva missbruk hade insmugit sig både i kyrkobruken och 
läran o. s. v.-) Härtill kommo de mångahanda till en del 
olagliga godtyckliga påbud och ordningar, som biskopame 
tillä^o sig i stiften. Så t. ex. var det å somliga ställen 
stadgadt, att hvar och en som antogs till prest skulle för- 
binda sig att icke gifta sig utan biskopens samtycke, att 
icke söka befordran utom stiftet eller skaffa sig några re- 
kommendationer till lägenheter, ofta bestämde biskopen god- 



') Ang. det speciellare af kyrkotuktens handhafvande se Norlin, Sv. 
kyrkans hist. efter reform. 1,S8. 311 ff. och Frey a. st. s. 209 ff. 

2) Relation afgifven in comitiis Holmensibus gpstivis 1636. Rådsprot. 
d. 23 Juni 1636. Paulinus till kansl. d. 3 Sept. 1642: detta bref 
var skrifvet efter hemkomsten från en visitationsresa, som den 77- 
ärige mannen utsträckt ända till Torneä lappmark och som han 
sjelf kallar för sin cantio cygnsea (svanesång): Ox. saml. 



317 

tyckligt nådårens antal och stadgade om förbudna äkten- 
skapsleder, eller företog han sig, som det 1642 heter om 
biskop Rudbeck, att förordna »öfver borgerskapets klädebo- 
nad, bröllop och gästabud, föreskrifva hvad ceremonier och 
ordningar, som skole uti bröllop och eljest observeras, och 
pålägga mången straff och kyrkoplikt, som efter ingen lag 
är brottslig erkänd»*). 

Men dessa menliga följder än af personlig svaghet, än 
af öfverflödande kraft voro blott den ena sidan af saken 
och rörde egentligen stiftens inre tillstånd. Den andra 
sidan ft-amträder i förhållandet mellan de särskilda stiften. 
Till en början kunde det vara för kyrkans lif helsosamt 
nog, att kyrkoordningens obestämdhet medgaf de särskilda 
stiften att i vissa fall utbilda sina egendomligheter, i det 
biskoparne med stiftssynodemas biträde småningom på grund- 
valen af dén gemensamma författningen upprättade speciel- 
lare från hvarandra afvikande kyrkoordningar för sina stift. 
Men mångfalden började här snart att göra intrång på en- 
hetens rätt, och medan den sega provincialismen i det po- 
litiska lifvet bröts af centralisationen, började densamma 
återupplefva i det kyrkliga. Det var ej nog dermed, att 
hvarje stift fick sina särskilda »constitutioner» -) och kon- 
sistoriaJ organisationer (»formae consistorii») , sålunda olika 
lagstiftning och olika styrelse: det begagnades ej ens samma 
kyrkoceremonier och böner, helgdagar och psalmböcker i 
de särskilda stiften. Om denna olikhet i saker, som ej 
voro ovigtiga, befästades, skulle lätteligen en oenighet i 
kyrkan uppväxa, som i längden kunde medföra schisma- 
tiska rörelser, ja till och med kätterier. Hvad som verk- 



') Se isynn. rådsprot. d. 3 o. 6 Nov. 1635, d. 18 Juli 1636, d. 10 Febr. 
1640. K. res. till staden Westerås d. 25 Febr. 1642: R.reg. Kon- 
sistor. i Strengnås förbjöd 1623 presterna att bevista adelsmåns 
begrafningar, då consistoriales ej tillika voro inbjudna: Ox. saml. 

2) Sådana voro t. ex. Constitut. Ecclesiast. f. Upsala stift 1637, Con- 
stitut. Strengnesenses näst före 1630, Kyrkostadgar för Westerås 
stift fr. 1622, Kyrkoordn. f. Wexiö stift 1619, Constit. Baazii sen. 
1647, Constit. Rothovii m. fl. (Baazius a. st. p. 804, 815, Wallqvist 
a. st. 1, 90; 2, 266; 5, 49; 8, 576. Nordin. Eccl. III). Äfven för 
Estland utarbetade Iheringius en särskild kyrkoordning. 



318 

1 

ligen ledde till förargelse, var psalmboksfrågan, dÅ nemligen 
de pftalmböcker, som Westerås konsistorium 1627 och bi- 
skop Paulinus i Strengnfls 1633 låtit utgifva för begagnande i 
stiften, icke blott voro från den gamla psalmboken afvikande, 
utan åfven sinsemellan i väsentliga punkter skiljaktiga. — 
Öfrer allt detta uttalade regeringen ofta och isynnerhet vid 
riksdagen 1640 allvarliga farhågor och skarpt ogillande^ 
under det presterskapet sökte förringa betydelser» deraf. 
Särskildt hvad psalmboken angick, tillstyrkte presterna 1640, 
att kommitterade ur alla stift borde revidera och jemfora 
de olika upplagorna samt utarbeta en ^r hela riket gäl- 
lande, och i afseende på ceremonierna förbuudo de sig att 
så nära som möjligt följa handboken ^). 

Bland alla dessa följder af biskoplig maktfullkomlighet 
var det ingen, som oftare framkallade kollisioner med rege- 
ringen, än de godtyckliga prestutnämningarna. Förutom 
det intrång, som härigenom skedde på församlingamas fria 
valrätt, hade regeringen ofta att bevaka kronans rätt vid 
regala pastorat, och då regeringen numer tillika utgjorde 
en aristokratisk korporation, måste adelns patronatsrätt fram- 
kalla ömtåliga förvecklingar. 

I afseende på de regala gällen, hvilkas antal var all- 
deles obestämdt, har regeringen noga iakttagit sin rätt i 
förhållande till biskopen: deremot har hon stundom med- 
gifvit dylika församlingar rätt att presentera några prest- 
män, af hvilka en' utnämndes och försågs med s. k. coUa- 
tionsbref, stundom har regeringen befullmäktigat den som 
församlingen utsett bland 3 af biskopen föreslagne -). I de 
ofri ga gällen har biskopens egenmäktighet ofta varit en 
behöflig motvigt mot adelsmännens anspråk på patronat. 



O Rådsprot. d. 5 Okt. o. d. 6 Nov. 1635, d. 3 o. 10 Febr. 1640. Thy- 
selii Didr. ss. 34, 42. Baazius a. st. pp. 795, 805, 830 ff. Acta con- 
sistorialia in comitiis Nycop. 1640: Kordin. 

2) Reg. till kansl. d.*2 och till erkebiskopen d. 5 Nov. 1639, till den 
senare d. 17 Nov. 1640, till bisk. i Wexiö d. 14 Mars 1642. ÖpD. 
br. f. Norrtelge stad d. 29 Juli 1643. 1620 års stadsprivil. och 
Stockholms privil. af 1636 föreskrifva det förstnämnda förfarings- 
sättet. 



319 

Detta senare privilegium har både Gustaf Adolf och dess^ 
upphofsman Axel Oxenstjerna efiteråt högeligen ogillat, och 
det visade sig vid adelns starka tillväxt omöjligt att dei>- 
med förlika god ordning i församlingen; dess olaglighet 
och olämplighet ådagalades tillfyllest både genom theoreti- 
ska utredningar och otaliga praktiska svårigheter. Hvarken 
presterna eller regeringen ville äfgifva något bestämdt för- 
slag till sakens ordnande, utan hänsköto frågan till hvar- 
vandra: men i enskilda fall har regeringen mer framhållit 
församlingens än adelsmännens valrätt ^). Vid pastorsval 
har regeringen följt och anbefallt biskoparne den grund- 
satsen, att i de fall, då biskopen och församlingen ej kunde 
komma öfverens, skulle bådas kandidater förbigås och tre 
nya prestmän af biskopen presenteras församlingen till prof- 
predikande och val -). Emellertid förekommo det oaktadt 
betänkliga oordningar i församlingarna, mest på anstiftan! 
af adelsmän. Det var ej nog dermed, att de sökte befor- 
dra sina klienter och huspredikanter, ofta okunniga lyck- 
sökare, hvilka de »jemväl till andra nyttigheter på sina 
gårdar brukade», och att de afhöUo sig och sitt folk från 
visitationerna. Det gick så långt, att t. ex. i Tibble gäll 
1635 kyrkan varit i flera veckor stängd och prester rifna 
från predikstolen; i Knutby församling hade 1644 några 
adelsmän uppeggat allmogen, borttagit kyrkonyckeln då 
profpredikanternä kommo samt med hot öfverfallit erke- 
biskopens utskickade •*) o. s. v. Man kan dock ej heller 



') Presterskapets betänk, af d. 5 Juli 1637: Thyselii bidr. s. 67, jfr as. 
34, 41. Jac. Zebrozynthii utlåtanden om denna fråga d. 28 April 
o. d. 7 Juni 1637: Nordin. Paulini disput. de jure patronatus^ 
1643. K. res. till bisk. i Rewal d. 26 Okt. 1638, bisk. i Strengnås- 
d. 10 Aug. 1640: R.reg. 

2) Kbr. till bisk. i Wexiö d. 10 Juni 1637, till domkap. i Skara d. 4 
Juli 1640. Resol. till bisk. i Strengnäs d. 10 Aug. s. å., till super- 
intend. i Göteborg d. 9 Mars 1643, till erkebisk. d. 25 Mars s. å.: 
R.reg. 

') Rådsprot. d. 5 Juni 1635. K. res. till bisk. Rothovius d. 5 Juli 
1636, till bisk. i Strengnäs d. 10 Aug. 1640. Kbr. till landsb. Bagge^ 
d. 13 Juni 1643, till Knutby försaflalir.' d. 5 April o. resol. öfver 
tvisten d. 16 April 1644: R.reg. Pauliuu- till kansl. d. 12 April 
1644: Ox. saml K. res. på presterskapets b. vär 1642 § 7, 1643 § 3. 



j 



320 

frikänna biskoparne från all skuld i dessa oredor, då de 
voro alltför benägna att följa sitt enskilda tycke och på- 
tvinga församlingarna pastorer; hvaröfver både från prester 
och åhörare esomoftast klagomål inkommo. I detta afse- 
ende började regeringen isynnerhet efter kanslerns hemkomst 
att med större uppmäricsamhet följa biskopames förfarings- 
sätt och allvarligt beifra förefallande missbruk. Så t. ex. 
då den ansedde biskop Paulinus 1636 hade påträngt Wibj 
församling en prest mot hennes vilja, befalldes han att af- 
hjelpa denna förargelse, »som mer synes lända till någons 
respect och höghets befrämjelse än enighet och uppbyggelse 
i Guds församling», och skulle i vidrigt fall regeringen sjelf 
»söka medel, det Guds församling må blifva tjeht och Guds 
ord med sämja och kärlek fördt varda». På detta sätt var- 
nades flera biskopar, hvilka ovana vid ett sådant språk icke 
alltid hörsammade första gången. Mer berättigad var bisko- 
pames tvekan att åtlyda de rekommendationer till lediga 
gäll, hvilka både under offentlig och privat form af rege- 
ringen utfärdades för hofpredikanter, krigsprester m. fl. *) 

Af det ofvansagda följer, att det fanns tillräckliga an- 
ledningar till rättmätiga klagomål ' öfver kyrko väsendets 
tillstånd samt tvisteämnen af flera slag mellan regerin- 
gen och kyrkan. Dessa härrörde dels af bristen på en be- 
stämd författning och lagstiftjiing för kyrkan, som kunnat 
stäfja biskoparnes ingrepp på den verldsliga makten, dels 
af det skick, hvari kyrkans förvaltning befann sig, saknande 
å ena sidan vederbörlig kontroll och redovisning, å den 
andra enhet och likformighet Huru författningsfrågan gång 
efter annan förehades, men utan att föras ett steg framåt, 
är redan omtaladt: regeringen fasthöU beslutet af 1634 om 
en ny kyrkoordning och medgaf ej ens den gamla ordnin- 
gens omtryckande, under det att presterskapet furgäfves 
framlade förslag till en reviderad kyrkoordning 1640 och 
lika ■ furgäfves 1644 sökte med den unga drottningens hjelp 



^) Kbr. till Wsk. Paulinus å. 26 Sept. 1636 o. d. 7 Febr. 1637, tiU 
bisk. i Wexiö d. 10 Juni o. d. 26 Sept. 1637, till bisk. i Skara d. 
20 Febr. 1641. m. fl.: R.reg. 



321 

skstfiia sig stadfästelse på vissa älsklingsstadgar under form 

af ;presterliga privilegier^). Om sålunda regeringen i detta 

£tf seende visade sig föga eftergifvande, så var prester- 

skapet å sin sida lika litet tillmötesgående, då det blef 

fräga om att ordna kyrkans förvaltning genom ett centralt 

erobetsverk eller ett s. k. generalkonsistorium, den fråga kring 

li.^lken striden mellan "regeringen och biskopalme alltmer 

ramlade sig och drefs till sin spets. Denna strid har blif- 

^rit så vidlyftigt skildrad af andra ^), att vi här inskränka 

oss till några allmännare betraktelser deröfver. 

Att behofvet af ett dylikt kyrkligt embetsverk alltmer 
gjorde sig gällande, var en gifven följd af förvaltningens 
ordnande i allmänhet och de många nya administrativa be- 
Töringspunkter, som derigenom uppkommo mellan staten 
och kyrkan och som ofta satte myndigheterna i förlägenhet 
om rätta forum för vissa ärenden. Det nya landshöfdinge- 
embetet fick äfven tillsyn öfver den andliga staten inom 
länet, dock enligt presterskapets yrkande 1634 med särskildt 
förbehåll af kyrkans sjelf ständighet och så, att landshöfdin- 
gen blott skulle tillhandahålla presterskapet »brachium se- 
culare» ^). Och då biskop eller domkapitel iiivecklades i 
rättegång, blefvo de vanligen hänvisade till hofrätten, ehuru 
de häröfver besvärade sig*). Var tvistefrågan af admini- 
strativ art, upptogs hon vanligen af kansliet. Der uppsattes 
ock de särskilda instruktioner, som denna tid började med- 
delas biskopame, derifrån utgingo alla andra skrifvelser 
kyrkan angående, och till och med bönedagstextema affat- 
tades ofta i kansliet utan vidare förfrågan. För biskopsval 



O Jfr ofvan ss. 57, 62, 96, 129—30. 

2) Jfr Baazius a. st., Malmström a. st. och Thyselius Handl., Bidrag 
och Smärre bidrag till Sv. Kyrkans Hist. 

3) Beg.formen § 25 jfrd med Thåm a. st. 2, s. 123 o. presterskapets 
betänk, om reg.formen 1634 § 3. Landshöfd.instr. § 8. 

*) Kbr. till Svea hofr. d. 24 Nov. 1632, till konsistor. i Åbo d. 20 Jan. 
1636. Kbr. d. 20 Jiili 1644: R.reg. Rådsprot. d. 19 Jan. 1636: «på- 
mindes huru sal. kon. svor, att bispeme skulle för sina förseelser 
dragas för den kongl. hofrätt.» 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. !^1 



322 

fimnB icke någon beetåmd norm. Det vanliga sättet att gå 
till vflga var, att regeringen vid riksdagarne inhemtade så- 
väl det ifrågavarande stiftets eller åtminstone konsistoriets 
som samtliga presterskapets omröstning» hvilken meddelades 
i sin helhet utan särskildt förslag, och att en af de före- 
slagne efter förutgången kallelse utnämndes. Frågan om 
lagligt biskopsval kom på tal vid 1637 års möte, då Rud- 
beck och Lena;us påyrkade, att stiftets särskilda omröstning 
skulle ega afgörande vigt, under det andra ville tolka kyrko- 
ordningen till fördel för riksdagspresternas valrätt. Rege- 
ringen åter syntes förbehålla sig en ganska vidsträckt val- 
frihet >). 

Vid frågan ojn en öfverstyrplse för kyrkan kunde man 
antingen söka upplifva en gammal institution eller skapa 
en ny. Att återupplifva erkebiskopens öfverhöghet lät sig 
ej göra, och då Paulinus 1637 å embetes vägnar anbefallde 
sina konstitutioner till allmän efterlefnad, torde denna upp- 
maning rönt föga framgång. Lika litet kunde det sjelf- 
bildade rikskonsistoriet, bestående af clerus comitialis, för 
ändamålet användas, då det var af alltför tillfällig natur, 
och en allmän nationalsynod, som presterskapet ofta fram- 
kastade, afhjelpte icke den brisf, som här mest öfverklaga- 
des. Man förenade sig derföre både från den verldsliga 
och kyrkliga sidan om önskvärdheten af ett generalkonsi- 
storium, men den stora frågan var, om det skulle vara af 
uteslutande kyrklig eller af blandad sammaDsättning. £fter 
konungens bortgång tog presterskapet sjelft initiativ i denna 
fråga, utan tvifvel för den nya regeringens skull och för 
att hellre förekomma än förekommas eller, som de yttrade 
1634, för att ej misstänkas för egennyttiga afsigter: de be- 
gärde inrättandet af ett consistor. gener, ecclestasticum. De 

O Se Kbr. till Paulinus d. 20 Maj; R.reg. Jfr Baazius a. st. p. 810 ff. 
Wallqvist a. st. 7, s. 418. Bisk.valet i Strengnäs stift 1637 skedde 
kontraktsvis: hela Nerike röstade dock tillsammans. 1643 synes af 
samma stift blott konsistorium hafva röstat: Konsistor.handl. i RA. 
Dä kapitlet i Skara 1639 presenterade en enda till biskop, afvisa- 
des det med en skrapa: Rådsprot. d. 28 Maj. »Man borde ej nude 
gä efter presternas vota, utan välja bland de capablaste karlar, i 
riket finnas»: Kansl. i rädet d. 25 Nov. 1636. 



323 

båda ytterligheterna, som under stridens fortgång framträdde 
i de olika lägren, voro å ena sidan Oxenstjemas förslag att 
göra generalkonsistoriet till ett sjette rikskollegium, i hvil- 
ket det klerikala elementet naturligen blifvit mycket under- 
ordnadt, å den andra sidan det 1636 af presterna framställda 
förslaget till årliga biskopskonventer af en strängt hierar- 
kisk karakter. Från båda dessa ändpunkter gjordes åtskil- 
liga eftergifter och närmanden: af regeringen då hon 1643 
återupj)tog det äldsta förslaget af 1623, enligt hvilket de 
verldsliga och andliga beståndsdelarne skulle vara lika 
starka, och af presterskapet, då det beviljade inträde i ge- 
neralkonsistoriet åt lekmän såsom rådgifvande eller i ringa 
antal. Men längre kom man aldrig hvarandra tillmötes. 
Att statens och kyrkans bästa varit det bestämmande mo- 
tivet å båda sidor, kan man ej betvifla hos sådane män som 
forkämparne i denna strid. Men som vanligt inrymdes äf- 
ven personliga och ståndsintressen inom detta motiv och 
voro dermed sammanväfda. Rudfcecks yttrande : »det hafver 
man aldrig hört, att någon biskop hafver måst stå examen 
och göra räkenskap för sin administration», smakar starkt af 
hierarkisk sjelfrådighet, och till anfallet mot Rudbeck 1636') 
medverkade litan tvifvel en sårad aristokratisk ömtålighet. 
Hvad som förmådde rådet att afstå från saken samt nöja 
sig med att hålla frågan städse öppen, framlyser af kan- 
slerns yttrande 1636 om faran af att tvista med presterna, 
»som lära kanske hos folket differera oss». Sannolikt är 
dock, att regeringen kunnat genomdrifva saken, om hon 
velat behandla densamma som en partifråga och begagna 
sig af den oenighet, som bland presterskapets ledare Jjppat sig. 
Anledningen till denna missämja var dels personlig 
och tillfällig, dels äfven af vetenskaplig och politisk art. 
Den till förmågan och förtjensterna erkändt främste var 
Rudbeck: om han ock enligt kanslerns mening ej kan från- 
kännas »en släng af S. Peters kjortel», så hade han dock 

^) Ang. det närmare förloppet häraf se Franzéns minnesteckning af 
Rudbeck o. Adlersparre Handl. 7, p. XXI ff. Jfr äfven ofvan ss. 
63, 96. 



324 

lika visst en flftgt af Luthers anda och var tillika som denne 
»en drifvande, en pertinax, som förr skall låta bränna sig 
än gifva vika». Vid Rudbecks sida stod hans vän, den 
kloke och grundlärde Joh. Lenseus ^), från 1638 domprost 
i Upsala, förbunden med honom genom lika åsigter i poli- 
tiska och vetenskapliga ämnen: båda voro i förra afseendet 
anti-aristokratiskt sinnade och ansedda för oppositionsmän, 
i senare fallet voro de Aristotelister -). Hit hörde ock Rud- 
becks svåger Jak. Zebrozynthius, pastor i Stockholm och 
från 1639 biskop i Strengnäs. £n viss meningsskiljaktig- 
het hade alltid funnits mellan denna krets och den lika 
strängt kyrklige, men eftergifvande och för regeringen välbe- 
haglige Paulinus, tillika en ifrig Ramist, för öfrigt jemngod 
med Rudbeck i nit, lärdom öch theologiskt författarskap, 
men underlägsen i skarpsinne och karaktersstyrka. Denna 
skiljaktighet skärptes ytterligare och fick en obehaglig per- 
sonlig syftning, då Paulinus 1637 föredrogs Rudbeck till 
erkebiskop, och den senares kränkta sjelfkänsla gaf sig luft. 
Ännu en tredje riktning representeras på olika sätt af Laur. 
Wallius, Joh. Baazius och Joh. Matthiae. Den förstnämnde, 
domprost i Upsala och 1638 biskop i Strengnäs, eljest en 
herrsklysten och trätgirig man, synes af lycksökeri gått re- 
geringens ärenden i striden mot Rudbeck. Kyrkoherde 
Baazius, den bekante kyrkohistorikem, hade legat i fejd med 
biskopame och ansågs stå i spetsen för det anti-hierarkiska 
partiet inom presteståndet. Och Joh. Matthiae ändtligen, 
drottningens lärare och 1643 biskop i Strengnäs, var i följd 
af sitt milda sinne och sin theologiska frisinthet benägen 
för efte^ifter. — Ehuruväl alla dessa i den kyrkliga hufvud- 
frågan synas varit temligen öfverens, så hade deras öfriga 
stridigheter lätt kunnat användas för regeringens afsigter. 
Men just då frågan var på väg att blifva en partisak, för- 

*) »Nullum ex theologis potius quam Dr Lenseum mihi exopto assi- 
gnari consultatorem, etenim prudentem, pium, doctum, ingenuum 
agnosco»: Duraeus till kansl. d. 24 Dec. 1636: Ox. saml. 

2) »Arosienses are till metaphysica edsvome»: Paulinus till kansl. d. 
20 Maj 1640: Ox. saml. »Arosiensis går aldrig från sin vana att 
antasta regeringen, rådet och adeln»: Kansl. i rådet d. 25Nov. 1636. 



325 

stod kanslern med sin vanliga takt att återföra henne på 
den rätta vägen och kunde med godt samvete försäkra i 
sitt afskedstal till presterskapet d. 18 Juli 1636, att rege- 
ringen »intet secret ville derunder söka, utan blott endräg- 
tighet i alla stånd samt cleri tillbörliga wyrdning och ära». 
Han nöjde sig vid följande års möte med att visa prestema 
sin moraliska och politiska öfverlägsenhet gentemot deras 
egen oenighet. Det var skarpa ord som fälldes: »prester- 
skapet skulle icke falla Gud, församlingen och höga öfver- 
lieten emot: man kunde intet communicera med dem vidare, 
efter de intet annat foverade än split. Rudbeck och Le- 
nseus hade alltid varit orsak till split och söndring inom 
församlingen, och fast de nu bemantlade sina excuser under 
samvetets täcke, förstode han nogsamt, att andra skäl vore 
dertill» o. s. v.*) 

Man har angående denna strid och dess föremål med 
rätta anmärkt, att det föreslagna generalkonsistoriet, om ock 
för administrationen af behofvet påkalladt, dock från kyrk- 
lig och religiös synpunkt kunde hafva medfört 'betänkliga 
följder. Dessa faror har Rudbeck träffande antydt i sitt 
yttrande till rådet d. 28 Juni 1636: »det blifver visst, att 
komma politici dertill, taga de allt tillhopa sin kos, är ock 
emot Augsburgiska bekännelsen, . att officia skola confunde- 
ras.» Det var att befara, att det politiska elementet skulle 
blifva det förherrskande äfven inom kyrkan, att denna skulle 
till skada för det religiösa lifvet förverldsligas och förblan- 
das med andra statens inrättningar samt förfela sitt egent- 
liga ändamål. Härtill kommer den farhåga, som P. Brahe 
yttrade, att ett dylikt konsistorium skulle medföra samvets- 
tvång och en spansk inqvisition öfver det enskilda lifvet: 
troligt är ock, att en sådan myndighet blifvit en afgjord 
fiende till hvarje slags kyrklig och religiös frihet. Andtli- 
gen kan man med afseende på den tidens politiska förhållan- 
den med skäl frukta, att presterskapet råkat i beroende af 
aristokratien och förlorat den motståndskraft, hvarmed de 



') Rådsprot. d. 28 Juni 1637. Jfr ofvan s. 72. 



326 

sedan förfäktade både de kyrkliga och de medborgerliga 
rättigheterna '). 

Den nya konsietorialförfattningen blef dock icke allde- 
les oförsökt. Enligt konungens uppdrag hade Joh. Skytte 
såsom generalguvernör i Lifland 1632 börjat organisera ett 
blandadt öfverkonsistorium för denna provins, hvilket ock 
1634 erhöll regeringens bekräftelse. Det var sammansatt 
af 8 personer, hvaraf en verldslig director (hofrädet G. 
Wéllingk), 1 superintendent och 6 assessorer, hälften and- 
liga och hälften verldsliga. Äfven för Estland var ett dy- 
likt påtänkt, men erfarenheten från Lifland måtte icke varit 
gynnsam, ty då estiska landtrådet 1643 begärde inträde för 
lekmän i Rewals konsistorium, svarades, att »det står K. 
M. sjelfvan uti tvifvel, h vilkendera forma consistorii skall 
vara bättre», enär konsistoriet i Dorpat förorsakade alle- 
handa förvecklingar med långa processer och inblandning af 
verldsliga saker-). 

Ett af de väsentligaste motiven till Axel Oxenstjernas 
förkärlek för generalkonsistoriet var svårigheten att på ett 
tillfredsställande sätt ordna undervisningsväsendet, så länge 
det uteslutande tillhörde biskoparnes lippsigt. Detta vore, 
mente han, obestridligen af blandad natur och hörde till 
regalia. Också blef skolinspektionen småningom ålagd äf- 
ven verldsliga myndigheter: kansliet skulle hafva vård om 
akademier och skolor, landshöfdingar och magistrater fingo 
samma uppdrag, och i det äldsta utkastet. >till regeringsform 
hade kanslern föreslagit ett särskildt kollegium för dylika 
ärenden •*). 



^) Rådsprot. d. 17 o. 28 Juni 1636. Jfr Malmström i Frey a. st. s. 
269, Knös a. st. s. 45 och Thyselius Smärre bidrag etc. s. 86. 

2) Joh. Skytte till kansl. d. 19 No v. 1632: Ox. saml. Öppet br. på ett 
consist. eccl. i Lifland d. 9 Aug. 1634. K. res. till landtrådet i 
Estland d. 27 Juni 1633 o. d. 31 Aug. 1643: R.reg. Rådsprot. d. 
27 Juli 1643. 1643 års stat. 

3) Rådsprot. d: 4 Dec. 1644. Kansliordn. 1626 § 18. Embetsdeln. 
mellan borgmästarne i Stockholm 1636, i Göteborg 1639. Jfr of- 
van s. 21. 



327 

Undervisningsverket var en af de förvaltningsgrenat, som 
-AlxcI Oxenstjema omfattade med det varmaste intresse och 
agnade den onisorgsfuUaste vård. Dertill manade honom 
icke blott hans djupa medvetande. af bildningens kraft och 
v^rde, utan äfven det allt kännbarare behof\'et af skickliga 
personer för de många nya embetena. Få statsmän ha^a 
e^ en så klar uppfattning af bildningens väsende och ända- 
mål, en så praktisk blick för den sunda uppfostringsmetho- 
<ien. Det hörde till andan af den tidens undervisning och 
lärdom nft omgifva sig med en viss skråmässighet, att 
föredraga lärdomsprålet framför ämnets utredning, spets- 
iundigheten framför den enkla sanningen. Härifrån voro 
höget få af den tidens lärde alldeles fria. Allt sådant ofog 
^ar Axel Oxenstjema en styggelse: han ville se' lärdomen 
träda ut i lifvet till medmenniskors upplysning och gagn, 
han ville se bildningen bära frukt i ett odladt förstånd och 
-en ökad duglighet för allmänna värf. I detta syfte har 
kanslern flera gånger utöfvat ett helsosamt inflytande på 
undervisningen, synnerligen den akademiska. Denna tanke 
genomgår de af honom författade akad. konstitutionerna 
af 1625, på detta mål hänvisade han de akademiska lärame 
"vid sin visitation i Upsala 1637, och i enlighet härmed har 
han affattat de lärareinstruktioner, som de följande åren ut- 
färdades. Lärare i theologi och filosofi ålades att under- 
visa »klarligen och utan fåfänga och onyttiga controversier 
och quaestioner» samt undvika sådan.t, som blott Jänder »till 
obscuration, irring och vidlyftighet» i vetenskapen. Statens 
intresse trädde för kanslern ofta i förgrunden, såsom då han 
föreskref professorn i latinet att framför allt låta ungdomen 
se användningen och tillämpningen, »vetandes denna vara 
sin högsta embetsskyldighet att suppeditera fäderneslandet 
de subjecta, som kunna brukas och adapteras till ansenliga 
regements- och hof-charger». Historien skulle föredragas 
så, att äfven rådslagen samt händelsernas orsaker och följ- 
der uppvisades. Någon gång gick kanslern så långt i den 
praktiska tillämpningen, att han syntes förbise vetenska- 
pens sjelfständiga värde: såsom då det hettfe, att professorn 



328 

i mathematik skulle »fömamligen se uppå arkliet och for- ' 
tifikationssaker» ^) o. s. v. 

Den omförmälda visitationen af 1637 försiggick i sit- 
tande konsistorium, der kanslern affordrade lårare och tjän- 
stemän redogörelse för undervisning, ekonomi, ordning och 
tukt, anbefallde nödiga förbättringar samt meddelade råd 
och förmaningar. Man finner dervid den akademiska un- 
dervisningen någorlunda stadgad och fortgående på den af 
Gustaf Adolf lagda grundvalen. Professoremas antal var 
18, h vartill 1637 kom en ny lärostol i fysik, som förut in- 
begripits under medicinen; adjunkterna voro 6. De veten- 
skaper, som voro bäst försedda med lärarekrafter, voro theo- 
logien och mathematiken: i den förra funnos 4 professioner, 
som vanligen innehades af universitetets största förmågor -) ; 
men den vetenskap, som åtminstone i formellt afseende öf- 
vervuxit alla andra, var filosofien. De filosofiska åsig- 
tema tillämpades i alla möjliga vetenskaper, af ven de 
theologiska och de rent empiriska, hela universitetet var 
derföre deladt i två läger, efter de båda herrskande filoso- 
fiska systemen. Ramismen och Aristotelismen. Oaktadt både 
universitetskanslern Joh. Skytte och den nye erkebiskopen 
Paulinus voro ifriga Ramister och af alla krafter motarbe- 
tade »de peripatetiska lapperiema», séi voro dessa redan nu 
förherrskande och vunno efter deras död fullkomlig seger. 
Paulinus klagade 1636 för rådet, att de i UpsaJa ställde 
Aristoteles bredvid den hel. Ande på predikstolen. Kan- 
slern sjelf förordade Aristoteles isynnerhet för de politiska 
studierna. Hvad denne i filosofiska fakulteten förnämligast 
klandrade, var det för embetsmän så nödvändiga latin-stu- 
diets förfall. Äfven i de »civila» språken började numer 

') Ang. konstitut. af 1625 se Norlin, Ups, Univ.s Hist. 1593—1637 s. 47 ff. 
Visitationshandlingarna 1637 hos Bergius, Förråd af handl. Nord. 
Hist. 8. 16 ff., och Thyselius Handl. 2, 41 ff. Fullm. f. D. Behm 
såsom prof. eloquentise i Upsala d. 16 Xov. och f. 01. Unonius 
prof. logicaR d. 2 Dec. Ib40, f. Er. Emporagrius prof. thcologiap d. 
öO Jan. 1641, f. ISveno Spinerus lector logicje d. 30 Mars 1643 
m. fl.; R.reg. 

^) Så t. ex. under denna tid af Lengeus, Jonas Magni, Laurelius, Stig- 
zelius och Emporagrius. 



329 

insigter erfordras: i följd af den täta beröringen med Tysk- 
land var tyska spriket allmänt kändt, demäst kommo iran-» 
skan, holländskan och italienskan, hvaremot engelska språ- 
ket var föga bekant. Axel Oxenstjema lärer påtänkt en 
profession i de moderna språken, men det stannade vid 
tillsättandet af två språkmästare *). Juridikens studium up- 
pehölls denna tid hufvudsakligen af den berömde Loccenius: 
det borde efter kanslerns mening mer sysselsätta sig med 
svenska lagen och dennas förklaring på svenska språket. 
Fakultetens utvidgande, som kanslern utlofvade, kom ej till 
verkställighet. Om de medicinska studierna gjorde sig 
kanslern ringa förhoppning, dock anbefallde han inrättandet 
af en anatomisal och dissektionsöfaingars hållande. — £n 
annan följd af kanslerns besök var ekonomiens och allmänna 
ordningens förbättring. Akademiens nya stat för 1638, som 
förbättrade lärames aflöning och gällde i 10 år, uppgick 
till 18,000 d. s.m. Den studerande ungdomen, hvars antal 
redan utgjorde omkr. 1,000, underkastades en strängare di- 
sciplin: studentemas kringstrykande lefnadssätt -) och det 
myckna ofog, som af dem bedrefs med depositioner och an- 
dra missbruk vid akademien, inskränktes. Ingen skulle få 
anställning i statens, kyrkans eller skolans tjenst, som ej 
egde intyg från universitetet. Den unga adeln skulle till- 
hållas till politiska studier: för dess räkning anställdes en 
särskild s. k. woltiserare att inöfva ungdomen i »zirliga com- 
portementer». Det s. k. kommunitetet befanns vara i dåligt 
skick och upphäfdes 1637, dess anslag förvandlades till sti- 
pendier. Dylika instiftades af flera bland de store, och till 
främmande land utskickades på statens bekostnad unga 
ämnesvenner i allehanda vetenskaper. Deremot borde en- 



') Jfr ett betänk, af Mich Wexionius (Gyldenstolpe) af d. 25 Maj 
1639: Scholae Wexionensis alumni håc ibunt, hvilket föreslår un- 
dervisning i tyska och franska språken för dem, som ej vilja låsa 
grekiska. Virorum Illustr. litt. Il, p. 401. R.A. 1648 funnos i Up- 
sala 3 språkmästare, Italus, Hispanicus och Gallus. 

^) Det gällde äfven om studenterna, hvad bisk. Bjugg i Wiborg skref 
till kansl. om skolungdomen 1643: de bevista skolan vintertiden, 
men om sommaren löpa de kring och tigga vinterfödan. 



aso 

ligt kanslerns mening inga frftmmande inkallas till lärare- 
platser i riket *). 

Efter Upsala universitets mönster organiserades de nyn 
lärosäten, hvilka skulle blifva kulturens plantskolor i gräns- 
provinserna och tillika befästa bland dessa svenska herrar- 
väldet. Universiteten i Dorpat och A bo hade i allmänhet 
Upsalas förtjenster och fel, de voro dock anlagda eft;er en 
inskränktare plan, såsom från början blott utvidgade gyt^— 
i^asier. Sedan Joh. Skytte 1630 instiftat ett gymnasium 
eller kollegium i Dorpat för »alla ftia konster och de tre 
fakulteterna», utverkades konungens samtycke till upprät- 
tande af ett universitet, hvilket trädde i verksamhet i April 
1632 och efter erhållande af konungens stiftelsebref, dat. 
Nömberg d. 30 Juni, invigdes. Af de 11 professorerna 
voro till en början de flesta tyskar. Ehuru regeringen upp- 
muntrade studiet af de lettiska och estiska språken, för att 
göra tyskarne öfverflödiga, och öppnade tillträde för de lä- 
gre folkklasserna, så synes detta universitet städse förblifvit 
främmande för landet och utan inverkan derpå: den inhem- 
ska tyska adela var detsamma obenägen, och de svenska 
studenterna utgjorde flertalet. Dessutom led akademien af 
anslagens torftighet samt af inre split mellan lärame. Or- 
tens aflägsenhet föranledde upprepade förslag om lärover- 
kets flyttande till Rewal, och kanslern tillstyrkte dess för- 
läggande till Åbo i enlighet med Gustaf Adolfs plan att 
inrätta ett universitet i Finland 2). Den senare tanken för- 



*) Visitationsacta 1637. Norlin, a. st. Ekerman, de varia fort. phi- 
los. Rameae. Joh. Skyttes oration 1640: Nettelbladt Schwed. Bibi. 
4, j). 122. Fullm. f. Lr. Emporagrius sås. prof. physiciB d. 6 Sept, 
f. Is. Cuiacius, Micli. Hocade o. Andr. Cocus sås. språkmästare, f. 
J. Weidigk sås. voltiserare 1637—40. Kbr. till consist. acad. d. 24 
Juli, d. 13 Sept. o. d. 2 Nov. 1637: R.reg. De la Gärd. ark. VI, 
s. 74. Akad.staten f. 1638 i Ox. saml.: enl. denna åtnjöt en prof. 
i de 3 högre fakulteterna 500, i den filosofiska 450 d. s.m. 

2) Fundationsplakatet af d. 18 Aug. 1630, tryckt. Anteckn. af O. Her- 
melin m. fl. handl. i Nordin. Kbr. till Bengt Oxenstjerna d. 7 Dec. 
1635, till Ph. Scheiding d. 6 Okt. 1635, till profess. i Dorpat d. 8 
Maj 1635 o. d. 20 Aug. 1638: Rreg. Jfr Baazius a. st. p. 774 ff., 
Schirren, Zur Gesch. der schwed. Univ. in Livland o. Richter a. st. 
s. 41, som dock innehåller åtskilliga misstag. 



331 

verkligades genom Per Brahes bemödanden, betraktades af 
honom såsom det nödvändiga vilkoret för Finlands odling 
och har i motsats till förhållandet i Lifland burit de väl- 
signelserikaste frukter. Genom trägna påminnelser utver- 
kade Brahe af regeringen stiftelsebrrfvet af d. 26 Mars 
1640, hvarpå invigningen d. 15 Juli s. å. försiggick. Bland 
professorerna, hvilkas antal äfven här, var 11, finner man 
flera framstående vetenskapsmän, och redan 1641 voro 300 
studenter församlade. En större donation af 1644 betryg-. 
gade akademiens ekonomiska bestånd ^). — Redan nu fram- 
träder tanken på ett särskildt universitet för Götaland, med 
residens i Linköping eller Wadstena; i det senare fallet 
skulle man för ändamålet använda Wadstena kloster, som 
dock snart i stället inreddes till ett krigshospital-). 

Skolans utveckling hade ända till denna tid troget följt 
kyrkans i spåren och af henne mottagit sin bestämmande 
karakter: man finner hos båda samma föftjenster och fel. 
BiskQparne hade ingjutit i den nya under deras händer 
uppvuxna gymnasialinråttningen samma kraftiga och friska 
lif, som genomträngde kyrkan, men då ingen gemensam 
plan eller lag låg till grund för de efterhand tillkomna 
gymnasierna, utan dessa helt och hållet ordnades af bisko- 
pame, så följde, .dels att hvarje gymnasium fick sin särskilda 
författning, dels att hvarje biskop sträfvade att utbilda sitt 
gymnasium så mycket som möjligt, hvarigenom elementar- 
undervisningen öfverskred sina naturliga gränser och för- 
blandades med akademien. En dylik anda genomgår t. ex. 
de särskilda skolordningar, som utfärdades af Rudbeckius, 
Paulinus och Rothovius ^). Lektorerna, som ock kallas 

^) Se Tengström, Vita Rothovii p. 149 ff. o. Tigerstedt a. st. p. 84 ff. 
Baazius a. st. p. 835. Don.br. af d. 8 Juli 1644: R.reg. Jöns 
Schmidt t^^ll P. Brahe, pres. d. 9 Febr. 1641: Skokl. Bland de försti: 
professorerna märkas: theologerna Petraeus o. Terserus, juristen 
Joh. Olai (Stjernhöök), politikern Wexionius, physikern Alanus m. fl. 

2) K. res. till bispen i Linköping d. 3 Juni 1635: R.reg. Riksdags- 
handl. 1637. 

3) Leges et constitutiones gymnasii Arosiensis (Thyselius, Bidr. s. 4 ff.). 
Constitutiones collegii Strengnensis (Thys. Handl. 2, 79 ff.) samt 
Methodus di^actica in collegio Aboensi (Tengström a. st. p. 33 ff.) 



.332 

I)rofe88orer, voro i Westerds till antalet 9, i Strengnäs och 
Abo 6. Läroämnenas beskaffenhet och fördelning var olika. 
I Westerås var gymnasiet indeladt i 3 collegia, nemligen 
coll. pietatis, ett slags prestseminarium, coU. sapientise för 
theologiska och filosofiska studier samt coll. eloqventise et 
stud. human. ^). Här var ock anställd särskild lektor i juridik 
och politik, i Strengnäs voro äfven medicin, astronomi och 
botanik upptagna bland läroämnena: å alla tre ställena fun- 
nos 2 lektorer i theologi -). Icke blott undervisningen, utan 
äfven styrelsen och skoltukten påminna om akademien: fän- 
gelse var ett vanligt skolstraff o. s. v. 

Allt detta föranledde regeringen att påyrka en ny all- 
män skolordning, en sådan beslöts ock vid riksdagen 1634, 
och ehuru biskopame vid utskottsmötet 1636 visat fuga be- 
nägenhet derför, företogs frågan på fullt allvar vid följande 
års möte, då tvenne fullständiga förslag till ny skolordning 
inlemnades till regeringen, det ena af utskottsmännen, det 
det andra af consistorium academicum i Upsala. De båda 
förslagen äro i afseende på gymnasialundervisningen temli- 
gen skiljaktiga. Cnder det biskoparne föreslogo till lekto- 
rer 2 theologi, 1 physicus, 1 mathematicus, 1 graecus, I ora- 
tor et historiens samt 1 logicus et orator, hade professorerna 
i stället upptagit 2 oratores, 1 poéta, 1 graecus, 1 theologus 
och 1 philosophus. Likaledes hade det senare furslaget 
lagt den hufvudsakliga vigten på studiet af de klassiska fur- 
fattarne, medan det förra lika mycket framhöll andra kun- 



^) Bisk. o. konsist. i Westerås till kansl. d. 12 Mars 1634. De tre 
collegia hade sina särskilda byggnader: Ox. saml. 

2) Vi meddela en jemförande öfversigt af lärostolarne vid de 3 gym- 
nasierna. 

Westeräs: Strengnäs: Åbo: 

2 i theologi 2 i theologi 2 i theologi. 

Hebreiska språket . . '■ — 

Grekiska språket. . . 

Physik Physik, Medic, Botan. Physik. 

Mathematik Mathematik Math., Astron., Geogr. 

. EÄens! ::::::: ^^^^ * Eioque„s . . ^^^\ ^^,. 

Jur. & Politik Astronomi & Geografi 



333 

dlsapsämnen ^). Man finner hos det akademiska förslaget 
^*t sträfvande att tillbakavisa gymnasiet inom elementar- 
läroverkets gränser. Denna uppfattning var också den, som 
xregeringen uttryckte, då hon 1640 uppdrog åt prof. Stig- 
2selius att med ledning af nämnda förslag utarbeta en ny 
sicolordning. Hon angifver nemligen såsom skolväsendets 
förnämsta brister, dels att lärame ej förstått lämpa under- 
^sningen efter olika anlag och åldrar, dels att de »blandat 
t:.illhopa små skolar och academier», försummat språken och 
»föreställt ungdomen de saker ur de högre facuhetema, 
som mera kunde lända läraren sjelf än lärjungen till för- 
l^ofring». I stället borde man nu tillhålla gymnasierna att 
lägga god grund i de klassiska språken, mathematiken och 
de »instrumentala» vetenskaperna (grammatik, rhetorik m. m.), 
livarigenom ungdomen blefve mogen att vid akademien in- 
Iiemta »realia» och andre »höge exercitier»*^). Samma grund- 
satser inskärptes äfven i privilegierna för de flera gånger 
och senast vid mötet 1637 föreslagna nya gymnasierna i 
Skara 1^41 . och i Wexiö 1643, med lektorer i de läroäm- 
nen, som sedan blefvo de öfliga, neml. theologi, hebreiiska 
och grekiska språken, eloqvens, mathematik och logik ^). 
Vid samma tid inrättades det af Gustaf Adolf redan 1618 
beslutade gymnasiet i Wiborg 1641 samt ett för adeln sär- 
skildt beräknadt gymnasium eller coUegium illustre i Stock- 
holm 1643, h vartdera med 6 lektorer*). 

I afseende på de lägre s. k. trivial- eller provindcdsko- 
lomas inrättning voro de båda förslagen af 1637 af ungefär 



*) Bland dessa förekommer ock en kort öfversigt af fäderneslandets 
historia. 

2) Förhandlingarna härom 1636 och 1637 samt de båda förslagen till 
skolordning m. m. hos Thyselius, Bidrag etc. Kbr. till Stigzelius d. • 
21 Dec. 1640, hos densamme. 

3) Privil. af d. 31 Aug. 1641 o. d. 30 Mars 1643: R.reg. Såsom en 
egenhet nämna vi, att lektorn i logik äfven hade poétik och musik 
till läroämnen: på samma sätt skulle i Wiborg lektorn i grekiskan 
äfven läsa öfver fundamenta doctrinse civilis. Både i Skara och 
Wexiö funnos förut blott 3 lärare, rektor, lektor theol. och kon- 
rektor. 

♦) Det förra invigdes d. 10 Aug. 1641, det senare d. 5 Juh 1643. 



334 

samma mening. De borde förses med 6 lärare samt bestå 
af fem klasser (cl. alphabetica, donatistica, etymolo^ca, 
syntactiea och rhetorica) jemte en särskild classis scribaram 
eller apologistafdelning. Här skulle de klassiska studierna 
nästan uteslutande drifvas, med de olika tillämpningssätt, 
som klassemas namn antyda. Derjemte yrkades en lämp- 
ligare skoltukt samt anständiga lokaler, på det ungdomen 
mitte slippa »sitta som uti ett fängelse och släpas på orena 
golfvet», äfvensom nya skolor föreslogos. Några sådana 
upprättades ock i de hittills mest vanvårdade trakterna, i 
Finland och östersjöprovinserna. Enligt P. Brahes egen 
uppgift har han redan 1639 i Finland grundlagt trivial- 
skolor i Helsingfors, Björneborg, Nykarleby och Uleå, 
ehuru de först 1641 blefvo anbefallda af regeringen, som 
dessutom i stället för Uleå nämner Åbo. Likaledes an- 
lades dylika skolor 1642 i Narwa och Nyen ^). 1 Sverige in- 
skränkte sig regeringen till att förbättra och utvidga de gamla 
trivialskolorna, t. ex. i Örebro, Jönköping, Göteborg, Gefle-). 
Af alla dessa skolor voro några försedda med 5 lärare, de 
öfriga med 2 — 3. — Mindre barnskolor eller psedagogier med 
en lärare funnos på enskild bekostnad i åtskilliga städer 
och större socknar, isynnerhet i Westerås stift. Der var 
också en s. k. parthenagogi eller flickskola inrättad. Då 
flera städer vid 1642 års riksdag begärde kronans understöd 
för sina skolor, så svarades, att K. M. har nog af att un- 
derhålla akademier och hufvudskolor 3) : dock anslogs åt 
några städer djeknehjelpen från vissa distrikter. Nämnda 
hjelp utgick fortfarande medelst s. k. socknegång, men 
denna var nu bättre ordnad och utgjorde det vigtigaste un- 



») P. Brahe till Joh. Baazius d. 2 Nov. 1641 (konc): Skokl. Jfr Baa- 
zius a. st. p. 834. Rådsprot. d. 3 Febr. 1640. Kbr. till bisk. Ro- 
thovius d. 15 April 1641. Öpp. br. f. superintend. Stahlius d. 16 
Juni 1642: R.reg. 

2) Om dessa se Rogberg, Smal. beskrifn. Granberg, Göteborgs Hist. 
2, 16. Bagge, Örebro beskrifning s. 266. Bergsten, de schola triv. 
Gevaliensi p. 5. 

3) År 1644 utgjorde statens utgift till hela undervisningsväsendet 
53,650 d. s.m., således omkr. 0,8 proc. af hela budgeten. 



335 

derhållet för flertalet bland den talrika, i större skolor ända 
till 5 — 800 uppgåetide lärjungeékaran ^), 

Regeringens nit för allmänna undervisningen blef en 
kraftig sporre för rika och bildningsälskande magnater att 
följa exemplet. Främst står i detta afseende P. Brahe, 
som 1636 grundlade en trivialskola å Wisingsborg: det var 
ett bedröfligt bevis på den herrskande skråandan, att pre- 
sterskapet sökte förvägra Brahe rätt till en dylik stiftelse, 
såsom skadlig för närliggande stiftsskolor. På samma sätt 
hafva äfven Jakob De la Gardie, Gyllenhjelm och Joh. 
Skytte upprättat och underhållit barnskolor å sina gods. 
Li. De Geer inkallade från Tyskland den berömde Amos 
Comenius, hvars pedagogiska arbeten äfven i Sverige följ- 
des och som vid sitt besök i landet 1642 fick hos kanslern 
redogöra för sina åsigter^). 

Äfven folhtndermsningen var föremål för regeringens 
uppmärksamhet. Något annat kunde dock icke för saken 
göras, än att uppmana biskoparne tillse, det klockare funnos 
i alla församlingar, som undervisade ungdomen i läsa, skrifva 
och bedja. På några orter, t. ex. i Södermanland, omtalas 
sockneskolor såsom en gammal inrättning, till hvilken all- 
mogen länge brukat kontribuera. Från Dalarne begärdes 
af kronan anslag till skolor, och A. Burasus berättar i sin 
beskrifning öfver Sverige, att allmogen i Norrland allmänt 
förstod att läsa i bok. Den förbättrade religionsundervis- 
ningen blef dock den mäktigaste häfstången för allmogens 
höjande äfven i intellektuellt hänseende. Till och med från 
det råa Finland kunde biskopen 1639 inberätta, »att folket 
kan läsa sina catechismistycken, morgon- och aftonböner, 
den allmänneliga syndabekännelsen, en god del hafva ock 



») Presterskapets betänk, pres. d. 24 Juni 1637: Thyselii bidr. s. 43. 

Ätskili. K. resol. fr. Febr. o. Mars 1642. Kbr. till Éudbeck d. 7 Aug. 

1643: R.reg. Rådsprot. d. 10 Nov. 1632. På 1630-talet funnos i 

Wexiö skola 500— WX), i Skara skola ända till 800 lärjungar: bisk. 

Krokius till kansl. d. 13 Jan. 1641, Consistorii Scarensis postulata: 

Konsist. handl. i R.A. 
») Rådsprot. d. 15 Julf 1636. De la Gärd. ark. VI, 141. Biografien 

Lod. De Geer, s. 100. Carlson, a. st. 2; ss. 80, 81. 



336 

Iftrt Luthers förklaring öfver catechismum». Med en rättmä- 
tig sjelfkftnsla kunde erkebiskopen inför presteståndet 1640 
påpeka de ofantliga framstegen under de senaste 30 åren ^). 

De litterära hjelpmedlen voro som man kan vänta sig 
torftiga, men stadda i stark tillväxt. Det senare gäller is3m- 
nerhet om bibliotheken, både de offentliga och enskilda, till 
hvilka utlandets boksamlingar fingo skatta. Fältkansliet var 
särskildt anbefalldt att taga vara på allehanda »sköne och 
kostlige bibliotheker samt archiva antingen rörande vår stat 
eller historien i gemen». Det mesta häraf kom bibliotheket 
i Upsala till godo: deraf grundlades ock kongliga biblio- 
theket i Stockholm -). Dessutom anskaffades i universi- 
tetsstäderna s. k. bokförare, och ständiga boklådor inrät- 
tades i Upsala, Abo och Westerås. Boktryckerier funnos 
sedan längre tillbaka i flera stiftsstäder och nya privilegie- 
rades. Somliga bland dessa voro underkastade biskopamcb 
censur y och enligt förslaget af 1623 skulle generalkonsisto- 
rium utöfva denna kontroll öfver nya böcker, som i riket 
trycktes. Eljest var denna befattning anförtrodd åt kansliet, 
som meddelade tillståndsbevis att utgifva böcker eller s. k. 
impressoria samt skyddsprivilegier mot eftertryck. Afven 
omtalas en censor librorum, förmodligen en tjensteman i 
kansliet. Censurens vaksamhet intygas bäst af det öde, 
som träffade biskop Rudbecks skrift om presterskapets pri- 
vilegier 1636: både Paulinus och Baazius ålades att om- 
trycka de ark af sina historiska arbeten, som innehöUo orik- 
tiga uppgifter, och professor JVlenius i Dorpat förpligtades 



») Anf. instr. f. Joh. Matthiae 1644, f. Bjugg o. Stahlius 1642. K res. 
till Mora socken d. 25 Febr. 1642. A. Buraeus, Sueciae descriptio 
(ed. Elzevir.) p. 36, 37. I motsats härtill skrefs från St. koppar- 
berget 1618: '»inge bergsmän finnas, som kunna läsa och skruva»: 
Mats Göransson till kansl. d. 21 Dec. 1618. Rothovius till kansl. 
d. 17 April 1639: Ox. saml. Acta consistor. Nycop. 1640. 

^) Memor. f. Gabr. Oxenstjerna på resa till arméen d. 21 Jan. 1643. 
Fullm. f. L. Fornelius såsom kgl. bibliothecarius d. 26 Mars 1634: 
R.reg. Den donation, hvarmed Th. Stålhandske grundlade Åbo 
akad. bibi., utgjorde 900 voll.: Porthan, Hist. Bibi. acad. Aboens. 
p. 18. Bisk. Bothvidi bibliothek räknade 282 voll.: H. S. H. 26, 353. 
Upsala univ. bibliotheks anslag var enl. 1638 års stat blott 200 d. 



337 

1636 att i kansliet låta revidera sin tillämnade Mändska 
historia, innan hon trycktes *). 

Den vetenskapliga, verksamhetens allmänna karakter be- 
stämdes helt och hållet af universiteten, och dessa följde 
hufvudsakligen de vetenskapliga riktningar, som gjorde sig 
gällande vid de af svenskar mest besökta utländska läro- 
säten. Till bekymmer för presterskapet hade svenskarne i 
följd af kriget öfvergifvit de evangeliska universiteten i 
Tyskland och besökte nu mest det reformerta Leyden och 
det katholska Paris. Det var förnämligast erinringar från 
dessa resor samt de en gång gifna theologiska och filo- 
sofiska dogmerna, som af vetenskapsmännen bearbetades 
och utlades: karakteristisk för denna riktning är den be- 
kanta varningen, som 1642 meddelades professorerna i Åbo, 
att de skulle akta sig för att framställa något nytt eller 
synas något mer veta än de andre. Den för svenskame 
utmärkande kärleken till naturkunnigheten förnekade sig 
icke heller nu,^ men leddes genom tidens aijda in på af- 
vägar, urartande hos Joh. Chesnecopherus och Joh. Frank 
till filosofiska eller mystiska spekulationer, hos P. Schome- 
ru8 till astrologiska grubblerier, hos M. Stodius till magi 
och nekromantik o. s. v.-) Menlig för den vetenskapliga 
utvecklingen var äfven den brist på sträng begränsning och 
den böjelse för mångkunnighet, som herrskade inom veten- 
skapen och som hade sina förnämsta representanter i Joh. 
Buraus, G. Stjernhjelm och O. Eudbeck. — Det fanns dock 
ett forskningsområde, som nu började sjelfständigt bearbe- 
tas och fick en djupare inverkan på den nationella bildnin- 
gen. Det var under inflytande af Sveriges nationella lyft- 
ning och yttre glans, som intresset vaknade hos svenska 



^) Anf. instr. f. Joh. Matthiae 1644 § 16. Impressorium af d. 13 Febr. 
1641. Privil. f. boktryck. H. Keyser d. 24 Okt. 1635. Kbr. f. prof. 
Fr. Meniiis d. 17 Febr. 1636: R.reg. Jfr Consist. Holmensis betänk, 
af d. 24 Juli 1635, deri censur påyrkas Ox. saml. 

*) Om dessa se närmare hos Fries, Växtkännedomens framsteg i Sve- 
rige SS. 25 ff. Knös, Analecta epistol. p. 79 ff. o. Bilmark, Hist. 
Acad. Aboens. p. 71. 
Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. 22 



338 

folket att lära känna sig sjelf och jrttringama af sitt natio- 
nella lif: det närvarandes glans kastade öfi^er forntiden ett 
återsken, i hvars ljus historien, lagarne, språket finge en 
högre betydelse och ett förut icke anadt värde. Detta vak- 
nande medvetande af eget värde, som i sin första naivetet 
äfven framkallade Ofverdrifna föreställningar, har i flera rikt- 
ningar verkat Jifvande, höjande, befruktande. At de anti- 
qvariska forskningarna hade Gustaf Adolf gifvit fart gen©m 
sin anförda instruktion af 1629. De som antiqvarier i lands- 
ändame anställde M. Aschaneus och Jon. Khezelius ^) hafva 
efiberlemnat rika samlingar, och riksantiqvarien Joh. Burseus 
verkade genom forskningar i runoläran, ordboksarbeten samt 
utgifv^ande af gamla skrifter (Konunga- och höfdingastyrel- 
sen utkom 1634) o. s. v. Hans lärjunge G. Stjemhjelm 
gick i hans fotspår: hans litterära bana kan anses börjad med 
1639, då han från Lifland besökte fäderneslandet och pre- 
senterade kanslern några arbeten, hvarpå han erhöll pri- 
vilegium -). Stjemhjelm och Stjemhöök började nu sina 
forskningar i den äldre rättshistorien, hvilkas frukter längre 
fram skulle mogna. Den äldre Messenii efterlemnade ar- 
beten blefvo genom hans son Arnold återförskaffade från 
Polen. Loccenius forskade i Sveriges äldre och nyare hi- 
storia. Paulinus utgaf sin Historia arctoa 1636 och Joh. 
Baazius sin förträfläiga kyrkohistoria 1642. Kanslern sökte 
länge efter en författare, som kunde på ett värdigt sätt 
skildra Gustaf Adolfs bedrifter. Man vände siff först 1634 

o 

till H. Grotius, som undskyllade sig med sin bristande kän- 
nedom af svenska förhållanden och förmente, att ingen kunde 
bättre än kanslern sjelf utföra detta uppdrag ^). Det var 

') Confirm. f. M. Aschaneus d. 21 Jan. 1636. Fullm. f. Jon Håkans- 
son Rhezelius d. 19 Juni 1635: R.reg. 

^) Bland dessa hans Adelruna seu Sibylla Sviogothica, priscam gentis 
et linguse Gothicse eminentiam ac m^'estatem e temporum labe et 
invidise nube in lucem vindicans: K.reg. d. 9 Mars 1639. Jfr 
Bengt Oxenstjernas rekomm.-bref till kanslern d. 28 Sept. 1638: 
Ox. saml. 

^) »Han ville det visserligen göra såsom ett exercitium ingenii, men 
ingalunda såsom en emphatique historia: är med mig alldeles enig 
derutinnan, att ingen menniska kan det bättre praestera än EE. 



339 

od under kanslerns ledning, som det tyska kriget slutligen 
beskrefs af den tyske skriftställaren Ph. Bog. v. Chemnitz, 
Il vilken 1644 utnämndes till Sveriges tyske historiograf. 

Denna sträfvan att bringa det rent svenska elementet 
till heders i undervisning, allmän bildning, språk och lit- 
teratur framträdde äfven såsom en reaktion mot den öfver- 
BT^ämning af utländska bildningselementer, som trettioåriga 
kriget förde med sig och som besynnerligt nog under hela 
århundradet fortgick vid sidan af, ja stundom i bästa för- 
stånd med den förra riktningen. Denna uppblandning var 
isynnerhet märkbar i språket, som snart började se ut som 
en af ogräs öfvervuxen åker, der säden är nära att förqväf- 
vas. Vådligast i detta hänseende var utan tvifvel språkets 
förtyskande, då de tyska orden och böjningarna lättare in- 
smögo sig i följd af sin skenbara likhet och ofta bedrogo 
äfven insigtsfulla personer, såsom Stjernhjelm. Det hjelpte 
icke att enskilde arbetade emot denna tidsriktning, t. ex. 
då kanslern tillhöll sina underordnade att affatta sina skrif- 
velser på svenska och ej på tyska, eller då erkebiskop Pauli- 
nus 1640 så varnade presterskapet: »vi förakte vårt tungomål 
och lägga liten vinning om hur det i sig sjelft kan för- 
kofras, vi förbiande det sjelfve med peregrinis terminis och 
med dem söke vårt språks beprydelse, genom hvilket det 
dock mer förvärras»^). 

Den svenska vitterhetens morgonrodnad , som genom 
Stjemhjelms snille snart skulle randas, bebådades ännu ej 
ens af en svag ljusning. Sånggudinnan vågade ej fram- 
träda, förrän kriget rasat ut, och man finner ännu blott 
sparsamma spår af hennes verksamhet. Några bland den 
tidens » store voro älskare och äfven utöfvare af skaldekon- 



sjelfve och allena, så framt EE. det otium fingo och det medlet 
icker för ringa höllo att transmittera famam 'et existimationem pro- 
priam ad seternam posteritatem.» Salvius till kansl. d. 23 Maj 
1634: Ox. saml. Jfr Isr. Lincopensis (Lagerfeldt) till drotsen d. 10 
Maj 1638. 
*) Rådsprot. d. 3 Aug. 1639. Kbr. till Bengt Oxenstjerna d. 2 Dec. 
1640. Acta consistor. Nycop. 1640. Jfr Stjemhjelms företal till 
sin »Gamla Svea och Göta mäles fatabur», tryckt 1643. 



340 

sten, t ex. Gyllenhjelm och bröderna Rosenhane. Bland 
tidens vittra alster finner man ingenting anmärkningsvärdare 
än t. ex. några psalmer af Paulinus m. fl., kabbalistiska 
singer af Joh. ^BuraBus, visor af öfversten ChristoflFer Eke- 
blad och äfventyraren L. Vivallius, rimmad krönika af den 
flitige öfversättaren Erik Schroderus o. s. v. Den drama- 
tiska poesien, som före Stjemhjelm var den mest bearbetade 
diktarten, låg för tilKället nästan alldeles nere och urar- 
tade inom kort under fransk inflytelse till dans-divertisse- 
menter. Deremot öfvades flitigt den dramatiska konsten, 
gynnad af regeringen, som synes haft höga tankar om thear- 
terns bildande kraft: universitetskanslern Skytte anbefallde 
denna konst såsom en för ungdomen nyttig öfning, och re- 
geringen föreskref 1643 en lektor i logik och poetik »att 
hålla ungdomen till idkeligen att agera comoedier». Man 
uppförde till och med komedianten Chr. Thum å ordinarie 
stat, han har alltifrån 1637 ofta anordnat theatraliska före- 
ställningar vid hofvet, och 1640 anslogs en summa åt ho- 
nom till byggande af ett komedihus i Stockholm ^). 

Af de öfriga sköna konsterna var före trettioåriga kriget 
egendigen blott en, tonkonsten, älskad och idkad. Genom 
biskop Rudbeck och professor Jon. Columbus väcktes och 
uppodlades smaken för denna konst i landet, både vid uni- 
versiteten och gymnasierna var hon uppförd bland undervis- 
ningsämnena, och den musikaliska instrumentkammaren vid 
hofvet bestod 1644 af 20 musikanter på ordinarie stat under 
anförande af kapellmästaren And. Duben -). Äfven målare- 
konsten började tilldraga sig uppmärksamhet, då stora sam- 
lingar af »skilderier» som byten hemfördes från Tyskland 
att pryda offentliga och enskilda boningar. £n svensk ut- 



') Jfr Constit. Coll. Strengn. Fullm. f. Sv. Spiuerus såsom lektor i 
Wexiö 1643: R.reg. Rådsprot. d. 15 Aug. 1640. Jfr kmrns bref f. 
Thum d. 28 April 1637 o. d. 15 Jan. 1644, att utbekomma masche- 
rade kläder, förlåt, larver, Cupidinis boga och pil med dess vingar 
m. m. Thum synes hafva bildat en ordentlig theatertrupp. 

*) Herweghr a. st. s. 314. Kmrns br. f. H. M:8 musikanter d. 23 Juli 
1644. Jfr Kbr. d. 7 Juni 1642 f. Joh. Bengtason på stipend. att ut- 
rikes öfva sig i lutespelande: B.reg. 



341 

sändes 1642 att studera målarekonsten i främmande land, 
och 1641 befallde regeringen sin resident i England "att in- 
förskaffa en målare, emedan »man här begynner blifva 
curios med, conterfejer och andra skilderier» ^). Att bygg- 
nadskonsten började omfattas med förkärlek af de store i 
landet, var ännu en följd af kriget och beröringen med ut- 
landet, i det de adliga godsegarne sökte efterfölja sina likar 
i andra länder, hvartill också de förvärfvade skatterna satte 
dem i stånd. Vid hofvet anställdes J639 en utländing så- 
som »architecteur»: både i hufvudstaden och vid herresätena 
å landet reste sig småningom ståtliga palatser. Det var 
företrädesvis åt detta håll, som den tilltagande lyxen och 
den förfinade smaken hos de store i landet riktade sig. 
Detta drag står i närmaste sammanhang med den nya anda, 
som vid denna tid började genomtränga hela det sociala 
lifvet. Till det senare vilja vi nu till slut vända vår upp- 
märksamhet. 



1) Förteckn. på det skilleri, som hemförts 1632 från Bayern, inalles 
67 taflor: i bref från drotsen till kansl. d. 9 April 1635. Ox. saml. 
Bland dessa funnos målningar af A. Diirer och Kranach, enl. Ogerii 
Ephem. p. 252. Kmrns br. f. Georg Waldow. d. 3 Sept. 1642. Kbr. 
an M. Leblon d. 3 April 1641 att anskaffa »ein gutes subjectum, 
so sich auf Contrefaiten und andern Mahlwerken mit Perspektiv und 
sonsten wohl verstehet»: Kreg. 



342 



SJETTE KAPITLET. 

Laiid oéh 7olk. Samhällsklasser och sociala förhållanden. 

^ Konungariket Sverige med underlydande provinser in- 
n^attade vid det tidskifte, som vi här tecknat, före frederna 
i Brömsebro och Osnabröck, ett arealinnehåil af omkr. 15,000 
geogr. qvadratmil, således nära dubbelt så stor yta som det 
nuvarande Sverige. Detta väldes utsträckning och samman- 
sättning angifvas i drottning Christinas titel sålunda: Sveri- 
ges, Götes och Wendes drottning, storförstinna till Finland, 
hertiginna uti Estland och Karelen, fröken öfver Ingerman- 
land. Härtill måste läggas Lifland, som ännu ej var form- 
ligen afträdt till Sverige. Denna stora monarki var genom 
Östersjön delad i två vidt skilda och mycket olikartade af- 
delningar, hvaraf den östra var till arealen större än den 
vestra, men till folkmängd och kultur betydligt underlägsen. 
Sverige hade nu uppnått yttersta gränserna för dessa eröf- 
ringar i österväg, hvilka en nyare tid hade åter begynnt full- 
följa såsom arf från hedenhös. Gränserna åt detta håll voro 
genom den långa raden af sjöar och ödemarker så mycket 
som möjligt betryggade, utom i sydöstra hörnet, der Polen 
hotade på andra sidan om Duna. At öster återstod sålunda 
föga att vinna: med fördubblad styrka vände sig derföre 
eröfringsbegäret mot vester och söder, der gränserna och 
hafven på alla håll voro afbrutna af danska besittningar och 
der naturen sjelf syntes mana till nya förstoringar. »Ingen- 
ting synes mig förtretligare än att Danus inför näsan har 
Gottland, Bornholm och Ösel», yttrade kanslern 1641. Detta 
blef så mycket mer i ögonen fallande, sedan Sverige kommit 
i besittning af Tysklands norra kust och behöfde en oaf- 
bruten och nära förbindelse dermed. Det var omöjligt att 
i längden bibehålla och utvidga det tyska väldet, så länge 
Danmark när som helst kunde intränga i hjertat af det 
egentliga Sverige. Såväl Gustaf Adolf som Axel Oxen- 



343 

Btjema insågo derföre den politiska nödvändigheten af 
JBrömsebro och Roeskilde. Ett krossadt Danmark och ett 
oskadligt Polen, ett bedöfvadt och om sin kraft omedvetet 
Hyssland, Tyskland försvagadt genom Habsburgska husets 
störtande, organiseradt som en förbundsaristokrati ') och 
öppet för Sveriges inflytande — se der hufvudsumman af 
Sveriges utrikes politik, sådan hon varit före ifördlinger- 
slaget och sådan hon åter blef, då Torstenssons segrar allt- 
naer vidgat planerna och öppnat obegränsade utsigter fÖr 
framtida storhet. 

Det kan icke förefalla underligt, att den plötsliga och 
nästan oerhördt snabba maktförökningen hos ett förut obe- 
kant folk skulle synas både vänner och fiender konstlad och 
onaturlig. Vi hafva förut sett, att denna åsigt inom sjelfva 
Sverige hade talrika och mäktiga anhängare, hvilka ock 
med drottningens tillhjelp påskyndade fredernas afslutande 
på vilkor, som kanslern ogillade. Om man ock måste klan- 
dra det sätt, hvarpå drottningen ingrep i fredsverket,' så 
kan ej nekas, att tiden var inne för freden, ej blott för 
Sveriges egen skull, utan äfven med afseende på hela Eu- 
ropas förändrade ställning och stämning. Huru Sverige nu- 
mer bedömdes ur allmänt europeisk synpunkt, derpå har 
man ett intressant prof i den skrift, som den utmärkte hol- 
ländaren R. H. Schele 1646 lät utgå med uppmaning till 
kristenhetens furstar att återställa freden. »Sverige, heter 
det här, har uträttat nog för sin ära, då det framträdande 
ur sin dunkla vrå på . en gång gjort hela tidehvarfvets hi- 
storia till sin ^). Det har ej blott vunnit rykte, utan äfven 
riktat sig med Tysklands skatter, hvars guld det har till- 
bytt sig för sitt jern. Men må det ej heller glömma lyckans 



^) Att detta varit Axel Oxenstjernas afsigt med tyska riket, framlyser 
af flera hans yttranden, liksom denna tanke ligger till grund för 
den skrift, De ratione status in imperio Rom. Germanico, hvilken 
1640 utgafs af pseudonymen Hippolithus a lapide (P. B. Chemnitz) 
och ansågs uttrycka kanslerns mening. Jfr äfven Joh. Oxenstjernas 
projekt till Frankrike och Holland, att afsätta kejsaren, upplösa 
kuiturstekolleffiet och af Tyskland bilda en aristokratisk republik: 
Négoc. secr. III, p. 459—60. 

^) Suedia ex ignota et obscura facta est historia seculi. 



344 

ostadigbety slaget vid Nördlingen och Hannibals föredöme, 
som efter att i femton år varit Italiens besegrare dukade 
under i sitt eget land I Må svenskame besinna förlusten af 
så många tappres blod, af den stränga krigstukt, som förut 
utmärkte dem, samt af det ädla befriarenamnet, så att Tysk- 
land som förr helsade dem med jubel nu förbannar dem! 
Heter det icke nu, att de ej för Tysklands frihet, utan blott 
af roflystnad öfvergifvit sina klippor och ödemarker, och att 
de såsom förnäma röfvare uppsöka nya fiender, då de gamla 
blifvit utplundrade? I Tyskland hade de ingenting vidare 
att vinna, som vore värdt sådana uppoffringar, och Frank- 
rikes vänskap kunde lätt öfvergå till motsatsen» '). Det lider 
intet tvifvel, att Schele härmed uttryckte den i Europa herr- 
skande uppfattningen af Sveriges senaste politik. 

Men hade Sverige sålunda gifvit anledning till rättmä- 
tiga beskyllningar för eröfringslystnad och krigsbegär, så 
hade det ock visat Europa, att det förstod ej blott att ned- 
trycka och föröda länder, utan äfven att höja och civilisera 
de folk, som blifvit underkastade dess lydnad. Under det 
att kriget rasade i söder, fortgick fredens arbete i de senast 
införlifvade östersjöprovinserna: uppgiften var här att ordna 
och till ett helt sammansmälta de olika beståndsdelarne. 
Det sätt, hvarpå detta förbereddes af regeringen, ådagalade 
både hennes statsklokhet och hennes aktning för besvurna 
rättigheter: Sverige har icke byggt sin makt på ruinerna af 
andra nationaliteter, det har i stället för att utrota dem be- 
främjat deras andliga utveckling i nationell riktning-), och 
sambandet har det sökt åvägabringa genom att bereda dem 
förmånen af hufvudlandets ordnade förvaltning, dess lag och 
rätt, dess frihet och bildning. Också hafva nästan alla dess 
forna provinser, ehuru från början underkufvade, med tack- 
samhet, delvis med saknad, sett tillbaka på den svenska 
tiden. Detta gäller dock företrädesvis om den Gustavian- 
ska tiden, som för östersjöprovinserna blef den egentliga 

^) Schelii ^d christianos principes de pace protrepticus, enligt utdrar 

ht)s Vreede, Geschied. d. Nederland. Diplomatie II, 2, p. 265, 270 ff. 

2) Behandlingen af de grekiska ryssame utgör måhända ett undantag. 



345 

organisationsperioden, hvarpå hela deras följande utveckling 
h vilade: deremot började svenska regeringen efter den epok- 
* görande Olivafreden 1660 att behandla dessa provinser mera 
' egenmäktigt och godtyckligt, hvilket också påskyndade de- 
ras förlust. 

Ett bland de kraftigaste föreningsmedlen var underlät- 
tandet af den sociala gemenskapen mellan Östersjöns båda 
kuster: svenskar utplanterades i dessa länder såsom för- 
lä.ningstagare *), embetsmän och prester, och tvärtom öpp- 
nades fritt tillträde för inflyttningar derifrån. Det gjordes 
till och med försök att utsträcka representationsrätten vid 
svenska riksdagen till östersjöprovinserna. I detta afseende 
är 1633 års riksdag anmärkningsvärd, den enda oss veter- 
ligt, till hvilken blifvit inkallade ombud från samtlige un- 
derlydande länder, Ingermanland, Est- och Lifland samt 
Preussen, såväl af prester och borgare som af adel. Hvil- 
ken ställning dessa skulle intaga vid den svenska riksdagen, 
derom nämndes ingenting, men regeringen syntes erkänna 
ett slags riksdagsmannarätt, då Rigas magistrat som ute- 
blifvit måste utlofva »sig framdeles härutinnan tillbörligen 
att comportera». Oph ännu vid 1634 års riksdag, då genom 
regeringsformen nämnda rättighet uttryckligen inskränktes 
till dem, som voro bofaste inom Sveriges och Finlands 
af ålder fattade gränser, resolverade regeringen, att prester- 
skapet i Ingermanland var skyldigt utgifva herredagspen- 
ningar. Från konsistorierna i Estland och Ingermanland 
infimno sig stundom ombud allt framgent. Deremot afböj- 
des en begäran i samma syfte för staden Narwas räkning 
1641 -). Att införlifva den lifländsha adeln med svenska rid- 
darhuset, var en längesedan framställd plan, som åter bragtes 
på tal, då xieputerade från denna adel infunno sig i Stock- 
holm 1643. Kanslern anförde som skäl för en dylik in- 



^) Vid generalrevisionen i Lifland. 1641 befanns, att svenskar innehade 

^'3 af landet, och familjen Oxenstjerna ensam Vs- 
2) Kbr. till Joh. Skytte, Ph. Scheiding m. H ståthållare d. 12 Dec. 

1632, till magistraten i Riga d. 16 Febr. 1633, K. res. till prester- 

skapet i Wiborgs kontr. d. 1 Aug. 1634, till Nils Assersson d. 12 

Febr. 1641: R.reg. 



346 

korporation bland annat, »att den nation, 8om vill extendera 
sitt vfisende, söker att naturalisera andra folk, såsom Ro- 
mame gjorde», men å andra sidan vore beskattningsväsendet 
sä olika i båda länderna, att de svårligen kände rösta tyi- 
sammans ^). Man försummade således tillfället att fastare 
tillknyta bandet mellan Sverige och Lifland, och det stats- 
rättsliga förhållandet fortfor att vara temligen obestamdt. 
Regeringens makt i förvaltning och lagstiftning var större i 
Lifland än i Sverige, äfven sedan Liflands inhemska sty- 
relse 1643 blifvit bekräftad och ordnad. Denna bestod dels 
i den årliga, af en landtmarskalk ledda konventdagen i Riga, 
dels i ett nu inrättadt landtråd af 6 personer, en svensk och 
en lifländare ur hvarje krets, hvilket egde befattning med 
allehanda inre angelägenheter, dels sjelfständigt, dels till 
gen.guvernörens biträde, men ioke liksom Estlands landtråd 
egde någon domsrätt-). 

Vida lösare var bandet mellan Sverige och Estland^ 
hvilket land på grund af sin frivilliga anslutning åtnjöt vid- 
sträckta friheter och der regeringen blott i kyrkoärenden 
tillät sig att förordna på egen hand. Var förhållandet mel- 
lan svenska regeringen och JLiifland öfverhufvud vänskapligt, 
så var det så mycket mer spändt mellan den förra och Est- 
lands trotsiga adel. Landtrådets spotska skrifvelser, dess 
protester mot erhållna resolutioner, dess försök att med 
tvång hindra all ändring af sina domar, dess tyranniska 
behandling af sina underhafvande föranledde skarpa varnin- 
gar och hotelser från regeringens sida: »de skulle ej inbilla 
sig, att de nu mer än förr finge sätta sina uppstudsiga hufvu- 
den opp: om de ej visade tillbörlig lydnad, skulle de stäm- 
mas hit för samtlige riksens ständer» o. s. v. De varnades 
äfven att afstå från sina »okristliga procedurer» mot bön- 



^) Kansl. berättade d. 15 Juli 1642 sal. konungens mening varit att 
ej naturalisera lifländarne i Sverige, man skulle neml. då hafva å 
herredagar controlleurs, der man nu kan, si res ita poscat, impe- 
rare och mandera det godt synes. 

2) Rådsprot. d. 15 Juli 1642. d. 17 Mai, d. 6, 8 o. 14 Juni 1643. K. 
resol. till riddersk. i Lifland d. 4 Juli 1643: R.reg. Richter, a. st. 
II, ss. 9 ff. 



347 

derriia, synnerligen möt de svenska bönderna på öame,. 
h^vilka icke voro underkastade »estnisk träldom», men det 
oarktadt våldfördes af adeln ^). Det inre tillståndet var här 
vida sämre än i Lifland, der regeringens strängare uppsigt 
ooli tillämpning af svenska institutioner samt den svenska 
stdelns föredöme utöfvade ett välgörande inflytande. 

I motsats till Estland betraktades och behandlades 7n- 
ffermanland och Kexholma län alldeles såsom införlifvade 
provinser utan någon sjelfständighet. Detta var ock nöd- 
vändigt, då alla elementer till sjelfstyrelse här saknades. 
Här funnos dessutom olika stammar och språk samt olika 
religioner: en ytterlig råhet herrskade i alla hänseenden. Till 
la^ndets uppodling förlänades en stor del deraf åt svensk 
a,del: Joh. Skyttes friherreskap Duderhoff omfattade en 
sträcka af 5,100 tunnland (170 obser). Bland de inhemska 
Tyska bojarerna var slägten Aminoff den förnämsta. Stora 
områden upplätos dessutom till arrende åt utländingar, mest 
holländare, hvilka dock utsögo landet: det gjordejs till och 
med anbud 1636 af konungen i England och 1637 af her- 
tigen i Holstein, att arrendera hela Ingermanland, under 
hvilka förslag utan tvifvel politiska planer gömde sig. Ar- 
betsfolk och åbor införskaffades dels från Svenige, dels från 
Tyskland, men det klagades, att dessa ej voro så »trefna 
till arbete» som ryssarne. Landet uppmättes och skattlades 
ordentligt efter frihetstidens slut, 1637 — 41, och en jordebok 
upprättades. Utom rosstjensten och den s. k. statien, som 
Ingermanland hade gemensamma med Lifland, tillkomma 
för det förra det svenska beskattningsväsendets] mångfaldiga 
bördor. Hela förvaltningen, rätts- och kyrkoväsendet, landt- 
regeringen m. m. ordnades helt och hållet efter svenskt 
mönster, likaledes stadsförfattningen i Narwa och Nyen. 
Den förra bland dessa städer ville kanslern göra till medel- 



') Rådsprot. d. 30 Aug. 1634, d. 25 Juli 1635, d. 4 Aug. 1640. Kbr, 
till landtrådet i Estland d. 28 Juli 1635 o. d. 22 Maj 1638. Opp, 
försvarelsebref af d. 21 Maj 1638 f. bönderna å stora Rågön mot 
Cl. Rams våld, hvilken låtit fängsla dem, flagellera dem med spön,, 
ihjelslå en bonde, tagit ifrån dem deras kreatur och befallt dem 
packa sig sin kos af ön. R.reg. 



348 

punkt f(5r Sveriges östersjöländer: bland »castel som hän 
byggt i luften» vore det ett, att Sverige skulle ega två huf- 
Yudstäder, den ena i Stockholm, den andra i Narvra för 
monarkiens östra hälft *). — Hvad särskildt beträffar Kex- 
holms län, så innehade detsamma en temligen obestämd 
ställning och räknades äa till Finland, än till Ingerman- 
land; det var blott undantagsvis representeradt vid riks- 
dagarne. 

Huruledes en ny sera med denna tid tog sin början 
för den i materiellt och andligt hänseende så försumiuade 
jinaha stammen, är på flera sätt visadt i sammanhang med 
Sveriges inre utveckling, hvilken Finland i allmänhet troget 
följde. Några för Finland skiljaktiga institutioner fure- 
kommo ännu ej: deremot bevarade den finska national- 
karakteren under de svenska formerna hela sitt ursprungliga 
lynne och började från P. Brahes tid småningom gifva åt 
dessa former en egendomlig prägel. En större administra- 
tiv sjelfständighet samt en deraf följande kraftigare, rättrå- 
digare och snabbare förvaltning äro de förmåner, för hvilka 
Finland har P. Brahe att tacka. Få torde vid denna tid 
hafva bättre känt, säkrare bedömt och varmare omhuldat 
den finska nationen än P. Brahe. Så yttrade han sig om 
densamma i sin embetsberättelse 1638: »Gemene folket här- 
städes bekymrar sig icke högt om mera till att ega, än de 
kunna strax förtära ... Är till att förundra, när denna na- 
tionen annorstädes och till Sverige kommer, arbetar en så 
mycket som tre andre och äre snälle om sig både i ett och 
annat bruk: men här hemma hafva de fast en annan natur, 
lefva i sina porten, dädan de sällan utur gå på sitt skjuten, 
med mindre de föras i dagsverke och skjutsfärd, förtäran- 
des det allt de skola befrämja sitt bo med, vilja intet gema 
till något handtverk, der de dock beqväme och mera än 



») Rådsprot. d. 16 o. 18 Dec. 1636, d. 20 Juli 1640. Kbr. till Nils 
Assersson d. 22 Maj 1634, till Salvius d. 15 Juli 1637. Kbr. af d. 
30 Sept. 1635 o. d. 23 Dec. 1643 f. baron v. Sixten o. grefve Corn. 
Musch på gods i Ingermanland. Kbr. till Er. Gyllenstierna d. 5 
Juni 1643: R.reg. Inkomna skrifvelser till kammaren 1637 o. 1641, 
hvaribland revisionshandlingar. 



349 

mången annan nation äre.» Hans vittnesbörd om finnames 
goda anlag bekräftades till fullo ej blott på slagfälten, utan 
äfven i fredliga värf, såsom bergshandtering och jordbruks 
Det var blott en kraftig sporre som behöfdes *). 

Vid en blick på vårt fäderneslands sociala ^tillstånd 
uppstår i första rummet den frågan, huru stor hefolkning 
detsamma innefattade samt huru denna befolkning var ut- 
bredd i landet och deraf hade sitt uppehälle. Om man i 
och för svaret härpå rådfrågar de närmast tillgängliga upp- 
gifterna, mantalsförteckningarna, så stannar man i villrådig- 
het och kommer till uppenbarligen för låga summor. Innan 
adeln befriades från mantalspenningarne, utgjorde denna be- 
villning högst 170,000 r:dr och erlades således (efter 3 mk 
på hvar person) af blott 340,000 menniskor i Sverige och 
Finland tillsammans -), af hvilka ungefär ^!^ bodde i stä- 
derna. Antager man nu, att de derifrån i följd af ålder^ 
stånd, fattigdom och godtycke fritagne voro lika måuga, så 
får man ändock blott 680,000 menniskor, tydligen för litet^ 
Vi måste således anlita andra källor. Bland kanslerns sam- 
lingar finnas tvenne intressanta statistiska bidrag till känne- 
domen häraf, det ena ett egenhändigt förslag af kanslern 
öfver krigsmakten, som synes tillhöra början af förmyndare- 
styrelsen, och det andra en anonym förteckning öfver rikets^ 
mantal från 1642 — 45 ^). Med ledning af det förra kan 
man beräkna antalet af »rökar» eller hushåll till omkring 
100,000 för Sverige och 25,000 för Finland (utom säteri- 
erna), på grund hvaraf det egentliga Sveriges folkmängd 
omöjligen kan skattas högre än 800,000, eller Sveriges och 
-Finlands tillhopa till mer än 1 million. Samma provinser. 



1) H. S. H. 31. Tengströms Vita Kothovii innehåller intressanta bi- 
drag till kännedomen af finnarnes moraliska tillstånd vid denna tid. 



/2 - - 

deraf, att detta år hvar person erlade icke 1, utan 5 mk, hvari- 
genom beloppet af betalande nedsjunker till '/ö ^ller omkring 
245,000 personer. 
*) Det förra är uppsatt kort före båtsmanshållets ordnande, det se- 
nare före förstoringen 1645, men efter 1642. 



350 

flom <lå innefattade Sverige, räkna ftr närvarande något öf- 
ver 500,000 hushåll och 2,800,000 menniskor ^). 

Till ungefår samma resultat angående folkmängden 
kommer man genom anförda handlingars uppgifter om hem- 
mantalet. Kanslern beräknar detta för Sverige och Finland 
tiU ej mindre än 96,000. Men sammanhanget gifver vid 
handen, att här ej menas hela hemman, utan blott sjeK- 
ständiga hemmansbruk. Af dessa tillhörde 79,000 Sverige 
och 17,000 funnos i Finland. I hvilken riktning odlingen 
fiedan dess fortgått, visar sig deraf, att samma svenska pro- 
vinser år 1860 räknade omkr. 200,000 brukningsdelar. Ett 
annat utmärkande drag för odlingens gång ligger deri, att 
det d. v. Sverige med icke fullt 1 million innevånare inne- 
fattade ett större antal hela mantal, än det motsvarande om- 
rådet för närvarande med nära 3 mill. De gamla svenska 
landskapen, som nu räkna omkr. 50,000 hela mantal, inne- 
höUo då 56,352 (utom säterierna), hvaraf 2,258 ödeshemman. 
Härtill kom Finland med 21,367 mantal, hvaribland icke 
mindre än 6,552 öde. Den jordrymd, som då behöfdes för 
en familjs uppehälle, är nu tillräcklig att nära 3 å 4. I 
detta afseende herrskade dock stor olikhet mellan lands- 
åndarne: i Svealand var hushållens antal mindre i förhål- 
lande till mantalen, men i Westergötland och Småland suto 
stundom 6 a 8 hushåll på hemmanet. I deSsa landskap, 
gränsorter och ofta skådeplatser för kriget, fanns ock största 
antalet ödeshemman: det uppgick i Småland till öfver 1,000, 
i Westergötland till nära 900, hvaremot Upland hade 100, 
Södermanland blott 8 o. s. v.*^) 



^) Ox. saml. Jfr Betänk, ang. Sveriges ekon. och finansiella utveck- 
ling 1834-60. 

*) Anf. handl. ur Ox. saml. Rådsprot. d. 15 Jan. 1642. Gener.punk- 
terna till allmogen s. å. | 26. För öfrigt voro mantalen på föyande 
sätt fördelade efter lanaskapen (ödeshemman inberäknade). 

Upland 7,950. Nerike 1,756. 

Södermanland 3,260. Wermland o. Dal 2,237. 

Östergötland 6,220. Westmanland o. Dalarne. 7,414. 

Småland 13,210. Gestrikland o. Helsingland 1,871. 

Westergötland 10,176. Norrland 2,258. 



351 

Befplkningens och odlingens allmänna utbredning i 
landet var på grund af ofv^anstående uppgifter den, att 
h varje qvadratmil öfverhufvud innehöll omkr. 120 personer: 
».Titalet har sedan dess mer än fyrdubblats och utgör nu 
ÖOO. Men denna uppgift uttrycker för den tiden vida ofull- 
ständigare än nu det verkliga förhållandet i landet, enär 
befolkningen då var vida ojemnare fördelad på landskapen 
och skiljaktigheten mellan de senare större. Till och med 
den granntyckte engelsmannen Whitelocke fann vissa delar 
af Westergötland, Westmanland och Upland temligen od- 
lade och sädesrika, under det D'Ogier 1634 vid resan ge- 
nom Småland förundrade sig, hur de små stenbundna hafre- 
åkrarne, som omgåfvo de glest spridda byarne, kunde lifnära 
sina odlare. Han tillägger, att, om icke svenskame försäk- 
rade sitt rike vara det äldsta i verlden, kunde man tro, att 
det helt nyligen begynt upprödjas ^). 

Det svenska nationallynnet emottog under dessa kriti- 
ska tider starka intryck från motsatta håll, hvilka gåfvo ut- 
bildning både åt dess goda och dess mindre fördelaktiga 
sidor. Det var till en början naturligt, att under en tid af 
oupphörliga krig och sagolika framgångar det krigiska lyn- 
net och vikingahågen skulle erhålla en rik näring, att kri- 
gets yrken med allt hvad dertill hörde skulle bekomma en 
för den inre utvecklingen menlig öfvervigt. »Vi se nog- 
samt», skref drotsen till kanslern 1634, »huru både officerare 
och soldater med längtan åstunda ditut och anse för en stor 
nåd att få draga till Tyskland.» Sådant skulle naturligtvis 
ge en ädel lyftning, en stark sjelfkänsla, en ridderlig anda 
åt folklynnet. Men å andra sidan fick den krigiska äran 
för mycken glans, och arbetets ära fördunklades: de unges 
håg, ej blott inom adeln, utan äfven andra stånd, riktades 
åt kriget, och de fredliga yrkena förlorade på en gång de 
arbetskrafter och det anseende, som de behöfva. Det adliga 
krigarståndet och det adliga lefnadssättet med- sin ringakt- 
ning af arbetet blef föremål för andra samhällsklassers beun- 



') Whitelodkes Journal 1, ss. 184, 202; Ogerii Ephem. p. 127. 



352 

dran, fikande och afiind. Härigenom utbildades detta drag 
af fåfänga och öfversitteri, som man velat finna hos sven- 
flkame, denna böjelse att lysa och att njuta, äfven der mot- 
svarande tillgångar saknas, att lefva i ögonblicket utan tanke 
på framtiden, och denna äflan att vilja taga lyckan med 
storm, som inger motvilja för det långsamma, gradvisa fram- 
åtskridandet. Detta menliga åskådningssätt motverkades i 
någon mån genom den lifiigare ekonomiska beröringen med 
Europas idogaste nationer. I ändra afseenden har deremot 
denna beröring medfört betänkliga följder. Sverige fann 
sig på en gång och utan tillräckliga förberedelser, lyftadt 
till en svindlande höjd, infördt i en ny verld och på en 
skådebana, der de nya föremålens mångfiild och prakt för- 
bländade och förvillade mängdens ovana sinnen. Man skyn- 
dade att tillegna sig och använda de nya kulturämnena, 
men då dessa ej hunnit mogna eller smälta tillsammans med 
de gamla, så uppstod naturligen till en början en stor för- 
virring i tänkesätten, en kamp mellan de olika strönodra- 
gen, der man ofta har svårt att urskilja riktningarna. Så 
hafva vi sett, huru det nationella sträfvandet i språket och 
historien midt under sin kamp emot den främmande inva- 
sionen ofta arbetade densamma i händerna. Likaledes finner 
man ofta en förfinad bildning. vid sidan af mycken råhet 
icke allenast inom samma samhällsklasser, utan äfven hos 
samma personer. Denna råhet var en naturlig frukt af 
krigets förvildade seder och framträdde mest hos krigare- 
klassen. Men äfven hos de mest genombildade svenskar, 
såsom Oxenstjernoma, trpdde sig utländingen upptäcka något 
af den gamla götiska kraften med dess sträfva lynne, oböj- 
liga stolthet och våldsamma utbrott af vrede ^). Den ut- 
märkte venetianske diplomaten vid westfaliska fredskongres- 
sen Alv. Contarini skrifver i sin embetsberättelse, att Joh. 
Oxenstjema i likhet med hela svenska nationen utmärker 
sig för halsstarrighet och stolthet. Samme man gifver dock 



') Se Ogerii berättelse, Ephem. p. 44i6, om ett dylikt utbrott af kan- 
slern. Baaz förtäljer i br. till pfalzgr. d. 3 Okt. 1640 om ett rykte, 
att Job. Skytte ihjelslagit en af sina tjenare: Steg. sanl. 



353 

de svenska statsmännen i O^nabröck det vitsordet, att de 
bé^e till skenet och i verkligheten förstodo så väl iakttaga 
eitt lands värdighet, att de nogsamt visade sig blott till 
n&innet vara barbarer. Han berättar, att han mången gång 
h.si£t tiUfälle beundra de unga svenska adelsmän, som ut- 
skickades att besöka Europas hof, för deras insigter, deras 
klokhet och takt. Och det är naturligt, tillägger han, att 
dylika egenskaper hos ett förut okändt folk måste bereda 
detsamma framgång ^). 

Gästfriheten och välviljan mot främlingar anmärktes ofta 
såsom ett framstående drag hos svenskame. D'Ogier afslu- 
tar sin resebeskrifning med den försäkran, att han funnit 
allt i Sverige bära vittne om artighet och välvilja: och 
Uöselincx anmärker likaså, att det ej finnes någon ort, der 
främlingar åtnjuta så mycken heder och uppmärksamhet, 
som i Sverige. Denna i sig sjelf berömvärda egenskap 
kunde i ett isoleradt och sällan besökt land lätt urarta till 
en viss svaghet för allt utländskt och så mycket lättare vid 
en tid, då riktningen utåt var den förherrskande. 

Den brytning mellan gammalt och nytt, inhemskt och 
utländskt, som genomgår tidens sociala förhållanden, fram- 
träder på intet område i ett så skarpt af brott, i en så ha- 
stig öfvergång, som uti leJnadUsäUet. Aldrig har vårt land 
bevittnat en så snabb och eå genomgripande förändring i 
detta hänseende, som den, h vilken inbröt på 1640- och 
1650-talen. Det är af mycket intresse att jemföra den ti- 
dens gamla och unga Sverige, sådana de af främlingar be- 
dömdes och skildrades, det förra af D'Ogier i D'Avaux' svit 
1634 — 36, det senare 20 år efteråt af Whitelocke: motsatsen 
blir så mycket bjertare, som det förras allvar och något 



') Belazione del congresso di Munster dal caval. Alvise Contarini, 
Venezia 1864, pp. 20, 39. Jfr äfven Feuquiéres' och Richelieus om- 
döme om Axel Oxenstjerna. Siri anmärker vid skildringen af mötet 
i Heilbronu, att den tyska stoltheten der måste vika tor det göti- 
ska högmodet och böja sig för en svensk kansler, som bland sina 
anor icke räknade så många adelsmän, som kejsaren räknade span- 
ska konungar. 
Sveri^^es^ixure hiatoria vnder Dr. Christinas Förmyndare. 23 



354 

r&a enkelhet beekrifves af en qvick och förfinad fransman, 
det senares yppighet och lättsinne af den ensidige puritanen. 
Ännu på 1630-talet, medan sällskapstonen ännu be- 
stämdes af den gamla generationen från Carl IX och Gustaf 
Adolf, qvarstod mycket af den gamla enkelheten i kläde- 
drägt, boningamas inre och yttre beskaffenhet o. a. d. Blott 
en och annan inflyttad främling hade tillegnat sig utlandets 
beqvämligheter och prydnader. Det förvånade högeligen 
D'Ogier, då han besökte riksmarsken, en af rikets för- 
nämsta och rikaste män, på hans landtgård, att finna denna 
lika obetydlig som en parisisk minuthandlares sommarnöje. 
Inga trädgårdar eller parker med promenader och fruktträd, 
inga tapeter på de hvitmenade väggame och sittplatserna 
blott af trä: maten frarosattes utan duk, och faten voro blott 
af fayence. Man kan då lätt föreställa sig det anspråkslösa 
lefiiadssättet på den lägre adelns enstaka gårdar, med få 
undantag envånings trähus med hög stenfot, nakna bjelkar, 
små fönster och torftak. Deremot utvecklades efter fäder- 
nas exempel en slösande frikostighet i mat och dryck, och 
marskens tarfliga boning hvimlade af en stor skara tjenare 
af alla slag, så att en från 1637 bibehållen stat öfver hans 
tjenstfolk*ger intrycket af en furstlig hofhållning. öfverdåd 
i förplägning anmärktes af alla främlingar såsom svenskar- 
nes skötesynd, som genom krigets inverkan alltför mycket 
utbildades. De återhållsamme fransmännen uttryckte på en 
gång sin förvåning och sin vämjelse för detta öfverflöd: 
boningarna bokstafligen flödade af öl och vin, och gästerna 
fingo aldrig vara i fred för sina värdars enträgenhet '). Till 
och med landets ypperste män oflrade sin gärd åt tidens 
och folkets osed i detta hänseende och iakttogu, för att be- 
gagna ett uttryck af drottning Christina, återhållsamhet blott 
så mycket man kan göra det i ett land, der denna dygd är 
okänd 2). 

~i) Ogerii Ephem. pp. 82, 156, 181, 193, 207, 228-29, 247, 249, 254. 

Whitelocke a. st. 1, 193—94. De la Gärd. ark. VI, 133. Usselincx, 

Ausftthrl. Bericht (hos Marqvardus) s. 438. 

«) Baaz berättar för pfalzgrefven i br. af d. 11 Mars 1637, att på Cl. 

Flemings frus begrafning »cancellariam och Skyttium varit val be- 



356 

Äfveir hoflifvet utmärkte sig under minderårighetstiden 
för mycken enkelhet och tarflighet. Hofstaten var knappt 
tilltagen och utgick med svårighet. Det är betecknande för 
ställningen, att räkningekammaren tog befattning med sår- 
dana småsaker, som att drottningen skulle få nya kläder 
och »spelepenningar», eller huru dyra nyårsgåfvor skulle 
bestås pfalzgrefvens familj, med huru många rätter utländ- 
ska ambassadörer skulle bespisas o. s. v. Det föll sig 
stundom svårt att emottaga främmande sändebud med en 
glans, som motsvarade rikets dåvarande ställning, och det 
medförde dryga kostnader *), enär ambassadörer ofta kommo 
med en svit af 50 — 100 personer, uppvaktades af eri skara 
unga adelsmän och afiUrdades med stora föräringar. Re- 
geringen visade sig synnerligen mån om att upprätthålla 
rikets värdighet äfven till det yttre: man begagnade svenska 
språket så ofta gesandten använde sitt språk, och det för- 
tröt regeringen, då portugisame utelemnat oräet »potentis- 
sima» ur drottningens titel, oaktadt »vårt land vore af alla 
riken fast det äldsta». Hofetiketten och ceremoniväsendet 
började från Tyskland alltmer inympas på Sverige, det om- 
fattades till och med af kanslern med ett visst intresse: 
D'Avaux skrifver till sitt hof 1634, att han finner icke 
mindre ceremonier i detta land än i sjelfva Italien 2). För 
öfrigt var sällskapslifvet i de högre kretsame långt ifrån 
utmärkt för någon finhet: våldsamma uppträden mellan 
högt uppsatte personer hörde icke till ovanlighetema ^). 

skänkte och discurrerat latine mest hela aftonen, Skyttiumque in- 
vectivas audivisse nonnuUas». Om Joh. Oxenstjerna yttrar Contarini 
a. st. p. 39, att han var »dedito al vino a segno stravagante: yizio 
naturale della nazione tutta». 

*) Kmrns prot. f. Maj 1G41 upplyser, att för den portugisiska ambassaden 
skulle framsättas 32 goda rätter dagligen på gesandtens bord, pä jun- 
karebordet 28, pagie- och lakejebordet 12 och för gement folk 6. 

») Jfr Rådsprot. d. 20 Juli 1640, då förmyndarne yttrade sitt missnöje 
deröfver, att de af holländarne titulerades »Hoch- und wohlgebome, 
wohledle, gestrenge, weise, versichtige und sehr discrete Herren»: 
de vore riddersmän och ej vane vid dylika köpmanstitlar. Jfr äfven 
kanshs br. till sonen Johan d. 9 Maj 1(>42: Gjörwell. saml. D'Avaux 
å Bouthillier 1634: Wahr. ant 

') Vi påminna om skandalen mellan Herm. Wrangel o. danske agen- 
ten Prost Knudsen, mellan C. Falkenberg o. L. De Geer. .M|Jande 



356 

DuellTåflendet hade dock ännu ej gått till någon ytter- 
lighet. 

Den plötsliga och djupa omhvalfiiing i tanke- och lef- 
nadssfltt, som redan i slutet af förmyndareregeringen börjalde 
förmärkas i de högre klasserna, är naturligen att tillskrifva 
det utländska inflytandet, krigets oregelbundna yanor och 
de hastigt förvärfvade skatterna, hvartill inom kort kom 
föredömet från ett slösande hof. Den gamla goda tidens 
målsmän ville genom lyxförbud sätta en gräns för den med 
onaturlig hastighet tilltagande yppigheten, men kanslern 
inlät sig ogema härpå, förmenande, »att den luxus och an- 
dre yitia, som nu också märkeligen till oss komma, icke 
afvärjas kunna» och att rikets ställning ej medgifver den 
tarflighet, som fordom kunde gå an. Slutligen lyckade» 
man 1644 utverka det för kännedomen af adelns lefnadssätt 
upplysande aktstycke, som benämnes: »K. M:s stadga öfver 
åtskilliga oordningars afskaffande, inritne uti adeliga sam- 
qvämer, morgongåfvor och klädedrägter», af sedd att inskränka, 
de stora följena och presenterna, de långa och kostsamma 
gästabuden samt den dyrbara klädedrägten. Detta var en 
fåfäng protest från den äldre generationens sida . mot det 
inbrytande förderfvet: ingen frågade derefter sedan några 
år förflutit. Och redan 1649 hade det gått så långt, att 
Chanut kunde försäkra, det lyxen vore i förhållande till 
tillgången större i Sverige än i något annat rike'). Det 
betänkligaste var dock, att denna yppighet följdes i spåren 
af en redan märkbar förslappning i det religiösa allvaret,. 
den sedliga handlingskraften, den upphöjda patriotismen. 
Om Jak. De la Gardie och Axel Oxenstjerna kunde anses 



för sederna är Baaz* beskrifning af uppträdet mellan franske och 
danske residentema 1636 i anledning af en rangtvist: »de fingo 
hvarandra vid håret och sedan med svärden tillhopa, att allt fmn- 
timret måste utvika och somlige af dem be8vima<^. Då de sedan 
möttes på gatan, hafva de hvarandra illa stuckit, att insen af dem 
kunnat gå: fransosen är stucken vid ögat och i sidan: den danske 
huggen halfva hufvudet med öra och kindbacka, så ock armen 
half af.» 

«) H. S. H. 26, 8. 91. Stiemman, Ekon. st. 2, 388. Chanut, Mémoirea 
I, p. 427. 



357 

^var på sitt sätt representera den gamla tiden, så afspeg- 
lade sig den nya tidens både förtjenster och fel temligen 
Icarakteristiskt hos deras söner Magnus Gabriel och Johan. 

Det är gifvet, att den skildrade förändringen såväl i 
nationallynne som i lefnadsvanor ännu blott framträdde på 
samhällets höjder och att hon blott småningom framträngde 
till de djupare lagren. Intet bland dessa undgick dock att 
röna inverkan af densamma, och hon blef icke utan infly- 
tande på den brytning mellan folkklasserna, som, länge 
förberedd på samhällets djup, nu begynte träda i dagen. 

Den svenska Håndshildningpn har ur social och politisk 
synpunkt haft två olika utvecklingsskiften: emellan båda 
ligger enväldet. Det förra bland dessa, till hvilken vårt 
tidskifte hör, framställer ståndsväsendet i dess utbildning och 
högsta blomstring, under hvilken de fyra stånden bestämdt 
skilja sig från hvarandra, vinna erkännande af statsmakten 
och verkligen utgöra hela folket: slutligen får dock det ari- 
stokratiska elementet en sådan öfvervigt på de ofri gas be- 
kostnad, att det spränger hela ståndsinrättningen i hennes 
gamla form. Den senare perioden, frihetstiden, /ramställer 
stånden i deras urartande och förfall, i deras bristfällighet 
•såväl i förhållande till statsmakten, som till hvarandra och 
folket såsom ett helt. 

Christinas förmyndareregering är just den tid, som bäst 
framställer den förra periodens egendomliga karakter. A 
ena sidan framstå de fyra stånden i borgerligt afseende fullt 
bestämda och från hvarandra begränsade: splittringen mellan 
frälse och ofrälse l^ade visserligen framträdt, men ännu 
ej söndrat folket i två fiendtliga läger. A andra sidan 
hade en utbildad praxis, upptecknad i 1634 års regerings- 
form, närmare bestämt deras politiska ställning: de leddes 
visserligen i det hela af regeringen, hvilket dock ej uteslöt 
en viss sjelf ständighet hos de två högre stånden, snart fram- 
trädande hos riksdagen i sin helhet. Slutligen stod det ari- 
stokratiska elementet, i stöd af en högadlig regering och 
^nnu ej upplåtet för en mängd till en del stridiga intressen, 



358 

ånna friskt och kraftfullt, straxt innan det mottog i sitt eget 
sköte fröet till upplösning. 

Vi nämnde, att de fyra stånden hvart för sig under 
denna tid mognade inom sig sjelfva, under det de begrän- 
sade sig utåt. Detta visar sig starkast hos adeln efter rid- 
dårhusets upprättande; kyrkans strid för sitt oberoende och 
för en ny sjelfständig organisation bidrog till presterskapets 
utveckling: borgarståndet uppträdde med fastare hållning i 
följd af penningens växande betydelse och kommunallifvets 
utbildning i städerna: allmogen ändtligen har under den 
begynnande hårda kampen för sin sjelfständighet tillväxt i 
sjelfkänsla, i medvetande af sin rätt och sitt mål. Denna 
fyrdubbla parallela utveckling kunde ej länge fortgå utan 
störelse eller strid, då redan från början anledningar dertill 
i rikt mått förefunnos. Tvisteämnen saknades visserligen 
ej mellan alla stånden, men den egentliga krisen samlade 
sig alltmer i förhållandet mellan frälse och ofrälse: på detta 
fält skulle de hetaste striderna utkämpas, här befann sig det 
sociala lifvets brännpunkt. 

Liksom denna brytning mellan frälse och ofrälse ännu 
blott var i sin första begynnelse, så hade hon ej heller ännu 
fått ett af sina mest utmärkande drag genom frälsets egen 
splittring inom sig sjelf. Af ven af den senare visade sig 
redan spår, men i det hela taget inneslöt riddarhuset ännu 
en af gemensamma intressen sammanhållen korporation, hvil- 
ken emot de öfriga stånden strängt upprätthöll sin aristo- 
kratiska karakter dels genom klassindelningen, dels genom . 
sitt fåtal. Det var kriget med sina följder,- som vidgade 
afståndet mellan högadel och lågadel, på samma gång som 
det ökade den senares antal och styrka. Det var äfven 
kriget, som utbildade godsförsäljnings- och förläningssyste- 
met och dymedelst vidgade klyftan mellan frälse och ofrälse. 
Så brådmognade från båda sidor den förderfliga frukten 
med fruktansvärd snabbhet i krigets luft. 

Det svenska frälset hade småningom förlorat sin ur- 
sprungliga egenskap af att vara en för alla tillgänglig och 
på rent personlig tjenst beroende rättighet. Sedan Carl IX 



359 

för sista gången sökt äterupplifva frälset i dess gamla bety- 
delse, blef det genom riddarhuset helt och hållet omskapadt 
till en adelsklas^, strängt sluten och tillgänglig för andra 
samhällsklasser blott genom kunglig utnämning. Man skilde 
xfcumer mellan den adliga rusttjensten och den »gemena 
ryttaretjenst», som utgjordes af åtskilliga ståndspersoner 
för deras hemman mot skattefrihet. Den senare rusttjensten 
fick ej förenas med adelsfanan och medförde ej adelskap 
om ock någon gång frälse: till och med innehafvare af Carl 
IX:s allmänna frälsemandat af 1606 förvägrades introduktion 
på riddarhuset ^) , och måste förvärfva nytt sköldebref för att 
erkännas såsom adelsmän. Få voro de adelsmän, som nu- 
mer gjorde personlig rusttjenst: dock omtalas ännu 1643 
»adelshussar» vid drottningens lifgarde. , 

Att den nya adelsinstitutionen var beräknad på ett 
mindre fåtal af slägter, visar sig både af riddarhusets orga- 
nisation och af 1617 års privilegier, hvilkas vådliga följder 
i afseende på frihetsmil, patronat, rå och rör m. m. lågo i 
öppen dag vid adelskapets större utsträckning. Redan 1630 
klagades, att de »hopetals vilja in på riddarhuset», och ändå 
voro i slutet af 1632 inalles blott 187 ätter (hvaribland 
3 grefliga, 9 friherrliga och 23 rådsslägter) der intagna-). 
Under förmyndareregeringen introducerades af gammal eller 
förut utnämnd adel 1 greflig och 1 friherrlig slägt (v. Thum 
och Spens båda 1635) samt onikr. 50 adliga ätter, af hvilka 
dock några försågos med nytt sköldebref. Ett mindre antal 
erhöllo introduktion på grund af bestyrkt utländskt adel- 
skap, mest slägter från östersjöprovinserna, Tyskland och 
Skottland. De nyadlade (omkr. 70) voro dels krigsbefäl, 
dels civila tjenstemän, dels kapitalister och köpmän: af de 
sistnämnde voro flera, af hvilka regeringen mottagit eller 



^) S& skedde t. ex. med Påfvel Sölfverarm 1634: han skulle dock till 
myndigheten »respecteras» som en adelsman, enl. rådets förkla- 
ring. En annan skulle njuta frälse på sitt gods, men ej respekte- 
ras som adelsman. Se Palmsch. i R.A. (art. krigsbefäl) samt Tham 
a. st. 2, s. 133. 

2) Säten eJJer Ordningen på riddarhuset (fr. Nov.^ 1()32). Tham, a. st. 
1, 195 ff. 



360 

väntade finansiella tjenster, men hvilka af adeln betraktades 
med ovilja *). Vid rayndighetstiden hade riddachuset vuxit 
till 327 ätter, sålunda under förmyndaretiden ökats med 
140 nya-): häraf räknade tredje klassen 290 nummer. Då 
denna ännu teuiligen fåtaliga adel under Christinas egen 
korta regering fördubblades, på samma gång som grefvar- 
nes och friherrames antal femdubblades samt afsöndringama 
till adeln tredubblades, så kan man föreställa sig, h vilken 
social omhvälfning denna inom tio år sammanträngda för- 
ändring mäste innebära. 

Undersökning af gammal frälserätt och derpå grundad 
dom har försiggått på flera sätt: än genom närmaste hofrätt, 
än genom riddarhuset och landtmarskalken, än genom rege- 
ringen och rädet. Den tvistiga frågan om Cl. Skälms adel- 
skap blef först afgjord i Abo hofrätt, derpå underkastad 
regeringens revision, men ,af henne förvisad till riddarhuset, 
hvars dom 1644 erhöll regeringens bekräftelse ^). Skölde- 
brefven började från denna tid tilldela nya, förut ej brukade 
tillnamn *), lätt igenkänneliga från de -gamla enkla, en- och 
tvåstafviga adelsnamnen genom sin konstlade, ofta smak- 
lösa sammansättning. Till dessa båda lager af adelsslägter, 
det ena grundande sig på gammal frälserätt, det andra på 
kunglig utnämning, sällade sig nu äfven ett tredje, bestå- . 
ende af utländingar. Man gynnade deras naturalisering och 
upptagande i riddarhuset: dertill erfordrades blott intyg om 
adelskap och bofasthet inom landet. På riddarhuset kunde 
man stundom få höra tre språk, svenska, tyska och holländ- 
ska, vid omröstningen begagnas. 



') Vid l('A2 års riksdag yttrades missnöje öfver de uyadlade: »detta rid- 
darhus måste vara nobel och inga näckar deribland»^ »de mumlade 
hårdt om hans meriter» : »här tagas och komma in en hop ordätare 
och de som grofva fel begått» o. s. v. Adelns prot. 3, 227, 238. 

2) Härmed öfverensstämmer ungefär Galdenblads uppgift i hans be- 
kanta anteckningar (Arckenholtz III, 182 flf.). Jfr introduktions- 
handl. lios Tham a. st. 

3) Se Tham 8, 419—20. 

■*) Stiernman Adelsmatrikel I, 301 anför det första exempel härpå 
från l(il2. 



361 

Förmyndareregeringen hade., som vi sett, i början und- 
vikit att förläna nytt adelskap, men snart genom omstän- 
dighetemas makt blifvit dertill nödgad: »adlandet», hette det 
1639, »vore drägligare för kronan än penningar och gods: 
T^ore ock berömligt för landet, att det stärktes med adel.» 
emellertid insåg man, att adeln på detta sätt ej skulle i- 
längden kunna bibehålla sin aristokratiska karakter i för- 
hållande till de andra stånden utan nya garantier. Man in- 
såg, att en aristokratisk korporation ej har någon varaktig 
framtid utan två vilkor: det ena, att jordbesittningen och 
rikedomen strängt sammanhållas på få händer, hvilket för 
det andra gör det möjligt för dessa få att uteslutande egna 
sig åt det offentliga lifvet, förvärfva duglighet dertill och 
städse hålla sig uppe på höjden af bildning och anseende. 
Denna uppfattning af adelns .^hfldixjliet till offentlig tjenst 
var en återstod af den gamla frälseinstitutionen och fasthöUs 
af Oxenstjerna såsom adelns lifsprincip '): redan han skulle 
dock se denna princip åsidosättas och urarta, skyldigheten 
förvandlas till en blott rättighet, hvarmed ock i sjelfva ver- 
ket den gamla adelns förfall var gifvet. 

Det rnateinelJn vilkoret för en aristokratis bestånd, d. v. s. 
rikedomen, ville nu kanslern befästa genom arfslagarnes 
förändring. »8ii länge döttrarna ärfva gods, som härtill är 
skedt, kan adelsståndet icke väl prosperera», yttrade han ä 
riddarhuset 1638. Han förordade derför' det sätt att ärfva, 
som i England gällde, d. v. s. raajorater: »mente, att igenom 
det godsen distraheras kan ingen blifva hulpen, der en 
kunde blifva mäktig och förmögen, om honom allt tillföUe» -). 
Han genomdref ock, att förslag i denna syftning framlades 
för adeln vid 1642 års riksdag, liegeringen påyrkade deri, 
dels att rätten till morgongåfvor skulle inskränkas, dels att 
vid arfskifte sätesgårdarne med sin frihetsmil skulle föijblifva 
odelade antingen genom lottkastning eller genom medarf- 



') Detta uttryckes t. ex. i hans bekanta yttrande: »det är det högsta 
jus vi hafve, att vi äre capaces munenim publicorum, hvilket jus 
är onerosiim.» 

2) Adelns prot. 3, 47. Rådsprot d. 13 o. 22 Jan. 1642. 



362 

vingames utlösande med penningar eller genom deras sam- 
boende under »en disk och duk», dels ändtligen, att lagen 
borde närmare förklaras och utvidgas i afseende på adelns 
bördsrätt samt att slösare skulle kunna på slägtens begäran 
sättas under förmynderskap. Punkten om sätesgårdame 
syntes icke rätt behaga adeln, utan »disputerades den så, 
att de på sistone fuUkomligen icke visste, hvad de sig re- 
sonera skulle». Derföre stannade det vid blotta förslaget, 
om man undantager frågan om morgongåfvor, som afgjordes 
genom stadgan af d. 17 Dec. 1644 >). 

Ännu svårare blef ^et att betrygga den moraliska grund- 
valen för adelns bestånd eller det adliga sinnelaget, d. v. s. 
känslan af särskild förpligtelse mot staten, dugligheten för 
offentliga värf och benägenheten att uppoffra sig för det 
allmänna bästa, öfver bristfälligheten i den unga adelns 
uppfostran hördes en allmän klagan: »adelns barn», yttrade 
kanslern 1636, »gå nu här som andre plog- och bonde- 
benglaD):^ den unga adeln skyndade i förtid från boken till 
svärdet*^). Härifrån funnos dock lysande undantag. Kan- 
slern fordrade af en adelsman mångsidiga insigter: denne 
borde på samma gång vara grundligt studerad, öfvad i alla 
ridderliga idrotter, användbar i allehanda embeten och äfven 
förstå sig på köpenskap. Han framkastade 1636 i rådet en 
plan för adelns uppfostran och beredande till statens tjenst: 
sedan de gjort grundliga studier vid universitetet, borde 
tillfälle vara dem beredt att fullborda sin bildning i hufvud- 
staden, på det de ej behöfde fara utrikes, der de fingo in- 
supa hvarjehanda oseder, såsom likgiltighet för den rena 
läran, ja till och med smak för atheism. Derföre borde i 
enlighet med Gustaf Adolfs mening af adeln upprättas en 
skola vid riddarhuset för ridderliga öfn ingår samt moderna 
språk: sedan coUegium illustre upphört och adeln vid 1638 

') Regeris punkter till adeln d. 4 Febr. o. adelns förklaring d. 18 
Febr. 1642. Adelns prot. d. 10 Febr.: Tham a. st. 3, 221, 265. 273. 
Baaz till pfalzgr. d. 15 Febr. s. å. Stiernman Ekon. förordn. 2, 393. 

2) RÅdsprot. d. 23 Juli 1636 o. d. 11 Maj 1639. Öalvius till kansl. d. 
29 Aug. 1640: »E. Exc. vet väl, att vår adel i Sverige studerar 
mest superficialiter.» Jfr dock Contarinis omdöme. 



363 

års riksdag visat ifrån sig regeringens förslag till ett upp- 
lifvande af detta, stiftades Stockholms gymnasium med sär- 
skildt afseende härpå. Derjemte borde de unga adelsmän- 
nen enligt kanslerns mening genomgå en kurs vid gamla 
kansliet (riksarkivet), der de af arkivarien skulle undervisa» 
ur sjelfva akterna och rådslagen om rikets inre och yttre 
tillstånd. Derifrån skulle de sedan användas till allehanda 
tjänster, men ingen antagas till höga embeten, som ej gått 
genom graderna. Till riksråd, heter det slutligen, skulle 
blott den väljas, som vet sig derigenom mer komma till 
arbete än till ära och som är beredd att lefva och^ dö för 
fäderneslandet *). 

En efter dessa grundsatser uppfostrad adel skulle bättre 
fullgöra sina skyldigheter mot fäderneslandet och motsvara 
sitt ändamål. I detta afseende funnos, som vi redan sett, 
många brister. Hit höra i första rummet försummelserna i 
riksdagsmannapligtens och rusttjenstens fullgörande. Ofta 
klagade landshöfdingame, att adeln godtyckligt undandrog 
sig att betala skatter, att inlemna ordentliga längder o. s. v., 
och kanslern yttrade i rådet 1636, att utom dem som voro 
i kriget funnes det knappt 30 eller 40 adelsmän, som gjorde 
kronan någon synnerlig tjenst. Emot dylika missbruk höjde 
kanslern- med styrka och eftertryck sin varnande stämma 
både i råd och riddarhus: »J menen, att det är frihet, att 
J skokn intet gifva till kronans conservation; den sanna 
friheten hvilar på statens välfärd: gör adeln något, så hafver 
den ock beneficia framför andra stånd: J skolen förhålla 
Eder icke som bönder, utan som adelsmän» o. s. v. Han 
förbisåg den historiska erfarenheten, att en enskild korpo- 
ration, som kommit i besittning af makten, ytterst sällan 
sätter gränser för sig sjelf. Någon gång misströstade han 
också: »jag ser», skref han 1635, »vi missbruka vår libertet, 
förrän vi henne till det minsta haj va funderat» ^). 

») Rådsprot. d. 20 o. 23 Juli, d. 17 o. 26 Aug., d. 16 Dec. 1636. Regens 
punkter d. 31 Jan o. adelns svar d. 12 P^ebr. 1638: Tham a. st. 
3, 88, 92. 

») Rådsprot. d. 16 Mars o. d. 20 Okt. 1636. Kmrns br. d. 21 April 163& 
till landshöfd. O. Öcheiding, som anmält, att adeln i länet ej på 4 



364 

Det sistnfimnda uttrycket ger tillkänna, att Oxenstjema 
tilnkt 81g adeln såsom bestämd att ännu vidare fortgå i för- 
värfvande af jordbesitthing, förmögenhet och inflytande i 
samhället. Men han har dervid tillika utgått från den for- 
dran, att adeln för sina oupphörligt växande besittningar 
underkastade sig bördor och bevillningar' i mån af statens 
behof och afstode från skadliga privilegier: det var under 
furutsättning häraf, som han medgaf de ökade förläningama 
och frälseköpen. Var sålunda kanslerns uppfattning af adelns 
ställning aristokratisk i ordets bästa mening, så var Per 
Brahes åsigt jemförelsevis ensidig och föråldrad. Han sy- 
nes hafva ansett adeln naturligen berättigad till all både 
social och politisk makt och ifrågasatte aldrig möjligheten 
af en reaktion deremot: hans åskådning, som närmast ut- 
gjorde en genklang af de feodala grundsatserna, skärptes 
ytterligare genom oppositionen mot Oxenstjernorna* En 
tredje åsigt om adelns bestämmelse framträder hos Joh. 
Skytte, som visserligen slöt sfg till P. Brahe i kampen för 
adelns privilegier, men derjemte ifrade emot vidare inkräkt- 
ningar. Han synes hafva velat, att adeln skulle strängt fast- 
hålla och utöfva sina redan vunna friheter, men också in- 
^ikränka sig dertill. Hans åsigt var så till vida mindre 
aristokratisk än de båda förutnäitandes, att han förfäktade 
samtliga ständernas rättigheter, inom hvilka han tänkte sig 
adeln som den inflytelserikaste ungefär så, som sedan in- 
träffade under frihetstiden. 

Voro sålunda Axel Oxenstjema och Per Brahe deruti 
öfverens, att vilja åt adeln förbehålla en aristokratisk öfver- 
vigt i förhållande till andra samhällsklasser, så uppstod dem 
emellan en väsentlig meningsolikhet, när fråga blef om adelns 
egen inre organisation. Afven inom densamma ville Per 
Brahe skapa en aristokrati af de nya grefve- och friherre- 
ätterna med företräde både i makt och rang, hvaremot kan- 
slern sökte upprätthålla den gamla jemlikheten såsom en 
borgen för adelns enighet och sammanhållning. Afveii kan- 

år erlagt qvarntullen m. fl. Kansl. till drotseii d. 21 No v. 1^35 : 
K. bibi. 



365 

slem har tydligen hyst en viss förkärlek för de gamla an- 
sedda rådsätterna, t. ex. vid slägtförbindelser och rådsval, 
men har alldeles ogillat de öfverdrifna högadliga anspråk, 
för hvilka Per Brahe var den egentlige målsmannen. Sonv 
dessa anspråk inom kort skulle spela en framstående rol i 
adelns historia och väsentligen påskynda den hotande kri- 
sen, torde det vara af intresse att betrakta dem i deras 
första upphof och utveckling, sådana de nu förfäktades af 
Per Brahe. 

De gingo hufvudsakligen derpå ut, dels att grefven 
skulle åtnjuta de ovissa räntorna och i allmänhet full frälse- 
rätt å sitt grefskap, dels att han skulle lyda omedelbart 
under regeringen och ej i något hänseende underordnas 
landshöfdingarne; slutligen började redan nu den ömtåliga 
fcågan väckas om bördens företräde i rang framför embetet. 
Kedan 1633, under kanslerns frånvaro, hade Per Brahe 
skaffat sig förläning på byggnings- och salpeterhjelpen af 
sitt grefskap *). Men på grund af den nya statsregleringen 
1636 betraktade kammaren nämnda förläning såsom upphäfd 
och befallde kronans fogdar indrifva de ovissa räntorna af 
grefskapet ^). Per Brahe, som då vistades i Finland, kla- 
gade gång efter annan hos regeringen, hvilken ogillade 
hans anspråk såsotn icke grundade i donationsbrefvet och 
äfven anbefallde grefvens uppbördsmän att i afseende på 
kronans räntor taga ordres af landshöfdingarne. Bakom 
denna i sig sjelf obetydliga förläningsfråga låg den vigtiga 
och djupt ingripande om grefvarnes förhållande till den öf- 
riga adeln, ty genom en dylik förläning skulle grefven ega 
att uppbära de ovissa räntorna äfven af de inom grefskapet 
boende adelsmän. Man anmärkte i rådet, att adeln vore 
ett fritt stånd och ej grefvarnes »tributarii» eller underså- 



') R.reg. d. d. 27 Juni 1633. Det hette sedan, att det blifvit »något 
obreptitie utbragt». Hans farbror Magnus Brahe hade åtnjutit 
lifstids förläning pä samma räntor. Jfr P. Baner till P. Brahe d. 
9 Juni 1640. Skokl. 

') Till landshöfd. Carl Siggesson d. 3 Okt. 1637 o. d. 14 Juni 1638. 
Kmrreg. Per Brahe till kansl. d. 16 Juli 1638: Ox. saml. 



366 

ter *). Kanslern redogjorde i sitt förut anförda bref af d. 
8 Sept. 1638 för skälen till afslaget. Han föreställde Per 
Brahe, att i Sverige alle adelsmän äro »medledamöter, den 
ene af sä stort votum som den andre» och att grefveståndet 
hos oss, nyss stiftadt, icke finge bedomas efter främmande 
länders lag och sedvänja. I sitt svar på denna skrifvelse 
beklagade sig P. Brahe öfver den svenska nationens afund- 
samhet, som vållade, att hos oss »alla gaudera vara lika goda 
såsom svinefötter och allenast såsom bonden respectera 
åren och åldern, främmandom till åtlöje» -). I lika måtto 
afslog regeringen Thumarnes anspråk på jurisdiktionen öf- 
ver adeln inom grefskapet ^). Men sedan Per Brahe åter 
bragt sina anspråk på tal i rådet, der han varmt under- 
stöddes af marsken *), hugnades han efter sin återkomst 
från Finland med de omtvistade räntorna. Det dröjde ej 
längre än till 1642, innan han framkom med nya fordrin- 
gar: vi hafva redan skildrat hans uppträdande vid detta 
tillfälle och den andel han egde i den söndring mellan 
klasserna å riddarhuset, som nu för första gången visade 
sig ^). Det var slutligen Per Brahe,, som straxt därefter 
väckte den olycksbringande frågan, om icke grefvar och 
friherrar borde åtnjuta högre rang än andra adelsmän, och 
yrkade, att man i klädedrägt, »gående och sittande» m. m. 
borde fästa afseende vid hvars och ens »stånd, härkomst 
och gamle gode ätter». Det är förunderligt att se, hvilken 
småaktig rangsjuka de grefliga företrädena framkallade äfven 
hos sådana personligheter som Jak. De la Gardie och Per 



») Rådsprot. d. 27 Aug., d. 6 Sept. o. d. 27 Okt. 1638. 

2) P. Brahe till kansl. d. 26 Sept. 1638: Ox. saml. 

^) Rådsprot. d. 20 Juli 1640. Till kommissar. i Lif- o. Ingermanland 
d. 31 Aug. 8. å. R.reg. 

^) »Haft en hård strid med hela rådet om grefvarnes rättighet till de 
ovissa räntorna, såsom ock deras stånd och preeminentier.» Mar- 
sken till P. Brahe d. 5 Idars 1639. Sk^kl. 

«) Jfr ofvan ss. 102, 108. Redan vid 1638 års riksdag hade första 
klassen gjort ett svagt försök att skilja sig från de andra och att 
utsträcka sina privilegier: se adelns prot. d. 19 Jan. o. d. 1 Febr. 
1638. 



367 

Brahe *). I motsats till dem yrkade kanslern, att rangen 
borde graderas efter embetet, hvarigenom många anlednin- 
gar till split och afund förekommes '^). Äfven häri visade 
sig hans skarpa blick och besannades hans farhågor. 

Adelns förhållande såväl till samhället i dess helhet 
som till medstånden visar sig bäst genom en betraktelse af 
privilegierna och deras tillämpning. Kanslern hade 1634 
af rådet fått i uppdrag att utarbeta ett förslag till nya pri- 
vilegier för adeln, »som både konungen att gifva tilldrä- 
geligt vore och adeln med nytta må kunna gaudera». Af 
kanslerns svar härpå äfvensom andra hans yttranden finner 
man, i hvilken punkt han önskade en utvidgning af privi- 
legierna: han ansåg adeln mest besvärad af de många upp- 
bördsmännen, hvilka utsögo godsen och inskränkte den fria 
eganderätten: de borde få njuta sin egendom »oqvald och 
orappad» och sjelfva svara för uppbörden, hvilken både för 
adelns och kronans bästa borde så ordnas, att adeln i stället 
för de många olika bevillningarna erlade en viss kontribu- 
tion efter rusttjenstordningen i ett för allt •^). Derjemte 
skulle adeln utan undantag utgöra alla slags indirekta skatter 
och tullar. 

De för samhället i det hela betänkligaste bland adelns 
friheter, mot hvilka också kanslern företrädesvis riktade sig, 
voro frihetsmilen samt rå- och rörsfriheten: i dessa frågor, 
mente han, låge »en occasion till ruptur emellan kungen 
och adeln», då vid frälsets tillväxt utskrifningarnas och rust- 
tjenstens belopp oupphörligt minskades, tionde och gärder 
förtogos kronan samt bördorna hopade sig på krono och 
skatte. Missbruket med säteriers anläggning och dengod- 



*) Som bevis derpä tjena marskens bref till P. Brahe d. 20 Mars 1638 
och Brahes till Ake Tott d. 2^' Juni s. å. (konc), båda rörande 
grefvinnors äktenskap under sitt stånd. Brahe ansåg t. o. m., att 
deras rang borde vid riksdagen bestämmas. Skokl. 

2) Rådsprot. d. 26 Febr. o. d. 2 Mars 1642, d. 15 Febr. 1643. 

») H. S. H. 28, 56; 30, 58, 59. R&dsprot. d. 20 Okt 1636, d. 18 Jan. 
1642, d. 30 Okt. 1643 o. d. 12 Juli 1644. Adelns protok. d. 10 
Febr. 1640. 



368 

tyckliga utstrftckningen af deras rå och rör hade betänkligt 
tilltagit under den något slappa styrelsen 1630 — 36. Adels^ 
männen brukade vanligen medelst köp, byte och förläning 
sammanföra sina spridda gods under säteriets frihetsmi), 
hvilken dessutom vid miltalets obestämdhet kunde godtyck- 
ligt utvidgas. Dérpå företogo de sig att anlägga nya sä- 
terier derinom, för sina barns räkning eller under annan 
förevändning: en bod eller ett stall fick ofta föreställa 
sätesgård, denna blef en utgångspunkt för vidare inkräkt- 
ningar o. s. v. På detta sätt kunde mången frälseman olag- 
ligt irikalla under rå och rör 30 å 40 gårdar, och redan 
1636 beräknades en räfst häraf kunna inbringa ända till 
6,000 hemman. Efter lifliga rådplägningar hösten 1636 fat- 
tades i rådslaget af d. 14 Dec. ett temligen sväfvande be- 
slut (som sedermera 1638 af adeln gillades och upprepades 
i den nya tiondestadgan), nemligen att under rå- och rörs- 
friheten inbegrepos först sjelfva säterierna, de gamla och de 
som »framdeles af orsaker upptagas och brukas kunne», 
samt vidare hela den by, som adelsmannen sjelf egde och 
bebodde, inom dess gamla råmärken ^). Härmed var icke 
ens klart, hvilka gårdar som fingo anses för i*ätta säterier 
eller huru många hvarje adelsman fick besitta: förslag härom 
framställdes af kanslern och Cl. Fleming, men antogos ej-). 
Äfven i enskilda fall afgåfvos sväfvande och intetsägande 
resolutioner af kammaren: att man skulle »anse lag och ad- 
liga privilegier, huru vidt sådant må passera eller ej» o. s. v. 
Missbruket fortfor derföre ungefär på samma sätt, och hvad 
som önskningsvis framkastades 1643 i rådet, nemligen att 
sätesgårdame borde underkastas utskrifning och kontribu- 
tion, eller att frihetsmilen skulle försvinna, eller att inga 



') Rådsprot. d. 30 Juni, d. 19 Juli, d. 17—20 Okt. 1636 o. d. 25 Okt. 
1643. Kmrprot. d. 3 April 1636 o. d. 14 Sept. 1636. H. S. H. 33, 
140. Tiondestadgan §§ 2, 3. Adelns prot. 

^) T. ex. att ingen finge ega mer än 2 säterier, att för ett s&dant er- 
fordrades minst 8 t:or utsäde o. s. v. Rådsprot. d. 6 Maj 1634 o. 
d. 30 Okt. 1643. Egen afvel pä gärden och anständig byggnad 
var en gifven fordran: Kmm till C. Falkenberg d. 5 April 1642: 
Kmrreg. 



369 

vidare sftterier skulle få upprättas, mötte oöfvervinnerliga 
hinder, om ej i rådet sår åtminstone å riddarhuset *). 

Adelns rätt att ensam besitta frälsegods och säterier 
var icke så uteslutande, att ej många exempel förekommo 
äfven på ofrälse innehafvare af dylika gods. Sådant skedde 
ej sällan olagligt, i följd af giftermål, byte, köp o. s. v., och 
beifrades vanligen med stränghet; men regeringen har ofta 
gifvit ofrälseman särskildt tillstånd att innehafva både säte- 
rier, frälsegods och Norrköpingsbeslutsgods ^). 

Det var väl förnämligast för att bevara ordningen 
inom egendomsförhållandena äfvensom kronans rätt, som 
Gustaf, Adolf meddelat adeln det upprörande privilegiet 
af 1622 angående giftermål mellan frälse och ofrälse. De 
onaturliga straif, hvarmed dylika förbindelser voro belagde, 
tillämpades mindre strängt vid giftermål mellan frälseman 
och ofrälseqvinna, då barn funnos: dessa fingo nästan alltid 
behålla sin fulla frälserätt. Men vid äktenskap mellan ofrälse- 
man och frälseqvinna inträffade både att hennes arfvegods 
vederkändes af slägten och att de åter skattlades: det kla- 
gades dock, att äfven detta privilegium var en »klocka utan 
kläpp». Derföre lät adeln vid 1640 års riksdag, efter öfver- 
läggning med rådet, anhålla om starkare kontroll öfver dy- 
lika äktenskap eller, som de en gång af regeringen benämn- 
des, »egen villige och prejudicerlige sammanlopp» ^). 

Adelns rätt till alla betydande embeten*), som snart 
skulle af samtliga ofrälse stånden antastas, var isynnerhet 

O Rådsprot. d. 30 Okt. 1643. Punkter till adeln d. 22 Jan. 1642 o. 

adelns svar : Tham a. st. 3, 264, "272. 
*) Ex. i R.reg. d. 31 Mars 1642, d. 7 Jan., d. 30 Mars, d. 4 Sept. o. 

d. 20 Dec. 1643; d. 31 Jan. o. d. 20 Febr. 1644 m. fl. Adelns prot. 

d. 3 Febr. 1640. 
») Tham a. st. 3, 179. Kbr. f. ryttm. Gyllencreutz' barn i ofrälst gifte 

d. 30 Juni 1644 m. fl. Kbr. till L. Sparre d. 8 Dec. 1635, till C. 

Falkenberg d. 10 Mars 1641. Adelns prot. d. 29 Jan. o. d. 11 

Febr. 1640, dess punkter af d. 17 Febr. 1640, dess besvär 1643 § 3: 

Tham a. st. 
*) Antalet af de civila och militära tjenster, som borde företrädesvis 

beklädas af adelsmän, beräknades af kanslern till 800: Officier f. 

adelsmän, koncept af kansl. i Ox. saml. 

Sveriges inre historia under Dr. Christinas Förmyndare. 24 



370 

en nagel i ögat på prestema, hvilkas söner ofta gingo den 
civila embetemannabanan. De gåfvo ett skarpt uttryck åt 
sitt missnöje häröfVer vid reger.formen8 granskning 1634. 
Med dem förenade sig borgareståndet, sedan borgmästare- 
embetena börjat besättas med adel. I detta afseende var 
Axel Oxenstjema ingalunda ensidig: han såg främst på 
dugligbeten och yttrade i rådet, att »hvar man ock ser nå- 
got capabelt instrumentum eller ett vackert ingenium på 
academien, fast den icke vore af adel, den skulle man ock 
admittera». I enlighet härmed har han ock i flerahanda 
tjenster, isynnerhet på den diplomatiska banan,' framdragit 
mången uppkomling, som gjort Sverige heder: i hans eget 
embetsverk, kansliet, tjenstgjorde, utom riksråden, endast 
nyadlade eller ofrälse, sådane som Salvius, Grubbe, Lilje- 
ström, Gyllenklou, Björnklou, Behmer, Cantersten, Lager- 
feldt m. fl., och då hans kolleger ansågo, att adeln borde 
till sådana tjenster brukas, förklarade han, att den som ej 
ville begynna på den lilla ändan, förrän han kom till den 
större, vore ej till sådant embete beqväm. Med afseende 
på detta förhållande kunde drotsen icke undertrycka den 
reflexion, som ej saknade sin betydelse för framtiden: »jag 
hissnar, när jag tänker på, hvilke personer som en gäng 
skola oss efterträda: de äro novi homines, och således lärer 
regementet komma i deras händer, som lära trycka vårt 
stånd» '). 

Oaktadt således starka skiljemurar voro uppresta mellan 
frälse och ofrälse, hade dock ståndsskilnaden ännu ej franj- 
trädt så skarp eller bjert, som han blef efter krigets slut. 
Ett slags medelklass var på väg att bilda sig genom mäng- 
den af nya embeten och nya näringsgrenar samt undervis- 
ningens förbättring, en medelklass, som snart utplånades af 
Christina genom att hoptals intagas bland adelns leder. 
Denna nya adel var, ehuru fiendtlig mot den gamla, kanske 



O Brotsen till kansl. Mars 1636: Ox. saml. Rådsprot. d. 20 Maj o. d. 
26 Ang. 1636. Jfr H. S. H. 30, 62: mången ansåge sig capabel att - 
tractera secretissima imperii, så snart han kan skrifva en familia- 
rem epistolam eller göra en discurs i vädret. 



371 

ännu angelägnare än denna att vidga afståndet från den 
klass, de fordom tillhört; uppkomlingame sökte genom små- 
aktiga utmärkelsetecken utplåna minnet af sin börd. Det 
var då, som ståndsskilnadeh med sin rang- och titéisjuka 
började florera och från adeln utbredde sig till de öfriga 
stånden: det var då, som icke blott frälse och ofrälse, utan 
äfven särskilda underafdelningar af dessa utmärktes med 
olika klädedrägter och lyxgraderingar. Äfven nu sattes så- 
dant i fråga af flera rådsherrar, men afböjdes af kanslern, 
som visade dels fruktlösheten dels skadligheten af dylika 
bestämmelser. Dessutom funnos redan tillräckligt många 
anledningar till splittring mellai^i stånden, för att icke dertill 
borde uppfinnas nya. • 

Vi komma nu till de vigtiga sidor af adelns sociala lif, 
som framträdde under beröringen med hvarje särskildt af 
de ofrälse stånden och som lämpligast behandlas vid fram- 
ställningen af dessa. 

Bland de ofrälse ståndeil var presterskapet vid denna 
tid ej blott det främsta till rangen, utan äfven det förnäm- 
sta till inflytandet. Dess natix)nella och kraftfulla försvar 
för den rena läran mot papismen och kalvinismen, dess ge- 
nom läroverkens pånyttfödelse höjda bildning, dess under 
ledning af utmärkta, energiska chefer vunna starkare sam- 
manhållning och disciplin hade på en gång ökat dess sjelf- 
känsla och dess anseende i allmänna opinionen. Tillika 
hade presteståndet genom reformationen vunnit på en gång 
större inbördes jemnlikhet och större gemenskap med de 
ofrälse stånden i ställning och intressen: de högre andliga 
embetena bekläddes ej numer som under katholska tiden af 
män ur adelns leder, utan intogos af uppkomlingar ur de lägre 
klassernas krets, hvilka snart blefvo ledare för dessa och 
gjorde sig af klokhet och öfvertygelse till banerförare icke 
blott för de kyrkliga, utan äfven för de allmänt medbor- 
gerliga intressena. Särskildt betraktade sig prestema som 
allmogens naturliga beskyddare, målsmän och ledare i verlds- 
ligt som i andligt hänseende: häri låg deras största och far- 
ligaste makt, deras kraftigaste värn mot alla ingrepp. Deras 



372 

herravålde öfver ainnena var obestridt och odeladt: de olika 
bildningskrafter, som nu representeras af predikstolen, folk- 
skolan och pressen, den religiösa, den intellektuella och 
den politiska, voro ftnnu i oskiljaktig förening samlade i 
prestens hand, som derigenom patriarkaliskt beherrskade 
sin församling. Det var ej alltid lydnaden mot öfverheten, 
som af presten inskärptes hos åhörame: ej blott den nitiske 
konungatjenaren, utan äfven demagogen har talat från pre- 
dikstolen, och tidsförhållandena läto vid denna tid den 
senare oftAre höras än den förre. Biskop Budbeck gaf i 
detta afseende ett farligt föredöme, då han i embetsskrifvel- 
ser inblandade klagomål och tadel öfver regeringen. I rå- 
det klagades 1639, att prestema utvalde sådana texter, som 
gisslade öfverhetens synder och att de från predikstolen 
»lamenterat» öfver tullarne och bedt, att gud ville sådant 
hämnas: ja de hade till och med uppviglat allmogen och 
fortskaffat budkaflar >). 

Under Gustaf Adolfs tiö hade presteståndet mot rege- 
ringens fruktade centralisatiousplaner satt detta ihärdiga 
passiva motstånd, som den andliga makten alltid med fram- 
gång försökt mot den verldsliga, när hon tillika egt stöd i 
folkopinionen. Detta fortfor under förmyndaretiden med 
ännu större fasthet och antog småningom en mer aktiv na- 
tur, ju mer presteståndet inlät sig ej blott på sina egna, 
utan äfven på de allmänt politiska tvisteämnena. Det vi- 
sade sig också mycket riktigt, att de förra intressena lättare 
beredde sig framgång i sammanhang med de senare än en* 
samma: så t. ex. privilegiifrågan. I sjelfva verket var pre- 
steståndets borgerliga ställning ännu temligen sväfvande och 
omtvistad: det stod i vissa afseenden icke på fullt sjelf- 
ständig grund. Kyrkoordningen var obestämd och aldrig 
fiillt erkänd: inga privilegier hade ännu kunnat utverkas: 
med prestemas underhåll var det illa bestäUdt, så länge 
missbruken med kyrkotionden fortgingo och så länge de 
s. k. vederlagen ej voro dem tillförsäkrade. Adeln förhöll 

O Rådsprot. d. 29 Jan. o. d. 14 Aug. 1639. Kbr. tiU bispen i We- 
steräs d. 16 Mars 1639: R.reg. 



373 

ofta prestema deras tionderätti gliet, hvarföre Rudbeck i sin ' 
1636 indragna skrift stämplade dylika personer som men- 
edare och gudsföraktare. Frågan om vederlagen höll rege- 
ringen med flit öppen, och man lät esomoftast förstå, att 
en räfst kunde ske deraf likaväl som af de adliga förlänin- 
gama '). Besinnar man dessutom, hvilka utvägar aristokra- 
tien egde att beherrska och leda det lägre presterskapet, 
t. ex. genom patronatsrätten, genom bruket af huspredikan- 
ter o. s. v., så kan man ej undra öfver stånaets misstänk- 
samhet och envisa motstånd mot den aristokratiska regerin- 
gens förslag. Härigenom utbildade sig emellertid en viss 
bitterhet, en ööitålig retlighet i förhållandet mellan adel och 
prester, som ofta gaf sig luft och ledde till öfverdrifter å 
båda hållen. A ena sidan förekommo intrång i den verldsliga 
jurisdiktionen, retsamma anspråk oéh yttranden om »prest- 
frälse» och presterskapets urgamla privilegier o. s. v., å den 
andra fälldes bittra ord om prestemas herrsklystnad och 
verldsliga sinnelag, att de vilja ha ena foten i predikstolen, 
den andra i rådstugan, att de mer studera Machiavelli än 
Guds ord^) m. m. 

Att presterskapet alltför mycket indrogs i verldsliga 
bestyr, var en obestridlig sanning, men som till en del för- 
klarades af prestens vidtomfattande betydelse i samhället. 
Dessutom hade staten pålagt presterskapet dess både för 
sedligheten menliga och för staten otillfredsställande befatt- 
ning med utskrifningar och boskapsskatt, hvaraf dock det 
förhatligaste afskaffades genom den nya ordningen 1642. 
Det högre presterskapet förverldsHgades genom sin till en 
del nödvändiga inblandning i politiken, det lägre genom 
sin låga bildningsgrad och bristande uppehälle. Bland det 



•) Rådsprot. d. 5 Okt. o. d. 10 Nov. 1635, d. 21 Juni 1636. Kbr. till 
Sch. Rosenhane d. 25 Juni 1642. K. res. till bispen i Linköping d. 
30 Aug. 84 ä. m. fl. R.reg. K. res. till Wexiö stifts prestérskap d. 
17 Febr. 1640: Stiernman s. 978. Likväl blefvo denna tid prester- 
skapets friheter i räkenskaperna öfverförda från afkortningarna till 
ordin, utgiftsstaten. 

2) Jfr Samtal mellan de fyra ståndens representanter: partiskrift från 
1650 (tryckt i Samling af curieuse samtal m. m. Ups. 1765). 



^ I 



374 

senare fiinnos många af den äldre uppsättningen, som blott 
Toro i besittning af underhaltiga skolstudier. För brödets 
skull ingingo de hoptals på den presterliga banan: i som- 
liga stift ftinnos ända till 50 a 60 expektanter utan plats, 
så att biskopen måste anvisa dem klockarelägenheter eller 
begära ödeshemman af regeringen att sätta dem på*): som- 
liga föredrogo att såsom lärare och huspredikanter hos de 
store genom patronatet framdragas till befordran, med fara 
att af sin bistop och sina medbröder betraktas med oblida 
ögon. I hvilketdera fallet som helst kommo de i ett ofta 
fömedranda beroende, af biskopen eller af adeln. Det lägre 
biträdande presterskapets underhåll var mycket torftigt. Ka- 
pellanema, hvilka ursprungligen aflönats af kyrkoherdarne 
ensamme, höUos af dessa sina »förmän och matfäder» i små 
vilkor: som minimum fastställdes i erkestiftet 1633, att ka- 
pellaner, som höllo sig sjelfva med födan, skulle åtnjuta 12 
tor säd och 6 ndr till kläder årligen. Församlingarna bör- 
jade småningom bidraga till deras underhåll: deremot skulle 
pastorerna sjelfva aflöna de s. k. coadjutorer, som å som- 
liga orter förekommo. I Finland var äfven i detta hänse- 
ende sämst bestäUdt. I Wiborgs stift funnos prestgårdar 
byggde som rökstugor utan skorsten, och presterna hade 
ingenting visst i lön, utan reste omkring och gjorde insam- 
ling än med tiggande, än med pockande: en viss ordning 
öfver presterättigheterna utfärdades derföre för detta stift 
1644, ungefär i likhet med 1617 års förordning -). 

Under sådana förhållanden kan man ej ställa höga an- 
språk på det sedliga tillståndet bland det lägre presterska- 
pet. Det måste tillgripa allehanda utvägar att lifnära sig 
och sin familj. En vanlig biförtjenst för presterskapet var 
att hålla öppet herberge för resande, hvadan främlingar för- 
täljde, att gästgifveriet här vore fördeladt mellan prester 

O Rådsprot. d. 10 Nov. 1632. Kmrns resol. till bisk. Bothvidi d. 18 

No v. s. å. Kmr.reg. 
2) Erkebisk. Kenicii förordning d. 25 Juni 1633: Thyselii Handl. 2, 

265. K. res. till bisk. Bjugg i Wiborg d. 4 Juli 1644: R.reg. P. 

Brahes förordn. om presternas aflöning i Finland d. 30 Okt. 1639: 

Nordin. 



375 

ocli länsmän. Detta urartade stundom till ett sådant oskick, 
att presterna höllo drjckesstugor för sina socknebor: pa- 
storn i Kemi anklagades att hafva tillhandahållit lapparne 
fcränvin till salu. Om också katholiken COgiers skildring 
af svenska presterskapets dryckenskap och ötukt måste an- 
ses öfverdrifven, så befinnes dock tillståndet i dessa afseen- 
den mindre tillfredsställande: de råa f. d. krigsprestema 
utmärkte sig härvid framför andra. Det goda förhållande, 
eom i allmänhet rådde mellan prester och socknebor, stördes 
någon gång genom ekonomiska tvister. Det var isynnerhet 
ofver det finska presterskapet, som dylika klagomål före- 
kommo, t. ex. att de utfordrade flerdubbla påskpenningar, 
pålade olagliga kontributioner och dagsverken, att bonden 
fick tillsläppa sin enda ko till likstol åt presten, som ej 
förrättade begrafningen, förr än kon framfördes jemte liket 
till grafven o. s. v. Borgerskapet klagade stundom öfver 
presterskapets olaga skydd af handtverkare m. m. De för- 
vecklingar, som prestvalen framkallade inom alla samhälls- 
klasser, äro redan skildrade *). 

Emot det lägre presterskapets ringa vilkor stod det 
högre presterskapets lefnadssätt icke i aUtför skarp kontrast: 
ä,fven detta utmärkte sig för patriarkalisk enkelhet och tarf- 
lighet. Om svenska kyrkans primas berättar D'Ogier, , att 
förnämsta prydnaden i hans gemak utgjordes af fat och 
tallrickar af tenn på hyllor kring väggarne, och om biskopen 
i Westerås, att han höll sig undan af blygsel öfver sin 
torftighet. Likväl hördes ständig klagan öfver den tillta- 
gande lyxen äfven bland presterskapet, och erkebiskopen 
ansåg sig böra vid 1642 års riksdag håUa »en härlig för- 
maning» till sitt stånd om presteseder och god gammal 
prestedrägt, med uttryck af förtrytelse öfver de vida hofr- 



») Ogerii Ephem. pp. 128, 179, 187, 209 m. fl. Gottfried, Invent. Sue- 
ciae p. 12. Synodalresol. i Linköping d. 28 Juni 1638: Nordin. 
Tengström, Vita Rothovii pp. 126, 215. K. res. t allmogen i Åbo 
stift o. Westerbotten d. 30 Juli 1634, till bisp. i Åbo o. Wiborg d. 
16 Nov. 1635. Memor. f. alla landshöfd. d. 24 Nov. s. å. K. res. 
till prestersk. i Åbo stift d. 30 Nov. 1643, på allmogens besvär d. 
27 Nov. s. å.: R.reg. 



376 

mansmösfloma och »de stora spjAllen på ryggen», som kom-- 
mit i bruk ^). 

Att presterskapets både ekonomiska st&Uning och bild- 
ning gjorde betydliga firamsteg denna tid, är onekligt. Det 
ansågs numer nödvändigt fOr prestkandidater att idka aka- 
demiska studier. Det starka tilloppet började märkbart af- 
taga inom prestembetet. Då det 1632 klagades, att få funnes, 
som ville studera politik, emedan alla eftertraktade att blifva 
prester, så vållade tidsandans riktning inom kort en .sådan 
förändring, att theologiska fakulteten i Upsala 1645 kunde 
yttra, det de flesta ynglingar af större förmåga och bättre 
vilkor numer egnade sig åt politiska studier ^). Detta med- 
förde dock den förded, dels att den stora hopen af prester 
utan ordinarie befattning minskades, dels att prestembetet 
mer än förut söktes af verklig inre kallelse och ej blott för 
brödets skull. 

Bland de flerahanda orsakerna till svenska borgerskapeU 
ringhet och fattigdom betonade Axel Oxenstjema särskildt 
två, nemligen den oförnuftiga styrelsen i städernav samt den 
träldom af oordentliga besvär och pålagor, som de voro 
underkastade genom gästning, inqvartering m. m. Huru 
godtyckligt borgerskapet ofta behandlades, derpå är det ett 
talande bevis, att rådet 1633 lät hota bagarne i Stockholm 
med smedjegården, om de icke skaffat en brödleverans i 
föreskrifven tid. I sjelfva hufvudstaden måste borgerskapet 
upplåta fritt herberge åt allehanda tjenstemän och stånds- 
personer, som försett sig med ett lättförvärfvadt fripass. 
Under en sådan otrygghet i näringslifvet kunde borgerskapet 
ej komma sig upp: de flesta städer inne i landet voro små 
med »kåkar och bettlarestugor» bebyggde bondbyar, der 
åkerbruk och krögeri idkades som hufvudnäringar, sam- 
hällen, som ej förmådde »löna en skolmästare eller gjuta en 
klocka eller upprätta en källare» utan^ att kronan anmodades 
om hjelp. Ännu 1633 hade förste borgmästaren i Stock- 

») Ogerius a. st. pp. 207, 213. Ahlqvist a. st. s. 99. 
2) P. Baner till kansl. d. 15 Okt. 1632. Theol. fakulteten till dens. 
d. 27 Sept. 1645: Ox. samL 



377 

holm knappt så stor lön, som han kunde aflöna sin dräng 
med: i de flesta städer måste till styresmän väljas allehanda 
näringsidkare utan anseende, erfarenhet eller insigter, hvil- 
kas hufvudsakliga sträfvande gick ut på att med minsta 
besvär förskaffa sig en liten inkomst och att efter den korta 
tjenötetidens slut bereda sina slägtingar och ränner samma 
förmån. Också funnos magistratspersoner i småstäder, som 
hvarken kunde läsa eller skrifva och som, då de vid riks- 
dagame representerade sin stad, ej hade bättre råd att af- 
gifva än t. ex. att grannstäderna borde ödeläggas eller lan- 
dets näringar afskaffas m. m. dylikt, hvarpå de femtio gån- 
ger förut fått resolution. Lika sällsynta voro grundliga 
insigter i de borgerliga yrkena: om köpmännen heter det i 
nftringsordningen för Stockholm 1635, »att de ej som andre 
af barndomen dertill hållne och öfvade varda, utan sine 
unga år förbigå och förslita, somlige med lust och junke- 
rerande, somlige i lättja, hvarföre då de tilL en viss stat 
träda skola och till köpenskap gripa, fara de dermed om 
såsom med en ting, den de aldrig förstått eller lärt hafva 
och blifva således af dem fram mandom fixerade och be- 
dragne». De anbefallda borgareskoloma kommo på de flesta 
ställen ej till stånd, ej heller de af borgerskapet föreslagna 
censorerna, som i värsta fall borde mot föräldrarnes vilja 
sätta barnen i lära *). De få köpmän, ijiest utländingar, 
som drefvo yrket i större skala och samlade betydliga rike- 
domar, blefvo vanligen ryckta från handeln och dragna i 
kronans tjenst samt adlade-): deras barn blefvo embetsmän 
och jordegare. Och i allmänhet anmärkte kanslern det 
som ett fel hos Sveriges borgerskap, att de antingen försum- 
made sina barns uppfostran eller ock »upptuktade dem till 
prester och till hofva: nu blifva borgarebarn junkrar och 



') Rådsprot. d. 30 April o. d. 30 Okt. 1633, d. 10 Mars 1642. H. S. H. 
35, 147. 1620 års stadsprivil. Borgerskapets svar vid 1641 års 
möte, o. svar å andra propos. vid 1642 års riksdag. Riksdagsacta. 

*) Så t. ex. L. De Geer, M. Wewitzer (Rosenstjerna), Erik Larsson 
(v. der Linde), P. Grönberg, P. Spiring (Silfvercron), Per Eriksson 
(Rosenschöld), Erik Eriksson (Svanefeldt) m. fl. 



j 



378 

fdrstöra hvad förftldrame samlat». Äfven drog kriget inånga 
krafter från detta fUt ^). 

Huruledes regeringen småningom lyckades undanrodja 
dessa hinder för borgerskapets förkofring och lyfta det dels 
genom stadsregeringens förbättring, dels genom näringslifvets 
frigörande, och ordnande, är af det föregående inhemtadt -). 
Om också försöket att införa borgare-representationer i 
städerna ej ännu bar någon synnerlig frukt, så bidrogo 
deremot de kungliga borgmästame på flera sätt till bor- 
gerskapets höjande, dels genom att befrämja ordning och 
välmåga i städerna, dels genom att förskaffa anseende och 
myndighet både åt städernas magistrater och åt borgare- 
ståndet vid riksmötena. Från borgerskapets sida mottogos 
de i början med bifall, emedan städerna på samma gång 
försågos med större inkomster, men då desamma, som van- 
ligen voro främlingar, dels handhade ordningen med sträng- 
het, dels uppträdde med stora anspråk, någon gång med 
öfvermod, så uppväxte snart bland borgerskapet ett starkt 
missnöje med det olagliga utnämningssättet och de nya sty- 
resmännen, hvilket efter 1650 gaf sig luft i upprepade kla- 
gomål vid riksdagarne. Detta missnöje framkallade visser- 
ligen split och oro i städerna •^), men bidrog äfven att väcka 
ett lifligare intresse för allmänna angelägenheter och en 
sträfvan från borgerskapets sida efter delaktighet i kommu- 
nens förvaltning. Rörelsen stod för öfrigt i nära samman- 
hang med den stora ofrälse oppositionen mot aristokratien. 
De nya borgmästarne ansågos i början höra till regerings- 
partiet vid riksdagarne, hvarföre borgerskapet ofta lät in- 
lägga särskilda petitioner i strid mot de förre*): men snart 

O Rådsprot. d. 15 Juli 1636 o. d. 10 Mars 1642. 

») Jfr ofvan ss. 184 ff., 260 ff. 

*) Se t. ex. Sundelius, Norrköpings minne s. 298 ff., som beskrifver 
menighetens upplopp i Norrköping April 1642, då riksd.besl. upp- 
lästes ä rådstugan. Borgmästaren anklagades att icke ha bevaot 
stadens bästa, ej kallat borgerskapet till riksdagsmannaval eller in- 
hemtat dess mening om besvären. 

*) K. res. till gemene borgerskapet i Göteborg d. 27 April 1639, d:o I 
i Kalmar d. 28 Maj s. å. Kbr. till landsh. i Nyköping d. 24 Febr. 
1644: R.reg. Rådsprot. d. 18 April 1638 o. d. 27 Maj 1639. 



379 

finner man flera af dem bland oppositionens^ leder, och den 
ökade insigt och kraft, hvarmed borgareståndet uppträdde 
på 1650- och 1660-talen, var hufvudsakligen deras förtjenst. 
Redan 1650 utfor adeln bittert mot dem: det heter, att »se- 
dan borgmästarne begynnt tala franska och italienska och 
ha en bok eller någre under armen, när de komma till em- 
betet, så blir det så gement att tala om salt och kläde, då 
måtte man låta höra, hvad Tacitus säger och huru vid 
hofva tillgår och får mycket annat bekymmer i hufvudet»*) 
o. 8. v. 

Bland städemas befolkning hade det rent borgerliga 
elementet af gammalt varit vida öfvervägande, och Carl IX 
vidtog kraftiga åtgärder för att göra det uteslutande och 
allherrskande '-). Detta befanns dock snart mer motverka 
än befordra städernas blomstring, då det hindrade befolk- 
ningens tillväxt, hvarföre Gustaf Adolf och Axel Oxén- 
stjerna tvärtom sökte förmå allehanda samhällsklasser att 
intiytta i städerna och bidraga till deras uppkomst. Det 
blef då äfven nödvändigt att noga bestämma förhållandet 
mellan de näringsidkande och de öfriga innevånarne. Ge- 
mensamhet i medborgerliga rättigheter kunde då för tiden 
ej komma i fråga: ty af de inflyttade voro flertalet privile- 
gierade och sålunda ej underkastade stadens tunga. Den 
grundsats, som 1619 års stadga uttalade och som på de 
flesta ställen sedermera tillämpades, var, att all adel, som 
ej idkade borgerlig näring, var fri, men förbjuden att ge- 
nom köp öka sina fastigheter i städerna, att alla kronans, 
kyrkans och skolans tjenare och embetsmän blott erlade 
»förskottet) och skattade för sina fastigheter, men ätt alle 
andre, »som höUo eld och rök i staden eller brukade 
någon borgarenäring med handel och vandel eller gerning 
och embete», skulle vinna burskap, göra borgareed och svara 
till all stadens tunga. Då nu för burskap erfordrades att 
kunna styrka sig skicklig till en viss näring, så voro der- 



») Anf. partiskrift fr. 1650. 

») Se föifis Bidr. till Sv. stadsförfattnis hist. ss. 79, 80. 



380 

med de nAringsidkande såsom rätte borgare fiillt skilda från 
de öfrige stadsinnev&name både till skyldigheter och rät- 
tigheter *). 

Men det drOjde icke Iflnge, innan äfven dessa stadgan- 
den visade sig otillräckliga att skydda det skattdragande 
borgerskapet i stAdema. Det låg i sakens natur, att vid 
odlingens tillväxt de icke-borgerliga klasserna skulle till- 
strömma till de större städerna, isynnerhet hufvudstaden. 
Regeringen gynnade detta på allt sätt: i förelaget till rege- 
ringsformen förekom till och med en punkt, som förbjöd att 
taga någon till riksråd, koUegiibisittare, landshöfding, lag- 
man eller landsöfverste, som ej hade »sitt hus och bo» i 
Stockholm*): centralisationen tvang en mängd adel och 
embetsmän att flytta till hufvudstaden, och kronans tjenaro 
befalldes formligen att taga sin bostad i städerna. Enligt 
flera memorialer till landshöfdingarne skulle alla bokhållare, 
fogdar, skrifvare, lagläsare, arrendatorer samt för öfrigt alla 
privatpersoner, som ej voro prester, krigsbefäl eller bönder, 
ofÖrdröjligen sätta bo i städer och köpingar eller ock mista 
sin tjenst ^). Dertill kommo de många nya manufakturgre- 
nar, hvilka af regeringen dels från landsbygden inflyttades 
i städerna, dels inkallades från främmande land och åtnjöto 
särskilda privilegier och friheter. 

Härigenom började borgerskapet i de större städerna 
snart att utgöra ett ringa fåtal mot de privilegierade, som 
under sitt skydd försvarade en mängd näringsidkare af alla 
slag, och att hårdt tryckas af de växande kommunala bör- 
dorna. Man kan lätt finna missförhållandet, då man hör, 
att 1663 af Stockholms 3,784 gårdar blott 846 voro bela- 
stade med inqvartering *). I de nya privilegierna för Stock- 

1619 års stadga §§ 14, 20, 27: 1620 års stadsprivilegier f. Norrkö- 
ping, Westervik m. fl. §§ 16, 19, 23, 31. 

») § 47, hvilken helt och hållet utgick. 

») Memor. f. alla landshöfd. d. 22 Mars 1639 o. d. 8 Mars 1642, f. 3 
d:o d. 22 Aug. s. å.: R.reg. Kmrns br. till landsh. i Norrland o. 
Finland d. 8 Dec. 1642 o. d. 10 Jan. 1643: Kmr.reg. Memor. f. Pet 
Flygge d. 10 Juni 1640 § 4: Stiernman. 

*) Rosenhanes relation af 1663 bil. n:o 17. (Enligt en mantlista fr. 
omkr. 1620 voro 413 af 750 hus fria.) 



381 

holm af 1636 tillades derföre (i det man för öfrigt följde 
1619 års stadga), att äfven de fri tagna husen skulle bidraga 
tUl vakt, vård och renhållning medelst en årlig a%ift eller 
viss summa på en gång, samt att alla näringsidkare i adelas 
hus skulle utgöra borgerlig skatt (§§ 11, 12). Men vid tiU- 
lämpningen häraf gjordes många svårigheter från adelns 
sida, ty dels ansågs det stå i strid mot adelns privilegier, 
som tillförsäkrade adeln frihet från all borgerlig tunga, dels 
drogos härigenom adelns fastigheter i vissa fall under sta- 
dens jurisdiktion. Det senare var äfven kanslerns afsigt: 
han sade, att »efter adeln brukar stadens rök, eld och vat- 
ten, thy måste den ock vara under staden och intet hålla 
borgame för slafvar, allenast de för sine personer äre 
exempte». Efter häftigt motstånd i rådet beslöts, att kan-, 
slem skulle uppsätta en gemensam ordningsstadga för adelns 
och borgerskapets samlefnad i stad. Men man kunde icke 
ens komma öTverens om hennes grundprinciper: i den öm- 
tåliga jurisdiktionsfrågan föreslogs än en adlig magistrat i 
Stockholm, än en borgrätt med öfverståthållaren till ord- 
förande, än att dylika saker borde vid riddarhuset afgöras 
o. 8. v. Derigenom förhindrades ej allenast nämnda stadga^ 
ntan äfven andra nödiga ordningar, såsom brand- och ren- 
lighetsordning o. s. v. ^) Och vid enskilda städers klago- 
mål kunde endast sväfvande förklaringar häri afgifvas, lik- 
som man finner, att ofvannämnda stadganden i Stockholms 
privilegier ej blifvit efterlefda, utan hela kommunalvården 
har fallit på borgerskapet. Vid e.o. bevillningar förbehöU 
sig dock borgerskapet stundom, att alla ofrälse stadsbor 
skulle dertill bidraga^). 



O Rådsprot. d. 16 Aug., d. 27 Sept., d. 31 Okt. o. d. 3 Nov. 1636, 
d. 17 Nov. o. d. 17 Dec. 1638, d. 8 Maj 1639, d. 30 Aug. o. d. 26 
Sept. 1642 m. fl. Jfr Joh. Skvtte till Gyllenhjelm d. 30 Mars 1643 
(Neikter, Monum. ad hist. Joh. Skytte p. 6), deri han afstyrker 
hvarje annan specialdomstol för adeln, än en af öfverståth&ll. och 
burggrefven bilaad. 

^ E. res. till magistr. i Kalmar d. 28 Maj 1639: R.reg. Rosenhanes 
relation af 1663: H. S. H. 31, s. 38. Borgersk:s andra svar på propos. 
1,644: riksd.acta. 



382 

Afven den gryende industrien framkallade likartade 
brytningar inom städerna. De nya manufakturistema hug- 
nades i begynnelsen med frihet på vissa år från all borgerlig 
tunga; genom att gång efter annan förnyas började friheten 
öfvergå till privilepum. Vid klagomål utfärdades motsä- 
gande resolutioner, men den grundsatsen syntes småningom 
tillämpas, att industriidkame och faktörifolket liksom tjenste- 
männen borde erlägga »förskott» samt bidraga till vakt och 
vård '). Denna strid mellan borgerskapet och manufaktu- 
rerna kom häftigast till utbrott i Norrköping,, som De Geer 
utbildade till landets förnämsta fabriksstad och der han för 
sitt folk gjorde anspråk på egen jurisdiktion och frihet från 
all kommunaltunga. Dessa anspråk ogillades dock af de 
till tvistens slitande utsände kommissarierna-). 

Liksom det borgerliga intresset var det i Sverige minst 
utbildade, så var ock borgareståndet det minst betydande i 
det medborgerliga och politiska lifvet. Hvad beträffar dess 
förhållande till medstånden, så hade äfven borgerskapet mest 
att befara från frälsets sida. För öfrigt var det naturligt, 
att enskilda anledningar till klagomål ej saknades från nå- 
got håll: då borgerskapet ofta beskylldes för girighet och 
»skinneri», så kunde det med lika mycket skäl förebrå för- 
sumlighet i affilrer o. s. v. Den prohibitiva näringslagstift- 
ningen måste dessutom blifva för borgerskapet en outtömlig 
källa till mer eller mindre småaktiga tvister såväl inbör- 
des som med samhällets öfriga klasser. 

Sveriges allmoge närmade sig med stora steg den sam- 
hällskris, isom för densamma skulle grundlägga en bättre 
framtid.' Den gamla odal mannarätten hade under tidemas 
lopp blifvit på alla sidor kringskuren: i sin gamla bety- 
delse innehades han nu blott af frälset, medan den besutne 
bondens fria eganderätt öfver sin jord blifvit inskränkt af 
förnedrande och all utveckling hämmande band. Han egde 



») K. res. till Jönköpings stad d. 13 Aug. 1634 o. d. 2 Dec. 1643; d:o 

till Norrköping d. 28 Mars 1642: Kreg. 
2) Bimemor. f. kommissar. till Norrköping d. 30 Jan. 1643: R.reg. 

Resolutionen af d. 27 Febr. hos Sundelius, a. st. ss. 302—4. 



383 

icfee att utarrendera sin jord, utan skulle bruka henne sjelf, 
Iia,ii kunde ej för detta bruk begagna så många arbetskraf- 
ter han behagade, ej ens sina egna barns, han var hindrad 
vid nyodlingar och förbättringar å hemmanet, han trycktes 
af godtyckliga hjelpedagsverken till ränteinnehafvaren: med 
ett ord, han förlamades af statens lagar i sträfvandet att för- 
bättra sin ställning, den första yttringen af borgerlig frihet. 
Och i stället för att mildra detta, ifrade man med mycken 
laggrannhet emot de minsta eftergifter, t. ex. då förmedlin- 
gar å skattehemman ifrågasattes eller då skattebonde häf- 
dade mer än ett hemman medelst landbönder o. s. v. *) Men 
öfver detta hördes inga klagomål, dervid var man af gam- 
malt van, och fäderna hade ej haft det bättre. Så mycket 
starkare blef missnöjet, då sten lades på börda, då å ena 
sidan nya osedvanliga skatter till kronan pålades och bibe- 
höUos, å den andra äfven den enda återstoden af fädeme- 
ärfd eganderätt var på väg att öfvergå i adelns händer. 

Af de många nya, ovissa och extraordinarie, pålagorna 
hade flera tillkommit utan allmogens samtycke, och de bi- 
behöllos under förmyndaretiden, som vi sett, endast med stor 
svårighet, än genom maktspråk och hälft tvång, än genom 
bearbetningar samt tillfälliga lindringar. I det hela ökades 
dock beloppet oupphörligt, och utsigterna till befrielse der- 
ifrån minskades ju mer de genom vana och häfd öfverginga 
till statsbehof. Och de förändringar, som vidtogos, t. ex. 
då qvamtullen förvandlades till mantalspenningar eller då 
boskapsskatten beräknades efter gårdetalet, voro visserligen 
ur flera synpunkter fördelaktiga, men drabbade den fattige 
så mycket hårdare och gåfvo tillfälle till nya friheter för 
adeln. Vi hafva beräknat, att den tidens skattebörda jemnt 
fördelad på samtlige innevånare motsvarade omkr. 14 r:dr r:mt 
på hvar person, således dubbelt så mycket som nu för tiden. 
Men om man tager i betraktande de stora friheter, som 
vissa samhällsklasser åtnjöto på de öfrigas bekostnad samt 
rörelsens relativt låga ståndpunkt, så torde man med visshet 



') Se t. ex. Kmrprot. d. 29 Jan. 1641 o. d. 12 Juli 1642. 



384 

kunna beräkna, att allmogen var underkastad ndjra tredubbdt 
atarkare tryck af skatter än för närvarande. Den ojemna 
hemmansuppskattningen och sättet för uppbörden gjorde 
skatterna ännu tyngre att bära: de otaliga småpersedlame^ 
myntväsendets osäkerhet och vexUng, obestämdheten af mått, 
mål och vigt gåfvo uppbördsmännen många tillfäUen att 
trakassera och preja allmogen, isynnerhet i aflägsna landB- 
orten såsom Finland, Lappland, Dalsland^) m. fl. Om fog- 
dame yttrade Per Brahe, att det ej funnes något »Italieniskt 
skalkstycke», som de ej begått, och att man finge nöja sig 
med att få dugliga fogdar, ty ärligheten komme aldrig i 
fråga ^). Och likväl betraktades det af allmogen som en 
lycka att få utgöra skatterna till kronans fogdar och att 
slippa bero af arrendatorer, krigsbefäl eller frälsemän. Slut- 
ligen måste skatterna på den tiden trycka så mycket hår- 
dare, som näringstvånget hindrade allmogen att draga den 
nytta af sin medfödda arbetsskicklighet, som han kunnat, 
och att på bästa sätt förvandla sitt arbete i penningar. Äf- 
ven var bristen på reda mynt stundom så stor, att regerin- 
gen måste för penningutlagor mottaga varor och arbetadt 
silfver. 

Men så utarmande dettas än måste blifva i längden, ^ 
voro likväl utskrifningen och friskjutsen de för landet i det 
hela förderfiigaste bördorna. Vi hafva redan visat, att ut- 
skrifningen öfverhufvud hvarje år af det tyska kriget beröf- 
vade allmogen 4,000 bland dess mest arbetsföra och kraftiga 
medlemmar samt att Sverige äfven efter freden underhöll 
«n i förhållande till folkmängden mer än dubbelt så stark 
armé som nu och under ett vida mer tryckande system för 
dess uppsättande och aflönande. Verkan af allt detta be- 
skrifves straxt före den tyska expeditionen så, att allmogen 



O D. 5 Sept 1638 klagade utskickade från Dalsland fpr regeringen, 
att fogaarne begagnade falsk skäppa och falska mantalslängder, 
att mantpenn. utgjordes 3 gånger, att de tvungos betala för olaga 
forsling af utlagorna o. s. v. Jfr kfnrns br. till E. Creutz d. 14 
Juni 1633, till St. Mörner d. 12 Mars 1635 angående lapparnes be- 
handling. 

2) Rådsprot. d. 25 Aug. 1640: Kmrprot. d. 4 Mars 1642. 



385 

blifver mäkta fattig och på folk alldeles blottad: inga drän- 
gar funiies mer att taga, utan bonden sjelf måste gå ut, 
och blifver landet mycket öde ^) o. s. v. Besinnar man nu, 
att ännii 18 oafbrutna krigsår återstodo, så måste man med 
förundran fråga, hvarifrån krafter och tålamod hemtades. 
Vi finna ej något bättre svar, än att hänvisa på »det dolda 
kapital», som låg i sederna -), på den fond af obruten, oför- 
derfvad vijjekraft, som låg i folklynnet, på den vana vid 
försakelser och förmåga att bära dem, som ett hårdt sinne 
och bistra tider fostrat. 

De åtgärder, som af staten vidtogos till hämmande af 
friskjutsen och den under dennas namn föröfvade våldgästr- 
ningen, äro i det föregående omnämnda. Detta »odrägliga 
landsförderf»;, som var allmogens värsta plåga, fortfor i 
trots af regeringens mandater. Det gick så långt, att folk 
af allehanda slag äfven utan pass befordrades af länsmännen: 
under sken af offentlig förrättning kringreste personer »tvärt 
och ändelångs» och gästade hos allmogen långa tider, ja 
tilltvingade sig af dem penningar: många begagnade friskjuts, 
när de reste att besöka sin slägt eller på gästabud, och om 
de stämdes för rätta, undandrog sig lagläsaren ofta att döma 
med den undskyllan, att han • besvurit lagboken, men ej 
ekjutsfärdsordningen ^). Men äfven utan dylika olagligheter 
var friskjutsen i hög grad betungande. Man kan göra sig 
en föreställning derom, då man hör, att D'Avaux' temligen 
fåtaliga svit 1634 färdades fram med öfver 200 hästar: mån- 
gen rådsherre reste med 40 till 60 hästar och andra em- 
betsmän i förhållande dertill. På de * stora stråkvägame 
blefvo många hemman härigenom ödelagde, men äfven de 
aflägsnare drabbades hårdt deraf, i det de på många ställen 
nödgades hafva hållhästar i beredskap på 10 å 12 mils af- 

Gabr. G:8on till Axel Oxenstierna d. 11 Okt. 1629, d. 16 Maj o. d.. 
23 Nov. 1630 m. fl. Ox. saml. 

2) Geijer, Sv. Folkets Hist. 3, 82. 

3) Rådsprot. d. 19 Juli 1636. Patent af d. 23 Mars 1636. Kbr. till 
Conr. Falkenberg d. 29 Aug. 1641. R.reg. Kbr. till alle ståthåll. 
d. 19 Dec. 1633. 

Sveriges inre histofia under Dr. Christinas Förmyndare. 25 



38(L 

stind: från Ångermanland klagades 1636, att en socken 
hade 24 mil till sin skjutsstation och sedan 10 mil på ena 
och 5 på andra sidan att skjutsa, hyarfOre hon måste betala 
de närmare socknarna i vederlag så mycket dessa fordrade ^). 
Och detta plågoris, hyarunder allmogen »gnisslar och gnyr»,. 
var ett ständigt och långsamt pinande ondt, det var på en 
gång »oskäligt, onödigt och öfvermåttan 8kadligb>*^) och hin- 
drade mer än något annat välmågans utveckling. 

Vi komma nu till det mest hotande och ödesdigra bland 
de missbruk, hvarmed allmogen hade att kämpa, nemligen 
upplösandet af bondens omedelbara förhållande till kronan 
och de deraf följande angreppen först på hans borgerliga 
och sedan på hans politiska sjelfständlghet. Denna fara 
hade redan under Gustaf Adolf trädt i dagen och blifsrit 
öfverklagad: hon växte under förmyndarestyrelsen till en 
oroande höjd dels genom frälseköpens förnyande i stor 
skala, dels genom bristen på fullkomlig opartiskhet och 
kraftigt ingripande från regeringens sida. Ehuru Gustaf 
Adolfs allmänna resolution af 1627 icke synes varit alldeles 
utan verkan, saknades dock vid ingen af de följande riks- 
dagarne klagomål från enskilda orter öfver intrång på skatte- 
rätten. Ännu synes dock allmogen lidit mer af krigsbefälets 
och krigsfolkets öfvervåld, åt hvilka hemmansräntor voro 
förlänade till underhåll, än af frälset. Det hette, att »till- 
delningsböndema» måste fodra militärens hästar, tvungos 
till olaga körslor och skjutsning, oaktadt de betalade för 
skjutsningsfriheten, att de fördrefvos från sina hemman o. s. v. 
Detta missbruk torde i någon mån häramats genom krigs- 
statens ordnande från 1636. Öfver frälsemannen klagades 
vid 1634 och 1635 års riksdagar från flera håll, att de be- 
tungade skattebönderna med olagliga och osedvanliga skatter 



O Ogerius, a. st. p. 127. Rådsprot. d. 9 Nov. 1632. K. res. till Järvisby o. 

MoUa socknar d. 30 Juli 1634, till allm. i Finland d. 16 Nov. 1635, 

till Bråbo härad d. 10 Febr. 1638. R reg. Kmms br. till landsh. St. 

Mörner d. 25 Nov. 1636. Kmrreg. 
2) Kanslerns ord till rådet i betänk, af d. 14 Aug. 16a5: H. S. H. 

35, 146. 



387 

oola utlagor, skjutsningär och dagsverken i afsigt att tvinga 
dem uppgifva skatterätten. Ofvervåld af gröfre slag före- 
kommo förnämligast i Finland, der »en sådan dominatus var 
inriten, att den som förmer är råder att göra hvad honom 
l^ackes». Här kunde det stundom gå så långt, som det t. 
e3iL. 1636 klagades af Pyttis' och Wekelax' socknebor, att 
öfverste Hans Wrangel dem fängslat och med hugg och 
slag öfverfallit, igentäppt deras gamla fiskevatten, sjelf be- 
hållit den uppbörd, som skulle^ gå till prester och skolor, 
och, då en af dem klagade för K. M. sin nöd, kastat honom 
i Wiborgs fängelse, drifvit honom från hus och hem och all 
lians fattigdom honom fråntagit ^). Huru regeringen upp- 
fattade den vigtiga sociala frågan om skattebondens förhål- 
lande till ränteinnehafvaren, visade sig bestämdare 1637, då 
hon åtgjorde tvisten mellan öfverste C. O. Sperling och 
skattebönderna på Kådmansö, som genom köp kommit un- 
der honom. De skulle visserligen ej betungas utöfver sin 
skatterätt, men de skulle deremot »utan gensägelse och 
tredsko» utgöra förutom årliga räntan så många dagsverken 
och skjutsfärder, »som de efter sedvana och lofligt bruk plig- 
tige äre». De skulle ock bevisa honom såsom sin rätte 
husbonde tillbörlig hörsamhet och lydnad och i motsatt fall 
»intet förundra, att han brukade husbonderätt och välde i 
saken» -). Genom att lemna beloppet af onera obestärodt 
öppnade man dörren för utpressningar, meip ännu betänkligare 
var, att man högtidligen tillerkände ränteinnehafvarne ett 
husbondevälde öfver bönderna, som hvarken ingick i köpet 
eller behöfde deraf följa och hvarom i Gustaf Adolfs för- 
klaring af 1627 ingenting förekommit. Derigenom försva- 
gades det i köpebrefvet intagna förbehåUet af skattebondens 
eganderätt. 



') Kbr. till landsh. Åke Oxenstjerna d. 25 Sept. 1636. Likaså upp- 
förde sig en Mats Tönneson (Wildman) i Finland och en Henr. 
Månesköld i Södermanland: Kbr. till landsh. Arv. Horn d. 20 Juli 
1636 o. Per Erlandsson Bååt d. 7 Okt. 1635: Rreg. Jfr Rådsprot. 
d. 8 Nov. 1636. 

2) K. M:s förklaring på skatteböndemas besvärspunkter d. 23 Nov. 
1636 o. resol. öfver tvisten d. 3 Febr. 1637. R.i;eg. 



388 

Nu följde några år, hvarunder dylika klagomål mindre 
afhöras i offentliga handlingar, och det oaktadt frälseköpen 
i Dec. 1638 åter började. Till allmogens lugnande bidrog 
▼åsentligen regeringens besök i landsändarne året 1639. 
För att undgå den hotande faran att försäljas undan kro- 
nan använde bönderna flera medel: somliga begärde att få 
rasta för sina gårdar, andra arrenderade räntan af sina 
egna hemman för en viss summa ^). En del utverkade sig 
på förhand försvarelsebref mot väntade inkräktningar. Se- 
dan beslutet om godsförsäljningen blifvit flera gånger upp- 
repadt, hemsöktes regeringen vid 1642 års riksdag af en 
mängd allmänna och enskilda besvär Eäröfver, hvilka 1643 
och 1644 med kraft och eftertryck förnyades: mellan riks- 
dagame öfverhopades regeringen med enskilda personers 
klagomål i växande antal. Också voro försäljningarna i 
vida högre grad än de öfriga afsöndringssätten egnade att 
ge näring åt missbruket: i afseende på skattejorden skulle 
naturligtvis köpet lättare än förläningen förleda till anspråk 
äfven på sjelfva eganderätten, och kronoböndema, som 
på förläningsgods ofta af kronan skyddats för vräkning, 
stodo inom köpegodsen alldeles värnlösa i följd af resol. på 
allmogens besvär 1643 -). Från denna tid började allmo- 
gens besvär att framföras med allt större enträgenhet, på 
samma gång som adeln systematiskt och planmässigt be- 
gynte underlägga sig det nu först s. k. wskattefrälset» ^). Till 
dess undertryckande uppfunnos allt flera och verksammare 
medel, t. ex. att nämna till knektar äfven för rena frälse- 
gods idel skattebönder samt hindra de senare att rusta, att 
i goda år uppdyrka spannmålen till högsta pris och i onda 
år taga spannmål, att utöda bondens skog och fiske: ja att 



O Kmrprot. d. 6 Juli 1642. Kmrns br. af d. 30 Maj 1635: d. 6 Juli 
1636, d. 15 Jan. 1638, till landsh. 01. Stake d. 80 April 1640 att 
ackordera med allmogen härom: jfr kmrkolliii kontraktsbok. 

») Se t. ex. Kbr. till landsh. G. Lejonhufvud d. 9 Mars 1637: Rreg., 
samt häradsrättens dom i en dylik tvist d. 14 Juli bland kmrns ink. 
skrifvelser. K. res. på allmogens besvär 1643 § 1. Jfr R.reg. för 
d. 3 Juli s. å. 

*) Namnet ha vi iakttagit första gången i kmrns handl. f. år 1644. 



med flit låta utlagorna innestå flera år och sedan på en 
gång utpressa dem o. s. v. Afsigten härmed var att an- 
tingen drifva bonden till att för en spottstyfver upplåta sitt 
hemman eller att förvandla detsamma till skattevrak, i hvil- 
Icet fall husbonden inträdde i kronans rätt ^). I stället för 
att strängt bestraffa dylika angrepp, gick nu regeringen 
ännu ett steg längre i eftergifvenhet för frälset, i det hon 
hemställde till husbondens och skatteegandens öfverenskom- 
xnelse, hvad den senare för de större friheter, han möjligen 
niider frälset åtnjöte, skulle den förre »veta till tacka och 
viljes», hvarjemte landshöfdingen skulle styrka bonden till 
liörsamhet och lydno mot sin herre och husbonde -). Det 
var farligt att lemna en dylik gräns obestämd. Också kom 
det på flera ställen till allvarsamma tvister, då bönderna 
vägrade att foga sig i den nya ställningen : regeringen måste 
stundom sjelf eller genom kommissarier uppgöra ett bestämdt 
ackord mellan de tvistande •*), det första försök att fixera den 
skattetitel, som senare kallats mantalsdagsverkena. 

För dem bland allmogen, som ännu bibehöUo sitt gamla 
förhållande till kronan, hopade sig härigenom bördorna allt 
mer, då lasten kom på dem allena. De begärde 1638 en 
viss ordning öfver sina arbetsskyldigheter till kronan och 
klagade 1642, att underhållet af kronans gårdar och parker 
samt skjutsningsbesväret nu blefve dem för tryckande. Dess- 



') Gen.punkternas resolution f. gemene allm. d. 25 Febr. 1642 § 14. 
K. res. till Wermlands, till Smålands, till Dalslands allm. s. d. m. fi., 
d:o på allmogens besvär 1644 §§ 6, 11. Öpp. br. f. fam. Wredes 
skattebönder d. 23 Dec. 1643 m. fl. R.reg. Jfr Ehrensten, Bevis 
mot adelns rättighet öfver skattegods, ss. 1—3, 27. 

2) Anf. resoll. K. res. på allmogens besvär 1643 § 1. K. res. ang. 
C. Lillje och en skattebonde d. 21 Okt. 1643, ang. Ture Oxen- 
stjerna och hans köpte skattebönder d. 9 Juli 1644 m. fl. R.reg. 

3) Enl. kontraktet mell. öfv. Sperling o. hans bönder i Bro o. Wäddö 
af d. 18 Febr. 1643 skulle dessa utom vissa o. ovissa räntan utgöra 
årligen 6 dagsverken, 40 lass körslor, 6 lass ved, 20 famnar gärdes- 
gård, 4 långa skjutsfärder och en »stackot») hvar 3:dje vecka, 9 mk 
s.m. för vinterkörsel, något viktualier ' för gästning samt 4 d. s.m. 
för hvart båtsmanshåll, som de ej sjelfve höllo. Jfr Kbr. till landsh. 
Jak. Uggla d. 18 Maj o. C. Mörner d. 16 Juni 1643 m. fl. Fam. 
Wredes skattebönder skulle enl. aftal göra ett dagsverke i veckan: 
anf. bref. R.reg. 



390 

atom ledo de på allmänningsäkogarne mycket intrång af 
adelns torp och anläggningar '). 

Ändtligen inlade bondeståndet 1642 en allvarlig protest 
åfven mot de enskilda försök, som från frälsets sida gjorts 
att binda allmogens fria flyttning, hotande förebud som tydli- 
gare än något annat tillkännagåfvo vidden af den annalkanc^e 
faran. Redan 1635 uttalades i rådet ett ogillande af somliga 
adelsmäns tilltag att förbjuda sina tjenstehjon taga stä.dja efter 
behag: »och är befruktandes», hette det, »att ett slafveri in- 
riter.» En dylik farhåga uttalade presterskapet under 1635 
års riksdag vid frågan om ny tjenstehjonsstadga. Vid 1642 
års riksdag öfverklagades särskildt det missbruket, att sedan 
krono- och skatteböndernas söner och drängar för utskrif- 
ningsfrihetens skull tagit tjenst hos frälset, förhindrades de 
att lemna denna tjenst. Det var i anledning häraf, som 
kanslern i rådet förklarade en bonde vara friboren samt att 
det vore en ära i Sverige vara bondeson -). Till nämnda 
oskick bidrog det utan tviftel mycket, att ifrån Tyskland 
och de tyska östersjöprovinserna många adelsmän inflyttade, 
som fingo gods och förläningar samt började tillämpa sina 
hemländers sedvänjor, då den svenska bondefriheten var för 
dem en ofattlig och orimlig institution^). Härvid blef adelns 
rätt till privata fängelser ett ytterligare medel att tvinga 
landbönderna, och det dröjde ej länge, innan det offentligen 
påstods, att »en part sine bönder liksom lifegne trälar pina 
och tvinga med fängslen och torturer»*). 

Man måste göra förmyndareregeringen den rättvisan, 
Bit hon aldrig försummade att förbjuda dylikt öfvervåld o<;h 
att anbefalla de förfördelade åt sina embetsmäns skydd. 



*) Allmogens besvär 1G38. Gen.pkternas resol. 1642 § 3, 55. K. res. 

till Kinne, Walle, Wadsbo, Skånings, Tihundra, Siende m. fl. hdr 

d. 27 Nov. 1643 R.reg. 
^) Rådsprot. d. 3 Xov. 1G35 o. d. 12 Jan. 1642. Gen.pkterna 1642 § 61. 

Presternas svar å propos. 1635. 
') Flertalet af dem, som plågade bönderna, voro utländiuffar, såsom 

Sperling, Hans Wrangel, Wrede, v. Ungern, H. Månesköld, Jordan. 

Khewenhuller m. fl. 
*) De tre ståndens protestation vid 1650 års riksdag. 



HVfen de växande klagomålen visade, att det onda på detta 
iäätt ej kunde afhjelpas: det hade måst angripas vid sjelfva 
iroten, och någon annan bot fanns ej, än att alldeles upphäfva 
frälsets myndighet öfver skattebönderna samt öfverlemna 
<]eras uppbörd åt kronans fogdar. I dess ställe utvidgades 
<lenna myndighet otillbörligen i aristokratisk riktning och 
med den följd, att det nya »skattefrälseb) alltmer närmade 
«ig det gamla frälsets ståndpunkt. Då nu regeringen 1644 
öjelf förklarade, att adeln vid riksdagarne representerade äfven 
frälsebönderna, så var det slutliga 'politiska resultatet klaii 
och gifvet: »när skattebonden är kufvad», yttrade3 redan 
1649, »skall tilläfventyrs staten sätta sig i ett annat lag, och 
genom adelns makt, myndighet och uppkomst konungens 
förminskas» ^). Ännu hade man ej kommit längre än till 
ett politiskt för mynder skåp ^ och längre var det visserligen 
ej kanslerns mening att gå. Detta förmynderskap utöfvade 
regeringen, som vi sett, dels personligen, dels genom lands- 
höfdingar, sekreterare och prester: »man måste göra med 
dem som fadern med barnen», yttrade kanslern: de borde ej 
alltid få sin vilja fram, ty de ansåge sig komma till riksdagen 
blott för att afbedja utlagorna. Han föreslog derföre 1638, 
att man skulle handla med allmogen före riksdagame; hans 
broder yttrade till och med 1635, att gemene allmogens 
samqväm vore föga nyttige -). 

Men med all denna ringaktning af allmogens politiska 
betydelse iakttog regeringen mycken varsamhet i sin be- 
handling af densamma. Inverkan på valen tillät hon sig, 
så vidt vi veta, blott 1635. Från 1638 års riksdag lät hon 
regelbundet bland riksdagsbönderna utdela tårepenningar, åt 
hvar bonde 1 r:dr och »den som talade för allmogen» 15 
r:dr, hvarjemte de inbjödos till ett »tractamente». Vid upp- 
börden af boskapspenningarne 1634 och 1635 vågade man 
ej i det allmänna memorialet omnämna frälseböndemas 



') K. res. på allmogens besvär 1644 § 4. Ehrensten, a. st. ss. 33, 40. 
2) Rådsprot. d. 27 Okt. 16a5, d. 31 Jan. 1638 o. d. 21 Jan. 1642. 



»t 

större fiihet, utan tillade detta i ett enskildt bref ; resolutio- 
nen på allmogens besvär 1643 fick ej tryckas o. s. v.^) 

Huru stor del af krono- och skattehemmanen denna tid 
kommit under frälsets lydnad, sakna vi källor att bestämdt 
uppgifva. Deremot finnas upplysningar om det gamla frälsets 
utsträckning i det anf. konceptet af kanslern från början af 
förmyndarestyrelsen. Af samtliga hemmansbruk beräknar han 
för Sverige 57,000 krono- och skatte-, 22,000 rena frälsehem- 
man, för Finland 14,000 af det förra och 3,000 af det senare 
•laget. De bäst uppodlade landskapen voro också mest 
uppfyllda af frälsegods, så i Svealand tFpland och Söder- 
manland, i Götaland Öster- och Westergötland -). Allmo- 
gens hemmansdelar uppslukades hastigt af de stora frälse- 
godsen: detta är tidskiftet för de stora egendomames bild- 
ning på de mindres bekostnad: det klagades 1650, att 10 
till 20 bönder ofta sammanslogos till en enda herregård. 
Och å andra sidan motverkade regeringen hemmansklyfningen 
inom allmogen: en af slägten borde lösa åt sig hemmanet 
och svara derför ^). 

Allmogens forna sjelfetändiga kommunaUif hade under 
tidemas lopp dels genom aristokratiens intrång, dels genom 
den starka centralisationen blifvit alltmer inskränkt, till om- 
fattning och betydelse. Friskast fortlefde den gamla sjelf- 
ständigb^tskänslan i de aflägsnare, af odlingen och af frälset 
mer oberörda provinserna, såsom Norrland, Dalarne, Wärend. 
Här hade man ännu qvar en. icke alltför urartad bild af det 
gammal-svenska samfundslifvet. Då i de öfriga landsän- 
darne landskapet helt och hållet förlorat sin gamla betydelse 
i kommunalt hänseende, så hade deremot i de Norrländska 
provinserna landstinget bibehållit sig i mil kraft, dels i följd af 
isoleringen, dels genom bristen på häradsindelning. Afven i 



O Se Kmrreg. d. 16 Febr. 1638, d. 8 Febr. 1640, d. 10 Febr. 1642, 

d. 25 Nov. 1643 o. d. 27 Nov. 1644. Kbr. till alla landshöfd. d. 17 

Nov. 1634 o. d. 24 Nov. 1635. R.reg. 
*) Rikshufvudböckerna. Uplands rusttjenst utgjorde ensam ett kom- 

pagni, medan- de öfriga landskapen förenade sig 2 ä 3 om hvarje. 
3) Se t. ex. K. res. till men. bergsmän i Nora, Lindes och Wermlands 

bergslag d. 21 Febr. 1640: R.reg. Ehrensten, a. st. s. 26. 



«#3 

lie stora Dalaockname och i Kopparbergelagen iuniios kom- 
mxinalrepresentanter under namn af de 24 edsvorne, sock- 
n.a.i*nas äldste eller förmän, på senare stället med vidsträckt 
myndighet ^), men någon för landskapet samfäld kommu- 
nal verksamhet hafva vi ej här funnit. Deremot i Helsing- 
la.xid, Medelpad, Ångermanland, Westerbotten och det ännu 
Norska Jemtland funnos ej blott s. k. 12 edsvorne i hvarje 
socken, utan socknarnas ombud bildade äfven en landstings- 
nämnd, kallad landsens tjugofyra. Dessa utgjorde som vi 
sett tillika nämnd i en ordentlig domstol, i hvilken lands^ 
höfdingen satt som domare (tidigare fogden och Helsinge- 
lagens konungs-ari). Men deras hufvudsakliga befattning 
var af ekonomiskt-kommunal art: att uppsätta besvär till 
regeringen, att genom s. k. landsjemnad gifva en rättvisare 
fördelning åt skjutsningsbesväret, utskrifningen och de s. k. 
»inbördes utlagorna» o. s. v. Härigenom kommo dessa 
landskap tidigare än andra i åtnjutande af åtskilliga hithö- 
rande förbättringar, såsom skjuts på entreprenad, utskrifning 
efter gårdetalet m. fl. -). 

Äfven i de öfriga landskapen öfver hela riket förekommo 
s. k. landsting eller stämmor länsvis, dit landshöfdingen in- 
. kallade allmogen och andra innevånare, t. ex. då han till- 
trädde sitt embete, då allmogen skulle lugnas eller vidtalas 
rörande bevillning eller taga kännedom om vigtigare påbud 
och uppmanas till deras efterlefvande o. s. v. ^) Men dessa 
voro tillfälliga församlingar, utan bestämd eller stadgad verk- 
samhet och uppgift. Verkliga beskattningsfrågor afgjordes 

') Hallenberg, III, 328. Enl. öfverenskommelse mell. de kungl. depu- 
terade o. kopp.bergsmännen d. 29 Aug. 1634 skulle ingen bergsman 
sätta sig emot hvad de 24 med sexmännen stadgat, vid 100 d:s vite. 
Kmrreg. 

?) K. res. till landshöfd. Stellan Mörner d. 24 Jan. 1637, till landsh. 
Christer Posse d. 28 Juli 1638: R.reg. Kmms svar till St. Mörner 
d. 25 Nov. 1636: Kmrreg. Jfr ofvan ss. 178, 205, samt Widmark, 
Beskrifn. öfver Helsingland, ss. 371 flf. med recension af C. G. S. i 
Nord. Univ. Tidskr. 1860. 

3) Kbr. till 5 landshöfd. rör. polska patenterna d. 25 Juli 1635, till 
landsh. G. Lejonhufvud d. 9 Maj 1636: Rreg. Kmrn till Per Er- 
landsson Bååt d. 17 Dec. 1634: Kmrreg. Rosenhanes sjelfbiografi 
i Nya Sv. Bibi. 



304 

dock stundom på dylika möten: så var händelsen med qvam- 
tullens förvandling till mantalspenningar. 

Häradstinget hade för det öfriga Sverige blifvit hvad 
landstinget var för Norrland: allmogens kommunallif hade 
från den vidare kretsen, landskapet, dragit sig tillbaka till 
den trängre, för hvilken häradet var den egentliga medel- 
punkten: ungefär samma slags gemensamma angelägenheter 
förekomrao der som vid landstinget, och landshöfdingen 
borde äfven der vara närvarande. De härader, der det ännu 
"brukades, att tingen höllos turvis i gårdame, anbefalldes att 
uppsätta vissa tingsstugor. På allmogens begäran 1642 
beviljades åt nämndens medlemmar ett litet arfvode ur härads- 
kistan af 1 r:dr årligen >). — Inom socknen och församlingen 
öfverflyglades allmogen alltmera af frälset: så vid val af 
pastor, vid allmänningarnes begagnande m. m. Socknens 
kommunalråd kunde föga uträtta mot de mäktige herremän- 
nen: huru dess inflytande i kyrkliga angelägenheter samti- 
digt ökades, är redan visadt. 

Det moraliska tillståndet bland allmogen företedde många 
olika skiftningar i följd af de ännu skarpt utpräglade och 
skiljaktiga landskapslynnena^), men bar i allmänhet karakteren 
af en outvecklad, ofta öfversvallande kraft med goda anlag 
och mycken bildbarhet. Af brott voro sålunda våld å person 
det vanligast förekommande och lindrigast beifrade: grofva 
brott mot sedligheten voro icke heller sällsynta, ehuru strängt 
bestraffade. Deremot voro brott mot egendom i förhållande 
vida färre: utländingen prisade den svenska allmogens ärlig- 
het, liksom dess gästfrihet och beredvillighet mot främlingar. 
Bland gängse laster stod äfven inom denna folkklass dryc- 



^) K. res. till Wadsbo o. Gudhems hdr d. 23 o. 25 Febr. 1639: Rreg. 
Gen.pkterna 1642 § 18 m. fl. 

*) Wexionius i sin Epitome descript. Sueciae 1650 skildrar (L. IV, 
C. VI) de olika provinsernas lynnen: han anmärker bland annat, 
att Götalands innevånare hafva ett rörligare och lättretligare sinne- 
lag än Svearne, liksom det också klagades i rådet, »att Westgötar 
och Smålänningar alltid hafva något att disputera»: Rådsprot. d. 
29 Jan. 1642. Ang. Värendsborne vid denna tid se H.-Cavallius, 
Wärend o. Wirdarne, ss. 87, 208 ff. 



kenskapen i första rummet. Genom beröringen med utlan- 
det inympades nya oseder: bruket af bran vin tilltog, det 
h<ette i rådet 1635, att ingen bonde finnes, som ej skall 
»dricka tobak», »lyckepotter» började kringföras och anlitas 
O- 8. v. — Okunnigheten gaf näring åt allsköns mörk van- 
tro, »djefvulskonster» och hedniska plägseder, hvilka ännu 
voro långt ifrån utrotade isynnerhet i aflägsna landsorter. 
Det är gifvet, att tillståndet i detta afseende undergick en 
väsentlig förändring genom den förbättrade religionsunder- 
visning, som vi i det föregående skildrat. Deremot tilltog 
brottens antal i en oroväckande grad, hvilket dock mest 
är att tillskrifva de från kriget återkommande och vid ett 
laglöst lefnadssätt vanda soldaterna^). 

Huru de fyra samhällsklasserna utöfvade sina politiska rät- 
tigheter, under samverkan med hvarandra och med regeringen, 
och huru den begynnande brytningen inom det borgerliga 
lifvet afspeglade sig och fick sitt politiska uttryck vid riks- 
mötena ^ har den föregående • framställningen visat. Det 
återstår blott att redogöra för det sätt^ h varpå h varje stånd 
var vid mötena representeradt, och de former, under hvilka 
det der verkade, för såvidt som dessa förete något för ifrå- 
gavarande period egendomligt eller nytt^). 

Ehuru den allmänna riksdagen icke var i regerings- 
formen, och Ännu mindre i landslagen, uttryckligen erkänd 
såsom utöfvaren af svenska folkets beskattnings- och lag- 
stiftningsmakt, så var dock denna befogenhet genom praxis 
temligen stadfästad och blef blott undantagsvis förbisedd. 
Men derföre var han icke det enda slag af lagbestämda eller 
brukliga ständerförsamlingar. Jemte riksdagen, ett alster af 
en nyare tids politiska medvetande, qvarstodo ännu spår af 



') Whitelocke, a. st. 1, 194; Ogerius a. st. s. 127; Usselincx i Argo- 
nautica Gustav, s. 437. Rådsprot. d. 5 Nov. 1635. Kbr. till flere 
landshöfd. d. 6 Juli 1635. 8tiernman, Ek. st. 2, 305. H.-Cavallius, 
a. st. s. 208 m. fl. 

2) Ang. flera af oss förbigångna specialiteter hänvisas till Thams in- 
ledn. till Adelns protok. 2 o. 3 samt v. Steyern, Bidr. t. riksd.hist 
1600-1650. Ups. 1863. 



396 

förflutna tiders representativa former: den gamla landskaps- 
författningen hade ett uttryck i provincialförsamlingen, och 
medeltidens samhällsskick i herre- och stånds-mötena. Sg^ent- 
liga provincialmöten med politisk betydelse omtalas ej af i;ege- 
ringsformen; ett dylikt hölls i Oktober 1632 med Finlands 
stAnder, för att bespara dem resan till Stockholm, och af- 
gjordes då äfven bevillningsfrågor. Hit kan vidare räknas 
det möte, som 1639 hölls i Jönköping med flertalet af Gö- 
talands ständer och vid hvilket blott förvaltningsärenden 
förekommo^). — De gamla herredagarne hade småningom 
omformats till s. k. utskottsmöten, och dessa gjordes af 
reg.formen till ett lagligt organ för folkets politiska lif med 
obestämd verkningskrets, som dock sällan kom att utsträckas 
längre än till utrikes förhållanden och vissa ömtåliga inre frå- 
gor. Dessa möten, dit äfven 6 städer egde sända fullmäktige, 
voro aldrig sammansatta i sträng öfverensstämmelse med 
regeringsformens föreskrift. — Ännu större likhet med herre- 
dagarne egde de likaledes af regeringsformen medgifna s. k. 
embetsmannamötena, hvilka aldrig förekommo under den 
föreskrifna formen, men om hvilka de i Nov. 1636 och i 
Febr. 1639 hållna mötena påminna: det förra bland dessa 
användes äfven i och för bevillningsfrågor. — Slutligen inkal- 
lades stundom möten af enskilda stånds medlemmar, der icke 
blott enskilda ståndsfrågor, utan äfven ganska ingripande 
förvaltningsärenden behandlades • och afgjordes: hit höra 
det, som hölls med det högre presterskapet 1637 röran- 
de kyrko- och skolärenden, samt den särskilda förhandling, 
som hölls med borgerskapet 1636 samtidigt med utskotts- 
mötet. 

Riksdagens sammansättning och formerna för hans verk- 
samhet funnos korfligen angifna, den förra i regeringsformen, 
de senare i 1617 års riksdagsordning: för adeln dessutODi 
i riddarhusordningen. Ett gemensamt drag af ståndens 
organisation i allmänhet låg deri, att intet bland dem bestod 



•) Kbr. till gubern. Gabr. Bison Oxenstjeriia d. 30 Aug. o. d. 30 Nov. 
1632: R.reg. Jfr ofvan s. 91. 



397 

af en alltigenom likformig församling, der hvar och en riks- 
dagsmans röst gällde lika mycket, utan de voro hvart för 
sig åter fördelade i mindre afdejningar, vare sig efter korpo- 
rationer eller kommuner, af hvilka hvarje egde en röst vid 
ståndets beslut/ Så bestod adeln af tre mindre korpora- 
tioner under namn af klasser, hvartill dessutom kom krigs- 
befälet. Inom presteståndet röstades gemenligen efter stift, 
hvarförutan biskopskollegiet i vissa fall bildade en särskild 
klass för sig; borgerskapet synes gått så tillväga, att hvarje 
städ afgaf sin röst, och bondeståndet har åtminstone i be- 
villningsfrågor röstat landskaps vis. Så djupa rötter hade 
provincialismen slagit i folkets medvetande. 

En fast inre organisation egde ännu blott adeln och 
presteståndet, den förra genom riddarhusordningen, det se- 
nare i följd af sitt fåtal och sin starka sammanhållning. 
Adeln arbetade med ifver på att från den gifna grundvalen 
utbilda sitt riddarhus i olika riktningar; det fanns ännu 
mycket, som behöfde närmare bestämmas, och många nya 
förhållanden måste ordnas. Hit hör sträfvandet att förvandla 
sjelfskrifvenhetens börda till en egentlig representation. Ett 
steg i denna riktning var taget genom riddarhusordningen, 
då hon blott tilldelade hvarje slägt rösträtt, att å dennas 
vägnar utöfvas vare sig genom en inom ätten utvald måls- 
man eller genom en annan befuUmäktigad adelsman. Det 
senare fallet omnämnes första gången hafva inträffat 1642. 
Men äfven med denna anordning blef det omöjligt att vid 
riksdagarne hopsamla ett någorlunda anständigt antal adels- 
män: hvarken böter eller skarpa påbud hjelp te. Af samtliga 
ätterna voro öfverhufvud knappt halfva antalet representerade : 
hela adeln, inberäknadt de till inställelse förpligtade ättemän- 
nen, utgjorde vid riksdagen 1642, då antalet synes varit störst, 
208, hvaraf 157 hufvudmän. Detta missförhållande fram- 
kallade u^repade f^safer=feåäS:;^enskilda provinsers adel 
(så i Skarabor^j^:^gt*6Ö)'^<i^ 4@!totliga ridderskapet, att 
på annat sätt yj^na dopaarffiliii än ^tf^tt flere fattige adels- 
män finge ®^i^pf^((WTOffdBlBllBhg^^^^ än förmedelst 



provinsvis valda uti|Ho|i!(^X|^§f^^ti ^^g^P^g^^ ville icke alls 









398 

hdra talas om denna föråndring, såsom menlig för adelas 
inflytande och vftrdighet '). 

Sattet för adelns öfverlftggningar och omröstningar yar 
ånnu bristfälligt och oordentligt. I adelns protokoll före- 
komma stundom klagomål öfver de »många onyttiga dis- 
curser och det oändliga omskrifvandet» samt öfver brist på 
tystlåtenhet och andra oordningar; hvarföre kanslern 1642 
varnade adeln, att de ej skulle bära sig åt som bönder eller 
som polska adelsmän. Det saknades icke försök, än att 
ytterligare skilja klasserna genom att låta dem öfverlägga i 
olika rum (1638), än att försvaga klassindelningen och låta 
adeln omrösta helt och hållet efter familjer, såsom det i 
enskilda frågor skedde 1642 och 1644. För öfrigt sökte man 
stärka adelns korporationsanda och sammanhållning både i 
det offentliga och det privata lifvet genom att ordna och 
utvidga riddarhuset, hvars förvaltning 1638 öfverlemnades 
åt en direktion af 4 personer och en sekreterare af adel. 
En dryg kontribution beredde medel för den nya riddarhus- 
byggnaden, som tog sin början 1641 2). 

Liksom adeln öfverhufvud stod i nära förhållande till 
krigareklassen och dessa båda innehade en temligen likartad 
ställning i samhället, så hade ock vid riksmötena krigsbe- 
ftlet blifvit ställdt vid adelns sida. £huru det i regerings- 
formen uttryckligen heter, att krigsbefälet (med inskränkniog 
till öfverstar, öfverste-löjtnanter, majorer och en ryttmästare 
eller kapten af hvart regemente ^) skuUe »vid riksens möten 



•) Adelns svar på regerrs pktr d. 12 Febr. 1638. Adelns besvär d. 22 
Febr. 1642. Rådsprot. d. 2 Febr. 1642. Fullmakter och förteck- 
ningar, hos Tham a. st. Kbr. till landshöfd. Carl Siggfeson Rosen- 
dufva d. 11 Sept. 1644: R.reg. 

») Adelns prot. d. 6 o. 7 Febr. 1638, d. 13 o. 29 Jan. 1642, d. 16 Okt 
1644. Punkter f. adeln d. 31 Jan. o. dess svar d. 12 Febr. 1638: 
Tham a. st. Baaz till pfalzgr. d. *15 Jan. 1642. — Om riddarhuset 
mente kanslern d. 23 Juli 1636, att det borde blifva ett palatium 
Italicum, med pelare under och en porticus eller en börsa såsom i 
Amsterdam. 

^ Denna bestämning i § 45 strider dock mot § 31, som nämner aila 
ryttmästare och kaptener. Den förra följdes i kallelserna. Till 

1633 års riksdag voro blott öfverstar och öfv.l^itn. kallade, men 

1634 hela krigsbefälet till och med löjtnanter och fänrikar: Rreg. 



399 

Itafva stånd och röst» (§ 3J), så blef denna rätt snart för- 
bisedd och ifrågasatt. Då en del adel vid 1642 års riksdag 
▼ille utesluta krigsbefälet ur svaret på kongl. propositionen, 
så, uppmanades de af kanslern att icke söndra sig från krigs- 
befälet, som vore ett stöd för adeln, utan inhemta dess mening. 
Och i rådet beslöts med anledning häraf, att krigsbefälet 
skulle utgöra en del af adeln och hafva ett öfverläggnings- 
ruiii för sig på riddarhuset, samt att alla krigsofficianter af 
adel, som ej vore hufvudmän, skulle öfverlägga och rösta 
tillsammans med »krigsståndet» *). Huruvida detta sedan 
blifvit iakttaget, torde kunna betviflas. 

Formerna- för de ofrälse ståndens sammansättning, val- 
sätt och öfverlåggning voro ännu obestämdare eller, der 
något var i lag stadgadt, ännu mer. åsidosatta än hos adeln. 
Af det föreskrifna och kallade antalet riksdagsmän infann 
sig blott en del. Presteståndet, som enligt kallelsernat^ ly- 
delse från 1639 -) borde närma sig 300 medlemmar, räknade 
vanligen ej mer än 60. Borgareståndet borde med 2 full- 
mäktige af hvarje stad"^) uppgå till 130 — 140, men öfverskred 
sällan talet 80. Och bönderna, hvilkas antal borde öfver- 
stiga 250,' räknade 1644 sitt högsta ai^tal 208. Lika god- 
tyckligt och efter beqvämligheten anordnades valkretsarne. 
De ansågos för presterskapet vanligen utgöras af kontrakt 
eller härader, flera i förening. Bönderna omnämnas såsom 
fullmäktige ej blott för härader, skepps- och bergslag, utan 
äfven för landskap, län, grefskap, fögderier, kontrakt, sock- 
nar o. s. v. Att flera häraders allmoge förenade sig i val 
af samma riksdagsman, var mycket vanligt: att tvenne små- 
städer gjorde på samma sätt, inträffade stundom ock; båda- 
dera skedde med regeringens eget begifvande i Skaraborgs 



O Adelns prot. d. 29 Jan. o. d. 1 Febr. 1642. Rådsprot. d. 22 Jan. s. å. 
^) Till de följande riksdagame kallades neml., liksom 1633 o. 1634. en 

Erest af hvart härad, då reg.f ormen föreskrifver en af hvarje tvenne 
ärader. 
») Stockholm valde 3—6 fullmäktige. Vid 1633 o. 1634 års riksdagar 
kallades allmänt 3 frän hvarje stad, liksom äfven 2 bönder fråa 
hvart härad. 



400 

lån 1644. Ändtligen hafva valkretsar inom alla tre stånden 
stundom alldeles uraktlåtit att inställa ombud. 

Valrätten var föga bestämd eller garanterad, utan man 
öfverlät i allmänhet åt hvarje stånd eller kommun att inom 
sig på bästa sätt ordna dess utöfning, som derföre var myc- 
ket olika på olika orter och tider. livad först prästerskapet 
angår, så var det i somliga stift, t. ex. erkestiftet, brukligt, 
att domkapitlet utan vidare förfrågan förordnade en prest- 
man, vanligen en prost, för hvarje valdistrikt. I andra stift * 
åter, såsom Skara, inkallades fullmäktige från hvarje kon- 
trakt till stiftsstaden att anställa val inför konsistorium. För 
öfrigt behandlades denna sak temligen sorglöst, så att bi- 
skopar och andra riksdagsmän fingo vid förfall sjelfva för- 
ordna andra i sitt ställe: i de norrländska landskapen bru- 
kade riksdagsmannakallet gå i tur mellan pastorerne, och 
såväl i preste- som i borgareståndet var det vanligt att utse 
till riksdagsmän dem, som tillika hade något privat ärende 
att förrätta i hufvudstaden *). — Ännu större olikheter förefun- 
nos i städemas riksdagsmannaval. Den vanliga uppgiften, 
att magistraten öfverhufvud utsett deras ombud, gäller för 
denna tid såsom regel endast om Göteborg och blott un- 
dantagsvis om andra städer. I de flesta småstäder utöfvade 
borgerskapet ett afgörande inflytande på valen, och äfven i 
större städer, såsom Stockholm och Upsala, inhemtades vanli- 
gen borgerskapets samtycke. I några städer, t. ex. Jönköping 
och Kalmar, var det sed, att magistraten och borgerskapet 
valde hvar sin fullmäktig; och der de 24 äldste kommo i 
i bruk, öfvertogo de ofta borgerskapets valrättighet,. så t. ex. 
i Norrköping och Kalmar. Denna obestämdhet framkallade 
redan nu häftiga strider, t. ex. i Westerås .1627, i Norrkö- 
ping 1642. Vid förfrågningar hos regeringen härom gåf^os 
blott undvikande svar^). Om allmogens valsätt kunna vi 



*) Steyern, a. st. s. 35, 36, på grund af konsistor. protok. 

2) Städernas Tänkeböcker i Svea och Göta hofns arkiv samt Stock- 
holms o. Upsala rådh. ark, Sundelius, Norrköp. minne s. 298. K. 
res. till borgersk. i Göteborg d. 27 April 1639. Jfr Kbr. till magistr. 
i Stockholm och Göteborg d. 28 Aug. 1644: R.reg. 



401 

-^j meddelsi något näFmare; n|^a klagomål öfver intråBg på 
•Q^Umogeo^ valrätt förekomaio ännu ej, men sLréi på kindet 
«om i vi$6a smådtäder hafva landshöfdkigame sfeundoHi in- 
YeukÄt på valen. 

Samimi regellöeMt möter oss i afseende på valbarbet^i. 
JSn gem^naam fordraa för alla var ealigt cegeringeformen 
bo£aatb^t inom Sveriges och Finlands område, hvilken egen- 
#kap, så vLdt dermed menas besutenhet, dock icke alhid 
tillkom dem, som utöfvade riksdagainannakallet. Sjelfskriine 
Toro i de ofirälse stånden dels biekapar, dels borgmästare i 
4le städer, som blott egde en dylik; men i senare fallet iakt- 
togs detta ej så noga, ooh i förra afseendet är det märkeligt, att 
llfven biskopame ofta läto anteckna sig som representanter 
föf vissa distrikt ^). Den politiska ståndsskilnaden hade^ännu 
ej utpräglat sig så strängt i detalj. Borgare- och bonde- 
stånden inrymde äfven den lägre tjenstemannaklassen: så 
förekommo bland bönderna länsmän, lagläsare ooh skrif^are, 
bland borgarne landsbokhållare o. s. v. Likaledes finnas 
antecknade inom pres^teståndet komministrar, skollärare m. fl., 
ja några gånger, t. ex. 1633, 1635 och 1637, ombud från 
akademiska konsistoriet i Upsala, vid det sista af dessa till- 
fallen på särskild kallelse af regeringen. Både 1635 och 
1637 framställde akademiens ombud dess anhållan att få sig 
ett visst rum bland presterskapet anvisadt vid riksmöten, 
men de fingo af regeringen undvikande svar 2). 

En väsentlig orsak till de ofrälse ståndens fåtalighet vid 
riksdagarne låg i svårigheten att affärda och underhålla så 
många fullmäktige. Arfvodet för presternas riksdagsmän blef 
än bestämdt och på pastorerna fördeladt af konsistoriet, än 
kontraktsvis beviljadt. I städerna beviljades vanligen af 



O Så t. ex. vid 1640 års riksdag uppgafs erkebisk. såsom ombud för 
Medelpad o. Gestrikland, 16å3 bisk. i' Skara såsom fullm. för Skå- 
nings, Laske o. Barne hdr o. s. v. 

^) Riksd.acta. Ahlqvist a. st. Norlin a. st. s. 57. Rådsprot. d. 3 Nov. 
1635. Kbr. till profess. i Upsala d. 13 Maj 1635 o. d. 22 Maj 1637. 
Af K. res. på akademiens pktr d. 21 Febr. 1640 finner man, att 
domkapitlets ombud äfven upptrådt å akademiens vägnar: R.reg. 

Sverigrea inre historia under Dr. Cliristinas Förmyndare. 2Ö 



402 

•borgerskapet ett visst belopp efter kommunalskattens öre- 
tftl^). Ä^en krigsfolket i landsändame sammansköt herre- 
dagspenningar åt sitt befU. Allmogens ombud underhöllos 
dels af häradernas saköresmedel, dels af böndemas samman- 
skott. Från dessa bidrag undandro^o sig ej blott frälse- 
bönderna, utan äfven de till krigsstatens underhåll anslagna 
hemman, och ehuru de förra ännu 1635 ålades att betala 
hälften mot krono- och skatte, så befinnas de dock 1644 
vara derifrån befriade^). 

Frågar man slutligen efter den parlamentariska ordnin- 
gens tillstånd inom de ofrälse stånden, så kan man blott 
inom presterskapet vänta en tillstymmelse dertill. Dertill 
erfordn» i första rummet en allmän och politisk bildning, 
som' blott inom en del af presterskapet var att finna. Blott 
här förekom en begynnelse till protokoUsföring, hufvudsak- 
ligen öfver de andliga mål, hvilka presterskapet såsom riks- 
konsistorium afgjorde. Ordet fördes af erkebiskopen och 
protokollet af två ståndsbröder såsom notarier. — Inom bor- 
gerskapet var det från denna tid stadgad sedvänja, att en af 
Stockholms borgmästare förde ordet och denna stads sekre- 
terare pennan''^). Afven här började småningom de kungliga 
borgmästame, såsom Gavelius, Figrelius m. fl. att införa ord- 
ning och politiskt vett. Eljest gick det mycket summariskt 
* och oregelbundet till väga såväl bland borgame som bland 
bönderna: de senare verkade hufvudsakligen såsom massa, 
och det oroliga, hotande sorlet med sina häftiga rörelser 
och enstaka utbrott måste här träda i stället för den lugna 
öf^erläggningen och det motiverade beslutet. 



O 1640 utgjorde herred.penn. f. Upsala stift 3 d. s.m. på hvar pastor, 
f. Upsala stad 6 mk på hvart öretal. 

^ Steyern a. st. s. 38. Iheringius t. Paulinus d. 6 Juni 1637: Ox. saml. 
Städernas tänkeböcker: Öfverstens f. Smal. kavall. gravamina mot 
landshöfd. o. dennes svar 1641: Nordin. K. res. till allmogen i 
Wartofta o. Gudhems hdr d. 29 Okt. 1635: R.reg. K. res. på all- 
mogens besvär 1644 § 4: Stiernman. 

*) Sista gången en annan stads borgmästare ' förde ordet var i Nov. 
1632. I Stockholms rådstuguprot. d. 18 Maj 1650 heter det, att 
stadssekreteraren »hafver ordinarium officium secretarii uti borgare- 
ståndet i alla riksdagar». 



403 

Så länge regeringep intog en så öfveriägsen och le- 
dsLiide ställning i förhållande till den ännu outbildade riks- 
dugen, som icke ens egde rätt till initiativ i allmänna 
angelägenheter, så var det regeringen med rådet, som bragte 
enhet och sammanhang i de splittrade ståndens förhandlin- 
gar och beslut, i det hon både förberedde ärendena, genom 
personliga underhandlingar och sammanträden ledde deras 
gäng och slutligen gaf en gemensam form^ åt ståndens ofta 
skiljaktiga svar. Man kunde säga, att riksdagen, ännu i 
sin barndom, hade sin medelpunkt och enhet utom sig: 
det var under denna tid, som han begynte söka och finna 
sig sjelf samt vakna till medvetande och sjelfständig 
handling. Ett steg i denna riktning betecknas genom upp- 
komsten af ståndsdeputationer, hvarpå första exemplet är an- 
tecknadt från 1632. Dessa voro först af mera tillfällig natur 
och hade till ändamål att rådpläga och att sammanjemka 
meningarna. Men äfven beredande utskott för behandling 
af mer invecklade frågor började denna tid förekomma hos 
adel och prester. Och ändtligen hade de fyra stånden,